Så har då äntligen tömningen av det allt vidrigare zigenarlägret i Malmö påbörjats. I natt gick polisen in i lägret, upprättat på en ockuperad privat jättetomt i centrum, och framåt morgonen anlände kommunens folk som står för själva avhysningen. Alla de hundratals aktivisterna tycktes ha gått upp i rök, även om det fanns någon enstaka kvar. En av dem greps sedan han bitit en polis.
Vid niotiden i morse var ett trettiotal zigenare kvar i lägret och polisen meddelade helt i svensk tradition att man ”för en dialog med dem”.
Polisen meddelar att man kommer att vara kvar på platsen i flera dagar framöver.
Nu frågar sig vän av ordning: vem ska betala för bortforslandet av avföringsbergen? Vem ska stå för saneringen av marken? Och viktigast av allt: tror svenska myndigheter att de så kallade migranterna nu sätter sig i sina bilar (samtliga har körförbud säger polisen) och snällt kör hem till Rumänien? Så blir säkert inte. Min inte alltför kvalificerade gissning är att de under det närmaste dygnet kommer att samlas på en ny plats, ockupera den istället för tomten de tvingats lämna och med Malmös godhetsvänster där etablera ett nytt läger. Allt i frihetens namn! Se där ett Schengen-relaterat socialt problem som ingen – allra minst Malmöborna – hade bett om.
Hur kan det komma sig att det bara tog några timmar innan alla lägerboende och aktivister var ute ur lägret? Månad efter månad har denna process malt på med beslut, överklaganden, nya beslut och nya överklaganden och därmed givit intryck av att vara en nästan olöslig uppgift för samhället.








