Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen

“Så ditt namn är Zulmay Afzali” säger kvinnan, “och du har skrivit ditt födelsedatum här. Har du några ID-handlingar som bevisar vem du är?”
“Javisst” svarar mannen. Kvinnan stirrar på honom. Hon blir helt tyst när han lägger fram sina ID-handlingar på bordet framför henne. Han frågar om någonting är fel. Kvinnan svarar:
“Ingenting är fel, men när vi ber att få se ID-handlingar brukar den som söker asyl säga att han inte har några handlingar alls. Ingen, inte en enda person har några handlingar. Så du är unik.”
Scenen är ett rum på migrationsverkets kontor i Malmö. Det är en kall och ruggig dag i november 2010. Zulmay Afzali, 28, har just kommit till Sverige som asylsökande från Afghanistan. Han lägger fram sina asylskäl. Och han är verkligen unik, eller åtminstone en mycket ovanlig asylsökande. Dels för att han är ärlig och kan styrka sin identitet. Dels för att hans asylskäl i högsta grad är politiska. I sitt hemland var han en högt uppsatt regeringstjänsteman; stabschef, talesman och chef för strategiskt och internationellt samarbete vid Ministeriet för bekämpning av narkotika. I hans arbetsuppgifter ingick att informera media om allt som rörde afghanska och internationella åtgärder för bekämpning av narkotika. Han var ordförande i regeringens kommitté för medierelationer och arbetade också som senior terrorismanalytiker vid Nationella Säkerhetsrådet.
Presidentens bror en av narkotikakungarna
I Afghanistan, ett av världens mest korrupta länder, odlas nästan 90 procent av allt opium i världen, och den illegala narkotikahandeln genomsyrar landet på alla nivåer, ända upp i regeringen. Zulmay Afzali får rapporter om att president Hamid Karzais halvbror, Ahmad Wali Karzai (skjuten till döds i Kandahar i juli 2011), är inblandad i storskalig narkotikahandel i södra Afghanistan. Enligt rapporterna har han dödat flera av sina mindre konkurrenter i den lönsamma narkotikabranschen. Det är januari 2005 när de första rapporterna når Zulmay Afzalis skrivbord på regeringskansliet i Kabul. Afzali uppmanas av sina överordnade att förneka och bortförklara alla graverande fakta. Han vägrar. Sedan börjar hoten komma. Först som sms med hotfulla meddelanden av typen “Din tunga har blivit alldeles för lång, den behöver skäras av”. Sedan som telefonsamtal med samma budskap.
“Varje dag jag vaknade till kunde bli min sista”
Hoten och varningarna trappas upp och kommer allt oftare. Afzali har ingående kännedom om talibanernas, polisernas, generalernas och andra högt uppsatta personers inblandning i den illegala narkotikahandeln. Många av dem står på narkotikakungarnas avlöningslistor. Han kan bland annat namnge 29 ytterst farliga talibaner som finansierat många självmordsattacker i landet där mängder av oskyldiga människor fått sätta livet till. Zulmay Afzali, och framför allt hans ärlighet, blir snart ett direkt hot mot den sittande afghanska regimen. Av en vän på säkerhetsavdelningen får han i slutet av 2009 veta att ett pris är satt på hans huvud.
“Varje morgon när jag vaknade var jag medveten om att den dagen kunde bli min sista, för nu var hotnivån mycket hög” skriver Zulmay Afzali i boken “En flykting korsar ditt spår”.
Först förgiftad, sedan beskjuten
Året därpå ställs allting på sin spets. En majdag 2010 dricker Zulmay Afzali kaffe på jobbet tillsammans med antinarkotikaminister Zarar Ahmad Muqbel och hans båda sekreterare. Tidigare på dagen har antinarkotikaministern sagt till Afzali: “att vidta åtgärder mot narkotikamaffian vore detsamma som självmord”. Det råder en nervös stämning vid kaffebordet. Sekreterarna svettas. Tillbaka på sitt tjänsterum känner sig Zulmay Afzali illamående och förs till sjukhus av sin familj. Kaffet som han druckit var förgiftat. Det är det första mordförsöket mot honom.
Korruptionen når ända till läkarna som räddar hans liv. Förgiftningen kallas “en allergisk reaktion”, och journalen rivs sönder. Vid nästa attack, en månad senare, beskjuts den tjänstebil som Afzali färdas i med sju kulor. Nu vet han att han är en levande måltavla och att han måste fly. “Att jag lurat döden två gånger var bra, men det innebar inte att jag skulle ha tur och kunna göra det en gång till” skriver han i boken.
Sverige – ett nytt land med nya lögner
Zulmay Afzali flyr till Sverige. Han har en faster i Skåne, där han kan bo den första tiden. Han möter ett nytt land, en ny verklighet – och nya lögner. Av andra asylsökande får han veta att det gäller att ljuga ihop en så bra asylhistoria som möjligt för att få uppehållstillstånd. På första anhalten, Park Hotell i Malmö, får Afzali först dela rum med fem bosnier som super och försöker stjäla från honom, sedan med fyra afghaner som säger att han måste vara dum i huvudet om han inte fattar att varenda en som kommer till Sverige och söker asyl ljuger.
“Man behöver bara servera en bra historia och spela lite lidande. Lita på mig, de kommer att tro på oss”
säger en av dem. Nästa hållpunkt är anläggningen för asylsökande i Alstermo i Småland, en liten ort med drygt 800 invånare. Där inser Zulmay Afzali att ingen enda av de asylsökande afghaner han talar med har något som helst behov av skydd eller asyl i Sverige. Nästan alla som kallar sig afghaner kommer från Iran. De har aldrig satt sin fot i Afghanistan. De utnyttjar bara samvetslöst det system som är avsett för människor som verkligen behöver hjälp och skydd.
“Nästan alla ljuger, det gjorde de för 10-15 år sen också”
Afzalis rumskamrat Shareef säger:
“Det här är Europa, min vän. Nästan alla ljuger, för annars får de inte positivt beslut. Tro mig, folk som kom hit för 10, 15 år sedan ljög också, och nu har de medborgarskap i Sverige eller något annat europeiskt land.”
Senare ska Afzali upptäcka vidden av asylbedrägerierna. Människor som sökt och fått uppehållstillstånd i något EU-land, till exempel Italien, söker asyl med falska papper i Sverige därför att de svenska bidragssystemen är generösare än de italienska. Personer från hazaraklanen som är födda och uppvuxna i Pakistan och aldrig har satt sin fot i Afghanistan söker asyl som afghaner trots att de inte har några asylskäl över huvud taget.
Asylbedrägerierna är satta i system. Släktingar som redan bor i Sverige tränar de asylsökande tills de kan sin ihopljugna asylhistoria utan och innan. Det afghanska utrikesministeriet medverkar till att skaffa uppehållstillstånd för grova förbrytare, krigsherrar och narkotikakungar som föredrar att ha sina familjer i Europa med alla de fördelar det innebär. Afzali får veta att migrationsverkets personal ofta är medvetna om lögnerna men beviljar uppehållstillstånd ändå.
Han har bestämt sig för att göra sin röst hörd
Efter fem månader får Zulmay Afzali asyl som politisk flykting och uppehållstillstånd i Sverige. Han skriver:
“Svenskarna hade gett mig en fristad, ett ställe där jag kunde börja mitt nya liv i fred och frihet, och nu var det min skyldighet att anpassa mig och göra saker som är bra för mitt nya land. Jag ville absolut inte bli en invandrare som bor här och lever på socialbidrag år efter år.”
Sedan oktober 2011 bor Afzali i en liten stad i Mellansverige. Han lär sig svenska, arbetar som lärare, föreläser, skriver debattartiklar och arbetar nu med nästa bok. Det han har sett och hört om lögnhistorierna, asylmissbruket och en havererad invandringspolitik i Sverige skrämmer honom, och han har bestämt sig för att göra sin röst hörd. Både i sin bok och i flera artiklar på debattsajten Newsmill varnar han för konsekvenserna – exakt samma sak som Merit Wager gör på sin blogg sedan åtta år.
95 procent visar inga ID-handlingar
95 procent av dem som söker asyl i Sverige visar inga ID-handlingar. Vi vet alltså inte vilka de är, ingenting om deras förflutna eller avsikter eller ens vilket land de kommer ifrån. Förra året fick 36 526 personer asyl i Sverige. Med utgångspunkt från att 95 procent under de senaste åren inte har kunnat eller velat visa ID-handlingar eller visat falska papper släpptes alltså 34 700 in oidentifierade bara under förra året. I vilket annat land som helst skulle naturligtvis vare sig politiker eller myndigheter godta detta enorma missbruk av asylrätten.
“Det kommer att leda till en katastrof”
“Om asylsökande tar sig in på bedrägligt vis kan det snart eller på sikt leda till stora problem för Europa. Många människor som kommer till Sverige och söker asyl gör det på falska grunder. Deras asylberättelser är falska, deras identitetshandlingar likaså. Ändå beviljas de asyl eller uppehållstillstånd här. En vän berättade för mig, att en invandrare i Holland erbjuder sig att sätta ihop falska asylhistorier för 300 euro. Det är en lönsam sidoverksamhet för honom. Min huvudsakliga oro handlar om vilken påverkan alla dessa ”asylfall” har – och kommer att få – på Sveriges (och andra EU-länders) ekonomi, arbetsmarknad, utbildningssystem och samhället. Min egen förutsägelse är att det kommer att leda till en katastrof om falska asylsökande inte stoppas” skriver Zulmay Afzali i en artikel på Newsmill.
“Människosmugglarmaffian är mycket kompetent”
De kriminella nätverk som organiserar bluffasylresorna bedriver både narkotikahandel och människosmuggling. De har dessutom nära band till olika militanta islamistiska grupper under den pakistanska underrättelsetjänsten ISIs´ paraply. Zulmay Afzali skriver:
“Människosmugglarmaffian, med bas i Pakistan, är mycket kompetent när det gäller att förfalska pass, resedokument och alla andra sorters identitetshandlingar. Det är otroligt och närmast chockerande hur bra de är på att få ombord folk på utrikesflighter och lura säkerhetssystemen på nästan alla internationella flygplatser, och hur de lyckas få fram människorna de smugglar till just den slutdestination dessa valt. Dessa smugglare garanterar alla sina kunder som illegalt vill komma in i Europa en säker resa med flyg till destinationsorten, men tar mer betalt än människosmugglarna i Iran.”
I Sverige vet vi redan allting
Jag berättar om Zulmay Afzali för att han har någonting att säga oss. Något så ovanligt som en verklig flykting korsar våra spår och har framför allt någonting att säga svenska politiker och beslutsfattare. En klok regering, migrationsmyndighet eller ett tänkande politiskt parti skulle givetvis snarast knyta honom till sig som sakkunnig i migrations- och narkotikafrågor. Icke så i Sverige. Trots att han har flyktingstatus och är troende muslim har Afzali kallats “främlingsfientlig” och “islamofob” när han har påtalat det svenska asylhaveriet. I likhet med andra systemkritiker är han hänvisad till att göra sin röst hörd på nätet och i sina böcker.
I Sverige vet vi ju redan allting. Här har vi full koll på läget. Vi är helt enkelt världsbäst. Vi behöver inte lyssna på någon som ser alarmerande systemfel och är bekymrad över dem. Här tänker politikerna i samtliga sju gammelpartier av allt att döma utan att darra på manschetten fortsätta med sin vanvettiga politik tills alla marginaler är uttömda och vi brakar rakt in i isberget.
Det som händer nu är bara början
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Vad eliten sår får andra skörda”