Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det finns dagar och veckor som förändrar allting. När verkligheten löper amok. När alla tappar fattningen och springer i flock, utan att veta vart eller varför. Rörelsen är blind, riktningen utan mål.

Första veckan i september 2015. En masspsykos som länge varit under uppladdning i samband med migrantinvasionen av Europa växer till en mäktig tsunamivåg som sveper med sig allt i sin väg. Alla spärrar släpper. Propagandan flödar okontrollerat. På krönet av en masspsykos finns inget utrymme för ärlighet och eftertanke. Den som ställer sig vid sidan av racet är en förrädare.

MÄNNISKOR FLYR FÖR SINA LIV!

Media frossar i bilder på söta barn som sägs fly från krig och våld. Men migrantströmmarna utgörs till absolut största delen av friska starka muslimska män i vapenför ålder. Män som överger sina kvinnor och barn och prioriterar att sätta sig själva i säkerhet.

MÄN FLYR FÖR SINA LIV!

Det vill inte svenska media visa.

Det finns bilder som kan förändra allting, åtminstone tillfälligt. Bilden på den drunknade treårige pojken Alan Kurdi på stranden i turkiska Bodrum är en sådan bild. Men bilder är också starka redskap med enorm manipulativ potential. Bilden på den döde pojken ska komma att bli ett drömverktyg i den europeiska maktelitens kampanj för upphävda nationsgränser och fri invandring till Europa.

Sommaren 2015 har uppladdningen inför en katastrof pågått länge i det tysta. EU:s yttre gräns har fallit. Likaså Schengenavtalet och Dublinförordningen. Stora flyktingläger i Turkiet, Jordanien och Irak har börjat tömmas. En flodvåg av hundratusentals migranter – innan året är slut ska de uppgå till över miljonen – väller in i Europa. EU:s politiker står handlingsförlamade. Störst är förlamningen i den humanitära stormakten Sverige.

Miljardbelopp hamnar i människosmugglarnas välfyllda fickor. Det tar ungefär en månad för migranterna från Mellanöstern att nå Sverige med hjälp av smugglare, och många vill till det attraktiva landet i norr.

Antalet asylsökande stiger månad för månad: maj 5 376, juni 6 619, juli 8 065, augusti 11 746. I september ska antalet mer än fördubblas från augusti, till 24 307 asylsökande. I oktober nås årets högsta siffra, 39 196.

Första veckan i september tippas förnuft och rationalitet över ända och en känslotsunami tar över Sverige och Europa. Den svenska politiska eliten, kultureliten och samvetslobbyn klafsar omkring i en grumlig känslosörja av skuld, hysteri och manipulation med entusiastiskt deltagande av media. Alla försök till analys och kritiska frågor tabubeläggs. Dagens Nyheter går i täten som kampanjorgan för den snabbt accelererande massinvandring, eller – som media föredrar att kalla det: “flyktingkatastrofen” – som spränger Europas gränser. Alla som av olika skäl vill bo i Europa kallas konsekvent FLYKTINGAR, trots att bara en mindre del har asylskäl.

MÄNNISKOR FLYR FÖR SINA LIV!

Fortsæt med at læse “Julia Caesar: En vecka i september”

Jeg tog en lille mobilvideo i taxien fra Lufthavnen. Robinson taler om sin optræden på Oxford Union (75 min.) Jeg ville  gerne have taget hele turen på 25 minutter, men jeg ville ikke ødelægge spontaneiteten. Robinson er dog ægte helt igennem, så jeg burde ikke have bekymret mig. Han er ikke koket, når der er kamera på. Jeg forstår, at den selvudnævnte elite opfatter ham lige så farlig for deres verdensorden, som Lech Walesa var for kommunismens. Jeg forstår, de foretrækker ham død. Han lever så udsat som en Martin Luther King. Ingen politibeskyttelse af nogen art, snarere det modsatte.

De næste til år afgør om han bliver en Pim Fortuyn eller Theo van Gogh, eller en Tommy Robinson og en Lech Walesa. Han kan dø af det, han gør, og han er sig det meget vel bevidst i en alder af 33 år. Han er ikke bange for at dø, han har forberedt sig på det.

Vend tilbage i morgen og se mit og Kim Møllers interview. Kampklædte betjente dannede mur om islamkritisk demonstration. Se også i aften den første kronik af Julia Caesar i nogen tid. Cirka midnat.

Fortsæt med at læse “Tommy Robinson in Copenhagen”

The Jihadist Next Door’, Channel 4, 9pm Tuesday 19 January

BRÅ. Kriminalitet i Sverige, 2015

Den foreløbige statistik for 2015 er kommet. Man ser at samtlige forbrydelser (10 og 11) er steget noget til ufattelige halvanden million. Så kommer vi til mysteriet BRÅ og mord (15). (Dråp, manddrab på dansk) Der er, som man også fornemmer ved daglig avislæsning lidt under et mord om dagen, nemlig 307. om året, hvilket er voldsomt mange sammenlignet med Danmarks cirka 45 om året. Det er 6.8 gange flere (!)

Nu kommer mysteriet: Senere på året vil BRÅ fortælle, at der var cirka 90 mord i Sverige fordi en stor del af de 307 voldsomt døde i virkeligheden kom ud for ulykker eller begik selvmord. Det forekommer for usandsynligt at politiet begår så mange fejl. Nu ved jeg godt, man ikke lige skal stole på BRÅ, men så tykt vil de da ikke lyve? En talkyndig kan nok fortælle mig, hvor det gik galt, jeg må begå en fejl. Er Affe i nærheden?

Volden i Sverige er enorm (30): 84.589 grove voldssager. Det er én for hver 113. svensker. I Danmark er volden ubetydelig i sammenligning.

Fortsæt med at læse “Channel 4: The Jihadist Next Door”

Der er tre personer i handlinger her. En gammel dame kommer op ad trappen. Efter hende kommer en lommetyv, der har udset sig hendes hvide håndtaske. Til højre en mor med to små børn, som forhindrer ham i at få hånden ned i den.

“Nysvenskere” udser sig med forkærlighed helt forsvarløse ofre, deraf det svenske begreb “åldringsrån”, vi har det knapt nok i Danmark – endnu. Helt små børn er også populære ofre. Denne pragtetnikker gå dog også til angreb på den unge barnemor. Hele to gange, det er nu hans æreskultur. Ét minut og femogtyve sekunder af svenske politikeres  overgreb på deres eget folk, for denne video er et lille snapshot af dem.

Småbarnsmamma stoppade hitrest ficktjuv – utsattes för sparkar, slag och spott.  SVT valgte at pixellere den stakkels voldsmands ansigt trods det, at politiet meget gerne vil have fingre i ham.

Dåliga tider för kärleken i Kabul

Bröllopen i Kabul, den afganska huvudstaden, är en av landets bästa ekonomiska termometrar. Med det utbrott av optimism, som följde på talibanregimens fall 2001, blev bröllopsindustrin en av de mest lönsamma. Men idag med en raserad ekonomi och tilltagande våld är det här översvallande firandet på nedgång.

Av Silvia Ayuso. Översättning: Stig Carlsson fra El Pais, Malos tiempos para el amor en Afganistán

“It’s now or neveeer…” Nu eller aldrig. Sayed Najim sjunger Elvis Presleys hit med brusten stämma till ackompanjemang av ett gammalt dragspel. Han säger, att musiken har hjälpt honom att övervinna den depression, som drabbade honom , när han återvände till Afganistan för ett par månader sedan. Vid 28 års ålder har Najim det bra förspänt. Licentiat i psykologi från Kabuls universitet och en master i företagsekonomi från Indien, där han bott de senaste två åren tack vare ett stipendium. Han talar engelska, ser bra ut och har en god sångröst. En svärmorsdröm, som attraherar kvinnorna, afganskor eller ej.

Men Najim känner sig ändå dyster till sinnes. Vid hans ålder har flertalet män i Afganistan redan börjat bilda det som säkert kommer att bli stora familjer. Trots sin höga utbildning har han heller inte utsikter att finna ett arbete i en allt mer stagnerande ekonomi. Najim kan inte ens tänka sig att ta det första steget, att gifta sig.

Att ingå äktenskap i Afganistan är inte enkelt. Ett bröllop är inte ett bröllop, om det inte infinner sig åtminstone 1500 – 2000 inbjudna, Även om brudparet bara brukar känna knappt hälften. Och det är inte värt att kallas bröllop, om det inte firas överdådigt på en av de talrika och vräkiga salongerna, som lyser upp Kabulnatten och stundtals får den att likna ett litet Las Vegas.

Fortsæt med at læse “Ny-Sverige i Gamla Stan”

Denne udredning af hijabens politiske betydning, er helt nødvendig og fremragende. Den tager selvfølgelig sit udspring i de muslimske masse-sexkrænkelser i Europa i nytåret, men også i at canadisk politi nu vil tillade hijab’en i politiuniformen. For de fleste i Vesten er Ezra Levant og Yusuf al-Qaradawis oplysninger om hijabens betydning nok helt nye. Som dansker føler man sig privilligeret over at have kunne  læse det hos Helle Merete Brix, Lone Nørgaard og Kai Sørlander talrige gange for op til femten år siden. Danmark har haft Europas bedste og mest kvalificerede islam- og indvandringsdebat. Synd danske politikere i det store hele ignorerede den. Det betaler vi for nu og i al fremtid.

Som et kuriosum kan idag tilføjes, at FN og Iran, Saudi -Arabien, Kina, Costa Rica og Egypten synes, at “Danmark skal gøre noget ved sin hadefyulde debat.” How about that? Jo, vi kunne opsige enhver konvention, der skader vores land og bede disse lande selv bestå en “menneskeretseksamen.”

“Don’t jump on german women”

Lad være med at slå dem, lad være med at holde deres hoved under vand. Lad være med at trække tøjet af dem. Elementært tysk for barbarer.
Fortsæt med at læse “Qaradawi on the hijab: It’s not just about modesty”

Jeg forestiller mig, 2016 bliver året hvor europæerne fysisk viser politikerne, at de har fået nok. Disse fortsætter uanfægtet med at lade os invadere. EU gør ingen miner til at blokere Middelhavet efter at trafikken over er øget med 2100 procent siden samme tid sidste år. De første 16 dage i januar, er 31.224 ankommet til Grækenland. IMF venter fire millioner migranter  til Europa ved slutningen af 2017. Det er om under to år.

Når varmen kommer, bliver vi rendt over ende igen, blot mere end i 2015. Læg dertil en forventet stigning i antallet muslimske terrorangreb, og vi har en situation på vej ud af kontrol. Løkke og Støjberg sidder og nørkler med familiesammenføring. De er  kalibreret til situationen for 10-15 år siden. De lader sig selv og os alle blive taget på sengen. Video 2.   Dutch town latest to angrily protest against refugee centre  – FOUR MILLION migrants expected to reach Europe by the end of 2017, as IMF increases forecasts amid mounting refugee crisis.

Hur orkar ni hålla hoppet uppe?

Jeg fandt dette lille stykke på et svensk debatforum, som er ret repræsentativt for, hvad man støder på. Dette og en voldsom vrede. Her ligger en kommende, social eksplosion og gemmer sig, det er kun et spørgsmål om tid.

Fortsæt med at læse “Endnu en hollandsk by i oprør over asylcenter”

Sagen om Lars Hedegaard, der nævner navnet på sin attentatmand, er ved at udvikle sig til en rigtig farce endnu inden Hedegaard har været i retten. Udover Hedegaard skal også forlaget Peoples Press, Katrine Lilleør og Katrine Winkel Holm i retten for at have nævnt “Børge Hansens” navn. Der er 28.600 hits på hans navn inkl. Hedegaards.

Nu nævner også Radio 24-7 navnet i, hvad de kalder civil ulydighed. Nu er “Børge Hansen” en højt profileret medarbejder for ISIS i Syrien. Alligevel holder Høyer og retsvæsnet hånden over ham selvom sandsynligheden taler for, at han aldrig kommer “hjem” til Danmark. Han bliver formentlig til atomer i et russisk bombardement, hvilket vil spare Danmark millioner for en retssag og efterfølgende fængsling i ti år.

På Facebook nævner alle og enhver hans navn, og det var egentlig meningen med, at jeg publicerede det efter at have læst tyrkiske aviser, hvor det står overalt. Jeg kan ikke gøre for, danske journalister ikke læser dem. Min gamle ven, forsvarsadvokat Arnold Rothenborg, sagde til mig,  at retten er bedre end at gå i teatret. Det er gratis, man behøver ikke et ARTE abonnement, så jeg kom i Østre Landsret og så ham optræde med monokel og gule sokker. Det bliver ikke kedeligt, når alle disse mennesker skal i retten snart. Jeg er blevet ret begejstret for forestillingerne, de giver. Jeg kunne slå mig ned som anmelder.