af Julia Caesar ©
Sverige är fantastiskt. Hit kan man komma utan pass eller andra ID-handlingar, duka upp en lögnhistoria och söka asyl utan att ha några asylskäl. Lyckas man inte få asyl kan man få uppehållstillstånd för att arbeta fast man helt saknar utbildning och kvalifikationer. Man kan föra in andras barn, eftersom DNA-analys sällan görs. Man kan göra en kvinna gravid och få uppehållstillstånd på grund av anknytning till barnet. Sedan överger man barnet och barnets mor och tar hit sin fru och sina tidigare barn från hemlandet. Det nya barnet var ju bara en inträdesbiljett till Sverige som man kan kasta bort när man inte behöver den längre.
Man kan vara krigsförbrytare eller terrorist och leva gott på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Man kan stanna kvar illegalt efter utvisningsbeslut utan att något särskilt händer. Man kan jobba svart eller försörja sig på annan kriminell verksamhet. Man kan leva högt på att Sveriges regering och riksdag samfällt omhuldar etnisk mångfald till vilket pris som helst. Alla som får PUT (permanent uppehållstillstånd) har enligt lag rätt till samma välfärd som de som har arbetat ihop till den. Sverige är möjligheternas land – ett land med världsrykte. Prisa Allah och statsminister Fredrik Reinfeldt – här är det bara att ta för sig av det dukade bordet. Sedan 1980 har mer än 1,2 miljoner utlänningar beviljats PUT i Sverige – utan att vara flyktingar.
En port till Europa
Mellan Turkiets bergiga kust och den lilla grekiska ön Samos är det bara 800 meter turkosblått hav på det smalaste stället. Nattetid sveper kustbevakningens strålkastare över det svarta vattnet i sökandet efter överfyllda båtar med migranter. Det smala sundet är en av portarna till Europa och en av de viktigaste transportvägarna för människosmugglingen från Irak och Afghanistan via Turkiet. Det tar bara några minuter att köra över med motorbåt. Men eftersom smugglarna är rädda för att åka fast och dömas till långa fängelsestraff skickar de migranterna i gummibåtar. Frontex, EU:s samarbete för gemensam gränskontroll, samordnar bevakningen av gränsen, och kustbevakningen upptäcker med hjälp av värmekameror när nya överlastade farkoster är på väg in mot land.
Så snart som migranterna blir upptäckta skär de sönder gummibåtarna. Det har smugglarna instruerat dem att göra. Då är kustbevakningen tvungen att undsätta dem. Panik utbryter, eftersom de flesta inte kan simma. Under 2008 kom mer än 5 000 migranter till Samos, en fördubbling från året innan. Många dör under överfarterna. Sedan 2005 har Frontex påträffat 45 personer drunknade i havet utanför Samos kust.
-Att ta betalt för det här är ett av de värsta brotten man kan begå, säger Jani Isometsä, Frontex koordinatör på Samos. (Svenska Dagbladet 25 november 2009).
Skärpta asylregler
Grekland är det EU-land dit flest migranter kommer, följt av Italien och Spanien. Flest asylsökande i Europa har den lilla Medelhavsön Malta, men även grekiska Samos, Leros, Patmos och Lesbos ligger på grund av sitt geografiska läge högt upp på listan. De afghaner som kommer via Turkiet och Grekland söker sig vidare mot norra Europa. I Grekland varken får eller vill de flesta av dem stanna. Grekland med sin kollapsade ekonomi har inte byggt upp någon egen flyktingmottagning. Landet beviljar inte ens en procent av alla asylansökningar.
Även Italien och Frankrike har skärpt reglerna för sitt asylmottagande, och illegala invandrare grips och fängslas. Trycket på Italien från 40 000 – 50 000 afrikanska migranter årligen har varit enormt. Människor från mängder av afrikanska länder, även söder om Sahara, drömmer om lyckan i Europa. Många tar risken att korsa 160 mil öken innan de kommer till hamnstaden Tripoli i Libyen, som har varit den viktigaste utskeppningshamnen på vägen mot Europa. I öknen har många av migranterna dött av hetta och uttorkning, andra har drunknat under resan över Medelhavet i överfyllda, sjöodugliga båtar. Sedan Italien 2009 ingått ett avtal med Libyen om att skicka tillbaka de afrikanska migranterna har överfarterna minskat med 90 procent. Det är Italiens motoffensiv mot en ohanterlig migrantinvasion.
Den svenska asyltombolan
Skärpningarna av asylpolitiken i andra länder har lett till att allt fler söker sig vidare till norra Europa. Nästan samtliga som kommer till Sverige kommer med hjälp av kriminella smugglarligor som tjänar grova pengar på människors önskan om ett bättre liv. Enligt svenska Rikskriminalpolisen är det cirka tjugo ligor som smugglar in asylsökande i Sverige. Kunden får betala mellan 100 000 och 200 000 kronor för resan, inklusive en färdigfabricerad historia som vederbörande ska presentera för de svenska myndigheterna.
Under 2009 sökte 24 194 personer asyl i Sverige. Allt tyder på att rekordet kommer att slås i år igen: under första halvåret 2010 har 14 056 personer redan sökt asyl. Det innebär intäkter på många miljarder kronor för de kriminella ligorna. När de asylsökande kommer till Sverige kan nästan ingen styrka sin identitet. 95,5 procent saknar pass eller andra ID-handlingar. Mer än 200 000 svenska pass är på drift ute i världen, merparten sålda för att ingå i smugglarnas rekvisita och användas om och om igen. Ändå beviljas PUT till de här identitetslösa personerna på löpande band. Sveriges asylpolitik är en gigantisk tombola, rättsosäker och godtycklig. Asylhanteringen har havererat. Systemet fungerar så illa att det inte längre förtjänar någon tilltro. Med öppna ögon och till synes utan betänkligheter deltar regering och myndigheter i en grov och världsomspännande kriminalitet genom att möjliggöra människosmugglarnas verksamhet. Sveriges gränser står år efter år vidöppna för tiotusentals utlänningar med okänd identitet.
Sex gånger så många PUT som Danmark
Om man jämför de svenska siffrorna för beviljade uppehållstillstånd till asylsökande med Danmark visar sig en intressant bild:
Grafik: Affe, Affes Statistik-blogg.
Under perioden 2002-2009 fick 90 414 asylsökande uppehållstillstånd i Sverige. Motsvarande antal i Danmark var 14 457. Sverige beviljade alltså sex gånger så många tillstånd som Danmark. Om man räknar per 1000 invånare är siffrorna de här: 9,7 beviljade asylansökningar per 1000 invånare i Sverige. 2,6 beviljade asylansökningar per 1000 invånare i Danmark. Sverige har alltså beviljat nästan fyra gånger fler asylansökningar per 1000 invånare än Danmark.
”90-95 procent borde inte ha fått PUT”
Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson bär ett tungt ansvar för den urspårade asylhanteringen. Han gör ingen hemlighet av att han tänker sig posten som migrationsminister om den röd-gröna oppositionen vinner valet i september. Han har proklamerat en ”Vision” för verkets verksamhet. I korthet lyder den: ”Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.” Det är det budskap som verkets personal får sig itutat varje dag. Under Dan Eliassons och Visionens era har rättsosäkerheten bara ökat. Generaldirektören har tillkännagett att beslutsfattarna helst ska bevilja PUT och lovat att han aldrig kommer att bli upprörd om han ser ett PUT-beslut som är fattat på felaktiga grunder.
En lång rad missförhållanden inom Migrationsverket rapporteras av ”miggor” (anställda på verket) som skriver anonymt på Merit Wagers blogg.
Merit Wager är journalist och översättare, engagerad i flykting- och asylfrågor och har i många år arbetat ideéllt som Medborgarnas flyktingombudsman. Länkar till hennes blogg finns i slutet av den här krönikan.
En ”migga” skriver:
”Generellt skulle jag säga att 75 procent av de asylsökande saknar verkliga skäl att beviljas uppehållstillstånd, så som de stipuleras i utlänningslagen. Av de resterande 25 procenten skulle jag säga att drygt hälften överdriver (ljuger) om sina asylskäl. Uppskattningsvis 10 procent av de asylsökande skulle jag bedöma har skäl som uppfyller lagens krav, och då är jag nog ändå generös. Av dem som får PUT idag skulle jag säga att 90-95 procent inte skulle ha fått det. De skulle ha fått tillfälliga tillstånd, TUT, under säg två år. Sedan kan dessa förlängas med ytterligare två år.”
Att missbruket över huvud taget kan fortgå i Sverige år efter år beror på att väsentliga fakta döljs och att allmänheten inte har den information som är nödvändig för att kunna ställa politiker och myndigheter till svars. Många tror till exempel att vi ger tillfälliga uppehållstillstånd till människor som flyr från krig och förtryck och att de sedan återvänder hem när kriget är slut. Men efter tio år bor 90 procent av dem som har beviljats asyl fortfarande kvar i Sverige. Det är den grupp som har allra svårast att komma ut på arbetsmarknaden. Många försörjs med bidrag livet ut.
Bara 5,5 procent är flyktingar
Många svenskar tror att alla som beviljas PUT i Sverige är ”flyktingar”. Det är en missuppfattning som livligt understöds av massmedia. Tittar man på Migrationsverkets statistik ser man en helt annan bild. Sedan 1980 och fram till 1 juli i år har 1 282 696 personer beviljats PUT i Sverige. Av dessa närmare 1,3 miljoner var bara cirka 5,5 procent, 71 040 personer, flyktingar. Som flyktingar i egentlig mening menas kvotflyktingar eller flyktingar enligt FN-konventionen.
Den absoluta majoriteten, 94,5 procent, har inga flyktingskäl. De är ekonomiska migranter som vill skaffa sig ett bättre liv med full access till de svenska välfärdssystemen. Sedan 1980 har alltså drygt 1,2 miljoner personer fått PUT i Sverige utan att vara flyktingar. Bilden förvirras av att Sverige frivilligt har uppfunnit diverse olika slasktrattsbenämningar – klassificeringar som inte har någon motsvarighet i andra länder; ”de factoflyktingar”, ”skyddsbehövande”, ”humanitära skäl” eller ”synnerligen ömmande omständigheter”. Slasktrattsbenämningarna är ett uttryck för svenska politikers önskan att vara världsmästare i godhet. Ingen skugga får falla över den svenska humaniteten, om man så måste skapa skenflyktingar för att hålla helgonglorian uppe.
Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Den svenska asyltombolan”




Stroilov er en ung russer, der kopierede 50.000 tophemmelige Sovjet-dokumenter overvejende fra firserne fra 


