Mikael Jalvings oplæg i Trykkefrihedsselskabet onsdag den 16. Der følger 25 minutter fra debatten, hvor alle panelister deltager, det bliver senere dette døgn, om You Tube vil.

Så gode venner er de vist: EL og DF i ømt favntag

Man sidder ude på sidelinjen, jeg ved egentlig ikke om man vrisser, for man har selvfølgelig ikke næret nogle illusioner om at nøgne, ubesmykkede og usentimentale realiteter nogensinde kan blive mainstreampolitik, herunder at Dansk Folkeparti har en reel evne og vilje til at repræsentere et egentligt kompromisløst alternativ. Dansk Folkepartis indflydelse er omvendt proportional med dets forholden sig til virkeligheden som et alternativ til den tandløse mainstream, og i denne modsætning har de valgt side for det første.

Den citerede historie her er derfor mere et påskud, end den er emnet selv, til netop at påpege at dette er den knusende konsensus i dagens Danmark: En gøglende mainstreamdiskurs der aldrig kan få nok bekræftelse af våde, sentimentale illusioner; et selvbedrag der bliver uafviseligt den dag “oprørerne” i Libyen evt. kommer til magten. Er der noget der adskiller sig her er det nok den pludrende artikels uhyrlige påstand om det “krigsskeptiske” Enhedslisten, og om latterlige, tomme “forsikringer”, dog altså med den lidt usædvanlige twist at netop her er konformiteten i den politiske verden blevet fuldendt hele vejen over det politiske spektrum. Et spektrum der altså netop derved ophører med at være et sådant.

Krigsskeptiske Enhedslisten tager et historisk skridt og siger ja til et militært indgreb i Libyen. […]

Ifølge Frank Aaen har partiet, som tidligere har kritiseret dansk krigsdeltagelse i Irak og Afghanistan, fået en række skriftlige svar, som blandt andet garanterer, at den militære indgriben stoppes, hvis Muammar Gaddafis regime accepterer en våbenhvile og indstiller sine angreb.

“Vi har fået de forsikringer, som vi synes, der er brug for. De går primært ud på, hvordan man tager maksimalt hensyn til de civile,” siger han til TV 2 News.

Også Dansk Folkeparti var tidligt fredag aften vævende om, hvorvidt de bakkede op. Det endte dog med et ja, selvom beslutningen ifølge udenrigsordfører Søren Espersen var svær. Hele Folketinget støtter krigsindsats

“Hensyn til de civile”? Det samme hensyn som autonome udviser over for civile borgere? Som PFLP udviser over for jødiske civile? Med hvilken ret kan et parti med tætte forbindelser til gadekorps som AFA og SUF kaldes “krigsskeptisk”? (LFPC)

Er en underlivsoperation haram? Er kvindelig kønslemlæstelse?

Svaret på begge spørgsmål er nej. Den dybt frastødende pointe her er at den pågældende konvertit overhovedet finder det nødvendigt at spørge, og i samme omgang accepterer at lemlæstelse af småpigers kønsdele er sunna, dvs. i overensstemmelse med profetens sædvane. Konvertitter – hvoraf to fremtrædende grupper er straffefanger og psykisk svage kvinder – er et fascinerende studium. Nogle ender som bekendt i ekspresfart bag tremmer fordi de aldeles har misforstået islams fredelige natur, og bliver taget in flagrante delicto med udstyr fra den lille kemiker derhjemme på køkkenbordet. Hvad kvinder der er opvokset med ligestilling som en selvfølge angår, kunne man ønske sig afdækket i hvor høj grad de må håndtere kognitiv dissonans. Det er vanskeligt at tro at dette eksempel ikke har udløst ubehag hos konvertitten, og man ville gerne være en flue på væggen inde i hendes hoved (LFPC).

Jeg er for nylig konverteret til islam. Før jeg konverterede, var jeg hos min gynækolog (en kvinde) og fik lavet et celleskrab for at se, om jeg havde celleforandringer. Det viste sig, at jeg desværre havde celleforandringer på ’grad C’. Jeg skal ind og have foretaget et keglesnit, hvor min gynækolog fjerner 1-2 centimeter af min livmoderhals.

Derfor vil jeg spørge, om det er haram, at jeg får lavet denne operation, selvom det også gælder mit liv” kan man sige, da det er forstadium til kræft? […] Er en underlivsoperation haram? [Brevkassespørgsmål fra “Leyla” på religion.dk]

Gennembrud for lov og orden i UK: Husbesættelser bliver kriminaliseret

Det synes ubegribeligt, men det er på ingen måde en selvfølge at husejere har retten til egen bolig i et menneskerettighedsfikseret samfund (LFPC).

The era of squatters’ rights is to end, the Daily Mail can reveal. Justice Secretary Kenneth Clarke is to scrap existing ‘soft touch’ laws and make occupying a private property illegally a criminal offence.

It will mean the police can enter a property by force and evict the occupants within days.

Offenders will face prosecution and even a jail term if found guilty. In Scotland, where squatting is already illegal, they can be jailed for 21 days.

Thousands of properties every year are ‘taken hostage’ by gangs of aggressive squatters, but homeowners and landlords complain they are powerless to take them back.

Astonishingly, property owners can even face criminal prosecution themselves simply for forcing their way back into their own homes. […]Squatting is to be a crime: Police will be able to turf out intruders

Outlandishs venner i MSA: Vi vil dø for at etablere islam i USA

I et sundt samfund ville dette blive kaldt for ‘landsforræderi’ eller ’tilskyndelse til oprør’. Men verden er som bekendt lammet af kaglende galskab og grasserende dødsdrift, og dette klip er som sådan bare en del af den glade mangfoldighed (LFPC).

 

Dying to Establish Islam ; Outlandish spiller for the Muslim Students Association

Et lille lys i mørket: Sunni-shi’a-konflikt kan fortære den arabiske verden

Man gider ikke. Artiklen her er utvivlsomt skrevet af en højt kompetent ekspert i mellemøstlige anliggender, men dens præmis at religiøs infighting mellem sunnier og shi’aer pr. definition er en dårlig ting for os, og at årsagen til misèren er synder begået af vestlig kolonialisme – og ikke findes i valg gjort af nulevende individer med brug af deres frie vilje – gør at man må forkaste dens pessimisme. Hvis voldens sum er konstant, og islam altid vil udgøre et problem for sine omgivelser, er interne blodigheder på egen grund noget vi skulle byde velkomment og endda opmuntre. Hellere dem end os (LFPC).

The bitter, bloody feud between the two branches of Islam, the Sunnis and the Shi’ites, has gone on for centuries and now this vicious sectarian strife is exploding again in Bahrain, threatening to cause an even greater conflict in the Middle East between Saudi Arabia and Iran.

The implications of the worsening hostility for the world are nightmarish, for the entire region could soon be gripped by turmoil, bloodshed and economic meltdown. What was naively seen a few weeks ago as a fight between freedom and autocracy could descend into an epic clash between two Muslim ideologies, the savagery made all the worse by their long history of enmity. […]

Divide and rule was a pragmatic device of empire and Britain was adept at cultivating the Sunnis at the expense of Shi’ites.

Now it looks like we and the rest of the Western world could be paying a terrible price for our past policies. John R. Bradley: The ancient loathing between Sunnis and Shi’ites is threatening to tear apart the Muslim world

Filmoptagelse giver faldskærmssoldat et knæk

Enhver må selv bedømme sandsynligheden for at en tidligere professionel soldat udvikler posttraumatiske symptomer som følge af filmoptagelser der skal simulere væmmelige ting, imod sandsynligheden for at han lige nu synger lange bange sange som et led i promoveringen af en venstreradikal instruktørs seneste opus om den vestlige verdens iboende ondskab (LFPC).

A former paratrooper-turned-actor who was waterboarded for a scene in a forthcoming Ken Loach film says he considered therapy after suffering ‘post-traumatic stress disorder’ and panic attacks.

Trevor Williams dispensed with props for the shots in Iraq movie, Route Irish, to ensure realism in the filming of the controversial ‘simulated drowning’ interrogation technique.

But, despite the on-set precautions and back-up, he says he became so scared during filming that he began sobbing – and has now changed his views on the use of torture. […] Actor ‘suffered post-traumatic stress and panic attacks’ after filming waterboarding on Ken Loach film

Ikke så snart har man sovet og vågnet igen, før Vestens moderlige følelser er ved at skaffe os ud i en ny, udsigtløs militærindsats i den muslimske verden på halsen. Siger vi ja til den, siger vi også ja til den næste og den næste. Hvis politologen Hamed Abdel-Samad har ret, at vi er ved begyndelsen til den islamiske verdens sociale, økonomiske og demografiske undergang, så er det ved at være på tide at vi kan overvære det uden at gribe ind. Abdel-Samad har sammenlignet islam med alkoholisme. Enhver der har prøvet at redde en alkoholiker fra sig selv, kender prognosen.
Europa har én overordnet interesse i Mellemøsten, når vi nu ikke kan sikre stabilitet: At sørge for, at de 380 mio indbyggere forbliver på den rigtige side af Middelhavet. De kan ikke ernære sig, de kan ikke brødføde sig, de kan ikke producere (andet end olie), de kan ikke befolkningsbegrænse sig – men deres kaoskraft kan trække Europas do-gooders med i deres fald, hvis ikke man kan sige at byer som Malmø, Marseilles Antwerpen og Bryssel allerede er ved at ramle Mellemøstligt omkuld. Interessant nok er det den danske og europæiske venstrefløj, der bliver bløde i koderne og vil gribe ind, hvor dele af højrefløjen er imod og vil lade dem udkæmpe deres klankrige i (u) fred. Hvor går grænsen for indsatsen, hvad er succeskriteriet og skulle der evt. være en exit strategi dennegang ? (video om flygtningestrømmen til Italien fra idag.)

Statsminister Lars Løkke Rasmussen har holdt hovedet koldt. Men hans udenrigsminister, Lene Espersen, kredser om en vestlig militær indgriben. Og hans partifælle, udenrigsordfører Michael Aastrup Jensen, giver den som Rambo med krav om, at NATO skal handle på egen hånd.Værst er dog oppositionens højlydte krav om at sende Vesten i krig. De er ikke bare farlige, men også hykleriske. I forbindelse med Irak-krigen stillede de samme partier et ubetinget krav om, at den slags kun kan foregå med et FN-mandat.Ansvaret for Libyens tragedie ligger hos Kina, Rusland, de arabiske lande og Tyrkiet. De har forhindret en fælles aktion. Ralph Pittelkow: Politik med hovedet under armen

Den vestlige verdens eliter er som bekendt ikke rigtigt kloge. Der er blandt de toneangivende i Vesten en iboende dobbelthed. På den ene side er der tale om et udpræget had til egen kultur og på den anden side om et storhedsvanvid næppe set før. Den vestlige verden kan åbenbart ikke lære det. Som om to fejlslagne forsøg på at skabe demokrati og de saliggørende menneskerettigheder ikke burde have lært os lektien. Men nej. Lad os skynde os med at spænde buen endnu hårdere. Lad os blive lagt endnu en tak mere for had i den muslimske verden ved at bombe mål i Libyen. Morten Uhrskov Jensen Hybris og Väst går i krig igen, Ryssland och Kina ler i mjugg. Dansk flertal for angreb på Libyen. Italy blocks African evacuees fleeing Libya. Libyan rebellion has radical Islamist fervor: Benghazi link to Islamic militancy.

Når man lige er kommet tilbage til Sverige fra et møde i Forfatterforeningen med Jalving, klør det i fingrene for at skrive om det, ikke mindst når man ser dette. Jalving gjorde faktisk et nummer ud af sin lange veneration for Sverige, “en Danmarks bog ville blive langt mere ond,” lovede han. Og der kommer utvivlsomt endnu værre fra Helsingborgs Dagblad at dømme efter den martialske storinkvisitor, de havde sendt til byen. Mere om hende senere.
I Helsingborg er det som bekendt langt vigtigere at distancere sig fra “den danske syge” end nogen andre steder i Skåne. Der er også kun 4 kilometer til Danmark, og den dødbringende sygdom må være luftbåren. Mærkeligt at der aldrig er finsk østenvind i Sverige. Jeg antager at finnerne er nogle postkoloniale sekunda-svenskere, der ikke selv kan gøre for, at de er så uoplyste, at de ikke har inviteret det halve Somalia til Helsinki. Ja, de bruger endda Sverige som skræk-eksempel i det finsk parlament, bedre ved de ikke.
Et sobert, ikke særlig Sverigesbaskende møde på et – som Hartling sagde om sit møde med Mao – overvejende højt intellektuelt niveau. Ikke mindst takket været en fuldspækket sal af vidende publikummer, muligvis kan det også have bidraget, at undertegnede ikke sagde et kvæk under hele seancen, selvom det kløede en del på tungen. Men materialet skal lagre et par dage endnu, så indtil videre nøjes vi med Diana Holmbergs bandbulle. De hunde i koblet der åbenbart er ramt, hyler højest. Det er ikke den åbne, nysgerrige stemning, der var i København og helhedsindtrykket af den svenske presses modtagelse af Jalving, er milevidt fra den ret venlige modtagelse, Lena Sundström ubegribeligt nok fik i Danmark: Film på TV 2, laurbær i Politiken, hyldest på Den Sorte Diamant. Igen står Anstændigheden med stort “A” for de værste verbale møgfald. Kun en tåbe dukker ikke hovedet, når Helsingborgs udedas flyver om ørerne på én. Det er som bekendt l a n g t fra første gang.

Hvem har tisset på Mikael Jalvings sukkermad? Som dansken säger om någon som verkar oförklarligt sårad eler arg.

Någon journalist är krönikören inte men nu har han ju fått det här uppdraget och han försöker, till exempel med pinsamma övergångar mellan de olika scenerna i hans Sverigeresa. Jag tror till och med han använder en dröm en gång. Och så har någon sagt honom att man alltid måste berätta något om hur personerna man träffar eller nämner ser ut. Hirdman har röda glasögonbågar och Hjalmar Mehr var kort i rocken. [..]

Mest av allt tycker Mikael Jalving om att ligga på hotellrummet eller sitta på kafé och läsa böcker, svenska böcker om Sverige. Jag skulle vilja säga att gemene människa inte tagit sitt ansvar att ställa frågor, lyssna och säga sin mening högt och tydligt. Är det månne så att vi skiter i den personliga moralen i stora svåra frågor som berör andra människor, bara vi får lite högre levnadsstandard år från år? Men den offentliga moralen, den som staten skyltar med i utrykespolitiken, den ska hållas högt! Jag håller med, det kan bli pinsamt när ministern skryter med moralen när det inte kostar något. Har det en god effekt, är jag däremot nöjd.

Jalving vinglar gärna när det passar honom – å ena sidan konsensus, å andra Sverige som extremernas land. Och Lena Sundström? Han har läst hennes bok, åtminstone såpass att han hittat några citat som han plockar ut med pincett och påstår de stödjer hans tes om tystnadens kultur. Retoriken är försåtlig, tekniken ohederlig. Boken kan uppfattas som ytlig och illvillig eller kvick och underhållande, men att den, som en dansk kritiker menar, skulle vara uttryck för det mindervärdeskomplex gentemot storebror i norr som man ibland vill förklara danskarnas attityd till oss med, det har jag svårt att se. Jalving har naturligtvis inte skrivit sin bok för oss svenskar. Kanske kan Dansk folkeparti få några röster på den, för att stävja den svenska bacillen. Mig säger den i första hand någonting om hur man kan skydda sina omhuldade förutfattade meningar. Men den nytta jag har av den är att den ger mig tillfälle att tänka ett varv till över saker i den svenska politiska kulturen och debatten som skulle kunna bli bättre, mycket bättre, till fromma för en levande demokrati. Diana Holmberg: En idiot på resa (foto fra venstre: Ingrid Carlqvist, Erik Meier Carlsen og Mikael Jalving, klik for helskærm.)

Gøglende, sværmerisk frygt kontra de virkelige trusler

Lige nu er et par reaktorer på den anden side af jordkloden, og våde, sentimentale følelser for oprørere i et fjernt land befolket af banditter, vistnok det der optager mainstream. Har man bevæget sig i blogverdenen i nogle år, og har vænnet sig til stadig kritik af “MSM”, og lært at blive ens egen redaktør for virkelig at komme til at vide mere, opbygges vist hos de fleste en foragt for dagsordnerne derovre i mainstreamland. Man kender alt for godt til langtrækkende udviklingstendenser der kan kulminere i noget apokalyptisk, eller måske ‘bare’ i et whimper i vore trygge velfærdssamfund, men som i hvert fald som et minimum må medføre at det vi alle er opvokset med som noget givet på længere sigt vil blive afløst af noget der er mere fattigt, voldeligt og fragmenteret. Man kan her nævne USAs statsgæld, demografien, menneskerettigheder der ikke accepterer økonomiske rammer, og islamiseringen. Man ved godt at man intet ville opnå ved at blive onlineverdenens udgave af manden med dommedagsskiltet, og når de daglige nyheder med forandring til det værre (bandevold, stenkast mod brandbiler, m. v.) ikke medfører samme frygt som en lækkende atomreaktor i Japan må man bare trække på skulderen og erkende at det er sådan det skal være. I forlængelse af Pittelkow her kan man også tilføje at vestlige medier, den vestlige diskurs, mangler den helt elementære førsteprioritering af vores interesser – som måske slet ikke er sammenfaldende med nogle ubestemmelige oprøreres interesser dernede i banditland (LFPC)

[…] Prøv at lægge mærke til, hvor lidt den danske debat beskæftiger sig med, hvad de arabiske lande burde gøre for at hjælpe oprørerne. De skulle ellers være de nærmeste til det.

Holdningen ligger dybt i os. Fordi vi har en tradition for humane samfund. Men også fordi vi har en historisk skyldfølelse over Vestens magtfulde rolle i verden. Og så, fordi vi går ud fra, at vi kan ordne alle verdens problemer, hvis bare vi vil.

Men den globale udvikling i disse år fortæller os ubarmhjertigt og klart, at der er grænser for Vestens (USA’s) magt.

Hvis man ignorerer dette, kommer man til at føre politik med hovedet under armen. Det er lige præcis, hvad mange politikere også i Danmark gør for tiden. […] Ralf Pittelkow: Politik med hovedet under armen

With Libyan government troops closing in on the rebel stronghold of Benghazi, virtually all American commentators appear to be united in the conviction that America or “the West” should intervene to save the Libyan rebels. But one month after the unrest in Libya began, we still know almost nothing about them. This fact seems not to trouble the commentators or even certain heads of state. […]

More ominously, [Figaro correspondent Tanguy] Berthemet’s report makes clear that the National Council is supported by local Islamists. Indeed, it might well contain some. Although Berthemet’s article cites “security concerns,” perhaps this is the reason that the names have not been released. […] Save the Libyan rebels! (But do we know who they are?)

Interessant islandsk dokumentar fra 2010 svensk TV i aftes. Fra et dansk synspunkt også fordi Rachel Ehrenfeldt medvirker. Hun får Trykkefrihedsprisen pris nu den 2 april. I den helt store politik, er tingene sjældent som på den medieoverflade, vi bliver vist. Alligevel har Gud og hver mand helt bestemte meninger om storpolitik. Adskillige uafhængige kilder meddeler CIA, Bush og Obama hvor Bin Ladin er, de har mødt ham efter 2004, de mødes med tavshed, trusler og vold. Hele dokumentaren kan ses her i SVT Play, 58 minutter, men kun i Sverige.

Rykten säger att Usama bin Ladin, al-Qaidas ledare, skulle vara död eller isolerad från omvärlden i ett grottsystem i gränslandet mellan Afghanistan och Pakistan. Men enligt dokumentären Feathered cocaine lever bin Ladin sedan 2003 ett liv i lyx i Iran med sin familj där de skyddas av landets regering.Feathered cocaineFilmens hjemmeside.

Hård kritik af Ilmar Reepalu

Senior officials of the Simon Wiesenthal Center, a leading Jewish human rights NGO, during a week-long fact-finding mission to Sweden, urged in a series of meetings in Stockholm and Malmo, that the government take over the onerous cost of protecting lives and communal institutions. “Sweden intelligence has identified over 400 Islamist radicals and Neo-Nazis,” said Rabbi Abraham Cooper, associate dean. “Coupled with global threats from ‘lone wolf’ operatives, Jews are a primary target for hate crimes and terrorists.”

The Center’s call followed meetings with key political, Jewish and Muslim and top law enforcement officials in the Southern city of Malmo, after a spate of anti-Semitic incidents were ignored. These incidents included numerous harassments and intimidation of Rabbi Schneur Kesselman and other members of the Jewish community. As a result, the Wiesenthal Center imposed a ‘travel advisory’ on Sweden’s third largest city in December 2010.

“I told Mayor Ilmar Reepalu, during our hour-long meeting at City Hall that the status quo is intolerable,” said Dr. Shimon Samuels, the Center’s Director of International Relations. He added, “unless you take the lead in providing protection for all your citizens, the travel advisory will remain in force,” Samuels concluded. Simon Wiesenthal Center Urges Swedish Government to Finance Security of Jewish Community’Jew Tax’ is Morally Unacceptable,Hård kritik mot Ilmar Reepalu

Den mest unævnelige elefant i lokalet: Det kommende kollaps

Er man i tvivl om hvorvidt prognosticering af konsekvenserne af et kollaps af samfundsordenen er et kontroversielt emne, kan man bare genkalde sig reaktionerne på Lars Hedegaards tale ved counterjihad-seminaret i Brussels i 2007 (The Resilience of the Commoners.)
. Hvor ond vilje, manglende sproglige evner eller berøringsangst gjorde sig gældende i den besynderlige forveksling af ‘kan ske’ med ‘bør ske’ skal vi lade være uafgjort i denne omgang, men emnet ‘fremtiden i multikulturen’ er måske det mest urørlige i den offentlige debat – det skulle da lige være tankerne om, skal vi sige, drastisk og selektiv renovering af en ganske bestemt lokalitet på de sydlige himmelstrøg. Baron Bodisseys post her er helt i tråd med Lars Hedegaards tale, ikke mindst i dens fremhævelse af muligheden af parallelle skyggeinstitutioner der kan holde lidt sammen på et samfund i ekstrem grad af opløsning. Her blot nogle afsnit der ikke yder helheden retfærdighed (LFPC).

[…] However, the entire structure must eventually come crashing down, and the longer the postponement, the more spectacular will be its fall. The Western welfare state is built out of enormous, unthinkable quantities of debt. It is the greatest Ponzi scheme in history, and its demise is mathematically inevitable. The only question is exactly when the scam starts to unravel in earnest — the outside limit is about a generation from now, when the demographic disaster can no longer be papered over. […]

The end of the welfare state will act as a high colonic for some of the worst excesses of our culture. The lavish funding of our most absurd and destructive behaviors will come to an end. State support for the able-bodied, and probably even for the aged and disabled, will be drastically curtailed.

Immigration and its attendant problems will in due course become insignificant, because what remains of civil society among the natives will hunker down to protect itself, by whatever means necessary. Yes, I realize that much of California and other parts of the Southwest are already alien territory, and will simply become part of Aztlan or whatever the mestizo majority decides to call it. But at least the new entity will no longer be kept on life support through the beneficence of politicians in Washington D.C.

And much of the Muslim problem in Europe will be solved. When the state is no longer supporting three-quarters of the urban immigrant population, the denizens of the no-go zones will have to figure out some other means of subsistence. One presumes the resolution of the ensuing struggle for resources will not be pretty, but the problem will be resolved. […] The Shadow Knows: Part One

Canadisk MP: Pæn tone vigtig i afstandstagen fra æresdrab

Should western governments describe “honor killings” or female genital mutilation as “barbaric”? The son of the late Canadian colossus Pierre Trudeau thinks such terms have unfortunate pejorative overtones:

Liberal MP Justin Trudeau said the government should not call honour killings “barbaric” in a study guide for would-be Canadian citizens…

“There’s nothing that the word ‘barbaric’ achieves that the words ’absolutely unacceptable’ would not have achieved,” Trudeau, the Liberal immigration critic, said.

“We accept that these acts are absolutely unacceptable. That’s not the debate. In casual conversation, I’d even use the word barbaric to describe female circumcision, for example, but in an official Government of Canada publication, there needs to be a little bit of an attempt at responsible neutrality.” […] Mark Steyn:Boy Genius

On Friday night, twelve-year old Tamar Fogel came home to find both her parents, Ruth and Udi Fogel, two brothers Yoav (11) and Elad (four), and her three-month old sister Hadas murdered in their beds. They had had their throats cut and been stabbed through the heart. That’s not shocking: There is no shortage of young Muslim men who would enjoy slitting the throat of a three-month old baby, and then head home dreaming of the town square or soccer tournament to be named in their honor.

Back in Gaza, the citizenry celebrated the news by cheering and passing out sweets.That’s not shocking, either: In the broader Palestinian death cult, there are untold legions who, while disinclined to murder Jews themselves, are content to revel in the glorious victory of others. And out in the wider world there was a marked reluctance to cover the story.

And, if not exactly shocking, that was a useful reminder of how things have changed even in a few years. On 9/11, footage of Palestinians dancing in the streets and handing out candy turned up on the world’s TV screens, and that rancid old queen Arafat immediately went into damage-control mode and hastily arranged for himself to be filmed giving blood. This time round there was no need for damage-control, because there was no damage: The western media simply averted their eyes from their Palestinian house pets’ unfortunate effusions. The Israeli Government released raw footage from the murders, but YouTube yanked the video within two hours. The hip new “social media” are developing almost as exquisitely refined a sense of discretion as the old Social Register. Mark Steyn: Dead Jews Is No News. (Jubelscener i Gaza efter mord på Itamar-familie.DRs Syge og Perverterede “Nyhedsprioritering.” 20,000 attend Itamar massacre victims’ funeral.)

Arabiske ‘latinoer’ under dække i USA

[…] “At this time, DHS does not have any credible information on terrorist groups operating along the Southwest border,” a Department of Homeland Security official said in a statement.” But we’re not talking about groups operating along the border; we’re talking about terrorists inside the United States. Those intended-to-be-reassuring words from DHS carefully beg the central question. And the more you read, the worse it gets:

(FBI Director Robert) Mueller testified before the House Appropriations Committee in March 2005 that “there are individuals from countries with known Al Qaeda connections who are changing their Islamic surnames to Hispanic-sounding names and obtaining false Hispanic identities, learning to speak Spanish and pretending to be Hispanic.”

Just last year, the Department of Homeland Security had in custody thousands of detainees from Afghanistan, Egypt, Iraq, Iran, Pakistan, Saudi Arabia and Yemen. U.S. Border Patrol statistics indicate that there were 108,025 OTMs (“Other Than Mexicans”) detained in 2006, compared to 165,178 in 2005 and 44,614 in 2004. […] Michael Ledeen: What if They Are Already Here?

Frankfurt-attentatmanden en ikke helt ensom ulv

Så længe jihadiske forbindelser til kriminalitet kan benægtes; så længe det kan hævdes at vold involverende herboende muslimer ‘ikke er banderelateret’; og så længe terror kan benægtes at være dette, blot der ikke er tale om spektakulære, storstilede angreb – så længe vil myndigheder gøre det. Ikke blot forenkler det perspektiverne i forbindelse med opklaringen bekvemt, det tjener jo også til at udskyde konfrontationen med den ubehagelige kendsgerning at den glade multikultur reelt er importeret samfundsundergravning. Dette kan man konstatere – tilbage bliver spørgsmålet om hvorvidt den evige, stereotype benægtelse af perspektiverne afspejler retningslinjer udstukket højere oppe i et trængt statsapparat (LFPC).

The German Federal Prosecutor’s Office has brought charges against 25-year-old Rami Makanesi: a German national suspected of having been chosen by al-Qaeda to develop a European support network for the terror organization. Makanesi — who continues to be identified by German authorities simply as “Rami M.” — has been in German custody since August 2010. He is known to have lived in the same apartment building in Frankfurt as the Frankfurt Airport shooter Arid Uka, and the two men are reported to have been friends. […]

A neighbor of Arid Uka who was interviewed by Germany’s dapd wire service testified to the friendship between the two young men and said that Makanesi already “looked like” an Islamist during his Frankfurt days. Alluding to the Frankfurt Airport shooting, the neighbor added, “If it wasn’t for Rami, Arid would never have had the idea of doing such a thing.”

German authorities have insisted that Arid Uka was in all likelihood a “lone wolf” who acted spontaneously. As against this theory, Die Welt has noted not only that he was a friend of Rami Makanesi, but also that he purchased the murder weapon several months before the attack. Acquaintance of Frankfurt Shooter Charged as Al-Qaeda Member

Tommy Robinson får godt med taletid og det er også nødvendigt mod Edward Mortimer, tidligere den Euro-Arabiske dialog og taleskriver for Kofi Annan.

Hege Storhaug: Europe must stand up to Islamism

While actual terrorists are relatively few in number, Islamists are not. Their influence is growing across Europe, especially among young people. Among 15-year-old German Muslims, 40% consider Islam more important than democracy, while 37% want Europe’s Muslims to live under sharia law. In Britain, 28% of all Muslims want that country to be governed according to sharia; this sentiment is strongest among the young, with 37% of those between ages 16 and 24 supporting the idea. Among Muslim university students in Britain, fully 40% support sharia either strongly or relatively strongly. One in three of those students considers it legitimate to kill in the name of Islam.
If Europeans continue to ignore these facts, in the hopes the problem will just go away, Europe risks being plunged into a new Dark Ages, comparable to the Nazi era. While politicians’ pronouncements are a good start, they are far from enough. Across Europe, Islamism and sharia law have spread their tentacles into major social institutions. To root out their destructive influence, Europe needs to take decisive measures today, and into the next decade.
We need tougher rules on immigration and asylum. We need to be clear that there is one set of laws and norms that apply to all. Our governments must no longer support organizations that preach and foster hate. As the Norwegian poet Inger Hagerup wrote in a poem penned two years after the Second World War: It is urgent, it is urgent. It can all go wrong again. What are we waiting for? National Post, Canada.

Sveriges mest ekspanderende branche

må være retsvæsnet. I 2010 anmeldtes der 1. 359. 878 forbrydelser i landet. Hvor mange der blev begået og ikke anmeldt, kan man jo gisne om. Udviklingen/afviklingen er omtrent lige slem på alle områder. Voldforbrydelser er f.eks. øget med 315 % på 35 år. Prognosen for branchen de næste fire år, ser således ud:

Polisen: Antalet inkomna ärenden kommer att öka med 3 procent. Antalet ärenden redovisade till åklagare kommer att öka med cirka 10 procent.
Åklagarmyndigheten: Antalet inkomna brottsmisstankar kommer att öka med cirka 14 procent. Antalet brottsmisstankar med åtalsbeslut kommer att öka med cirka 13 procent.
Sveriges Domstolar: Antalet inkomna brottmål kommer att öka med cirka 17 procent. Antalet avgjorda brottmål kommer att öka med cirka 17 procent.
Kriminalvården: Antalet häktade kommer att öka med cirka 9 procent. Antalet fängelsedömda beräknas öka med 6 procent och frivården med cirka 7 procent. Totalt beräknas antaler klienter i Kriminalvården öka med 7 procent. Prognos över rättsväsendets kapacitetsbehov

“Välkommen till den sista förintelsen”

Minoriteters utsatthet i Malmö tyder på en allvarlig situation, det menar representanter från det judiska utbildningscentret Wiesenthal som var på besök idag.I dag träffade företrädare för judiska Simon Wiesenthal Center i Los Angeles Ilmar Reepalu (S), som är kommunstyrelsens ordförande i Malmö. De har tidigare varnat judiska resenärer för att åka till Malmö.“Välkommen till den sista förintelsen”

Det var en sammanbiten Abraham Cooper som lämnade mötet med Ilmar Reepalu strax efter klockan elva.Det var ett mycket seriöst möte där nyckelfrågan var säkerhet för minoriteterna. Men vi har mycket arbete framför oss, sade Cooper.Ett av förslagen som Wiesenthalgruppen presenterade går ut på att införa en hatbrottspolis enligt amerikansk modell. Judiska Malmökritiker mötte Reepalu

Jøde- og kvindehad i islam

Følgende er afvist af Sydsvenskan, begrundelse ses nedenfor. Vi der kender svenske aviser, skriver til  danske.

Af Rachel Adelberg Johansen

Det er åbenbart blevet moderne for svenske toppolitikere at blande sig i danske forhold. Det seneste skud på stammen er integreationsminister, Erik Ullenhag, (FP), som har fået bragt en kommentar “Ta inte efter Danmark” i Sydsvenskan d. 9. marts i anledning af et seminar om såkaldt “främlingsfjentlighet” på Malmø højskole.

Vi danskere må forstå, at den debat, som pågår i Danmark om islam åbenbart skulle være dybt bekymrende, og ikke noget man skal begive sig ud i i Sverige ifølge Ullenhag. Man kunne også vende den om og spørge Ullenhag, om det ikke er langt værre for det svenske samfundsliv, hvis man ikke debatterer islam åbent og frit i den offentlige debat? Er det ikke væsentligt at få diskuteret de islamiske normer og værdier, som f. eks. den udbredte sociale kontrol med kvinder, som kolliderer med de moderne, vestlige normer og skikke som den personlige frihed, seksuel frihed til begge køn og kønsmæssig ligestilling?

Fortsæt med at læse “Tommy Robinson på RT”

Af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

När politiker gör utspel som inte bara står i strid med folkopinionen och sunt förnuft utan också med lagar som de själva har stiftat väcks min nyfikenhet. När tre av landets fyra största dagstidningar dessutom applåderar dumheterna blir jag ohyggligt nyfiken. Jag vill nödvändigtvis veta varför de gör på detta viset. Vilka är personerna bakom besluten? Hur tänker de? Vilka är deras drivkrafter? Vad vill de uppnå? Hur ser deras riskkalkyl ut? Jag vill verkligen veta.

Jag är antagligen inte ensam om att ställa mig de här frågorna efter överenskommelsen mellan den svenska regeringen och miljöpartiet om migrationspolitiken. (Den som vill läsa mer om den kan läsa min förra krönika)

Sveriges politiker är i full färd med att montera ned och avskaffa Sverige. Det går fort nu. Men inte tillräckligt fort för de ansvariga politikerna. De vill snabba på den totala samhällsupplösningen. Grunden har lagts genom fyra decenniers massinvandring. Att öppna Sveriges gränser på vid gavel för ännu mer okontrollerad invandring är ett säkert sätt att få samhällsstrukturer att falla samman. Ännu fortare går det om man splittrar landet i delar där majoriteten är skyldig att följa lagen medan andra är befriade från den skyldigheten. Ett Sverige som klyvs på mitten, ett land där traditionella kärnvärden som rättvisa, moral och hederlighet sedan länge är urholkade, är ett lätt byte för destruktiva och totalitära krafter. Islam är en. Grov organiserad brottslighet en annan. Som bekant ingår de inte sällan fusion.

En djupgående kris i svensk politik

Överenskommelsen om migrationspolitiken ångar av politisk desperation. Den borgerliga alliansregeringen har efter valet 2010 inte egen majoritet. Småpartierna centern och kristdemokraterna kämpar för sin överlevnad, kosta vad det kosta vill. I desperation kastar sig alliansen i famnen på invandringsextremisterna i miljöpartiet och låter dem bestämma invandringspolitikens inriktning. Det är bara ett av många tecken på en djupgående kris i svensk politik. Det finns knappt ett enda parti som inte krisar. Det inger hopp. Fördelen med kriser är att de river upp bottensedimentet, det där allra djupaste, undangömda och smutsigaste lagret av lögner och obearbetad bråte. Ju mer skit som kommer upp i ljuset desto lättare blir luften att andas. Utan storstädning ingen pånyttfödelse.

Bland allmänheten pågår bloggbävning. Kommentarsfälten med svenska folkets reaktioner svämmar över av upprördhet, raseri och förbittring. Bland medborgarna finns en annan sorts migrationsöverenskommelse, en kraftfull folklig protest: den här gången har politikerna gått för långt. Det här finner vi oss inte i.

Ekonomiska frizoner i ”utanförskapsområdena”

Då kommer nästa drag. Regeringen ska utreda förslag om att skapa ekonomiska frizoner i så kallade ”utanförskapsområden”, de närmare 200 områden i Sverige där mindre än hälften av befolkningen arbetar och resten lever på bidrag. Hit nådde aldrig den upphaussade ”arbetslinjen”, alliansens ständiga mantra.

Genom sänkta skattekostnader för företag i dessa ”utanförskapsområden” ska fler invandrare få jobb och fler företag startas, är tanken. Med etniskt riktade privilegier fortsätter regeringen att klyva Sverige på mitten. Vi ska ha parallella samhällen: ett för laglydiga människor som arbetar och betalar skatt. Ett annat för dem som inte har någon lust att följa lagar men belönas med sociala förmåner som betalas av andra. Nu tätnar proteststormarna. Om regeringen vågade utsätta sig för vindstyrkan skulle den inte kunna hålla sig upprätt.

”Jag får inte ihop detta! Vi har hög arbetslöshet i invandrartäta områden, ändå ska invandringen få öka och vi har Europas högsta ungdomsarbetslöshet samtidigt som svenska ungdomar tar låglönejobb i Norge och Danmark. Regeringens politik är inte dålig, det är inte rätt ord. Den är öppet diskriminerande och provocerande gentemot både svenskar och de invandrare som sedan lång tid jobbar och är integrerade i landet” skriver signaturen ”Navigare necesse est” i en av hundratals kommentarer i Svenska Dagbladet.

Men alliansregeringen under ledning av statsminister Fredrik Reinfeldt (m) utsätter sig inte för proteststormarnas vindstyrka. De är i full färd med att välja sig ett nytt folk. Det är demokrati Swedish style. Hur blev det så? I försöken att hitta svar gör jag några tillbakablickar och lägger pussel med de fem partiledarna bakom migrationsöverenskommelsen: Fredrik Reinfeldt (m), Jan Björklund (fp), Maud Olofsson (c), Göran Hägglund (kd) och Maria Wetterstrand (mp). Vi börjar med en tur till Vaxholm, den lilla skärgårdsstaden några mil nordost om Stockholm.

Förnyelse eller ”Det ska löna sig att arbeta”

Vädret kunde omöjligt vara bättre. Strålande solsken från en klarblå himmel. Söderfjärdens vattenglitter kastar reflexer långt upp på kajen där gräsänderna har fått maka på sig för hundratals människor som trängs mellan Hamngrillen och Vaxholmsbolagets lilla terminal. Det är feststämning i luften. Med höga skrik och i hård konkurrens med dånande popmusik lever måsarna upp till allas förväntningar på pittoresk skärgårdsidyll. Just den här dagen har de rollen som löftesbärare om den nya tid som ska komma. En svärm av MUF:are går runt och delar ut kampanjmaterial. Musiken och stämningen signalerar ungdomlighet och förnyelse. ”Nytt” är det magiska nyckelordet. Nyordning och De Nya Moderaterna. Publiken utgörs visserligen till stor del av medelålders, gediget borgerliga Vaxholmsbor från villakvarteren med havsutsikt. Men äldre socialdemokrater från allmännyttans områden trängs också på kajen. Alla gillar nytt.

Det är lördagen den tolfte september 2006. Fredrik Reinfeldt, moderaternas partiledare sedan 2003, ska strax stiga i land från den ärevördiga M/S Björkfjärden, för dagen med däcket lövat med de fagraste björkar. Några dagar tidigare har han fyllt 41 år. Nu äntrar han den uppbyggda scenen på kajen. Han är solbränd och ser glad ut. Tonfallet är självsäkert, det är tonfallet hos den som ser sig själv som vinnare. Han prickar in poängerna en efter en. Moderaterna har segervittring. Nu är det slutspurt som gäller. Fredrik Reinfeldt talar om att det måste löna sig att arbeta. Han ställer arbete mot bidrag och det han kallar utanförskap. Socialdemokraterna har suttit i orubbat bo sedan 1994. En dryg månad efter talet i Vaxholm kommer Fredrik Reinfeldt att vinna valet och kapa åt sig makten från dem. På valnatten kastar statsminister Göran Persson (s) in handduken. Sedan drar han sig tillbaka till sin Sörmlandsgård Torp.

Utflykt till ”utanförskapet”

Invandrartäta Ronna i Södertälje, två månader efter valet. Fredrik Reinfeldt gör sitt första besök ute i landet som statsminister. Han vill redan här markera den faiblesse för mångkultur som svenska folket snart kommer att inse vidden av. Han har en motig tid bakom sig. Knappt hann han tillträda som landets politiske ledare förrän skandalerna briserade i media. Två nyutnämnda ministrar, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò, har tvingats avgå under uppseendeväckande former. Den ena för att hon har betalat barnflickor svart, den andra för att hon av ideologiska skäl struntat i att betala TV-licens. Fredrik Reinfeldt hade känt till alltihop innan media spräckte storyn. Men han klarade inte eller ville inte försvara sina ministrar. De fick gå.

Besöket i Ronna är en utflykt till ”utanförskapet”, detta begrepp som partistrategen Per Schlingmann myntat utifrån sina erfarenheter som PR-man och som med ett trollslag har förvandlat stora delar av Sverige till ”utsatta” och ”offer”. Vem vill beskyllas för att leva i utanförskap? Detta är det verkliga vi- och dom-tänkandet, det som Fredrik Reinfeldt otaliga gånger ska beskylla Sverigedemokraterna för. Vi här inne och dom där ute, i utanförskapet. Statsministern säger att han tror att väldigt många är stolta över att bo i Ronna. Ronna är ett exempel på ett Sverige där olikheter möts, säger han. Ett år tidigare har olikheterna mötts så till den grad att det urartat i kravaller och skottlossning mot polisstationen i Södertälje. Men det säger Fredrik Reinfeldt ingenting om.

”Jag är en typisk svensk”

Besöket i Ronna blir ett fiasko. Det enda alla närvarande journalister är intresserade av är Lars Danielsson och de försvunna tsunamibanden. Det är också just den här dagen Fredrik Reinfeldt kläcker ur sig det påstående som han ska komma att få äta upp oräkneliga gånger och som antagligen kommer att förfölja honom till slutet av hans politiska liv:

”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån” säger han.

Ett år senare, den 27 augusti 2009, förtydligar han sig med ett personligt uttalande på Moderata samlingspartiets arbetsstämma i Västerås:

”Jag är en typisk svensk. Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt. Blandat.”

Varför säger han de här sakerna? De är inte bara ogenomtänkta, de är direkt korkade. Fredrik Reinfeldt är inte dum. När vanligtvis intelligenta människor gör häpnadsväckande uttalanden beror det vanligen på att förnuftet går ut där känslorna går in. Ämnen som etnicitet och mångkultur är tydligen så känslomässigt laddade för Fredrik Reinfeldt att de får hans omdöme att svikta. Kanske står orsaken att finna hos farfarsfar, den färgade cirkusartisten, kanske någon annanstans. I vilket fall som helst får en statsministers tänkande och görande aldrig styras av outredda personliga neuroser. Det får helt enkelt inte finnas några blinda fläckar, för det är just de blinda fläckarna som lägger grund för ogenomtänkta beslut och regelmässigt utlöser politikers fall.

Makten har ett pris

Ett val och fem år senare. Nu är det 2011. Statsminister Fredrik Reinfeldt har hunnit fylla 45. I samarbete med Per Schlingmann har han lyckats skapa ett nyspråk med ideligen upprepade uttryck som ”i grunden” och ”givet att”. Ordet ”fortfarande” har han avskaffat, det finns inte längre. Nu ska det heta ”fortsatt”. Sverige har i grunden fortsatt god ekonomi givet att konjunkturen består. Favoritordet är fortsatt ”utanförskapet

Han är förändrad. Glädjen och spontaniteten från 2006 är som bortblåsta. Han är stingslig, trött och irritabel, kan inte dölja sin snarstuckenhet och prestigebundenhet. Arrogansen blir tydligare. Regerandet har tärt på honom. Verkligheten vill inte gå hans väg. Makten har ett pris för alla som dras in i dess trollkrets. Maktens män och kvinnor betalar alla med en stor bit av sin själ. Det första priset är den personliga friheten och den egna viljan. Politik är att underordna sig Partiets vilja och alltid vara eniga utåt. Grupptrycket är stenhårt. Det egna jaget krymper, istället uppgår man i en amöbaliknande gruppidentitet. I samma ögonblick som man får del av maktens sötma och privilegier slår fällan igen. Mot den fångenskapen hjälper inga feta arvoden. Man blir fånge i och uppäten av ett system där vägen ut är oviss och avlägsen. Om den ens finns.

Konsten att ljuga
Det andra priset är sanningen. För att kunna spela det politiska spelet måste man behärska konsten att ljuga. Det finns, enligt David Runciman, amerikansk politisk teoretiker vid universitetet i Cambridge, två kategorier politiska lögnare. Han beskriver dem i sin bok ”Political Hypocrasi”:

de är antingen uppriktiga hycklare eller uppriktiga lögnare. Den första gruppen har en stark tilltro till fakta, de tycker att de håller sig till saken men hycklar om sin egen person. Kanske har de helt enkelt glömt eller förlorat kontakten med den person de en gång var? När fakta inte räcker för att övertala väljarna försöker de göra om sig själva. Fredrik Reinfeldt är ett exempel på den här gruppen. Han har alltid varit den duktige gossen, ett underbarn, ända sedan han blev elevrådsordförande som elvaåring. Underbarn får försaka stora delar av sig själva för att leva upp till omgivningens förväntningar. Framgångarna kan aldrig kompensera uppoffringarna. Hur mycket av sig själv har han offrat längs vägen? Hur mycket av den ursprungliga människan har han kvar?

Han är sluten, ospontan, med stel mimik och ett hämmat kroppsspråk. Han ger ett spänt och grinigt intryck. Visserligen vann han och hans allianskamrater även valet 2010. Men det gick inte som han ville ändå. De fick inte egen majoritet utan är tvingade söka samarbete med andra partier utanför alliansen för att få igenom sina förslag i riksdagen. Och Sverigedemokraterna, detta parti som han så innerligt avskyr, kom in, trots att han och alla andra i de sju partierna gjorde allt som stod i deras makt för att förhindra det. Till råga på allt blev de vågmästare.

Regeringen har skickat ut människor i utanförskap

Det enda som kunde vara värre hade varit om han förlorat valet. Han hatar att förlora. Men på sätt och vis har han ju gjort det. Hans händer är bakbundna. Han är beroende av uppgörelser med vänsterfundamentalisterna i miljöpartiet. Det är priset för att sitta kvar vid makten. Priset är högt. Det känns förödmjukande. Dessutom har han och hans parti, som var så stolta över att uppfinna ”utanförskapet”, skickat fler människor än någonsin ut i ett utanförskap i form av ökande arbetslöshet och genom dramatiska försämringar av sjukförsäkringen. Det vet han. Hur många gånger han än uttalar mantrat ”arbetslinjen” kan han inte göra sig kvitt den obehagliga kritiken. Inte ens för moderater är det en politisk framgång när människor måste vända sig till kyrkan för att få pengar till mat.

Den ekonomiska krisen 2008-2009 var en motgång. Men den klarade han tillsammans med finansminister Anders Borg. Det är betydligt värre när islamistiska självmordsbombare som Taimour Abdulwahab spränger sig till döds mitt i julhandeln i Stockholm. Ingen kan påstå att det var oväntat. Men ingen ansvarig hade velat tänka tanken, och någon krisberedskap fanns inte. Det enda statsministern kunde få ur sig var att han var orolig för ökad främlingsfientlighet. Däremot var han inte orolig för konsekvenserna av en hämningslös invandring från våldspräglade muslimska länder. Istället talade han om att ”värna den svenska öppenheten och ha tålamod med demokratin.” En och annan självmordsbombare får svenska folket ha tålamod med, de ingår i det mångkulturella samhällsexperimentet och är en del av den svenska öppenheten. Det var budskapet.

Han behåller skygglapparna på

Fredrik Reinfeldt fortsätter att behålla skygglapparna på vad gäller följderna av den ansvarslösa massinvandringspolitik som han och allianspartierna driver. Han vill inte veta av att den leder landet mot social och ekonomisk katastrof. Att den orsakar kraftigt ökad våldsbrottslighet och islamistisk terrorism. Avkall på prestigen skall icke göras. Men att ihärdigt behålla skygglapparna på inför uppenbara samhällsproblem kostar på. När självbehärskningen brister skäller han ut både journalister och medarbetare. I samband med debatten om FRA-lagen svingade Reinfeldt partipiskan hårt. På gruppmötet den 13 mars 2007 skällde han ut sina riksdagsledamöter. Han var alldeles vit i ansiktet.

”Jag kan ta allt, jag kan ta tidningsskriverier, men jag kan inte ta att mina egna inte är med på det här” röt han. Han ställde ultimatum. Han hotade avgå om de inte röstade med honom. Han hotade med att de som inte var lojala skulle bli övergivna och kastas ut i ensamhet. (Ur ”De omänskliga. Berättelser om politik” av Torbjörn Nilsson.)

Det man hotar andra med är ofta det man själv är allra mest rädd för. Det värsta som skulle kunna hända Fredrik Reinfeldt är att överges och kastas ut i ensamheten.

Humaniteten riktas åt annat håll

Istället för att visa sina egna medborgare humanitet väljer regeringen att rikta den åt annat håll. Med överenskommelsen om migrationspolitiken öppnas Sveriges gränser för en närmast oreglerad invandring. Krav på ID-handlingar luckras upp ännu mer än i dag – när drygt 95 procent saknar sådana. Invandrare som fått sin asylansökan prövad i samtliga rättsinstanser och fått avslag, och de som aldrig har brytt sig om att ens söka asyl, ska belönas med rätten att uppehålla sig illegalt i Sverige och åtnjuta sociala förmåner som vård och skola.

Moderaterna har av hävd haft lag och ordning och hårda tag mot brottsligheten som sina hjärtefrågor. De frågorna är för länge sedan övergivna. Nu slår moderaterna, deras allianskolleger och miljöpartiet en kil rakt genom Sverige. Alla rättssamhällets principer offrar de på mångkulturens altare. Moderata kärnväljare gnuggar sig i ögonen och tror att de drömmer mardrömmar. Samma sak tror stora delar av svenska folket.

Uppgörelsen är ett maktspel med höga insatser. Sverige har inte på länge haft en fungerande politisk opposition. Socialdemokraterna har fullt upp med sina interna angelägenheter. Och det övergripande målet för samtliga sju gamla riksdagspartier är att förhindra att nykomlingarna Sverigedemokraterna får politiskt inflytande. Om det krävs att man byter befolkning på Sverige för att nå målet är det helt i sin ordning. Men budskapet håller på att nå fram till dem som ska bytas ut. I senaste mätningen från Demoskop har moderaterna rasat med 4,4 procent till 32,4.

Den charmige lögnaren

Den andra gruppen lögnare som David Runciman beskriver i ”Political Hypocrasi” är duktiga på att verka ärliga och uppriktiga. De beskrivs ofta som naturliga och solida men avslöjas ofta med brutala lögner. Till den gruppen hör Jan Björklund, 49 år, skolminister (fp) och sedan valet 2010 vice statsminister. Han är en charmig karl. Folkpartiet går av tradition hem hos kvinnor. Och Jan Björklund har kvinnotycke. Hans rättframma blå blick och okonstlat hemvävda dialekt (från Skene i Västergötland) signalerar folklighet och pålitlighet. I sin militära karriär, upp till majors grad, lärde han sig att vara tydlig. Men han fick också kritik för att vara hård och dominant.
Björklund är en maktspelare. Kanske behöver den svenska skolan en dominant major efter decennier av socialdemokratiskt flum. Han har intentioner att röja upp i skolvärlden. Men när intentionerna kolliderar med de överordnade politiska målen mångkultur och massinvandring, då duckar majoren. Det finns en inbyggd motsägelse mellan alltför frikostig invandringspolitik och ordning och disciplin i skolan. Det finns en gräns för hur många barn från andra kulturer den svenska skolan orkar ta emot utan att rämna. Många kommer från familjer där både föräldrarna och de själva är analfabeter. Det vet Jan Björklund. Ändå ljuger han och låtsas som om de här målen går att förena.

Eventuellt mår han rentav lite dåligt när han sitter i SVT Aktuellt och säger att det måste satsas ännu fler miljarder för att bryta den segregation som manifesterar sig i skolans sönderfall. Han vet att ju det inte är pengar det handlar om. Pengar har inte hjälpt hittills, kommer aldrig att hjälpa, eftersom inflödet av nya invandrare fortsätter i oförminskad och upptrappad takt. Men aldrig att han skulle tumma på de heliga målen. Folkpartiet har alltid profilerat sig på en generös invandringspolitik, ända sedan Bengt Westerbergs och Birgit Friggebos olycksaliga dagar 1991-94 och långt dessförinnan. Jan Björklund vet att hans parti i allra högsta grad är medansvarigt till att Sverige och den svenska skolan brottas med enorma problem. Men han hoppas att karisman och västgötadialekten ska bära honom åtminstone till nästa val. Kvinnor som faller för troskyldiga blå ögon och liberal humanitet är trots allt inga små väljargrupper. Folkpartiet fick 7,3 procent i den senaste Demoskopmätningen.

En kvinna måste vara starkare och hårdare

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Bakom maktens ansikten”

Maier observed it all without judgment. This was her hobby, not her job. But over the decades, it also was her life. She shot tens of thousands of photos. Most were never printed. Many weren’t even developed. And few were seen by anyone but her. Vivian Maier wanted it that way. She guarded her privacy so zealously that she didn’t even want people to know her full name. Treasure trove of amazing pictures that were kept hidden from the world. ( VIVIAN MAIER – HER DISCOVERED WORK, Vivian Maier (February 1, 1926 – April 21, 2009), Vivian Maier Prints Inc.)

Prince Charles advarer mod monokulturalisme

Prince Charles has warned that the British countryside risks being ruined by monoculturalism.

If society continues to spurn village pubs and traditional crafts, it will end up ‘pulling threads’ from the ‘delicate tapestry’ of rural life, he said.

The heir to the throne today used a verbose speech to tourism bosses to drill home his views on the importance of harmony and eco-living – and the paralysing peril of monoculturalism. […] Save our village pubs: Charles warns that monoculturalism is killing rural communities

Canada: Moskébyggeri skal lokke muslimer til by

I det mindste må man sige at selvafviklingen byder på stunder af absurd teater (LFPC).

At a time where the rights tribunal forbids the recitation of prayers before the beginning of sessions in the city of Saguenay, (Quebec) Mayor Gendron of the small municipality of Huntingdon offers land and buildings for the construction of a mosque and madrassa. […]

Huntingdon wants its mosque. According to what Rue Frontenac has learned, the mayor Stephan Gendron has been searching for many months for a promoter or an Islamic group that will agree to build “a place of cult” in the small city of upper St. Laurent, which has no Muslim citizens. […] Quebec: The mayor of a village without any Muslims wants to build a mosque engelsk oversættelse på Gates of Vienna fra Poste de veille

Ud af verdens 193 lande er det kun 37 der har skrevet under

Ud af verdens 193 lande er det kun 37 der har skrevet under på 1961 Convention on the Reduction of Statelessness (mørkegrønne), og 5 af dem har aldrig ratificeret deres underskrift (de lysegrønne), det vil sige at konventionen gælder ikke for dem (blandt andre Frankrig og Israel). I Vesteuropa har Belgien, Schweiz, Italien, Spanien og Portugal slet ikke tiltrådt den.

De fleste arabiske lande har ikke underskrevet den

Af de 32 der er tilbage har 8 lande taget større eller mindre forbehold, så konventionen ikke dækker helt. Danmark er et af de 24 dukselande, der ikke har taget forbehold. Af arabiske lande i har kun to (Tunesien og Libyen) underskrevet og ratificeret – langt de fleste arabiske lande har love der specifikt forbyder at give statsborgerskab til palæstinensere, så de har ikke gidet underskrive konventionen.

Af alle muslimske lande er det kun seks (de to arabiske plus Azerbaijan, Mali, Niger og Senegal….og hvem vil have statsborgerskab der?) Wiki-artikel giver navne på alle underskrivere og kort over hvem der har underskrevet og ratificeret – FNs liste over underskrivere og ratifikatorer:

Vejen til Helvede er brolagt med FN-konventioner

Det siger sig selv, at vi bør ignorere og derefter fratræde en sådan konvention, som Anker Jørgensen bandt Danmark til sidst i 70 erne. Vejen til Helvede er brolagt med FN-konventioner, vi er så dumme at tage bogstaveligt og danskere i al almindelighed er ikke villige til at pantsætte deres land i despoternes klub, FN.

De vil have politikere, hvis loyalitet er dansk, og det er tydeligvis ikke oppositionen og dele af de borgerlige. Hvilken pligt bør vi have overfor palestinensere, som ikke skal påhvile deres arabiske naboer, for ikke at tale om stormagter som Rusland, USA, Kina og Indien ?

Information og venstrefløjen fik mere valuta for deres forargelse, end de selv havde drømt om. De må have undret sig glædeligt på samme måde, som det fortælles Osama Bin Laden gjorde, da han så bygningerne styrte i grus på TV.

Fy, Danmark ! Men hvad med “Fy, stort set hele verden?”

Man skal vel bare opfatte forargelsen som en forlængelse af deres 1991-92-kirkebesætter-kup. For at skære det ud i pap: alene for at skade en regering, er disse skinhellige parate til at skade hvad som helst. En arabisk TV vært roser idag Danmark for at “respektere islam”: “When an Iraqi, Palestinian or Lebanese is kicked out of his home and no Arab country will take him, but Denmark does.” Hermed videregivet til rette vedkommende, jeg vil ikke eje den.

Søren Pind ser nu, hvad han er oppe imod. Svenske medier interesserer sig meget for “skandalen”, men undlader dog at citere Pind alt for udførligt, rosset kunne jo få griller: Fy, Danmark ! Men hvad med “Fy, stort set hele verden” ?

Danmarks integrationsminister Birthe Rønn Hornbech (Venstre) fick sparken i tisdags. Historien bakom är komplicerad, långt ifrån utredd, men sorgligt typisk det Danmark som under 2000-talet blivit alltmer tillslutet.På kollisionskurs med FN-konventionSe også Danish minister sacked for doing what EVERY Arab country does.

Århus: Hvide racister forulemper afrikansk forfatter … øøh nej, forresten

Overskriften er et skamløst plagiat af et af Robert Spencers velkendte retoriske virkemidler på Jihad Watch. Dog er overskriften korrekt, men på en anden måde end den stereotype betydning som enhver der hører ordene “hvide racister” vil læse i det – mellemøstarabere tilhører jo også den hvide/kaukasiske race. Der findes ikke nogen ‘mellemøstlig race’. Der hvor vi befinder os i dag er det imidlertid umuligt at formulere episoden på denne måde i maintreammedierne, hvor racister kun kan være én slags.

Den forfulgte forfatter, Tendai Tagarira, er med et friby-ophold i Aarhus nok kommet væk fra Zimbabwes præsident Mugabe, men det er ikke slut med at blive forulempet.

I dagens udgave af JP Aarhus beskriver han, hvordan en mellemøstligt udseende mand helt umotiveret giver sig til at spytte, råbe ad ham og kalde ham “Animal (dyr, red.)” på åben gade.

»Jeg er blevet forfulgt og truet talrige gange i mit liv, så når noget sådant sker, bliver jeg bange. Jeg begynder at frygte for min egen sikkerhed. Jeg ønsker ikke at gå rundt i Aarhus og være i konstant alarmberedskab, af frygt for at en eller anden kunne finde på at skade mig,« skriver Tendai Tagarira, der tilføjer, at han i øvrigt føler sig sikker i Aarhus. […] Eksilforfatter forulempet i Aarhus

Historiens veje er uransalige. Skæbnen vil at netop denne dag byder på et fascinerende ekko af denne historie fra Storbritannien, det multikulturelle paradis under opbygning, hvor drakonisk lovgivning dog stadig kæmper med særligt genstridige elementer – dog rakte lovgivningen altså ikke i dette aktuelle tilfælde til fængsling. Det man her skal huske er den massive historiske præcedens for islamisk handel med sorte afrikanske slaver – ligesom brune, mellemøstlige racister ikke kan formuleres som sådan inden for mainstreammediernes paradigme, på samme måde er dette ……. sorte kapitel aldeles fraværende i mediernes reportage-‘diskurs’. Man skal også huske at muslimske navne der indeholder ‘abd’ dels henviser til muslimens slaverolle i forhold til Allah, dels har en bibetydning af ‘sort (afrikansk slave)’.

A judge told a sex attacker’s brother who racially abused a BBC cameraman that he would have liked to have sent him to prison as he walked free from court.

Camerman Marcel Bailey was preparing to record outside a crown court following a heated sexual assault sentencing when the defendant’s brother, Mohammed Ali, stepped in front of the camera and began to hurl racial abuse at him.

The father-of-one was this week convicted of calling the black BBC cameraman a ‘slave’ and telling him to ‘get back to his plantation’ as he tried to film an interview. […]

Ali, who wore a black jacket, dark grey top and black jeans, continued to shake his head at the District Judge, asking ‘why do you treat us differently?’ before leaving the court shouting ‘Islam Forever.’ […] Sex attacker’s brother who called black BBC cameraman ‘a slave’ walks free from court

Aha. Ali mener altså at det var relevant at inddrage islam i denne forbindelse. Hvorfor dog? Vi andre kan blive trukket i retten af en nidkær og selektiv statsadvokat for at sige det samme (LFPC).

En särskild satsning görs på kvinnor som av religiösa, kulturella eller andra skäl inte vill bada tillsammans med män.Hela lördagarna är vikta för kvinnor, liksom tisdagskvällar och torsdagskvällar….Rans konkurrenter i Limhamns och Malmö simsällskap kommer också att erbjuda simundervisning för kvinnor, med kvinnlig personal på Rosengård. Rosengårdsbadet storsatsar på kvinnor

Når denne ægte progessive “storsatsning” kan gennemføres i “världens modernaste land”, skyldes det naturligvis det lykkelige sammenfald af grupper, som det altid er synd for, uanset hvordan de opfører sig: kvinder og tilflyttere fra underudvikl……..Ups !, “udviklingskulturer.”

Anstændighedens blinde øje

– Vi kan ikke sætte lighedstegn mellem tilstandene i Det tredje Rige og Danmark idag. Slet ikke, men nogle af de sproglige mekanismer, som blev sat i system dengang af det politiske styre kan vi opleve idag også, når politikere – uanset hvilket parti, de tilhører – debatterer og bogstavelig talt vender og drejer ord, så de får andre betydninger eller i sig selv rummer billeder og fordomme. Eksempler på noget sådant finder man i medierne og den politiske debat herhjemme og ofte i forbindelse med folk af anden etnisk oprindelse end dansk.Tag f.eks. ordet ‘2.generationsindvandrer’, som straks giver associationer om unge muslimske ballademagere. Det samme gælder når bebyggelser udnævnes til ‘ghettoer’, så overser man behændigt at den største del af beboerne bestemt ikke falder ind under ovennævnte kategori! P 1 Knud Lindholm Lau: Ytringsfrihed javel, men pas på hvad du siger! 25 minutter

Der er rigtignok flere europæiske meningsundersøgelser, der viser at islam efter kun tre årtier er upopulær hos et folkeligt flertal i hele Vesteuropa. Lau mener, at det skyldes ytringsfriheden, der ikke er hensynsfuld nok. Hvis det var så enkelt, skulle det nemt kunne ændres, mens Laus ligning mangler at tage hensyn til faktorer udenfor sproget. Selv ser jeg ingen paralleller mellem jødernes skæbne i 30 erne og muslimernes upopularitet i dag. Hitler måtte gennemføre sit folkemord i det skjulte, hans jødehad havde intet folkeligt flertal, så den censurerede, tyske presses sprog om jøder, var derfor heller ikke afgørende for dets gennemførelse. Det legitimerede blot et mindretal af barbarer, som allerede fandtes.
Islams brede upopularitet peger henimod et langt mere skræmmende scenarie i en fjernere fremtid, – et scenarie der burde skræmme enhver muslim langt mere end det gør. Alene det faktum, at muslimer i al almindelighed ikke er videre bekymrede, lover meget dårligt for undgåelse af alvorlige konflikter og lidelser for det muslimske mindretal i Europa. Selvsanering og selvkritik havde givet forhåbninger.
Folk agerer rigtignok på mediebilleder både sande og falske, og selvom pressen gør sig hæderligt umage, kan visse muslimers handlinger dårligt skjules, men det agerer først og fremmest på situationen lige foran næsetippen – på gadeplan. Den burde skræmme Lindholm Lau, ikke sproget om den. Dernæst skulle Lau studere konflikter i hele verden, der involverer islam. Fra Mendenao til Balkan, fra Thailand til Paris´forstæder. Så kan han komme tilbage og prøve at bilde os ind, at konflikt med islam kan tales op og ned og at sådanne konflikter er ikke-muslimers skyld.
Ingen kan udelukke et folkemord på Vesteuropas muslimer når man tager de nuværende tendenser i agt, det er nok det eneste jeg kan blive enig med Lindholm Lau om. Men det er også ilde nok. Vi kan ikke engang blive enige om at fordømme dem, der overhovedet har givet denne mulighed en chance. »Never give evil a second chance« sagde Eli Wiesel for et par år siden. Som jeg ser det, har nye onder fået alle de chancer, de overhovedet kan ønske sig, og det skulle undre mig, om ikke netop Lau har ydet sit personlige bidrag til ondskabens mulighed. (se også Knud Lindholm Lau og Lars Hedegaard i Deadline, november 2010. og Daniel Pipes´ scenarier for et fremtidigt Europa: Eurabian Nights.)

Øresundsbroen set fra Dragør