Söndagskrönika: Hemligheten

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Indspilning i fuld skærm 16-04-2013 080723

Det här är hemligheten du aldrig kommer att få höra talas om i gammelmedia. Varje utomeuropeisk invandrare i Sverige kostar under loppet av sin livstid i genomsnitt minst 4 635 000 kronor i 2012 års penningvärde. Om han eller hon aldrig arbetar under sitt vuxna liv (som cirka 80 procent av somalier och romer) blir kostnaden tre gånger högre, 14 miljoner kronor per individ. Politikernas och medias mångåriga propaganda om att invandringen är ett vinstprojekt är en storskalig lögn.

Europas och i synnerhet Sveriges regering bedrar sitt eget folk. I ekonomisk mening utgör utomeuropeiska invandrare ingen tillgång för något land i Väst utan är istället en enorm belastning. Det som i decennier har utmålats som ett oumbärligt bidrag till svensk ekonomi är i själva verket det största förlustprojekt som någonsin har genomförts. Och det är du som betalar.

Under förra året fick 111 090 utlänningar uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i Sverige. Ett nytt rekord. Migrationsverkets statistik är snårig och svåröverskådlig, och att beräkna den exakta andelen utomeuropeiska invandrare år för år är en omöjlig uppgift. Jag har därför gjort en schablonberäkning som utgår från att hälften av dem som fått uppehållstillstånd kommer från utomeuropeiska länder. Det är en rimlig uppskattning och snarast i underkant vad gäller invandringen efter millennieskiftet då Sverige har tagit emot mycket stora grupper asylsökande från bland annat Irak, Afghanistan, Somalia och Syrien. Enligt den här beräkningsmodellen kom alltså 55 545 av de 111 090 utlänningar som under förra året fick rätt att stanna i Sverige från länder utanför Europa.

Varje icke-västlig invandrare kostar 4,1 miljoner NOK

Beräkningen av kostnaderna för utomeuropeiska invandrare utgår från uppgifter i Finansavisen som chockade Norge när de publicerades i mitten av april. Tidningen har utifrån statistik från SSB, Statistisk Sentralbyrå, beräknat kostnaden för varje icke-västlig invandrare under hans/hennes livstid till i genomsnitt 4,1 miljoner norska kronor, NOK.

“Siffrorna eliminerar därmed myten om att invandring är lönsam” skrev Finansavisen.

Enligt SSB:s seniorforskare Erling Holmøy innehåller siffran 4,1 miljoner NOK alla skatteintäkter från invandrarna med avdrag för de offentliga utgifterna. De cirka 15 400 utomeuropeiska invandrare som kom till Norge under förra året belastar under sin livstid de norska skattebetalarna med en kostnad på 63 miljarder NOK. Det är lika mycket som hälften av intäkterna på den norska oljan.

Arbetskraftsinvandring ingen lösning

Beräkningen visar att den lönsamma invandringen från västliga länder knappast alls förändrar det totala utfallet. Vinsten av den västliga invandringen (plus 800 000 NOK per invandrare) äts upp av den olönsamma östeuropeiska invandringen (minus 800 000 NOK per invandrare). Kostnaderna för invandringen i stort blir därför en ren förlust.

“Kostnaderna kommer att bäras av genomsnittsnorrmannen över skattsedeln, eller i form av mindre kapacitet eller kvalitet på välfärden” säger Erling Holmøy.

Inte heller arbetskraftsinvandring är en lösning på ekvationen, skriver den norska nätsajten HRS, Human Rights Service. Det är lätt att glömma att varje invandrare ökar behovet av realkapital. De ska ha hus att bo i, barnomsorg och skolor till barnen, sjukvård och tandvård. En tumregel är att för varje procentenhet som invandrare ökar BNP (brutonationalprodukten) ökar de behovet av realkapital med tre procentenheter. Innan en arbetskraftsinvandrare kan börja bidra till det allmänna måste han eller hon arbeta i tre år för att betala byggandet av skolor, bostäder och vägar till sig själv. Först därefter bidrar han/hon till samhället.

Kostnaderna äter upp oljeförmögenheten

Redan betalda och framtida nettokostnader för de icke-västliga invandrare och deras barn som redan befinner sig i Norge beräknas av Finansavisen till 1 200 miljarder NOK. Om den icke-västliga invandringen fortsätter på samma nivå som de senaste fem åren kommer de totala kostnaderna att bli 4 100 miljarder kronor netto. Därmed är värdet av oljefonden och norska statens Statoilaktier på 4 000 miljarder NOK utplånat, enligt Finansavisen.

Det är värt att notera att beräkningen utgår från en perfekt fungerande integration. Den förutsätter att invandrarnas barn – alla som föds i Norge – presterar samma ekonomiska resultat som befolkningen i övrigt. Om integrationen misslyckas blir kostnaderna väsentligt högre.Erling Holmøy säger:

“Jag studsar ofta över att en kvarts procents ränteändring får så mycket uppmärksamhet i media jämfört med de ekonomiska konsekvenserna av invandring.”

Norska media försökte tiga ihjäl nyheten

Hege_StorhaugUppgifterna om kostnaderna för den utomeuropeiska invandringen har slagit ned som en bomb i Norge. Dock inte i norska gammelmedia. I mer än en månad försökte de tiga ihjäl Finansavisens undersökning.

Hege Storhaug, journalist på nätsajten Human Rights Service, ilsknade till över tystnaden. HRS har ända sedan 2009 i rapporter visat att invandringen inte är någon vinstaffär utan tvärtom går med enorm förlust. Den 19 maj skrev Hege Storhaug en debattartikel i Aftenposten.  Då brakade en läsarstorm loss. Mer än 2 000 kommentarer inflöt på mindre än två dagar – tills tidningen stängde kommentarsfältet.

“Varför fungerar media som en omvänd vakthund när det handlar om invandringen? Varför synar man inte makten kritiskt i sömmarna?” frågade Hege Storhaug.

I Sverige är frågan ett absolut tabu

En exakt beräkning av Sveriges kostnader för utomeuropeisk invandring motsvarande den norska kommer aldrig att gå att få till stånd. Dels för att frågan är ett absolut tabu i Sverige. Dels för att politiker och myndigheter hjälps åt med att mörklägga fakta med hjälp av statistik. Locket ligger tungt och tättslutande över den största statshemligheten av alla. Åtskilliga personer har fått sin karriär spolierad efter att bara ha ställt en enkel fråga om vad invandringen kostar.

Ständiga ändringar av begrepp och definitioner i befolkningsstatistiken är ägnade att sprida förvirring och göra det omöjligt att avläsa trender och göra jämförelser. Ett exempel är att Statistiska Centralbyrån, SCB, bokför invandrare som “svenskar” när de har fått svenskt medborgarskap efter fem år. För några år sedan beslöt samma myndighet att begränsa definitionen “utländsk bakgrund” till inrikes födda barn med två utrikes födda föräldrar. Tidigare hade definitionen gällt även barn födda i Sverige med en utrikes född förälder. I och med förändringen räknas den senare kategorin som svenskar.

Syftet med sådana förändringar är naturligtvis att sanningen om ekonomiska och andra följder av en ansvarslös invandringspolitik ska döljas för allmänheten. Media stöder mörkläggningen helhjärtat genom att kalla alla invandrare för “svenskar”, i synnerhet om de har begått brott.

“Det finns inte vi och dom, det finns bara vi”

Så här brukar det låta när propagandaryttarna rycker ut för att lura i allmänheten att invandringen går med vinst och är absolut nödvändig för Sveriges överlevnad:

• “Utan invandrare stannar Sverige.”

• “Man ska inte ställa grupp mot grupp.” (Trots att det är exakt det som görs hela tiden.)

• “Vi ska inte sätta prislapp på människor.”

• “Konjunkturer kommer och går men humaniteten består.” (Birgit Friggebo, invandringsminister (fp) 1991-94.)

• “Det finns inte vi och dom, det finns bara vi.” (Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven.)

Nyligen försäkrade tio hycklande kommunalråd i lika många svårt invandringstyngda kommuner i en debattartikel i Svenska Dagbladet:

“Tillskottet av människor är rent oumbärligt för att Sverige ska klara sitt framtida behov av arbetskraft för att säkerställa tillväxt och utveckling.”  Samtidigt skriker de på hjälp med kostnaderna för det “rent oumbärliga tillskottet”:

“Våra kommuners ekonomiska båge är spänd till det yttersta. Låt oss slippa höra strängen brista.”

Trots alla floskler om “allas lika värde” ska notan ändå betalas av någon. Den skickas till Sveriges drygt 4,5 miljoner förvärvsarbetande och drygt två miljoner pensionärer som med sina skatter får bära kostnaderna för den utomeuropeiska invandringen.

Astronomiska kostnader för utomeuropeiska invandrare

Om vi översätter den norska beräkningen till svenska förhållanden blir siffrorna minst sagt alarmerande. Kostnaden 4,1 miljoner i genomsnitt per utomeuropeisk invandrare i norsk valuta har räknats om till svenska kronor och blir då 4 635 000 SEK. Mycket talar för att det är en underskattning, eftersom sociala förmåner för i synnerhet invandrare är ännu mer omfattande i Sverige än i Norge. Detsamma gäller omfattningen av den politiska korrektheten och svenska befattningshavares oförmåga att säga nej till oberättigade krav från invandrarna. Ingen vill ju bli kallad “rasist”.

Utifrån uppskattningen att 55 545 utomeuropeiska invandrare fick PUT (permanent uppehållstillstånd) förra året blir kostnaden under deras livstid 257 miljarder 451 miljoner 75 000 SEK (257 451 075 000). En astronomisk siffra. En miljard är 1 000 miljoner. Som jämförelse uppgick hela Sveriges BNP till 3 biljoner 562 miljarder ( 3 562 000 000 000 kronor) under 2012. Biståndet kostar 38 miljarder per år. Sjukvården 247 miljarder. Ändå gäller beloppet 257 451 075 000 SEK kostnaderna på livstid bara för de utomeuropeiska invandrare som beviljades permanenta uppehållstillstånd under förra året.

Drygt en miljon PUT sedan millennieskiftet

Sedan millennieskiftet till och med 2012 har Sverige beviljat PUT till drygt en miljon utlänningar, 1 006 697 personer.  Andelen utomeuropeiska invandrare har ökat kraftigt under den här perioden, men vi håller oss fortfarande till antagandet att de utgör hälften av samtliga invandrare, det vill säga 503 348 personer. Kostnaden för dem under deras livstid blir 2 biljoner 333 miljarder 17 miljoner 980 000 SEK ( 2 333 017 980 000).

Det är en siffra som är så svindlande att den är svår att förstå. Här är ytterligare ett par referenspunkter: försvaret kostar omkring 40 miljarder per år. Den samlade omsorgen om funktionshindrade, som i sig är uppseendeväckande dyr, kostar 66 miljarder per år.

“Det finns inga starka argument för invandring”

Jan Ekberg, professor emeritus i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö, har ända sedan 1980-talet undersökt invandringens ekonomiska konsekvenser och varit regeringens särskilde utredare. I en rapport till regeringen i oktober 2009 (som blev hans sista) skriver han:

“Det finns inga starka offentligt finansiella argument för invandring. Argument finns för invandring av specialister, och det finns skyddsargument för flyktinginvandring. Men effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning är små. En orsak är att invandringen ökar befolkningen, vilket ställer större krav på den offentliga sektorn.”

Förutsättningen för att invandring ska vara lönsam är att invandrarna kommer ut på arbetsmarknaden. Det gör de i förfärande liten utsträckning. Dessutom glömmer mångkulturellt extatiska politiker bort att även invandrare åldras och behöver sjukvård, äldreomsorg och pension. De ekonomiska slutsatserna för Sveriges del är med andra ord i allt väsentligt desamma som i Norge.

Staten har själv levererat katastrofala fakta

Den svenska staten har själv levererat nedslående, för att inte säga katastrofala fakta om invandring och ekonomi. Dessvärre har insikterna inte omsatts i några politiska beslut som har stoppat det pågående raset mot välfärdssamhällets avgrund.

En statlig utredning avslöjade 2008 att hälften av invandrarna, inklusive de europeiska, saknar eller har bristfällig utbildning. Ytterligare en fjärdedel har någon form av hantverksutbildning som inte givet efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden. I den gruppen ingår också invandrare med utbildning på gymnasienivå. Bara en fjärdedel antas ha eftergymnasial utbildning.

Den dyra och kravlösa anhöriginvandringen

Den största och dyraste delen av invandringen är den totalt kravlösa anhöriginvandringen. Sedan migrationsverket började föra statistik 1980 har cirka 700 000 anhöriginvandrare fått PUT i Sverige. Det handlar bara till en mindre del om familjeåterförening. De senaste tre åren har 70 procent av anhöriginvandringen utgjorts av nyetablerade relationer, det vill säga brudimport från de gamla hemländerna. Försörjningskrav för den som tar hit anhöriga gäller bara i ett fåtal fall. En tredjedel av anhöriginvandringen sker till hushåll som är beroende av försörjningsstöd, där den importerade partnern sannolikt också kommer att försörjas av skattebetalarna.

Arbetsförmedlingens statistik från hösten 2012 visar att mer än 60 procent av nyanlända flyktingar och deras anhöriga har högst förgymnasial utbildning. I praktiken kan det innebära något års koranskola i hemlandet. Under 2000-talet har stora grupper analfabeter från tredje världen invandrat till Sverige. Särskilt hög är analfabetismen hos kvinnor från Irak, Somalia och Afghanistan som ofta helt saknar skolgång. När Borlänge undersökte analfabetismen hos nyanlända somalier för några år sedan visade det sig att 53 procent var analfabeter.

Bara hälften av utomeuropeiska invandrare arbetar

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Hemligheten”

Karl Jenkins Requiem: I. Introit

Live debut performance in Hong Kong 2012). Performed by City Chamber Orchestra of Hong Kong . Conductor: Karl Jenkins

This highly interesting work draws on Western and Oriental traditions. Requiem is a mass for the souls of the dead set to texts in both Latin and Japanese, highlighting the cyclical nature of life, death and rebirth. The work is performed by a chamber orchestra, two choirs, soprano soloist, incidental harp, percussion and shakuhachi (Japanese flute), incorporating a Western melodic style with ethnic and world music elements – the trademark of Karl Jenkins. Karl William Pamp Jenkins, CBE (born 17 February 1944) is a Welsh musician and composer.

Koncerten var til minde for ofrene for den japanske tsunami. Drengesopranen Jamie Crosbie-Chen er 11 år gammel.

Karl Jenkins Requiem: VIIII. Pie Jesu

Fortsæt med at læse “Karl Jenkins Requiem: I. Introit”

Moskéen: Femtekolonnens ambassade

Der er ikke én af de tusinder moskéer vores politikere tillader åbner i Vesten i disse år, der ikke kan eksplodere op i hovedet på os – bogstaveligt talt, og de har placeret sig i en position, hvor de ikke kan lukkes før efter, det er gået galt. Som f.eks. med Mohammed Attsas Masjid Taiba moske i Hamborg. Prøv at høre den undergravende virksomhed, der er foregået lige under næsen på naive Boston-politikere, man skulle jo tro det var i København.Muslim Brotherhood Gains Foothold in Boston, CBN June 06, 2013.

I dag var så dagen, hvor Al-Azhar in Cairo wants new pope to declare Islam a peaceful religion. Hvis jeg var paven, ville jeg sige: “Det er da ikke mig, der skal erklære at I er fredelige, det er jer der skal vise det, og i kan begynde med at tillade kirkebyggerier i Mekka og ivørigt holde op med at slå kristne ihjel i den muslimske verden, der hvor der overhovedet er nogle tilbage at slå ihjel. Så er det hele i vinkel med mig. Islam er blevet fredelig.”

“Terrorbekæmpelse”: EU vil slå hårdt ned på indvandringskritikere

Under dække af at bekæmpe terrorisme forbereder EU et stærkere angreb på indvandringskritiske aktører i Europa. Formanden for Europa-Parlamentet Martin Schulz og EU kommissær Cecilia Malmström, udtrykte deres hensigt i en artikel i Frankfurter Allgemeine Zeitung 6 juni. Efter at EU-embedsmændene først forsøger at skabe det indtryk, at deres “nødvendige instrumenter” retter sig mod terrorister og andre militante, erklærer de til slut åbent, mod hvem disse instrumenter rent faktisk skal bruges:

Fremmedfjendske kræfter udøver en ikke siden Anden Verdenskrig set indflydelse på de nationale parlamenter. …Det skal siges tydeligt, at fremmedfjendtlige grupper og politiske bevægelser ofte er grobund for ideologisk motiveret vold.

Årsag til vores bekymring er det nuværende mangel på lederskab i Europa, som bidrager til at flere og flere ekstremistiske bevægelser påvirker dagsordenen for de traditionelle partier og regeringer. EU-institutionerne tager faren for ekstremisme og hjemlig terrorisme meget alvorligt.

At dømme efter disse kritiikkens kontekst, retter bemærkningerne sig imod indvandringskritiske partier som Front National i Frankrig og unavngivne kritikere af indvandringen i partier som det tyske SPD (Socialdemokrati.).

Tidligere har også FN udøvet pres på Tyskland, fordi “den tyske befolkning ikke bleb beskyttet ihærdigt nok imod kritiske røster som Thilo Sarrazin”, og Tyskland fik fastsat en tidsfrist for iværksættelse af foranstaltninger for at forhindre udtalelser som Sarrazins. “Terrorismusbekämpfung”: EU plant Vorgehen gegen Zuwanderungskritiker (Snaphanens oversættelse)

»Danmark er et beskidt land«

…altså som tillader homoseksuelle at spankulere frit omkring uden at banke dem til lirekassemænd, ifølge den charmerende kolonisatør i programmet. – Hvem Banker Bøsserne? Svaret er kort: Muslimer som det fremgår to gange af denne udsendelse, og som det er fremgået af alle andre gange, hvor detajler om overfald har foreligget. Der kan være eksempler på andre gerningsmænd, men de mangler at materialisere sig. Radikale politikere, pk-.bøsser og ledere i politiet kan godt holde op med at lege gemmeleg med virkeligheden. Danmark ifølge Bubber, Sendt på TV 2. 6. juni 2013 Udførligere kommentar: Bubber som homoseksuel – Indvandrer: “Ifølge Islam skal jeg tæske dig… Danmark er et beskidt land”.

Jag bor i en mångkulturell krigszon

I skrivande stund har Posten bestämt att man ska dela ut posten en gång i veckan och det får vi nöja oss med, vi som bor i en mångkulturell krigszon. Detta sker då under polisbevakning. Det finns brevbärare som inte litar på att polisbevakningen kommer att räcka och som därför funderar på att säga upp sig….Före problemet med posten, 8 april i år, så inträffade en garagebrand ungefär 300 meter från där jag bor. Branden var anlagd och 140 bilar förstördes. Detta var alltså innan kravallerna i Husby satte igång. [..]

Jag har bott i området i ungefär 16 år och vad man kan säga är att problemen har blivit större. Under dessa 16 år har vi sett ett flertal integrationspolitiska ”lösningar” som inte har förändrat någonting. Första brottet i området som jag minns var en spektakulär våldtäkt där gärningsmännen (självklart gruppvåldtäkt) hade slängt en sten i huvudet på offret efter våldtäkten, ren tur att hon överlevde. Vet faktiskt inte om hon själv anser att det var tur att hon överlevde. Debatt:Jag bor i en mångkulturell krigszon Av:Mats Svensson

Fotograf Saxgren ‘s samba-piger censureret i Sverige

Den danske fotograf Henrik Saxgren har mig bekendt altid tilhørt den yderste venstrefløj. Da jeg spillede fodbold mod ham i 70 erne, hed hans klub helt bogstaveligt “Røde Stjerne.” Det var socialistisk fodbold for Bernadotteskolebørn. Nu møder han sine egne idealer ophøjet til statskarikatur, og kollisionen er tankevækkende i al fald for os, der aldrig har været sambasocialister. Han skriver på Facebook om den feministiske censur, han blev udsat for, da hans fotobog Krig og Kærlighed blev udgivet i Sverige:

“SVERIGE: ’FEMINISMENS SVAR PÅ SAUDI-ARABIEN’?

Dennis Nørmark skriver i Politiken, at rabiate svenske nyfeminister har formået at ændre Sverige fra et land med seksuelt frisind til det, Julian Assange kalder ”Feminismens svar på Saudi-Arabien”.

Jeg elsker og respekterer selvstændige og stærke kvinder, men jeg forstår virkelig Nørmarks/Assanges pointe. Jeg oplevede selv, da mit bog- og udstillingsprojekt: ’KRIG & KÆRLIGHED – om indvandringen i Norden’ skulle lanceres i Sverige, at der var en kønsforskrækkelse, som overtrumfede alle kunstneriske og kulturelle hensyn. Både bogforside og plakat i Danmark forestillede tre brasilianske immigranter, der havde lavet en lille sambagruppe i det nordlige Finland.
De tre kvinder var ikke bare både smukke og stolte, de udmærkede sig også ved at repræsentere diversiteten bland mennesker: Den ene var hvid, den anden mulat og den tredje var sort. Alene på den baggrund var billedet en selvfølgelig forside/plakat. Men ikke i Sverige!

Den dagsorden, som de svenske nyfeminister har sat i debatten, satte sig igennem på både det fine forlag i Stockholm og det fornemme kunstmuseum i Göteborg. Begge steder blev billedet afvist som sexistisk! I forbindelse med udstillingen havde jeg aftalt direkte med trykkeriet, at sambapigerne skulle på plakaten, men da jeg kom til åbningen, var det billedet af Monica og Frelsens Hær, der prydede plakaten…” Fotograf Henrik Saxgren ‘s samba-piger censureret i femi-Sverige

Norge aflønner mordere og terrorister

Via Hodja.

‘Taimullah Abu Laban bør smides ud af landet’

Igen er 1961 Convention on the Reduction of Statelessness oppe, og ingen nævner at kun 24 lande i verden anerkender den fuldt ud. I Europa har Frankrig reservationer og Belgien, Schweiz, Italien, Spanien og Portugal har slet ikke tiltrådt den. Det skal åbenbart være en statshemmelighed. Man kan blandt andre høre debattøren, cand. mag. Geoffrey Cain (minut 26:15) og Zenia Stampe, hvis synspunkter er så eksotiske som: “Sender vi Laban til Gaza, vil det skabe en flygtningestrøm den anden vej.” (!)

Den socialdemokratiske socialordfører i København, Lars Aslan Rasmussen, er blevet dybt provokeret af, at Hizb’ Ut Tahrir-medlem, Taimullah Abu Laban, søn af afdøde iman Abu Laban, er blevet tildelt dansk statsborgerskab. Han skulle hellere smides ud af landet, fordi han hylder et antidemokratisk værdisæt, mener Aslan. Men er det muligt at smide indvandrere ud af Danmark, uden de overhovedet er dømt for noget?

Danmark bekender sig til demokrati. Derfor virker det paradoksalt, at Folketinget tilkender statsborgerskab til folk, der kæmper for at afskaffe demokratiet. Det gør netop Hizb ut Tahrir, som har som erklæret mål at arbejde for et islamisk styre, hvilket indebærer, at alle samfundets anliggender skal styres efter islamiske love. DR P 1: Skal vi smide antidemokratiske indvandrere ud? Hør udsendelsen (51:00)

Dansk Supermarked på knæ

Dansk Supermarked på knæ. Muslimske særkrav er en del af en større plan

af LONE NØRGAARD, lektor, cand.mag.

DANSK Supermarked har foretaget en kovending: Nu tillader koncernen medarbejdere i kundevendte funktioner at gå med tørklæder. Det til trods for, at Højesteret for snart 10 år siden afgjorde, at supermarkedskædens beklædningspolitik ikke er diskriminerende, hvilket jeg som kunde har kunnet nyde godt af.

Forstået på den måde, at jeg er sluppet for at få andre menneskers politiske/ religiøse præferencer stukket op i næsen i forbindelse med indkøb af vores dagligvarer. Derfor er det en rigtig dårlig beslutning, som Dansk Supermarked har truffet, og temmelig ufatteligt, at nogle få tørklædeklædte kvinders initiativ til at rejse en boykot mod Dansk Supermarked har fået kæmpen til at ryste på hånden.

Dansk Supermarked forstår tydeligvis ikke den islamiseringsproces, der er i gang i Europa og Vesten i det hele taget – en proces, man kun begriber, hvis man 1) har sat sig ind i islam og islams helligskrifter og islams 1400-årige historie og 2) går i helikopterperspektiv og kan se sammenhængen mellem blandt andet cirka 750 ” no go-areas” i Frankrig, stormoskébyggeriet i Københavns nordvestkvarter, shariadomstole i England, bilafbrændinger i Stockholm og nødvendigheden af at beskytte fremtrædende islamkritikere 24 timer i døgnet. Tørklædet skal ses i denne større sammenhæng.

Sam Solomon og Elias Al Maqdisi peger i deres lille bog “Al-Hijra: The Islamic Doctrine og Immigration” ( 2009) på, at der findes en islamisk doktrin om migration, der stammer tilbage fra Muhammeds udvandring til Medina i år 622, der udgør det ideologiske grundlag for målet om erobring gennem migration.

Fortsæt med at læse “Norge aflønner mordere og terrorister”

Tommy Robinson on FOX June 6, 2013

Nu har jeg hørt utallige gange, senest fra en journalist i denne uge, hvor ‘højreekstreme og fascistoide’ EDL er. Jeg har fulgt dem ret tæt fra dag ét, jeg har mødt Robinson, og jeg har ikke set nogle tegn på det. Da jeg ikke har pantsat min dømmekraft i nogen klub, ville jeg rapportere om det, hvis jeg så noget, men det har ikke været tilfældet. Det er ikke svært for mig at indrømme fejl, men alene det at journalister er flittige med adjektiverne og at Cameron rutineshamer dem, er ikke bevis nok. Cameron har helt forståelige grunde, men har journalisterne? (Se også ‘Stop being weak’: EDL leader Tommy Robinson in vicious war of words with Tony Blair, British Muslims Laughing At The Murder Of Lee Rigby og British Soldier Killed…Response by Muslim Woman)

So much for muslim respect

When a young Afghanistan war hero appeared before a city council, it seemed the right thing to give him a standing ovation.Lance Corporal Matthew Croucher, 26, had been awarded the George Cross for throwing himself on a Taliban hand grenade to save his comrades. He survived only because his backpack took the force of the blast.

But to the horror of the rest of the council chamber, while most leapt to their feet to applaud him, two Muslim councillors remained firmly in their seats. Salma Yaqoob and Mohammed Ishtiaq, from the Respect party, insist that their refusal to clap the Royal Marine was a point of principle.But following the meeting at Birmingham City Council on Tuesday night, fellow councillors said they had grossly disrespected the soldier.Conservative Cllr John Lines said: ‘They should be ashamed of themselves.‘This was not the time or place to stage an anti-war protest – this man risked his life for his comrades. So much for respect: Two Muslim councillors refused to clap war hero(Offentlig sikkerhet går foran ytringsfrihet.Briter straffes for sjikane og rasehets på Twitter.)

EDL rally outside court hearing for bomb planners

English Defence League (EDL) held a demonstration outside the Old Bailey court in London on Thursday, where the trial of six Muslim men accused of planning bomb attacks at an EDL rally in 2012 was underway. EDL leader Stephen Yaxley-Lennon, who uses the pseudonym Tommy Robinson, arrived outside the court building with a group of supporters in order to ‘see justice done’.

The six men who appeared for sentencing, Omar Mohammed Khan, Anzal Hussain, Mohammed Hasseen, Jewel Uddin, Mohammed Saud and Zohaib Ahmed from the West Midlands, had previously pleaded guilty to the charges against them for preparing an act of terrorism. EDL rally outside court hearing for bomb planners

Arts & Taboos – Abel Azcona and Lars Vilks

To af Europas mest kontroversielle kunstnere, Lars Vilks og Abel Azcona, mødtes i København. En fin, tankevækkende og overraskende aften, hvor Azcona blandt andet spiste en side af koranen og billedhugger, professor Bjørn Nørgaard holdt en kort og fremragende tale, hvor han nævnte truede folk som Vilks, Lars Hedegaard og Kurt Westergaard. Azcona og Vilks mødtes i København

Se også: Abel Azcona: Eating a Qur’an in Copenhagen

Vi “smørrebrødsnationalister” imellem

Expressen synes tydeligt nok ikke, at DN skulle have publiceret Dennis Nørmarks kronik om svensk feminisme. Det kan ikke komme bag på nogen. Det interessante her er ikke at svenske journalister hæver deres fede løn på at finde på kreative skældsord, men at Expressen indrømmer den meningscensur, vi andre har kendt til i tyve år. “Jeg troede vi var enige om ikke at publicere den slags.” Altid underholdende at se vogterne ved gærdet blive uenige om deres rolle som censorer. De skal vide, at vi foragter dem lige så meget, som de foragter os.

Jens Liljestrand tycker att danskens dumma brev borde ha stannat i mejlkorgen. Det finns ett slags konsensus i svenska rikstidningar att inte publicera alla typer av texter. Gudarna ska veta att inboxarna på våra redaktioner är fulla med Flashback- och Avpixlatskribenters små funderingar, men som genom en tyst överenskommelse låter vi dem stanna där – plats i mejlkorgen! Tydligen upphör dock regeln att gälla när avsändaren skriver från andra sidan sundet. Det är den enda rimliga förklaringen till att DN i går tryckte en lång, grumlig drapa av antropologen Dennis Nørmark….programmet väckte en våldsam debatt även i Danmark, där många av förståeliga skäl förfäras av de senaste årens långsamt sig utbredande geggiga smørrebrødsnationalism. Brev på gränsen till fördumning.

Pia Kjærsgaards grundlovtale

Lydfil, 22 minutter. Kristian Thulesen Dahls tale,min. 20.15

Islamophilia: A Very Metropolitan Malady

Author Douglas Murray discusses his new e-book with Michael Coren. Stephen Fry, der omtales – homoseksuel, halvjøde, ateist og maniodepressiv forsøgte at begå selvmord for nylig. Han er åben og ærlig om det, måske skulle han være ærlig om islam også. “Stephen would be among the first people against the wall – he would’t last very long.” E-book prisen er kun £5.14 (45 DKK)

Moské nedbrændt

Dette er selvfølgelig kun, hvad man kunne forvente, men at EDL skulle have gjort det og tilmed sat sin signatur på bygningen, det lyder meget utroligt. Det er et varsel om ondere tider, og tiderne er skabt af politikerne uanset hvem der brænder hvad ned. Kan det inddæmmes? I det lange løb – nej. Det får sit eget liv, og politikerne reduceres til tilskuere og statister. Don’t ‘monitor’ him. Lock him up and throw away the key: DOUGLAS MURRAY on why police need to act now against Britain’s most reviled man. Ikke engang det kan de finde ud af. Det multikulturelle England er på vej til at blive ustyrligt, gaden tager over hvor retsstaten slap og endestationen er selvfølgelig åbne krigshandlinger. Det gælder hele Europa, men England, Frankrig og Sverige er de førende kandidater. Det burde skræmme os andre NU, men se om det gør. Advarer man, er man en halvnazi, og så må det bare gå sin skæve gang.

An Islamic centre was burned to the ground in a suspected arson attack yesterday. Counter-terrorism police are investigating if the building was targeted by the English Defence League in retaliation for the Woolwich murder, after ‘EDL’ was sprayed in foot-high letters on the wall. The far-Right group led a series of protests after serving soldier Lee Rigby was killed by two fanatical Muslim converts last month, and there has been a dramatic rise in the number of reported attacks on mosques since the outrage.Is this retaliation for Lee Rigby’s murder? EDL fanatics gloat after Islamic centre is burned to the ground in suspected arson

»I didn’t know I was going to die just yet«

Jeg kan huske den boksekamp i Madison Square Garden den 24 marts 1962, to år inden jeg selv kom til USA med Svenska Amerika Linjens Kungsholm. Emile Griffith slog Benny Paret ihjel i de sidste sekunder af den sidste omgang. Det vil sige, jeg kan huske de sort-hvide fotos på avisernes forsider af den døende cubaner Benny Paret dagen efter. De kornede fotos viste den dybt bevidstløse Paret, der hang med den ene arm i tovene, den sidste rest af liv, han hang fast ved.

Det var en billedfattig tid, vi havde ikke TV og selvom vi havde haft det, havde de ikke vist kampen. Fotografier var ladet med en betydning dengang, der er gået inflation i siden. Man kunne stirre længe på et fotografi for at begribe, hvad der foregik, man kunne bruge det, for at være tilstede. Jeg gjorde det samme med billederne fra Budapest i 1956, kun fem år gammel. Jeg var tilstede, hvis jeg så på dem længe nok. Det var omkring det tidspunkt, jeg fik et kamera og begyndte at tilføre verden lidt flere billeder.

Jeg interesserede mig ikke for boksning, det kom langt senere, men døden og billedet af den, brændte sig ind i min hukommelse. Børn interesserer sig for døden på en elementær, eksistentiel måde, det er kun med alderen, den interesse bliver prosaisk og praktisk betonet. For et barn er døden et jordskælv af et drama. Voksne skylder børn, at kunne se verden med deres øjne.

Det siges, at Griffiths raseri skyldtes, at Paret ved indvejningen havde kaldt ham Maricón (bøsse) – hvad han vistnok var – og som var ødelæggende for en sort sportsmand dengang, og til dels også i dag. Griffith, der lever endnu, skal have angret kampens forløb lige siden.

Det er først nu 50 år efter, at jeg ser de levende billeder af den slagbyge, der slog Paret ihjel, men alligevel gør det et langt stærkere indtryk på mig at læse Norman Mailers beretning fra ringside her nedenfor. Ord taler til ens forestilling på en anden måde end billeder, som vi efterhånden er blevet immune overfor. Hvis man vil gengive billederne deres betydning, må man gå modstrøms, nedsætte hastigheden og tvinge øjnene til at se om og forfra. Det er lidt som med internet, dets hurtighed er fascinerende, – man passerer gaden, tager et foto, og et minut efter er det på nettet – men hvis man vil indgive det mere betydning, må man forsøge at tilføje det langsomhed. Det er mit ideal af et snapshot, langsomt.

Det er ikke et tilfælde, at store forfattere som Norman Mailer, Albert Camus og Joyce Caroll Oates, har fæstnet sig ved det koncentrat af livets drama, som boksning er. Jeg er mest tiltrukket af dens skønhed, som f.eks. hos Ayub Kalule mere end nogen anden bokser.

Han kunne ikke slå hårdt, har var som født uvoldelig, uden dræberinstinkt, men alligevel vandt han 46 ud af 50 kampe. Jeg nød at se ham, på den samme måde, som jeg forestiller mig at balletpublikummet nyder ballet, som jeg til gengæld er helt blottet for sans for. Omvendt væmmes jeg af primitiv boksning, som TV flyder over af. Det gjorde ondt at se Sugar Ray Leonard pille silken af Kalule i den berømte titelkamp i juli 1981, det var et nederlag for det, jeg holdt af. To store kunstnere, hvor Leonard havde én ting, Kalule manglede: instinktiv brutalitet. Jeg så tit Kalule i Øbro Hallens dampbad mellem 1976 og 1983, og i samtale var han lige så blid som i ringen. Jørgen Leth med det usvigeligt sikre blik for enestående kunstnere i sport, har lavet en film om Ayub Kalule liesom han har om kunstneren Michael Laudrup.

Men læs Norman Mailers korte artikel. Så dramatisk og samtidig så lidt svælgende i drama og sensation, som tænkes kan, og så fjernt fra sportsjournalistik, som overhovedet muligt. Det er en indiskretion, at være så tæt på nogen der dør, hvis man ikke kender dem meget godt, og selv da har jeg følt, at jeg trådte den døende for nær. Mailers beskrivelse er båret af ærefrygt overfor synet. Forlegenheden på begge sider af ringens tove, er i sætningen: “He gave some little half-smile of regret, as if he were saying, “I didn’t know I was going to die just yet.” Har vi ikke selv ligget syge og hjælpeløse, og set forlegent på de raske og nærmest bedt dem om undskyldning?

Det er en privat sag at dø, det skal ikke bevidnes af tusinder, det er et instinkt, vi deler med dyrene, der går afsides for at dø. Når Josef K. bliver dolket på den sidste side i Processen, er det skammen, Kafka accentuerer. Han dør “som en hund, men skammen overlever ham.” Det er vidnerne til døden, der er den foruroligende omstændighed mere end døden selv. Vi vil ikke se mennesker dø, som i videoerne fra Syrien nu, ikke så meget fordi vi ikke vil se døden i øjene, men fordi vi ikke vil se vores eget barbari og mennesker ydmyget af det. Ubehaget er ikke kun døden vi ser filmet, det er os selv og vores skam på vegne af den døende. – Nu ser vi mennesker slagtet på Europas gader “som hunde”, hvis skammen overlever dem, skal hvert dødsfald skrives på vore lederes regning. De skal ikke undslippe deres medskyld.

And Paret? Paret died on his feet. As he took those eighteen punches something happened to everyone who was in psychic range of the event. Some part of his death reached out to us. One felt it hover in the air. He was still standing in the ropes, trapped as he had been before, he gave some little half-smile of regret, as if he were saying, “I didn’t know I was going to die just yet,” and then, his head leaning back but still erect, his death came to breathe about him. He began to pass away. As he passed, so his limbs descended beneath him, and he sank slowly to the floor. He went down more slowly than any fighter had ever gone down, he went down like a large ship which turns on end and slides second by second into its grave. As he went down, the sound of Griffith’s punches echoed in the mind like a heavy ax in the distance chopping into a wet log.

Norman Mailer: The Death of Benny Paret. Der var flere dødsfald i tressernes amerikanske boksning. Bob Dylan skrev om dem: Bob Dylan Who Killed Davey Moore? 1963 – Genpostering lettere redigeret fra oktober 2010.

Cracking up, II

In 1979, Lowe married country singer Carlene Carter, daughter of fellow country singers Carl Smith and June Carter Cash and stepdaughter of Johnny Cash. He adopted her daughter, Tiffany Anastasia Lowe. The marriage ended in 1990, but they remained friends, and Lowe remained close to the Carter/Cash family. He played and recorded with Johnny Cash, and Cash recorded several of Lowe’s songs.

After the demise of Rockpile, Lowe toured for a period with his band Noise To Go and later with The Cowboy Outfit, which also included the noted keyboard player Paul Carrack. Lowe was also a member of the short-lived mainly studio project Little Village with John Hiatt, Ry Cooder and Jim Keltner, who originally got together to record Hiatt’s 1987 album Bring the Family.Nick Lowe

Jeg linkede til den forleden, men jeg har måttet høre den et par gange. Hvem vil ikke hellere tænke på Rockpile end end den kønsløse landsforræder Reinfeldt? Det er det der sexede guitar-riff, som gør hele showet. Det minder mig om lange sommeraftener på torpet i Småland, hvidvin på terrassen, flagermus foran næsen, knotens bid og Stefan Wermelins utænkelige musik i radioen. Han satte en ære i, ikke at spille noget, som var populært. Højttalerne for fuld knald, ingen naboer. SR er milevidt bedre til klassisk, jazz og rock end DR, der er ingen vej udenom. Nu er det sommer i Sverige igen, men jeg er der ikke mere. Og Nick Lowe spillede bas med Ry Cooder, John Hiatt og Jim Keltner i Litlle Village. Det lyder enkelt, men der skal mange år til at nå frem til at swinge sådan, det er beskidt. Tro mig, jeg har prøvet:

Fortsæt med at læse “»I didn’t know I was going to die just yet«”

Cleaning up immigration in Canada

Her kan svenskere og danske Radikale godt spidse ører. Besøger du hjemlandet, “hvor du er i livsfare” – ud. Smugles du ind i landet, opbevares du i lejre, indtil sagen er udredt. Kommer du på falske papirer og med løgnagtige forklaringer. Ud.

Sverige: 16.000 nye statsborgere på et halvt år

I Danmark er tallet godt 4000 – om året. Altså ni gange flere naturaliseringer i Sverige plus naturligvis titusinder af indenrigsfødte udlændinge. Det går stærkt.

Hittills i år har mer än 16 000 personer* från över 150 länder blivit svenska medborgare. Med över 6 000 personer är Irak det i särklass vanligaste medborgar­skaps­landet. På andra plats kommer Polen följt av Thailand. Statslösa personer tillhör den fjärde största gruppen och personer från Somalia intar en femte plats. Svenskt medborgarskap på uppgång

6 juni – Sveriges nationaldag

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen. Är det för mycket begärt? Verkeligheten.