Av Kjell HĂĄkansson
Illustration fra (“Tintin har altid været politisk ukorrekt”)
En kort ledare i Dalademokraten signerad Göran Greider behandlar kulturhusets utrensning av Tintinböckerna . Den inleds med orden ”Vad skulle vi ta oss till om Anders Behring Breivik skrev en barnbok som plötsligt blev väldigt populär?”
Göran Greider säger sig visserligen ha älskat Tintin i sin barndom, men försvarar beslutet att rensa ut Tintin-böckerna från hyllorna eftersom de ”innehåller oerhört mycket rasism”. De skulle ju heller inte rensas ut, bara flyttas, hävdar han. På sätt och vis har han rätt; man inte hade planerat något bokbål utan skulle bara flytta dem ner till källaren utom räckhåll för klåfingriga ungar som älskar Tintin, men varför skall inte dagens barn kunna få njuta av böckerna på samma sätt som Göran Greider gjorde när han var liten? Blev han rasist av att läsa dem?
Jag har själv läst den hårdast kritiserade boken Tintin i Kongo, som var på vippen att bli förbjuden i Belgien. Visst framställdes afrikanerna som löjliga men det gör ju alla andra också i Tintin-böckerna! Dupontarna, kapten Haddock och professor Kalkyl (som dock inte hade hunnit göra entré i den tidiga ”Tintin i Kongo”) är ju lika löjliga! Om jag inte minns fel (Snaphanens läsare får i så fall rätta mig) är skurkarna i boken vita och bekämpas av Tintin.
Visst är Tintinböckerna fulla av stereotyper; afrikaner som är svarta, kineser som talar kinesiska, båtar som går på vatten och dessutom använder man reaktionära och heteronormativa pronomina som ”han” och ”hon”, istället för det nu anbefallda ”hen”. Men lägg märke till en sak: ”Tintin i Kongo” har aldrig funnits på kulturhusets bibliotek! Titta på följande sevärda debatt i Gomorron Sverige
Efter cirka 3 minuter och 30 sekunder konstaterar Camilla Lundberg att kejsaren är spritt språngande naken; Behrang Miri (som låg bakom beslutet att ta bort Tintin från hyllorna) är inte utbildad bibliotekarie utan en hiphopartist som saknar kompetens.
I en tid när Sveriges makthavare betonar vikten av att landets ungdomar utbildar sig anställer det statliga kulturhuset på sitt bibliotek som chef med ansvar för utveckling av barn och unga alltså en rappare utan utbildning! Att knyta de rätta politiskt korrekta kontakterna och predika mångfald i antirasistiska nätverk är betydligt viktigare än att ha den professionella kompetensen. Eller omdömet.