Der er tre personer i handlinger her. En gammel dame kommer op ad trappen. Efter hende kommer en lommetyv, der har udset sig hendes hvide håndtaske. Til højre en mor med to små børn, som forhindrer ham i at få hånden ned i den.
“Nysvenskere” udser sig med forkærlighed helt forsvarløse ofre, deraf det svenske begreb “åldringsrån”, vi har det knapt nok i Danmark – endnu. Helt små børn er også populære ofre. Denne pragtetnikker gå dog også til angreb på den unge barnemor. Hele to gange, det er nu hans æreskultur. Ét minut og femogtyve sekunder af svenske politikeres overgreb på deres eget folk, for denne video er et lille snapshot af dem.
Småbarnsmamma stoppade hitrest ficktjuv – utsattes för sparkar, slag och spott. SVT valgte at pixellere den stakkels voldsmands ansigt trods det, at politiet meget gerne vil have fingre i ham.
Dåliga tider för kärleken i Kabul
Bröllopen i Kabul, den afganska huvudstaden, är en av landets bästa ekonomiska termometrar. Med det utbrott av optimism, som följde på talibanregimens fall 2001, blev bröllopsindustrin en av de mest lönsamma. Men idag med en raserad ekonomi och tilltagande våld är det här översvallande firandet på nedgång.
Av Silvia Ayuso. Översättning: Stig Carlsson fra El Pais, Malos tiempos para el amor en Afganistán
“It’s now or neveeer…” Nu eller aldrig. Sayed Najim sjunger Elvis Presleys hit med brusten stämma till ackompanjemang av ett gammalt dragspel. Han säger, att musiken har hjälpt honom att övervinna den depression, som drabbade honom , när han återvände till Afganistan för ett par månader sedan. Vid 28 års ålder har Najim det bra förspänt. Licentiat i psykologi från Kabuls universitet och en master i företagsekonomi från Indien, där han bott de senaste två åren tack vare ett stipendium. Han talar engelska, ser bra ut och har en god sångröst. En svärmorsdröm, som attraherar kvinnorna, afganskor eller ej.
Men Najim känner sig ändå dyster till sinnes. Vid hans ålder har flertalet män i Afganistan redan börjat bilda det som säkert kommer att bli stora familjer. Trots sin höga utbildning har han heller inte utsikter att finna ett arbete i en allt mer stagnerande ekonomi. Najim kan inte ens tänka sig att ta det första steget, att gifta sig.
Att ingå äktenskap i Afganistan är inte enkelt. Ett bröllop är inte ett bröllop, om det inte infinner sig åtminstone 1500 – 2000 inbjudna, Även om brudparet bara brukar känna knappt hälften. Och det är inte värt att kallas bröllop, om det inte firas överdådigt på en av de talrika och vräkiga salongerna, som lyser upp Kabulnatten och stundtals får den att likna ett litet Las Vegas.









