This is VilleUrbanne, France, close to Lyon, last Friday. The film was made by Rebeyne!, a French identitarian group affiliated with the Bloc Identitaire.

Each Friday it’s the same thing: dozens of vehicles invade the district, hundreds of Muslims take possession of the streets and set themselves up to pray around an undeclared Koran school. Infuriated by the disturbance, shocked by these weekly shows of force, the inhabitants of the Saint-Jean district of Villeurbanne have tried in vain to alert the public authorities. Town hall, prefecture, police, no one has deigned to respond to them and intervene to put an end to this intolerable situation. Desperate, the local residents contacted us last month to inform us of the situation. Rebeyne! thus turned up on the spot to film the incredible. Muslim Street Occupations Continue in France

Mona Eltahawy: »Yes. They hate us. It must be said.. «

In “Distant View of a Minaret,” the late and much-neglected Egyptian writer Alifa Rifaat begins her short story with a woman so unmoved by sex with her husband that as he focuses solely on his pleasure, she notices a spider web she must sweep off the ceiling and has time to ruminate on her husband’s repeated refusal to prolong intercourse until she too climaxes, “as though purposely to deprive her.” Just as her husband denies her an orgasm, the call to prayer interrupts his, and the man leaves. After washing up, she loses herself in prayer — so much more satisfying that she can’t wait until the next prayer — and looks out onto the street from her balcony. She interrupts her reverie to make coffee dutifully for her husband to drink after his nap. Taking it to their bedroom to pour it in front of him as he prefers, she notices he is dead. She instructs their son to go and get a doctor. “She returned to the living room and poured out the coffee for herself. She was surprised at how calm she was,” Rifaat writes.

In a crisp three-and-a-half pages, Rifaat lays out a trifecta of sex, death, and religion, a bulldozer that crushes denial and defensiveness to get at the pulsating heart of misogyny in the Middle East. There is no sugarcoating it. They don’t hate us because of our freedoms, as the tired, post-9/11 American cliché had it. We have no freedoms because they hate us, as this Arab woman so powerfully says. – Yes: They hate us. It must be said……… MONA ELTAHAWY Why Do They Hate Us?The real war on women is in the Middle East.

Igen og igen og igen …

” – Den forurettede, en 19-årig mand, bliver passet op af 4-5 gerningsmænd, der truer ham med en pistol, forklarer Kristian Aaskov. Mindst én af gerningsmændene hiver herefter en kniv frem og stikker det 19-årige offer fem gange. – Han bliver stukket i ballerne og området omkring ballerne. Så han har aldrig været i livsfare, lyder meldingen.”

Og videre:

Natten til søndag fandt endnu et knivstikkeri sted i København. Denne gang på Peblinge Dossering, hvor en 35-årig mand blev stukket tre gange af ukendte gerningsmænd. Også han er uden for livsfare. – De to episoder har ikke forbindelse til hinanden, siger efterforskningsleder Emil Jensen. EB

Det er efterhånden svært at finde en berettigelse for at dække den slags ting i disse spalter. Det er blevet trivielt, i og med at det sker ustandselig, men sagen er, at ingen overhovedet beder om en forklaring på at det sker? Hvad er motivet? Hvad er meningen? Jeg er gammel nok til at huske en tid, hvor ethvert knivstikkeri ville have ryddet forsiderne, og hvor det var helt uhørt at almindelige småkriminelle gik rundt og viftede med en pistol. Det var også dengang, hvor en røver ikke anvendte mere vold end strengt nødvendigt for at tilegne sig offerets ejendele, og hvor gerningsmanden i de fleste tilfælde handlede alene.

I disse to tilfælde drejer det sig tilsyneladende ikke om røveri, og det er da også svært at forstå, at 4-5 mennesker vil gøre sig skyldig i så relativt grov en forbrydelse for de værdier en tilfældig 19-årig måtte bære rundt på. Heller ikke i tilfældet med den 35-årige var det et røveri. Og de to sager er angiveligt ikke relaterede.

Så hvad hulen sker der i lille Dannevang? Vi har små grupper af bevæbnede mænd gående omkring, bare for at true tilfældige, enlige yngre mænd. I disse to tilfælde stikker de med en kniv, men tydeligvis ikke for at dræbe eller skade alvorligt. Det kan kun handle om at true, at indgyde frygt – i visse cirkler kaldet ’respekt’. Det minder meget om de mange gaderøverier i fremgangsmåde, men det overfladiske motiv – røveriet – er faldet væk, og det er jo godt nok, for så kan vi se det som det er. Det her er dominanskriminalitet. ’Nogen’ vil fortælle os, at de har viljen og våbnene til at tage magten i gaderne, og at vi andre skal kende vores plads.
– Af Nemo

Da jeg skulle være chauffør for en veninde, der skulle rundt i Nordsjælland og se på kalkmalerier i middelalderkirkerne, benyttede jeg mig af lejligheden til at tage nogle videos af nogle af mine egne favoritter: Den største og den ældste.

Søborg (Seoburgh) Kirke fra 1140 mellem Græsted og få kilometer syd for Gilleleje er mærkeligt ukendt selv af lokale. Man skal vide, den findes. Min tip-tip oldefar var præst her i tredive år, så for mig har den altid eksisteret. Den er alt for stor til at være en landsbykirke, men det var den heller ikke oprindelig. Søborg var en af Danmarks vigtigste byer fra 1200 tallet frem til den blev købstad i 1270 og til den ved Grevens Fejde synker over i glemslen fra 1534, sådan som vi alle skal gøre efter langt mindre glorværdighed. I dag er Søborg en lille landsby ingen kender, og kirken ligger tilbage som en tidslomme og monument over en fortid, få kender.

På fæstningen, der var Danmarks stærkeste, blev Nordens betydeligste regent dronning Margrethe den I født i 1353. Det er en mærkelig tanke, at stå ved granitdøbefonden fra 1100 tallet og vide, at her blev den lille Margrethe døbt. Både kirken og borgen er opført af ærkebiskop Eskil, biskop Absalons forgænger, der lærte danskerne at brænde teglsten af ler.

Af Søborg Slot er der ikke meget tilbage da det efter Grevens Fejde blev brugt som reservedele for teglsten til andre byggerier. Det foregik i århundreder, så borgen har været stor. Den lå på en tange ud i Søborg sø, der var forbundet til norskysten med en kanal, og var en sikker havn. I dag er søen væk og kanalen er svære at få øje på, selvom den skal findes. Udløbet kan man se ved Gilleleje Havn.
Fortsæt med at læse “En rejse tilbage”

Ja, selvfølgelig vil det det, trods PET’s dygtighed. Det ved enhver nok. En efterretningstjeneste med 100 % succes, har verden ikke set endnu. Vi er oppe på en 8-10 kendte, muslimske, forpurrede terroranslag på under ti år – I’ve kind of lost count myself. Man vågner op, hører radioen og tænker “nu igen.” Den dag det sker – og måtte det ske sent – vil det vise sig hvor stærk den multikulturelle samfundsbygning er. Hvilke religiøst-etnisk-kulturelle konflikter vil det udløse? Spændende, ikke sandt Nyrup, Jelved, Gammeltoft Hansen og kompagni ? – Europol ser ensom ulv-fare på terrorfront. –CHRISTIANSBORG skal sikres mod terrorangreb.

Ufattelig trist

Det foreløbige og dybt deprimerende lavpunkt i dansk politisk kultur:

– Jeg synes ikke, at man skal provokere for provokationens skyld, selv om det er folks ret, og det er da klart en provokation for mange, at de dukker op til sådan et arrangement. Men samtidig er civil ulydighed heller aldrig ok, siger Anna Mee Allerslev (R) og hentyder til antiracisterne.

Og så fra en af mine gamle partifæller. Hvordan kan det på nogen måde være ‘en provokation’ at møde op til et offentligt møde, hvis indhold interesserer og vedkommer én? Hvis det skulle være et menighedsmøde for de frelste, og ikke reel debat, havde de vel ikke inviteret Messerschmidt?

De fire forlod stedet, da de blev truet, og så fik de tæsk. Alt, hvad medierne beskriver som ‘sammenstød’ og ‘slagsmål’ er metaforer for, at de bare fik tæsk af en stærkt overtallig skare modstandere.

Og dét – at fredelige deltagere i et politisk møde får tæsk – kalder Ann Mee Allerslev for ‘civil ulydighed’? Hvilken fucking planet lever hun på? Hun kalder det ikke engang selvtægt, og det er det jo heller ikke, i og med at det fortsat ikke er ulovligt at gå til offentlige politiske møder uanset hvad man tænker. Men ‘civil ulydighed’. Hvadbehar? At tæske sine politiske modstandere, selvom myndighederne på urimelig vis har forbudt det? Det er måske en indskrænkning af indvandreres og AFA’ers politiske frihed at skulle deltage i politiske møder uden at måtte banke eventuelle politiske modstandere?

Af Nemo

Ummahens selvjustits i Norge

Muslimske alenemødre i Kristiansand blir hetset av sine egne. Mange muslimer har problemer med å godta at kvinner får barn uten å være gift. Hun har direkte blitt utsatt for fysisk vold, og da slag mot ansiktet. Det er andre muslimske kvinner som slår. Uakseptabelt at alenemødre hetses.

Lægen mener, at de voldelige kvinder “reagerer på en måde, der er usædvanlig og helt uacceptabel.” Usædvanlig? Hvor? Og hvordan han vil bære sig ad med ‘ikke at acceptere den’, hører vi ikke noget nærmere om.

skriver Jyllands Posten fredag. Den omtalte marokkaner ‘Farid’ hedder Farid Lamrabet, indvandrede til Sverige i 1985 og kan udover de fire svenskere Munir Awad, Omar Aboelazm, Mounir Dhahri och Sahbi Zalouti, der i øjeblikket er for retten i Glostrup, sættes i forbindelse med David Headley, hjernen bag Mumbai-angrebet og det forrige forpurrede attentat på Jyllands Posten samt superterroristen Ilyas Kashmiri, der blev medlt dræbt 3 juli 2011 i Waziristan. Farid Lamrabet går rundt som en fri mand i Märsta ved Stockholm. “Herhjemme vil anklagemyndigheden ikke sige mere om Farid eller hans rolle i sagen,” skriver JP. Per Gudmundsson har flere detaljer her:

Han har aldrig åkt fast – men beskrivs som “en central person i extremistcirklar i Stockholm”. Han har haft en av al-Qaidas toppar som inneboende. Han har varit en hårsmån från att terroriststämplas av FN. Och nu kan det avslöjas att han är länken mellan två stora försök att skapa blodbad inne på Jyllands-Postens lokaler i Köpenhamn.

Jyllands-Posten avslöjar idag, efter att ha fått insyn i utredningsmaterialet, att de fyra attentatsmännen från Sverige kan kopplas till ett större sammanhang. Trådarna löper till terroristgruppen Lashkar e-Taiba, till al-Qaida, till internationell terrorism – och till en liten skinnbutik på Gamla Brogatan i centrala Stockholm.

Nu avslöjar Jyllands-Posten att en av de fyra åtalade i Köpenhamn, Sahbi Zalouti, stod i kontakt med samme ‘Farid’. Och att samma telefon som kontakten sköttes med användes även av Mounir Dhahri. De fyra i Köpenhamn tycks således knutna till den tidigare komplotten mot Jyllands-Posten. Se videre på Svenska hjärnan bakom attentaten mot Jyllands-Posten intervjuad.

Den norske jomfruelighed

Man mærker at professor Nina Witoszek har måttet flygte fra et dikatur, når hun analyserer den norske psyke her. Uskyldssyndromet er om muligt værre i Sverige, hvor svaret på tragedier og overgreb hver gang er at åbne kirkerne, danne sorggrupper, gå i fakkeltog og synge. Det er ikke måden man overlever på, i det samfund som politikerne nu uafvidende – for de er jo selv norske og svenske idyllikere – har skabt. Barbarerne har the upper hand over fællessangerne. Fremragende kronik:

Den israelske forfatteren Amos Oz har skrevet at ondskapens fremste bærere er fanatikere som vil frelse din sjel fra demokrati, materialisme, ytringsfrihet, pluralisme og kvinnerettigheter. De er fulle av kompromissløs selvrettferdighet, og de elsker teater og kitsch. De er hellige krigere som raser over sine sosiale, økonomiske og seksuelle frustrasjoner og ødelegger andres liv som en kompensasjon for sine mangler. Ifølge Winston Churchill er det å snakke med en fanatiker bortkastet tid fordi «he won’t change his mind and he won’t change the subject».

Det som er mest slående for forskere på moderne ondskapshistorie, er at i det norske tilfellet er det ikke Anders Behring Breivik som er anormal. Det er Norge som er det. Skandinavia – og Norge spesielt – har vært en relativt fanatikerfri sone i det moderne Europa. Sammenlignet med, la oss si, det ukrainske eller palestinske landskapet som «husker» bestialske grusomheter, bunnløs sorg og millioner av lik, er det norske landskapet sunt og uskyldig som et barnebilde.

Pasifisme über alles: Bortsett fra den andre verdenskrig og, selvsagt, norske troppers daglige møte med ondskapen i Afghanistan har Norge vært relativt spart for sjelelig korrosjon forårsaket av ondskapens kraft. Den norske sjelen er jomfruelig. De som ikke oppdaget Djevelen, trenger ikke å tro på Gud. De har råd til å tro på mennesker. («Jeg vil dø i den tro at de andre er god», sa Bjørnstjerne Bjørnson). De mener ofte at ondskapen er en teknisk feil, noe som kan elimineres ved riktig sosial teknologi. Hvis vi er gode mot de andre, så vil de andre være gode mot oss. Pasifisme über alles.[..]

Evnen til å slå hardt når nødvendig, kombinert med en sterk etikk om selvbeherskelse og respekt for livet. Først da kan man motstå Djevelen. Djevelen og jomfruen.

I udlandet undrer man sig. Her Tyskland:

The lack of angry reactions to Breivik’s complete lack of remorse to his extreme violence has puzzled many international observers at this trial. Yet one Norwegian author and commentator who is following the case, Anders Giaever of the Oslo daily Verdens Gang (VG), told DW the reaction was “typically Norwegian.” “We have no tradition for the whole system of punishment. And the justice system is not about revenge – it’s about a healing process, I guess that is part of it. Norwegian justice system ‘not about revenge’

De lærde er ikke enige, og man skal agte sig for at kildeforske for meget i det. Der findes nogle forskere i Tyskland, der lever på hemmelig adresse. Man kan ikke bevise det, men jeg har hørt et meget godt argument for hans eventuelle eksistens: En så frastødende person kan man ikke finde på.

Da Fredrik ramte loftet

Det har længe været et klart indtryk, at svenske politikeres asyleri ikke vil blive stoppet af andet end økonomien. Ikke af erfaringerne, ikke af eftertanken og ikke af svenske vælgere. Når pengekassen er tom, får svenske politikere andre ‘visioner’, men kommer også til at klinge kønt, sådan er reglerne i en skønhedskonkurrence. Nu snærer budgettet, samme fri sygehushjælp til 60.000 – måske flere – der illegalt (‘papperslöst’) opholder sig i landet og de 35.723 der pt. opholder sig i asylsystemet, det begynder at tynge. Reinfeldt udtrykker sig yderst kryptisk, men han har da opdaget af de Miljöpartister der han skulle bruge til at neutralisere Sverigedemokraterne med, er et venstreradikalt parti. “Vi vill att Sverige går före internationellt genom att lägga fram en plan för att på sikt införa fri invandring,” skriver de, men hvem der skal betale, foreligger der intet om.

Nyligen begärde Miljöpartiet att regeringen ska komma med ett förslag till i höst om att asylsökande och så kallat papperslösa ska kunna få vård i Sverige på samma villkor som andra. Nu hänvisar statsminister Fredrik Feinfeldt till kostnader som ett hinder.Frågan om vård till så kallat papperslösa och asylsökande ingår i den uppgörelse som regeringen slöt med Miljöpartiet efter valet, bland annat för att blockera inflytande från Sverigedemokraterna över asyl- och migrationspolitiken.

Fredrik Reinfeldt tycker att Miljöpartiet går vänsterut och att det “lovas allt åt alla i snart sett varje utspel” under den nya ledningen.Vård till papperslösa kan bli för dyrt

Sverigedemokraterne kan le lidt skadefro nu, men også kun lidt, for de rokker sig ikke ud af stedet fra de 5-7 procent de fik i oktober 2010. Årtiers mediekampagne har virket effektivt og lammet deres potentielle støtter.

Nicolai Sennels: Muslimsk demografi

I Danmark röstar 89,1 procent av muslimerna på vänstern. I Frankrike uppgår antalet till 95 procent. Denna tendens är densamma över hela västvärlden. Således är muslimsk invandring i själva verket import av valboskap för vänstern. Därför är det inte förvånande att vänsterpartier är de som arbetar hårdast för att öppna våra gränser för mer icke-västerländsk invandring. De belastar sina egna länder med resurssvaga invandrare från mindre civiliserade kulturer för att säkra sina egna omval. De bjuder in folk till vår del av världen som skaffar många barn och bara kan hantera ett fåtal typer av jobb och som därför alltid kommer att rösta på socialisterna.

Medan våra stater och kommuner spenderar miljarder euro, kronor och pund på invandrare, måste vi övriga betala mer och mer i skatt. Några av mina vänner konfronterade ordföranden för Europeiska kommissionen, José Manuel Barroso, för ett par år sedan när de av en slump stötte på Barroso när han kom ut från en dyr restaurang. De frågade honom i en anklagande ton: “Vet du att du skapar en massa problem för framtida generationer genom att låta så många utlänningar komma till Europa?” Barroso svarade ilsket: “Våra barn får hantera sina egna problem”. Barroso skapar medvetet problem som redan har lett till en ekonomisk och samhällelig katastrof med många sårade och döda. Han vill att hans egna och andras barn skall rensa upp i röran han kommer att lämna efter sig när han går i pension på sin EU-finansierade megapension. Barroso är en brottsling och en fegis om du frågar mig.

Smutsiga små hemligheter

Våra politiker och statistiker (som avlönas av politiker) gör sitt bästa för att behålla sin smutsiga lilla hemlighet, antalet muslimer i våra länder. Det verkliga antalet är begravt under olika sätt att kategorisera om en person är invandrare, 2:a, 3: e eller 4:e generationens ättling av invandrare, eller egentligen en infödd västerlänning. Därför kommer en tidpunkt då infödda västerlänningar kommer att vara minoriteter i sina egna hemländer mycket tidigare än vad myndigheterna säger. Men vi behöver inte vänta så länge, eftersom våra länder inte behöver ha en befolkning som är 50 procent muslimer för att nå en kritisk massa – den kritiska punkten – där vi tvingas in i en period av barbari. Som mina vänner på Gates of Vienna nyligen rapporterat i “Lögn, förbannad lögn och den norska statistikbyrån“, “Hälften av Oslos invånare kommer 2040 att vara invandrare”. Många av våra storstäder, däribland många huvudstäder, kommer att ha muslimsk majoritet långt innan det finns en sådan majoritet i landet som helhet.

Andra demografiska faktorer

Många människor tror att invandring och födelsetalen är de kritiska faktorerna. Men det finns andra demografiska faktorer som kan uppväga dessa när det gäller muslimsk demografi i våra huvudstäder och andra stora städer. Vi kan kalla det “dra- och tryck-faktorer” (pull and push factors) – faktorer som drar muslimer till våra största städer och trycker icke-muslimer ur städerna.

Dra-faktorer (som drar fler muslimer till de stora städerna):

– Alla olika typer av invandring.
– Schengenavtalet, som gör det möjligt för invandrare från andra länder att i flock ta sig från kontinenten till vissa områden med bättre levnadsvillkor för muslimer (nordiska städer med högre sociala förmåner och andra orsaker som anges nedan).
– Stora städer har ofta en muslimsk gemenskap som lockar ännu fler muslimer då de föredrar att leva bland andra muslimer.
– Stora städer har billiga subventionerade bostäder som är överkomliga för fattiga människor vilket muslimer ofta är, eftersom de är mindre intresserade av att få en utbildning och ett arbetsliv.
– Stora städer med billigt subventionerat boende är mer attraktiva för människor som kommer från en kultur som har färre estetiska förväntningar om boende och miljö. Där kan de leva med andra muslimer i shariakolonier vilket ger högre social status än att leva i en fin stadsdel.
– Stora städer erbjuder bättre möjligheter att tjäna pengar som outbildad (som relativt många muslimer är), t.ex. genom att sälja snabbmat och köra taxi. I dessa jobb kan muslimer tjäna pengar utan att behöva spendera tid med icke-muslimska kollegor.
– Unga muslimer uppmuntras att inte röra sig bort från det muslimska samfundet i de stora städerna, eftersom detta gör det svårt för resten av samhället att utöva social kontroll.

Pådrivande faktorer (som trycker bort icke-muslimer från de stora städerna):

– Icke-muslimer tenderar att flytta ut av de stora städerna på grund av stigande etniska spänningar och konflikter.
– Flera icke-muslimer försöker leva ute i landet när de får barn.
– Den moderna arbetsmarknaden gör det möjligt för framför allt välutbildade människor att leva utanför de stora städerna med hjälp av internet.
– Icke-muslimer tenderar att flytta till platser där det finns färre muslimer i området och i deras barns dagis, förskolor och skolor.

Och vad kommer att hända när antalet muslimer i våra storstäder rör sig mot 20, 30, 40 och 50 procent? Ta ditt lokala muslimska getto och multiplicera det med 20.

—

Text och översättning: Nicolai Sennels, psykolog
Ursprungligen publicerad på Jihad Watch den 1 april

40.000 mennesker møtte opp på Youngstorget for å synge “Barn av regnbuen” sammen med Lillebjørn Nilsen. Det er en fin sang, det er hyggelig å synge sammen, og det har ganske sikkert terapeutisk effekt for endel i disse vonde dagene å stå samlet i fordømmelsen av volden.

Kanskje burde man derfor avstå fra å kommentere begivenheten, men det er vanskelig å la være. For når den likevel avføder et visst ubehag, skyldes det minst to ting.

Det ene er premisset for opptrinnet: en protest mot Breiviks omtale av sangen. Man mener altså at det er nødvendig å ta til motmæle mot det en mentalt syk massemorder sier. Det er en forfremmelse av ham til offentlig debattant, hvilket han ikke har fortjent. Egnet er han heller ikke. Det er riktignok ikke like ille som de til dels mislykkede forsøkene på å rive ham ned som tenker etter først å ha gjort ham til en, men det er likevel å danse etter hans pipe — om enn med motsatt fortegn.

Det andre er de sterke dragene av irrasjonell nyreligiøsitet ved det hele. Man samles til en slags kjempemessig sekulær messe i bønn om at Norge liksom må forbli et ubesmittet sted der alle lever som søsken, sågar med etterfølgende prosesjon.

Det er noe krampaktig over det. Nåde den som ødelegger den norske idyllen, synes å være et underliggende budskap her. Og det gjør nok ingen, men mange ville likevel betakke seg for å delta i kosen. De ville rett og slett finne den litt klam. Er det noe nordmennene trenger å lære snarest, er det hvordan man håndterer uenighet og et uomtvistelig foreliggende fravær av harmoni, uten å gå av skaftet. Kollektive, nasjonalt synkroniserte og kringkastede seremonier er neppe den beste starten. Document.no

Sangen, der lyder som om den er af af Kjeld Heick, Birgit Kjær eller et svensk ‘dansband-nummer’, er en norsk 1973 version af Pete Seeger nummeret “My Rainbow Race”.

Egyptisk forårsnyt: Nekrofili og pædofili

Det må være det, vores udenrigsminister kaldte ‘sharia light’. Hvordan en kvinde skal bære sig ad med at have sex med sin døde mand, overstiger i nogen grad min fantasi. Hvordan manden skal med sin døde kone i virkeligheden også. Det er ligesom med Breivik, det er ganske trøsterigt, at der er nogen eller noget, man ikke kan leve sig ind i.

Egyptian husbands will soon be legally allowed to have sex with their dead wives – for up to six hours after their death. The controversial new law is part of a raft of measures being introduced by the Islamist-dominated parliament. It will also see the minimum age of marriage lowered to 14 and the ridding of women’s rights of getting education and employment.[..]

The subject of a husband having sex with his dead wife arose in May 2011 when Moroccan cleric Zamzami Abdul Bari said marriage remains valid even after death. He also said that women have the right to have sex with her dead husband, alarabiya.net reported. It seems the topic, which has sparked outrage, has now been picked up on by Egypt’s politicians. Outrage as Egypt plans ‘farewell intercourse law’ so husbands can have sex with DEAD wives up to six hours after their death – Egypt’s women urge MPs not to pass early marriage, sex-after-death laws.

Mere mellemøstligt barbari her, hvis nogen har appetit efter dette: Syrian rebel ‘buried alive’ at gunpoint in most horrific video yet to emerge from brutal civil war.

George Galloway konverterede til islam for ti år siden

Galloway benægter det efterfølgende højlydt, men det ser ikke troværdigt ud i New Statesman. Bladet introducerer udtrykket ‘to out-muslim somebody’: “Galloway may have successfully out-Muslimed Labour’s Muslim British-Pakistani candidate, Imran Hussain.”

In a wide-ranging interview in this week’s issue of the New Statesman, George Galloway MP talks about his spectacular by-election victory, Ed Miliband’s fortunes, Middle East dictators and mass unemployment. Interviewer Jemima Khan also exclusively reveals the background to Galloway’s conversion to Islam:

George Galloway, MP for Bradford West, is a Muslim. He converted more than ten years ago in a ceremony at a hotel in Kilburn, north-west London, attended by members of the Muslim Association of Great Britain. Those close to him know this. The rest of the world, including his Muslim constituents, does not.

Update, 14.30: George Galloway has released a statement about the interview. The New Statesman responds:

“It is notable that Galloway does not deny being a Muslim convert – and he did not deny it when it was put to him at the time of the interview, which is on tape. Contrary to his press release, nor did he deny that the ceremony took place when it was put to him during the interview. This is also on tape. Furthermore, he failed to clarify how, by his own admission, he had a ‘nikah’ (a Muslim marriage ceremony), despite the fact that a non-Muslim man cannot marry a Muslim woman under Islamic law Exclusive: George Galloway’s conversion to Islam (George Galloway’s Muslim conversion: why the big secret?)

Filmen havde premiere på ti-års dagen i 2011, og man har ikke set alle 9/11 videos, hvis man ikke har set denne. På kun ni timer evakuerede private bådejere, kaptajner på havnefærger og bugserbåde mv. næsten 500.000 mennesker fra Manhattan ad søvejen, 200.000 flere end briterne evakuerede fra Dunkerque på fem dage i maj-juni 1940. En film der løfter en.

Vold og trusler betaler sig

Det vidste vi allerede udmærket. Eneste mulige fattige kompensation er at få det dokumenteret og sagt højt. Når det selv med det ligger tungt, er det spot til skade:

Politiken og Berlingske har siden Muhammed-tegningerne i en række tilfælde helt afvist eller redigeret tegninger, fordi de havde referencer til sagen. »Det må man beklage i demokratiets navn,« siger Claus Seidel, formand for danske bladtegnere [..]
En af de tegninger, Politiken har bortredigeret, er fra sommeren 2010, hvor avisen ville omtale Flemming Roses bog om hele Muhammed-sagen. Politikens tegner Mette Dreyer illustrerede Flemming Rose med en tro kopi af den turban med bombe i, som er den mest omtalte af Muhammed-tegningerne. Men da tegningen er afleveret og klar til tryk, får hun besked på, at tegningen ikke kommer i avisen.

»Det havde været oppe at vende på højeste sted. Jeg var godt sur over det, da det skete, men jeg mener ikke, at der er noget vitalt, som ikke er kommet i avisen,« siger Mette Dreyer til Journalisten. Journalisten: Politiken og Berlingske bremsede bladtegninger

Alt i alt er der mindst fem eksempler på, at bladtegnerne på de to ovennævnte aviser har fået bortredigeret tegninger, der refererede til den oprindelige Muhammed-sag. Min personlige holdning er, at det på den ene side er godt, hvis dansk presse er ramt af en efterrefleksion, hvor retten til at ytre sig går hånd i hånd med retten til at tænke sig om – vi behøver ikke håne andre kulturer for at demonstrere, at vi selv bestemmer, hvordan vi ytrer os. Retten til at redigere er en del af ytringsfriheden.

Men på den anden side, så viser eksemplerne også, at der har sneget sig en usynlig hånd ind, hvor der redigereres anderledes, end vi udadtil bryster os af. Vi forstiller os. En journalistisk overdommer forkaster i dag illustrationer, som tidligere ville glide lige igennem sekretariatet. Dermed skal tegnerne illustrere op imod en anden moral – som ikke er formuleret åbent – end de skulle tidligere. ….Flere af de konkrete tegninger er eksempler på, at tegnerne – som altid i dansk bladtradition – tolker en situation og viser deres subjektive og ofte ganske spontane bud. Når disse bud udelukkes, tilmed uden at vi har taget en åben diskussion om det, så er udgangspunktet for bladtegningen forrykket. Stregen har flyttet sig; vi ytrer mindre frit. Journalisten: Den usynlige hånd i redigeringen

SVT dokumentar: Malmøpolisen 1/6

En overraskende ærlig dokumentar om Malmøs forslumring og fald ned i anarki. Ikke mindst de rene krigsscener fra Rosengaard er voldsomt skræmmende. Mange lokale vil bare væk, fortæller en turistguide mig, som kommer der jævnligt og taler med den menige Malmøbo ‘off the record.’ Anbefales også til danske politifolk. Kan ses online fra Danmark. Den er i modsætning til filmen ovenfor alt andet end opmuntrende, og så er det endda kun afsnit 1 af 6. Her ser man TV holdet blive overfaldet. – Malmöpolisen, min 58:35.

Af Thomas Nydahl

Ännu ett utdrag ur boken under arbete, och liksom i tidigare utdrag handlar det om Gina Khan och hennes tankar om situationen i Birmingham:

Gina Khans mest uppmärksamma text är Reading Ayaan Hirsi Ali in Birmingham som publicerades i nättidskriften Democratiya, nummer 16, sommaren 2009. Också i den tar hon som utgångspunkt sin dubbla identitet – som muslimsk kvinna och som brittisk medborgare, ”som älskar sitt land och står bakom våra soldater som förlorar sina lemmar och liv när de slåss mot jihadister och islamister”. Det är en mycket stark formulering som inte lämnar något åt tvivlet för läsaren. Hon berättar att hon vuxit upp i en miljö med ”bögar, ateister, kristna, sikher, hiduer och buddister”. Hon fick aldrig lära sig att hata eller se ner på andra människors religion eller kultur. Just därför kom hon att så beundra Ayyan Hirsi Ali, den somaliska muslimska kvinna som i högre grad än någon annan blivit en levande symbol för kampen mot islamismen inifrån den egna miljön.

Khan menar att Ali i sina böcker formulerar just de sanningar som de flesta muslimer undertrycker. Hon känner också så starkt igen sig själv i Alis böcker, därför att också hon tvingades till ett äktenskap hon inte ville ha. Khan berättar om sin uppväxt i ett brittiskt område där det bodde greker, kineser, jamaicanare och indier som alla respekterade varandra. Hennes föräldrar hade butiker, så de var i högsta grad integrerade. Men nu, säger Khan, ”nu har de flesta vita flyttat ut och området har fallit sönder. Det har islamiserats.

Moskéer, mini-moskéer och madrasas (koranskolor) växer fram i snart sagt varje gathörn, men ingenting finns för de unga. Drogerna och brottsligheten har gjort området otryggt för unga flickor. Jag har sett både anti-västliga och antisemitiska affischer och flygblad i butiker som drivs av skäggiga muslimer. Jag såg hur islamisterna mobiliserade det muslimska samhället rakt framför ögonen på mig. Före 11 september kunde jag inte sätta ord på det, men jag kände att något inte stod rätt till, men att det gjordes i islams namn.”

”Jag lämnade området därför att jag som ensamstående mamma inte kunde uppfostra mina barn i ett samhälle där imamerna och moskéerna inte gjorde ett dugg för att tjäna samhället eller för att lära ut en pluralistisk islam. Till och med skolorna tillät småskolans flickor att bära slöja, och det har inte det minsta med religionen att göra.”

”Ingen annan religion eller folkgrupp ställer de krav som muslimer gör i de lokala områdena, och jag har bevittnat friktionen det orsakar gentemot de vita jag arbetat tillsammans med, några av dem som var mina vänner och inte hade den minsta anstrykning av rasism i sig.”

Ghan menar att denna radikala förändring kan lastas en särskild muslims inriktning, densamma som vi sett styra så mycket av utvecklingen i arabvärlden de senaste åren, då en ”arabisk vår” snabbt blivit en höst eller vinter med nya, hårda regimer.

”Wahhabismen och salafismen har fått stå oemotsagd alltför länge i England. Det finns ett växande inflytande från Mawdudi, den teoretiska gurun för den inflytelserika pakistanska islamistorganisationen Jaamat-e-islam. Många brittiska muslimer följer dem, och mest anmärkningsvärt är att det gör också Muslim Council of Britain. Inflytandet från Muslimska brödraskapet blir allt större, och Hizb ut-Tahrir fortsätter att främja extremistiska läror på universiteten. De har olika namn och etiketter men de står för samma ideologi; att muslimer ska återvända till ”den sanna islam”, att kalifatet måste återupprättas, att var och en som inte är muslim är en kuffar. De muslimska församlingarna i Birmingham har i årtionden indoktrinerats av denna reaktionära form av islam. Min egen far indoktrinerades på gamla dagar och de övertygade honom att skänka sina pengar för att bygga en madrasa i Pakistan.”

På tisdagen meddelades det att polisen gripit fem män i Luton, misstänkta för förberedelse till terrorbrott. De fem har sin bakgrund i Bangladesh.

En mere end almindelig klarhovedet sudanesisk forfatter. Jeg har søgt på, hvor han bor, – han kan næppe bo i Sudan – men uden held.

Our own experience shows that these people use democracy as a ladder. They climb this ladder and then throw it away, so that no on else can climb it. They will reshape all the state institutions – the media, the education – and they will even monitor the souls and conscience of people. You will never get the opportunity to vote against them in future elections.

Sudanese Writer Al-Hajj Warraq Warns Egypt about the Danger of the Rise of Islamists: “Arab Spring Countries Are Heading towards a Harsh Winter”, April 3, 2012

Landskrona: “Og nu er hun altså død”

Sverige ville trods rigelige advarsler ikke beskytte den 19-årige kurder Maria Baro’s liv. Der sker 1-3 kendte æresdrab i Sverige om året, men mørketallet er stort, kurdiske muslimer er overrepræsenteret. Man kan sige, at langt over 100 unge i Sverige er blevet ofre bare gennem de sidste 20 år. På lige så mange år, er man kommet frem til, at det antagelig ikke er racistisk at arbejde med betegnelsen “æresdrab, som er religiøst-kulturelt betingede,” hvor mange liv det så har sparet. Dette mente som bekendt kommunisten og den posthume millionærforfatter Stieg Larsen, hvis enestående rædselsfulde film netop har kørt på dansk TV. Alt dette i elitefeminismens elysium Sverige. Hvis det ikke var så tragisk, ville det være komisk. Nu må vi se, hvor langt svenske domstole er kommet i erkendelsen af disse forbrydelser. Når en 16-årig lillebror myrder sin søster efter lang tids familietrusler, ved enhver at hele familien er skyldig, skal fængsles og bør udvises, hvis man ønsker nogen kriminalprævention på dette område, og hvis Sverige mener noget som helst alvorligt og virkelighedsforbundet med den univesitære madammesnak, der lever i en tidslomme i 1940’erne tilsat nogle modefænomener fra 1970’erne. Det er der ingen der mistænker, de gør.

SE det hele på Hedersmordet på Maria – stärkt misstanke mot lillebror

An abbreviated version of the following essay was published by FrontPage Magazine.

The first week of the trial against the confessed mass murderer Anders Behring Breivik has been completed in Oslo. The way it has been carried out has intrigued visiting foreign journalists in both positive and negative ways. A representative of the television news channel CNN was impressed that Norwegians take “pride in the fact they are a society who will respect Breivik’s human rights, even when he showed no respect for the lives of others.”

Many are shocked to find out, though, that the maximum penalty one can get in Norway for any crime is 21 years in prison. That’s in total, not per murder, although there are admittedly mechanisms in place for keeping a person locked up indefinitely if he still poses a threat to society.

If Breivik is judged to be sane he will thus get just a few months in a comfortable jail for each of the 77 murders he committed. Is that a sign of a society that values human life, or is it a sign of a society putting the rights of criminals above those of their victims?

Friday April 20th was the worst day so far. That day the terrorist described in horrifying detail and with shocking indifference the dozens of individual murders he committed during his shooting spree on the island of Utøya outside Oslo. Yet he had cried publicly only a couple of days earlier when the court showed his own rather silly and unprofessional propaganda movie.

The political commentator John Olav Egeland said that Geir Lippestad and the other defense lawyers worked hard in court to make Breivik appear as rational as possible. The purpose of this was to have him declared sane, as well as “to spread the responsibility for the actions Breivik has done.”

I finished reading his manifesto a week before the trial began. I was struck by how much he has quoted the free online encyclopedia Wikipedia, and how little focus on this has been appeared in the mass media — as opposed to the fact that he cites some Islam-critical writers.

Calling Breivik “the Wikipedia terrorist” is perhaps an exaggeration, but he certainly uses this source very extensively, from discussing weapons and body armor, to the nuclear reactors he fantasizes about blowing up. He admitted during the trial that the English language version of Wikipedia has been his main source of education. It has probably shaped his strange and imprecise political vocabulary, too. For example, he employs the term “national anarchists,” which is not commonly used in major publications.

Breivik in his long statement in court, Breivik quoted in a slightly modified version the American President John F. Kennedy: “Those who make peaceful revolution impossible will make violent revolution inevitable.” This was also highlighted in his 1518 page so-called manifesto, in which he quoted another former US President, Thomas Jefferson, that “The tree of liberty must be refreshed from time to time with the blood of patriots and tyrants.” These quotes are more militant than anything ever written by Robert Spencer, Bat Ye’or, Andrew Bostom, Melanie Phillips, or myself.

On page 1120, ABB cites the American Declaration of Independence from 1776 in favor of his views. This document was written primarily by Thomas Jefferson. He mentions the Second Amendment to the United States Constitution, the right to bear arms, and thereafter refers to Mahatma Gandhi and the quote “Disobedience of the law of an evil state is therefore a duty.”

The Western mass media have widely portrayed those quoted in Breivik’s manifesto — against their will — as dangerous right-wing extremists. Do these alarming extremists include Thomas Jefferson and Gandhi?

On page 1164 Breivik quotes the Marxist leader Fidel Castro, who ruled Cuba for half a century, as stating that “I began the revolution with 82 men. If I had to do it again, I would do it with 10 or 15 individuals with absolute faith. It does not matter how small you are if you have faith and a plan of action.” Mr. Castro represents a totalitarian ideology, and although he is revolutionary Socialist, he has not been blamed for inspiring Breivik.

Much has been written about Breivik’s alleged ties to the English Defence League. The truth is that the EDL are quite marginal in Breivik’s manifesto. In the single longest mention he makes of them, on page 1436, he specifically denounces them as being a bunch of useless, non-violent sissies. He has repeated this view in court, but many notoriously dishonest journalists couldn’t care less about the facts and keep repeating these false allegations.

On page 1111, the author in his manifesto stresses the importance of finding “a nationalistic oriented (patriotic) lawyer,” not a person representing the ruling regime. If so, why did Breivik himself choose defense lawyer Geir Lippestad, who is an active member of the ruling Labor Party and was initially reluctant to take the case?

On page 1263 he writes that “Currently, 99,9% of individuals involved in the European resistance movements have never done anything illegal and will and should continue to operate within the law.” So how does he expect to win sympathy from these people, which he hopes he will get, by committing such hideous atrocities?

In a striking number of cases Breivik doesn’t make logical sense even when read on his own terms. In general, he comes off as logically incoherent, exceptionally self-centered and seemingly devoid of any conscience.

Anders Behring Breivik repeatedly stresses that he is against “racism,” yet later in the manifesto he suddenly decides that race does matter after all. This is just one of the many and sometimes large logical inconsistencies to be found throughout this puzzling text. His writings must therefore be taken with a grain of salt. Breivik is an uneducated poseur with a God complex, not a serious or complex thinker, and he should be treated accordingly.

Jan Oskar Engene, an Associate Professor in Comparative Politics at the University of Bergen specializing in terrorism, cautions against attempts made by commentators to reconstruct an elaborate ideology behind the terrorist’s acts. It’s not evident that Breivik the high-school dropout espouses any coherent political ideology.

Breivik is the anti-Nazi who admires neo-Nazis, the anti-Marxist who admires Marxist revolutionaries, the anti-Islamist who openly admires and emulates Islamic Jihadist terrorists, the non-religious person who thinks he will be canonized as a saint by the Catholic Church for murdering unarmed teenagers, a “perfect knight” who calls his sister a slut, and a modest man who believes that his candy-eating habits are of geopolitical importance.

Breivik is consistently inconsistent, or very nearly so. He contradicts himself so frequently that it’s hard to keep track of his basic ideas, if he has any at all apart from glorifying his own person through murder. One of the few ideas he is consistent about is that he admires the mentality and methods of Islamic Jihadist terrorists, from potential suicide attacks to their propaganda and the idea of posting videos of beheadings on the Internet.

ABB has stressed multiple times in very clear words that he wants to emulate the Islamic terror network al-Qaida, which he sees as a successful revolutionary organization and a blueprint for a similar, European version. On page 1367, the manifesto cites Mohammed that “War is deceit.” He discusses the practice of taqiyya (sacred lying) and notes that Muslims are “masters of deception.”

Breivik admires these Islamic traits, as well as the Marxist talent for organization. He drew on methods similar to the taqiyya practices of lies and dissimulation employed by Jihadist terrorists such as Mohammed Atta in order to remain undetected while planning his terror attacks.

He has learned a great deal from Muslims on how to stage deadly attacks in order to attract media attention. Breivik doesn’t hide this inspiration, either. On pages 1074-1075 of his manifesto/compendium, he explicitly writes about “Learning from the Muslims,” especially when it comes to “martyrs” and the treatment of these.

This connection is not at all marginal but has been repeatedly emphasized by Breivik himself, in his manifesto as well as during police interrogation and talks with psychiatrists. Muslim Holy Warriors and so-called martyrs derive their inspiration from the Koran, the hadith and other Islamic texts describing the Sunna or personal example of Mohammed and his early companions. Given that Breivik betrays great admiration for Muslim militants, and partly models himself after their behavior, this implies that one of his most important indirect inspirations is actually the Koran and other Islamic texts. Yet few mainstream journalists have highlighted this connection.

Fortsæt med at læse “Fjordman: The Breivik Trial – Week One”