af Julia Caesar ©
Salam Aleikum! I dag ska vi tala om slöjan och vad som döljer sig under den.
Jag börjar med att berätta om Alia Khalifa*, syster till jihadisten Anas Khalifa som predikar för småpojkar att det största man kan ge till Allah är sitt eget liv.
Alia Khalifa kom till Sverige från Egypten med sina föräldrar och syskon när hon var fyra år. Nu är hon 24. Hon bor i en mångkulturell förort till Stockholm och har nyligen utbildat sig till barnskötare. Det är inget särskilt med det, om det inte var för att Alia Khalifa sedan ett par år går omkring i niqab, som en svart vålnad inlindad i stora tygsjok. Det enda som syns är hennes ögon. Sina händer döljer hon i långa svarta handskar. Inte en kvadratmillimeter hud får synas. Hon tar inte heller män utanför familjen i hand.
”Vi kvinnor ska egentligen inte blanda oss med män över huvud taget. Det kan leda till frestelser”, säger Alia Khalifa. Hon bär niqab för att hon är övertygad om att tyginpackningen för henne närmare hennes skapare. Alia Khalifas förebild är Muhammeds alla fruar. Nästa logiska steg bör bli att hennes man skaffar sig ytterligare tre niqabförpackade fruar, gärna någon 9-åring. Då skulle Muhammed känna sig som hemma. Men skaparen har faktiskt inte föreskrivit ett enda ord om niqab i koranen. Niqab har ingenting med religionsfrihet att göra. Den var antagligen ett praktiskt plagg när sandstormarna yrde i den arabiska öknen på 600-talet. Sandstormar är dock mycket sällsynta i Sverige.
Kanske för det svarta tältet Alia Khalifa närmare hennes skapare. Men det för henne definitivt inte närmare andra människor eller det svenska samhälle som hon lever i. När hon iförd Muhammeds alla fruars outfit krävde att få utbilda sig till barnskötare blev det tvärstopp. Skolan, Åsö vuxengymnasium i Tensta, sa nej med hänvisning till Skolverkets regler. Skolan kräver att få se ansiktet på sina elever. Då kände sig Alia Khalifa kränkt och diskriminerad och gjorde en anmälan till DO, Diskrimineringsombudsmannen. Med stor talang för PR har hon bedrivit en regelrätt kampanj för sig själv och sin niqab i svenska media.
Inom kort avgörs hennes ärende av DO. Vi ska inte bli förvånade om Alia Khalifa både får rätt att fortsätta sin bana som svart spöke i den svenska barnomsorgen (hur byter man blöjor med långa svarta handskar?) och dessutom får ett fett skadestånd för att hon har blivit så kränkt. I ”toleransens” och ”religionsfrihetens” och den kulturella självutplåningens namn låter vi hellre svarta vålnader skrämma slag på små barn än vi sätter ned foten och säger NEJ. Det är Sverige i ett nötskal. Landet som inte kan säga NEJ. Landet som uppmuntrar och göder muslimska kravmaskiner och belönar dem som vägrar anpassa sig till svenska normer och värderingar med rikligt tilltagna ”skadestånd”.
Belgien har nyligen förbjudit kvinnor att bära burqa och niqab. Flera andra länder förbereder ett motsvarande förbud. Vartenda västeuropeiskt land bör förbjuda alla former av slöjor. De hör inte hemma i Västvärlden. Ett förbud är ett självklart led i att slå vakt om de normer och värderingar som det västerländska samhället bygger på. I ett öppet och demokratiskt samhälle visar vi våra ansikten för varandra. Här är religion en privatsak. Vi ska inte ha svarta vålnader vandrande på gatorna. Kvinnor ska inte behöva dölja sig i metervis med tyg. De som söker skydd och en framtid i Europa ska anpassa sig till den kultur och de värderingar och uppförandekoder som råder här. Passar det inte finns det ett 60-tal muslimska länder att flytta till.
Slöjan är en politisk handling
I Västvärlden diskuteras slöjan mest från estetiska och sociala utgångspunkter. Därför bedöms hijab vanligen med en mildare måttstock än heltäckande slöjor. Det är ett stort misstag. Niqab, burqa, hijab eller chador – principen och symboliken är densamma, det är bara gradskillnader i helvetet. Jag kan höra islamisternas förnöjda skratt. ”De blåögda idioterna går på det!”
Slöjan är nämligen mycket mer än bara ett stycke tyg. Slöjan är en politisk handling. Den är kvinnliga muslimers uniform i islams krig mot Väst och det demokratiska samhället. Den är en barriär mot integration, ett effektivt verktyg för muslimer att befästa sin självvalda segregation från icke-muslimer. Med stöd av hållningslösa kulturrelativister och hänvisning till ”religionsfrihet” har politisk islam obehindrat kunnat flytta fram sina positioner i västliga demokratier. De styrande eliterna blundar för vad som pågår. De blundar av feghet, rädsla och politisk korrekthet. Om det är någon enda läxa som Väst har lärt sig så är det att det är förknippat med livsfara att kritisera islam och allt vad islam står för. Så vi tiger och hukar oss.
Kanske intalar sig politikerna att muslimerna kommer att anpassa sig, sekulariseras, moderniseras och bli som vi. Bara vi anpassar oss till deras 1 400 år gamla ökenreglemente. Bara vi är snälla mot dem och aldrig säger emot dem eller kritiserar dem. Då ”kommer de att vara snälla mot oss när de blir i majoritet”, som Jens Orback, (integrationsminister 2004-2006 i den socialdemokratiska regeringen), har uttryckt sig.
Det är bara framtiden som kan ge svaret. Men vi är många som anar vad svaret kommer att bli. Det är den insikten som gör att vi blir allt fler som arbetar hårt och på obetald tid för att sprida kunskap om vad islam står för innan det är för sent. Kanske är det redan för sent. Men då har vi åtminstone inte suttit i fåtöljen och gäspat.
”Jag är underordnad mannen”
Det här är några av de budskap som kvinnor i slöja sänder:
• Jag bekänner mig till islam som totalitär politisk ideologi.
• Jag har ingen egen identitet utan ingår i en kollektiv muslimsk världsgemenskap, en ummah som styrs av islam.
• Jag underkänner demokrati.
• Jag anser att sharialagar är överordnade demokratisk-juridiska lagar.
• Kristna, judar och andra icke-muslimer är otrogna hundar som ska avrättas.
• Homosexuella är orena och ska avrättas.
• Jag är mindre värd än mannen och är underordnad honom för att jag är dummare än han och för att…ja för att islam säger så.
”Jag har inte sett några mer bristfälliga i intelligens och religion än er. O kvinnor, vissa av er kan vilseleda en betänksam vis man.”(al-Bukhari: Vol 2, Bok 18, nr 161 och al-Bukhari Vol 2, Bok 24, nr 541.)
”Han får slå och våldta mig”
Kvinnan med slöja säger också:
• Min sexualitet tillhör inte mig utan min man. Jag är hans avelsdjur. Jag finns till för hans sexuella behov. Han har rätt att ha sex med mig när han vill. Om jag nekar har han rätt att slå mig.
Ur koranen Sura 4:38:
”Männen vare kvinnornas föreståndare på grund av det företräde Gud givit somliga framför andra, och de utgifter av sina ägodelar som de hava; därför skola ock de rättskaffens kvinnorna vara undergivna och aktsamma om vad som är fördolt, därför att Gud aktar dem. Och vad dem beträffar, av vilka ni fruktar uppstudsighet så varnen dem, skiljen dem från bädden och agen dem, men om de då lyda eder, så söken ej sak med dem! Gud är förvisso hög och stor.”
”Allahs profet sade: När en man kallar på sin fru för att tillfredsställa sin önskan, låt henne då komma till honom även om hon är sysselsatt vid ugnen.”
Hadith nr 61, mannens och fruns plikter, engelsk översättning från arabiskan, bok 1:
”Allahs sändebud sade: Närhelst en man kallar på sin fru för att ligga med henne och hon vägrar, och han sedan tillbringar hela natten med dåligt humör, fördömer änglarna henne tills hon går upp i gryningen.”





![SA400034-2[1]](http://snaphanen.dk/upload/2010/05/SA400034-21-600x211.jpg)


