af Julia Caesar ©
De kommer från Afghanistan, Somalia och Irak. De har rest över halva jordklotet och betalat stora penningsummor till kriminella smugglarligor. Deras mål är Sverige. De är utsända som ombudsmän för att skapa en framtid inte bara för sig själva utan också för sina stora familjer. De är unga män – nästan alltid män – de flesta i övre tonåren, men några så gamla som 30 år eller mer. Flera av dem har fru och barn i hemlandet. Ändå söker de asyl som minderåriga. Det är den snabbaste och enklaste genvägen in i Sverige.
(Grafik: Affes Statistik-blogg.)
Flertalet är varken flyktingar, barn eller ensamma. Ändå kallas denna explosivt ökande kategori asylsökande ”ensamkommande flyktingbarn”. Uttrycket används systematiskt av politiker och media i något som bara kan kallas politiskt bedrägeri. Genom talet om ”ensamma barn” ska svenskarnas medkänsla med de stackars ”barnen” exploateras. Alla medel är tillåtna. Den svenska regeringen och svenska myndigheter deltar glatt och utan samvetsbetänkligheter i den grova organiserade brottslighet som utgörs av människosmuggling och ofta är kombinerad med narkotikasmuggling och annan kriminalitet. Enbart för Sveriges del genererar denna människohandel många miljarder per år.
De mörklockiga unga männen är godtycklighetens och rättsosäkerhetens absoluta spjutspets i den svenska asylpolitiken. De är en perfekt illustration till att asylhanteringen fullständigt har havererat. Rätten att söka asyl är absolut. I Sverige tolkas det som att rätten att få asyl är en mänsklig rättighet, oavsett om man har asylskäl eller inte. Längst fram i ledet, som fanbärare och juveler i maktens krona går de ensamkommande unga män som har getts en gräddfil in i Sverige.
Det politiska och mediala etablissemanget har dock underskattat allmänhetens slutledningsförmåga. Allt fler upptäcker de bedrägerier och den grova världsomspännande kriminalitet som är själva grunden för människosmugglingen. Men etablissemangets ovilja är kompakt mot att riva undan madrasstjocka lager av hyckleri och falsk sentimentalitet som smetas över de ”ensamkommande flyktingbarnen”. Sanningen som döljer sig därunder är inte vacker.
Okunniga och blåögda politiker
Vilseledandet av allmänheten är satt i system. Inte ens basala kunskaper verkar vara nödvändiga för att politiker ska yttra sig. Ta en politiker ur högen, vem som helst, och lyssna på vad de har att säga! Så här låter det när folkpartisten Anne-Marie Ekström, 63, från Borås – en av dessa politiskt naiva välmenande kvinnor – skriver på sin blogg.
Anne-Marie Ekström satt i riksdagen 2002 – 2006 och vill gärna tillbaka dit. Hon skriver:
”När de väl kommit till Sverige så klarar de sig ofta väldigt bra enligt forskning. Blir etablerade och bidrar till det svenska samhället. Har man lyckats ta sig över halva jordklotet har man nog en viss initiativförmåga. Även dessa unga män kan man säga vara entreprenörer. Och svenskarna är mer villiga att ta emot ensamkommande flyktingbarn. I veckan beslutade också Borås stad att ta sin del av ansvaret. Tillsammans med övriga kommuner i Sjuhärad.”
Anne-Marie Ekström får många kunniga, pålästa och kritiska kommentarer till sitt blogginlägg. Samtliga inbjuder till eftertanke. Men Anne-Marie Ekström har redan gjutit sin uppfattning i betong, en gång för alla:
”Visst kan det finnas de som inte säger hela sanningen. Men jag tror inte att någon ger sig iväg på en så lång strapats för att leva på bidrag. Tvärtom behövs det både initiativförmåga och överlevnadsinstinkt. Vi kommer att behöva fler som jobbar i framtiden. Det är viktigt att de som kommer hit slussas ut i samhället på ett bra sätt. Då är de som kommer en resurs. Det handlar inte bara om de ensamkommande barnen. Jag tycker inte man behöver ställa grupper mot varandra. Jag tror mer på att öka kakan som ska fördelas genom ökat företagande.”
En enastående floskelparad, till och med för att komma från en politiker. När den är levererad känner sig Anne-Marie Ekström antagligen som en verkligt god människa. Som man gärna gör när man lever ett liv i faktaresistens.”Jag tror inte att någon ger sig iväg på en så lång strapats för att leva på bidrag.”
Ökat med åtta gånger sedan 2004
Om Anne-Marie Ekström och andra politiker hade besvärat sig med att ta reda på fakta hade de fått veta bland annat följande:
De unga jordenruntresenärerna utgör en ny sorts trafficking. Familjen i hemlandet gör en investering och betalar en flyktingsmugglare en stor summa pengar. Ett av barnen skickas iväg över halva jordklotet som ”ankare” – en förtrupp. Efter ankaret kommer båten, det vill säga släkten. Den unge, ofta familjens äldste son, utnyttjas som inkörsport till välfärdsparadiset i norr där ingen behöver arbeta och försörja sig om man inte vill. Resan kan kosta 200 000 kronor eller mer – en summa som mycket få svenskar har råd att lägga på resor. Självklart vill familjen och släkten ha valuta för sin investering. En kort tid efter att den unge mannen har fått PUT, permanent uppehållstillstånd, knackar släkten på porten till Sverige och flaggar upp som anhöriginvandrare.
2004 kom 388 ”barn” till Sverige som asylsökande. 2006 bytte Sverige till en borgerlig alliansregering. Det året kom 816 ”barn”. Sedan dess har antalet så kallade ”ensamkommande barn” mångfaldigats. Under 2009 kom 2 250 ungdomar för att söka asyl. I år beräknas det komma minst 3 000. Sedan 2004 har antalet ökat med nästan åtta gånger. Ingenting tyder på att insmugglingen av ungdomar kommer att minska. Tvärtom. I takt med att andra länder skärper kraven för asyl ökar trycket på Sverige. Flyktingsmugglarna är ytterst välinformerade om reglerna i varje enskilt land och dirigerar sina kunder till det land som ger bäst valuta på satsat kapital. Det gör Sverige, utan konkurrens. Livstids bidragsförsörjning är prima lockbete.
Sedan kommer släkten
De unga männen kommer ensamma. De påstår att de saknar familj och står ensamma i livet. Det är sant bara i en liten del av fallen. Flertalet ljuger i enlighet med den prefabricerade story som flyktingsmugglaren har lärt dem och som ingår i hans arvode. I mer än 90 procent av fallen blir den unge själv anknytningsperson när föräldrar och andra som sagts vara ”döda” eller ”försvunna” mirakulöst återuppstår och dyker upp livs levande så snart deras son eller dotter har fått PUT.
Ett fall kan till exempel se ut så här – en anställd på Migrationsverket berättar anonymt på Merit Wagers blogg. Merit Wager är journalist och har arbetat ideéllt som Medborgarnas flyktingombudsman i många år. Hon är starkt engagerad i asyl- och migrationsfrågor.
En tonårspojke från Somalia kommer till Sverige. Eller rättare sagt, Migrationsverkets personal tror att han kommer från Somalia och tror att han är minderårig (under 18 år). Han säger att hans pappa är död och att han inte vet var mamma och syskonen finns. Resan har dock betalats av mamma, som har skickat sonen till en moster i Sverige. Tonåringen bor hos sin moster och får en god man. Socialen gör en kort utredning och hänvisar till att det är Migrationsverkets sak att söka efter mamman och resten av familjen.
Migrationsverket gör en kort utredning och hänvisar till att det är socialens sak att söka efter mamman och resten av familjen. Språkanalys görs inte. Åldersbestämning görs inte. Det hinns inte med, eftersom utredning om minderåriga får ta högst tre månader. Den unge mannen får PUT efter tre månader och tio dagar. Exakt fyra månader senare besöker hans mamma och syskon plus en styvfar och hans påstådda barn – totalt åtta personer – en svensk ambassad i hemlandet. Nu vill de flytta till Sverige i sin egenskap av anhöriga till ”ankaret”.
”Förklaringen i efterhand är att ”mor och barn fick – av en ren slump – telefonkontakt med varandra två veckor efter att sonen fick PUT.”
Minderårig med grått hår och tappade tänder
Ett annat fall från Merit Wagers blogg – en handläggare på Migrationsverket berättar:
”I ett fall togs ett beslut i samråd med enhetschefen om att den sökande inte var ett barn. Fast han påstod det. Han hade grå stänk i håret, saknade en hel del tänder och han hade ett beteende som inget barn eller ungdom har. Han var uppskattningsvis cirka 35 år. Men lik förbannat protesterade han och hävdade att han måste bedömas som varande ett barn tills verket bevisat motsatsen. I hans land grånar håret snabbt, man tappar tänderna och man blir vuxen i förtid. Enligt honom. I många länder är en sjuttonåring inte ett barn utan redan en familjefar eller mor med ett antal barn. Men de “sjuttonåringar” som kommer hit klassas som ensamkommande barn. Och de har anpassat sina historier så som de vet att vi vill höra dem. Till exempel så här:
Dessa sökande är bara barn som inte vet någonting. De vet knappt vad de heter och de vet definitivt inte vad deras föräldrar heter eller var de bodde. Antingen är de analfabeter eller också har de förträngt allt som de en gång visste, på grund av att de bara var barn när allt hemskt hände, och således var de sårbara. Något hände alltså, och hela familjen sprang i väg åt olika håll. Men som genom ett under träffade alltid dessa äldre barn en smugglare som undrade över varför de satt på gatan och var så ledsna. Denne smugglare tog sedan barnen hem till sig, eftersom han hade ett så gott hjärta. Sedan betalade han deras resa till Sverige. Bara för att han tyckte att det var för hemskt att 17-åringar satt på gatan och grät och tiggde. Gud välsigne alla dessa smugglare i Iran, i Kongo, i Burundi, i Uganda , i Somalia etc.”
PUT beviljas på löpande band
En anonym ”migga” (anställd på Migrationsverket) skriver på Merit Wagers blogg:
”Jag jobbar inte ens med barnärenden. Men nästa år (2010) är detta det enda vi sysslar med. Mellan en vecka och tre månader efter att ett ”barn” kommit till Sverige och fått PUT är det en drös anhöriga som flaggar upp sig och menar att de måste bo med det ”barnet” – i Sverige. Och handläggarna av barnärenden ska enligt generaldirektör Dan Eliasson inte ställa några frågor alls, så det går fort också. Barnhanteringen på verket kan bara liknas vid ett löpande band.”
Tolv ansökningar från så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” som alla bedyrat att de står helt ensamma i livet har genererat inte mindre än 45 ansökningar från alla möjliga släktingar som mirakulöst har återuppstått ifrån de döda: föräldrar, styvföräldrar, fastrar, morbröder, mormödrar, syskon, halvsyskon, kusiner. Alla dessa påstått ensamma ungdomar fick PUT på löpande band. Ingen ställde några följdfrågor om var deras föräldrar eller andra släktingar fanns.
”De anhöriga dyker sedan upp som om man kunnat ställa klockan efter dem. Dessa ”ensamma” unga ger inte bara upphov till en utan flera anhöriga som söker tillstånd (i de tolv fallen ovan alltså i genomsnitt cirka fyra anhöriga per ”barn”). Och hur ensamma var de då?”
Lögnen är satt i system
Lögnen är satt i system. De frågor som den betalande allmänheten skulle vilja ha svar på ställs aldrig av media.
• Varför är det nästan uteslutande pojkar som kommer? Har flickor det inte lika svårt i hemländerna och lika stor anledning att söka asyl?
• Hur kommer det sig att man tar sig över halva jordklotet från Irak, Somalia och Afghanistan till just Sverige? Många andra länder har passerats under resan. Enligt Dublinkonventionen ska asyl sökas i det första land man kommer till.
• Hur kommer det sig att de unga männen kan betala flyktingsmugglare flera hundra tusen kronor? Var kommer pengarna ifrån?
• Och hur stämmer det faktum att de är påfallande välnärda, klädda i moderiktiga kläder och utrustade med moderna mobiltelefoner med att de lider nöd?
• Om man påstår sig ha rest med lastbil och i container från Afghanistan under stora umbäranden i flera veckor – hur kan det då komma sig att man dyker upp i Sävsjö (som fem afghanska unga män på julaftonen 2009) propert klädd i de senaste modejeansen, utrustad med mobiltelefon och dessutom visar sig vara betydligt äldre än 18 år?
I Norge bluffade 9 av 10
Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Juvelerna i maktens krona”





