Uwe medgiver selv, det er grænseoverskridende, men budskabet ser ud til at gå hjem. Jeg var ikke til stede. Jeg blev ringet op, men kunne sige med god samvittighed og vat i munden: Jeg er hos tandlægen. Efter at have arbejdet med kunstnere i 30 år, er jeg ellers klædt på til lidt af hvert. Kunstneren Max Uwe Jensen, der er kendt for at bruge kropsvæsker, når han udtrykker sig, har gjort det igen. I dag sked han på gulvet i Statens Kunstfond.

Låg på Arnstberg og Sandelin

Der findes mellem 20 0g 30 indvandringskritiske bøger på svensk. Nogle stammer fra tiden inden internettet slog igennem for alvor, da det var den eneste måde at nå offentligheden på, da svenske aviser ikke optog den slags stof. Svenske biblioteker har behandlet næsten alle på samme  måde, og gør det stadig i dag. Danskere forstår ikke den svenske optagethed af “racisme”, men der findes en omfattende, statsstøttet racismeforskning i Sverige, og det er den der præger alle de besynderlige svenske historier, som danskere griner af med jævne mellemrum. Det er en del af den nye religion. Intet land er blevet afkristnet så hurtigt som Sverige, – endnu i 60 og 70’erne var det dybt religiøst, – men selvfølgelig finder det hjemløse, religiøse behov nye veje. Alle er stadig syndere, men på en ny måde: De er racister.

Fortsæt med at læse “En jyde skider på København”

Det er en særpræget oplevelse at se en demonstration på ti mand på Stortorget buh’et ud af 1000 muslimer og venstreekstremister, der kun ønsker at flå hovedet af dem. Kun politiet sikrer demokratiets silketynde fernis. Det kræver sin mand at stå der. Peter Seier Christensen er kemiingeniør.

“The Paris of Woody Allen no longer exists.”

Lang, foruroligende, fremragende artikel i det nye nummer af Vanity Fair: The Troubling Question in the French Jewish Community: Is It Time to Leave? Hvad angår jødernes skæbne i Europa, og særlig i Frankrig, vil jeg minde om noget det mest manende og indtrængende, man kan høre om det. Rabbiner Haim Dynovisz i »Europe: A civillisation that has sold it’s dignity«

The most troubling question in the French Jewish community is also the most obvious one: “Is it time to leave?” I asked Roger Cukierman, the head of the Conseil Représentatif des Institutions Juives de France, or CRIF, the umbrella group for secular Jewish organizations in France.

I expected him to equivocate, but, by way of an answer, he quickly reeled off some of the horrors that have plagued the Jews of Europe during the last decade: the case of Ilan Halimi, a cell-phone salesman kidnapped, brutally tortured, and killed in the Paris suburbs by a gang in 2006 for being Jewish; the 2012 murders of three small children and one adult at point-blank range at the Ozar Hatorah school, in Toulouse, by Mohamed Merah; the 2014 slaughter at the Brussels Jewish Museum; the deadly attack at the synagogue in Copenhagen in February of this year. This March, Merah’s stepbrother was pictured in the New York Post in his camouflage ISIS togs pronouncing a death sentence, as a pre-pubescent boy beside him pulled the trigger in the videotaped execution of the 19-year-old Israeli Arab Muhamed Musalam. Then there are the riots. As Cukierman told The Telegraph last summer, “They are not screaming ‘Death to the Israelis’ on the streets of Paris. They are screaming ‘Death to the Jews.’ ”

Fortsæt med at læse “En dansker i Malmø”

Hvis man ikke forstår muslimens invasive opførsel, er det fordi man ikke ved, at ethvert barn er født muslim og at hvis det dernæst alligevel ikke er muslimsk, er det fordi det er frafaldent. Straffen for frafald kender vi. Intet ikke-muslimsk menneske kan derfor være uskyldigt ifølge Muhammed, og det er en af grundene til, at islam ligger i kronisk krig med “vantro” fra Thailand og Philippinerne til Balkan og Nigeria.

Når man ved det, er det helt logisk, at vantro ikke skal spise i Ramadanen, og man skal ikke lide under den illusion, at en rettroende muslim ikke betyder krig. Vi skal takke forsynet for, at mange muslimer ikke aner, hvad der står i koranen, og vi skal gøre alt for, at de ikke opdager det.  Sahih al-Bukhari skriver om den sag:

Allah’s Apostle said, “No child is born except on the fitra and then his parents make him Jewish, Christian or Magian (Zoroastrian), as an animal produces a perfect young animal: do you see any part of its body amputated?”

The Prophet (PBUH) reported that Allah said, “I created my servants in the right religion but devils made them go astray”. The Prophet (PBUH) also said, “Each child is born in a state of “Fitrah”, then his parents make him a Jew, Christian or a Zoroastrian, the way an animal gives birth to a normal offspring. Have you noticed any that were born mutilated?”

Se også: Poll: Half of British Muslims May Be ISIS Sympathisers – Muslim Association Blames Tory Cuts og ISIS supporter releases guide on establishing ‘Muslim gangs’, how to spread hate among Islamic communities, stop them integrating with non-Muslims, and using charities as fronts to raise cash

Kampagnen mod Pia Kjærsgaard slutter aldrig

Af BENT JENSEN, professor i historie

Det har været forstemmende at følge de venstreorienterede mediers hadefulde ytringer om Pia Kjærsgaard i anledning af, at hun er blevet valgt til formand for Folketinget. Jeg kom til at tænke på, hvordan det var, da den forudgående formand blev valgt. Her kommer mine tanker:

Folketingets formand

Man forstår af de sidste tiders ytringer om Pia Kjærsgaard, at der kræves fine egenskaber af Folketingets Formand. God dømmekraft og evne og vilje til at samle og ikke splitte den danske nation. I går hørte jeg et program på DR, hvor Pia Kjærsgaard fik stillet inkvisitoriske spørgsmål af slagsen: “Er du fremmedhader, er du populist …”

Mogens Lykketoft fik ikke stillet den slags uforskammede spørgsmål, da han blev valgt som formand i 2011. Hverken journalist David Trads eller andre fandt anledning til at udtale sig om hans manglende ”værdighed” eller svine ham til med skældsord, sådan som det var tilfældet med Pia K.

Fortsæt med at læse “Paris: “I kan ikke drikke, når det er Ramadan””

Den fødte taler, som jeg godt tør kalde min ven efter et lille tiår nu. Charmerende, begavet, den fødte taler. Mosbjerg Folkefest. Hans artikler gennem årene er på Paul Weston archives. (Politiken’s artikel om Mosbjerg er kommet online: Højrefløjen splitter paradiset ved Mossø.)

Islamisk slavehandel

af Henrik M. Jensen

En film om dansk slavehandel “Guldkysten”, har haft premiere under stor opmærksomhed. Filmen bygger delvis på optegnelser fra en dansk jøde, Joseph Wulff (1809-42) som var udsendt til den danske koloni i Vestafrika, og omdrejningspunktet er de problemer, som forfatteren får, da han opdager, at slavehandelen stadig finder sted i 1836, skønt den officielt var afskaffet i 1803.

Filmen har fået en del kritik for handlingsmæssig tomgang og et klichépræget historisk indhold, men mon ikke den alligevel vil gå rent ind hos de københavnske brokvarterers cafélatte-slubrende segment af speltmødre, dunede studenter og ophidsede enhedsocialister.

Endnu engang må vi danskere beskæmmet bøje hovederne og sukke: “Ak ja, det er jo os fra Vestens og Danmarks skyld, at det gik så dårligt i Afrika. Og netop derfor er vi forpligtede til at åbne grænserne og tage imod de stakkels sorte, der flygter over Middelhavet på grund af de forfærdelige forbrydelser vore forfædre begik.

Og årsagen til Afrikas problemer kan i høj grad tilskrives imperialismen og slaveriet, der drænede kontinentet for arbejdskraft, tømte dets ressourcer og holdt det nede i fattigdom.

Men der er en anden del af historien, som ikke er så kendt. For det er ikke europæerne, og endnu mindre danskerne, der er hovedårsagen til kontinentets bedrøvelige tilstand. Det er den arabisk-muslimske imperialisme og deraf afledte slavehandel!

Og derfor er det meget passende, at den sengalesiske antropolog og økonom Tidiane N’Diayes bog “Det tilslørede folkemord”, er blevet udgivet nogenlunde samtidig med, at den jamrende danske film havde premiere. Den er et tiltrængt korrektiv.

Fortsæt med at læse “Paul Weston at Mosbjerg, 2015”

Programmets første halvdel beskriver den eksplosive, uholdbare asylsituation i Østrig og dernæst asyllobbyen (også kaldet “asylmafiaen” i programmet) i debat i den anden halvdel. Det fastslår, at en asylsøger i dag de facto er en illegal indvandrer, og at der er store problemer med at sende illegale tilbage.

“En ny folkevandringstid er på vej. Det bliver uhyggeligt brutalt,” skriver Flemming Ytzen i Politiken. En ny, sen erkendelse er ved at indfinde sig på det blad. Danmark kan måske endnu reddes, hvorimod jeg som bekendt mener, at det desværre er for sent at forebygge omfattende vold for Sveriges vedkommende, måske endda også for Frankrig, Holland, Tyskland og England’s. Men først og fremmest Sverige er kørt over for alle røde advarselslamper i mindst tre årtier. Jeg har gjort hvad jeg kunne, for at beskrive hvordan, og det er som advarsel betragtet faldet fuldstændigt på stengrund. Den tidligere østrigske ambassadør i Makedonien siger til sidst i programmet (min.24):

“Folkevandring betyder egentlig krig. Vi må forsvare vores grænser militært. Flygtninge må interneres på kaserner uden kontakt til omverdenen og uden arbejde. Flygtningekonventionen må revideres. Menneskerettighedsdomstolen i Strasbourg er meget betænkelig. Vi må indføre straffebestemmelser for asylanter der udøver dokumentfalsk og socialbedrageri.”

Man må kunne forstå tysk. Unzensuriert-TV: Asylchaos – Sturm auf Europa, sendt 7.7.2015. Kanalen beskrives som “eine im Februar 2009 gegründete rechtspopulistische Plattform aus Wien,” skal det tilføjes for fuldstændighedens skyld. Apropos asylmafia, så kom jeg ved et tilfælde forbi Udlændingeservice i dag, og jeg skal love for, der serviceres. Det er højsæson og advokatbutikkerne fylkes tæt. Der fangede jeg denne  flotte negerhøvding, om jeg så må sige.

Talen kan læses på dansk og svensk.

Shunned: A film about LGBT Palestinians in Israel

“Shunned” is a documentary by Igal Hecht about Palestinian gays and lesbians seeking refuge in Israel. This film provides a thought-provoking counterpoint to the propaganda that Israel is hostile to its Muslim/Arab population. TheRebel Media is proud to have bought the rights to show this film.

I Gaza er der dødsstraf for homoseksuelle handlinger, på Vestbredden ikke skønt det ellers ikke er meget bedre. Der ses dog mere gennem fingre med lesbiske kvinder, som det også har været tilfældet i Europa gennem tiderne. Man kunne dedikere filmen til Gays for Palestine og til den svenske journalist Kajsa Ekis Ekman, der i dag udtaler: Israel har fåt en fiende för livet. En Helvedes ballade for at fragte to “symbolske” papkasser til Gaza, der ikke mangler andet end….ny våben til at angribe Israel med.

Fortsæt med at læse “Lars Hedegaard på Mosbjerg Folkefest 2015”

7/7- 2005 London, England, Europa. Glöm inte bort varför det hände

Av Thomas Nydahl

Idag är det tio år sedan islamisterna slog till i London. Vem var mördarna? Om jag svarar spontant skulle jag säga att de var en samling bortklemade “brittiska” muslimska ungdomar (tre pakistanska och en jamaicansk muslim från London).

Vad gjorde dem så galna att de mördade massor med människor i London? Islam är mitt bud. Islamism är andras bud. Jag är lite trött på distinktionen eftersom jag är av den bestämda uppfattningen att det inte skulle finnas någon islamism utan Koranen, moskéerna och imamerna.

Se denna brittiska dokumentär om hur människor i de sprängda tunnelbanevagnarna bistod varandra. Man fäller förstås många tårar men man blir framför allt ganska övertygad om vad människor förmår göra i extrema situationer. Den lärdomen är kanske den viktigaste, eftersom hela Europa och inte minst Sverige nu är på väg djupt in i den mest extrema epoken efter kalla kriget.

Denna situation kräver egentligen bara en sak av oss: att vi aldrig glömmer varför dessa vidriga terrordåd äger rum, eller vem det är som beslutar om och utför dem. I detta ligger också det uppfordrande kravet på oss alla att med behärskat lugn studera islamismen för att förstå vad det är för rörelse som vill oss så illa.

Fortsæt med at læse “How to insult a “progressive””

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar

Vi möter honom när vi kommer stretande från Almedalen uppför den branta Hästgatsbacken i Visby. Han kommer vinglande på cykel i folkmyllret och vet inte vart han ska. Vilken tur att jag har karta med mig och kan visa honom vägen.

Han är bekant med mitt sällskap, och jag får senare veta att han är riksdagsman (s) och före detta kommunalråd i en liten kommun i landsorten. När han förstår att vi har lyssnat på SD-ledaren Jimmie Åkessons tal spänner han ögonen i mig och säger:

– Så du vill inte ha ett inkluderande samhälle?

Nej, jag vill verkligen inte ha ett samhälle som inkluderar vem som helst som inte ens har asylskäl. Sverige är svenskarnas land. Det säger jag till honom.

“Ge mig en halvtimme så ska jag omvända dig”

Han ser chockad ut. Det var inte ett svar han väntade sig. Frågan var ju avsedd att framkalla skuld, men här föll den på hälleberget. Han konstaterar helt korrekt att vi har olika människosyn. Nu börjar hans känsloargument ta slut. “Människosyn” är också ett sådant där skuldladdat kodord som ska täppa till munnen på folk.

– “Ge mig en halvtimme så ska jag omvända dig,” säger socialdemokraten från landsorten. Jag brister i gapskratt. Han har inte en aning om vem han pratar med.

Vi var många som tänkte “Hut går hem till sist”

Emma Henriksson (kd) kommer förbi i blommig långklänning. För några veckor sedan sparkades hon som kristdemokraternas gruppledare i riksdagen av partiledaren Ebba Busch Thor, som uppges sakna förtroende för Emma Henriksson. Henriksson känner uppenbarligen s-politikern mycket väl, och några politiska motsättningar över blockgränsen verkar inte föreligga.

Hon har naturligtvis inte en aning om att den dagen hon sparkades, den 9 juni, var en dag med champagneläge. Vi var många som hurrade och tänkte “Hut går hem till sist”. Det gör faktiskt det.

Emma Henrikssons smutsiga retorik

Emma Henriksson är nämligen prototypen för en mobbare. Hon är en av de riksdagsledamöter som med störst frenesi och ohederlig och smutsig retorik har gjort sitt yttersta för att misstänkliggöra och kasta skit på Sverigedemokraterna i riksdagens kammare.

Här kan hon ses i aktion i riksdagen 2011 i Jan Millds film (från cirka 2:50) när hon debatterar med Kent Ekeroth (SD). Hon kör sitt vanliga falskspel för att bortförklara invandrares stora överrepresentation i brottslighet. Emma Henriksson låtsas vilja göra det till en fråga om genetik.

“Man ( hon menar SD) målar upp en bild av de värsta brott som vi kan utsättas för, våldtäkt, mord, brutalt våld, och så sammanknippar man det med invandrare. De som lyssnar ska få en känsla av att de som har fötts i ett annat land, de har en annan typ av gener, lite våldsammare gener. Dem ska vi inte ha här! Dem ska vi utvisa!

Är det så att Sverigedemokraterna menar att genuppsättningen hos människor som inte är födda i Sverige eller något av våra nordiska grannländer är sådan att man som människa blir mer våldsam?”

Fyra år senare går det inte lika lätt att kläcka ur sig sådan smörja. Hut går hem till sist, som sagt.

Trafikstockning i åsiktskorridoren

Oturligt nog fick SVT Rapports politiske kommentator Mats Knutson, 51, hjärtinfarkt alldeles före Politikerveckan i Almedalen. För första gången sedan 1992 kunde han inte delta.

Det känns symboliskt. Politikerveckan, eller Almedalsveckan, i Visby är en jätteinfarkt. En trafikstockning i åsiktskorridoren. ” Politikens egen Kiviks marknad” skriver Staffan Heimerson i Aftonbladet.

Almedalen är industri. Almedalen är elefantiasis. En hel stad byggs upp i den annars fridfulla parken. SVT, Sveriges Radio, TV4, Dagens Nyheter har egna kvarter. Public service, som inte behöver tänka på pengar, ståtar med egna hus i två våningar. Miljonerna rullar, licensbetalarna betalar. Paviljongerna kan säkert byggas om till modulbostäder för nyanlända invandrare.

Här överskrids alla professionella gränser

Almedalen är politikernas och journalisternas lekhage, dagis och nattis. Rosévinet flödar i Visbys trånga gränder. Fler hamnar i tillnyktringscell än under Medeltidsveckan i augusti. Rosévinet är det sociala smörjmedel som lossar tungans och andra band hos politiker, lobbyister och mer än 800 journalister och får dem att frottera sig hejvilt med varandra.

Här överskrids alla professionella gränser mellan politiska makthavare och de som ska granska och bevaka dem – journalisterna. Visby tillhandahåller scenografin för en blomstrande konsensuskorruption där alla är vänner och rörande överens om en verklighetsuppfattning som stora delar av svenska folket inte delar. Alla avvikande uppfattningar riskerar att förstöra stämningen.

”Jag är i Almedalen, alltså är jag nån”

Rosévinet kommer i tankbåtar från Provence, där rosé har lägsta status. Går till allt. Men passar inget. Staffan Heimerson skriver: 

“Jo, det passar i Almedalen. Rosé är okomplicerat, osofistikerat och lite bonnigt. Men det stärker argumenten. Partiledare kan inte prata politik utan att slira in på rosé. I ett rosérus slänger sig lobbyister, partiledare och fackföreningsmän, kommunikatörer och konsulter, näringslivshöjdare, höger och vänster, påtryckare och pratkvarnar från televisionen, stylister och strateger, narcissistiska statsvetare, opinionsmätare, mutkolvar och – värst av allt – eliten av rikets reportrar ner i världens största ormgrop.

Det är incest. Men Almedalsveckan beskrivs som ”en unik manifestation av svensk öppenhet”. Det är gosigt. Alla ropar: ”Ännu en box rosé, tack!” skriver Staffan Heimerson.

Vinet och det gränslösa umgänget ger framför allt en känsla:

”Jag är i Almedalen, alltså är jag nån.”

Veckans incestuösa höjdpunkt: DJ Battle

Almedalsveckans incestuösa höjdpunkt är discotävlingen DJ Battle på Kallis, det vill säga Kallbadhuset. Glimtar av årets DJ Battle kan ses här. 

Förra centerledaren Maud Olofsson hoppar omkring på dansgolvet till publikens applåder. Glömd är Nuonaffären, Sveriges sämsta affär någonsin som kostade de svenska skattebetalarna 40 miljarder kronor – lika mycket som hela försvarsbudgeten.  Glömt är att Olofsson – som första politiker på flera decennier – vägrade infinna sig till förhör i riksdagens konstitutionsutskott.

Det är obscent, det är anstötligt, det är vedervärdigt. Att se landsförrädare dansa och roa sig i det land som de har förstört för miljoner människor är faktiskt mer än jag klarar av.

Den gränslösa kulturministern

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: I Almedalen blir allting tydligt”