(Terroristen med sin familie i orange øverst.) Mannen som skjøt ihjel fire marinesoldater på et vervekontor i Chattanooga, Tennessee torsdag morgen, skal være en 24 år gammel mann fra Kuwait, Muhammad Youssef Abdulazeez. Minst tre andre ble såret. Abdulazeez kom i bil, stilte seg opp og skjøt inn mot kontorene. Så kjørte han videre til et annet vervekontor.

Det begynner å bli ganske mange angrep på militære anlegg i USA, og de kommer tettere. De kan ikke unnlate å gjøre dypt inntrykk. De militære har en høy status i USA. At soldater angripes på sine baser i hjemlandet er noe amerikanere ikke vil godta i det lange løp. Chattanooga identifisert

‘This life is short and bitter’: How Chattanooga gunman posted cryptic Islam blog three days before shooting dead four Marines as SWAT team raid his home. CNN forsvarede den lyserøde alliance med islam ind i det sidste: Er Muhammad Youssef Abdulazeez nu et muslimsk navn? Terroristen havde for en uge siden oprettet en religiøst præget blog: MYABDULAZEEZ.

Svenske medier er et kapitel for sig. I USA hed det tidligt en terrorhandling, men i Sverige hedder det endnu her til morgen uspecificeret “en skottlossning” over hele linjen. Lidt som i Malmø og Gøteborg, må man forstå. SVT vil ikke engang navngive ham, men skriver til gengæld forsonende:

Han var vänlig, rolig, snäll. Jag skulle aldrig ha kunna tro att det var han som gjorde det här.Han var verkligen en lugn, smart och cool person som brukade skämta, berättar en 28-årig man som har gjort skol-tv-program tillsammans med 24-åringen. “Vi är alla chockade och bedrövade. Han orsakade aldrig några problem. Vi kan inte tro att detta har hänt.”

Nej, det er nok slet ikke ham, “24-åringen”, når det kommer til stykket. Om sandsynligheden for at det alligevel er sket, talte jo Tage Danielson engang. Terroristernes fædre og mødre i journalistkredse er i blank fornægtelse.

Nu falder muslimske terrorangreb- og forsøg i Vesten virkelig tæt. England og Frankrig forhindrer flere om ugen. I går skulle en fransk soldat have været halshugget, en af de anholdte tjente i den franske flåde.

Vi skal nok værdsætte den fred, der endnu er tilbage. Importen af potentielle fjender er ikke bare uformindsket, den accelererer, og i den højeste risikogruppe befinder Sverige sig. Deraf sikkert den metertykke fornægtelse, der også har grebet formanden for det svenske advokatsamfund, Anna Ramberg. Ivar Arpi tager hende under behandling: Det är för jobbigt att kriga mot terrorism. Videoen her siger, terroristen agerede alene, men, men – bag enhver muslimsk terrrorist er der en moské. Jævn den med jorden.

PEW: Brat stigende bekymring for muslimsk ekstremisme i Vesten
Fortsæt med at læse ““Han var verkligen en lugn, smart och cool person””

Dokumentaren blev sendt i går aftes og er endnu ikke online i sin helhed. Den bliver lagt her, hvis den dukker op. Spectator skriver: A documentary that ought to rank with the footage of British troops liberating Bergen-Belsen and John Pilger’s exposés of Cambodia’s Killing Fields

One of the questions most often asked about the Holocaust is: why didn’t the Allies do something to stop it sooner? I imagine the time will come when we give ourselves a similar beating-up over our inertia in dealing with Islamic State. (‘So the Prime Minister wrote to the BBC urging it to call them by a different name. And that was it?!’)

Om konservatisme: Jalving hos Mads Holger Madsen

At tænke sig, hans mor var min gymnastiklærerinde da Mads var tre år, og jeg spillede fodbold med hans onkel. Ikke at vi kender hinanden idag, og egentlig vil jeg undertrykke mine nye og gamle meninger om familien Madsen, men vi skal takke forsynet for Mikael Jalving. Anden halvdel handler om de konservativs intrigeren mod Mads Holger, og der er intet nyt under solen når man husker Haunstrup Clemmensen, Ninn og Dyremose.

Berlingske interviewer en svensk fattigpensionär

I Sverige raser debatten om ældre med lave indkomster, de såkaldte »fattigpensionärer«. Berlingske har besøgt en af dem, og hun mener, at Sverige svigter sine ældre til fordel for flygtninge og indvandrere.

Margareta fortæller, at hun hver måned efter skat får udbetalt omkring 6.200 svenske kroner, hvilket svarer til godt 4.900 danske kroner. Hvor retten til den danske folkepensions grundydelser i korte træk er betinget af, at man har opholdt sig i landet i 40 år, og om man har formue, er det svenske pensionssystem anderledes skruet sammen. Har man været på deltid i kortere eller længere tid, vil det blive modregnet i udbetalingen. Går man tillige på pension, inden man fylder 65 år, får man også mindre.

»Jeg ville tage til København. Bare gå en tur og ose på Strøget. Men det kan vi ikke, for det er så dyrt at køre over broen. Eller måske ville vi tage en tur i teatret eller gå til forelæsninger. Men det er naturligvis en utopi, for hvis vi gjorde det, ville vi ikke have penge til at købe mad.« Berlingske

Videoen er fra Avenue Marcel Doret, Paris 16 arr. der grænser op til Bois de Boulogne. Normalt en ø af fred og velstand.

In the Parisian region alone nearly 130 cars burned. A sad record for this eve of July 14 that has become, along with New Year’s Eve, a traditional rendezvous for thugs and police. These figures are especially disturbing because they are considerably higher than the national daily average: about 80 cars are burnt every day in France, half of them in the Parisian region.

(…) About one hundred persons were held in custody in Paris. In the 16th arrondissement twenty-five cars were set on fire near the porte de Saint-Cloud when a motor-bike caught fire and gas poured onto the street. In the 18th arrondissement, on the rue Marcadet, another car was torched while confrontations broke out on the rue Queneau and rue de la Chapelle. Even the 3rd arrondissement was not spared confrontations, and one policeman was wounded while chasing a group of “young people” ages 16 – 25 who were throwing stones at the security forces.130 cars burnt in Paris overnight

Mangfoldighedsgruppe dødstruet

Vi er så vant til, at “de onde” bliver truet, men de gode har ikke været truet, måske fordi de onde ikke er så onde, når det kommer til stykket. I forbindelse med Mosbjerg Folkefest-arrangementet skrev den lokale Knud Abildtrup fra Alken om den “brutale og ofte hadske tone på de to højreblogs, Uriasposten og Snaphanen.” Jeg har nu aldrig kaldt mig selv højre eller venstre, blå eller rød, og jeg abonnerer ikke på nogen -isme.

Da jeg skrev og bad om eksempler på min “brutale tone”, nævnte Abildtrup to ét år gamle kommentarer på denne blog samt “Lars Hedegaards ulovlige udtalelser om »piger i muslimske familier bliver voldtaget af deres onkler, deres fætre eller deres far.« Hedegaard der hverken blev citeret korrekt i anklageskriftet eller pressen eller sluttelig dømt. Så meget for min hadefulde brutalitet.

Nu er ondskaben og hadet imidlertid for alvor kommet til de monokulturelle Alken ved Mossø, eller som jeg tænkte da jeg for en del år siden så Villy Søvndal på Købmagergade uden livvagt: “Det varer ikke ved, Villy. En dag hader vi alle hinanden, hvis vi forlænger truslernes hidtidige formkurve.” Villy nåede så at tjekke ud af andre grunde. Truslerne vil finde ud af at fordele sig jævnt, det er en vane de har.

Endelig ignorerer mangfoldighedspersonerne – der i vidt omfang skulle være lig med Enhedslisten, Skanderborg – aldeles, at deres verbale udfald retter sig imod mennesker, der aldrig selv har været voldelige, men tværtimod skal beskyttes imod vold af dusinvis af maskinpistoler. Det er ikke “mangfoldighed og dialog,” det er ikke engang “anstændighed,” og nu er kyllingerne så kommet hjem til hønsehuset i Alken. Med lidt held er der måske et spejl installeret, de kan stille spørgsmålet: “Lille spejl, hvem splitter Danmark, hvem har en brutal tone?”

Fortsæt med at læse “14 juli i Paris: 130 biler brændt af”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

(Bilden: Berlinmurens fall den 9 november 1989. I 28 år hade den skilt Östtyskland och Västtyskland åt. Av DDR-regimen kallades den “antifascistisk skyddsvall”. )

Det politiska landskapet i Sverige håller på att förändras i grunden. Det sker inte på några timmar, som när Berlinmuren föll den 9 november 1989. Men det sker. Och det vi ser är bara början. Hur kommer maktkorrumperade media att förhålla sig till förändringen? Frågan är om och när de ska inse att slaget är förlorat och att en epok av lögner, mörkläggning och agendajournalistik går mot sitt slut.

Förändringen blir plågsam för journalisterna

Vare sig journalisterna gillar det eller inte kommer den politiska förändringen i kombination med ett snabbt ökande förfall på viktiga samhällsområden (skolan, äldreomsorgen, sjukvården, kriminaliteten, arbetslösheten, bostadsbristen) att successivt tvinga fram en journalistik som speglar verkligheten istället för den enskilda journalistens eller redaktionens egna åsikter eller politiska agenda. Det går helt enkelt inte att ljuga hur länge som helst om mångkulturens och massinvandringens förträfflighet när invånarna samtidigt ser Sverige monteras ner framför deras ögon. Förändringen kommer att bli plågsam för journalisterna. Medias sista strid står i proportion till de förluster journalisterna gör när deras lögner avtäcks. Den blir inte vacker.

SD slår nytt rekord med 18,7 procent i Demoskop

I senaste Demoskop/Expressen minskar moderaterna med 3 procent till 23,1 procent. Sverigedemokraterna ökar med lika mycket och når ett nytt rekord på 18,7 procent. Bara 4,4 procent skiljer nu moderaterna från Sverigedemokraterna. Alla övriga partier ökar eller minskar inom felmarginalen.

“Det är en dramatisk utveckling i opinionen. SD:s fortsatta uppgång har utan jämförelse blivit den största förändringsfaktorn i svensk politik. På bara en månad har partiet tagit in mer än halva avståndet till moderaterna” säger Peter Santesson, chef för opinionsanalys på Demoskop.

Inte ens K-G Bergström vågar längre vara tvärsäker

“Den här undersökningen av partisympatierna lär nog sända chockvågor in i våra största partier” skriver Karl-Gösta Bergström, som hittills aldrig har försummat ett tillfälle att skriva något negativt om Sverigedemokraterna. Nu vågar han inte längre vara tvärsäker om någonting.

Demoskops mätning gjordes i huvudsak under Almedalsveckan (vecka 27). K-G Bergström skriver i Expressen:

“Varken Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra tycks ha åstadkommit något där som fått väljare som gått till SD att ångra sig.”

“Jimmie Åkesson uppträdde i mångas ögon högmodigt i Visby när han utan att tveka proklamerade att Sverigedemokraterna ska bli Sveriges största parti. Dit är det fortfarande knappt sju procentenheter. Det är mycket, men rimligen mindre än nånsin.”

“Säkerhetsmarginalen till SD minst sagt otrygg”

“Fortfarande är förstås grundtipset att SD inte kommer i kapp S, men tvärsäkert törs jag inte längre säga det. Avståndet till M är bara 4,4 procentenheter. Med tanke på att Kinberg Batra inte i varje fall hittills blivit någon succé och att det är där störst missnöje med Decemberöverenskommelsen finns, så förefaller säkerhetsmarginalen till SD minst sagt otrygg.”

Jag noterar att K-G Bergström kallar säkerhetsmarginalen till moderaterna “otrygg”. SD:s framgångar hotar alltså den moderata illusion om trygghet som vilar på DÖ, Decemberöverenskommelsen. SD-tabut inom moderaterna är under kraftig attack från moderaternas egna väljare.

Korrigerad Demoskopsiffra för SD: 21,8 procent

Demoskop är ett av de minst träffsäkra opinionsinstituten när det gäller SD:s sympatisörer. Inför valet 2014 var Demoskops siffra för SD 11,2 procent. Valresultatet blev 12,7. Norska Sentio var det enda institut som prickade rätt. 

Om man korrigerar SD:s julisiffra 18,7 procent med hänsyn tagen till tidigare avvikelser hos Demoskop hamnar SD på 21,8 procent. Det stämmer bättre med att partiet i juni fick 22,1 procent hos Sentio, 20,1 hos YouGov och 18 procent hos Novus. Demoskop visade 15,7 procent för SD i juni. 

“Regeringen förlamad av beröringsskräck”

“Den rödgröna regeringen är förlamad av beröringsskräck inför flyktingfrågan. Statsminister Stefan Löfven har abdikerat från ansvaret. Den socialdemokratiska partikongressen valde i våras symptomatiskt bort migration som en punkt på dagordningen. Miljöpartiet lever i ett parallellt universum där ekonomiska resurser är oändliga” skriver Jenny Sonesson i en ledare i Dagens Industri.

Allianspartierna har bakbundit sig själva med Decemberöverenskommelsen och låtsas vara opposition genom skådespelarinsatser som saknar motstycke. Opinionssiffrorna visar att väljarna nu börjar genomskåda farsen.

Opinionen går inte längre att ignorera

Inför valet 2010 var målsättningen för stora delar av journalistkåren att med alla medel förhindra att SD kom in i riksdagen.

Inför förra årets val var utsikterna små att SD skulle falla ur riksdagen. Men hoppas kunde man ju alltid, och ta till alla tänkbara tjyvtricks.

De senaste opinionssiffrorna borde få journalister som i åratal systematiskt har mörklagt fakta och försvurit sig som propagandister för mångkultur, massinvandring och radikalfeminism att darra i sina grundvalar. Många års desperata försök från journalister och andra att stoppa SD har misslyckats. En väljaropinion på en femtedel av väljarkåren går inte längre att ignorera.

“Vi vet att det är sant, men vi publicerar inte”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Medias sista strid”

Jürgen Todenhöfer er dr. jur., medlem af Bundestag for CDU fra 1972 til 1990 og en ufattelig modig mand. Hans opfattelse af hvor islamisk ISIS er kan diskuteres, men næppe at “ISIS er langt farligere end vores politikere forestiller sig.”

HARD talk’s Stephen Sackur speaks to writer and publisher Jurgen Todenhofer who embarked on one of the most hazardous journeys imaginable for a western journalist. Last December, the 74-year-old spent 10 days inside the territory controlled by Islamic State.He was taken to the group’s base in Raqqa, Syria, and then to their most highly prized asset in Iraq – the northern city of Mosul.German journalist visits ISIS and lives to talk about it