Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Har du tänkt leva på din pension när du slutar arbeta? Glöm det. Om du inte är beredd att arbeta till långt efter 65-årsdagen och/eller har ett generöst tilltaget privat pensionssparande kan du se fram emot magra år som pensionär. Det pensionssystem som infördes 1994 har så allvarliga brister att det behöver göras om från grunden. Nästa år slår den så kallade “bromsen” till för tredje gången sedan 2010 och beräknas sänka pensionerna med 1,4 procent enligt Pensionsmyndighetens senaste prognos. Under åren 2010-2015 kommer bromsen att sänka pensionerna med sammanlagt 7 procent och kosta en genomsnittlig pensionär sammanlagt 45 000 kronor.

Bromsen, eller “automatisk balansering” som Pensionsmyndigheten föredrar att kalla den på genuint Newspeak var från början tänkt som ett undantag i extrema krislägen. Nu slår den till gång på gång, trots allt tal om att “Sverige har en stark ekonomi”. I januari 2011 fick pensionärerna sina pensioner sänkta med 4,3 procent. För många av dem var det svårt att koppla ihop det med vad finansminister Anders Borg (m) sa vid samma tidpunkt, med ett citat av en finansministerkollega : “Sverige är nu Europas tigerekonomi”.

“Systemet ska hålla till nästa istid”

Det pensionssystem som från 1994 ersatte ATP-systemet skulle hålla “till nästa istid” lovade den dåvarande socialförsäkringsministern Bo Könberg (fp), huvudansvarig för arbetet med pensionsreformen 1991-1994. När reformen röstades igenom av riksdagens fyra borgerliga partier och socialdemokraterna 1994 utlovade politikerna ett stabilt system med förutsägbara pensioner. I dag är det uppenbart för alla utom Pensionsmyndigheten och ansvariga politiker att nästa istid redan är här. Pensionssystemet är ett lapptäcke som redan efter åtta år har brustit i sömmarna och är i akut behov av renovering.

“Man har hittat på och lagt till en liten sak här eller där. Men någon bärande teori finns inte” säger KG Scherman,  generaldirektör för Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) mellan 1981 och 1996, i en intervju i boken “Pensionsbluffen”.

Boken är skriven av Joel Dahlberg, ekonomireporter på Svenska Dagbladet.

Pensionerna åker berg- och dalbana

Istället för ett stabilt system med förutsägbara pensioner har vi fått ett opålitligt och oförutsägbart system som inte ger några garantier över huvud taget. Systemet åker berg- och dalbana med utvecklingen på arbetsmarknaden, och dess grundpelare vacklar betänkligt. De som inte vill eller kan klara sig på lägre pensionsnivåer har inget annat val än att arbeta längre upp i åren och/eller spara mer. Pensionssystemets risker har av systemet och politikerna behändigt vältrats över på den enskilde.

De som är födda på 1950- och 60-talen eller senare kommer inte att kunna leva på sin pension, om man med leva menar ett någorlunda drägligt liv. Stora grupper hänvisas till ren fattigdom. Det här håller politikerna tyst om. De försöker mörklägga så mycket som möjligt enligt den beprövade GSG-modellen – “går det så går det”. Pensionssystemet är en teknisk konstruktion som är “självreglerande” och utlyft från den politiska diskussionen. Därmed har politikerna bekvämt kunnat abdikera från ansvar. Med hjälp av bromsen har de lyckats sänka pensionerna kraftigt utan att behöva ta en enda debatt i riksdagen. Pensionerna kan i princip bli hur låga som helst utan att politikerna behöver bry sig, och de har sett till att ordna ett annat, mycket förmånligare pensionssystem åt sig själva. I den här liksom i många andra frågor är svenska folket fört bakom ljuset.

“Möjlighet” att arbeta till 75 år

Höjd pensionsålder vinner man inga val på. Hittills har det bara hörts ett tyst mummel i frågan. Men den 7 februari förra året gick statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ut med ett uppmärksammat uttalande i en intervju i Dagens Nyheter. Han talade om “möjligheten” att kunna arbeta till 75 års ålder. Eftersom vi blir allt äldre (vartannat barn som föds nu väntas leva tills det är hundra år) måste vi räkna med att försörja oss själva betydligt längre upp i åren än i dag, anser Fredrik Reinfeldt. Arbeta till 75 års ålder, alltså. Dessutom ska vi vara beredda att byta yrke minst en gång i livet.

“När jobbet blir för tungt så får jag jobba med något annat” sa Reinfeldt.

Bakom försöksballongen finns ett tvångsscenario

Hans uttalande togs inte väl emot, och många ryckte säkert på axlarna och avfärdade det som en betydelselös försöksballong. Men bakom uttalandet finns ett tvångsscenario. Det visar sig när Reinfeldt svarar på frågan om det är ett “måste” att jobba efter 65 års ålder eller om det är valfritt:

“ Ja, det finns ett måste i den meningen att pensionssystem inte är trolleri. Det är en välfärdsambition som bygger på stor omfördelning och i grunden på människors eget arbete. Om människor tror att vi kan leva allt längre och korta ner vårt arbetsliv, då kommer pensionen att bli lägre. Och då är frågan, är människor beredda till det? Det tror jag i stor utsträckning att människor inte är.”

En vision av en evig rosenkantad högkonjunktur

Det säkraste man kan påstå om förfluten tid är att människorna inte hade en susning om framtiden, hur gärna de än ville förutsäga den. Tvärsäkra antaganden kan därför fortare än en dinosaur hinner blinka framstå som häpnadsväckande naiva. Det är exakt den sortens aningslöshet som präglar pensionssystemet. Systemet ger intryck av att vara framdrömt i en vision av en evig rosenkantad högkonjunktur. Det bygger på förhoppningen att det finns tillräckligt många yrkesverksamma som vid varje tidpunkt betalar in tillräckligt mycket pengar för att täcka pensionsutbetalningarna. Några statliga garantier finns inte.

Att “det går bra för Sverige” är heller ingen garanti för att pensionerna inte sänks. Åren 2002-2007 var ekonomiskt starka. Börsen gick bra, och sysselsättningen ökade enligt SCB med 1,1 procent per år. I januari 2007 hade arbetslösheten sjunkit till den lägsta nivån sedan 1991. Men blev det en uppryckning för pensionssystemet? Inte alls. Istället försvagades pensionssystemets finansiella styrka. Det var ett allvarligt tecken på att någonting var fel i systemet.

Pensionsmyndigheten anser att man inte ska bry sig

Men i Pensionsmyndighetens årsredovisning “Orange Rapport” i mars 2008 påstår dåvarande generaldirektören Curt Malmborg:

“Eftersom det går bra för Sverige går det också bra för Sveriges pensionärer och pensionssparare.”

I samma årsredovisning konstaterar dåvarande socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson (m) och Tomas Eneroth (s) att “systemet är robust”. Inget av påståendena är sant. Däremot är de tydliga exempel på att både politiker och Pensionsmyndigheten med luddig desinformation försöker föra allmänheten bakom ljuset. Myndighetens principiella inställning är att man inte ska bry sig.

“Det skulle krävas en följd av mycket goda år bara för att återföra systemet till noll. Att sedan bygga upp en rimlig marginal kräver ännu mer” skriver Joel Dahlberg i boken “Pensionsbluffen”.

Två års lågkonjunktur var allt som behövdes

Bromsen infördes först 2001 som ett senkommet tillägg till pensionssystemet. Då trodde knappt någon att den skulle behöva användas. Sedan kom börskraschen och den internationella finanskrisen 2008. Varningslamporna började blinka rött. AP-fonderna, som förvaltar pensionspengarna, förlorade 191 miljarder kronor under 2008. Och en olycka kommer sällan ensam. Dessutom sjönk sysselsättningen, och pensionerna till de riktigt stora kullarna från början av 1940-talet skulle börja betalas ut.

“När krutröken skingrats efter kollapsen 2008 stod det klart att läget för pensionerna var långt värre än någon kunde ha anat. Två års lågkonjunktur var alltså allt som behövdes för att slå hål på politikernas stora pensionsbygge” skriver Joel Dahlberg.

Politikerna var chockade. Det som inte kunde hända hade hänt. Följden blev sänkta pensioner 2010 – för vanligt folk, inte för politikerna – med 3 procent och 2011 med ytterligare 4,3 procent. Totalt alltså 7,3 procent, varav bromsen stod för 6,2 procent. Det betyder en sänkning med 700 kronor i månaden för en genomsnittlig pension.

Men först: en rejäl kick off!

Den 15 februari 2010 damp de orangea kuverten ned hos de första av landets då 1,8 miljoner pensionärer med besked om en treprocentig sänkning av pensionerna. Det var första gången som pensionerna sänktes – trots att “det gick så bra för Sverige”.

Samma dag, den 15 februari 2010, skriver Pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm under ett avtal med eventföretaget Blick Möteskonsult (“Möten & events där hjärta, hjärna och mage styr”) om en kick-off för myndighetens personal. Festen ägde rum lördagen den 24 april 2010, och det var inget dåligt party. Notan för cirka ettusen anställda slutade på 1 515 000 kronor – drygt 1 500 kronor per person, reskostnader oräknade. Alltsammans betalt av de pensionärer som just fått veta att deras pensioner hade sänkts för att det saknas pengar.

En miss på 21 år i SCB:s prognos

Här kan det vara på sin plats att nämna ännu en av de statliga myndigheter som verkar kunna göra hur många misstag som helst utan att det tycks påverka deras trovärdighet. Statistiska centralbyrån, SCB, gör regelbundet prognoser över den framtida arbetskraften – som alltså är avgörande för pensionerna. Under prognosperioden fram till 2030 väntas Sveriges befolkning enligt SCB öka med cirka 900 000.

Men hur tillförlitligt har SCB varit tidigare? 1988 gjorde SCB en prognos om befolkningsmängden i Sverige år 2025. Profetian löd på 9 023 650 invånare. (Källa: SCB Sveriges framtida befolkning; Prognos för åren 1989-2025). I verkligheten var folkmängden den 31 oktober 2011 redan uppe i 9 475 954 invånare.

“9 023 650 invånare uppnåddes någon gång 2004. En felbedömning på 21 år” skriver Affes statistikblogg.

Stackars SCB kunde ju inte förutse att Carl Bildts (m) borgerliga regering bara några år efter att prognosen gjordes skulle öppna Sveriges gränser för en massinvandring utan historisk motsvarighet.

Invandrarkvinnorna ska rädda pensionerna

Antalet invånare över 65 år ökar snabbt. Enligt SCB:s prognos för 30-årsperioden 2011-2040 uppgår det årliga tillskottet till i genomsnitt 117 200. Det är en 30-procentig ökning jämfört med de årskullar som dör ut. Det är befogat att tala om en pensionärsexplosion, och den kommer att pågå till omkring 2040.

“Men det finns inget lagbundet samband mellan fler pensionärer och sämre pensioner” skriver Joel Dahlberg. Sverige har befunnit sig i liknande situationer under 1900-talet, men då har det kunnat lösas genom en ökning av arbetskraften. På 1950- och 60-talen fick Sverige ett stort tillskott av arbetskraftsinvandrare. Under 1960- och 70-talen började kvinnorna strömma ut på arbetsmarknaden.

Nu finns det inte längre några stora grupper kvar som enkelt kan omvandlas till arbetskraft. Tvärtom fyller alliansregeringen på varje år med insläpp på 90 000-100 000 utlänningar som har stora svårigheter att ta sig ut på arbetsmarknaden. Men om vi ska tro SCB:s fromma förhoppningar är det invandrarna, och i synnerhet invandrarkvinnorna, som ska rädda pensionerna. I rapporten från 2009 antar SCB att arbetskraftsdeltagandet för utrikes födda kommer att öka från 69 till 77 procent.

Svårare än någonsin för invandrare att få jobb

Men SCB:s prognos bygger på de förhållanden som rådde 2007. Och 2007 var ett högkonjunkturår då arbetslösheten nådde sin lägsta nivå på 15 år. Börskrasch och internationell skuldkris fanns ännu inte i föreställningsvärlden, och eurokrisen hade ännu inte försatt Europa i gungning. SCB:s rapport är dopad med grundlös optimism – den bygger mer på önsketänkande än på analys av fakta.

“Den främsta anledningen till att antalet personer i yrkesverksam ålder inte sjunker är invandringen. Invandring i sig löser dock inte problemet. Man måste se till att den genererar arbetskraft, att invandrarna arbetar och arbetar vitt. Här har trenden sedan 1980-talet varit sjunkande” skriver Joel Dahlberg.

Situationen för invandrares inträde på arbetsmarknaden är mörkare än någonsin. Dels därför att fler invandrare än någon gång tidigare har låg utbildning eller ingen alls. Dels för att de okvalificerade jobben inte längre finns. Bland utomeuropeiska invandrare arbetar bara hälften, samma siffra som för tio år sedan. Efter sju år i Sverige var enligt SCB i genomsnitt 55 procent av de två sista kohorterna invandrare som redovisas sysselsatta. Denna siffra inkluderar invandrare från nordiska länder som har lätt att få jobb i Sverige. Bland invandrare från Irak var bara 40 procent sysselsatta efter sju år. Bland invandrare från Somalia var 25 procent sysselsatta efter sju år enligt SCB.

Stora grupper beroende av bidragsförsörjning

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Spelet om pensionerna”

Fra anmeldelsen Författaren cementerar det förflutna i Dispatch International (log in):

Vill man förstå en medialt hyllad person som Lisa Bjurwald måste man ha kunskap om hur det offentliga samtalet ser ut i Sverige. Bjurwald började förvisso med att studera islamistiska miljöer 2005, då hon skrev en uppsats i statsvetenskap om hur de islamistiska terroristerna använde internet. Hon har också skrivit en bok om svensk ultra-nationalism och kvinnorna (God dag kampsyster!). Nå, Bjurwald är den enda kvinna som i bristen på just ett offentligt, demokratiskt samtal, kunnat profilera sig som expert i sitt ämne.

Hennes nya bok har en mycket intressant titel. Skrivbordskrigarna heter den. Den är lika klatschig som en kvällstidningslöpsedel men lyckas också träffa sitt ämne rätt. Här handlar det nämligen om hur människor med internet som verktyg kan sprida både vulgariteter och öppna hot. Men bokens underrubrik är lustig, då den säger att ”extrema krafter utnyttjar internet”. Det värdeladdade ordet borde ha ersatts av det neutrala ordet använder. Det är just det vi gör, alla vi som skriver i olika publikationer som finns på nätet, från tidningar och tidskrifter till hemsidor och bloggar, oavsett vilka värderingar vi har eller vilka politiska ståndpunkter vi finner tilltalande. Hela detta nya nät av diskussioner har fått ett så kraftigt genomslag just för att svensk offentlighet i pressen, radio och tv präglas av åsiktscensur, likriktning och något som närmast liknar förbud att vidröra specifika ämnen. Nätet blir ett fritt och öppet alternativ.

“Måste vänja sig vid tanken på moské”

En moské er en slags kirke, bare med sjove tårne. Man skulle have været politiker. (Sam Solomon, What is a Mosque?)

En moské på Föreningstorget, med fyra minareter som sträcker sig 20 meter upp i luften. Det är en av idéerna som presenteras i en vision över hur torget skulle kunna utvecklas. Tjänstemän på Eslövs stadsbyggnadskontor har tagit fram ett 27-sidigt planprogram, ett visionsdokument över hur det ödsliga torget vid polishuset skulle kunna förnyas.

En av de många idéer som illustreras i dokumentet är en moskébyggnad på Föreningstorgets östra del. Moskén står även omnämnd i texten på ett par ställen och det är ingen slump att den finns med i materialet, menar Peter Melinder (M), miljö- och samhällsbyggnadsnämndens ordförande.– “Förr eller senare måste vi ta en diskussion om en moské i Eslöv. Den kan uppfattas som provokativ men det är vår förbannade skyldighet att ta upp frågan till diskussion. Eslövsborna måste vänja sig vid tanken på en moské.” “Måste vänja sig vid tanken på moské”

”Sverige borde ha visumtvång”

Der er meget langt fra top til bund i svenske partier, og det gælder dem allesammen:

Från ena månaden till den andra kom 750 asylsökande till Borgholm. Kommunalrådet Lisbeth Lennartsson (C) anser att situationen är ohållbar och vill ha nya asylregler.

– Det kommer ett antal människor som utnyttjar systemet genom att dyka upp i Sverige och söka asyl. De vet att de inte kommer att få asyl och när de bott här en tid, och fått lite pengar, så åker de iväg innan utvisningsbeskedet kommer. Då kan de komma tillbaka nästa år och göra samma sak.

– Och så finns det de som blir lurade att tro att de kommer att kunna starta på nytt i Sverige. Det är oftast väldigt fattiga människor som gjort allt de kunnat för att komma hit. Och blir utvisade. Barometern.

Michigan Central Station – Google Street View. Sverige: Övergivna platser.

Sverige håller på att rasa samman

Svenskarna verkar vara ett naivt folk, som inte ser hur lågt Sverige har börja falla. På vilken nivå, och vart man i landet än ser rasar det samman. Få inser allvaret i det.

Hälften av alla ungdomar lämnar grundskolan utan att kunna läsa och skriva. Sverige är i dag det land i Europa med den högsta ­analfabetismen. Lärarutbildningarna håller en usel nivå.

Tiotusentals flyktingar och asylssökande tas emot årligen utan en planering värd namnet, så de ska få arbete, bostäder och möjlighet att lära sig svenska och få sina utbildningar och erfarenheter validerande.

Kollektivtrafiken går inte i tid, och hela turer försvinner över hela landet på ett oförklarligt sett dagligen. Järnvägar stängs av av säkerhetsskäl för de är inte underhållna. Färdtjänstväxlar placeras i Moldavien, där operatörerna rimligen inte kan ha den minsta lokalkännedom. Posten kommer inte fram.Debatt: “Sverige håller på att rasa samman”

“Every mosque that we can stop is a victory”

Geert Wilders has launched an initiative that aims to do for the Netherlands what Gavin Boby has done recently in the UK. The PVV leader Geert Wilders has launched a new website: MoskNee (MosqueNo). A self-help program for people who do not want a mosque next to their home.

The site went online at 6am this morning, prior to the start of Mr. Wilders’ mosque tour in Enschede. “To those who do not agree, I say you can start your own website MoskJa (MosqueYes).”Earlier the PVV tried to ban the construction of minarets, the construction of mosques, and, in its latest election program, the construction of mosques in residential areas. Up until now all of these legal initiatives have been unsuccessful.

Now Wilders takes a different approach: a guide for people who want to employ existing regulations in order to postpone the building of a mosque indefinitely. We asked Wilders a few questions: “This Symbol of Hatred”.

Birmingham terror suspects ‘told outlandish lies’, Men who ‘despised the British’ deny plotting suicide bombing.

Mørkeræd på Möllan

I forgårs glædede man sig over at Operation Alfred til 41 mio. var en succes. Det var et succeskriterium, at 50 % af Malmøs mord på et år er opklarede. Et såre beskedent succeskriterium i et fhv. civilliseret land. I dag fortsætter skyderierne så som intet er hændt. Ikke nok så meget politi kan styre det Malmø, svenske politikere har skabt. Byen er svenske politikeres Frankensteins Monster, man forstår så godt, de er hundeangste for det. Med helt andre beføjelser kunne politiet måske tackle byen, skønt jeg tvivler. Indvandrede er ved at være i flertal, man kan få et indtryk af det på videoen her. Politiet har et signalement, men som sædvanlig går de ikke ud med det. Den svenske stat er mere optaget af at beskytte sig selv, end at beskytte sine borgere. Efter det sidste halve års opinion, får den brug for rigeligt med beskyttere, og bedre end f.eks. Expo-megafonen Lisa Bjurwald, som jeg kvier mig noget ved at kalde ‘journalist’. Forfatter er bedre – af fiktion. Man sköts i huvudet i Malmö – till sjukhus Malmø: Mann skutt i ansiktet, student truet med pistol, 13-åringer mistenkt for voldtekt

Sex med børn er da ikke ulovligt?

A paedophile who met his victim on Facebook didn’t know it was illegal to have sex with the 13-year-old girl because of his sheltered Muslim upbringing, a court heard. Adil Rashid admitted travelling to Nottingham in July last year and having sex with the teenager who can’t be named for legal reasons.

He had met the girl on the social networking site Facebook, and communicated with her by text messages and phone for two months before they met. Julia Smart, defending, had told an earlier hearing at Nottingham Crown Court that Rashid, 18, had been educated in a madrassa and had ‘little experience of women’.

The barrister said Rashid had told a psychologist after his arrest that he did not know having sex with a 13-year-old was against the law. In other interviews with psychologists Rashid claimed he had been taught by his madrassa that ‘women are no more worthy than a lollipop that has been dropped on the ground.’Paedophile who groomed victim on Facebook claimed his Muslim upbringing meant ‘he didn’t know it was illegal to have sex with 13-year-old girl’

Udvekslingseleven, Nick Townsell fra USA, fik en chokerende oplevelse i bus 6A på vej mod Nørreport Station i København.Fire drenge af anden etnisk herkomst end dansk omringede den 20-årige amerikaner [kinesisk] og endte med at overdynge ham med slag og spark. Imens så Nick Townsells medpassagerer passivt til.Fyldt bus så passivt til mens dreng fik bank

Nick Townsell har forladt Danmark. Der er et andet grimt tilfælde her: Disse mænd mistænkes for groft overfald på gravid kvinde. Se om tilskuersyndromet her: Genovesesyndromet.

Munir Awad kendt skyldig
Jeg kan ikke udtale mig om, hvor vidt Awad er skyldig eller ej. Den bevisførelse jeg hørte, var ødelæggende for de tre andre’svenskere’, de er skyldige som ind i Helvede, men jeg hørte ikke lydoptagelser af Awad selv. For hans skyld taler dels hans forhistorie stærkt, som jeg har skrevet om her, og dels det selskab han var i. Risikoen for et justismord forekommer lille.

31-årig terrordømt fik ikke noget ud af at anke til landsretten. Munir Awad, der nu er kendt skyldig i landsretten, nægtede at udtale sig under byretssagen. I landsretten har han dog taget bladet fra munden og bedyret sin uskyld. Nu skal Østre Landsret i gang med at udmåle en passende straf. Dommen vil falde 31. januar. Straffen vil formentlig komme til at ligge omkring 12 års fængsel.Fjerde mand i JP-terrorsag kendt skyldig

Terrordømt: Sådan blev jeg stemplet som JP-terrorist

Terrordømte Munir Awad var tavs under sagen, men talte ud og appellerede til nævningene i 11. time

Efter turen til Afrika i 2007 begyndte en ny tid for Munir Awad i en forstad til Stockholm.- Mit liv ændrede sig drastisk. Jeg blev kendt som “terroristen, der begik kriminalitet”, og fik mange kontakter i det radikale miljø.- Jeg blev overvåget af politiet og Säpo fra en terrorvinkel. Myndighederne havde stemplet mig, og jeg blev vældig omtalt i medierne, sagde Awad i retten, før de ni nævninge begyndte voteringen. Munir Awad begyndte at omgås de tre andre dømte i terrorsagen, der skaffede ham en lejlighed og penge og billetter til pilgrimsrejsen til Pakistan i 2009.

– Jeg lavede indsamlinger sammen med dem og sendte penge ud af landet.De tre andre dømte i JP-terrorsagen er 46-årige Mounir Dhari, 39-årige Sahbi Zalouti og 32-årige Omar Aboelazm, der fik 12 års fængsel i byretten. Landsretten udmåler straffen til Munir Awad den 31. januar.Terrordømt: Sådan blev jeg stemplet som JP-terrorist. Forsvarsadvokat i terrorsag kalder nævninge i terrorsag fordomsfulde. Terrormisstänkt svensk nekar.

Indiske muslimer truer litteraturfestival over Rushdie

Muslim groups in India are threatening to target the Jaipur Literature Festival later this week unless it withdraws invitations to writers who supported Sir Salman Rushdie at last year’s event.

Sir Salman was forced to withdraw from the festival last year after police said they had received intelligence reports of a plot by Islamic fundamentalists to assassinate him for ‘heresies’ in his controversial novel ‘The Satanic Verses’.
The author, who is expected to visit India this week for the film premier of his Booker-winning novel ‘Midnight’s Children’, later accused the Indian government of cowardice in giving in to extremist threats but also claimed Congress leaders had circulated a false threat to maximise the party’s Muslim vote during last year’s Uttar Pradesh state elections.Muslim clerics have now warned of new protests if invitations to four authors – Hari Kunzru, Ruchir Joshi, Amitava Kumar and Jeet Thayil – who read from ‘The Satanic Verses’ in support of Sir Salman at last year’s festival are not withdrawn. Muslims threaten to target Jaipur Literature Festival over Sir Salman Rushdie

Franske og canadiske jihadister er fundet blandt de døde terrorister i Algier, en kendt ‘nordmand’ kæmper i Syrien(der er flere andre) og en er forsvundet i Pakistans talebanområder. Et pas er kun et stykke papir, de viser alle asylpolitikkens naivitet og farlighed.

Støvring: Homogene nationalstater skaber fred

Etnisk og kulturelt homogene nationalstater uden mindretalsdominerede områder har nemlig vist sig at skabe fred i Europa.En homogen stat er en politisk orden, hvor nationen – folket – har fået sin egen stat. Men eftersom der aldrig er tale om fuldstændigt homogene stater, vil det sige en orden, hvor en stor majoritetsgruppe har defineret og opretholdt en kernekultur. Og med en kernekultur menes en fælles arv, tro, sprog, normer og til dels forfædre – en slags etnisk stamme.

Det er ikke ligefrem politisk korrekt at sige det, men kendsgerningen er, at freden i Europa efter Anden Verdenskrig i høj grad er opnået med udemokratiske og til tider voldelige midler. Etnisk adskillelse er gået forud for fred, og hvor adskillelsen ikke er indfriet, blusser vold og konflikter til stadighed op.

I efterkrigstiden blev millioner af etniske tyskere således fordrevet fra en lang række områder i Europa, og det gjaldt også jøder, polakker, ukrainere, slovakker, ungarere, serbere og kroatere. De forskellige nationer, der var tilbage, fik dermed deres egne homogene stater. De regimer, hvor det nationale projekt ikke lykkedes, var bl.a. Tjekkoslovakiet, Sovjetunionen og Jugoslavien. Men deres fremtidige skæbne viste blot, hvor stærk den etno-nationale drivkraft er.

Nationalfølelse har derfor et Janusansigt. Den kan være både aggressiv og fredelig – som i den gruppe, der lever i fred med sig selv og sine naboer i anerkendelsen af, at de netop også hviler trygt og godt i deres egen identitet. Det er, hvad vi mener, når vi siger, at danskerne er stolte af at være danskere.

Nationalfølelse skaber altså spændinger, men også stabilitet. Den er også en kilde til sammenhængskraft. Den gør, at folk i højere grad er villige til at omfordele deres goder, acceptere fælles beslutninger og møde deres medborgere med tillid.De fleste fokuserer imidlertid på nationalfølelsens ødelæggende virkninger, ikke på dens fordele. Som den amerikanske historiker Jerry Muller har påpeget: Liberalt demokrati og etnisk homogenitet er ikke blot forenelige, men komplementære. Og videre: Europa har været stabilt siden Anden Verdenskrig, ikke på grund af etno-nationalismens fiasko, men på grund af dens succes Homogene nationalstater skaber fred.

Franskmænd og englændere enige om islam

Det er tunge tider, når man ser hvad Europa er på vej ud i. Puslespillet brikker ligger klar og kan samles af hvem der vil. Det er et lys i mørket, at en stor del af europæerne ser problemet klart. “I virkeligheten er islam en revolusjonær ideologi og et program som prøver å endre samfunnsordenen i hele verden og bygge den opp igjen i samsvar med sine egne teser og idealer.”Det er mere end man kan sige om deres politikere og medier. De vil ankomme til erkendelse, men sidst af alle. Spørgsmålet er, ligesom i 30 erne, om det vil være for sent til at undgå en større tragedie. Jeg tvivler.

74% of the people polled by Ipsos and Le Monde think that Islam is an “intolerant” religion, incompatible with the values of French society. An even more radical figure, 8 out of 10 French people think that the Muslim religion seeks “to impose its way of life on others”.

Fewer than one in four British voters believes Islam is compatible with the British way of life, the UK’s first Muslim woman Cabinet Minister reveals today. The Minister for Faith and Communities reveals stark polling conducted by YouGov which found that just 24 per cent of voters think Islam is compatible with being British, while more than half disagree. Only 23 per cent say Islam is not a threat to Western civilisation.74% of French and 76% of Brits Think Islam is Not Compatible With Their Way of Life. 74% of French and 76% of Brits Think Islam is Not Compatible With Their Way of Life, , 74% des Français estiment que l’islam est incompatible avec les valeurs de la société française Près de trois Français sur quatre rejettent l’islam. Britain: Immigration Seen as Top Problem.

Baromètre nouvelles fractures_def.pdf par Ipsos et Le Monde

Fortsæt med at læse “Nordmænd, svenskere, canadiere?”

Det er riktig at vi nå masseimporterer kulturer med en voldelig brutalitet som ikke fantes i Europa selv før kvinner fikk stemmerett. Dessverre vil dette problemet fortsette å vokse så lenge flertallet av europeiske kvinner selv stemmer på en innvandringspolitikk som gjør at disse problemene importeres til våre land.

Ikke engang Camilla Collett kunne ha forestilt seg hva slags trusler europeiske kvinner i dag kan bli utsatt for.Historien minner ikke så lite om drapet på Fadime Sahindal i Sverige. Hun hadde flere ganger varslet om hvor truet hun følte seg flere steder, hun holdt til og med en tale om det i Riksdagen. Med barbariet i hælene.

“Fri indvandring er en økonomisk gevinst”

Det kan liberalisten Johan Norberg stadig påstå i Sverige af den enkle grund, at beløbet er ukendt af befolkningen, ligesom så mange andre kontroversielle fakta. Modsat i Danmark tilhører svenske liberalister den yderste værdipolitiske venstrefløj. Folk ser godt nok, at Sverige ikke længere er verdens fjerde rigeste land, og at velfærdens ydelser er kratigt formindskede, men sort er hvidt og op er ned når befolkningen famler i blinde. Tino Sanandaji kan sige ham imod, fordi han er kurder fra Iran, og ingen mistænker ham for at være ‘racist’.

I Danmark ved vi godt, det koster mange milliarder, bare ikke hvor mange. Den nuværende regering vil heller ikke bidrage til oplysningen, for så kunne nogen få den oplagte tanke, at det netop var velfærdsvenstrefløjen, der har udført et vellykket attentat på velfærden:

Öppna gränser och fri invandring, hur bra är det för samhällsekonomin? Nyligen kom boken “Migrationens kraft, därför behöver vi öppna gränser” av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt. I boken argumentar argumenterar för att öppna gränser och fri invandring lönar sig. Men boken innehåller en rad felaktiga påståenden. Det hävdar nationalekonomen Tino Sanandaji, som är forskare vid Institutet för näringslivsforskning, IFN. Hör Tino Sanandaji och Johan Norberg debattera i Studio Ett. Debatt om öppna gränser

Det råder emellertid betydande osäkerhet kring vad den icke-västliga invandringen kostar det danska samhället. I april 2011 lade en arbetsgrupp under integrationsdepartementet fram en beräkning av kostnaderna för dessa invandrare och deras barn på 17,5 miljarder danska kronor om året. I motsats till detta gav de västliga invandrarna ett positivt tillskott till samhällsekonomin på 2,2 miljarder om året.

Räknemetoden är emellertid mycket osäker, för det finns inga räkenskaper som delar upp offentliga utgifter efter befolkningens etniska tillhörighet. Det skulle vara mer relevant att anta att eftersom det är fastslaget att invandrare från icke-västliga länder belastar socialväsendet, hälsovården, skolan, polisen, den allmänna säkerheten och fängelseväsendet mer än danskarna, svarar deras bruttobelastning av det danska samhället minst till deras procentuella del av befolkningen. Alltså, om det finns 5 procent muslimer i Danmark orsakar de 5 procent av kommunens samlade utgifter, varifrån man ska dra de skatter de betalar. Det är alltså tal om ett långt större belopp än de knappt 16 miljarderna, som undersökningen uppskattade summan till. Använda till skattelättnader kunde dessa pengar ge ett enormt lyft för tillväxten. Mogens Camre: Ekonomisk analys: Danmark – hela världens socialbyrå. log in.

Roger Scruton: Border control must be at the heart of any EU renegotiations, Kasper Støvring: Bør Danmark følge Storbritanniens vej ud af EU?

Hvad sker der, når SD opnår 15-20% ?

De har som bekendt været oppe og kysse 14 % i en måling, i Skåne som helhed får de 18 procent. I dag foregik der det sædvanlige skuespil i Riksdagen: SD hjälpte rödgröna i “fakturastriden”. Man gör det för att lägga sig så nära SD man kan. og den lokale Sverigedemokraterna har en diger lista på förslag som fått nobben. Det fik mig til at tænke på nogle kommentarer fra søndagskronikken, som er værd at løfte op. Danskere tror, at Sverige kommer til at lade demokratiet gå sin gang, men det er der ikke noget gennem de sidste femten år, der tyder på. Et mere sansynligt scenarie ridses op her af S R Larson og andre. At betragte Sverige er, som Utlandssvensk skriver, som at se på i afmagt mens en god ven drikker sig ihjel. Svenskere, der først idag vågner op til det faktum, at Riksdagen forærer deres land bort med stor fart, må se i øjenene, at de bliver meget svære at stoppe. Hvad der taler til deres ros, er at Riksdagen endnu ikke er lykkedes med at desillusionere dem sådan på demokratiet, at de har forladt det helt:

Jag fick en glimt av Reinfeldts maktmetoder på 90-talet när han ville bli ordförande i MUF. Flera av de personer som nu sitter i hans omedelbara närhet, från Ulf Kristersson till Anna Kinberg, skulle kunna ge än mer kusliga vittnesmål om vad som hände då. Sedan dess har Reinfeldt bara förfinat sin maktutövning.

Många tycks sätta sitt hopp till att SD ska bli tredje största parti i valet nästa år. Det vore naturligtvis en klar förbättring jämfört med dagens situation, men jag tvivlar starkt på att resten av partierna kommer att tillåta ett någorlunda fritt, hemligt och demokratiskt val. Skulle de dock misslyckas i att manipulera bort en tredubbling av SD, kommer de snabbt att forma någon slags “krisregering”.

SD blir återigen utestängt och landet kommer att kastas in i en politisk kris som det aldrig repar sig från. Eftersom till och med vansinniga allianspolitiker med all sannolikhet ser den krisen annalkas kommer de att göra vad de kan för att manipulera ner SD:s framgångar till mer “hanterliga” nivåer. Därmed fortsätter Sverige på en såphal utförslöpa vars slutstation är värre än den grekerna har att förhålla sig till.

Jag tror också, att sjupartiet sannolikt bekänner färg och (öppet) bildar en samlingsregering om SD blir ett större parti. Sverige har redan i praktiken en slags samlingsregering kring vissa frågor. Beslutsamheten att agera som en samlingsregering – eller snarare en enpartistat – ang. invandringspolitiken är uppenbar.

Om jag ska utgå från mig själv så har jag full förståelse för att man inte orkar hålla på hela tiden. Det är väldigt smärtsamt att bevittna förfallet av ett land som man har starka känslor för. Möjligen kan man jämföra det med att se en nära vän supa ihjäl sig. Visst vill man hjälpa men vid någon tidpunkt tvingas man att, mer eller mindre, accepera att det inte går att hejda. Men man kan likväl inte helt sluta att bry sig.

Jeg har med en kollega fulgt ankesagen mod den JP-Politiken-terrordømte svenske statsborger, Munir Awad, og skrevet en artikel i torsdagens nummer af Dispatch International om oplevelsen. To af dagene havde et pikant indslag, når man tænker på at appelsagen blandt andet hviler på et nyt vidne, der har vidnet at Awad ikke er en radikal muslim. Det var åbenbart, at Awad og de efter opførsel og påklædning at dømme yderst rettroende tilhørere kendte hinanden:

Förutom domarna, nämndemännen, åklagaren, tolkar och ett tiotal poliser finns bara tre åhörare – muslimska män med långa skägg.Och Dispatch Internationals utsände. Inga övriga medier……Under tisdagens lunchpaus gick Munir Awads försvarsadvokat fram till dem och sa att de skadade hans klients sak och bad dem gå. Muslimerna lämnade då domstolen och körde därifrån i en grå, svenskregistrerad Ford. (Planerade halshugga journalister, Dispatch International, ikke online)

Det skal siges, at Sveriges Radio har været der, men ikke samtidigt med os. Landsdommer Ejler Bruun tillod samtlige gange, man kom ind og ud af retssalen, af de tre salafisttyper demonstrativt blev siddende når samtlige 30 andre i salen måtte rejste sig. Det bliver til nogle gange, når der er pause hver time. Til sidst forlod de retten i en grå Ford Focus indregistreret i den 55-årige Ramadan A.’s navn, han bor i Majorna i Gøteborg. Dommen falder fredag og strafudmålingen mandag.

Fortsæt med at læse “Munir Awad: Manden Sverige glemte”

Abel Azcona realizará la performance ‘Lapidación’ mañana a las 12.00 en la plaza del Castillo, Koran eater Abel Azcona receives threats. Havde han guffet Biblen i sig, var der naturligvis ikke sket noget. Kunstnere skal tænke grundigt over, hvad de putter i munden. Det er de fleste også rigtig gode til.

Politisk korrekthed med tilbagevirkende kraft

It is the episode of Fawlty Towers best remembered for the line ‘Don’t mention the war’ and John Cleese’s silly walk when impersonating Hitler. The references have proved controversial before, but when The Germans was repeated on BBC2 on Sunday evening it wasn’t our European neighbours that the corporation was worried about offending. Instead, the episode was edited to omit racist language – only for some viewers to then complain that the BBC was ‘airbrushing history’.

Fortsæt med at læse “Abel Azcona: Stening”