Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Rapporterna kommer nästan varje vecka. Människor på jakt efter ett bättre liv drunknar när människosmugglarnas rangliga, sjöodugliga båtar förliser på Medelhavet. Eller också dör de av uttorkning i öknen. Trycket mot Europas gränser ökar för varje dag. Enligt Frontex korsade 72 000 personer EU:s yttre gränser illegalt under förra året. Mer än 40 procent av dem som söker asyl gör det i EU, bara 7 procent i USA.

Motståndet växer sig allt starkare i de europeiska befolkningarna som aldrig har tillfrågats om de vill ha denna invasion och kolonialisering av sina länder. Om inte kraftfulla åtgärder vidtas för att skydda Europa från miljoner illegala immigranter blir det första som händer att asylsystemet brakar ihop. I Sverige är det snart en realitet. Sedan Sverige som enda land i världen utlovat PUT (permanent uppehållstillstånd) till alla syrier håller hela mottagningssystemet på att krascha. Tvåtusen asylsökande i veckan väller in i landet, och bostäderna är slut.

I EU – antidemokratins högborg, kolossen på förgyllda lerfötter – är sprickan redan djup mellan å ena sidan EU-parlamentet och kommissionen, företrädd av verklighetsfrämmande godhetsprofeter som Cecilia Malmström (fp), och på den andra sidan de flesta av medlemsländernas mer verklighetssinnade regeringar.

Till skillnad från svenska politiker har de europeiska kollegerna nämligen klart för sig på vilkas uppdrag de arbetar. Klyftorna är så djupa att det antagligen bara är en tidsfråga innan hela EU:s migrationspolitik spricker. Det kan inte ske fort nog. Om inte de europeiska nationerna återtar makten över sin egen invandringspolitik kan vi snart säga adjö till det Europa vi känner och bli en nordligare filial till Afrika. God natt Europa, en världsdel med en mångtusenårig högtstående civilisation, kultur och välstånd.

Utvecklingen spränger alla kalkyler

Sverige är på bristningsgränsen. Oavsett vad politikerna tycker kommer migrationsverket snart att tvingas hänga upp skylten “FULLSATT”. Lilleputtlandet som berömmer sig av att vara världssamvete och humanitär stormakt  spränger alla kalkyler och tar i år emot uppemot 60 000 asylsökande. Till detta kommer en hämningslös anhöriginvandring (30 862 personer förra året), invandring av mestadels okvalificerad arbetskraft (19 936 personer) och diverse andra grupper. Antalet beviljade PUT var förra året 111 090. Det rekordet kommer att slås med bred marginal i år.

2 000 asylsökande i veckan strömmar in i Sverige

Alla bägare har en droppe som till slut får den att rinna över. Sveriges droppe kom den 3 september. Den dagen kablas en sensationell nyhet ut i etern: Sverige ger som enda land i världen PUT till alla syrier som med hjälp av människosmugglare tar sig hit. Ett totalt ansvarslöst och fullkomligt groteskt beslut. Rent hypotetiskt har alltså 22 miljoner syrier rätt att få PUT i Sverige bara de lyckas ta sig hit. En oemotståndlig signal som blixtsnabbt har spritt sig över världen och fått omedelbara effekter. Nu strömmar 2 000 asylsökande i veckan in i Sverige. Inflödesrekorden slås på löpande band. De flesta kommer från Syrien (eller påstår sig komma från Syrien), är statslösa eller från Eritrea.

En anställd på migrationsverket skriver på Merit Wagers blogg:

“Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning. Det system vi har för att bereda skydd åt förföljda personer fungerar inte längre. Det svenska asylsystemet har blivit en mjölkko för kriminella och gjort det väldigt dyrt och svårt för dem som verkligen är i behov av skydd, att få det.”

Problem kallas regelmässigt “utmaningar”

Det svenska mottagningssystemet är pressat till bristningsgränsen av de praktiska konsekvenserna av PUT-utspelet. Det vore klädsamt om politikerna erkände de problem som de själva har skapat. Istället yrar de om “utmaningar”. Alternativt “stora utmaningar”. Vi ser den ena politikern och politiskt korrekta tjänstemannen efter den andra, med intill nirvana tjatig förutsägbarhet tala om att vi står inför “stora utmaningar”.

Här får vi gå till den nysvenska floskelordboken för att dechiffrera vad de menar. Detta är vad “utmaning” betyder: asylkaos, svår bostadsbrist, arbetslöshet, galopperande socialbudgetar, dränerade välfärdssystem, systematiska nedskärningar i ursprungsbefolkningens sociala och ekonomiska rättigheter, skottlossningar, gruppvåldtäkter och andra importerade grova våldsbrott, splittring i parallellsamhällen och en ständigt växande rädsla och otrygghet. Sammantaget ett välfärdssamhälles undergång.

“Utmaningar” har blivit ett mantra som används för att förneka verkligheten. Att erkänna att man har ställt till med gigantiska problem vore att tappa ansiktet. Hellre tappar politikerna ett helt land.

Man kan inte bo i en utmaning

I ordvalet “utmaning” ligger implicit påståendet att problemen är möjliga att lösa. Det är lögn. Alla problem går inte att lösa. Bostäderna är slut, och det går inte att snyta bostäder till 2 000 asylsökande i veckan ur näsan. Ingen kan bo i en “utmaning”, inte ens i “en stor utmaning”. “Utmaning” betyder att politikerna har målat in sig så långt det går i ett hörn och inte har en aning om hur de ska ta sig därifrån.

För den som har ögon och vill se är det uppenbart att svenska politiker utgör en totalt verklighetsfrämmande sekt som för länge sedan har slängt allt förnuft överbord och eldad av hallucinatoriska trosföreställningar är i full färd med att köra landet i botten. Fredrik Reinfeldt (m) och hans alliansregering är smärtsamt medvetna om att de kommer att förlora nästa års val och satsar allt på en crescendoartad final på sju års vanstyre.

Fantastisk inkomstkälla för smugglare

I veckan hittades 92 döda kroppar i Nigers öken, de flesta barn. De tros ha dött i början av oktober på väg från Niger mot Algeriet, en vanlig migrantrutt och en av flera vägar mot det hägrande slutmålet Europa. FN:s biståndsorganisation OCHA  beräknar att 30 000 ekonomiska flyktingar har passerat genom Agadez i Niger mellan mars och augusti i år. På årsbasis blir siffran minst 60 000 migranter bara längs den rutten. De utgör en fantastisk inkomstkälla för människosmugglare, som valde att lämna de här migranterna i öknen sedan deras bilar gått sönder. Nitton av de 21 migranter som överlevde lyckades ta sig till den algeriska staden Tamanrasset. Där skickades de tillbaka till Niger.

“Vi måste ta vårt ansvar”

Just de här migranterna lyckades inte ta sig till Sverige, som per capita toppar mottagandet av asylsökande i Europa. De hann aldrig bli “utmaningar”. Svenska folket är oerhört trött på att ständigt höra politikerna övertrumfa varandra i påståenden om att vi måste “ta vårt ansvar”. Nej, det måste vi inte.

Vems är ansvaret för att afrikanska migranter sätter sig i sjöodugliga, överfyllda båtar för att ta sig till EU? Det är naturligtvis människornas eget ansvar. De väljer själva att göra den riskfyllda resan över Medelhavet. De europeiska länderna ber dem inte att komma hit. Skulden ska inte kletas på Europa. Att människor lämnar sina icke-fungerande länder istället för att bygga upp dem är varken Sveriges eller något annat europeiskt lands ansvar.

När svenska politiker använder ansvarsargumentet är det ett desperat försök att vädja till en hårdexploaterad och för länge sedan förbrukad solidaritet hos svenska folket. Avsikten är att försköna och legitimera en vanvettig politisk agenda: att utan krav på ID-handlingar släppa in hundratusentals migranter från havererade låg-IQ-länder och tvinga svenska skattebetalare att försörja dem på livstid. Lägg märke till att FN-organet OCHA kallar de som omkom i Nigers öken “ekonomiska flyktingar”. Det är en korrekt benämning. De flyr inte från våld och krig, de flyr från fattigdom och vill ta del av Europas välstånd.

Högst födelsetal i de fattigaste länderna

Niger, som migranterna kom ifrån, är ett av världens absolut fattigaste länder. Nästan halva statsbudgeten finansieras av utländskt bistånd. Samtidigt har Niger det högsta födelsetalet i hela världen. I genomsnitt föder varje kvinna 7,6 barn, vilket är nästan fem gånger högre än det europeiska genomsnittet 1,6 barn per kvinna. En av orsakerna är utbredd polygami. Landet har muslimsk majoritet, och koranen sanktionerar fyra fruar per man. Niger väntas fyrdubbla sin befolkning på mindre än 40 år, till år 2050, enligt en rapport från amerikanska Population Reference Bureau.

Afrika mer än fördubblar sin befolkning på 37 år

Mönstret är detsamma i världens mest underutvecklade länder. Sju av tio länder som har högst födelsetal ingår också i de tio som har listats som bottenländer av FN:s Human Development Index.  I flera länder i Afrika och Asien kommer befolkningen att fördubblas, tredubblas eller fyrdubblas på bara 37 år, till 2050. Kenya ökar från 44 till 97 miljoner, Somalia från 10 till 27 miljoner, Nigeria från 174 till 440 miljoner, Kongo från 71 till 182 miljoner, Egypten från 85 till 137 miljoner, Pakistan från 196 till 290 miljoner.

Hela Afrika har ett genomsnittligt födelsetal på 5,2 barn per kvinna. Varje år föds 38 miljoner barn. Kontinenten mer än fördubblar sin befolkning, från en miljard i dag till 2,4 miljarder 2050. Allra snabbast går befolkningsexplosionen söder om Sahara.

De flyr från sin egen oförmåga

Trots gynnsamt klimat och stora naturtillgångar tycks Afrikas invånare helt inkapabla att skapa fungerande samhällen. Ingen kan ärligt påstå att någon ljusning kan skönjas, trots att miljarder och åter miljarder i utländskt bistånd vräks över kontinenten. När man ser vilka länder migranterna kommer ifrån blir det tydligt vad de flyr från. För det är vad de livsfarliga expeditionerna handlar om: flykt från konsekvenserna av islam, från överbefolkning och social upplösning. Migranterna flyr från följderna av att de skaffar fler barn än de kan försörja. De flyr från följderna av en ideologi som de själva har valt att inrätta sina liv efter och som ödelägger vartenda land där den får fäste. De flyr från sin egen oförmåga att skapa välstånd och bra liv. Budskapet till Europa är:

“Ta hand om oss, för vi klarar inte att ta hand om oss själva.”

Tyvärr visar erfarenheten att de tar med sig huvudorsakerna till den nöd som de flydde från i sina hemländer; islam och det höga barnafödandet.

Båtolyckorna ett mått på desperation

Båtolyckorna i Medelhavet är ett mått på desperationen i de dysfunktionella länder som migranterna lämnar. I den största olyckan, utanför den lilla italienska ön Lampedusa i början av oktober, dog mer än 300 personer från främst Eritrea och Somalia. Strax innan hade tretton personer dött i en annan båtolycka utanför Lampedusa. I mitten av oktober dog omkring 30 illegala migranter sedan libyska milismän, som tog betalt för att smuggla dem ut ur landet, sköt mot deras båt. Under hela förra året beräknas 1 700 personer ha drunknat i Medelhavet. I media kallas de “båtflyktingar”. Men de flesta är inte flyktingar i någon annan bemärkelse än vad FN-organet anger: ekonomiska flyktingar. Flykting i ordets rätta betydelse är man bara om man enligt FN:s flyktingkonvention har asylskäl, och det har inte merparten av de afrikanska migranterna. Fattigdom är inte asylskäl i något enda land.

Ett drömscenario för Europas do-gooders

Den enes död, den andres bröd. De senaste veckorna har vi fått se utspel från den politiska eliten som söker sin like i cynism. Med några veckors perspektiv är det uppenbart att båtolyckorna i Medelhavet i oktober var exakt vad den europeiska och i synnerhet den svenska Godhetseliten väntat på. Denna elit är för sitt liv beroende av tragedier som kan användas för att dels legitimera deras politiska agenda (allt åt alla), dels rättfärdiga deras av skattebetalarna finansierade goddagspiltstillvaro i Bryssel, Strasbourg och på Söder- och Östermalm.

En extra bonus är att olyckorna behändigt kan utnyttjas till att öka på Europas påstådda skuld för Afrikas misär. Mer än 300 människors död i en sjöoduglig båt utanför Lampedusa  – som migranterna själva hade tänt eld på – var ett drömscenario för Europas do-gooders att exploatera för egna syften.

Vitaliserande effekt på Godhetseliten

Olyckans vitaliserande effekt var fullt iakttagbar. Snabbare än någon hann blinka hoppade Godhetseliten fram ur sina guldkantade EU-hålor: Ceciliorna Malmström och Wikström,  Birgitta Ohlsson, alla (fp), och Thomas Hammarberg (s), 71,  till för ett och ett halvt år sedan Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och en av Europas mest haussade föredettingar med sin främsta arena i svenska media.

Den fanatiska Cecilia Malmström (inkomst: 20 miljoner kronor efter skatt för fem år som EU-kommissionär) tog genast tillfället i akt att legitimera sin existens genom att kräva fler sätt att öka den illegala migrationen och förvandla illegala immigranter till legala genom helt orealistiska metoder:

“Jag önskar att vi kunde upprätta asylcenter även utanför EU, men medlemsländerna är inte beredda att göra det. Inget av medlemsländerna.”

“Det är en fråga om ledarskap”

När SR Ekot  den 25 oktober frågar Cecilia Malmström hur EU:s ledare kan välkomna fler flyktingar till Europa samtidigt som allt fler européer inte gör det svarar Malmström i näbbig ton att “det är en fråga om ledarskap”. Det handlar med andra ord om att med totalitära metoder tvinga på Europas befolkningar en migrationspolitik som de inte vill ha. Så beter sig diktatorer. Så här har Cecilia Malmström hållit på i fyra år, och hon står alltmer ensam och isolerad i EU. I praktiken är hon maktlös och gör sig till internationellt åtlöje med utspel sprungna ur den vänsterliberala fantasivärld som håller henne igång. I båtolyckornas efterföljd får vi också höra den andra Cecilian, med efternamn Wikström, i en typisk “sa Bill till Bull”-kommentar:

“Det här är inte värdigt EU, vi måste hitta lagliga vägar hit.”

EU-minister Birgitta “Avskaffa Sverige” Ohlsson, ännu en av dessa politiker som aldrig har förstått på vems uppdrag hon arbetar, stämde givetvis in i godhetskören, här i full frihet i SVT:s morgonsoffa:

“För det första måste vi skapa fler lagliga, legala, vägar för människor att komma in i den europeiska unionen.”

Det måste vi som sagt inte.

Uppfostra EU till svenskt självmordsbeteende

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Utmaningarna”

During the thousand years that included the careers of the Frankish soldier and the Polish king, the Christians of Asia and Africa proved unable to wage successful war with the Moslem conquerors; and in consequence Christianity practically vanished from the two continents; and today nobody can find in them any “social values” whatever, in the sense in which we use the words, so far as the sphere of Mohammedan influence. There are such “social values” today in Europe, America, and Australia only because during those thousand years the Christians of Europe possessed the warlike power to do what the Christians of Asia and Africa had failed to do – that is, to beat back the Moslem invader. – Theodore “Teddy” Roosevelt, 26th President of the United States

A degraded sensualism deprives this life of its grace and refinement; the next of its dignity and sanctity. The fact that in Mohammedan law every woman must belong to some man as his absolute property, either as a child, a wife, or a concubine, must delay the final extinction of slavery until the faith of Islam has ceased to be a great power among men. – Sir Winston Churchill

Some, indeed, dream of an Islam in the future, rationalised and regenerate. All this has been tried already, and has miserably failed. The Koran has so encrusted the religion in a hard unyielding casement of ordinances and social laws, that if the shell be broken the life is gone. A rationalistic Islam would be Islam no longer. – Sir William Muir , Victorian orientalist scholar, Cambridge 1881

Do not suppose the statements of the prophets to be true; they are all fabrications. Men lived comfortably till they came and spoiled life. The sacred books are only such a set of idle tales as any age could have and indeed did actually produce. They recite their sacred books, although the fact informs me that these are fiction from first to last. O Reason, thou (alone) speakest the truth. Then perish the fools who forged the religious traditions or interpreted them! – Al-Ma’arri 11th Century blind Arab philosopher

Muslims are the first victims of Islam. Many times I have observed in my travels that fanaticism comes from a small number of dangerous men who maintain others in the practice of this religion by terror. To liberate the Muslim from his religion is the best service that one can render him. – Joseph Ernest Renan French expert of Middle East ancient languages and civilizations

These future United States presidents questioned the ambassador as to why his (Islamic) government was so hostile to the new American republic even though America had done nothing to provoke any such animosity. Ambassador Adja answered them, as they reported to the Continental Congress, ‘that it was founded on the Laws of their Prophet, that it was written in their Koran, that all nations who should not have acknowledged their authority were sinners, that it was their right and duty to make war upon them wherever they could be found, and to make slaves of all they could take as Prisoners, and that every Musselman who should be slain in Battle was sure to go to Paradise’. – Thomas Jefferson To the Continental Congress about the brutal pirate attacks of the Muslim Ottoman Barbary (1801–1805 and 1815)     Flere på New English Review

Flash mobs in Copenhagen

As one of the first professional symphony orchestras ever Copenhagen Phil (Sjællands Symfoniorkester) did a flash mob at Copenhagen Central Station playing Ravel’s Bolero. Conductor is Jesper Nordin.

Fortsæt med at læse “Quotes on Islam, or, The company we keep”

Jeg henviste til traileren i marts i år, og ser ved et tilfælde, at man nu kan se hele filmen. Tilfældet var, at jeg så at festivalen Passion for Freedom havde nomineret den til en pris blandt andre film, men kunstfestivalen i London er så i aflyst med begrundelsen at “The main issue at hand is the Gallery’s fear of exhibiting controversial artwork”, hvilket understregede filmens ærinde. Udstillingen har dog nu fundet et nyt galleri at udstille i.

I Silent Conquest medvirker blandt andre Mark Steyn, Allen West, Geert Wilders, Daniel Pipes, Zuhdi Jasser, Ezra Levant, Nonie Darwish, Clare Lopez, Frank Gaffney, Lord Malcolm Pearson, Gerard Batten, Caroline Cox, Brigitte Gabriel, Naser Khader, Rachel Ehrenfeld, Lars Hedegaard, Flemming Rose, Morten Messerschmidt, Kurt Westergaard og Lars Vilks. Filmen blev fremvist i Center for Security Policy første gang i december 2012, den er yderst seværdig selvom mange vil kende enkelttilfældene. Det er sammenstillingen og sigtet på ytringsfriheden og truslerne imod den, som er det vigtige. – 3 november: Silent conquest wins Silver Award at the Passion for Freedom Festival in London.

Mona Thwany igen mistænkt i Stockholmterrorsag

Nya anklagelser om terrordådet i Stockholm 2010 riktas mot självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs änka. Det framgick när målet mot hans påstådde finansiär Nasserdine Menni på nytt togs upp av en skotsk domstol.

Bland annat rör det de ljudfiler med Abdulwahabs avskedshälsning som han mejlade till bland andra Säpo, TT och Abdulwahabs fru. Det är anmärkningsvärt att NN (änkan) sedan lade upp en ljudfil på nätet och att den döde hade laddat ner det program som krävdes på hennes dator för att göra det, sade Taylor. Hon slog också sönder tre-fyra telefoner med en hammare, så innehållet i dem kunde inte återskapas. Nya misstankar mot bombares änka, Självmordsbombarens änka misstänks för inblandning i terrordådet

Taimour Abdulwahabs enken har hele tiden været mere røget end speget. Hun har under afhøringer løjet og lidt af massivt hukommelsestab. Nasserdine Menni blev dømt syv år for medhjælp til terroristvirksomhed, men nu får han sagen taget op igen og implicerer Mona Thwany. Der er nok af løse ender med den ikke specielt sørgende enke, der har skyet pressen meget, men tilstod den militante muslim-journalist Yvonne Ridley dette interview på et tidspunkt hvor hendes image trængte alvorligt til at blive poleret. Det bliver interessant at få hende ind under luppen, utroligt kun at hun kunne trække det ud i næsten tre år.

Støvring og Winkel-Holm: Er ytringsfriheden universel?

Debat mellem Katrine Winkel-Holm og Kasper Støvring om ytringsfriheden, og specielt om den er universel eller kulturrelativ. Første del: Oplæg og replik af paneldeltagerne. Ordstyrer: Dan Ritto. Arrangører: Trykkefrihedsselskabet, Liberal Alliances Ungdom og Konservative Studenter. Optaget i Studenternes Hus, Århus Universitet, onsdag d. 23. oktober 2013.

Fortsæt med at læse “Weekendfilm: Silent Conquest”

Apropos ‘racisme’ nedenfor. Spencer har haft tid til at tænke lidt over Tomme Robinson – Tommy Robinson reconsidered – måske han har haft lidt ferie fra det åndelige højtryksbor P.Geller, der forværrer min tinnitus.

“Hold nu kæft, Yahya Hassan!”

Først blev jeg betænkelig, alene fordi Politiken omfavnede ham. Så fordi jeg er allergisk over for rap-genren, dernæst fordi jeg ikke ser skyggen af litterært talent, og til sidst fordi Hassan skrev til min ven Uwe: “Uwe du virker som en klam nazist, fuck din mor din vantro.” “Jeg pis­ser på Allah og hans sende­bud, og på hans alle mulige udue­lige disciple” skal altså ikke tages helt for pålydende. Så gad jeg ikke mere og overlod til “Smagsdommerne” på DR 2, Politiken og det litterære ferniseringspublikum at smage på ham. Jeg vil, hvis skal sige det lige ud ‘pisse på ham,’ men kan han være digter i stedet for kriminel, er allerede en del millioner sparet ved den karriere. Nu får han og den anstændige del af hans publikum et fur, der sidder lige i skabet af Bitterblog:

Du har nok forstået pointen. Det, Yahya Hassan siger med sine digte, har været almen viden i de seneste tyve år. Der er intet nyt i det. Intet! Men fordi, det bliver bogstavrimet ud af en indvandrer, fordi nogle infantile ordsammensætninger bliver trykt på et politisk korrekt, pænt forlag, så kan parnasset omsider opfatte det som sandhed. Det er kombinationen af, at det ellers så uvelkomne budskab kommer fra et af de stakkels, knap-så-blege ofre og at det bliver leveret på en fisefornem, såkaldt kunstnerisk facon, at de anstændige endelig kan æde det uden at få latte’n helt galt i halsen.

Så klapper de anstændige i deres små, liljehvide hænder eller nikker indforstået med pegefingeren på læben. Eller måske trækker de på skuldrene. Men hvis Lars Heedegaard eller Firoozeh Basrafkan laver en lignende generalisering, så bliver de øjeblikkeligt forfulgt og afstraffet ved hjælp af de anstændiges værktøj til at lukke munden på dem, de enten er uenige med eller ikke kan lide: Paragraf 266b, racismeparagraffen. Åh Allah, hvor har jeg lyst til at kravle op i nærmeste minaret og bare kaste mig ud og gøre en ende på min eksistens i jeres fuldstændigt selvmodsigende meningsdommerdømme.

Nu har racisme heldigvis ikke været noget argument i dansk politisk debat i over et årti, undtagen i 266b ved domstolene, hvilket kun viser at retsvæsnet er om muligt endnu trægere end demokratiet. Selv i Sverige har misbruget af ordet set sin bedste tid. Hvis Deadline værten Martin Breum havde været opdateret på det faktum, så kunne hele Deadline igår, der var afsat til Pia Kjærsgaard, måske have været interessant, men det blev en ren fuser, der knapt er værd at linke til. Deadline er ikke inde i en af sine glansperioder.

Når Enhedslisten lykkes med at fjerne denne biografreklame, må man spørge: På hvilket grundlag? Fordi Daniel Carlsen har været nynazist inden han blev tør bag ørerne? Så er Enhedslisten vel endnu ‘racistisk’ fordi den består af kommunister, der har skiftet navn fordi vinden vendte, ikke fordi de blev klogere. For så vidt andre end 266 b overhovedet længere ved, hvad racisme er for noget. Jeg kan selv være i tivl om, hvad der er ‘højreradikalt’, men det kan det stadig mere holdningsmasserende DR ikke. Godt man afskaffede sit TV for mange år siden, så man kan danne sine gene meninger fra andre kilder. Biografer dropper højreradikal valgvideo

Andre folks penge

Et af Dansk Folkepartis to medlemmer af byrådet i Odense, Pernille Bendixen, har lækket fortrolige oplysninger om udgifterne til den kriminelle FEZ FEZ arabiske familie på 4.5 millioner kroner, fordi byen står og skal finde 42 mio kroner på besparelser andre steder. 4.5 mio svarer til hele indkomstskatten fra cirka 45 heltidsarbejdende Odenseanere på et år, hvis vi sætter at de betaler hele 100.000 hver. (!) DR Online mener, at det er “mindre fine metoder for at gøre opmærksom på sig selv under et kommunevalg.” Mon ikke de betalende ser stort på Bendixens lille indiskretion?

Jeg mener, at Bendixen tager sit ansvar for penge andre har tjent mere alvorligt end Odense Kommune og DR Online gør. Her er hvad kommunen blandt andet spenderer af andre folks penge på dødssejleren Vollsmose, fordi der ikke er andet de kan finde på, og fordi de gerne vil ses som aktive løsere af uløselige problemer. Det er et dyrt image, de køber sig – 58 mio kroner. Smid dem ud, der er nok at tage af V og DF har kun seks af tredive medlemmer, og de vælger at melde Bendixen til politiet. Hvis de ikke er stolte over regnestykker som dette, kan de jo melde Niels Lillelund til politiet også:

“I Vollsmose har man tocifrede millionbeløb at lege med. Andre Folks Penge. Jeg har skrevet om det før, men det skal gentages, pædagogisk, insisterende: Gratis bus og koncerter (2.844.402 kr.), morgenvækning (1.593.969 kr. til Projekt Vækkeur, hvor skolelærerne hver morgen ringer hjem til de elever, der ikke er mødt), rollemodeller (1.860.853 kr.), byfest (1.630.963 kr., lidt af et kalas), coaching (280.250 kr.), bedre image (11.421.411 kr., vist så).

Der er udgifter nok at afholde for Andre Folks Penge, det kræver konsulenter (6.040.692 kr., tre beboerkonsulenter, heriblandt tidligere folketingskandidat Asmaa Abdol-Hamid), projektstyring (1.213.758 kr.), markedsføring (4.385.000 kr.), drift (9.596.542 kr.) administration (3.821.641 kr.) og koordinering (2.435.111 kr.) Samlet regning: 58.482.279 kr.” – Niels Lillelund: Andre Folks Penge, Jyllands Posten, 27.10.2013 (ikke online)

Se også om arabisk familie: “Far i fængsel. Mor i Libanon. Børn i døgnsinstitution. Du betaler”

Mennesker med den mest rudimentære indsigt i islam og europæisk demografi, f.eks. engelsk, fransk eller svensk – lad os eksemplificere dem ved svenske meningsdannere en bloc – har i årevis påstået, at f.eks. danskerne, Fjordman, Hedegaard, Bruce Bawer, Dansk Folkeparti, Geert Wilders, blogs som denne eller utallige andre, “er besatte af islam.” Denne overfladiske vurdering hviler blandt meget andet forkert på, at islam er en religion ligesom andre religioner, men først og fremmest ignorerer den det faktum, som Douglas Murray slår fast i begyndelsen af sin meget lange artikel, nemlig at:

The future of Islam and the future of the West are now inextricably linked. If disentangling them was ever possible it is almost certainly not now. What happens to Islam will affect what happens to Europe

Ordet ‘besat’ er malplaceret om at være optaget af sit lands og sine børns fremtid. Vi ville gerne have undgået situationen, men det tog er altså kørt. Enhver illusion om at vikle os ud af det skæbnefælleskab med islam som lige så ubekymrede, fatalistiske, afmægtige politikere har viklet os ind i i en generation, er derfor drømmeri og ønsketænkning, nu handler det om damage control. Det bla. i det lys man sikkert skal se “den nye Tommy Robinson.” Jeg har plukket med hård hånd i Murrays Are we losing the war for the soul of Islam?

As the proportion of Muslims rises in Britain and across the West, extremists are increasingly dominant. What is to be done? [..]

I have also travelled across Europe, and must admit that it can be terrifying to see the way in which the unsolved problems which Islam brings with it are dangerously simmering. Every European country is now experiencing this in the same ways. From the streets of Scandinavia to the outskirts of Paris, the northern cities of England to the East End of London, we have a set of societies in our midst about which even the use of the word “integration” must be regarded as some cosmic joke.

It is possible, in the years ahead, that Islam will become something it has not been in 1,400 years. But it is unlikely. If Islam continues its backward direction or even if the current grip of the Islamic conservatives remains, Muslims in the West are going to continue to feel an increasing and deeply painful pull on their identities.

Fortsæt med at læse “Douglas Murray: Har vi tabt kampen om islams sjæl?”

Migrationsverkets prognoser har altid været for lave. 69.000 asylsøgere til Sverige næste år, er utænkeligt lavt. Der har været nævnt tal på op til 130.000. Migrationsmedarbejderen Migga_X skriver: “Inom de närmsta tre åren kan en halv miljon människor komma att bosätta sig här. Politikerna verkar inte fatta allvaret.”

Inför våren diskuteras “extraordinära åtgärder”. Migrationsverket har haft kontakt med Försvarsmakten för att se om det finns nedlagda logement som kan användas. Man har också fört diskussioner med statliga Specialfastigheter som bland annat har hand om landets fängelser, men det har inte gett så mycket.

Det bli aktuellt med andra tillfälliga lösningar. – Kommer det folk och vi inte har något ställe att lägga dem på kan det bli tal om sovsalar, gymnastiksalar, båtar och sådana där oljeplattformar till exempel, säger Martin Helander. Stor brist på flyktingbostäder

At Sverige har olieplatforme er en nyhed for mig, men der skal måske opføres nogle. En skribent spørger sig, hvad der egentlig foregår i svenske politikeres hoveder: Man kan säga att svenska politikers agerande har passerat gränsen för ren dumhet och det liknar mer en medveten strategi för att förgöra landet och överlämna det till främmande makt.

Det svenske Liberale Ungdomsforbund vil masseevakuere syriske flygtninge fra Syriens nabolande. Det er over to millioner mennesker, LUF vil have til Europa. De kan da sagtens være i tyndtbefolkede Sverige allesammen, LUF sørger bare nogle flere olieplatforme. Jeg bør gense Gøgereden i aften, jeg mener at huske, der var et vist rationale i dårekisten. I morgen har jeg måske et bud på, hvad der foregår.

Svensk imam storsmugler af våben til Syrien

Haytham Rahmeh var imam ved Stockholms moské på Medborgarplatsen, som er Islamiska förbundet i Sveriges, det vil sige Det Muslimske Broderskabs religiøse fascister, som den svenske nomenklatura har en særlig forkærlighed for. Den er naturligvis kendt for hadprædikanter og antimemitisme. Haytham Rahmeh har holdt fredagsbøn i SVT og er stadig folkeregistreret på en adresse i Solna ved Stockholm.

Mannen heter Haytham Rahmeh och kommer från Syrien. Ekot kan i dag avslöja att han är en av de viktigaste personerna för att förse rebellerna med vapen.

Under flera år var Haytham Rahmeh huvudimam i Stockholms moské på Medborgarplatsen. Han har också varit ordförande i en europeisk organisation för imamer. Men sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka ägnar han sig i stället åt den syriska oppositionen och åt vapensmuggling, enligt Ekots källor som finns både i Sverige och utomlands. Svensk före detta imam smugglar vapen till Syrien, Svensk imam pekas ut som vapensmugglare

Se også DKA: Nye tal fra PET: Danmark er storleverandør af krigere til blodbadet i Syrien.

Løgn og hykleri

Svenskerne stemmer med fødderne. I et demokrati er det selvfølgelig ønskeligt at folk stemmer med stemmesedlen inden noget uønsket sker. Når demokratiet svigter eller sættes ud af kraft, som tilfældet er med masseindvandringen), går der råd i samfundet og helt ind i den enkeltes bevidsthed. Nu er det uønskede desværre sket, og Sverige atomiserer på alle områder og det begynder allerede i barndommen. Svensk middel- og overklasse sørger for, at deres børn går i etnisk svenske friskoler, mens rosset kan gå i kommuneskolerne – dvs. underklassen og indvandrerne. På papiret skal friskoler tage imod enhver elev, men i praksis er det langt fra, hvad der foregår.

Reportagen Friskolor väljer bort besvärliga elever minder visse ster om den berømte Valstugareportage fra valget 2002. Hvis ”Sandheden skal gøre jer frie”, som Jesus siger, så der der nogle her der lever i et fængsel. En af SVT’s ansatte skriver på sin blog: ”Skiten måste fram” – om mediebevakning i förorten. I Sverige har den offentlige løgn nået en størrelse, så den lever sit eget liv og apropos løgn, så læs et stykke, som en af kommentatorerne var så venlig at minde mig om forleden: Minnen från landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning av professor emeritus Jacob W.F. Sundberg.

Jeg kan være i Sverige i måneder uden problemer og nyde det, hvis jeg holder mig fra andet end P 2 klassisk (som DR’ P2 kunne lære alt af), men jeg har en streng kvote på, hvor længe jeg kan opholde mig i svensk offentlighed af journalistik og opinion uden at pådrage mig depersonalisering, en meget ubehagelig tilstand af angst, stress og uvirkelighed. – Se Uppdrag Granskning.

“Uppdrag Granskning” vill i morgondagens program visa hur en skola selekterar elever utifrån etnicitet. Men, redan innan programmet sänts slår skolan fast: “Vi ska stämma dem för förtal”. Skola hotar att stämma Uppdrag Granskning, “Anna” fick plats, men inte “Alejandro”.

Fortsæt med at læse “Trængsel i Gøgereden”

Af Tim Pallis

Vi befinder os i en tid, hvor uddannelsessystemet er blevet stærkt politiseret. Eksperters rapporter og udtalelser i medierne oser af venstreorienterede og kulturradikale holdninger. Hvor går grænsen mellem videnskabelig forskning og politiske holdninger? Hvorfor er der ikke længere balance i mediernes brug af eksperters politiske holdninger? Man kunne forvente en højere grad af saglighed i den akademiske verden.

Det tydeligste eksempel på dette er vore religionssociologers islamapologi. De undskylder, forsvarer og bortforklarer hele tiden de voldelige træk ved sharia-islam. Folkekirkens netværk af islamkritiske præster, som for det meste er tidehvervspræster, bliver betegnet som fundamentalistiske højrefløjskristne, skønt det er helt forkert. Kirkens højrefløj er nemlig Indre Mission, hvor det ikke er nogen skam at bekende sig til kristen fundamentalisme.

Er der en forklaring på, hvad der er galt med den religionsvidenskabelige forskning? Ja det er der! Det drejer sig om det antropologiske kulturbegrebs dominans i venstreorienterede forskermiljøer. Kim Møller skriver i sit speciale Vejen til Damaskus Dansk islamforskning 1885-2005. Fra København til Damaskus om Jørgen Bæk Simonsens humanistiske skift fra den filologiske metode til det antropologiske kultursyn. Bæk Simonsen gik væk fra de skriftlige kilder om troen og indledte en dialog med de troende. Det mener jeg ikke er en anvendelig videnskabelig analyse af islam eller af nogen anden religion for den sags skyld.

Der gik socialkonstruktivisme i universiteterne, så det ikke længere er muligt at skelne mellem det fagligt korrekte og det politisk korrekte. Der er heller ikke nok kendskab til de magthistoriske og idehistoriske sammenhænge, fordi vi har svært ved at komme forbi den marxistiske historievirus.

Universiteterne overalt i verden har nu i 4 årtier været domineret af kritisk teori, kritisk pædagogik, kritisk psykologi og kritisk sociologi, som er det samme som kulturmarxisme. Og universiteterne har smidt historien på lossepladsen. Historikeren Bernhard Lewis har i et i et interview med Flemming Rose i Jyllandsposten sagt, at vietnamkrigen er middelalderen og koreakrigen antikken. Uvidenheden er enorm.

Det, der præger tiden, er en relativisme på alle planer. Her tænker jeg ikke på Einsteins relativitetsteorier eller på den relativitet, som findes i de økologiske systemer, hvor alle ting gensidigt påvirker hverandre. Jeg tænker heller ikke på den buddhistiske relativitet, hvor ethvert fænomen opfattes som betinget af ethvert andet fænomen. Det, jeg tænker på, er kulturrelativismen, hvor man ikke må opfatte den ene kultur som bedre end den anden.

Man må altså ikke kritisere en anden kultur. Der tales også om religionsrelativismen, hvor den ene religion ikke er rigtigere eller bedre end den anden. Om det er buddhisme, kristendom, Jehovas vidner, scientologi, islam eller asatroen kan vel være lige fedt. De ateistiske religionshistorikere mener forøvrigt, at de er lige skøre alle sammen – i fænomenologien og hermeneutikken er alle katte grå.

Kulturrelativisme og religionsrelativisme er at lade normative vurderinger af menneskelig adfærd relativere kultur og religion. Derfor må man ikke kritisere andre kulturer eller religioner end sin egen. Vi må gerne dyrke selvhadet, oikofobien, for vi har rigtig meget at undskylde, ellers vil den store verden ikke købe vore produkter.

Men ifølge værdirelativismen, må vi ikke gøre os til dommere over andres værdier og normer. Man må gerne kritisere undertrykkende handlinger, men ikke den kulturelle eller religiøse ideologi, som forårsager dem. Denne relativisme udspringer af de kulturradikale og socialistiske principper om, at alle skal sættes lige i samfundet. Det er det svenske princip om alle menneskers ligeværd. Men en gnosis siger, at lighed uden skelnen er dårlig lighed og skelnen uden lighed er dårlig skelnen.

Multikulturalismen og kulturrelativismen udspringer direkte af Frankfurterskolens svar på hvilke værdier, der fortjener at blive sat i højsædet for at bestemme den retning, udviklingen skal tage. Multikulturalisterne gør oprør mod det, de opfatter som kultur imperialisme, etnocentrisme og nationalisme, skønt der blot er tale om kulturkonservativisme og nationale særpræg.

De mener, at alle kulturer bygger på relative værdier, og at alle kulturer og alle værdier er relative. Ingen kultur og slet ikke den vestlige må bedømme andre kulturer. Enhver kultur skal kun forstås og vurderes indefra på grundlag af sine egne værdier og målestokke.

Derfor har alle kulturer sammen værdighed og lige rettigheder og bør behandles med samme respekt. Vestens rejsende skal ikke komme med deres bedreviden og bedømme andre ude i verden. Denne tankegang er som snydt ud af næsen på Franfurterskolens elevklasser.

Umiddelbart kan det jo synes pænt, at man ikke kommer med sine fordomme og bedreviden til en anden kultur, men medbringer en fin tolerance og et åbent sind overfor alt, hvad der møder en på vejen ude i verden. Det var tidligere antropologernes dilemma, at de mødte kulturfolkenes liv med deres vestlige værdisystem i bagagen og derfor ikke rigtig kunne tune ind til, hvad der egentlig foregik.

I Niels Bohr udvidede komplimentaritetsteori så han et problem i, at den antropologiske iagttager interfererer med det miljø, som han ønsker at beskrive og derfor beskriver det forkert. Men Bohr havnede ikke i den kulturrelativistiske suppedas.

For her må vi ikke længere vurdere menneskelivet i etisk henseende. Skal vi være tolerante over for intolerancen? Skal vi være tolerante overfor de fejlslagne virkelighedsbeskrivelser, som dyrkes i kommunismen, nazismen og islam? Skal vi være tolerante overfor chauvinisme, totaritalisme og fascisme?

I sin bog Mig og Muhammed spørger Michael Jalving, hvordan en trosretning, der hævder at være fredelig og civiliseret, samtidig kan rumme et så omfangsrigt katalog af undertrykkelse og dødbringende intolerance. Er det et forkert spørgsmål at stille?

Selv om tolerance er et etisk udtryk for kærlighed til næsten, foretrækker jeg en mere sekulær forståelse af tolerance begrebet. Det bør ikke gælde for de overtrædelser af menneskerettighederne, som foregår i denne verden, det bør ikke gælder for intolerance, kvinde- og børne-mishandling og terror og vold mod homoseksuelle og anderledes troende. Den store tyske forfatter Thomas Mann sagde engang: “Tolerance er en forbrydelse, når den gælder for ondskab.”

Multikulturalisme og kulturrelativisme er filtre, som forhindrer en klar virkeligheds beskrivelse. Det er en forvrængning af virkeligheden. Tilhængerne af disse politisk korrekte synspunkter har givet afkald på deres egne kulturelle normer i en kvasi religiøs tro på Frankfurterskolens kulturmarxisme. Derfor vil de være ganske forsvarsløse overfor de krav, som de vil møde fra islam.

Kulturrelativister er lige så svage som kristne, som jo i evangeliet opfordres til at vende den anden kind til. Deres værdirelativisme er en kritikløs omfavnelse af islam og det værste er, at de ikke er klar over det. De kulturradikale, multikulturalisterne og kulturrelativisterne er alle islams nyttige idioter. Den menneskelige psykes evne til fortrængning, virkelighedsfornægtelse og selvbedrag er enorm.

Tidlligere domprovst Poul E. Andersen omtaler de tolerante multikulturalister hippe kulturfordærvere. Han henviser til Ibn Warraq, som har sagt:

“Hvis relativismen er sand, får det som konsekvens, at man ikke kan sammenligne Jesus Kristus, Sokrates eller Solon med Hitler. Vi kan ikke sige, at Jesus var moralsk højerestående end Hitler, hvilket er absurd”.

Lige siden de græske sofister i 400-tallet fvt. hævdede, at der ikke findes nogen absolut sandhed om noget som helst, har et hjørne af de ateistiske filosoffer bedyret, at der kun findes meninger. Dette har været vand på antropologernes mølle. Man har ikke lov til at karakterisere polygami, omskæring og drab på homoseksuelle som barbari, bare fordi vi ser tingene udfra vore egne etnocentriske fordomme. Vi bør se tingene ud fra en kulturel helhed, hvor shariaen har en funktion i helheden.

Den kulturrelativistiske tese er, at vi slet ikke kan tale om, hvordan virkeligheden er i sig selv, fordi vi kun kender den i forhold til vor egen bevidsthedsopfattelse. Intet virkelighedsbegreb er mere korrekt end noget andet. Vi kan derfor slet ikke tale om, hvad der er sandt eller virkeligt.

David Favrholdt skriver følgende i artiklen En streg i sandet fra 2006:

“Herhjemme blev kulturrelativismen forfægtet af mange, nok klarest af teologen Johannes Sløk. »Virkeligheden er ikke et eller andet uafhængigt og i sig selv værende og ’objektivt’ uden for mig,« skrev han. »Selve virkeligheden kan aldrig blive andet end min virkelighed.« (i Herre, giv mig mere vantro, 1988). Min virkelighedsopfattelse deler jeg med andre, der har samme sprog og begreber, som jeg selv, men folk i andre kulturer strukturerer med deres sprog virkeligheden helt anderledes end jeg, er hans budskab. Derfor er det ikke engang sikkert, at Jorden er rund. Og derfor er alle andre kulturer i enhver henseende ligestillede med vores. Også i moralsk henseende? Ja, er Sløks svar: »Det giver ingen mening at tale om en absolut moral, lige så lidt som det giver mening at tale om en absolut sand virkelighed.«

Sløk var universitetsprofessor ikke mystiker, og derfor var han en del af det intellektuelle miljø, som skabte Frankfurterskolen. Han var i hvert fald kulturrelativist. Jeg har lov til at undrer mig over, at hans kulturrelativisme gik så langt ud i ekstremerne, at han var åben overfor den mulighed, at jorden er flad, og at der ingen absolut moral findes og ingen absolut sand virkelighed.

Kasper Støvring er herhjemme en af den moderne konservativismes helt store politiske filosoffer. Han har tilmed en forunderlig evne til at tænke og skrive klart og præcist. I artiklen Vi må ud af kulturrelativismens blindgyde skriver han:

Fortsæt med at læse “Kulturrelativismens fornægtelse af normativ skelnen”

Det er jo en fantastisk bedrift af norske politikere på kun én generation. Er de i skabs-svenskere eller danske folkesocialister? Her er lidt af den lidelse, de har påført deres godtroende landsmænd:

Sturla Nøstvik (36) ante ingen fare før et pistolskjefte ble slått i pannen hans. Det ble starten på et 50 minutter langt helvete som gissel i ranernes vold. Ranerne tror ikke helt på sin egen trussel og instruerer Sturla til å si at ranerne ikke er mørke, men hvite i huden. Selv tipper han de er somaliere.

Der kvinner voldtas ute i oslonatten, der ranes menn i langt større omfang. Bare de siste ti årene er mer enn 4000 personer blitt ranet i Sentrum og Grønland politistasjons område, de fleste unge menn.

Sturla Nøstvik er ransoffer nr. 351 bare på Grønland i år, mens det i samme periode er anmeldt drøyt 50 overfallsvoldtekter i hele Oslo. Politiet oppsøkte Sturla Nøstvik da han var på legevakten til behandling etter ranet. ….Han er blind på venstre øye. Han er derfor glad det ikke gikk verre. Kuttet i pannen er rett over det friske øyet.

De sa at alle har krav på å føle seg trygge, men at de ikke har mulighet til å forhindre ranene. “Vi har tapt byen”, sa de. Så spurte de om jeg kunne gjette hvor mange patruljebiler de hadde ute i sentrumsgatene denne kvelden, sier Nøstvik. Ransoffer nr. 351, Grønland

Dragsdahl: Opgøret fra den kolde krig er ikke slut

I et stort interview med Bent Jensen får man et indblik i, at den netop afsluttede retssag handlede om langt mere end Jørgen Dragsdahls ære, og som prof. Bent Jensen siger, var det dumt af ham at anlægge den, for fokus rettes igen og forstærket på et kapitel, mange helst vil glemme. Selvom den kolde krig er overstået, er det det polititiske bo, der skal deles og trådene fra Dragsdahl fører så langt op i det politiske system, “at PET og Justitsministeriets viste udtalt mangel på samarbejdsvilje” med den kommende bogs forfattere. Danmark havde så vidt vides ingen flagrante landssvigere som socialdemokraten Arne Treholt eller oberst Stig Wenneström, men eftermælet er af stor betydning for alle, ikke mindst for de toneangivende på venstrefløjen under firsernes fodnotepolitik. De vil ligesom besættelsesgenerationen slås for det, til de dør, og når det er sket, får vi måske det hele at vide. Forudsat vi selv lever. Et par pluk:

Efter frifindelsen af professor Bent Jensen i Østre Landsret i fredags kan storværket “Ulve, får og vogtere” om den kolde krig i Danmark omsider udkomme. ” Vi tillader os i værket at anlægge et nationalt perspektiv og taler om ting som landets overlevelse, det danske folkestyre og truslen imod det. Det er usædvanligt,” siger Bent Jensen forud for udgivelsen interview

Dengang [1947-1950 og 1953-55] stod socialdemokraterne last og brast med Nato.” 2o år senere drejer partiets holding sig i en helt anden retning. ” Fra 1970′ erne får den sovjetfinansierede fredsbevægelse indflydelse. Det fremgår tydeligt, da Sovjet opstiller sine SS20-raketter vendt mod Vestens storbyer. Man hører ikke ét pip til protest fra fredsbevægelsen. Men da Nato som modtræk opstiller sine Pershing-raketter, bruser forargelsen op. Man protesterede aldrig over ondets rod, men altid over svarene på Østblokkens initiativer. Det svarer til venstrefløjens holdning i dag til truslen fra islam: Vesten bør uafbrudt være dem, der skal neje og bøje sig.” Bent Jensen og hans medarbejdere betoner i det nye værk, at de ikke har fundet noget, der giver anledning til mistanke om, at de mest sovjetvenlige socialdemokrater handlede som agenter.

Fortsæt med at læse “Oslo politi: “Vi har tabt byen””

af Torben Snarup Hansen, historiker, lektor emer.

En kultur virker ved efterligning, assimilering og etablering af sædvaner, idealer og normer. Denne kendsgerning erkendes ikke altid, og det gælder i høj grad embedsmænd, akademikere og politikere, der i dramatisk målestok mangler viden om ikke-vestlige kulturer – i modsætning til f.eks. sømænd.

Disse uvidende lærere, socialrådgivere, redaktører og parlamentarikere tror, at alle kulturer passer sammen. De tror endvidere, at hvis der opstår problemer med immigranter, er årsagen dels dumme danskere, dels for få kvadratmeter boligareal eller for få penge, overført fra kommunen.

Dette er en vigtig årsag (men ikke den eneste) til, at det statsligt/kommunale bureaukrati gennem tre årtier stadig ikke fatter, hvad der sker, når forkerte indvandrere gives adgang til forsikringsselskabet Danmark. Det samme gælder de fleste andre vestlige velfærdsstater.

Læreren tager en skoleklasse med i zoologisk have. Der kommer en meddelelse: Lågen til løveburet står desværre åben! Det korrekte ordvalg giver læreren mulighed for at tage forholdsregler, der redder elevernes liv. Den indvandringspolitik, Vestens magthavere fører, er 1) at åbne rovdyrburet og 2) at meddele, at det er lukket, og at der ikke er nogen fare.

Grov kriminalitet, skyderier og utallige tilfælde af chikane, trusler og tølperadfærd er nu blevet hverdagskost i de vestlige velfærdsstater som en konsekvens af de herskende klassers naive immigrationspolitik. Hvorfor kan et såkaldt “videnssamfund” ikke foretage de nødvendige justeringer og undgå denne elendighed og vold, som forårsages af fejlplacerede immigranter?

Efter Anden Verdenskrigs afslutning i 1945 udviste Vestens herskende klasser i vidt omfang mådehold og rettidig omhu. Velstand, sikkerhed og stabilitet befordrede en gavnlig afpolitisering af samfundet (i modsætning til de totalitære massebevægelsers vanvid), og i flere stater forekom korruption stort set ikke.

Men de mange års fred og velstand har sløvet borgernes – samfundets – forståelse af at udvise rettidig omhu. De bemærkede ikke en orm, der gnavede sig ind i de statslige institutioner og efterhånden underminerede frihed, sikkerhed og velstand. Ormen – ormene – hed Gramsci, Lukacs, Adorno, Horkheimer og Marcuse. De var pionerer i en idéhistorisk kolbøtte: Frem til det 20. århundrede var næsten alt intellektuelt arbejde nært forbundet med et krav om frigørelse. Dette ændrede kommunismen (og i mindre grad nazismen, hvor der ikke blev tænkt ret meget).

Siden da har humaniora og samfundsfag, seminarer, skoler, medier og kirkelige organisationer været domineret af tyranniske ideologier som heterofobi, islamofili og klimareligion. Sproget og dermed undervisning og forskning blev hermed alvorligt kvæstet. Kritik blev afløst af politisk korrekt retorik og ensretning og foragt for faglig kundskab bredte sig.

Dette er baggrunden for, at beslutningstagerne i stat og kommune hverken kan eller vil meddele læreren og skolebørnene i zoologisk have, at lågen til rovdyrburet står åben. De – embedsmænd og politikere – har selv åbnet den, og nu vil de ikke indse, hvilke konsekvenser, dette fører til.

Fortsæt med at læse “Arabiske imperialister i Europa”