År 1960 bestod Syriens befolkning av 4,5 miljoner individer. Då det syriska inbördeskriget bröt ut 50 år senare, 2011, hade Syriens befolkning mer än fyrdubblats till nästan 21 miljoner. Under samma period växte Sveriges befolkning från 7,5 miljoner till blygsamma 9,5 miljoner, och Danmarks från 4,6 till 5,5 miljoner. Befolkningsmängden i de skandinaviska länderna är relativt stabil; den registrerade befolkningstillväxten kan åtminstone delvis förklaras med en nettoinvandring.
Låt oss nu betrakta befolkningsökningen i förutom Syrien, också Irak, Afghanistan och Eritrea. Dessa fyra länder toppar listan på länder från vilka de flesta som sökte asyl i Sverige 2017 kommer. Afghanistans befolkning har under tidsperioden 1960-2017 ökat från 8,9 till 34 miljoner; Iraks befolkning från 7,2 till 38,2 miljoner och för Eritreas del är motsvarande siffror 1,4 och 5,4 miljoner.
Folkräkningen i de arabiska, afrikanska och asiatiska länderna baseras delvis på uppskattningar snarare än exakta data. Detta gäller i synnerhet Afghanistan, där en viss variation mellan olika källor förekommer, beroende på uppskattningsmetod, tid på året uppskattningen gäller samt om afghaner som bor i Iran och Pakistan inkluderas i statistiken.
Utvecklingen åren 1960-2017 som visas i figur 1 bygger på uppgifter som för Sveriges del kommer från wikipedia, och för de övriga fyra länderna från countrymeters.info. Befolkningskurvan i Afghanistan fick en knäck under de våldsamma åren på 1980-talet då Sovjetunionen ockuperade landet, men har sedan den kommunistiska terrorn upphört skjutit i höjden på ett alarmerande sätt: Afghanistans kvinnor föder i genomsnitt mer än fem barn.
Fortsæt med at læse “Flyktingkris eller demografisk katastrof?”












