Som schweizer taler Freysinger både tysk og fransk. Dette er fransk, utekstet.

»Ned på knæ og bed til Allah«

Trusler og angst i skolen i Italien: Det skete i Mirandola, hvor en 17-årig af tyrkisk herkomst, bevæbnet med en syl, truede en skolekammerat ”Læg dig på knæ mod Mecca og bed til Allah”. Det er ikke en opfordring fra en imam til en troende muslim, men en ordre fra en 17-årig tyrk til en klassekammerat under trussel af en syl mod struben.

Fra elevoprør på gaderne ind i klasseværelserne.
Den 117´ende skolevoldsepisode skete i en andenklasse på Galileiskolen i Modena. En tyrkisk dreng, som gerne lod sig fetere af klassekammeraterne med penge og mad, holdt først fat i sit offer og truede hende til at lægge sig på knæ og at bede til Allah vendt mod muslimernes hellige sted, Mekka. Scenen blev fotograferet med mobiltelefon af en klassekammerat og vist på Facebook, hvor den efter få dage blev fjernet. Sagen i frikvarteret, som blev verificeret for få dage siden, er blevet anmeldt til ordensmagten af nogle forældre til børn, som i måneder har lidt under ikke-europæiske klassekameraters chikanerier. For ikke at tale om, at også lærerne ofte er genstand for aggressive og truende holdninger.

Offeret fortalte ikke noget til forældrene af frygt for yderligere repressialier. Men klassekammeraterne fortalte hjemme hvad der var sket. Der forekommer voldsepisoder næsten hver uge på Galileiskolen, hvor der går ca. 1200 elever, af hvilke mange er udlændinge.
For ca. en måned siden gik et verbalt skænderi mellem to drenge over i slagsmål og spark og kasten med stole, som resulterede i, at de blev sårede og matematiklæreren besvimede. Denne sidste alvorlige episode viser hvilket ophedet klima der er i skolens klasseværelser.
Desværre – siger rektor doktor Giuseppe Pedrielli – lever de unge mennesker uden værdinormer. TV er en dårlig underviser, der viser negative kulturmodeller og holdninger, som børnene efterligner. Tomheden hersker, fortsætter rektor, og skolen kæmper tit alene for at hævde værdierne om værdighed og menneskelig respekt. For ikke at tale om, tilføjer han, at mange udenlandske børn, som af onkler og pårørede er bragt til Italien, viser deres indre ubehag med aggressive og oprørske holdninger. – Oversat fra italiensk af Spydpigen fra Il Resto Del Carlino, Modena,

Robin Simcox om Taimour Abdulwahab al-Abdaly

Simcox er fra den britiske tænketank, Center for Social Cohesion. SE også Wilcox om Abdulhawab i Weekly Standard: Britain’s Exploding Exports, Where suicide bombers go for higher education og i Svenska Dagbladet: “Sverige måste vara på sin vakt”

Precis som många attacker i Storbritannien misslyckades attacken på Drottninggatan. Enligt Simcox beror ett misslyckat attentat ofta på ren tur. Problemet är att det inte är hållbar lösning. I Sverige dog ingen förutom självmordsbombaren själv. Det betyder att ni hade tur. Men förr eller senare tar turen slut.

Helle Merete Brix skrev om den omtalte rapport den 16 december: Når hadets prædikanter inviteres på besøg.

Selvpålagt blindhed, selvpåførte konsekvenser

Baron Bodissey har vel her fat i den lange ende: Politikeres og mainstreammediers indsnævring af det anstændiges spillerum ud fra multikulturalistiske antagelser ender med at ramme dem selv. De får ganske enkelt ikke den fornødne information til at justere deres virkelighedsbillede efter. Man må dog nok justere dynamikken en hel del hvad angår især Danmark – trods håbløst mangelfuld og misvisende dækning af multikulturens konsekvenser i danske medier er den uddybende dækning alligevel lige ved hånden; kun sjældent fra journalisters hånd, men i debatten og i avisernes blogs er ordet formentlig friere end de fleste steder, og her trækkes de store linjer op,

Så meget desto mere gådefuldt og uundskyldeligt bliver imidlertid derfor de måske to værste indslag i debatten i det forløbne år: Mogens Jensens uhyrligt ringe kronik i JP Gør plads for islam i Europa, og Nick Hækkerups ualmindeligt svinske blogpost Skub fordommene til side, der mestrer kunststykket aldeles at ignorere alle fakta og argumenter der er fremført i årevis om den islamiske kvindeindpakning, og i stedet gøre det til et spørgsmål om frygt for det nye, og associere det med hudfarve. Blogs som denne kan måske siges at have som en rød tråd et forsøg på at indkredse gådefulde tendenser i tiden, tendenser der unddrager sig overhovedet at blive nævnt i de gamle medier. Eksemplerne her illustrerer at forsøg på at forklare altid vil ende med en rest af det gådefulde og uforklarlige (LFPC).

[…] The elite oligarchs have deliberately eliminated alternative opinions from their lofty eyries, and they suppress the expression of public dissent whenever possible. This is a fatal error. It’s similar to the one made by Stalin regarding Hitler’s intentions on the western borders of the U.S.S.R.: by closing off all but permitted opinions, he denied himself full intelligence about what was really happening.

For another Soviet analogy, consider the completely bogus statistics for industrial and agricultural production cooked up by middle-level commissars in order to satisfy the demands of the Central Committee. The communist system refused to allow negative or embarrassing information to be propagated, so that factory and kolkhoz managers just made the statistics up, and coped with the resulting shortages and chaos as best they could. After about 1929, the Politburo could no longer obtain accurate economic statistics about what went on internally within the U.S.S.R. They were flying blind right up until the day their immense jury-rigged machine crashed and burned.

The same thing is occurring amongst the trans-nationalist oligarchs who run our current system. They really don’t know what is going on below the upper levels, because they have systematically excluded accurate and complete information, exerting their control through a combination of political correctness and fiscal authority.

There they sit in the leafy crown of the tree, having pulled up the ladder to ensure that no one threatens them on their exalted perch. They don’t realize that even now an axe has been taken to the roots far below. […] An Axe to the Roots

‘Islamization’ of Paris a Warning to the West, September 26, 2010

NICOLAS Sarkozy will take another lurch to the Right with a speech on New Year’s Eve calling Muslim prayers in the street “unacceptable”. After his expulsions of gypsies and a crackdown on immigrant crime, the French President will warn that the overflow of Muslim faithful on to the streets at prayer time when mosques are packed to capacity risks undermining the French secular tradition separating state and religion. He will doubtless be accused of pandering to the far Right: the issue of Muslim prayers in the street has been brought to the fore by Marine Le Pen, the charismatic new figurehead of the National Front, who compared it to the wartime occupation of France. According to his aide, Mr Sarkozy agrees with the junior Le Pen that the street cannot be allowed to become “an extension of the mosque” as it does in some parts of Paris, which are closed to traffic because of the overflow of the faithful. Local authorities have declined to intervene, despite public complaints, because they are afraid of sparking riots.Nicolas Sarkozy to target Muslim prayers (Se også 20.12: Resisting the Islamization of Paris m. bla. Tom Trento og Oskar Freysinger.)

Hijab – et religiøst, politisk og sexistisk symbol

Debatindlæg af Rachel Adelberg Johansen og Britta Mogensen,  (refuseret af Ugeskrift for Læger)

Hjælp! lød overskriften på et indlæg af speciallæge i psykiatri, Ole Bjørn Skausig d. 6/12 om patienters ret til at sige fra over for hospitalspersonale, som insisterer på at skilte med religionspolitiske markører som hijab (det islamiske hovedtørklæde rettet mod kvinder) i arbejdstiden. Og Skausig har i sandhed brug for hjælp. Det er påfaldende, at Skausig helt undlader at reflektere over, at offentlige hospitaler er verdslige samfundsinstitutioner, hvor repræsentanterne burde fremtræde neutrale og upartiske.

Hvorfor forholder Skausig sig mon slet ikke til hijabens symbolværdi, som både er religiøs, politisk og sexistisk? Og hvorfor har hospitaler bøjet sig for religiøst pres om at indføre hijab som en del af en hospitalsuniform, der ellers indtil slutningen af 1990`erne har levet op til netop ordet uniform, det vil sige ensdannet. Hospitalspersonale bør naturligvis udvise empati og respekt over for patienterne, blandt andet ved at man gemmer sine personlige præferencer til fritiden, herunder ønsket om at tilsløre sig med islamisk kønsuniform som hijab. Ergo, væk med hijab i arbejdstiden, og det offentlige er fri for at bruge ressourcer på at transportere patienter unødigt rundt på baggrund af misforstået og konfliktskabende skiltning på personalet.

Lægeløftet forpligter, og det gør de etiske regler for plejepersonale også. Men Skausig afslører, at han ikke har forstået, at det er lægen, der er til for patienten og ikke omvendt. Han bringer sig i strid med lægeløftet, der som omdrejningspunkt har, at alle patienter skal behandles uagtet baggrund. Han er også i uoverensstemmelse med Lægeforeningens etiske regler §§ 2 og 4 vedrørende krav om støtte til såvel syge som raske, om omhu og samvittighedsfuldhed samt indlevelse i patientens samlede situation. Disse regler har udgangspunkt i Lægelovens § 6 om omhu og samvittighedsfuldhed.

– Nu er det gået op for ham, at lægeløftet sørme stiller sig hindrende i vejen for en rimelig beskyttelse af personalet og alene beskytter patienterne. Derfor må det, med den efter hans mening ringe aflønning, være rimeligt, at han kan trække sit afgivne lægeløfte tilbage og så afgive et alternativt – helst ét, der er i overensstemmelse med hans begrænsede indtjening. Man kunne dog overveje at aflønne ham noget bedre, så han ikke skal ”lide” under at skulle tage sig af ”uønskede elementer” (stammer denne tingsliggørelse af mennesker ikke fra 1930’ernes Tyskland?), eller man kunne tilbyde ham den psykiatriske hjælp, han så tydeligt har et øjeblikkeligt behov for. Det er en win-win situation: Ingen uønskede elementer risikerer at komme i kløerne på ham, og han har en chance for at blive normal.

Det er glædeligt, at formanden for Lægeforeningens Etiske Udvalg, Poul Jaszczak, melder så klart ud og minder Skausig om lægeløftet. Her gik man og forestillede sig, at lægegerningen gik ud på at varetage patientens tarv og sikre patientens helbred. Men det er åbenlyst ikke hjerteblod for den svært politiserende Skausig. Tværtimod ønsker han patienter, hvis holdninger han er uenig i, udstødt af hospitalssystemet. Han fremmer ikke just tilliden til lægestanden med disse hadefulde udtalelser. Hans motiv? Forstå det, hvo der kan.

Af Rachel Adelberg Johansen, Sygeplejerske – Britta Mogensen, Antropolog

Anelser

Første gang jeg hørte den, var i efteråret 1966. Jeg vidste ikke den var fra 1923 og at det var Bessie Smith, der først gjorde den populær og senere Sidney Bechet, Nina Simone og Sam Cooke. Jeg vidste kun én ting, der var fester på den svenske ambassade på Sankt Annæ Plads med lyst øl og jeg var femten år, og havde gået på drengeskole siden jeg var seks, hvor vi fik masser af tæsk af lærerne på den Krebs´ske anstalt i Stockholmsgade, hvad vi hurtigt kom til at betragte som en naturlig del af livet. Men der var piger, unge kvinder på Sankt Annæ Plads, de fjerne uopnåelige væsner man kunne danse tæt med og mærke og snuse ind, så man nærmest besvimede. Øreringene, nylonstrømperne, parfumen, brystholdere, der fandtes endnu. Det er Autumn 66. Den har givet mig et begreb om, hvad erotik er. Nemlig uskyld, uvidenhed, uerfarenhed, udsathed, at skulle opdage det hele på egen hånd uden voksne eller skolers indblanding i form af f.eks. seksualundervisning, et måske nødvendigt følelsemæssigt overgreb på børn, som vi Gudskelov aldrig var udsat for. Vi anede simpelthen ikke et klap og skulle famle os frem centimeter for centimeter. Jeg ved ikke om 15-årige er affortryllede af den voksne verden idag, om de skal kunne det hele med det samme og aldrig komme til skade, men jeg håber det ikke for dem.
Bare det om vinteren, når man kørte i sporvogn hjem fra skole, at passere pigeskolen i Nordre Frihavnsgade, hvor det smukke køn stod på, var dagens højdepunkt. Herfra var turen elektrisk. Allerede da jeg gik i børnehave på den skole som fireårig, var udvalgte hunkønnede en besættelse, og forlod de børnehaven græd jeg af….kærestesorg, et lidt for konkret udtryk stærke følelser og tab. Alle børn har det sådan, det er ikke noget specielt for mig eller noget Freud har fundet på, voksne har bare glemt det.
Erotik er som kantareller, svære at fange og umulige at dyrke kunstigt. Jeg tænker på Dirk Bogardes replik i Alain Renais´ “Providence”: “My God, does he think that´s erotic?” om en mandlig tumpe, der gør sig til, en ingeniøragtig type, der tror der findes en opskrift. Nogle tror det jo, men så er det porno, græsk for prostitueret “porni”. “Erotikmesser” er altså rent svindel. Erotik er anelser, som regn – man skal være mere en god medicinmand, for at kunne nedkalde den. Det er at have sin opmærksomhed et andet sted, men samtidig være pivåben for det uventede, der rammer én. Den er svær at hegne ind i et ægteskab, den må erstattes med venskab og fortrolighed, der også er godt, men noget andet. Det er utroligt, at Stevie Winwood med sin stemme på videoen kun er knapt 18 år gammel. Den lille, blege, tynde dreng og den stemme !

Spencer Davis Group – Georgia on My Mind
live Finland 1967

Læs mere »

Af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

(fotos 1 og 3 © Photoimagine.)

Sverige är ett sjukt land. Sjukdomen är långt framskriden, symtomen allvarliga och prognosen oviss. Diagnos: den speciella form av förljugenhet och verklighetsförnekande som går under namnet politisk korrekthet. En vecka har gått sedan islamisten Taimour Abdulwahab, 29, sprängde sig själv i luften i Stockholms city. Under den veckan har rikoschetterna smällt överallt i Sverige. Allting tyder på att Abdulwahab hade planerat att ta ett stort antal julhandlande människor med sig i döden. Att självmordsattentatet inte blev en massaker med hundratals döda och skadade kan bara hänföras till hans amatörmässiga fumlighet med sprängmedel.

Hur mycket Taimour Abdulwahab egentligen sprängde kommer att framgå i ett längre tidsperspektiv. Men det är uppenbart att han lyckades spränga mer än sig själv i luften. Hans rörbomber fortsätter att detonera varje dag, i sinnena på den svenska allmänheten. Men det är framför allt i betraktandet av bombkrevaderna i svenska media jag drar slutsatsen att Sverige är ett svårt sjukt land med dyster prognos. Åtminstone är den svenska medieeliten mycket illa däran. Ett hopp om tillfrisknande känns avlägset.

Kommentariatets diktatur

På bara en vecka har de mest högljudda skrikhalsarna i den offentliga debatten lyckats med den remarkabla bravaden att på typiskt svenskt vis vrida perspektivet 180 grader. Från att en islamistisk terrorist var ytterst nära att ta livet av ett okänt antal människor och i den ljudfil han skickade till Säpo och TT säger:

”Nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör. Våra aktioner kommer att prata för sig själva. Så länge som ni inte slutar ert krig mot islam och förnedrande mot profeten och ert dumma support till grisen Vilks.”

Till att muslimers ständiga offer- och kränkthetsfixering står i fokus för hundrasjuttioåttonde gången och vi ser imamerna tåga in och avlösa varandra i radiosändningar och TV-soffor.

Det här är vad ledarskribenten Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarblogg kallar ”kommentariatet” (”ofta ett vansinnigt avtrubbat släkte”) som breder ut sig i media och gör allt som står i deras makt för att avleda uppmärksamheten från vad som faktiskt har hänt. Det är kommentariatets diktatur, tyckarelitens egen lilla lekhage där de sin vana trogen debatterar uteslutande med varandra utifrån gamla cementerade positioner.

Likt kommandosoldater rycker proffsdebattörerna oombedda ut till muslimers försvar – som om muslimer i största allmänhet behövde försvaras. ”Det är inte muslimernas fel att en enstaka stackars sinnesförvirrad man tar livet av sig.” Nej, vem har sagt det? Har vi hört det förut? Den pensionerade islamologen Jan Hjärpe kastar sig till och med djärvt in på ett nytt vetenskapligt område, psykiatrins, och ställer diagnosen ”utvidgat självmord” på den explosive självmordsbombaren. Det är en psykiatrisk fackterm för familjetragedier där en person – oftast fadern och oftast i samband med en separation – dödar hela sin familj och till sist sig själv, vanligen utan några som helst jihadmotiv. Och Jan Hjärpe tillåts göra det, för svenska journalister ifrågasätter ogärna dem som de uppfattar som auktoriteter, i synnerhet inte islamologer – inte ens om de bokstavligen är ute och cyklar som amatörpsykiatriker.

Vältrande i kollektiv skuld

Svenska folket och dess självutnämnda företrädare i media vältrar sig i kollektiv skuld – men för vad?

• För att vi i vårt land har tagit emot omkring en halv miljon muslimer som säger sig ha flytt från krig och förföljelse och gett dem bostäder, social välfärd, försörjning, yttrandefrihet, religionsfrihet och demokrati – men just inte ställt några krav?

• För att vi inte är roade av islamisters politisk-religiösa extremism och ogillar tanken på att bli sprängda i luften som tack för kaffet?

• För att många muslimer energiskt och i enlighet med koranen segregerar sig själva från det svenska samhället och vägrar beblanda sig med ”otrogna”? (Att ta emot våra pengar i försörjningsstöd och andra bidrag verkar däremot gå alldeles utmärkt.)

Nej, det var inte bara Taimour Abdulwahab som sprängdes. Chockvågorna skakar hela PK-etablissemanget. Deras världsbild har fått sig en allvarlig törn. Enligt logiken i ”Om man förnekar problemen finns de inte” tävlar de i den ena mer fantasifulla avledningsmanövern än den andra, allt i syfte att limma ihop sprickorna i sin krackelerade världsbild och återta makten och tolkningsföreträdet. Så hoppas de kunna fortsätta styra den fåkunniga pöbeln i önskvärd riktning. ”PK-piskorna är desperata att återta sitt problemformuleringsprivilegium. Det sprängdes som bekant i luften tillsammans med Taimour Abdulwahab förra lördagen” skriver bloggen Allra Underdånigast.

Imamerna och deras taqiyya

Det är en plågsam föreställning när imamerna marscherar in och blir gullade med av journalisterna. Uppenbarligen vet flertalet journalister ingenting om islam och dess politiska form islamism. På svenskt vis sväljer de okritiskt allt vad imamerna säger och bedyrar rakt in i radiomikrofoner och TV-kameror. I Sverige tror vi ju på vad folk säger.

Sådan är vår tradition och kultur. Hur skulle det vara att läsa på en aning? Vad jag kan se har journalister i allmänhet aldrig hört talas om taqiyya och kitman, de tillåtna formerna av lögn inom islam.

På den efterlämnade ljudfilen erkänner självmordsbombaren Taimour Abdulwahab själv sin taqiyya och exponerar sitt flexibla samvete. Han säger att han har ljugit för sin familj när han har sagt att han har rest till Mellanöstern för att arbeta. I själva verket tränades han i jihad för att ta livet av ”otrogna” svenskar.

Muslimer får lära sig att vara ärliga mot varandra, om inte lögnen är så liten så den inte räknas – ett högst ungefärligt mått, kan man säga. En helt annan logik gäller hur man handskas med sanning och lögn gentemot “otrogna”, det vill saga icke-muslimer. Då är det tillåtet att ljuga hur mycket som helst om syftet gagnar islam och en själv. Det är också tillåtet att vinna de ”otrognas” tillit för att sedan utnyttja deras sårbarhet och besegra dem.(Foto: Imam Abd al Haqq Kielan alias Leif Karlsson.)

”Gud, lämna ingen av dem i livet”

För fem år sedan avslöjade Dagens Eko i Sveriges Radio imamernas budskap, i efterdyningarna av terrordåden i USA 11 september 2001 (mer än 3 000 döda), Madrid 11 mars 2004 (191 döda, mer än 2 000 skadade) och London den 7 juli 2005 (52 döda och 700 skadade).

Med dold mikrofon spelade Ekots journalister in böner och samtal med imamer i 15 olika muslimska församlingar. Flertalet imamer tog avstånd från terrorism och att döda civila människor. Men reportrarna frågade givetvis inte om detta gäller även för ”otrogna”.
En imam uttalar följande under en inspelad fredagsbön i november 2005:

”Gud, håll islam och muslimer högt och skydda islam
Gud, förödmjuka de otrogna
Gud, förödmjuka fienderna till islam
Judar, amerikaner och britter
och alla dem som ger dem stöd
som samarbetar med dem
och som är i allians med dem
Gud, förstör dem alla
Gud, lämna ingen av dem i livet
Gud, skänk seger till mujahedin överallt”

Abdulkader Habib från Sveriges Unga muslimer förklarade imamens dödliga bön med ”okunnighet” – men medgav att liknande böner förekommer:

”Jag tror inte att det här är helt isolerat för en imam. Jag måste vara öppen och säga att det säkert är flera imamer som uttrycker sig väldigt klumpigt och fel. De måste utbildas och inte isoleras ännu mer.”

Är ”pursvenskt” rasistiskt?

Frågorna om risken för fortsatta terrorattentat i Sverige, imamernas trovärdighet och vad islam egentligen innebär får dock i tyckarelitens begränsade lilla PK-värld ge vika för den betydligt intressantare frågan huruvida Expressens mångårige medarbetare Ulf Nilson har gjort sig skyldig till ”rasism”, ”nazism” och ”brun sörja under tofflorna” sedan han använt ordet pursvensk i sin krönika.

Ulf Nilson skriver:

”Faktum är att vi, ja svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 0000 muslimer (varav de flesta naturligtvis inte är islamister) föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis ”den store satan”, USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.”

Ulf Nilson har rätt i sak. Svenskar föder för få barn (1,89 per kvinna) för att reproducera oss själva. Utrikes födda föder 2,2 barn per kvinna. Det är SCB:s siffror från 2009. Skillnaden låter inte anmärkningsvärd, men då ska man komma ihåg att siffrorna ligger på var sin sida av den gräns där man reproducerar sig själv, nämligen 2,1 barn per kvinna. Man ska också räkna in ett inflöde av utlänningar till Sverige i storleksordningen 100 000 personer per år. Men mer behövdes inte för att topplocket skulle flyga i luften och kräkreflexerna utlösas kollektivt hos PK-eliten. Att ens ha mage att påstå att det finns ett folk som heter svenskar – ja pursvenskar – är ett betydligt större problem än att Sverige och svenskarna uttryckligen hotas av fler islamistiska terrordåd låter tyckareliten förstå. Ulf Nilsons krönika har hittills föranlett fyra JK-anmälningar.

Långtidsmarinerade i nationellt självförakt

Vi svenskar finns inte, har en ihärdig PK-elit beslutat åt oss. Om vi inbillar oss att vi finns är vi självklart ”rasister”. Alla andra folkslag finns, men inte vi. Inte har vi någon egen kultur heller. Genom att under årtionden ständigt smutskasta, förneka och förlöjliga allt svenskt har politikerna och chefsideologerna inom tyckareliten systematiskt velat undergräva den svenska identiteten, beröva svenska folket dess nationella självkänsla och medvetet skapat ett nationellt självhat. Det har varit ett viktigt led i att psykologiskt bereda marken för massinvandring från andra länder och kulturer. Ett folk som fråntas rätten att vara stolta över sig själva och sitt land har ingenting att sätta emot utländska styrkor, vare sig de kommer som fientliga trupper i krig eller genom politiska beslut om massinvandring. Ett folk som har långtidsmarinerats i nationellt självförakt kan inte förväntas göra motstånd när främlingar tar över deras land.

De som skriker ut svenskfientliga budskap högst av alla är synnerligen förutsägbara (de mest förutsägbara bryr jag mig inte om att citera. Ingenting tråkar ut mig mer än förutsägbarhet.) De har givetvis fritt tillträde till medias megafoner. Ett exempel är Dagens Media.

“Det har länge varit obegripligt varför spaltutrymme ges åt Ulf Nilson. Kan han inte skriva på Politiskt inkorrekt, som sina meningsfränder?”, twittrar Andreas Ekström, PK-journalist på Sydsvenskan.

Johan Wirfält, chefredaktör för Rodeo: “Ulf Nilsons rader om “pursvenskar” bör vara bland det brunaste en svensk journalist tillåtits skriva sedan 30-talet. Någon form av gräns har passerats i och med publiceringen av Ulf Nilssons krönika i dagens Expressen. Ska bli intressant att se följderna”.

Övergrepp från Sveriges Radio

Læs mere »

Acta Musicae, Kongsberg Kirke, Norge. (B.S. Ingemann, 1850.)

klik. f helskærm.

John Lennon: Serve Yourself

1979 var året hvor Bob Dylan sprang ud som bekendende kristen med albummet Slow Train Coming. Åbningssangen Gotta Serve Somebody inspirerede den på dette tidspunkt hjemmegående “house husband” John Lennon til svarsangen Serve Yourself. Nummeret nåede aldrig længere end til et antal hjemmeindspilninger før Lennon blev dræbt året efter, og det er heller ikke til at vide om det overhovedet var planlagt udsendelse uden for hans eget hjem. Lennons demoindspilninger og kompositionsbånd er et kapitel for sig, og det er en direkte konsekvens af hans død at de overhovedet nåede ud til offentligheden, idet Yoko Ono stillede dem til rådighed for den meget lange radioserie The Lost Lennon Tapes fra slut-firserne og frem. Lennon var humorist til fingerspidserne, og man skal lede længe efter noget så spontant underholdende som disse demooptagelser. På rigtig mange slår han f. eks. pludselig over i en parodi på Dylans sangstil fra 1965-66. Versionen her af Serve Yourself bliver leveret i stærk skotsk accent (eller måske Liverpooldialekt?). 1979 var en langt mere uskyldig tid, og John Lennon skænkede formentlig ikke omtalen af Muhammed mange tanker: “You say you found Muhammed / kneeling on a bloody carpet / facing the East”. Se forresten også dette forrygende outtake fra den uudgivne dokumentarfilm Eat the Document om Dylans 1966-turné med The Band. Lennon og en meget skæv Bob Dylan i Dylans limousine (LFPC).

»Hør, hør, hør !«

Don Juan skal ifølge Kierkegaard ikke ses, men høres! – “hør, hør, hør Mozarts Don Juan”

Erotikkens element

“De umiddelbare erotiske Stadier eller Det Musikalsk-Erotiske” er en æstetisk afhandling om Mozarts opera Don Juan. Søren Kierkegaard var besat af dette musikdrama, og efter endt læsning forstår man hvorfor. Operaen bliver første gang opført på Det kongelige Teater den 5. maj 1807 med stormende succes. Ti år tidligere opførtes den første Mozart-opera Cosi fan tutte (med 19-årige Adam Oehlenschläger som statist), men det blev en tilsvarende stor fiasko. Fra 20erne kommer Figaros Bryllup og Tryllefløjten på programmet.

Læs mere »

René Stadtkewitz (* 9. Januar 1965 in Ost-Berlin) ist ein deutscher Politiker (Die Freiheit, vorher CDU) und seit November 2001 Mitglied des Abgeordnetenhauses von Berlin. Gewählt wurde er über die Bezirksliste der Pankower CDU. (lyden ude af sync. med billede.)

Eslisabeth Sabaditsch-Wolff speaking in Paris

(Speech held at the conference against the Islamisation of our countries in Paris, Dec 18th 2010)

Good afternoon, ladies and and gentlemen. I am delighted to be here in Paris, the birthplace of modern European secular governance. And I am especially delighted to have been invited here by Gandalf, who founded the Alliance to Stop Sharia. Gandalf has been instrumental in shifting the focus of the European Counterjihad from Islam as a religion to the evils of sharia law.

Læs mere »

Western Europe’s biggest mosque opened on Friday in the Dutch city of Rotterdam, five years behind schedule with organisers blaming obstruction from far-right politicians for the delay.The mosque, which is built with two 50-metre (164-feet) high minarets, can accommodate 3,000 worshippers and will be a centre for charity, mutual understanding and forgiveness, said its chief adminstrator Abdelrazak Boutaher.Construction began in 2003 and was slated to last for two years, but organisers said far-right opposition had delayed the project.”This horrible thing doesn’t belong here but in Saudi Arabia,” said Geert Wilders, the Dutch far-right leader, on his Twitter account. Western Europe’s biggest mosque opens in Netherlands(Wilders´ VVD biggest party in the Netherlands)

Tre franske moskéer lukket i år
Press TV er den iranske stats nyhedskanal med bidragere som Tariq Ramadan og Yvonne Ridley.

Amerikansk schizofreni – “worrisome trends”, men Wilders “foments fear”

Spørgsmålet er så om det overhovedet er muligt i amerikansk optik at gøre opmærksom på reelle problemer uden at være “populist” – og hvor frisuren anses for en skærpende faktor. På samme måde som med hensyn til schizofrenien vis-a-vis kendskabet til Tyrkiets ildevarslende udvikling og den ubehagelige insisteren på at belemre os med landet i EU, er de hemmeligstemplede dokumenter lækket af WikiLeaks også en selvmodsigende rodebunke hvad angår vurderingen af sikkerhedssituationen internt i de europæiske lande. Bemærk i øvrigt at man i amerikansk diplomati endnu i 2005 kunne bruge klar tale som “the global jihadist cause”. Via Gates of Vienna (LFPC).

American and Spanish officials say the autonomous region of Catalonia in northeastern Spain is “a major Mediterranean center for radical Islamists” and the United States has proposed setting up an intelligence hub at the US Consulate in Barcelona to counter the growing threat, according to diplomatic cables that were obtained by Wikileaks and published by the Madrid-based El País newspaper on December 11.

The three cables, all of which are from the US Embassy in Madrid, say that Catalonia has become “a prime base of operations” for Islamic terrorists; and thanks to uncontrolled immigration the region, it now has a “large Muslim population susceptible to jihadist recruitment. […]

According to the document, “Extremist groups active in Spain tend to be decentralized, collaborating on an ad hoc basis and united more by friendships, family ties, and loyalty to the global jihadist cause than by membership in any given terrorist organization. […]

“The rapid growth of the Moroccan immigrant community, combined with worrisome trends among Spain-based extremist groups, suggest that Spain is likely to remain an active front in the war on terror for many years to come,” the cable concludes. […] Soeren Kern: Barcelona: Islamist Stronghold on the Mediterranean

The Wilders Factor: Golden-pompadoured, maverick parliamentarian Geert Wilders, anti-Islam, nationalist Freedom Party remains a thorn in the coalition’s side, capitalizing on the social stresses resulting from the failure to fully integrate almost a million Dutch Muslims, mostly of Moroccan or Turkish descent. […] Wilders is no friend of the U.S.: he opposes Dutch military involvement in Afghanistan; he believes development assistance is money wasted; he opposes NATO missions outside “allied” territory; he is against most EU initiatives; and, most troubling, he forments fear and hatred of immigrants. […] US embassy cables: Barack Obama’s briefing on Dutch politics

Luton: £500.000 spildt på forgæves bekæmpelse af ekstremisme

Muslim groups in the town where the Stockholm suicide bomber lived have been handed more than £550,000 of taxpayers’ money to combat extremism but have failed to tip off police about a single terror suspect.

The grants were handed out to mosques, schools and women’s projects by Luton council to prevent young Muslims being radicalised.

Under the Home Office’s Preventing Violent Extremism scheme, Islamic organisations are given money to stop members turning to violence. The groups are urged to reveal the names of those likely to commit violent crimes so they can be put on an ‘at-risk’ list by police.

But the Daily Mail has learnt that – despite £554,000 being given to groups in Luton since 2008 – not a single name has been handed over. […]

The Luton Islamic Centre, where Taimour Abdulwahab Al-Abdaly preached before being banned, refused to sign up as leaders did not want to inform on their ‘Muslim brothers and sisters’. […]

Islamic Centre chairman Qadeer Baksh said: ‘The reason we didn’t take the Government money for the Preventing Violent Extremism scheme is that it requires us to inform on fellow Muslims. […] Muslims in bomber’s town get £500,000 to combat terror… but don’t give police a single tip-off

“A close shave”
Här är splitterkulorna som skulle ha dödat julshopparna i centrala Stockholm.