Av Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Det här är hemligheten du aldrig kommer att få höra talas om i gammelmedia. Varje utomeuropeisk invandrare i Sverige kostar under loppet av sin livstid i genomsnitt minst 4 635 000 kronor i 2012 års penningvärde. Om han eller hon aldrig arbetar under sitt vuxna liv (som cirka 80 procent av somalier och romer) blir kostnaden tre gånger högre, 14 miljoner kronor per individ. Politikernas och medias mångåriga propaganda om att invandringen är ett vinstprojekt är en storskalig lögn.
Europas och i synnerhet Sveriges regering bedrar sitt eget folk. I ekonomisk mening utgör utomeuropeiska invandrare ingen tillgång för något land i Väst utan är istället en enorm belastning. Det som i decennier har utmålats som ett oumbärligt bidrag till svensk ekonomi är i själva verket det största förlustprojekt som någonsin har genomförts. Och det är du som betalar.
Under förra året fick 111 090 utlänningar uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i Sverige. Ett nytt rekord. Migrationsverkets statistik är snårig och svåröverskådlig, och att beräkna den exakta andelen utomeuropeiska invandrare år för år är en omöjlig uppgift. Jag har därför gjort en schablonberäkning som utgår från att hälften av dem som fått uppehållstillstånd kommer från utomeuropeiska länder. Det är en rimlig uppskattning och snarast i underkant vad gäller invandringen efter millennieskiftet då Sverige har tagit emot mycket stora grupper asylsökande från bland annat Irak, Afghanistan, Somalia och Syrien. Enligt den här beräkningsmodellen kom alltså 55 545 av de 111 090 utlänningar som under förra året fick rätt att stanna i Sverige från länder utanför Europa.
Varje icke-västlig invandrare kostar 4,1 miljoner NOK
Beräkningen av kostnaderna för utomeuropeiska invandrare utgår från uppgifter i Finansavisen som chockade Norge när de publicerades i mitten av april. Tidningen har utifrån statistik från SSB, Statistisk Sentralbyrå, beräknat kostnaden för varje icke-västlig invandrare under hans/hennes livstid till i genomsnitt 4,1 miljoner norska kronor, NOK.
“Siffrorna eliminerar därmed myten om att invandring är lönsam” skrev Finansavisen.
Enligt SSB:s seniorforskare Erling Holmøy innehåller siffran 4,1 miljoner NOK alla skatteintäkter från invandrarna med avdrag för de offentliga utgifterna. De cirka 15 400 utomeuropeiska invandrare som kom till Norge under förra året belastar under sin livstid de norska skattebetalarna med en kostnad på 63 miljarder NOK. Det är lika mycket som hälften av intäkterna på den norska oljan.
Arbetskraftsinvandring ingen lösning
Beräkningen visar att den lönsamma invandringen från västliga länder knappast alls förändrar det totala utfallet. Vinsten av den västliga invandringen (plus 800 000 NOK per invandrare) äts upp av den olönsamma östeuropeiska invandringen (minus 800 000 NOK per invandrare). Kostnaderna för invandringen i stort blir därför en ren förlust.
“Kostnaderna kommer att bäras av genomsnittsnorrmannen över skattsedeln, eller i form av mindre kapacitet eller kvalitet på välfärden” säger Erling Holmøy.
Inte heller arbetskraftsinvandring är en lösning på ekvationen, skriver den norska nätsajten HRS, Human Rights Service. Det är lätt att glömma att varje invandrare ökar behovet av realkapital. De ska ha hus att bo i, barnomsorg och skolor till barnen, sjukvård och tandvård. En tumregel är att för varje procentenhet som invandrare ökar BNP (brutonationalprodukten) ökar de behovet av realkapital med tre procentenheter. Innan en arbetskraftsinvandrare kan börja bidra till det allmänna måste han eller hon arbeta i tre år för att betala byggandet av skolor, bostäder och vägar till sig själv. Först därefter bidrar han/hon till samhället.
Kostnaderna äter upp oljeförmögenheten
Redan betalda och framtida nettokostnader för de icke-västliga invandrare och deras barn som redan befinner sig i Norge beräknas av Finansavisen till 1 200 miljarder NOK. Om den icke-västliga invandringen fortsätter på samma nivå som de senaste fem åren kommer de totala kostnaderna att bli 4 100 miljarder kronor netto. Därmed är värdet av oljefonden och norska statens Statoilaktier på 4 000 miljarder NOK utplånat, enligt Finansavisen.
Det är värt att notera att beräkningen utgår från en perfekt fungerande integration. Den förutsätter att invandrarnas barn – alla som föds i Norge – presterar samma ekonomiska resultat som befolkningen i övrigt. Om integrationen misslyckas blir kostnaderna väsentligt högre.Erling Holmøy säger:
“Jag studsar ofta över att en kvarts procents ränteändring får så mycket uppmärksamhet i media jämfört med de ekonomiska konsekvenserna av invandring.”
Norska media försökte tiga ihjäl nyheten
Uppgifterna om kostnaderna för den utomeuropeiska invandringen har slagit ned som en bomb i Norge. Dock inte i norska gammelmedia. I mer än en månad försökte de tiga ihjäl Finansavisens undersökning.
Hege Storhaug, journalist på nätsajten Human Rights Service, ilsknade till över tystnaden. HRS har ända sedan 2009 i rapporter visat att invandringen inte är någon vinstaffär utan tvärtom går med enorm förlust. Den 19 maj skrev Hege Storhaug en debattartikel i Aftenposten. Då brakade en läsarstorm loss. Mer än 2 000 kommentarer inflöt på mindre än två dagar – tills tidningen stängde kommentarsfältet.
“Varför fungerar media som en omvänd vakthund när det handlar om invandringen? Varför synar man inte makten kritiskt i sömmarna?” frågade Hege Storhaug.
I Sverige är frågan ett absolut tabu
En exakt beräkning av Sveriges kostnader för utomeuropeisk invandring motsvarande den norska kommer aldrig att gå att få till stånd. Dels för att frågan är ett absolut tabu i Sverige. Dels för att politiker och myndigheter hjälps åt med att mörklägga fakta med hjälp av statistik. Locket ligger tungt och tättslutande över den största statshemligheten av alla. Åtskilliga personer har fått sin karriär spolierad efter att bara ha ställt en enkel fråga om vad invandringen kostar.
Ständiga ändringar av begrepp och definitioner i befolkningsstatistiken är ägnade att sprida förvirring och göra det omöjligt att avläsa trender och göra jämförelser. Ett exempel är att Statistiska Centralbyrån, SCB, bokför invandrare som “svenskar” när de har fått svenskt medborgarskap efter fem år. För några år sedan beslöt samma myndighet att begränsa definitionen “utländsk bakgrund” till inrikes födda barn med två utrikes födda föräldrar. Tidigare hade definitionen gällt även barn födda i Sverige med en utrikes född förälder. I och med förändringen räknas den senare kategorin som svenskar.
Syftet med sådana förändringar är naturligtvis att sanningen om ekonomiska och andra följder av en ansvarslös invandringspolitik ska döljas för allmänheten. Media stöder mörkläggningen helhjärtat genom att kalla alla invandrare för “svenskar”, i synnerhet om de har begått brott.
“Det finns inte vi och dom, det finns bara vi”
Så här brukar det låta när propagandaryttarna rycker ut för att lura i allmänheten att invandringen går med vinst och är absolut nödvändig för Sveriges överlevnad:
• “Utan invandrare stannar Sverige.”
• “Man ska inte ställa grupp mot grupp.” (Trots att det är exakt det som görs hela tiden.)
• “Vi ska inte sätta prislapp på människor.”
• “Konjunkturer kommer och går men humaniteten består.” (Birgit Friggebo, invandringsminister (fp) 1991-94.)
• “Det finns inte vi och dom, det finns bara vi.” (Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven.)
Nyligen försäkrade tio hycklande kommunalråd i lika många svårt invandringstyngda kommuner i en debattartikel i Svenska Dagbladet:
“Tillskottet av människor är rent oumbärligt för att Sverige ska klara sitt framtida behov av arbetskraft för att säkerställa tillväxt och utveckling.” Samtidigt skriker de på hjälp med kostnaderna för det “rent oumbärliga tillskottet”:
“Våra kommuners ekonomiska båge är spänd till det yttersta. Låt oss slippa höra strängen brista.”
Trots alla floskler om “allas lika värde” ska notan ändå betalas av någon. Den skickas till Sveriges drygt 4,5 miljoner förvärvsarbetande och drygt två miljoner pensionärer som med sina skatter får bära kostnaderna för den utomeuropeiska invandringen.
Astronomiska kostnader för utomeuropeiska invandrare
Om vi översätter den norska beräkningen till svenska förhållanden blir siffrorna minst sagt alarmerande. Kostnaden 4,1 miljoner i genomsnitt per utomeuropeisk invandrare i norsk valuta har räknats om till svenska kronor och blir då 4 635 000 SEK. Mycket talar för att det är en underskattning, eftersom sociala förmåner för i synnerhet invandrare är ännu mer omfattande i Sverige än i Norge. Detsamma gäller omfattningen av den politiska korrektheten och svenska befattningshavares oförmåga att säga nej till oberättigade krav från invandrarna. Ingen vill ju bli kallad “rasist”.
Utifrån uppskattningen att 55 545 utomeuropeiska invandrare fick PUT (permanent uppehållstillstånd) förra året blir kostnaden under deras livstid 257 miljarder 451 miljoner 75 000 SEK (257 451 075 000). En astronomisk siffra. En miljard är 1 000 miljoner. Som jämförelse uppgick hela Sveriges BNP till 3 biljoner 562 miljarder ( 3 562 000 000 000 kronor) under 2012. Biståndet kostar 38 miljarder per år. Sjukvården 247 miljarder. Ändå gäller beloppet 257 451 075 000 SEK kostnaderna på livstid bara för de utomeuropeiska invandrare som beviljades permanenta uppehållstillstånd under förra året.
Drygt en miljon PUT sedan millennieskiftet
Sedan millennieskiftet till och med 2012 har Sverige beviljat PUT till drygt en miljon utlänningar, 1 006 697 personer. Andelen utomeuropeiska invandrare har ökat kraftigt under den här perioden, men vi håller oss fortfarande till antagandet att de utgör hälften av samtliga invandrare, det vill säga 503 348 personer. Kostnaden för dem under deras livstid blir 2 biljoner 333 miljarder 17 miljoner 980 000 SEK ( 2 333 017 980 000).
Det är en siffra som är så svindlande att den är svår att förstå. Här är ytterligare ett par referenspunkter: försvaret kostar omkring 40 miljarder per år. Den samlade omsorgen om funktionshindrade, som i sig är uppseendeväckande dyr, kostar 66 miljarder per år.
“Det finns inga starka argument för invandring”
Jan Ekberg, professor emeritus i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö, har ända sedan 1980-talet undersökt invandringens ekonomiska konsekvenser och varit regeringens särskilde utredare. I en rapport till regeringen i oktober 2009 (som blev hans sista) skriver han:
“Det finns inga starka offentligt finansiella argument för invandring. Argument finns för invandring av specialister, och det finns skyddsargument för flyktinginvandring. Men effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning är små. En orsak är att invandringen ökar befolkningen, vilket ställer större krav på den offentliga sektorn.”
Förutsättningen för att invandring ska vara lönsam är att invandrarna kommer ut på arbetsmarknaden. Det gör de i förfärande liten utsträckning. Dessutom glömmer mångkulturellt extatiska politiker bort att även invandrare åldras och behöver sjukvård, äldreomsorg och pension. De ekonomiska slutsatserna för Sveriges del är med andra ord i allt väsentligt desamma som i Norge.
Staten har själv levererat katastrofala fakta
Den svenska staten har själv levererat nedslående, för att inte säga katastrofala fakta om invandring och ekonomi. Dessvärre har insikterna inte omsatts i några politiska beslut som har stoppat det pågående raset mot välfärdssamhällets avgrund.
En statlig utredning avslöjade 2008 att hälften av invandrarna, inklusive de europeiska, saknar eller har bristfällig utbildning. Ytterligare en fjärdedel har någon form av hantverksutbildning som inte givet efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden. I den gruppen ingår också invandrare med utbildning på gymnasienivå. Bara en fjärdedel antas ha eftergymnasial utbildning.
Den dyra och kravlösa anhöriginvandringen
Den största och dyraste delen av invandringen är den totalt kravlösa anhöriginvandringen. Sedan migrationsverket började föra statistik 1980 har cirka 700 000 anhöriginvandrare fått PUT i Sverige. Det handlar bara till en mindre del om familjeåterförening. De senaste tre åren har 70 procent av anhöriginvandringen utgjorts av nyetablerade relationer, det vill säga brudimport från de gamla hemländerna. Försörjningskrav för den som tar hit anhöriga gäller bara i ett fåtal fall. En tredjedel av anhöriginvandringen sker till hushåll som är beroende av försörjningsstöd, där den importerade partnern sannolikt också kommer att försörjas av skattebetalarna.
Arbetsförmedlingens statistik från hösten 2012 visar att mer än 60 procent av nyanlända flyktingar och deras anhöriga har högst förgymnasial utbildning. I praktiken kan det innebära något års koranskola i hemlandet. Under 2000-talet har stora grupper analfabeter från tredje världen invandrat till Sverige. Särskilt hög är analfabetismen hos kvinnor från Irak, Somalia och Afghanistan som ofta helt saknar skolgång. När Borlänge undersökte analfabetismen hos nyanlända somalier för några år sedan visade det sig att 53 procent var analfabeter.
Bara hälften av utomeuropeiska invandrare arbetar


