Dystre tider for EU og asylindustrien i løbet af nogle år, er nok ikke for meget at spå når man ser udviklingen i Nordeuropa – minus indtil videre Tyskland og Sverige. Det er ikke ‘nationalisme’, det er et EU der er gået langt videre, end Europas borgere har godkendt. Vi der stemte os ind i 1972, fik aldrig forelagt noget der ligner, det EU vi ser i dag. Det hedder selvfølgelig et “højrepopulistisk topmøde” i MSM, men lur mig, om fem år er det kun i Aftonbladet og omegn, de strør om sig med de bovlamme klicheer. De millioner, der stemmer på Wilders og Le Pen, er ikke nationalister, ikke ekstremister og ofte ikke engang højreorienterede.

In a joint news conference in The Hague, France’s Marine Le Pen and the Netherlands’ Geert Wilders said they would seek to take powers back from European Union institutions in Brussels, hoping to tap into opposition to EU controls that has grown amid the financial crisis.

“This is a historical day. Today is the beginning of the liberation from the European elite, the monster in Brussels,” Mr. Wilders told journalists perched in a crowded press room of the Dutch parliament. “We want to decide how we control our borders, our money, our economy, our currency,” he said. Europe Nationalist Leaders Pledge to Take Powers Back from Brussels via Geert Wilders’ Twitter. Video: The Netherlands: Police clash with anti-Marine Le Pen protesters, AFA.

Burde islam være asylgrund for kvinder?

Vi ser en stærk overvægt af mandlige flygtninge fra islam, men i virkeligheden burde de nok være kvinder alle sammen. En gammel rødstrømpe jeg kender, der har arbejdet med længe indvandrere, specielt mishandlede kvinder siger: “Send mændene hjem, så holder problemerne op. Nul mænd, nul islam, nul problemer.” Når homoseksualitet nu er asylgrund i EU, hvilket betyder op til 100 mio. nye, asylberettigede i Europa, så er der dog 185 mio. kvinder i arabiske lande, der ikke har det bedre end godt ifølge en ny rapport Kvinders rettigheder i den arabiske verden. Altså en knap halv milliard før Europa har ‘taget sit ansvar’ sådan i Billströmsk forstand. Her er lidt at tænke over for svenske genusserere og moskébyggere. I KVINFO skal de diskutere feminisme og islam, for en gangs skyld noget med kød på i foreningen for højere hattedamer. Der er grader af Helvede selv i islam, og værst er Egypten fulgt af Irak, Saudi Arabien, Syrien, Yemen, Sudan:

Fortsæt med at læse “Et andet politisk europakort”

DET ER EN kendsgerning, at de kristne bliver forfulgt og bliver stadig færre i Mellemøsten. Men i hvilket omfang, hvorfor, og om ” vi” gør nok – derom står diskussionen.Blandt andet på et møde den 4. november med journalist Klaus Wivel og professor Jakob Skovgaard-Petersen. På dette møde gik det op for mig, at Skovgaard-Petersen er en farlig mand. Han er ubestridt en af Danmarks mest vidende arabister og bliver gang på gang brugt som ekspert i DR og andre medier…..Skovgaard-Petersen demonstrerede imidlertid på mødet, at han ikke bare er ekspert, men også ekspert i at tale uden om den varme grød. Undvigemanøvren blev ganske langsomt klar, da han blev stillet spørgsmålet: Kan islam reformeres? Et altafgørende spørgsmål, hvilket spritaktuelt kan aflæses af Mehdi Mozaffaris ” Islamisme. [..]

HVORDAN TALER Skovgaard-Petersen udenom? På samme måde som islamprofessor Jørgen Bæk Simonsen gør det. De skaber flimmer ved at dynge deres modtagere til med detaljer og enkelthistorier for at undgå minefeltet: truslen fra islamismen, som ville være ikkeeksisterende, hvis ikke der var en ideologi eller religion ved navn islam. Strategien er at nedprioritere langvarige fænomener og kontinuitet i islams historie til fordel for anekdoter i form af enkelthistorier. Efter opskriften: Der er lige så mange udgaver og tolkninger af islam, som der er muslimer.[..]

Hvordan skal man begå sig både på og uden for de bonede gulve i Mellemøsten, hvis man her bliver kendt som islamkritiker? Og hvordan navigere i forhold til muslimske studerende i undervisningen på Københavns Universitet? Det er ikke nemt, og jeg kender problemstillingen fra min egen undervisning. Men en vigtig pointe i forhold til den danske islamdebat er, at Skovgaard-Petersen aldrig skal inviteres som ekspert alene, fordi han lægger røgslør ud. Han skal inviteres sammen med for eksempel en Mehdi Mozzafari og en Tina Magaard, som efter års islamstudier ikke har nogen som helst problemer med at se den elefant, som Skovgaard-Petersen nægter at forholde sig til: islams blodige historie og 1400-års-krig mod de vantro. Lone Nørgaard: Når islamforskere slører debatten. Se nu skoven bag alle træerne (ikke online)

Firoozeh Bazrafkan: Many Things Rotten in Denmark

Concurrent with Bazrafkan’s legal difficulties, Yahya Hassan, an 18-year-old Palestinian-Danish poet, has attributed high criminality rates among Danish youths with migrant Muslim backgrounds to poor Muslim parenting. Hassan, who entered an institution at age 13 after several years of juvenile delinquency, complained of watching “our fathers passively rot on the couch with the remote in their hands, living off state benefits, accompanied by a disillusioned mother who never put her foot down.” Muslim youth “who became criminals and bums…weren’t let down by the system, but by our parents.” Although Hassan has not faced any Section 266b prosecutions, numerous graphic death threats have appeared at the Facebook page of a television show in which he appeared.

With European societies becoming increasingly heterogeneous, Islamic beliefs and behaviors criticized by Bazrafkan and Hassan demand discussion in an open forum free from legal retribution. Serious policy issues concerning Islam in free societies will simply not disappear due to a politically correct mandated silence. Laws like Section 266b are accordingly not just a threat to liberty, but to security as well. Frontpage Magazine.

Aftonbladet: Norge er gennemråddent
Det er råddenskabens dag i dag – set med danske og svenske indvandrerøjne. Vælg selv:

Ju mer jag läser om Norge ­desto mer blir jag övertygad om att det norska samhällsklimatet är genomruttet. Det är som att Anders Behring Breivik aldrig hänt. För bara några veckor sen släppte Moderaternas systerparti Höyre in massmördarens favorit­gäng i regeringsställning. FrP använder sig gärna av Breivikretorik som låter hemskt likt SD eller om det är tvärtom alltihopa. Norge måste stoppa ”smyg­islamiseringen”. Islam jämförs med nazismen.

Men Norge vill framstå som så fantastiskt. Så FrP har gett norska UD i uppdrag att retuschera partiet – och därmed Norge – utomlands. Sen sitter Jens Stoltenberg, som Breivik ville mörda, i Skavlan och försvarar FrP (!) när ­komikern Özz Nûjen kallar skit för skit.

Den folkliga opinionen har rört sig så kraftigt mot extremhögern att det numera är antirasismen som är det extrema. Allt verkar gå ut på att bevara den norska kulturen, vad den nu är värd. Norrmännen har inte ­direkt gjort sig kända som några hårdjobbande, smarta ­eller innovativa världs­erövrare.

Var är norrmännens bidrag till världen? Är det den bortskämda ung­domen som inte vill jobba? Det förklarar också varför Norges nya regering nu halverar antalet flyktingar från Syrien till 500. Norge är ett själviskt land som behandlar de fattigaste som djur

Ehsan Fadakar har været redaktør på det venstresnoede Nyheter 24. Han er iraner og tidligere sportsjournalist og nu en af Aftonbladets dusinvis af meningsmaskiner, ingen rigtig gider læse men hvad pokker, staten og partierne betaler, og det er dem kronikørerne gnubber på ryggen som – lad mig nu sige det pænt – en hær af thaimassører.

I Sverige har man professionelle til at skrive opinion, det er det sikreste. Uautoriserede kronikører fylder ikke meget i billedet. Den “censurerede” komiker, kurderen Özz Nûjen, som sportsjournalisten henviser til, kaldte overfor Stoltenberg FRP racister. Det var en frækhed, og det var berettiget at NRK klippede det ud.

Det blev klippet ud i norsk TV den 18 oktober med begrundelsen at FRP ikke var tilstede i studiet. Man må se Sveriges aktuelle problemer med Norge som et udslag af angst over for, hvad svenske vælger stemmer om ti måneder, som en kampagne, en ‘folkrörelse’ mod at stemme forkert. Der er – undskyld mig udtrykket – en tyrkertro på den slags massepædagogik i Sverige. Desuden er der en trang i Sverige til at se andre, ødelægge sig selv lige så meget som svenske beslutningstagere har gjort med Sverige.

Norske venner siger, at Oslo er en delvist ødelagt by, Oslo politi siger: “Vi har tabt byen”. Det er ikke nok for de to ‘nysvenskere,’ ikke at nationalt begå selvmord, er rent Breivik. Sådan skal Aftonbladet, Fadakar og Özz Nûjen forstås. Vi ved det, intet nyt fra Østfronten. Afskaf Sverige og pas jer selv! AB er bare en internetside blandt millioner, men de her præmietænkere er godt integrerede, de lever ligesom over-Sverige stadig i stormagtstiden, da noget var vigtigt bare fordi de sagde det. AB er et publicistisk nul på vej ned i et historisk hul af mangel på læsere. Det er desuden så kulørt og underlødigt, at man får ondt bagi af grin når man ser ordet ‘populist’ i det. Aslak Nore langer ut mot Ehsan Fadakar: Han er åpenbart en idiot

Den ene af de dræbte skal være den, dansk tyrkiske 17-årige Fatih Jahangir Khan fra Fredericia, der vandt en koran-reciteringskonkurrence som det tyrkiske samfund i Danmark afholdt for halvandet år siden, og blev fundet med sit stdiekort til Rødkilde Gymnasium i Vejle. Syrienblog, der er pro Assad-regiment, arbejder på at identificere den anden. Det skulle bringe antallet af faldne med dansk pas op på ni, det næsthøjeste i Vesteuropa efter Belgien.

MI5 kalder jihadturisterne a big threat to Britain, en stor australsk avis kalder deres tilsvarende “forræddere der er uønskede tilbage i Australien.” Danmarks justitsminister har ikke berørt emnet siden han for et par måneder siden sagde, “han ville holde nøje øje med dem.” Det er ikke nok. Assad vinder terræn, og vi kan stå med en bølge af ‘hjemkomne’ jihadister inden længe. Bødskov er en rimelig færdig mand, hvis det lykkes nogle af disse typer at begå massemord i Danmark, han har en egeninteresse i at finde på noget probat og kommunikere det ud. Man skulle tro, det var noget for Ekstra Bladet, men de vil hellere være lallende pubertære med historier som PET-chef gramsede løs til julefrokost. Syrien blog:To islamister fra Danmark dræbt i Aleppo JP: To mænd fra Danmark dræbt i Syrien. Uriasposten: Flere jihadister døde under kampe i Syrien, herunder en 17-årig Koran-læser fra Fredericia.

Ifølge Naser Khader er der ingen grund til at tro, at den anden person ikke også skulle være fra Danmark, når Syrienblog hævder det.»De er meget godt opdaterede omkring, hvem jihadisterne er og følger også med på diverse Facebook-sider, hvor jihadister praler af deres engagement i krigen,« siger Khader om den regime-loyale hjemmeside.

Hos Udenrigsministeriets Borgerservice kan man »ikke bekræfte dødsfald af to danske statsborgere i Syrien«, men undersøger sagen nærmere. Ifølge tv2.dk fik rektoren for Rødkilde Gymnasium beskeden om den 17-åriges mulige død tirsdag morgen af en anonym person, og rektoren fortæller, at den 17-årige dreng var en enspænder, som stoppede på gymnasiet sidste år. Naser Khader: Troværdige meldinger om dræbte danskere i Syrien.

Når journalister gruppeteraperer

Publicistklubben i Stockholm PK:s förvalsdebatt om politisk journalistik direkt här. For die hards og garvede swedologer. Når man har set svensk TV siden 60ërne, er det underholdende at høre Anna Hedenmo fra SVT sige, at svensk public service TV er politisk neutralt, men den virkelig hede del af seancen begynder minut 35:00, hvor Sverigedemokraterne kommer ind som tema i samtalen og dominerer resten af den. Man kan starte der uden at gå glip af noget. Enhver terapisession har en opvarmningsfase, og det hele varer fem kvarter, lige i overkanten for en gennemsnitsfreudianer, men det er en stor patientgruppe på én gang.

Ser man debatten lidt oven fra og fra udlandet, er det mest slående ved diskussionen måske, at svenske journalister – ikke mindst dem i salen – er lige så neurotiske over for SD’s fremgange, som politikerne med god grund er, men hvad kommer det dem ved? Det sammenfald siger mere journalistikkens rolle og selvforståelse end mange ord. Det er et blik ind bag et mentalt jerntæppe af stor antropologisk interesse, når man altså ikke har det alt for tæt inde på sit eget liv.

Der er en vigtig ting, der ikke strejfer disse personers tanker et sekund: Hvad hvis UKIP, Front National, Wilders PVV, DF, FrP og SD – alle skikkelige demokrater – ikke fanger Europas vælgere op, hvilke partier får de så at debattere i Publicistklubben, og hvem skal de så til at kalde ‘fascister’? De virkelige, naturligvis, de findes allerede i Europa, de skal bare fodres lidt mere af tonedøve, politiske autister som Mona Sahlin og Jan Helin for at vokse. To der har så travlt med at tænke på deres parti, at de ikke kan tænke på deres land samtidigt. – Ännu en debatt om hur journalister ska behandla SD. Der er mange perler i debatten, her er en af Mona Sahlins: Der er Noget farligt indeni – folks hoveder, det bliver en l a n g valgkamp:

Cecilia Malmström kommer nok ned og giver dem en kage og en bamse. Reportagen er fra Mullahernes Press TV, der selv sagt ikke kan destabilisere Europa med nok islam. Man kan ikke lade være med at tænke på, hvad vi egentlig fik ud af ti år i Afghanistan – eller et hvilken som helst forsøg på hjælp i noget muslimsk land. Afghan asylum seekers stage protest in Brussels. I Flandersnews kaldes afghanerne “emotionelle afpressere”: Afghans in “emotional blackmail” protest, says State Secretary. Hvad er der galt med “invadører” ? Belgierne burde foreslå Afghanistans stre nabolande, bla. Iran, at tage imod flygtningene, men så langt strækker iranernes humanisme ikke, ligesom ingen arablande vil have syriske flygtninge. Kun Europa dur at ødelægge og kun europæiske politikere er dumme nok til at lade det ske.

Bonns sharia-no-go zoner

“To mark No Go Areas, that is to say law-free areas with high danger potential, is nothing unusual,” Rüdiger Franz of Bonn, Germany’s General Anzeiger (GA) newspaper wrote, as travel guide entries for cities such as Detroit, Istanbul, Johannesburg, or Mogadishu show. Considerable controversy, however, ensued after a language school posted an Internet No Go Area map of Bonn and environs, drawing ongoing, often unwelcome attention to the problems Germany’s once serene former capital faces from newly arrived Muslim immigrants.

The No Go map at the website of the Steinke Institut (SI) language school’s Bonn branch first drew significant public interest at the conservative German website Politically Incorrect (PI) with a July 18, 2013, entry. Attention only grew in the following weeks with an “unexpectedly large echo” of about 50 Bonn residents contacting SI with approval, queries, and criticism, as an SI Internet statement at the beginning of September noted……Germany’s Sharia No-Go Zones Kort: Steinke Institut warnt mit Karte vor Straßengewalt

Nyd forresten lige dette importerede afskum, der har voldtaget 12 kvinder: Anklaget for serie af voldtægter: Koranen gør mig uskyldig. Jeg tror, jeg vil dedikere det hele til dobbeltssnakkeren på emnet homo-terror og tilvandret kriminalitet, Anne Mee Allerslev, hvis parti netop har smidt en masse kulørte buzzwords ind af min brevsprække i dag: “Vi tror på fremtiden,” “Tag ansvar, støt os”, “Kom hinanden ved.” In your dreams!

Her er meget langt til den nærmeste ghetto, så her er selvfølgelig propfyldt af Radikale vælgere og politikere og kendte multikultifortalere fra den mediepolitiske klasse, undtagen Allerslev, der bor i et ‘udsat område’, skriver hun. Jeg er ikke i målgruppen for R. Enhedskommunisterne er også vældig store her. En jysk ven siger jeg bor på 6. afdeling, og det er måske ikke helt ved siden af, men det er åbenbart prisen for at være tro mod sit fødested. Stedet er det samme, publikum har ændret sig.

»Europe will be next«

Fik I den, Bødskov og PET? En autralier har fattet alvoren.

British men fighting alongside Al Qaeda-linked groups in Syria have said that after Syria, they aim to take the battle to the United States and Britain. Vice News posted video with interviews of British men who traveled to the combat zone to pair up with the jihadi groups Jabhat al-Nusra (Nusra Front) and the Islamic State of Iraq and Syria (ISIS).

“I say to United States that your time will come and we will bleed you to death and, inshallah [Allah willing], will raise the flag in the White House,” a 26-year-old Briton told the Vice News interviewer. ‘WE WILL BLEED YOU TO DEATH’: BRITISH JIHADIS DESCRIBE THEIR AIMS FOR AMERICA AFTER SYRIA FIGHT, Nov. 10, 2013

Syrians on Both Sides of the War Increasingly See Assad as Likely to Stay, hvilket formenlig betyder, at de overlevende kan finde på at komme ‘hjem’. Her er det afmægtige budskab til religiøse fascister fra Anne Mee Allerslev, hvis parti har været ivrigst for at bringe os i en lisvsfarlig situation: Mit budskab til Hizb ut-Tahrir: Pak jeres antidemokratiske holdninger sammen. Der blev de nok lige rigtig bange i HUT. Imens vokser de problemer ufortstyrret, som vore efterkommere skal arve fra Nyrup, Jelved, Holger K og Gammeltoft Hansen. – Foreign opposition fighters killed, heriblandt 18 fra Belgien, 7 fra Danmark og 6 fra Sverige.

Den Korte Avis indstillet til Cavlingpris

Efter mindre end to års levetid er Den Korte Avis blevet indstillet til Cavling-prisen. Bag indstillingen står tre tunge skikkelser i dansk presse: Sven Ove Gade, tidligere chefredaktør på Ekstra Bladet, og journalisterne Jakob Andersen og Jeppe Juhl, der begge har modtaget Cavling-prisen.

Avisen rummer originale og knivskarpe politiske analyser, dramatiske beretninger fra hverdagen, belysning af centrale samfundstendenser, sjov og ballade og løjerlige hændelser, stærke holdninger med mod til at være politisk ukorrekt. Tre tunge pressefolk indstiller Den Korte Avis til Cavling-prisen

Om Cavlingprisen til DKA, også kendt som Savlingprisen efter tidligere modtagere, skriver Lasse Højsgaard i det venstresnoede fagblad Journalisten:

I den lidt mere utraditionelle ende finder man et forslag om Den Korte Avis – nyhedssitet, som Karen Jespersen og Ralf Pittelkow står bag – med henvisning til den store brugerfremgang, sitet har haft uden at få offentlig støtte til produktionen.

Björn Söder ställer statsministern till svars i torsdagens utfrågning

Af Hans Rustad, Når volden kommer hjem

Angre­pet på Jimmy Åkes­son har ikke utløst det – “fikk som for­tjent” som man tid­li­gere har hørt når Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter er over­falt, og da med langt mer hånd­faste mid­ler og meto­der enn bløt­kake. Det fin­nes sels­vagt de som mener han kan skylde seg selv. Men det høres også nye toner. Mona Sah­lin er i stand til å iden­ti­fi­sere seg med Åkes­son. Hun så både hans for­ned­ring og angst i gjerningsøyeblikket.

At poli­tiske mot­stan­dere er i stand til å soli­da­ri­sere seg og se at trus­se­len mot dem er en trus­sel mot demo­kra­tiet har ikke vært noen selv­følge i Sverige.

Norske medier har sys­te­ma­tisk unn­gått å omtale vol­den som Sve­ri­ge­de­mo­kra­tene har vært utsatt for, og moti­vet er ikke vans­ke­lig å få øye på: Vol­den er resul­tat av en spe­si­fikk reto­rikk, og det er den samme argu­men­ta­sjons­for­men som flo­re­rer i Norge. Den sør­ger for å holde folk i sjakk, mens de som stik­ker hodet frem blir brennmerket.

Kan man gjøre seg for­håp­nin­ger om at poli­ti­kere som Sah­lin vil revur­dere sin språk­bruk? Og ikke minst: begynne å for­dømme vol­den som venstre­si­den lenge har kun­net benytte straffritt mot SD?

Empati er i det minste en begynnelse:

Mona Sah­lin säger att hon kände ett inten­sivt obe­hag när hon såg bil­derna på Jim­mie Åkes­son efter attacken.
– Jag såg räds­lan och för­ned­rin­gen i hans ansikte. Han satt där och fick plöts­ligt något i ansik­tet, och han hade först ingen aning om vad det var. Jag minns när Bosse Ring­holm och Leif Pagrot­sky blev utsatta för samma sak, säger hon.
– Det finns en för­ned­ring och rädsla som många fnis­sar åt för att det är en tårta men sam­ti­digt vet vi att många poli­ti­ker i vårt land, av olika skäl, bör­jar känna sig allt mer rädda. De blir fega och vågar inte all­tid säga vad de tycker.

Alle poli­ti­ker for­døm­mer angre­pet, men det er for­skjell på Sah­lins per­son­lige sym­pati og det å la en sek­re­tær ta avstand, slik nåvæ­rende leder av Sos­sarna, Ste­fan Löf­ven, gjør.

Det svenske etab­lis­se­men­tet har mye å ta igjen når det gjel­der poli­tisk vold. Den har latt vol­den mot SD pas­sere. Når man først tar hull på byl­len er det mye man kan ha dår­lig sam­vit­tig­het for. Bare det å aner­kjenne under­trykte fakta ska­per en ny dynamikk.
Expres­sen har snak­ket med Peter Jons­son, sik­ker­hets­eks­pert og tid­li­gere ansatt i Säpo. Han er klokkeklar.

– Sve­ri­ge­de­mo­kra­terna är mål­tavla för i prin­cip halva Sve­ri­ges befolk­ning som inte hål­ler med deras åsik­ter. Det finns de som för­knip­par SD med ultra­hö­gern och där­för har par­tiet också den högsta hot­bil­den av alla par­tier, säger han.Peter Jons­son säger att Jim­mie Åkes­son har star­kast per­son­ligt skydd i lan­det till­sam­mans med stats­mi­nis­ter Fred­rik Reinfeldt.
– Jag tror ald­rig att ett annat parti har haft en lika stark hot­bild från inhem­ska intres­sen som SD har i dag. Social­de­mo­kra­terna hade en stor hot­bild under 70- och 80-talen men det var främst från utländska intres­sen, säger Peter Jons­son som tror att Säpo kom­mer att satsa mer på att skydda också kommunalpolitiker.
– Var sjätte poli­ti­ker i Sve­rige har någon gång varit utsatt för hot. För Säpo gäl­ler det att utveckla sina meto­der för att hitta de män­niskor som even­tu­ellt kan genom­föra en attack. Gud för­bjude att det är kni­var eller andra vapen inblan­dade, säger han. Alla SD-ledamöter i riks­da­gen fick efter förra valet var­sitt per­son­larm. Flera ledande SD-are vitt­nar om att de utsatts för hot och trakasserier.

Når man begyn­ner å lytte til hva SD-politikere har måt­tet gjen­nomgå skulle man ikke tro man befant seg i et nor­disk land.The­rese Borg, leda­mot i SD:s partistyrelse:

Fortsæt med at læse “Man skulle ikke tro man befant seg i et nor­disk land”

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Fem politiska mord på tre dygn. I Ljungsbro utanför Linköping slår den 33-årige kongolesen Doudou Yembadjunga Ahoka natten till den 2 november ihjäl en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna med järnrör. Han är sedan tidigare dömd för 15 brott. Ljungsbroborna tänder ljus och lägger blommor och nallar på mordplatsen.

I Norge kapar en 30-årig sydsudanesisk man tre dagar senare en buss och knivmördar alla ombord: den 55-årige busschauffören Arve Kvernhaug, 19-åriga studeranden Margaret Molland Sunden och 53-årige svensk-marockanen Brahim Khouya, bosatt i Göteborg. Bussen bogseras bort för brottsplatsundersökning. Inga ljus kan tändas, inga blommor kan läggas vid den. De läggs istället vid rådhuset i centrum av Tangen.

Dubbelmordet i Ljungsbro och bussmassakern i Årdal väcker vrede och sorg. Men få tycks se dem som vad de är – politiska mord. De är resultatet av en våldsimport, iscensatt av politikerna. Fem fullkomligt onödiga mord som aldrig hade behövt ske om politikerna hade fattat andra beslut. Trippelmordet i Norge begicks av en man som inte ens hade rätt att uppehålla sig i landet. Han hade fått avslag på sin asylansökan redan i juli och skulle dagen efter bussmassakern ha utvisats till Spanien, där han tidigare sökt asyl.

Nallar är vanmaktens symboler

För de oskyldiga offren är de politiska morden det brutala slutet på liv som aldrig fick levas. Vi som tvingas åse dem blir rädda när vi förstår att det lika gärna kunde ha hänt oss. Vi lägger blommor och nallar och tänder ljus på mordplatserna. Vi sörjer och går i fackeltåg “mot våldet”. Vi manifesterar vår vanmakt i ceremonier som är besvärjelser mot den verklighet vi inte vill eller orkar se, ceremonier som är en regression tillbaka till ett barns hjälplösa och vädjande nivå.

Överallt på mordplatserna finns nallarna. På varenda kista med barn som drunknat i båtolyckan utanför Lampedusa i början av oktober fanns nallarna. Nallar är vanmaktens symboler. De trivialiserar och sentimentaliserar döden istället för att se den som en ohygglig och absolut oacceptabel konsekvens av förd politik. Fackeltågen, nallarna, blommorna och ljusen är vanmaktens manifestationer. Mer än något annat uttrycker de resignation.

“Så här hemskt är det, och vi kan inte göra någonting åt det.”

Att gå i fackeltåg får oss att känna att vi har gjort någonting, fast vi inte har gjort någonting alls. Med fackeltåg manifesterar vi vår kvävda, kastrerade sorg och vrede. Så tämjer vi vårt ursinne och vår förtvivlan. Sedan förnekar vi det som har hänt och utplånar det ur våra minnen. Till nästa mord, och nästa fackeltåg.

Morden en konsekvens av invandringspolitiken

Invånarna i de nordiska länderna måste äntligen inse vad de här brutala morden och andra våldsbrott handlar om. De är följden av en invandringspolitik som bygger på den ideologiskt grundade missuppfattningen att alla människor är likadana och utbytbara mot varandra. De är produkterna av en villfarelse. Hela invandringspolitiken i de nordiska länderna bygger tragiskt nog på denna fundamentala missuppfattning. När invandrare tackar mottagarländerna för deras gästfrihet genom att mörda, råna, våldta eller begå andra grova våldsbrott mot ursprungsbefolkningen dröjer det i allmänhet inte många minuter innan den politiskt korrekta meningsbärande eliten står upp och som en man förklarar att det är “individer” som begår brott. Underförstått: det bara råkade vara en somalier, en kongoles, en irakier, en etiopier. Det kunde lika gärna vara en värmlänning, en hälsing, en norrman eller en bohuslänning som mördar eller våldtar.

De är i alla avseenden troende

Problemet är att det inte är sant. All statistik visar att invandrare från icke-västliga länder är kraftigt överrepresenterade i våldsbrott. Människor som bekänner sig till likhetstanken är vilseförda av en ideologi med samma verkan som en religiös tro. De är i alla avseenden troende. De står fortfarande upp till öronen i Karl Marx ideologiska mylla och förnekar betydelsen av kultur, genetiskt arv, ideologi och etnicitet för hur människor beter sig.

Vi är alla lika, är budskapet. Trots att vi har facit. Trots att mer än 40 års erfarenheter av massinvandring tydligt visar att människor är olika och att gener, kultur, ideologi och etnicitet formar oss till dem vi är. Ingen kan i dag med bibehållen trovärdighet påstå att människor från våldskulturer och klansamhällen i exempelvis Afrika och Mellanöstern är likadana som invånarna i de nordiska länderna. När den politiskt korrekta eliten trots mer än 40 års erfarenhet av motsatsen framhärdar i att låtsas att alla människor är lika bevisar de bara sin faktaresistens och att de väljer att leva i en låtsasvärld.

Hur många människor ska offras?

Tyvärr kostar den här låtsasleken människoliv. Den kommer att fortsätta kosta människoliv tills verkligheten erkänns. De börjar bli många, och de kommer att bli många fler; de grova våldsbrott som begås av invandrare från främmande kulturer med helt annat synsätt på våld och människoliv än det som delas av flertalet i Norden. Hur många bestaliska mord, hur många fall av grov misshandel, hur många brutala rån, hur många gruppvåldtäkter behövs innan de ideologiskt troende inser fakta? Hur många liv ska offras innan förnufter tränger in i ideologiskt igenkorkade hjärnvindlingar? Finns det någon gräns? Eller ska vi acceptera hur många offer som helst?

Tänker de någonsin tanken att dessa tragedier är följden av politiska beslut som de själva har fattat? Snuddar de någonsin vid sitt eget ansvar? Tänker de någon gång tanken att det lika gärna kunde ha varit deras egen dotter, eller far, eller son, eller make som slaktas av en invandrare som uppenbart inte borde finnas i landet?

Jag tvivlar på att de någonsin släpper fram sådana tankar. Politiker och journalister är två av de grupper som har de tjockaste och mest ogenomträngliga pansaren av psykiska försvarsmekanismer. Det har de för att de för sina liv är beroende av sina försvar. De skulle inte orka leva utan dem. Då skulle deras ansvar och skuld ramma dem med full kraft. Karriären skulle vara slut, ekonomi och social status dala mot nivåer där de aldrig någonsin har befunnit sig.

Mördaren har uppgett flera identiteter

Bakom massakern ombord på bussen Valdresekspressen i Årdal finns en ansvarskedja som är möjlig att klarlägga. Skyldig till bussmassakern är naturligtvis mördaren själv och ingen annan. Den misstänkte 30-åringen har uppgett att han kommer från Sydsudan. Han kom till Norge i april och sökte asyl, trots att han redan hade gjort det i Spanien. Han har enligt Aftenposten opererat med flera olika identiteter. Till den sydsudanesiska exilmiljön har han uppgett ett namn, men till den norska polisen och Utlendingsdirektoratet har han uppgett en annan identitet. Enligt vad han har uppgett i Spanien kommer han från Mayomdistriktet i Unity State i Sydsudan och ska ha rest från Sudan till Egypten och sedan Israel innan han till slut ansökte om asyl i Spanien.

I alla media, både i Norge och andra länder, uppges den misstänkte trippelmördarens etnicitet. Utom i Sverige. Där utelämnas den helt. På Svenska Dagbladet drar sig journalisten Mårten Eidevall inte ens för att censurera ett citat där norska TV2 uppger att gärningsmannen är mörkhyad. Ordet “mörkhyad” stryks, en ren citatförfalskning som Svenska Dagbladets redaktionschef Olle Zachrison sedan tvingas erkänna och korrigera. Därigenom blir både SR och SVT tvungna att rapportera att den misstänkte gärningsmannen är en asylsökande från Sydsudan.

Kommunstyrelsen i Årdal sa nej

En enig kommunstyrelse (formannskap) i Årdals kommun i Sogn og Fjordane sa i mars nej till att driva en asylmottagning i bygden. Kommunen styrs med överlägsen majoritet av Arbeiderpartiet. I senaste kommunvalet fick AP 77,5 procent av rösterna. Men fylkesmannen i Sogn og Fjordane, Anne Karin Hamre, underkände kommunstyrelsens beslut. Därför blev det den norska staten som avgjorde om det skulle inrättas en asylmottagning. Atle Berge på Utlendingsdirektoratet ansåg att Årdal är en mycket lämplig plats för en asylmottagning, i synnerhet på grund av att där fanns tomma fastigheter och att det har gjorts nedskärningar i den kommunala sektorn.

Statligt tvångsbeslut om 151 asylsökande

I juli fattade Utlendingsdirektoratet beslutet att det skulle etableras en asylmottagning i Årdal, mot kommunledningens och invånarnas vilja. På rekordtid tvingades den lilla kommunen med 5 458 invånare i det vidunderligt vackra fjordlandskapet Sogn og Fjordane ta emot 151 asylsökande, de flesta från Eritrea. De ansvariga för tvångsbeslutet är alltså Anne Karin Hamre och Atle Berge. Lägg deras namn på minnet. Ordföranden i formannskapet var förtvivlad sedan beslutet fattats och sa:

“Jag kan öppet säga att vi har använt de medel att påverka som vi har när vi röstade nej i mars. Vi har sagt det vi kan, men det är staten som avgör.”

“De har det väldigt, väldigt svårt”

På det privata företaget Hero AS, ledende i mangfold som driver asylmottagningen i Årdal var stämningen däremot på topp efter beslutet att öppna en asylmottagning i den lilla kommunen. Föreståndaren Gunn Lerøy säger:

“Naturligtvis tycker jag att det är positivt att ha en asylmottagning i kommunen.”

Och så kommer de trillande som ärtor ur munnen på Gunn Lerøy, de politiskt korrekta flosklerna, i hög grad förväntade från en som livnär sig på asylindustrin:

“Jag anser att alla har ett ansvar för att hjälpa människor på flykt. Detta är människor som har det väldigt, väldigt svårt. Jag tycker att vi har ett samhällsansvar. Dessutom skapar mottagningen arbetstillfällen och bidrar till näringslivet, eftersom vi handlar varor lokalt.”

Privat asylföretag: “Det blir spännande”

Det privata företaget Heros regionchef Bente Dalåker jublade också över att det blev en asylmottagning i Årdal. Hon gläder sig åt ett mycket lukrativt avtal för företaget. Hero får varje år 1,2 miljoner kronor från norska staten för att driva asylmottagningen. Dessutom betalar staten kostnaderna för barnomsorg, skolgång och undervisning för asylanterna. Hero vann anbudstävlingen med affärsidén decentralisering. Den går ut på att hyra bostäder på öppna marknaden, så att de asylsökande kan spridas ut både i Övre Årdal och på Årdalstangen. Efter beslutet sa Bente Dalåker till NRK:

“Det här blir spännande. Vi gläder oss åt att starta processen med att att anställa, göra i ordning bostäder och starta arbetet.”

I lokalpressen framställdes den nya asylmottagningen som ett fantastiskt tillskott för bygden. Hero fick in mer än 100 ansökningar till de sju utlysta tjänsterna. Även detta fann regionchefen Bente Dalåker “spännande”. Vi kan alltså se hur den oönskade asylmottagningen i Årdal tvingas på befolkningen bland annat för att tillgodose Bente Dalåkers behov av spänning i tillvaron, och givetvis en rejäl vinst.

“Det är väldigt roligt med sådan respons, och inte minst spännande.”

Trippelmördaren skulle aldrig ha varit i Årdal

Jag letar i norska media efter ett uttalande av Bente Dalåker om hur “spennende” och “moro” situationen i Årdal är efter bussmassakern. Men jag hittar ingenting. Däremot framgår det att den 30-årige sydsudanesiske trippelmördaren aldrig skulle ha varit i Årdal över huvud taget. Han skulle aldrig ens ha befunnit sig i Norge om asylsystemet hade fungerat som det ska. Han kom till Norge den 9 april, trots att han redan hade ansökt om asyl i Spanien. De nordiska länderna fungerar som asylmagneter för utomeuropéer, även de som har sökt eller fått asyl i något sydeuropeiskt land. Orsaken är att de sociala förmånerna i Norden är oslagbart mycket generösare än i övriga Europa.

Mannen skulle omgående ha utvisats ur Norge till första asylland Spanien i enlighet med Dublinförordningen. Istället placerades han på asylmottagningarna Refstad och Torshov i Oslo. När de översvämmades av en kraftig tillströmning av nya asylsökande sattes han inte heller då på ett plan till Spanien. Istället flyttades han den 26 augusti till den nyöppnade mottagningen i Årdal.

Uppförde sig normalt – och nedprioriterades

Frode Forfang, direktör för Utlendingsdirektoratet, säger till Aftenposten att UDI inte lät göra någon psykiatrisk undersökning av mannen, eftersom han inte uppförde sig onormalt. Han säger också att UDI inte har kapacitet att göra psykiatriska undersökningar av alla som kommer som asylsökande. Utvisningen av sydsudanesen var beslutad sedan den 29 juli men nedprioriterades för att han uppförde sig normalt, och det var osannolikt att han skulle rymma. Kristin Ottesen Kvigne, chef för polisens utlänningsenhet, säger till Aftenposten:

“Vi skickar ut flera tusen asylsökande enligt Dublinförordningen varje år och måste planera vår verksamhet. Vi prioriterar dem som har avvikande beteende eller är dömda för brott. Gärningsmannen har uppfört sig normalt fram till nu.”

De hade inte en chans att undkomma

Den 30-årige sydsudanesen skulle slutligen ha utvisats till Spanien i tisdags. Men dagen innan tog han Valdresekspressen mot Valdres och Østlandet. När bussen kommit halvvägs mot Tyin knivmördade han samtliga tre ombord på bussen: den 55-årige busschauffören Arve Kvernhaug, den 19-åriga studerande Margaret Molland Sunden och 53-årige svensk-marockanen Brahim Khouya. Margaret Molland Sunden var på väg till Oslo där hon läste en ingenjörsutbildning i bioteknologi och kemi.

Offren hade inte en chans att undkomma. De var instängda i bussen, som blev en dödsfälla. Fasan hos dem som stod i tur att avrättas och visste att de inte kunde fly måste ha varit fruktansvärd. De tre kropparna har inga skador som tyder på att de har hunnit göra motstånd mot mördaren eller ens ta sig ut ur bussen. Chauffören Arve Kvernhaug blev funnen framme vid ingångsdörren. Han hade inte ens hunnit lägga i handbromsen på bussen. Brahim Khouya låg ett par bänkrader bakom chauffören på höger sida, och Margrete Molland Sanden vid utgångsdörren mitt i bussen.

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Mord, nallar och politik”

Abel Azcona: Eating a Qur’an in Copenhagen, Arts & Taboos – Abel Azcona and Lars Vilks, Abel Azcona: Jihad 191, Abel Azcona: ‘Lapidación’ Stening.

Europas jøder: Indvandringen er problemet

Samme avis, New York Times, har også idag en stor artikel om Dansk Folkeparti, men efter at have lynskimmet den, må jeg tilstå, at jeg ikke gad læse den. Jeg har problemer nok med bare at vride mig til at læse Politiken. Morten Kjærum udtalte at han var ‘chockeret’ over sin rapports resultater. Det var sgu på høje tid, Kjærum. Rapporten nævner og i mindre grad højre og venstreekstremister. Den yderste venstrefløj markerer Krystalnatten i dag under parolerne “asyl til forfulgte – nej til tvangsudvisninger”,” solidaritet – nej til racisme, fremmedhad og antisemitisme” og “ytringsfrihed – nej til hetz mod bestemte samfundsgrupper”. Det kunne man næsten ikke have gættet i forvejen, men hvad har det med muslimsk antisemitisme eller november 1938 at gøre? Hvis jeg var jøde, var der dem jeg hellere ville omfavnes af.

Fear of rising anti-Semitism in Europe has prompted nearly a third of European Jews to consider emigration because they do not feel safe in their home country, according to a detailed survey of Jewish perceptions released Friday by a European Union agency that monitors discrimination and other violations of basic rights.[..]

In other countries, however, hostility to Jews is now rooted more on the left and in Muslim immigrant communities, the survey’s findings indicate. More than three-quarters of respondents in Belgium and France, both of which have large populations of Muslim immigrants, identified anti-Semitism as a problem. Eighty percent of respondents in the two countries described immigration as a problem, too, suggesting tense relations between Jewish communities and recently arrived immigrants.

About 90 percent of respondents in Belgium and France reported that the Arab-Israeli conflict had had a “notable impact” on the safety of Jews. Only 40 percent reported the same in Hungary, which has few Muslim immigrants, while a majority of respondents in most other countries surveyed said tensions in the Middle East had affected their feelings of safety either a “great deal” or a “fair amount.”Jews in Europe Report a Surge in Anti-Semitism

“Indvandringen er en tikkende bombe”

Historikeren Herman Lindqvist, der havde 29 programmer Hermans historia (1991–2002) var min store trøst i SVT, et propagandaorgan der ingen eksistensberettigelse har længere, når jeg sad i Småland begravet i en meter sne for ti femten år siden. For at beholde en spalte i Aftonbladet, er han dog nødt til at ikke omtale Sverige, hvis bombe tikker hurtigere end nogen andre bomber i Europa. Han har selvsagt fået røven på komedie i Dagens Nydeligheder for at afvige fra anstændighedskonsensus: Herman Lindqvist medverkade på extremistsajt.

Slutligen: ett ständigt ökande hot mot Europas trygga utveckling är den tickande bomb som ligger i den ökande invandringen till Västeuropa. Det är en komplicerad konflikt. Många europeiska ­länder har stort behov av arbetskraft, människor vars kultur ­bidragit till att ­berika och vitalisera ­länderna.

Ändå finns det stora invandrar­grupper i Europa från mer avlägsna länder och kulturer som ­inte tillåts ­eller kunnat integreras eftersom de kommit i stort antal på kort tid. Sam­tidigt är det ett faktum att det finns ­invandrargrupper i till exempel Frankrike och England som ­inte har den minsta önskan att ­integreras.

Tvärtom, de lever i sin egen värld där de helt tar avstånd från och till och med för­aktar värd­landets kultur. I England, Frankrike, ­Spanien, Italien och Grekland ökar spänningen, våldsam urladdning ligger i luften. Finns det seri­ösa politiker i Europa som ­vågar ta itu med alla dessa ­problem eller sitter de som förstaklass­passagerarna på ­Titanic, övertygade om sin egen förträfflighet och Europas odödlighet?Nu kommer nya tiderna

Homoseksuel norsk-somalier overfaldet af somaliske kvinder

Jeg har gennem norske venner mødt både Amal Aden og Sara Amzeh Rasmussen. Der er ingen tvivl om, at deres åbenmundethed gør deres liv farligt. Vores provinsielle amatørpolitikere har påført os en voldelig trusselskultur og en tid af af hemmelige adresser, pseudonymer, skibskatastrofer, hærværk og pludselig død. Det ville være underligt, hvis det ikke var en boomerang, der kom tilbage og hjemsøgte dem selv. Hvad mon deres aktuelle ‘trusselsbillede’ er, nu Lars Hedegaard, Morten Uhrskov, Kurt Westergaard og Rikke Hvilshøj, har måttet holde for?

Kutt i hodet, knuste briller. Amal Aden forteller at hun i morges ble angrepet av to kvinner i fotsid hijab ved Nationaltheatret i Oslo. Hun hadde ikke tatt på seg trygghetsalarmen fordi hun følte seg trygg i det området.Amal Aden, den prisbelønte forfatteren og samfunnsdebattanten med somalisk bakgrunn, forteller at hun ble slått ned på åpen gate ved åtte-tiden i morges. Aden forteller til Aftenposten at det skjedde ved Nationaltheatret da hun var på vei for å treffe forfatterkollega Aslak Nore. Sammen skulle de videre til Stabekk videregående skole for å holde foredrag i regi av Den kulturelle skolesekken.

Jeg ble slått ned av to somaliske kvinner. To voksne kvinner i lang hijab kom mot meg. Det skjedde så fort, de snakket somali, de sa «du er en skam for islam og somaliere!», «du er årsaken til at unge somaliere flytter hjemmefra!». Plutselig slo den ene meg i ansiktet med vesken sin. Jeg vet ikke hva det var i den vesken, men jeg fikk et kutt i pannen og brillene mine ble knust. Jeg fikk veldig vondt i hodet. Amal Aden: – Jeg ble slått ned av somaliske kvinner

Alle ved, at lyde og dufte kan bringe en mange år tilbage til mennesker eller situationer, så man pludselig er til stede lige dengang for mange år siden. Anton Kontra og John Frandsens Beethovens Romance i F-dur er en af de lyde, der bringer mig tilbage. Her er den fra LP med skrat og slid, jeg selv havde – og Anton Kontra lever ligesom musikken endnu.

Jeg er født på Christianshavn, kommet til bevidsthed på Kommunehospitalet, men da jeg var 13 år flyttede mine forældre til Strandagervej over for Tuborg, hvor også Willumsen tegnede og byggede sit enestående smukke hus i 1907. Mogens Andersen boede der dengang, og jeg forlangte friskt nok, at han viste mig huset. Han tog det venligt.

Det var ude på landet for min horisont, alt uden for Jagtvej var ude på landet, selvom det var Københavns Kommune. Min morfar, der syntes det i sig selv var lidt suspekt at bo på en vej i stedet for på en gade, kokketerede med, at han ikke rigtig kunne huske “den der vej I nu bor på.” Man har den horisont, man nu har eller vil have. Jeg havde kun 25 minutter på cykel til Østre Borgerdyd skole ved Østerport, så jeg vænnede mig efterhånden til, at jeg stadig boede i København. Det virker, som en meget gammel tid. Det var før TV og køleskabe, der kom en mand med læderforklæde hver 3. dag med isblokke til “isskabet”, og alligevel er det ikke så længe siden.

Da jeg var fem år, syntes jeg Nørrebro 800 meter væk, var nærmest udlandet, men da jeg i tyverne kørte taxi om natten, fandt jeg ud af hvor stor en by København er – 3000 kvadratkilometer. Det tog to år inden jeg havde afmærket alle hjørner af byen, så kunne jeg overskue den. Jeg kunne efterhånden trække mig tilbage til barndommens landskab, fordi jeg havde været alle stederne, ligesom jeg havde set USA, Europa og Fjernøsten. Udlængslen var stillet, den var trygt parkeret og plager mig ikke længere undtagen hvis jeg ser en film om rummet og Hubble teleskopet, så gynger grunden igen under mig.

Jorden, hjemmet, betyder mere end man først aner. Det lyder som en sang af Holger Fællessanger, men at runde Kronborg og indsejlingen til Øresund efter seks måneder til søs, gjorde mig oprørt og grædefærdig selvom jeg kun var tyve år, og skulle have appetit på alt. Jeg havde ikke et roligt sekund, til vi nåede Frihavnen. Jeg havde boet i Singapore, Hong Kong, Valetta, på en gummiplantage i Malaya og Paris, jeg troede, jeg var en ‘verdensborger’, men jeg var en hjemmefødning bundet til et bestemt område og til nogle bestemte mennesker.

Mine forældre ville helst være i Frankrig, Schweiz eller Italien, når de havde sommerferie, og så boede jeg af og til i det der hus ude på den vej som ung, når de var væk. Det er her, Kontra og Frandsen kommer ind i billedet. Min far havde alle Frandsens indspilninger. Jeg går ud fra, at han var min fars patient, for de var dedikerede, men min far overholdt lægeløftet helt bogstaveligt, han omtalte aldrig sine patienter.

Jeg har alle Tove Ditlevsens bøger. Jeg har taget en ned fra hylden, og der står “til prof. XXX med hjertelig hilsen og taknemmelighed fra Tove Ditlevsen” med hendes altid sirlige skråskrift. Hun må også have været patient. Engang jeg havde hende som passager i min taxi, sagde jeg ikke til hende “Vi må have fælles bekendte.” Hun sad tavst på bagsædet, jeg på forsædet, det var omkring dramaet Vilhelms Værelse, men jeg ville ikke bryde hendes cirkel af urørlighed. Jeg var kun endnu et menneske i den store by, hun var i færd med at forlade. Hedebygade, H.C. Andersens Boulevard og Victor.

Hun er den eneste danske kunstner, jeg ved af, til hvis bisættelse 10.000 ganske almindelige mennesker mødte op på Enghave Plads for at vise deres deltagelse og taknemmelighed. På de gulnede avisudklip, der er lagt i en af bøgerne, viser fotografierne overvejende små arbejderkoner fra Vesterbro. Vi vil ikke se det, når Klaus Rifbjerg eller Ib Michael dør. Heller ikke Hanne Vibeke Holst. Spørg mig ikke hvorfor.

Ude i det hus på den vej, satte jeg højttalerne op i de åbne vinduer og spillede Kontra og Frandsen, mens jeg serverede min sommeret for min veninde, som nu er en moden dame, jeg ikke kender. Gorgonzola med æggeblomme, rå løg og honningmelon og dertil en porter. Der var også en vinkælder med vine med orange skær og krystaller på bunden. De var også gaver fra patienter, men min far drak kun alkohol til selskab nogle gange om året, så den voksede og lagrede betydeligt med tiden. De satte standarden for, hvordan rødvin kan smage, ligesom Bo Jakobsens Restaurationen sætter standarden for, hvordan gastronomi kan være. Man skal prøve det en gang om året, bare for at minde sig selv om, hvad eminent er. Så kan man vælte sig i lort og Jensens Bøfhus resten af tiden. Det er altsammen John Frandsen og Beethovens skyld,  jeg kom til at tænke på det. Sådan er det med lyde.

Vinter – i dag

Fortsæt med at læse “Somre”

Kort: Wall Street Journal. Man ser, at Tyskland numerisk har modtaget lidt flere syrere, men der er 80.5 mio tyskere mod 9.5 mio svenskere, hvad der bringer Sverige på en skyhøj førsteplads blandt modtagede pr. capita. (klik f. større billede)

There are strong incentives for Syrians to try to reach Northern Europe. Sweden is granting immediate asylum and residence permits to all Syrians arriving at their borders. Norway has pledged to take 1,000 refugees and is offering asylum on a case-by-case basis. Germany has promised to issue 5,000 temporary-residency permits.

“Sometimes, I wake up and I can’t believe I’m here,” Mr. Simo said recently while preparing traditional Syrian spiced chicken in his Vetlanda kitchen. “I have to pinch myself. For me, Sweden is paradise.” Mohamad Simo paid smugglers $15,000, used five false passports and spent days in a Greek prison to reach Sweden, where he found refuge away from his home in war-torn Aleppo in Syria. What kept him going was a steady stream of cash, wired to him at various points of his journey by family members in Saudi Arabia and the U.S. After he was released from prison with a 30-day deportation order, he stayed in Athens and laid low for two months, he says. Eventually, he paid smugglers to get him a fake passport he hoped would enable him to board a flight to Sweden.

Sweden has led calls for EU member states to take on more refugees through the U.N. resettlement program. Many other nations so far have been reluctant. The EU has created a task force to study how to deal with refugee deaths in the Mediterranean. “The Swedish government is aware of the strain on the asylum system, but we have an obligation,” says Tobias Billström, Sweden’s migration minister. “This is a question of political will.” Thousands of Middle-Class Syrians Are Trying to Get to Europe’s Northern Countries to Seek Asylum

Tobias Billström kunne godt have forklaret, hvorfor Sveriges “ansvar” er ti gange større end Tysklands, EU kommissær Cecilia Malmström meddeler i dag, at EU domstolen har godkendt homoseksualitet som asylgrund i EU. Der er ingen tvivl om, at det er et helvede at være homoseksuel i store dele af verden, det er det allerede ved at blive i Europa takket være personer som Malmström, men: Højt sat er to % af verdens befolkning homoseksuelle. Verdens befolkning er nu på 7.123 milliarder. Har Malmström tænkt på, at det er 140 mio. der fik asylgrund i Europa der? Selvfølgelig har hun ikke det, hvis hun var kendt for at være tænksom, ville det være sluppet ud nu. Hun er følsom, men det er noget andet, specielt når man tjener styrtende med penge. EU er også idag ved at indlemme de Forenede Arabiske Emirater i Schengen – no kidding.