From Fjordman to contributors:

I want to thank all of those who donated to the Fjordman Relocation Fund. Yes, if you donate to me via Paypal here at Vlad’s blog I do get it. I have already received enough money to pay for moving from my old flat to a new one. I will start thanking individual donors by email this week, but since I am very busy it can take several months for me to thank all of you. And yes, I will continue writing essays online and hopefully publish several printed books as well. Vlad Tepes

Altid positivt at de føler sig franske. Spørgsmålet er selvfølgelig bare hvad dette franskhedsbegreb indebærer for franskmændene på længere sigt (LFPC).

In 2006, 4.4 million people live in ZUS, which is 7% of the French population. The population of metropolitan ZUS has diminished by 2.3% since 1999, that is – 0.3 % on average per year; this reduction is less sharp than in the preceding period, namely 0.6% per year between 1990 and 1999. However the regions Île-de-France, Languedoc-Roussillon, Aquitaine, Provence-Alpes-Côte-d’Azur and Corse have seen their populations in ZUS increase since 1999.

The characteristics of the inhabitants of the ZUS have changed litte since 1999. They are younger than in the surrounding urban areas; more than one in three is below 20 years of age in ZUS compared to 1 in 4 within their conurbations. The proportion of foreigners is higher: 17.5 % of the inhabitants of ZUS are foreigners (compared to 8.2% in their conurbations), of whom almost half originate from the countries of North Africa, and 10.2% have acquired French citizenship.

…According to the study “Trajectoires et Origines”, immigrants, that is to say persons born abroad and of foreign nationality, and the descendants of immigrants, that is to say persons at least one of whose parents was an immigrant, represent more than half of the people aged between 18 and 50 living in ZUS.

In the ZUS of the Parisian conurbation, they represent as much as 64% of the population. […]

…While, inside ZUS and outside of ZUS, almost 9 out of 10 express agreement with the proposition “I feel French”, only 57% of those in ZUS and 79% outside of ZUS express agreement with the proposition “I am seen as French”. 7% of the Population of France Lives in Muslim No-Go Areas ; billede: Charlie Hebdo’s Next Front Page

Belgisk fagforeningsmand: Israelere og lokale jøder ét fedt

A trade union leader in Belgium has threatened to take action against Jewish schools in retaliation for the Israeli government policy towards the Palestinians. Following the vote on Monday to grant the Palestinians full UNESCO membership and the subsequent Israeli government decision to accelerate settlement building and to freeze transfers of tax revenues to the Palestinian Authority, Hugo Deckers, secretary general of ACOD, the Socialist trade union for the education sector, sent an e-mail to the chief editor of the Jewish magazine Joods Actueel in which he welcomed the UNESCO vote and referred to the Israeli decision.

“If this is the (Israeli) reaction, I would be happy as union leader to bring the Jewish schools in Antwerp in the news. I fear you are going to scare,” he wrote. […] Trade Union leader threatens Jewish schools because of Israel’s reaction to UNESCO vote

Da’wa live: “You can check in any time, but you can never leave”

Kig ca. 4 min. inde i denne da’wa-video. Verdens største maf…. broderskab får et nyt medlem på Strøget i København. Via Islam Versus Europe (LFPC).

90 sekunder og 12 kugler, og bin Laden var død

SEALS’ egen version af hændelsesforløbet der divergerer fra den hidtil kendte.

[…] The first helicopter hovered over the main house, where Bin Laden was known to live on the top floor. A team of 12 SEALS abseiled the 5ft-6ft down onto the roof, leapt onto a terrace and kicked in the windows.

The first person they saw was Bin Laden’s third wife Khaira. She fell after being blinded by a strobe light and was caught by a Seal who pinned her to the floor.

Bin Laden suddenly appeared in the doorway of a bedroom along the hall and then slammed the door. One SEAL radioed: ‘Geronimo, Geronimo, Geronimo’ signalling that they had spotted the target.

As people started moving in other parts of the house and lights were thrown on, Bin Laden’s son Khalid came running up the stairs towards the SEALS and was shot dead.

Two commandos kicked in Bin Laden’s door to find the al Qaeda leader who was cowering behind his youngest wife Amal.

As Bin Laden tried to reach for his AK-47 rifle, the SEALS opened fire. One round hit the mattress, another grazed Amal in the calf. They each fired again: one shot hit Bin Laden’s breastbone, the other his skull, blowing out the back of his head. His dead body slumped to the floor and he lay face up – just 90 seconds after the mission began. Earlier reports had suggested that Bin Laden was not killed until after a protracted gun fight.

The second helicopter had headed to a smaller guesthouse in the compound where Bin Laden’s courier, Kuwaiti, and his brother lived.

As the helicopter closed in, a man appeared in the door with an assault rife and began to fire. Someone on board shouted ‘Bust him!’ A sniper on board the chopper fired two shots and Kuwaiti was killed along with his wife standing behind him. […] ‘It took 90 seconds to kill Osama BERT Laden’: SEAL team reveal secrets from the mission for the world’s most wanted man… and his Sesame Street nickname

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Kapten, vad i helvete är det som ligger i farleden! skriker lotsen. Den förstärkta bogen tar den första smällen på 8,5 meters djup. Oljetankern häver sig uppåt, stöter, vibrerar, maler och stöter igen. Det är oändligt långa sekunder för besättningen innan fartyget med 13 knops fart efter bara ett 50-tal meter har stannat helt. Den ryske fartygsbefälhavaren slår reflexmässigt stopp i maskin redan efter den första stöten. Blickar av skräck och förtvivlan möts. Lotsen slår ut med armarna, tar sig för pannan, svär och skakar på huvudet. Den totala tystnaden och stillheten varar bara delar av en sekund. Drillade rutiner ska få sitt elddop. Halvt i panik vrålas kommandon på ryska. Det hörs ljud av metalliska, springande steg i lejdarna.

Det är den 26 oktober 1977, och den sovjetiska oljetankern Tsesis går på grund i farleden utanför Södertälje. Grundstötningen är oförklarlig, enligt sjökortet ska vattendjupet på platsen vara tjugo meter. Fartyget springer läck, och cirka 1 000 kubikmeter olja läcker ut i havet. Katastrofen, som ska gå till historien som Tsesiskatastrofen, är ett faktum.

Den som återger paniken ombord på Tsesis heter Anders Ahlmark. Vid den här tiden är han förste kartograf och chef för konstruktionsdetaljen på sjöfartsverket i Norrköping. Vad han inte vet är att Tsesiskatastrofen ska komma att bli en katastrof även för honom och att han som whistle blower ska komma att utsättas för kvalificerad mobbing. Han kommer att kliva in i den svenska historien som ”fången på fyren”. På sin blogg berättar han hur allting gick till den där oktoberdagen 1977 och hur den skulle komma att förändra hans liv.

Anders Ahlmark och grundet som inte fanns

Det grund som oljetankern hade gått på hade fläkt upp skrovet som en jättelik konservöppnare. Två 50 meter långa valv har formats i tankerns söndertrasade bottenplåtar, och den trögflytande klibbiga oljan rinner rakt ut i vattnet. Sjöfartsverket lägger skulden för olyckan på fartygets lots och kapten. Men Anders Ahlmark vet orsaken till grundstötningen: grundet finns inte utsatt på sjökortet trots att verket känt till det sedan 1969. Han skriver:

Det var ingen hemlighet – i alla fall inte för många av oss drygt hundra anställda på sjökarteavdelningen – att det i våra arkiv fanns mängder med sjömätningsresultat som ännu inte i sin helhet hade lagts in i sjökorten. Den obekväma eftersläpningen som internt kallades ”berget” var ett ständigt återkommande men lite tabubelagt samtalsämne. Problemen hade tillåtits växa under många år, och ingen visste egentligen hur mycket material det handlade om. Utåt hade det gått att sopa saken under mattan och inga allvarliga tillbud hade heller hänt.

”Avlägsna Anders Ahlmark för arbetsmiljöns skull”

Hans överordnade vägrar erkänna att sjökortet är missvisande. Då tar Ahlmark kontakt med media och berättar sanningen. Därmed är hans öde beseglat. Han fråntas sina arbetsuppgifter som kartograf inom sjöfartsverket och tvångsförflyttas till verkets fyrverkstad för omskolning till elingenjör. I september 1979 förvisas han till fyren Ölands södra grund. Sjöfartsverkets ledning skriver:

För att så långt som möjligt återställa arbetsmiljön till normala förhållanden, ser vi som enda lösning att Anders Ahlmark avlägsnas från sjökarteavdelningen. (Ur Anders Ahlmarks bok ”Fången på fyren”.)

Hela hans berättelse finns som pdf-fil att ladda ner.

Det felaktiga sjökortet orsakade olyckan

Tsesiskatastofen ska malas genom hela rättssystemet. Det tar sex år. 1983 ger Högsta Domstolen Ahlmark rätt. Det var felet i sjökortet som hade orsakat olyckan. Lotsen och den ryske kaptenen får upprättelse. Den svenska staten förlorar och betalar ut fullt skadestånd till det ryska rederiet. Anders Ahlmark får efter förhandlingar komma tillbaka till sin arbetsplats. Men han får aldrig tillbaka sitt jobb, och han kommer aldrig mer in i ett arkiv för att arbeta med hemliga uppgifter. Fram till 1988 isoleras han istället på en specialdetalj som innebär att klippa och klistra informationsmaterial. Sjöfartsverket föreslår sedan ett friår med lön, och därmed är Ahlmark ute ur leken.

Anders och hans fru Christina Ahlmark, som också var anställd vid sjöfartsverket, vittnade när Tsesiskatastrofen behandlades av domstolarna. De köptes ut från sina tjänster 1989. Men någon upprättelse av staten har de inte fått.

“Om jag hade vetat konsekvenserna hade jag kanske tänkt mig för en gång till. Men för mitt eget samvete var jag tvungen att göra det här” säger Anders Ahlmark i en tv-intervju långt senare.

De handlar på uppdrag av sina egna samveten

Anders Ahlmark är en whistle-blower. Utan sådana som han skulle våra samhällen stå sig slätt. Visslarna kommer med oönskade budskap och obehagliga sanningar. De är termometrarna i samtidens ändalykt, de är pulsmätarna som obönhörligt avslöjar dissonansen i våra samhällssystem. De är, kort sagt, jobbiga typer som hackar och skaver på vår sinnesfrid, som är pinsamma i bekantskapskretsen och som vi helst inte vill ha till bordet när vi är bjudna på fest. Och risken är minimal, för visslarna blir aldrig bjudna. Som tack för deras osjälviska handlande förföljer vi dem, trakasserar dem, belönar dem med marginalisering, uteslutning och placering i det sociala frysskåpet.

Att slå larm om missförhållanden i samhället som skadar oss alla är ett farligt uppdrag, ibland rent livsfarligt. Ingen annan beordrar visslarna vad de ska göra. De handlar på uppdrag av sina egna samveten. Visslarna är helt enkelt människor som är utrustade med mer klarsyn, mod och integritet än de flesta andra. Som fallet Anders Ahlmark visar behöver det inte ens handla om mångkultur, statsfeminism eller någon annan fråga som åtnjuter den politiskt korrekta elitens totalitära beskydd. Det räcker med att säga sanningen om ett grund i en farled. Eller att påpeka att ett helt land håller på att gå på grund.

Åsiktsdiktatur ett förstadium till totalitärt samhälle

Sanningen har alltid varit illa tåld. I antikens Grekland stenades budbärarna när de kom med dåliga nyheter. Ju större lögn ett samhälle vilar på, desto hårdare måste staten kontrollera människors åsikter. Korrekt information ersätts med statligt styrd propaganda. De kommunistiska diktaturerna utgör skräckexempel. De byggde och bygger sin existens på lögner och verklighetsförnekande. Diktatorerna trodde att de kunde utplåna den mänskliga naturen och skapa Den Nya Människan som var villig att underkasta sig totalitarismens bojor. Hur det gick vet vi.

Dagens europeiska länder ska föreställa demokratier. Ändå visar en allt hårdare kontroll av medborgarnas yttrandefrihet och rätten att tycka och tänka fritt att de håller på att förvandlas till totalitära maktsystem. I varje samhälle där mångkulturalism är påbjuden som statsreligion krymper de demokratiska fri- och rättigheterna. Ett mångkulturellt samhälle måste i praktiken uppföra sig som en diktatur, eftersom de lögner som politiken bygger på inte får avslöjas och de katastrofala misslyckandena inte får erkännas. Den åsiktsdiktatur som i dag snabbt håller på att lägga länderna i Väst under sig är förstadier till ett totalitärt samhälle. Om inget görs för att bryta utvecklingen beseglar de västerländska demokratierna sina egna öden, eftersom alla totalitära system är dömda till undergång.

”Ett politiskt system som bygger på verklighetsförnekande är dödsdömt. Ett säkert tecken på att dödskramperna håller på att sätta in är när myndigheterna i ständigt ökande grad måste kontrollera folks tankar och informera dem om vad som är ”korrekt verklighetsuppfattning” skriver Ole Jörgen Anfindsen i boken ”Selvmordsparadigmet”.

Journalister som lydiga knähundar i maktens koppel

I ett samhälle på glid mot totalitarism uppvisar makteliten ett beteende som i allt väsentligt påminner om ett sektbeteende. Inom en sekt råder total och tvångsmässig konsensus. All opposition är förbjuden. I enlighet med sekters normer måste en whistle blower förintas. Dels eftersom ingen vill höra sanningen, dels för att han ses som en förrädare mot åsiktsgemenskapen.

Ett säkert tecken på att ett samhälle utvecklar sig i totalitär riktning är att journalisterna anpassar sig och gör sig till ombud och lakejer för den statliga propagandaapparaten. I Sverige går journalisterna som lydiga knähundar i maktens koppel, lägger sig i husses knä, gapar och låter sig villigt matas med de tillrättalagda köttbitar/budskap som ska föras ut till folket. Inget ifrågasättande, ingen källkritik, inga kritiska motfrågor. Bara ett mä-häigt accepterande av vilka galenskaper som helst, bara de uttalas av personer med tillräckligt mycket makt.

Ett aktuellt exempel: Ett desperat försök att trolla bort den invandrade barbariska heders- och skamkulturen genom att relativisera den och göra den till en svensk företeelse pågår just nu i Uppsala, den stad där den turk-kurdiska kvinnan Fadime Sahindal mördades av sin far 2002.

Man skulle kunna tänka sig att mordet på Fadime skulle ha lett till eftertanke bland stadens styrande. Men icke. Istället ska en utställning i ”Fredens Hus” i Uppsala avdramatisera det importerade hedersvåldet och få svenskar att tro att de också ägnar sig åt den här sortens klanvåld mot kvinnor och män som bryter mot familjens och släktens så kallade ”heder”. Budskapet rapas okritiskt upp av en journalistpapegoja vid namn Maria Nyström.

Hedersvåld vanligt bland svenskar?

Ur artikeln i Upsala Nya Tidning:

Tanken är att belysa att det finns andra former av hedersrelaterat våld än de som förknippas med invandrare och som det skrivs om i medierna. Det är en viktig fråga att diskutera framför allt för ungdomar som inte vet att det finns svensk hederskultur” säger verksamhetschef Jesper Magnusson. Magnusson nämner våld i form av pennalism men också det våldsamma historiska arv som vi har i Norden där det till exempel inte var länge sedan som barnagan försvann. Men framför allt pratar han om våldet som sker innanför dörrarna till de svenska hemmen.”

”Det vanligaste hedersvåldet, som fortfarande existerar, är i nära relationer mellan en svensk man och kvinna. Det pratar vi inte om på samma sätt som om våld i andra kulturer. Där finns ett stort mörkertal och dessa brott bevakas heller inte i medierna på samma sätt” poängterar Jesper Magnusson.

Utställningen riktar sig, helt i enlighet med en totalitär ideologi, till de mest försvarslösa och lättpåverkade, nämligen barnen. Redan nu är ett trettiotal skolor inbokade konstaterar Jesper Magnusson nöjt, en av dessa förmågor som stormar framåt i karriären med politiskt korrekta lögner som raketbränsle i baken.

När hjärntvätten har nått sitt mål

Nästa sak som händer när ett samhälle utvecklas i totalitär riktning är att människor blir rädda för att uttrycka sina åsikter. Tystnaden breder ut sig. Människor som intervjuas i statstelevisionen om det ständigt minskande livsutrymme som mångkulturen medför i deras liv genom rån, misshandel, våldtäkter, bostadsbrist och katastrofnedskärningar i välfärden, ler osäkert – eftersom de tror att man måste le i statstelevisionen – och dristar sig som mest till att hugga till med ”Det kanske inte är så bra”. (Hoppas att inte grannarna och arbetskamraterna ser det här, tänk om de tror att jag är rasist och börjar avsky mig.)

Steg tre i den demokratiska nedmonteringen är att människor inte längre ens vågar tänka fritt och lita till sina egna upplevelser. Då har den totalitära hjärntvätten nått sitt avsedda mål. Att lyckas hjärntvätta stora delar av en befolkning så till den grad att den högljutt kräver sin rätt att bli plundrad, lurad, misshandlad, våldtagen, överkörd och undanträngd på grund av massinvandring från andra länder och kulturer – säga vad man vill, men som utfall av statlig och medial propaganda betraktat är det inte illa. I det debatt- och medieklimat som råder i dagens Sverige är det ett självmordsuppdrag att tala sanning. Varje angrepp på den offentliga lögnen ses som en fientlig handling. Frågan är om sanningen någon gång i världshistorien har suttit trängre i demokratiska länder än den gör i Sverige år 2011.

Mauricio Rojas – Vår tids kanariefåglar

Ändå finns det människor som tar på sig rollen som whistle-blowers. Förr användes kanariefåglar som ett slags testpiloter för att undersöka luften i gruvorna. Kanariefåglar är nämligen extra känsliga för luftföroreningar. Om fågeln dog var det en varningssignal för gruvarbetarna. Visslarna är vår tids kanariefåglar. De ser det andra inte ser. Först av alla slår de larm om faror som angår oss alla.

Mauricio Rojas åtnjöt länge ett debattutrymme i Sverige som enbart tillkommer invandrare, aldrig svenskar. Invandrare kan säga saker som omedelbart skulle sätta en rasiststämpel i pannan på vilken svensk som helst. Mauricio Rojas hade fötts i Santiago de Chile 1950. Till Sverige kom han 1974 som politisk flykting undan Augusto Pinochets militärdiktatur. Han blev docent i ekonomisk historia 1986, gjorde en lysande karriär, kom in i riksdagen för folkpartiet 2002 och blev två år senare partiets talesman i integrationsfrågor.

Invandrarnas kulturella arv är dynamit

Men den immunitet som invandrarskapet medför har sina gränser. Den 12 december 2005 ska den bomb smälla som blir början till att Mauricio Rojas drivs i landsflykt för andra gången. Då publicerar Dagens Nyheter hans debattartikel ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet”.

Rojas avslöjar den rapport från Brå (Brottsförebyggande Rådet) som ska komma att bli den sista i sitt slag innan det statliga locket slutgiltigt läggs på på just den statliga myndigheten. Dynamiten utgörs av en klart visad överrepresentation i våldsbrottslighet för invandrare, i synnerhet invandrare från muslimska länder. Vid grövre brott som mord, dråp, våldtäkt och misshandel mot obekanta är överrepresentationen så hög som 300-450 procent. Publiceringen har föregåtts av påtaglig nervositet inom Brå. Mauricio Rojas fastslår att överrepresentationen varken kan förklaras med socioekonomiska faktorer, rasism eller diskriminering. Orsakerna finns istället i invandrarnas sociokulturella arv.

Det tar hus i helsike. Nu är Mauricio Rojas invandrarimmunitet helt förbrukad. PK-etablissemanget rasar. Men vart leder tystnaden och förljugenheten? Det funderar Mauricio Rojas långt senare över i en artikel på Newsmill.

Tvingad i landsflykt för andra gången

Själv har han valt att arbeta inom öppenhjärtighetens råmärken.

”I min intellektuella och politiska gärning försökte jag hålla mig till detta. Priset för mitt vägval blev högt: allehanda påhopp, grova tillmälen (“rasist”, “jävla svin”, “onkel Tom”, “depraverad rabulist” och “blek husneger” är bara några exempel från en mycket lång lista), mobbning (kom ihåg “hunden Mauricio”, en svartmuskig otäck hund med notorisk utländsk brytning som gick runt och vräkte ur sig alla möjliga tarvligheter, som blev ett återkommande inslag i ett program av SVT), allvarliga hotelser, fysiska angrepp (som tvingade mig att avsluta valrörelsen 2006 med ständig Säpo-bevakning) och, slutligen, ett slags yrkesförbud att verka inom integrationsområdet inom ramen för den i september 2006 valda borgerliga regeringen (det var Maud Olofssons bidrag till det hela). Det återstod bara att vandra vidare och det gjorde jag också” skriver Mauricio Rojas.

Med sin familj flyttade han 2008 till Spanien, där han är rektor för högskolan för integration och internationellt bistånd i Madrid.

”Kom aldrig tillbaka hit, Mauricio! Det vore att kasta pärlor för svin” skrev Merit Wager på sin blogg.

Mauricio Rojas själv summerar:

”Inte utan vemod blickar jag numera från fjärran mot allt detta. Mycket tyder på att invandrardebatten fortfarande befinner sig långt från “öppenhjärtighetens råmärken” och ännu längre ifrån det sansade och resonabla samtalets revir. Synd för Sverige.”

Gunnar Sandelin – Plötsligt faller pusselbitarna på plats

Den 8 april 2008. Det är en tisdag, och det regnar. Jag sitter och dricker morgonkaffe medan jag som vanligt läser Dagens Nyheter, för det här utspelar sig på den tiden när jag fortfarande läser Dagens Nyheter och fortfarande tror på vad gammelmedia skriver. När jag har kommit till debattsidan tror jag inte mina ögon, jag håller på att sätta kaffet i halsen. Jag läser rubriken: ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna” flera gånger.

En debattartikel skriven av en journalist som jag aldrig har hört talas om, Gunnar Sandelin. En journalist som vågar kritisera sina egna kolleger! Det är en stark aha-upplevelse, inte bara för mig utan för många andra. Plötsligt faller många pusselbitar på plats. Plötsligt får jag förklaringar till saker som jag har undrat över ända sedan 1980-talet. Men eftersom fakta och bekräftelse inte fanns att få fick tankarna stanna i mitt huvud. Jag har trott det som politiker och media har velat att jag ska tro – att det bara är flyktingar som flyr från krig och förföljelse i hemlandet som kommer till Sverige och får stanna här. I april 2008 vet jag inte att det bara är 2,3 procent av de drygt 1,3 miljoner utlänningar som sedan 1980 har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Jag är lika grundlurad som de flesta andra svenskar. Nu får jag plötsligt veta att drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: “flyktingliknade skäl”, “de facto-flykting”, “skyddsbehövande”.

”Den politiska korrektheten som giftgas”

”Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor. Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier. Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor” skriver Gunnar Sandelin.

Han berättar om hur han som socialarbetare har beviljat asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från och hur han har betalat ut socialbidrag till utländska medborgare som han nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om. Gunnar Sandelin är både socionom och välrenommerad journalist som bland annat i tolv år varit presschef på Bris (Barnens rätt i samhället) och i åtta år var reporter på Sveriges Television.

”Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska “vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en “bra show” var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna” skriver Sandelin i debattartikeln.

En artikel som skräller genom Sverige

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: De kallas whistleblowers”

Der er noget i luften: Kalkuleret offerrollespil

Imam på vej til amerikansk konference om ‘islamofobi’ hævder sig udsat for profiling og diskrimination af lufthavnspersonel. To imamer på vej til konference om …. ‘islamofobi’ nægtes flyrejse p.g.a. provokerende og mistænkelig opførsel. Seks imamer på vej til imam-konference i USA nægtes flyrejse p.g.a. provokerende og mistænkelig opførsel. Asmaa Abdol-Hamid hævder sig udsat for diskrimination efter at være blevet nægtet flyrejse – til konference i Bruxelles – da hun nægtede at tage hovedindpakningen af. Og nu dette:

På kontoret sitter vi intetanende om hendelsen, mens informasjonsleder Hege Storhaug forbereder seg til kveldens debatt. Det er kort tid til flyet hennes går, idet hun sveiper innom noen nettaviser før avgang. Der ser hun at VG Nett melder at egypteren ble kastet av flyet på vei til foredrag for Al-Nor-moskeen og FN-sambandet i Tromsø.

Planen er at Fadel Soliman skal holde foredrag om islam og terror og debattere med Hege Storhaug. Men i går ble han altså på sin vei til Tromsø kastet av flyet i Oslo, og fikk heller ikke kjøpe ny billett hos Norwegian.

VG skriver at ifølge SAS skal flere av medpassasjerene reagert på Solimans oppførsel. Han skal ha vært svært nervøs og ha fortsatt å bruke sin bærbare pc etter at kabinpersonalet hadde gitt beskjed om at alt elektronisk utstyr måtte slås helt av.

– Han oppførte seg mistenkelig. Han ble aggressiv og truende, sier informasjonssjef Knut Morten Johansen i SAS til VG Nett.

Soliman avviser derimot SAS sin versjon. Ifølge ham selv oppførte han seg hele tiden rolig og høflig overfor kabinpersonellet og hevder seg utsatt for diskriminering. […] SAS kastet av muslimsk foredragsholder

Det er næppe udtryk for konspirationstænkning at antage at der i muslimske kredse cirkulerer et dokument i stil med The al-Qaeda Manual der giver opskriften på disse mediestunts. Spørgsmålet er bare om man opnår det ønskede, eller tværtimod skaber negativ opmærksomhed. Én ting er at tage muslimsk offerklynk for gode varer. En anden er at vælge side i en genkendelig situation som en flyrejse er: Alle har en naturlig interesse i flysikkerhed, og ingen vil føle sig tryg ved denne slags opførsel. Her sættes anstændigheden og godheden på en prøve som måske ingen andre steder. Hvor mange vil her sympatisere med opførsel der på alle måder er uacceptabel? (LFPC)

Mark Steyn: The Case for Pessimism

[…] Now consider the people who went rampaging through the streets this summer in London. These are the children of dependency, people who have been marinated in stimulus within an inch of their lives, and they’re good for nothing but lobbing concrete through store windows so they can steal the latest models of electronic toys. They tore apart a city that, within living memory, governed a fifth of the earth’s surface and a quarter of its population. When you’re imperialist on that scale, you make a lot of mistakes. But nothing the British did to any of their subject peoples in far-flung corners of the globe compares with what they did post-imperially to their own population.

These are the great-grandchildren of a tiny island that stood alone against the Germans during the Blitz in that terrible year after the fall of France. If those Britons of mid-century were to come back, they would assume they had landed in some bizarro alternative universe—until, like Charlton Heston rounding the corner and seeing the shattered Statue of Liberty poking up out of the sands, they realize that the Planet of the Apes is their own. The evil of big government is not that it is a waste of money, but that it lays waste to people. […]

When you have government on the scale Europe enjoys and America has moved toward, there are hard choices to be made: as postwar Britain came to understand, you can have Scandinavian-style entitlements or a military of global reach, but you can’t have both. The current “supercommittee” or the next will find it easier to cut military commitments for which the public has little appetite than to shrink in any meaningful sense an ever more deeply ingrained transgenerational dependency culture. […] Mark Steyn: The Case for Pessimism

Voldelig? Mig?

Franske avistegnere tegnede i går for Charlie Hebdo.

Andre ser anderledes på det:

Den britiske løve skrottes

Det er egentlig helt logisk: Når statsmagten importerer segmenter af tredjeverdensborgere med en åbenlyst fjendtlig indstilling til værtslandets traditioner og historie, og samme statsmagt med drakoniske midler forfægter multikulturel værdirelativisme, bliver dette lands mindetavler og historiske statuer nedskrevet i værdi. Helt præcist til dagsprisen på metalskrot. Der har alle dage været ‘low-life’ kriminelle uden tanke for andet end hurtige skillinger, men den udbredte foragt for de mennesker der har skabt eller forsvaret det samfund der virker som en magnet på hele verden må utvivlsomt gøre fristelsen til at begå tyverierne lettere at give efter for. Selv sønner af stenrige rockstjerner med adelstitler har ingen skrupler ved at pisse på landets redningsmænd. Brugen af det engelske St. George-flag er i vid udstrækning blevet dæmoniseret som “racistisk“. Hvad skulle så holde nihilistiske gadekriminelle fra at gøre samme traditioner til en lille gesjæft? (LFPC)

[…] This week, the War Memorials Trust has produced the shocking statistic that one of our 62,000 memorials is damaged every other day. It is a symptom of a wider malaise — metal theft on an industrial scale.

The economic downturn, together with the rise in world metal prices, has created a problem which intrudes on all our lives. Churches are being denuded of the lead on the roof. Railway services and electricity supplies are being sabotaged by wholesale theft of copper cable.

The police make the occasional arrest, but it is difficult once the evidence has been melted down. […] Defying the desecrators: The moving stories behind stolen plaques for the fallen

Normalt behøver vores videos ingen regi-bemærkninger, men i dette tilfælde er et par få nødvendigt. Samtalen udspiller sig efter visningen af filmen TAHRIR 2011: the Good, the Bad and the Politician, der viste sig at spille længere end Anna Libak havde regnet med. Derfor blev denne debat fra scenen efterpå desværre meget kortere, end den burde have været, men der var en filmforevisning i lokalet bagefter. Lige som samtalen var blevet varm, var den desværre overstået. Yderligere, mit videokamera befandt sig uden strøm af grunde, der ikke kan interessere nogen, så jeg måtte improvisere og filme med spejlreflekskameraet, som jeg ikke har nogen rutine i. Man skal kende sit værktøj som sin baglomme. Alligevel er det meste kommet med her, dog mangler enkelte minutter. Jeg vil virkelig håbe, at nogen inviterer Hamed Abdel-Samad til København en anden gang, så han kan øse af alt det, han har at give af med rigtig lang taletid. – Ved nogen hvornår Deadline sender deres interview, så post det venligst i kommentarerne, vi ser det gerne You Tubet. Hamed Abdel-Samad indleder med at kommentere filmen – “Sharia is a trojan horse”: (se også Hamed Abdel-Samad i København.) -(Hamed Abdel-Samad, etwas stiller bitte!)

JP afblæser alarm: Tunesiens nye regering mener det godt nok

Inde bag sikkerhedssluse, kampesten og hegn læser Morgenavisen Jyllands-Postens reportere tanker hos statsoverhoveder i et fjernt land mod syd: Erklærede hensigter er lig med virkelige intentioner på længere sigt. Det er åbenbart så givet en sag at der ikke ses nogen grund til at kigge på virkeligheden i muslimske lande, sharia i grundloven eller ej. Ordet “islamisme” er her frataget enhver mening.

Tunesiens islamistiske regering vil fokusere på demokrati og menneskerettigheder. […]

Ifølge nyhedsbureauet AP vil den kommende regering, som indsættes i næste uge, modsat Libyen ikke introducere begreber som sharia eller andre islamiske koncepter, der kan ændre de verdslige træk i forfatningen. […]

Ennahda, som tidligere var forbudt og blev først blev registreret som politisk parti i marts, oplyser, at det har det tyrkiske regeringsparti, AKP, som forbillede. […]

[Rachid Ghannouchi] mener ikke, at der er behov for love, der skal gøre folk mere religiøse. De nye magthavere er også indstillet på fortsat at tillade alkohol og vestlig beklædning og fokusere på en fri markedsøkonomi, der skal tiltrække udenlandske investeringer. […] Tunesisk grundlov uden sharia

I det mindste er oplysningen om regeringspartiets forbillede i tyrkiske AKP brugbar, i og med at læserne derved selv får mulighed for et reality check – når nu JP ikke gider: Turkey’s Christians under Siege ; Turkey: Christians in Danger ; The Vanishing Act of the Church in Turkey ; Turkey Christian Missionaries Horrifically Tortured Before Killings ; også her kønne hensigtserklæringer på de resterende mindre end 1% kristnes vegne: Committee Grants Christians Freedom in Turkey (LFPC).

Det satiriske tidsskrift Charlie Hebdo’s Muhammed-tegning rummer en subtil pointe, da figuren har en slående lighed med en kendt tegneseriefigur.
Natten til onsdag blev det franske tidsskrift Charlie Hebdo’s redaktionslokaler i Paris raseret af en brandbombe. Årsagen var med stor sandsynlighed, at tidsskriftet havde udnævnt den afdøde religionsstifter Muhammed til gæsteredaktør på det nummer, der samme dag kom på gaden. Nummeret havde samtidig en tegning af Muhammed på forsiden.
Det viser sig nu, at denne tegning rummer flere lag. Charlie Hebdo’s Muhammed-figur synes nemlig at være skabt med den franske tegneseriefigur Iznogoud som direkte forlæg. Iznogoud (Iznogood på engelsk, red.) er en fransk tegneserie om en storvesir i Bagdad ved navn Iznogoud, som ønsker at blive kalif i stedet for kaliffen, Harun al Raptusch. Charlie Hebdo’s parafrase over Iznogoud-figuren afstedkommer dermed, at en rimelig læsning af tidsskriftets forsidetegning er følgende:
Muhammed iz no goud.
Altså:
Muhammed is no good. Det føjer en yderligere dimension til Charlie Hebdo’s både subtile og stålsatte forsvar af ytringsfrihed og religionskritik. Den Frie.

Heine Fjordland og Peder Jensen – et svar til Dagbladet
Af Peder Jensen, (Fjordman)

Dagbladet just refused to publish this brief essay. They claim that their journalist was only arguing that Heine Fjordland is not intended to make fun of the handicapped, that the essay therefore had nothing to do with me and that the right to reply does not apply in this case.

Kommentator Inger Merete Hobbelstad mener at Thomas Seltzers talkshow Trygdekontoret med sin Heine Fjordland-skikkelse på NRK TV hetser høyreekstreme og ikke funksjonshemmede. Dagbladet har fremdeles ikke gitt noe godt svar på hvorfor folk som misliker islam skal karakteriseres som høyreekstreme, tatt i betraktning av at store deler av Europas befolkning nå ser med stigende skepsis på økt islamsk innflytelse i deres land.

Jeg har over mange år argumentert for at både NRK-lisensen og pressestøtten skal avvikles. Seltzer skal få lov til å si og gjøre narr av akkurat hva han vil for meg, men jeg stiller et stort spørsmålstegn ved om han skal motta direkte statsstøtte til å gjøre dette.

NRK er dominert av folk med sympatier langt til venstre for midten. De bør ikke få tvinge landets befolkning til å finansiere en betalt klovn for å hetse dem sosialdemokratene betrakter som meningsmotstandere som siklende nazi-idioter. Seltzer utviser dessuten svært liten kreativitet. Å omtale personer man ikke liker som nazister var gammeldags for flere tiår siden.

Den mektige Yusuf al-Qaradawi gir fatwaer om at det er tillatt (halal) å gifte seg med barn. Se Walid al-Kubaisis artikkel “Islam og ekteskap med mindreårige”. Muhammed selv giftet seg med Aisha da hun var kun seks år og fullbyrdet ekteskapet seksuelt da hun var 9 og han 54 år gammel (Bukhari 7.62.64).

Denne siste opplysningen ble nylig sensurert bort fra min kronikk i VG. Debattredaktør Elisabeth Skarsbø Moen begrunnet sensuren med at ”Vår holdning er at vi ikke kan la påstander om at islam anbefaler pedofili stå på trykk i vår avis.” Elisabeth Sabaditsch-Wolff i Østerrike må kanskje gå i fengsel for å motsette seg pedofili, men Norges største nasjonale avis kan ikke skrive om saken fordi de da må forklare at Muhammeds Sunna åpner for dette.

Er NRK bedre? Jeg utfordrer Seltzer til å vise en siklende al-Qaradawi i rullestol si til muslimer at pedofili er OK. Det tror jeg dessverre ikke at han tør. Så kan man spørre seg hvorfor.

Tilliden (“trygheden”) siver ud af Oslo

Det er den egentlige katastrofe ved den udeneuropæiske indvandring. Der er ikke noget i et velfungerende, fredeligt samfund, der ikke i en eller anden forstand er afhængig af dets beboeres tillid til hinanden: forretninger, trafik, politik – alt. Og som Roger Scruton siger i vidoen nedenfor: “Det der har taget århundreder at opbygge, kan rives ned på kort tid uden at vi ved, om det overhovedet kan genopbygges.” (her parafraseret.) Multikulturelle samfund har brug for kaskader af love, og alligevel kan ingen lovgivning tilnærmelsesvist kompensere for et tillidstab.

Sverige 1970-2011 burde være skrækeksemplet over alle, troede jeg da denne blog startede i 2004, men icke. Det viser sig, som jeg skrev forleden, at jeg ikke kan skåne nogen for noget med oplysning. Der er en grøft, og vi skal åbenbart køre ned i den. En norsk socialist frygter idag for et fascistoidt come-back i Europa som følge af den økonomiske krise. Det kan man frygte med god grund, jeg gør det også, men min årsagsforklaring er noget anderledes end hendes. Tager man Europa 1930 og tilsætter etnisk-religiøse stridigheder, så har man et mareridt, der er værre end Tyskland i starten af 30’erne. Dengang slog tyskere hinanden ihjel i moderat grad. Hendes eget parti har gjort dette til en frygtelig mulighed. Jeg ville forebygge det, hun og hendes lige har installeret den. Skulle det blive virkelighed, kommer hun til at sukke af længsel efter FrP, DF og SD. Det ville klæde hende, hvis hun vedstod sig sit åbenlyse ansvar for en mulig fascistoid, uhyre blodig udvikling:

Over halvparten av oslokvinnene sier trygghetsfølelsen deres er påvirket av voldtektene. Med VG Netts kart kan du fortelle hvilke steder du synes er ubehagelige å være når det er mørkt i hovedstaden. De siste månedene har Oslo blitt rystet av stadig flere overfallsvoldtekter. Osloboere hamstrer overfallsalarmer og forsvarssprayer og Oslo kommune har varslet at de vil lyse opp flere gater for å hindre nye overfall.

I en undersøkelse InFact har gjort for VG forteller 58 prosent av kvinnene at voldtektene har påvirket trygghetsfølelsen deres. 23,6 sier trygghetsfølelsen ikke er påvirket, mens 17,9 ikke vet. Oslokvinner: Mindre trygge etter voldtektene, Louiza (21) ble voldtatt: Står frem for å fjerne skammen

Filmmuseet, nu om stunder Cinemateket, torsdag aften. Fra venstre den tysk-egyptiske politolog Hamed Abdel-Samad, Anna Libak, Weekendavisen og professor Jakob Skovgaard-Petersen. Vi ser på videomaterialet til i morgen. – Hamed Abdel-Samad er et enestående menneske, der har foretaget en længere indre rejse, end de fleste kommer ud på. Hans to bøger: Mein Abschied vom Himmel: Aus dem Leben eines Muslims in Deutschland, og Der Untergang der islamischen Welt: Eine Prognose, har vi tidligere omtalt. Sammen med journalisten Henryk M. Broder har han lavet tv serien Die Deutschland Safari, som vi har vist på denne blog. – Et udvalg af vores tidligere artikler og oversættelser: “Islamkritik er ikke problemet..”, ’Islam Is Like a Drug’, Undergang og overlegenhedsfølelse, Morgenlandets undergang. DR Deadline har optaget et interview med ham, der sendes snarest. (klik fotos f. helskærm)

Venstreavis udgiver Charlie Hebdo som tillæg

Men Jyllands Posten skriver en “sorry exuse” af en leder, udgiver det venstreorienterede dagblad Liberation, grundlagt af Jean-Paul Sartre and Serge Juli i 1973 Charlie Hebdos tidsskrift som særtillæg i protest mod den muslimske meningsterror i Frankrig. Man kan være nok så truet, man kan altid publicere, JP. Hvorfor skulle det ellers hedde publicist ? Et indhegnet fort med pressestøtte er ikke nødvendigt. Et netværk, skribenter, laptops og en internetforbindelse, det er alt hvad den frie tanke og det frie ord behøver. Den kan endda klare sig med de to sidst nævnte, ja mindre, hvis man overgår til mobilt bredbånd, hvad vi har glimrende erfaringer af. Less is more.

I går blev det satiriske tidsskrift Charlie Hebdos redaktionslokaler ødelagt af en brandbombe.I dag er Charlie Hebdo atter på gaden, denne gang som et tillæg til avisen Liberation.»Efter Grækenland må vi redde Charlie«, står der på forsiden ved en tegning af Catherine, en af Charlie Hebdos faste tegnere.Tidsskriftets medarbejdere er rykket ind i Liberations redaktionskontorer, skriver det franske nyhedsbureau AFP.Fransk avis udgiver bomberamt satiremagasin. «Charlie Hebdo»: «Il nous reste nos cerveaux, nos mains, et nos idées».

«Han rev av jenta buksene mens han lå oppå henne. Han hadde sine egne bukser nede og begynte med bevegelser som tilsa at han var i gang med voldtekten.

»Slik beskriver et vitne en angivelig overfallsvoldtekt av en tilsynelatende bevisstløs kvinne på en T-banestasjon i Oslo tidligere i år.

«Jeg løp bort og sparket ham i siden slik at han rygget av jenta. »Mannen av afrikansk opprinnelse skal da ha dratt offeret til en benk på perrongen. Vitnet tok et bilde av mannen og den fornærmede mens han holdt fast i henne på benken. Han forteller at det var flere personer til stede på perrongen, men ingen grep inn. Han forteller at han gikk for å ta et bilde av blodet der overfallsvoldtekten skal ha skjedd.

«Jeg har følelsen av at jeg burde gjort mer, men jeg ringte politiet og sendte bildene.»Her blir hun utsatt for seksuelt overgrep.

*****

Afpixellering af forbryderen:Den svenske blog Avpixlad, hvis ikke den er kommet i besiddelse af opriginalfotoet, der ikke er gengivet sådan i Dagbladet.no.

– “Hittil i år har politiet registrert 51 overfallsvoldtekter og voldtektsforsøk i hovedstaden. Her kan du se hvor og når alle overfallsvoldtektene har skjedd.”Her er lista over overfallsvoldtektene i Oslo 2011. Ny voldtekt anmeldt i Oslo

“Politiet i Oslo har registrert minst tre voldtekter i hovedstaden i løpet av helgen i tillegg til et voldtektsforsøk og antasting av unge jenter. Minst åtte personer skal være pågrepet.” Minst tre voldtekter i Oslo i helga Se også Norska kvinnor beväpnar sig og Norsk i Danmark: Hvorfor er jenter tryggere i København enn i Oslo? – De pludrende, norske klassers analyse af situationen kan se sådan her ud: Hvite menn som hater kvinner.Virkeligheden er det, de kalder den. Dagsrekorden for eksotiske, akademiske synpunkter, står en svensk professor der “arbejder” i Norge for:

Gill setter økningen i voldtekter i sammenheng med Anders Behring Breiviks grenseløse framferd. Professoren har lest terroristens manifest, og sitter i en svensk gruppe som har i oppgave å vurdere faren for skoleskytinger.Det er ren spekulasjon, men om økningen i overfallsvoldtekter i Oslo viser seg ikke å være tilfeldig, så kan det være en sammenheng med det Breivik gjorde, sier professoren. Det må finnes menn også i Norge som i smug er imponerte av det Breivik fikk til. Det han gjorde kan være en trigger for at andre også går over grenser, sier Gill. Kobler voldtekter med Breiviks adferd.

Svenske kvinder, der i langt højere tal er ofre for disse forbrydelser, får ikke nær samme opmærksomhed i svensk presse, men vi befinder os også i et land, med verdensrekord i genus-professorer, og de sidder tungt på dagsordenen med journalistikkens hjælp. “Agendaen”, som de ville sige i denne “kontekst.” Undtagen på blogs, blandt andre denne: Elin, et offer for svenske politikeres fremmedpolitik, Søndagskronik: Ett politiskt mord, Søndagskronik: Ett politiskt mord, del 2. Skulle jeg møde Vorherre en dag, er det mig, han kalder feminist, ikke Drude Dahlerup, Gudrun Schyman, Tiina Rosenberg og Göran Persson. Man må overleve det.

Gaddafi tortureret og voldtaget i tre timer inden sin død
Nedenstående har vi ikke kunnet verificere fra andre kilder end de nævnte, men selvom Rusland var modstander af NATO aktionen, kan de godt citere det algierske nyhedsbureau rigtigt. Vil man søge yderligere, skal man nok søge på fransk (Maghreb) “Gaddafi fik den død han ønskede sig”, Søren Pind?:

Den russiske Federal Post har offentliggjort en rapport om detaljerne omkring henrettelsen af ​​Moammar Gaddafi. Vestlige medier skriver stadig, at omstændighederne ved Gaddafis død er uklare. Her er rapporten fra den russiske avis:

Før sin død blev Gaddafi tortureret og voldtaget i tre timer. Det algeriske nyhedsbureau “Algeriet-ISP” har offentliggjort forfærdelige detaljer om Gaddafis sidste timer.

Søn af Abu Jaber Bakhra Yunis, Gaddafis våbenbroder siden revolutionen på 1 September, der blev dræbt sammen med sin chef, fortæller om NATO-luftangrebet og om Gaddafis efterfølgende anholdelse. Ifølge hans beskrivelse blev den kolonne af køretøjer, hvor Gaddafi var i en af bilerne , angrebet af NATO-fly. Så ankom den bevæbnede pøbel til stedet, og begyndte straks plyndringer og massetortur af de overlevende. Den sårede Gaddafi faldt i hænderne på pøbelen. En video, viser hvad der skete med den ældre mand, ifølge Rosbalt (www.rosbalt.ru).

Først blev Gaddafi bare slået og hånet, men flere og flere mennesker råbte ting som “Dræb ham må ikke så hurtigt, lad ham lide først”. En af oprørerne tog så en bajonet og stak den op i Gaddafis anus, mens andre holdt statsoverhovedet i hans sårede skulder . Da den sadistiske voldtægtmand havde fået nok, overlod han pladsen til de unge, der fortsatte mishandlingen. Andre oprørere slog fangerne ansigtet, dryssede sand i deres sår og endnu mere forfærdelige ting, vi helst vil undlade at beskrive her. Torturen varede fra kl. 9 til kl.12 middag , mishandlerne var over hundrede mænd.

Da Gaddafi var død, de slæbte ham ved benene gennem gaderne i Sirte, hans hjemby, hvor han havde kæmpet indtil de sidste dage. Samtidig gjorde rebellerne op med de mænd og kvinder, der stadig var i byen. Ligene af dem de dræbte, blev i al hast begravet i udkanten af byen. Ifølge vidner blev mange byboere også tortureret og voldtaget før de blev dræbt. Gaddafi vor seinem Tod drei Stunden gefoltert via Перед смертью Каддафи пытали и насиловали три часа (ВИДЕО) (Snaphanens oversættelse fra tysk)

Grækenland: Bolværk mod eller transitland for indvandring nordpå?

England samler underskifter: No to 70 million

Responsible department: Home Office

Over the past ten years the government has permitted mass immigration despite very strong public opposition reflected in numerous opinion polls. We express our deep concern that, according to official figures, the population of the UK is expected to reach 70 million within 20 years with two thirds of the increase due to immigration. While we recognise the benefits that properly controlled immigration could bring to our economy and society, this population increase, which is the equivalent of building seven cities the size of Birmingham, will have a huge impact both on our quality of life and on our public services yet the public has never been consulted. So we call on the government to take all necessary steps to get immigration down to a level that will stabilise our population as close to the present level as possible and, certainly, well below 70 million.” Migrationwatch: No to 70 million e-petition

Thousand people an hour sign up to e-petitions website calling for debate on migration. I Danmark ser vi en rekordtilstrømning af udenlandske studerende. Bare fra januar til september kom der 3.124 fra lande udenfor EU. Man spørger sig, hvor mange der er af denne type, som har plaget England længe: 170 colleges shut down in blitz on sham students, Hundreds of colleges banned from bringing foreign ‘students’ to UK under immigration crackdown

Endnu et blad vendes i den uendelige Muhammedkrise. »There are no jokes in Islam«, som Ayatollah Khomeini sagde. Hitler, Stalin, Mao, Pol Pot og alle de andre stemmede i koret. Religioner er temmelig ligeglade med satire, totalitære politiske sekter ikke. Vil islam vænne sig til kritik og satire i overskuelig fremtid? Næppe. Vil europæiske kættere, dissidenter og satirikere stikke piben ind ? De “rigtige” kunstnere underkaster sig på samlebånd, som de altid har gjort, men for alle andre er det helt utænkeligt. Velkommen til fremtiden, den er kun lige begyndt og vi er ikke nået længere end til år 22 efter Salman Rushdie og år 7 efter Theo van Gogh, hvis dødsdag det meget apropos er i dag.

Le Conseil français du culte musulman “fordømmer attentatet”, men “beklager også tidskriftet og dets islamofobiske tone, der stigmatiserer en udsat minoritet,” and so on and so forth. Politikere fra samtlige franske partier fordømmer uforbeholdent terrorhandlingen. Attentatet sket kl 01 i nat. Charia Hebdo lå ude i kioskerne fra i morges.

Det franske satire-magasin Charlie Hebdo er blevet angrebet med en benzin-bombe i Paris.Angrebet kommer to dage efter, at avisen udnævnte ‘profeten Muhammed’ som sin ‘redaktionschef’ i det kommende nummer. Magasinet har desuden ifølge Le Figaro omdøbt nummeret til ‘Charia Hebdo’. Magasinet, som udkommer en gang om ugen, siger, at trækket skulle markere sejren for det islamistiske parti Ennahda efter parlamentsvalget i Tunesien i sidste uge. Desuden ville magasinet markere, at præsidenten for overgangsrådet i Libyen har svoret, at sharia-lov bliver den primære kilde til lovgivning i landet.

»Vi har ikke længere en avis. Alt vores udstyr er blevet ødelagt«, siger redaktøren for Charlie Hebdo. Der er ingen forlydender om tilskadekomne. Satire-magasinets hjemmeside er desuden blevet hacket, og siden viser nu et billede af den hellige moské i Mekka og en tekst med titlen ‘Ingen gud foruden Allah’. Øverst på siden står, at siden er hacket af ‘Mn9’.Bombe rammer fransk magasin efter Muhammed-satire. Paris : les locaux de Charlie Hebdo détruits cette nuit par un incendie, – Fransk redaktør: Vi giver ikke efter for islamister.

Spor

En blog er ikke den store samtidsroman, det er ikke Mogensen og jeg ved ikke hvad han hedder, som jeg heller ikke ser i TV. Det er nemmere at sige, hvad den ikke er. Web-log, et digitalt dags-spor? “Det bedste kamera i verden, er det man har på sig.” Her er et par af dagens spor og et par fra i går:

Van Gogh-mordet syv år

Fra mindedemonstration ved den hollandske ambassade i Toldbodgade

En grisling i Tordenskjoldsgade
Ved indgangen til Stærekassen, Det Kongelige Teater. Tam, uden halsbånd, lystrede og gik ikke ud på gaden.

“Nu falmer skoven”

En lidt mærkelig titel af Grundtvig, når den set med øjet nærmest blussser. Jeg foretrækker den på den tyske folkevisemelodi fra 1640, men den synes at være gået helt af mode til fordel for Nebelongs tra-la-la fra 1889. © Snaphanen, klik f. helskærm.

Fortsæt med at læse “Terror: Molotovcocktail mod Charlie Hebdo”

The al-Qaeda-linked Al-Shabab released an audiotape Sunday it said was a message from a Somali-American suicide bomber who struck an African Union base in Mogadishu this weekend, killing 10.The English-language message specifically called for terrorist attacks in Canada and said it was a duty for Muslims to fight for Islam, urging listeners not to “just sit around and be a couch potato and just chill all day.” “My brothers and sisters, do jihad in America, do jihad in Canada, do jihad in England [and] anywhere in Europe, in Asia, in Africa, in China, in Australia – anywhere you find kuffar [infidels],” it says.“Fight them and be firm against them.”Al-Shabab suicide bomber urges terrorist attacks against Canada.

Hvis ikke det lyder som det, det norske Arbeiderpartis partisekretær Raymond Johansen i dag kalder “krigsretorik….”

Another no-go area in Londonistan

Last Friday Mike Freer, MP for Finchley and Golders Green, was forced to abandon his constituency surgery at the North Finchley mosque and hide in a locked part of the building when a group of activists from the ‘Muslims against Crusades’ group forced their way in. The Daily Mail reported that Mr Freer, a gay man and a member of Conservative Friends of Israel, said he was called a ‘Jewish homosexual pig’.In fact, Mr Freer said he only realised that the danger he was in possibly went beyond such abuse when was he made aware that ahead of this incident the group had posted up a reference to the attack last year on East Ham MP StephenTimms, who was stabbed by a Muslim woman while he too was holding a constituency surgery. This message warned

‘the attack on Mr Timms should serve as a “piercing reminder” to politicians that “their presence is no longer welcome in any Muslim area”’.

The message also stated that

‘“as a member of the Conservative Party”, Mr Freer “has the blood of thousands of Muslims on his hands”.’[..]

Such reports are – to put it mildly — deeply disturbing. Yet from the ‘progressive’ chattering class and the politicians (embattled Labour MP Jim Fitzpatrick being a notable exception with his stark warning that Islamists wanting to create an “Islamic social and political order” in Britain have infiltrated the Labour party), the response has been…silence.Thus — unless the UK ruling class gets its act together pretty damn quick — the Islamists will win. Melanie Phillips.

Gæste-chefredaktør: Muhammed

Der er ikke nogen, der kan skræmme det tidsskrift. Islam er 20 % religion og 80 % politik, er mange enige om. Hvornår har man sidst i den frie verden hørt om en politisk bevægelse, der ikke måtte kritiseres eller gøres grin med? I 2006 lavede de særnummeret Charlie Blasphème, der kunne fås i franske boghandler i Danmark. Et pragtnummer, der ikke skåner nogen. Hverken religioner eller pseudoreligioner.

A French satirical weekly said on Monday it has named the Muslim prophet Muhammad as “editor-in-chief” for its next issue to celebrate the election win of Tunisia’s Islamist party.The publication Charlie Hedbo also said the issue that comes out on Wednesday will be re-named “Sharia Hedbo” after senior transitional Libyan leader Mustafa Abdel Jalil said that Islamic sharia law will be the basis of legislation under the country’s new regime.

“To fittingly celebrate the victory of the Islamist Ennahda party in Tunisia … Charlie Hedbo has asked Muhammad to be the special editor-in-chief of its next issue”, the magazine said in a statement.”The prophet of Islam didn’t have to be asked twice and we thank him for it,” the statement said.Satirical French weekly names ‘Muhammad’ as top editor

Not only will this week’s magazine be full of jokes about Islamic revolutionaries, but the slogan on the front page is ‘100 lashes if you don’t die of laughter’. On the back, meanwhile, is a depiction of Mohammed wearing a red nose, and the words: ‘Yes, Islam is compatible with humour.’ The special edition also features an editorial ‘by the Prophet’ about Halal drinks, and there are features on ‘soft Sharia’, as well as a women’s section called ‘Sharia Madame’.French satirical magazine set to spark outrage by naming Prophet Mohammed as editor-in-chief