Det er godt set af DR 2: “Hvorfor ikke give Jimmie Åkesson den behandling, han ville have fået som leder for et mindre parti som f.eks. de Radikale på senest 5.1 %, men udenfor parlamentet i Danmark?” Det kan ses her online fra kl 20 (antagelig kun fra danske PC er) vi følger det til det foreligger på You Tube – også her. Efter Søren Espersen og fire røde kvinder, hvoraf Astrid Kragh er den hæderlige og Drude Daherlup manipulerer med sandheden, når hun vil bilde forudsætningsløse danskere ind, at SD har haft lige så fri medieadgang som andre. Vi har skrevet om den gradvise lettelse af den totale censur, da det stod enhver klart, at SD ville komme i Riksdagen. Vi gentager det gerne – Drude Dahlerup er en manipulator, en populist og en ikke-demokrat, der “struntar i ” at Sverige har i årtier haft de facto censur, når det blot ikke var for synspunkter som hendes egne. Så kommer Flabede Falbert på. I baggrunder sidder Mikael Jalving, der nok også kommer til orde. 20:30: Som en kammerat mailer, det tegner allerede til at blive et legendarisk program. Kjersgaard virker velpålæst og velforberedt på emnet. 20:37 kommer Jalving på og giver Drude Dahlerup konkrete problemer. 20:41 ber Espersen Dahlerup gøre rede for Malmø jødernes problemer. Dahlerup taler igen udenom. Inden man ved af det er der gået en time, sådan er TV, og mon ikke lige den på det specifikke emne blanke Zenia Stampe, fik lov at fylde uforholdsmæssigt meget, mens Jalving, der har læst på lektien til sin bog i et halvt år, knapt fik lov at komme igang, hvad der måske skyldtes, at programmet ganske langsomt sejlede væk fra sit emne, ikke mindst takket være de deltagende R, S og SF kvinder. De er så unge, at det uden tvivl vil indhente dem. Det har Sverige ikke tid til at vente på.

Debatten på DR2 viser torsdag aften den omstridte valgvideo for Sverigedemokraterne, som svensk tv ikke vil vise. Clement Kjersgaard styrer debatten med partilederen Jimmie Åkesson og spørger: Skal Sverige kopiere Danmarks udlændigepolitik? Svensk TV4 nægter at vise Sverigedemokraternas valgreklame, som, de mener, hetzer indvandrere. Derudover er partiet ikke blevet inviteret til den afsluttende partilederrunde på svensk tv.Clement Kjersgaard giver partiformand, Jimmie Åkesson, to minutter til at præsentere sit valgoplæg, lige som han ville få i en dansk partilederrunde. Forbudt svensk valgreklame vises på DR2 – Hele programmet 58 minutter kan ses her.

I frygt og bæven for folket
Hanne Sanders er så klar i mælet, man kan forlange af en professor, og det er  glimrende “klarspråk” ovenpå Drude Dahlerups fornærmelser mod intelligente mennesker. Man skulle efterhånden tro, at dansk og svensk public service stopfodrer os med  Drude Dahlerup, simpelthen fordi de ønsker at påvirke os med gennem hendes uhæmmede politiseren, for det kan da ikke være fordi de ikke kender andre at ringe til ?

i stället för denna förutsägbara reaktion kunde man överväga varför danskarna reagerar som de gör. Hur gör de demokrati? Mycket tyder på att man i Danmark är mindre rädd för vad befolkningen tycker. Målet är i högre grad att människors hållningar ska representeras i Folketinget.

I Sverige krävs fyra procent av rösterna för att ett parti ska bli representerat i riksdagen mot bara två i Danmark. Det är lättare för en dansk att vara missnöjd med de etablerade partierna och bilda ett nytt. Det har därför också funnits mer än dubbelt så många partier i den danska riksdagen jämfört med Sverige sedan andra världskriget. I SVT:s omfattande valprogram – utfrågningar och debatter – får bara riksdagens partier ordet. I Danmark får alla partier som är berättigade att ställa upp lika mycket tid. Det gör självfallet också att det är mycket svårare för ett nytt parti att bli invalt i Sverige.

När det handlar om vilka som ska bli riksdagsmän i Danmark har personval länge varit avgörande och inte, som traditionen har varit i Sverige, partiernas rangordning. Samma ointresse för vad väljare och medlemmar tycker ses när ett parti ska utse ny ordförande. De får lov att acceptera valberedningens förslag. I Danmark får man däremot välja – mellan flera kandidater. Därför vet vi inte om medlemmarna i Socialdemokraterna eller Folkpartiet faktisk ville ha Mona Sahlin eller Jan Björklund.

I ett folkstyre är hemliga val viktiga. Det är därför betänkligt att en svensk väljare i full offentlighet tvingas ta ett partis valsedel. Det enda som är hemligt är när den läggs i ett kuvert. Med den hets som nu förs mot Sverigedemokraterna kan det mycket väl finnas människor som inte offentligt vågar ta deras valsedel, ja man kan inte ens vara säker på att den finns i vallokalen. I Danmark är det ett offentligt ansvar att trycka en valsedel med alla partier och på denna sätter man i hemlighet sitt kryss.

Det finns alltså flera tecken i det politiska systemet på att man i Sverige inte i lika hög grad önskar att människors hållningar får politisk representation. Med anledning av diskussionen om Sverigedemokraternas valvideo kan det vara intressant att överväga vad medierna gör för att kämpa emot detta – för att stödja den i demokratin helt avgörande debatten mellan olika hållningar, också dem man inte tycker om. Det är viktigt i en valkamp, men kanske ännu viktigare i demokratins vardag. Det största problemet är nämligen att vi i Sverige lever i ett folkstyre där man verkar vara rädd för den egna befolkningens åsikter.Befolkningen väcker fruktan och bäv, af Hanne Sanders, föreståndare för Centrum för Danmarksstudier och professor i historia vid Lunds universitet

Grænseafprøvning, grænseoverskridelse eller generalprøve

Den endelige sandhed om de to yemenitiske statsborgere der blev anholdt efter deres ankomst til Holland fra USA vil måske aldrig komme for en dag. Men det er værd at notere sig at der under alle omstændigheder er en gråzone af adfærd samt medbragte effekter i bagagen der bevidst kan bringes i spil med forskellige ondsindede formål. Der kan rent faktisk være tale om en ‘dry run’, en afprøvning af sikkerhedsapparatet og forberedelse af et virkeligt terroranslag. Der kan også være tale om netop forsætligt at pådrage sig mistanke som ikke efterfølgende kan føre til domsfældelse, med henblik på at bestyrke muslimers offerrollestatus – en status der dels er eftertragtet i vestlige lande, og dels kan føre til slækkelse af flysikkerheden for netop denne gruppe, og som herefter vil gøre terrorangreb lettere at gennemføre. Oversættelse til engelsk på Gates of Vienna af den hollandske anklagemyndigheds udtalelse (LFPC).

The two Yemeni men who had been detained since Monday on the suspicion of possible involvement in the preparation of a terrorist crime, were released tonight [afternoon, September 1]. Both men were arrested after the American authorities had informed the Netherlands on the fact that suspect goods were found in the luggage of one of them. This luggage was intercepted by the American authorities and remained in the U.S. In a preliminary test in America in addition to this, a possible presence of a trace of explosives was determined on an item of the luggage goods. […]

Both the research in the U.S. and the research in the Netherlands showed there were no more indications for the possible involvement of men with any punishable offense. With more accurate tests conducted in the U.S., no presence of an explosive substance has been determined. Also, after further research, the goods found in luggage have not been determined suspect. […] Dutch Authorities Release the Pepto-Bismol Bombers

En person som har jobbat mycket på högstadium och gymnasium i invandrartäta områden tipsade om en nyhetsinslag som gjorde honom mycket upprörd. TV inslaget sändes igår 1 september i Tvärsnytt och visar hur Socialdemokraterna med Mona Sahlin var ute i Örebros miljonprogram och håvade in röster bland nysvenskar som befinner sig i beroendeställning till bidrags-Sverig. De flesta som bor här har ingen som helst koll på vad partierna står för, vem som företräder dem eller ens vad riksdagspartierna heter. Se mere på Tobleronepolitik.

Hvor langt er der fra, at indvandrere til Sverige nu får betaling for at læse sig svensk, til at de får betaling for at stemme ?Mona Sahlin advarer mod danske tilstande, hun ved godt hvem der med tiden kommer til at aflevere flest vælgere. Men nu er der så mange indvandrere i Sverige, at hun måske kan få lige så mange  nye stemmer, som hun kommer til at aflevere. at SAP så at sige er “fremtidssikret”, som det hed  i PC sproget for 15  år siden., at det vender  tilbage til de lyksalige  plus 50 % af stemmerne i Sverige. Man skal så nok forestille sig et SAP med en betydeligt  nedtonet feminisme og HBT-politik og en helt anden type formand.………

Og så er det bare begyndelsen….

Når man husker de alvorlige “urelgelmæssigheder” ved hollandske valg i forsommeren, hvoraf vold og trulser blot var nogle af dem, så er det præcis det Sveriges sløsede valgsystem inviterer til. Og det er det, der vil komme før eller siden. Vold og massesvindel. Hold øje med det, det kan blive dennegang.

Skandal. Sabotage. Polis. Känslorna svallade direkt när årets förtidsröstning drog igår.Argast tycks moderater och sverigedemokrater vara.När jag skulle förtidsrösta på Stadsbiblioteket gick det inte. Någon saboterar den demokratiska processen genom att ta bort valsedlarna för Sverigedemokraterna, skriver Olof Persson i mejl till Sydsvenskan och andra medier.Moderaternas politiske sekreterare Patrick Reslow talar upprört om brott mot vallagen sedan en valförrättare i Stadshuset ska ha slängt en del av partiets valsedlar.– Skandal!Det ska ha hänt på fler ställen, efter vad Reslow säger sig ha hört av en partivän.Är det så kommer vi att polisanmäla det, säger Patrick Reslow.Redan bråk om valsedla Valmyndigheten får anmälan om valsabotage mot SD på Malmö stadsbibliotek.

Tredje Världskriget – så här blir det

Av Nicolai Sennels (översatt från blog i Jyllandsposten 2009 Nov 22)

Kulturklyftan

Detta är ingen skrämselberättelse. Det är inte så, jag önskar att saker ska utveckla sig. Det är så här jag tror, att framtiden blir. Denna inlaga publicerades som blog på Danmarks stösta tidning, Jyllandsposten 2010 Nov 22. Den fick 300 kommentarer med på vägen och omtaledes även i Weekendavisen (Högkvalitets danskt veckomagasin). Därför ser jag god anledning till att sprida dessa funderinger även utanför Danmark.

Innan jag går vidare skall jag berätta att fruktan för en våldsam konflikt mellan den muslimska värld och Västen är ganska vanlig. Enligt en opinionsundersökning för World Economic Forum (rapporten “Islam and the West”, Annual report on the state of dialogue) tror upp emot hälften av befolkningen att denna konflikt överhuvudet taget inte kan undgås.

Även om många menar, att det bara är en fråga om tid innan en sådan världsomfattanda konflikt bryter ut, så är det troligen få som har en idé om hur den praktiskt kommer att se ut – och hur den kommer att upplevas av den enskilda människan.

Med bakgrund i den insikt jag har fått i den muslimska miljön genom mitt arbete med över hundra våldsbenägna och radikala muslimer, vill jag här komma med ett bud på hur konflikten vill utveckla sig framöver. Då detta är min nästsista blog-inlaga ger jag bara gas – det blir långt.

Etniska spänningar

Det är i dag klart, att integrationen av muslimer inte har lyckats i tillräcklig omfattning,och intet tyder på att utvecklingen vill vända. Tvärtom. De människor som sent i förra seklet förgäves kämpade emot att öppna gränserna för människor från den muslimska värld, har fått rätt i stort sett allt som de varnade emot:

Omkringdrivande grupper av våldsbenägna muslimer; långsam kvävning av välfärdssmhällets ekonomi och trygghet; terror; laglösa parallelsamhällen; hotande islamister som skriker framför våra regeringsbyggnader. Institutioner så som folkskolor, sjukhus och mentalsjukhus, kommuner, vårdhem, polis och fängelser etc. som kroknar ekonomisk och manskabsmässigt under muslimers bristande förmåga och vilja till att upptaga danska och västliga kulturnormer i sig.

Men det är bara toppen av isberget – det är förtid och nutid. De ättniska spänningarna i Europas storstäder öker fortfarande och laglösa muslimska områden knoppskuter i europäiska storstäder varje år.

Det ända som hotar världens framgång mer än det ständigt stigande antalet konflikter mellan muslimer och oss andra, är troligen överbefolkning.

Tredje Världskriget blir inte ett konventionellt krig, där länder kämpar över gränser. Det blir krig mellan muslimer och icke-muslimer i våra egna städer.

Det kommer inte att finnas fronter bakom vilka civila kan leva relativt tryggt och oberörta av stridens fasa, bara de håller sig på säkert avstånd från kamphandlingarna – dessa kommer nämligen att utspela sig i våra egna gator och gränder. Otrygghet och fara kommer att drabba den enskilda långt hårdare.

Integrationen har forlorad, men vem vinnar ?

Västliga makter har aldrig vunnit ett krig mot gerillastyrkor – varken i Vietnam, Afghanistan, Irak eller någon annanstans. Om vårt sekulära, humanistiska och demokratiska system skulle komma ut som segrare, är det tyvärr stor risk, att vi kommer att ha övergett vår egen humanism, mänskliga rättigheter och demokratiska värden.

Sådanna är vi människor: vägrer man att se problemen, för att man inte vill se dem i ögonen – eller hoppas att de löser sig själva – riskerer man att överreagera, när tålamodet väl tar slut. Gudarna förbjuda det, men vi har kanske inte haft den sista kristallnatt i vår tid.

Muslimsk kontrollerade områden

Motståndet mot icke-islamiska auktoriteter som t.ex. polis, brandkår, ambulans, och landets lagar är stigande. På många ställen i Västeuropa finns det i dag no-go zoner. Här varnas icke-muslimer mot att skylta med icke-muslimska religiösa symboler och icke-muslimska auktoriteter blir ofta stenat ut. Frankrike har 751 officiella no-go zoner, som utmärker sig genom att franska myndigheter har förlorad auktoritet och kontroll. I England är tillståndet likadant.

Också lilla Danmark har i dag muslimsk-dominerade områden, där polisen är tvingad att alliera sig med imaner och vara passiv mot även uppenbar kriminalitet, för att inte provocera kravaller och våld. Det samma gäller för många områden i Holland, Belgien, Tyskland osv. I Malmö, där 25% av befolkningen är muslimer, måste brandmän ha skottsäkra västar, skyddande maskar och armerade fordon när de ryckar ut till de muslimsk dominerade områden.

Fortsæt med at læse “Socialdemokraternes “stemmeskole””

“82,9% röstar på sossarna i Örtagården i Rosengård” og resten på Vänsterpartiet. »Jeg tänker på socialbidrag, alla ska ha lika bra välfärd,« siger en interviewet pige. Der må være et betydeligt borgerligt flertal i den oprindelige svenske befolkning, men de borgerlige er ved at erodere deres vælgerunderlag som de høflige og anstændige mennesker, de er. Tiden er med SAP og VP.

I hela Rosengård har 38 procent av invånarna mellan 20-64 år ett arbete. 62 % av de vuxna, arbetsföra invånarna är därmed arbetslösa. I Rosengård lever 21 % av invånarna på socialbidrag (försörjningsstöd). Den totala andelen invånare vars inkomst utgörs av någon form av bidrag är runt 80 % (17 501 invånare av 21 955 är inte förvärvsarbetande).I stadsdelen Herrgården är 85 % av invånarna mellan 20 och 64 år arbetslösa. Totalt arbetar 353 av 4 914 invånare. Därmed utgörs den totala andelen invånare vars inkomst är någon form av bidrag till 93 % av befolkningen

Bad faith at Ground Zero

Why are Germans upset over critic of Islam?

Former politician admits trying to ‘jolt’ Germans over Muslim integration.“Everyone’s against Sarrazin!” was the headline that Bild,Germany’s largest daily newspaper, chose for its Tuesday issue. Deutsche Bundesbank board member Thilo Sarrazin has sharply criticized both German Muslims for failing to embrace integration and Islam for its tendency to lead to terror.

“What did he say that was so sensational? You can look up all the facts. You can see – Germany supposedly loves people who think outside the box. But Germans don’t trust non-conformist opinions. That’s why this witch-hunt is happening,” the well-known German-Jewish journalist Henryk M. Broder said. By BENJAMIN WEINTHAL, JPost – Man kan se presskonferencen her og et interview med Henryk Broder bagefter her.

Farshad Kholghi i Gøteborg

Fortsæt med at læse “»Vi er den nye arbejderklasse«”

Som altid med CBN skal man leve med den ældre herres salvelsesfulde ind- og udgangsbøn, men de parisiske interviews fejler ikke noget.

An ordinary French citizen who has been watching the Islamization of Paris decided that the world needed to see what was happening to his city. He used a hidden camera to start posting videos on YouTube. His life has been threatened and so he uses the alias of “Maxime Lepante.” ……But Lepante has observed cars coming from other parts of Paris, and he believes it is a weekly display of growing Muslim power.”They are coming there to show that they can take over some French streets to show that they can conquer a part of the French territory,” he said. 1september 2010: CBN ‘Islamization’ of Paris a Warning to the West. The Iconoclast ‘Islamization’ of Paris a Warning to the West

Rapporter om valfusk – har du sett något?

Som väntat strömmar nu rapporter in från hela landet om valfusk, där Sverigedemokraternas valsedlar systematiskt tas bort, slängs eller göms. Vissa röstmottagare har rapporterats vägra lägga ut partiets röstsedlar.Sverigedemokraterna lanserar därför e-mailadressen valfusk@sverigedemokraterna.se. Folket uppmanas att maila dit ifall man ser att valfusk pågår, ifall valförrättare vägrar lägga ut valsedlarna, ifall de saknas eller andra problem. Det är av yttersta vikt att alla händelser rapporteras! Maila alltså till valfusk@sverigedemokraterna.se!

Dur heller ikke …

Det er bare ikke muligt. I en Googletid kræver det kun en computer med internetadgang at skyde en multikulturel drøm i sænk. Det burde jo ellers være enkelt: Når man inviterer til rituel spisning i illusionens navn finder man vel bordpartnere der som en selvfølge opfylder helt elementære forudsætninger – dokumenterbar tilslutning til demokrati og pluralisme på ubestemt tid, frasigelse af herrefolksmentalitet og sharia, og accept af andre udvalgte og mere ægte offergrupper. Men de findes ikke, slet ikke hvis det skal være folk der kan siges at være bredt repræsentative for islamisk kultur. Beggars can’t be choosers, og så må man tage sig til takke med lidt intolerance og hadkultur. Men en dag så indfinder den sig nok, den så eftertragtede multikulturelle harmoni. Det blev ikke lige denne gang (LFPC).

Tyrkisk familieminister har kaldt homoseksualitet for en ‘sygdom’. Dansk Folkeparti kritiserer, at hun er inviteret til Ramadan-middag på Christiansborg.

En af deltagerne i den omstridte Ramadan-middag, som holdes på Christiansborg, kritiseres nu for at være kommet med fordomsfulde udtalelser om homoseksuelle.

Tyrkiets familieminister, Selma Aliye Kavaf, vakte tidligere på året opsigt i sit hjemland, da hun blandt andet fortalte avisen Hurriyet, at ‘homoseksualitet er biologisk uorden, en sygdom som bør kureres’. […] Homo-hadende minister til ramadanmiddag

The BBC’s propaganda for fundamentalist Islam

One of the main conclusions I drew from my Telegraph/Channel 4Dispatches investigation of the East London Mosque was quite how gullible some parts of the white establishment were in the face of a persuasive PR machine telling them what they wanted to hear.

Since we exposed some of what actually goes on inside this mosque, there has been a welcome reduction in the number of politicians and suchlike prepared to visit. But one key part of liberal Britain, the BBC, retains a trusting faith in the mosque’s spin that no amount of contrary evidence appears able to shake.

In March, as I wrote here, the BBC allowed its flagship discussion programme, Any Questions, to be hijacked by the mosque. That could, conceivably, have been carelessness. But last week the Corporation went one step further. Its BBC1 documentary on the East London Mosque, Middle East Enders (available to watch here for another day) was quite simply a licence-fee-funded, half-hour advertorial. […]

As we reported, and as the BBC must have known, the East London Mosque is in fact controlled by, and is the headquarters of, an Islamic supremacist group called the Islamic Forum of Europe – which, in its own words from one of its own leaflets, is dedicated to changing the “very infrastructure of society, its institutions, its culture, its political order and its creed … from ignorance to Islam.” It has been accused by the local Labour MP of infiltrating his party to achieve these ends.

In another leaflet, the IFE says it “strives for the establishment of a global [my italics] society, the Khilafah … comprised of individuals who live by the principles of … the Shari’ah.” The IFE’s “primary work” to create this state, the document goes on, “is in Europe [my italics] because it is this continent, despite all the furore about its achievements, which has a moral and spiritual vacuum.” […]

In keeping with its spirit of tolerance, bridge-building and harmony between faiths, the East London Mosque has hosted such notably tolerant and harmonious meetings as, for instance, the half-day conference on ‘social ills’ on 9 July last year. One of the “social ills” — with an entire session to itself — was “music,” described by one of the speakers, Haitham al-Haddad, as a “prohibited and fake message of love and peace.” […]

Or then there was the mosque’s even more tolerant and harmonious event with a man called Murtaza Khan – who told his audience that women who use perfume should be flogged – and the harmonious, tolerant “Spot The Fag” contest run, at the mosque, by an anti-gay preacher called Abdul Karim Hattin. There’s been a big rise in gay-bashing in that part of East London lately – but it can’t have any connection with the tolerant, harmonious views preached at the mosque, of course. […] Andrew Gilligan: The BBC’s propaganda for fundamentalist Islam

NY borgmester Bloomberg: Her går det godt, send flere petrodollars

Læs denne historie i forlængelse af de to ovenstående, og vi har et ganske godt billede af tidens syge: Politikere associerer sig i multikulturens navn med personer der er multikulturen fjendtligt stemt – statsstøttede mediemastodonter kolporterer løgn og propaganda for landets og demokratiets fjender – og en entreprenant borgmester giver direkte udtryk for modvilje mod åbenhed i spørgsmål om evt. undergravende kræfters økonomiske støtte til et projekt i hans lille kongerige (LFPC).

Attorney General Andrew M. Cuomo should not investigate the financing of the proposed Islamic community center near ground zero, Mayor Michael R. Bloomberg said on Tuesday, reiterating his support for the project.

“I think it’s a terrible precedent,” he said. “You don’t want them investigating donations to religious organizations, and there’s no reason for the government to do so.” […] Mayor Opposes Examining Islamic Center’s Finances

Efter att TV4 vägrat sända den reklamfilm som Sverigedemokraterna producerat, har partiet idag tillsänt TV4 en ny reklamfilm. Då TV4 tidigare menat att den ursprungliga filmen brutit mot lagen, har SD nu försökt tillgodose de av TV4 påstådda lagöverträdelserna. Detta har inte varit helt lätt då TV4 aldrig preciserat vad det är i den ursprungliga filmen som varit olaglig – På tvärs med juridisk expertis, och med censurkritik från den danska regeringen som följd, har TV4 nekat oss att sända den reklamfilm som vi avtalat om. Utan precisering från TV4 avseende vad det är i vår reklamfilm som skulle vara lagvidrigt har det varit svårt för oss att anpassa oss efter TV4:s godtycke.
– Vi har dock gjort vårt bästa för att få bort alla element i filmen som TV4, ens med största fantasi, kan uppleva som politiskt stötande.Vi beklagar att politisk censur förekommer i Sverige, men ser nu fram emot att få se vår nya reklamfilm rulla i TV4 den 6-17 september. Sverigedemokraterna lanserar ny reklamfilm för TV4

Svensk valgfejde i Danmark

Hvis man ikke vidste bedre, skulle man næsten tro at der den 19 samtidigt var valg til det danske Folketing: Lars Hovbakke, ph.d., lektor, Aarhus Universitet,Sverigedemokraterna kan blive den store vinder , Kasper Støvring Når politik bliver til moral, begynder volden og Morten Uhrskov Jensen, Lad den svenske elite stege. JP Leder: Rigtige meninger, Desuden på P 1 i dag :Svenske valg er frie men ikke fair, og Lars Trier Mogensen og Erik Meier Carlsen: Dansk-svensk tummel. Valgstederne er åbnet i Sverige. Stemmesedler og valgplakater med det  Sverigedemokraterne bliver fjernet.Det er ikke så ligetil at følge med, og så er Jimmie Åkesson i DR 2 Debatten i morgen:

DR 2 Debatten inviterer Sverigedemokraterne til debat

Sverigedemokraterna, Sveriges svar på Dansk Folkeparti, står i flere meningsmålinger til at komme ind i det svenske parlament ved valget 19/9. Men svensk TV4 nægter at vise partiets valgreklame, som stationen mener hetzer indvandrere. Og formanden, Jimmie Åkesson, er ikke blevet inviteret til den den afsluttende partilederrunde på svensk tv.Åkesson er gæst i sæsonpremieren på DR2’s DEBATTEN, der viser valgreklamen i sin helhed og – i tradition med en dansk partilederrunde – giver Åkesson to minutter til at præsentere sit valgoplæg.Emnet for udsendelsen lyder: Skal Sverige kopiere Danmarks udlændingepolitik? Debatten 02. september 2010 kl. 20:00 på DR2

“Vi kan inte heller mötas utan att kunna ta varandra i handen”

af Lars Berglund, docent (nægtet optagelse på SvD Brännpunkt)

Jesus Alcala skrev på Debatt (2010-08-29) en artikel under rubriken ”Med täckta ansikten kan vi inte mötas” Alcala beskrev på ett föredömligt sätt de problem som uppstår i vårt sekulariserade, moderna samhälle när muslimska kvinnor kräver att få bära heltäckande kläder i offentliga och andra miljöer.

När jag läste denna artikel kom jag osökt att tänka på den debatt som uppstod när en ung, muslimsk kvinna, i samband med en TV-intervju, vägrade att skaka hand med författaren Carl Hamilton. Det är klart att Hamilton blev förnärmad över denna oartiga provokation.(Newsmill 2008-11-04) ”Vem skall anpassa sig till vem”, undrade han och ansåg att folk bör ta seden dit de kommer. Och han frågade sig: ”Vad vill de?

Fortsæt med at læse “SDs valgfilm – TV4-tilpasset version”

Formelt er det selvfølgelig svært at fange den svenske-mediepolitiske klasse i flagrante demokratibrud, men de har årtiers rutine i at balancere på kanten. Det er muligvis lige akkurat lovligt, set med lokale og internationale retsøjne, men det er i særklasse uskønt: Deres politiske skøn falder ud til samme side hvergang, nemlig for dem selv og imod oposition og opkomlinge, der udfordrer deres magtmonopol. Den onde, udemokratiske vilje tvivler ingen der har overværet det i årtier et sekund på. Hvis svenskerne var revolutionært anlagte – hvad de mildest talt ikke er – ville denne elites ageren have fremtvunget en folkelig opstand forlængst.

Også fra Norge er der kritik: Frp: – Svensk brudd på demokratiske spilleregler. Ledarsidorna teg om dansk kritik.

Ellemanns ævl

Det kræver åbenbart ikke ret meget at have en blog på Berlingske Tidende. I et indlæg kloger Uffe Ellemann sig på svenske valg.“Vi kan lære lidt af svenskernes mere tænksomme og hensynsfulde debatkultur.” Ja, men nu snakker vi ikke kultur, vi snakker grundlæggende demokratiske og valgtekniske principper. De sidste 15 år, har der været “urelgelmæssigheder” ved svenske valg. Svindel, for at sige det som det var. Allerede i 2002 kritiserede Helsinki Watch den svenske demokratiske proces, både mediemæssigt og rent valgteknisk. Stemmesedler der systematisk forsvandt, plejehjemsansatte der stemte for 300 af deres beboere, partier der ikke havde adgang til medierne osv. Kunne man ikke forlange af en fhv. udenrigsminister, at han satte sig bare rudimentært ind i hvad han skrev om, fremfor at skrive ufunderede tonemester-causerier? Er Ellemann venstremand, når det kommer til stykket? Det han hylder i sit blogindlæg, er AFA og Enhedslistetanker. Han vender det blinde øje til mange års censur, vold, forfølgelse og berufsverbot. Helsinki Watch: Swedish General Election 2002

As nationalism rises, will the European Union fall?

Det er altid interessant at se Danmark eller Europa anskuet udefra. Enten får man indsigt i store linjer man ikke selv ser for bare træer, eller også afsløres iagttagerens eget udgangspunkt i nærmest pinlig grad, uagtet dennes kvalifikationer. Jeg tillægger således ikke amerikanske akademikeres fascinerede skræk for dunkle, folkemorderiske kræfter i folkedybet af The Old World større vægt, andet end som en perspektivering af deres egen historie. Jeg håber selvfølgelig at Charles Kupchan langt væk har ret i dette scenarie, men her i europæisk jordhøjde virker EUs kvælertag nu ikke til at blive sluppet. Kupchan er professor i ‘international affairs’ ved Georgetown University (LFPC).

The European Union is dying — not a dramatic or sudden death, but one so slow and steady that we may look across the Atlantic one day soon and realize that the project of European integration that we’ve taken for granted over the past half-century is no more.

Europe’s decline is partly economic. The financial crisis has taken a painful toll on many E.U. members, and high national debts and the uncertain health of the continent’s banks may mean more trouble ahead. But these woes pale in comparison with a more serious malady: From London to Berlin to Warsaw, Europe is experiencing a renationalization of political life, with countries clawing back the sovereignty they once willingly sacrificed in pursuit of a collective ideal.

For many Europeans, that greater good no longer seems to matter. They wonder what the union is delivering for them, and they ask whether it is worth the trouble. If these trends continue, they could compromise one of the most significant and unlikely accomplishments of the 20th century: an integrated Europe, at peace with itself, seeking to project power as a cohesive whole. The result would be individual nations consigned to geopolitical irrelevance — and a United States bereft of a partner willing or able to shoulder global burdens. […]

Europe is hardly headed back to war; its nations have lost their taste for armed rivalries. Instead, less dramatically but no less definitively, European politics will become less European and more national, until the E.U. becomes a union in name only. This may seem no great loss to some, but in a world that sorely needs the E.U.’s aggregate will, wealth and muscle, a fragmented and introverted Europe would constitute a historical setback. […] Charles Kupchan: As nationalism rises, will the European Union fall?

Sarrazin: Tyskland om 100 år – drøm eller mareridt?

Pågrund af Sveriges rejse kom vi bort fra oversættelserne fra “BILD.” Vi genoptager dem her.

Tyskland diskuterer Thilo Sarrazins nye bog.. I den udvikler han to scenarier for Tysklands fremtid: “Jeg lader min fantasi løbe frit . Den er tilspidset, den er satire, men den er ikke urealistisk, “skriver SPD politikeren.

af Thilo Sarrazin

I Tyskland år 2017 er den politiske klasse faktisk ganske tilfreds med sig selv, økonomien vokser langsomt, men den vokser dog. Siden efteråret 2017 er Angela Merkel leder af en sort-grøn regering.

Koalitionsregeringen bebuder et lovforslag der kriminaliserer fremmedhad og islamofobi. Jürgen Trittin havde under valgkampen vakt opsigt med sin udtalelse: “50 procent af araberene er mig kærere end de fem procent af højreradikale.”

Med stærk modstand fra EU, var kurser i tysk blevet fjernet som en betingelse for familiesammenføring.

Fortsæt med at læse “Valgobservatører ?”

Mølle på sydsiden af Kullen var det hotteste før første verdenskrig. Der gik tog fra Berlin, og der gik skib direkte fra Bellevue i Danmark. Kejser Wilhelm ferierede der, og var nær ved at blive dræbt på en ridetur. Hvad kunne det ikke have mefdført for Europas historie, hvis mordet var lykkedes hesten?

Når jeg ser Mølle, tænker jeg på Hjalmar Söderberg og hans danske barnebarn, Henrik Stangerup. Havde det ikke været for forfatteren til Doktor Glas og Elsa Gress, havde den danske litteraturhistorie set anderledes ud. Stangerup havde den prøvelse det var, at være en borgerlig intellektuel af europæisk observans i de røde halvfjerdsere, men da han døde i 1997 blev han lynhurtigt en troende socialdemokrat, hvilket beviser at der er frelse, selv for den mest forhærdede synder.

Stangerup ville stik imod tidsånden retablere skylden og ondskaben som virkelighed. (Manden der ville være skyldig), hans helte hed Holberg, Camus, Koestler, Orwell og Karin Boye, blandt mange andre. Få stemmer er mere savnede i dag end Stangerups. Jeg gjorde grin med ham i Politiken for mange Herrens år siden: “Man må forestille sig Henrik Stangerup som et lykkeligt menneske”. Da var ordene betydeligt klogere, end jeg selv var. Hvor mange dumheder får man ikke trykt, alene fordi de er fikst formulerede ? Små hvalpe pisser op ad store træer, men hele koret pissede med mig dengang. Er der andre, der skammer sig ?

Det er de tanker, der løber igennem mit hovede, når jeg ser Grand Hotel i Mølle, hvor Söderberg mødte sin danske Emilie Voss i 1910, dengang verden endnu var ung og bristefærdig af fremtidstro. Söderberg tog sit liv i oktober 1941 hos sin datter Betty i Øster Søgade 96 i København, i det der for ham var den sorteste af alle nætter: Nazisternes besættelse. Jeg ville gerne have læst, hvad hans barnebarn kunne have skrevet om vor tids nazister. Det er som om, de altid er der i forskellige klæder. Mogens Fog, Erik Skinhøj, Knud Jespersen, Gert Petersen,Ole Sohn og Lars Ohly, Gudrun Schyman og alle de sidstedages-hellige. Nyt tøj for hvert årti. Der går en lige linje fra Robespierre til Bin Laden og DR´s lidt forhenværende yndling, imam Abu Laban, smidt ud af tre lande, men nu langt om længe udvist af Danmark af døden. Ikke af nogen andre, vel at mærke.

Tolerance er de vantros erstatnings-credo, den er en “omni-spiritualitet”, der krammer enhver voldspsykopat, for “onde mennesker” er bare folk, der har fået for lidt kærlighed. Uden den tvangstanke, vælter deres liv. Til søs kaldte vi det “narrefisse”. Søfolk havde – i al fald dengang – et meget ærligt sprog. Når en luder var gratis, hed det “sympatifisse”. Man er helt ajour, det var rendyrket tillid. Særligt af lykken tilsmilede kunne få det, men i det daglige og i det store hele, måtte vi som regel leve uden den nåde. Det hedder “dagligdagen”. De fleste bruger lang tid på at  drømme sig væk fra den.

Stangerup og Camus lærer én, at man kan leve uden den åndelige rollator, den sympati fra den mulige gud og den kærlige, alt-overbærende kvinde, der giver én alt det, man ikke har fortjent. At mange andre ting end dagligdagen, er betydeligt værre, og at ønske sig væk, er  opskriften på katastrofe. At når små mennesker får store “visioner”, er der fare på færde. “Bereite dich zu leben”.

Det er mange imod, næsten rent  fysisk. Hele partier er dannet på  kvalmen over livet, som det er. Den konservative tanke er, at det er et mirakel, at det hele ikke er værre end det er, men at mareridtet altid er inden for rækkevidde. Det var de mareridt, Stangerups forfatterskab blandt andet handlede om, en fysisk realitet i hans levetid. Og det var Mølle den dag, i et land på vej væk fra sig selv ind i en fremtid, der for en omhyggelig betragter gennem fire årtier, ligner en uundgåelig katastrofe.

Da jeg så ud over Mølle-bugten i fredags, tænkte jeg: “Det er ikke sandt. Jeg tager fejl, dette forsvinder aldrig. det er min onde drøm.” (foto Söderberg i København.)

Under sina senare år i Köpenhamn ägnade sig Söderberg allt mindre åt skönlitteratur. Istället bedrev han religionsforskning i verk som Jesus Barabbas och Den förvandlade Messias. Söderberg menade att Jesus och Barabbas var samma person. Söderberg har också bland annat översatt Jens Peter Jacobsen och Anatole France till svenska.I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev Söderberg mycket kritiska artiklar om nazismen och dess anhängare. HJalmar Söderberg –  En kosmopolit i dansk litteratur, På Hotel Kullaberg fann Hjalmar Söderberg den stora kärleken, Badeskandalen i skånske Mölle,

Journalist-rektor: Nærmest censur mod svenske nationalister

De svenske nationalister Sverigesdemokraterne bliver forsøgt tiet ihjel af svenske medier, der ikke vil have dem med i den afgørende tv-debat og ikke vil sende deres valgvideo. Svensk presse svigter sin rolle, og det var aldrig sket i Danmark, mener journalistrektor Anne-Marie DohmJournalisten

Sandt nok, men det er set før og hørt før, det kommer op hvert 4 år ligesom valgobservatørerne, og så glemmer alle det igen. De der nyder godt af tingenes tilstand, de syv konservator-partier, har ingen interesse i at de  ændres. Man kunne  lade folk stemme hjemme fra deres pc, spare en masse penge og opnå en højere valgdeltagelse, men det er der heller  ingen,  der er  interesseret i.

Når angivelig offerstatus ‘fører til’ ekstremisme

De fleste af vores læsere er sikkert bekendt med Robert Spencers analyser og kommentarer på Jihad Watch, og henvisninger hertil er formentlig normalt overflødige. Citatet her er dog så præcis en afdækning af de uforenelige tænkemåder der er oppe imod hinanden, at det fortjener særlig opmærksomhed (LFPC).

[…] “The joke is on moderate Muslims,” said Muqtedar Khan, a University of Delaware political scientist and author of “American Muslims, Bridging Faith and Freedom.” “What’s the point if you’re going to be treated the same way as a radical? If I get into trouble are they going to treat me like I’m a supporter of al-Qaeda?”…

What’s the point? Did he really ask that? How about this for a point: Muslims should not support Al-Qaeda because of human decency. Because of respect for human life. Because of the importance of human rights. Because the “radicals” are perpetrating great evil, murdering innocent people and working for the subjugation of women and non-Muslims, and the extinguishing of the freedom of speech and the freedom of conscience. And apparently all that is just fine with Muqtedar Khan, if you make him angry.

That’s “moderation”? “Moderate Muslims” threaten to turn “radical” if they get angry

For dem er det store ting, den vises på TV, Danmarks største nyhedsprogram. TV 2 har fra svensk adopteret ordet “nationalister”, som vi ikke bruger i Danmark. Endnu. Og så mener jeg også, at når man “har nogen som sit idol”, er det en person, ikke et parti. Men hvad ved jeg om TV ? Men der er også ros til TV 2:

”I ett närmast kafkaeskt universum…” Haha, tack för att ni finns, Danmark.

Omtalen af bojkotten af denne valgfilm er yderst sparsom i svenske medier. “Det kunne jo bidrage til martyr-glorien” og den slags. Den såkaldt liberale Expressen skal dog have presset lidt galde ud ude i korridoren på en blog: Goebbels skulle ha applåderat dig, Jimmie Åkesson. De har det rigtig svært, de svenske  levebrødsskribenter. På den ene side skal de skamme SD ud, på den anden side skal de  også tie dem ihjel. Oveni det, skal de fremstå som normale, vestlige, frie demokratiske medier, når valget er overstået. Hvis ikke ordet schizofreni var så misbrugt….Derfor ser man også det aldrig før sete, at Jimmie Åkesson får lov at skrive på SvD Brännpunkt i dag. Det er helt uhørt, men det tjener et formål: Pressens rygte post den 19.9. Historierevision i de allersidste sekunder inden lukketid, der spiller på den kollektive amnesi, vi alle sikkert helt rigtigt formodes at lide af. Hvem kan huske noget nu om stunder ? Jeg husker fra min TV tid, at når man slukkede efter et par timer, var harddisken oveni totalt raderet. Den 19 september  har vi alle fødselsdag, og vi fylder nul år samtidigt med 18.000 svenske journalister. Grattis ! – Bortset fra det, så beskriver Sverigedemokraternas valgfilm noget der foregår i virkeligheden. Væddeløbet mod de offentlige kasser. Der er ikke én svensk kommune, hvor udlændinge ikke lægger beslag på plus 60 % af socialudgifterne, men at sige det, det er naturligvis Joseph Klumpfod Goebbels. Med lidt uheld, kan Sverige blive historiens første land, der dør af høflighed og pænhedsbetændelse. – Vidoen er tekstet på svensk, helt uomgængeligt i en globaliseret verden af lutter kosmopolitter. ( En halv miljon har sett Sverigedemokraternas valfilm, Stoppad SD-reklam blir fråga för Europaparlamentet.)

Radioreklamen de ikke må høre

Under förra veckan meddelade TV4 att man stoppar Sverigedemokraternas TV-reklam. Idag fick partiet besked om att även den planerade rikstäckande radioreklamen på SBS Radio, Mix Megapol och Rockklassiker stoppas.Sverigedemokraterna hade avtalat med SBS Radio om att sända rikstäckande reklam på kanalerna Mix Megapol och Rockklassiker.Sverigedemokraternas radioreklam stoppas.

Pittelkow: Vi burde interessere os mere for Sverige

Det var lige min tanke med det jeg skrev i  aviserne (danske, jeg har ikke kunnet skrive i svenske) inden denne blog, og det jeg har skrevet her efter den kom til i 2004:

For tiden kunne vi drage nytte af de positive svenske erfaringer med en økonomi, der befinder sig i kraftig vækst.Samtidig er det værd at følge den fejlslagne svenske indvandrings- og integrationspolitik. Sverige har kastet sig ud i et gigantisk forsøg på at opløse sig selv som nation. Vi bør betragte det som et lærestykke i, hvordan man ikke skal gøre.Ved at interessere os mere for Sverige kunne vi måske også yde et beskedent bidrag til den nødvendige svenske selvransagelse. For eksempel ved at stille spørgsmålet: ”Hvornår får Sverige demokrati?”.Hvornår får Sverige demokrati?

Svenske medier har over en bred bank misforstået det totalt: De er blevet den fjerde magt: Den fordømmende og censurerende.Tak til alle I svenskere, som har sendt mig mails og breve. Jeg ønsker jer og jeres land alt det bedste, og jeg håber ikke mindst, at I får såvel bedre politikere som bedre medier.Dét fortjener I nemlig!
Med venlig hilsen, Pia Kjærsgaard. Pia K.: Er Sverige Nordens bananrepublik?

Mellem shawarma og skriftsteder

Historien er en fin illustration af meningsløsheden i de ofte hørte påstande om at unge muslimske kriminelle, de såkaldte ‘utilpassede’, ikke skal forstås i religiøse termer, men sociale. De ved reelt ikke noget om islam, de er ikke rettroende i deres levevis, osv. Formuleringen af problemet er misvisende, og virkeligheden er formentlig endnu værre i og med at gruppeadfærd og -identifikation ikke står og falder med viden om, og efterlevelse af, religionen. Hvad der her har været motiverende for balladen kan meget vel have været en mere primitiv, men stadig islamisk, opfattelse af angreb på islam fra de urene kuffar. Denne gruppebevidsthed er ikke just fremtrædende i debatten, hvor modsætningerne fremstilles som mellem ‘radikaliserede’ og almindelige muslimer.

Historien burde være et vink med en vognstang om hvad der venter Europa når særligt ekstreme moskéer i de kommende årtier søges lukket. Myndighederne i Hamborg lukkede forleden en moské med forbindelser til 9/11-bagmændene, og ingen forestiller sig vel at dette lod sig gøre uden grundige drøftelser og aftaler på forhånd med lokale imamer og muslimske ledere. Sagt på en anden måde, staternes suverænitet indskrænkes i disse år (LFPC).

To dages uro med hætteklædte unge i Nordbyen i Slagelse skyldes formentlig boligforeningens trusler om at nedlægge et bederum. Ifølge politi og beboere opstod balladen som følge af et brev fra en afdelingsbestyrelse i boligforeningen, hvori der opfordres til lukning af et bederum under den lokale grillbar, fortæller TV2 ØST. […]

“Der bliver svinet over det hele, så viceværten skal bruge tid på at rydde op efter alle dem, der sidder der og hygger sig hele fredag eftermiddag. Dette må ophøre, ellers må grillbaren lukkes, hvis ikke den bøn bliver lagt på hylden og alt det svineri ophører.” […] Bederum formentlig årsag til uro

Islams magt og europæernes tolerance

I deres nye bog “Islams magt. Europas ny virkelighed” argumenter Karen Jespersen og Ralf Pittelkow for at Europa bliver mere og mere muslimsk i disse år. Det kan betyde at islam bliver en stærk magtfaktor i det europæiske samfund.Hvor stor en rolle spiller selve religionen i den øgede islamiske indflydelse? Er det den som dikterer vold og mangel op integration – eller er den tværtimod den det bedste redskab til at få unge muslimske kriminelle på andre tanker? Karen Jespersen og Ralf Pittelkow er gæster i ugens Religionsrapport. P1 (55:48)

Sverigedemokraternas voldtægtsstatistik

er omdiskuteret og der er ikke den feminist, der ikke er parat til at smide grus tallene. (Dags att tala klarspråk om våldtäkterna! pdf 9 sider.) Men SD´s tal virker troværdige, ikke mindst når man tænker seks år tilbage i Danmark og husker på, at indvandrerandelen i den svenske befolkning er omtrent den dobbelte af den danske:

Mere end hver tredje voldtægt her i landet begås af en indvandrer eller en andengenerations indvandrer.Ud af de voldtægtsdomme, der blev afsagt i 2002, var næsten 40 pct. af de dømte indvandrere eller efterkommere.Det oplyser justitsminister Lene Espersen (K) i et svar til Dansk Folkepartis retsordfører Peter Skaarup.

Fortsæt med at læse ““Filmen svenskerne ikke måtte se””

af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

”KUNSKAP ÄR MACKT” förkunnar stora svarta graffitibokstäver på en husvägg när tåget närmar sig Borlänge. Bättre kan det inte sägas i en stad där andelen analfabeter i befolkningen ökar lavinartat genom import av somalier i stor skala. På bara några år har Borlänge tagit emot 1 000 somalier – den mest svårintegrerade kategorin av alla. Somalia är nu det vanligaste ursprungslandet bland utrikes födda i Borlänge. Fram till 2009 var det Finland. En undersökning som kommunen gjorde 2008 visade att mer än hälften av de nyanlända, 53 procent, är analfabeter. Den stora andel som lever på försörjningsstöd håller på att skjuta kommunens ekonomi i sank.

Borlänge är en kolonialiserad stad. En importerad grupp från ekvatorn dominerar kommunen fullständigt och är på god väg att sänka den. Nu måste Borlänges invånare försörja inte bara sig själva utan också den snabbt växande somaliska kolonin. Höga skatter tynger invånarna, de verklighetens inbyggare som sliter hårt i tunga jobb utan att någonsin få en guldkant i tillvaron. Några lediga bostäder till Borlängeborna finns inte. Alla lägenheter går åt till invandrarna. Deras hyror betalas av skattebetalarna via socialtjänsten, det vill säga av just dem som själva blir utan lägenheter när invandrarna går före i kön.

Det kunde vara vilken svensk stad som helst. Det finns många kommuner av samma sort som Borlänge, i synnerhet i Norrland. En socialdemokratiskt styrd bruksort som står och faller med ortens två stora industrier, Kvarnsvedens pappersbruk och Domnarvets järnverk (SSAB). En socialistisk majoritet som står och faller med en gammal arbetartradition som historiskt har spelat ut sin roll och går mot sin upplösning. Ett av de många sossenästen som har bedrivit en fullständigt ansvarslös invandringspolitik och passat på att fylla tomma lägenheter med invandrare när lågkonjunktur och hög arbetslöshet under 1980- och 90-talen drev de egna invånarna på flykten. Nu står man där med resultatet: en stad i snabbt förfall.

Med bävan närmar jag mig mina drömmars stad

Det kunde vara vilken stad som helst. Men det är det inte, inte för mig. I Borlänge bodde jag de lyckligaste åren av min barndom. Borlänge är mina drömmars stad. Drömmen som förvandlades till en mardröm. Med bävan närmar jag mig staden i mina drömmar. Jag har inte varit här på många år. På barndomens gata rör jag mig med försiktiga steg. Det förflutna måste man närma sig varsamt. Risken för brustna drömmar är överhängande.

Bullermyren på 1950-talet var ett typiskt arbetarområde, en samling slarvigt uppmurade tegelkaserner utkastade på en åker i stadens utkant. Staden växte, hela Sverige växte snabbt decennierna närmast efter andra världskriget. Järnverket och pappersbruket gick för högtryck och behövde mängder av arbetskraft. Till Borlänge kom arbetskraftsinvandrare främst från Finland – de som nu är förbisprungna som största invandrargrupp. De finska barnen gick i min klass i Tjärnaskolan och lärde sig mödosamt det svåra svenska språket. Arbetskraftsinvandrarna var behövda och önskade. På sina arbetsplatser kom de rakt in i ett socialt sammanhang och integrerades på nolltid. Genom hårt arbete bidrog de till att bygga upp den svenska välfärden. Deras barn blev svenskar.

Vi var arbetarnas barn

Vi som bodde på Bullermyren var arbetarnas barn. Våra pappor arbetade på järnvägen, posten eller CTH mössfabrik. Många arbetade på järnverket eller pappersbruket. I de mörka morgnarna cyklade papporna till sina jobb med unikabox på pakethållaren. Mammorna var hemmafruar. Ingen hade bil. Alla var fattiga och trångbodda. Leken fick ske utomhus, vi lekte på gatan och på åkrarna och byggde kojor i skogen. En familj i huset hade fyra barn, tre flickor och en pojke, Klas. Det fanns inga pengar att köpa pojkkläder för, så Klas fick ärva sina systrars klänningar. Med sina långa blonda lockar såg han ut som en flicka. Ingen retade honom, ingen tyckte att det var konstigt att han hade flickkläder. Alla hade det knapert, det var inget särskilt med det. Vi var fria och trygga, vi fruktade ingenting.

På dörrarna i hyreskasernerna på Bullermyren stod det Eriksson, Rylander, Olofsson, Augustsson och Bergström. Husen var fuskbyggda och lyhörda. Vi hörde alla till leda familjen Erikssons enda grammofonskiva som spelades om och om igen på deras stora stolthet, radiogrammofonen i polerad björk. Vi som bodde på Bullermyren uthärdade vår fattigdom för att vi inte visste om något annat. Vi trodde på att vi skulle få det bättre. Vi hade ett hopp och en framtidstro. Om papporna arbetade hårt skulle vi alla få det bättre.

Folkhemmet byggdes för oss

Det var för oss socialdemokraterna byggde Folkhemmet sedan de kommit till makten under Per Albin Hanssons ledning 1932. Vi fick barnbidrag och möjligheter för arbetarklassens barn att studera och bli någonting i samhället. Vi fick de möjligheter som våra föräldrar aldrig hade haft. Ingen pojke behöver längre ärva sina systrars klänningar.

Men samma socialdemokratiska parti som byggde Folkhemmet har rivit ned det, förblindade av makt. De har plundrat ordet solidaritet på dess mening och gjort det till ett av de mest pestsmittade ord som finns. De har grovt missbrukat människors solidaritet och tillit genom att driva en totalt omdömeslös invandringspolitik. Sedan 2006 har den borgerliga alliansregeringen låtit invandringen skena ännu mer. Solidariteten gäller uppenbarligen bara människor från andra länder. Den inhemska befolkningen struntar man i, utom när det gäller att kapa åt sig så mycket som möjligt av deras inkomster. Socialdemokraternas framfart i Borlänge och många andra kommuner är förskräckande vittnesbörd om en politik som fullständigt har havererat. Det kommer att ta decennier att överblicka dess skadeverkningar.

Signaturen Fallaci skriver i en läsarkommentar i Dala-Demokraten den 26 mars 2010:

”Det som pågår just nu i Sverige är det största övergreppet på arbetare och socialt svaga som någonsin förekommit. Ni skänker bort den välfärd vi byggt upp till analfabeter och lycksökare som inte har det minsta intresse av det svenska folkhemmet.”

”Det finns snart ingen plats att sitta på”

Träden på Bullermyren har vuxit sig höga. På gatan som den gången genljöd av glada barnröster och mammornas prat är det kusligt tyst. Som om en bomb utplånat allt mänskligt liv. Bara några få barn syns till. De vuxna är på jobbet. De arbetar för att försörja sig själva och de ettusen somalier som de aldrig har bett om att bli försörjningspliktiga för. Barnen på gatan leker inte i skogen längre utan i en välordnad lekpark. Men tegelkasernerna är sig lika. De luktar fortfarande fattigdom. De är slitna nu, asfalten utanför sprucken och illa underhållen. Jag läser namnen på dörrarna: Abdulrhaman, Mohammad, Osman Abdulle, Süheyla Goban och Karakecili – men också svenska namn; Holmström, Persson, Arnberg, Eriksson.

Jag går sakta Hagavägen från Bullermyren ned mot stans centrum. Jag sitter av parkbänkarnas depression. Överallt somalier, kvinnor insvepta i stora tygmassor, oftast med en stor barnskara i släptåg. I köpcentret Kupolen sitter mängder av invandrare från morgon till kväll. Signaturen Perunkel skriver i en läsarkommentar på bloggen Politiskt Inkorrekt:

”Att gå till Kupolen var tidigare ett nöje, men i dag drar sig vanliga människor att åka dit om det inte är absolut nödvändigt. På i stort sett alla sittplatser och på kaféerna sitter det invandrare. Det finns snart ingen plats att sitta och vila sig på eller ta en fika då invandrarna sitter där hela dagen, från det de öppnar tills de stänger. De pratar i sina nya mobiler – som du har betalat, rullar sina radband och pratar på sitt språk. Skulle de inte lära sig svenska? Och eftersom 53 procent av dem är analfabeter kommer de att sitta kvar där så länge de lever.”

Hijab och sexhjälpmedel

Det är märkligt hur detaljerna kan skvallra om en stads uppgivenhet. Det bristfälliga gatuunderhållet, groparna som inte lagas, solarierna och de sunkiga butikerna. Över hela Borlänge vilar en atmosfär av resignation och förfall. Den syns och känns, det går att ta på den. På en bänk i en busskur sitter två somaliska mammor med var sin dotter i tvåårsåldern. Båda kvinnorna och den ena lilla flickan är tungt beslöjade. Flickan är inte tre år fyllda, men hennes hijab täcker huvudet och den lilla kroppen ned till knäna.

Här utspelar sig en kulturkollision som skulle kunna vara en fars om den inte vore så sorglig – Borlänge i blixtbelysning. Strax bakom busshållplatsen med de somaliska kvinnorna aviserar en butik med sexhjälpmedel föga diskret sin existens. ”Lust och kärlek– butiken som kryddar ditt kärleksliv”, öppen måndagar till fredagar 11-18. I skyltfönstret paraderar sexiga spetsunderkläder, dildos och andra sexleksaker i glada färger.

Som en flämtande sista utpost av kultur ligger Jussi Björlingmuséet på Borganäsvägen. Ett litet muséum tillägnat Tunabygdens store son, världstenoren (1911-1960) som drack sig till en för tidig död vid 49 års ålder. Han ligger begravd vid Stora Tuna kyrka, och där blir det minneskonsert på hans dödsdag den 9 september.

Somalierna intar Borlänge

På 1980-talet började det gå utför med Borlänge, som med så många andra svenska städer. Allt följde en logisk nedåtgående spiral: sjunkande orderingång i industrin, lågkonjunktur, arbetslöshet, depression och uppgivenhet, ökande missbruk, narkotikabrott och våld, utflyttning av skötsamma invånare till andra kommuner. De tomma lägenheterna fylldes upp med invandrare enligt den socialdemokratiska idén att alla människor är lika och alltså utbytbara mot varandra. Om det uppstår hål så fyller man dem bara med likformiga klossar. I Borlänges fall fyllde man upp med somalier.

Ett folk från en muslimsk nomadkultur i Afrika, hundratals år efter den industrialiserade världen i utveckling, präglad av analfabetism och klanstrider – vilka möjligheter har de att integreras i Sverige, i en liten industristad med 48 681 invånare? De frågorna har Borlänges socialistiska majoritet uppenbarligen inte ställt sig. Besluten kännetecknas av totalt hjärnsläpp. Kommunens styrande har inte tänkt alls. Eller också har de trott sig ha en övermänsklig förmåga att mirakulöst förvandla somalier till svenskar så fort planen från Mogadishu tar mark i Sverige. Ett mer hopplöst projekt är inte tänkbart.

Socialbudgeten tyngs till jorden

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Mina drömmars stad”

Konservative mediepersoner og konservative politikere har tilladt sig at afholde et stævne på samme sted og samme dato som Martin Luther King holdt sin berømte “I have a dream”-tale. Liberal medier reagerede Pavlov’sk. Et stærkt nedkogt sammendrag af The Daily Callers gengivelse af væsentlige udsagn i dækningen (LFPC).

“Conservative commentator Glenn Beck and tea party champion Sarah Palin appealed Saturday to a vast, predominantly white crowd on the National Mall to help restore traditional American values and honor Martin Luther King’s message.” — Associated Press

“…. the predominantly white crowd, … — AFP

“…. the predominantly white crowd” — James Hohmann, Politico

“Beck says he and his overwhelmingly white followers ….”— Ben Adler, Newsweek

“…. overwhelmingly white….,” — Brian Montopoli, CBS

“…. overwhelmingly white crowd… .’” — Philip Rucker & Carol Morello, Washington Post

“… overwhelmingly white crowd … .” — Mark Benjamin, Salon.com

“The crowd, however, was overwhelmingly white.” — Michael A. Memoli and Kim Geiger, LA Times

“Out in the overwhelmingly white audience… ” — Mitch Potter, Toronto Star

“I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.” — Martin Luther King, Jr.

Ytringsfriheden skal ikke tages fra Morten Sabroe

Selv om man vel efterhånden har set det mest ekstreme og svinske i hadesprog og -tegninger fra Politiken og omegn, skal jeg gerne indrømme at jeg ind imellem stadig kan blive chokeret.

[…] I en passus om Trykkefrihedsselskabets formand Lars Hedegaard, der beskrives som ”den altid PMS-ramte hystade”, skriver Morten Sabroe følgende om Hedegaard og dennes adkomst til ytringsfriheden.

”Det er sateme svært at bakke op om den mands ret til at ytre sig. Mellem os (Jørgen Leth og læserne af bogen, red.) mener jeg også man burde tage den ret fra Hedegaard med en henvisning til hans evindelige blødninger.”

I samme ombæring omtales Jyllands-Postens Muhammed-tegninger som ”Flemming Roses provokation”, og tegner Kurt Westergaard får også hårde ord med på vejen:

”Og så blev manden, der er dummere end ti døre tilsammen, Kurt Westergaard, helgenkåret for en fuldstændig amatøragtig tegning, en tegning der var helt uden satirisk raffinement. Den var bare plump, ligesom manden selv.” […] Forfatter: Ytringsfriheden skal tages fra Lars Hedegaard

Siden omkring 1983-84 er en polarisering og et had vokset frem herhjemme og er bare blevet tingenes naturlige tilstand. Den Kolde Krig fandt sin afslutning, og mange kommunister og appeaseniks måtte efterfølgende gennem en modningsproces. Jfr. Dragsdahl/Jensen-sagen eksisterer der stadig modsætninger hidrørende fra denne periode, men min pointe er at verden bevægede sig, og det blev muligt at se disse årtier i perspektiv.

Kan man forestille sig noget lignende om kulturkløften med rod i Udlændingeloven fra firsernes start? Det er vanskeligt at se hvordan. Man kan derimod nok fastslå at der kun er plads til én på historiens mødding, enten Sabroe-segmentet, eller (firkantet sagt) Kjærsgaard-segmentet. Er det sidstnævnte der havner der, skal man altså forestille sig at ghettoer udviskes og opløses, stenkast mod myndighedspersoner aftager og ophører, danske forældre motiveres ikke længere til at flytte deres børn i privatskole, kritik af islam forstummer, skyderier i bandemiljøer ophører, og hegnet om ældreboligerne på Nørrebro og den jødiske skole kan pilles ned som overflødigt. Bare til en begyndelse.

Så meget tør jeg godt påstå, at følelsernes inerti vil betyde at hadet mellem de nuværende aktører vil fortsætte uden ophør. Morten Sabroe vil, ligesom Svend Auken, dø mæt af dage og med gruppeidentifikationen og illusionerne intakt. Spørgsmålet er snarere om efterfølgende generationer der ikke har kendt til freden, harmonien og stabiliteten i årtierne efter Anden Verdenskrig vil være i stand til at tænke i disse polariserede baner og opfatte sig som på vindende eller tabende hold – eller om de bare vil lide (LFPC).