Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen

I det skamlösa hyckleriet från alla som nu säger sig alltid ha tyckt att illegala migranter ska utvisas från Sverige ska vi minnas de högljudda asylaktivisterna och deras kompisar i media och i Sveriges riksdag som stoppade Reva-projektet. Vi ska minnas vänsterns kulturetablissemang som tycker att alla jordens människor har rätt att bo i Sverige. Vi ska till exempel minnas Jonas Hassen Khemiri.

Låt oss ägna honom några minuters kontemplation i efterdyningarna av fredagens islamistiska terrordåd i Stockholm och det hämningslösa kappvänderi som utspelar sig efteråt. Det är hycklarnas julafton med obesvärade lögner från dem som borde ägna sig åt självrannsakan.

Uppiskade proteststormar mot Revaprojektet

Får ordet Reva en liten klocka att ringa? Reva betyder ”Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”, ett beslut av alliansregeringen att kontrollera och utvisa utlänningar som befann sig illegalt i Sverige. Projektet – som eventuellt skulle ha lett till att illegala invandrare som den uzbekiske jihadisten Rakhmat Akilov hade upptäckts och utvisats – gick i graven på grund av hätska proteststormar som vårvintern 2013 piskades upp i media av extrema vänsteraktivister och tokliberaler med en drömd värld utan nationsgränser på agendan.

Innebörden i protestaktionerna var att polisens sökande efter misstänkt illegala var ”rasprofilering”, underförstått förföljelse av människor på grund av deras hud- och hårfärg. Miljöpartiet och kommunisterna hävdade att det var ren och skär rasism att försöka leta upp och utvisa dem som inte har rätt att vistas i landet. För att undvika rasism borde Blonda Bettan och gråhårige Berra utsättas för lika omfattande kontroller av huruvida de befinner sig illegalt i Sverige.

”Rasprofilering som måste upphöra genast”

Politikerna sällade sig till aktivisterna. Maria Ferm (mp), då rätts- och migrationspolitisk talesperson, sa:

”Vi är djupt kritiska till att regeringen väljer att prioritera fler avvisningar och har gett det i uppdrag till polisen.”

Den notoriskt verklighetsresistenta Christina Höj Larsen, migrationspolitisk talesperson för kommunisterna, sa:

”Man kan ju bara undra vad det är för grundade misstankar som gör att man genomför kontroller i tunnelbanan. Det är en rasprofilering som inte är vare sig rimlig eller laglig, det är rasism. Vi anser att detta är fel, olagligt och måste upphöra genast.”

Media höll fram megafoner för aktivisterna

Politiker från i stort sett alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna rasade mot beslut som de själva hade fattat. Men allra högst vrålade media. De gjorde gemensam sak med skrikande vänsteraktivister och höll fram megafonerna för aktivistgrupperingar som ”Allt åt alla” och ”Ingen människa är illegal”, som vill att alla människor som har lust att bo i Sverige och konsumera svensk välfärd på de svenska skattebetalarnas bekostnad ska få göra det.

Verklighetsuppfattningen skenade, och illusioner och hallucinationer tog över.

Offer för svenskarnas fruktansvärda rasism

Dagens Nyheter gjorde allt som stod i tidningens makt för att sänka Revaprojektet med ett iscensatt, rasande mediedrev.

”Något av det minst angelägna (som Polisen ska ägna sig åt) borde vara att leta upp och jaga bort människor ur landet” skrev DN i en ledare med rubriken “Avblås jakten på gömda” den 23 februari 2013.  Tidningen framhöll hur ”utsatta” de är som bryter mot utlänningslagen och stannar kvar i Sverige efter asylprövning och avslag på asylansökan.

Den 13 mars 2013 släpper DN:s kultursida fram författaren Jonas Hassen Khemiri i en ideologiskt måttbeställd, jämmerlig drapa som handlar om hur synd det är om Jonas Hassen Khemiri. Trots att han är en uppburen författare, hyllad av hela kulturetablissemanget och oavbrutet gullad med sedan han nedkom med romanen “Ett öga rött” 2003 slår han alla rekord i offentlig självömkan i sina anspråk på rollen som offer för svenskarnas fruktansvärda rasism.

Medias älskling, kramad av hela kultureliten

Fortsæt med at læse “Julia Caesar: Hycklarnas julafton”

Av Julia Caesar

Den misstänkte uzbekiske jihadisten Rakhmat Akilov, 39, genomförde lastbilsmassakern i Stockholm enligt order från Islamiska Staten, IS. Han är nöjd med sitt verk, nöjd med att ha kört ihjäl ”otrogna”, och uppnått det han skulle uppnå. Det enda han är besviken på är att han inte lyckades mörda fler. Det uppger han i det första förhör som polisen har hållit med honom.

Har krävt att få en sunnimuslimsk försvarsadvokat

Uppgifterna från förhöret med den nöjde jihadisten återges i Expressen och fanns på söndagen med i en artikel i Aftonbladet  men är nu borttagna. Mörkläggning är begärd och ska verkställas.

Häktningsförhandling äger rum tisdag förmiddag. Rakhmat Akilov accepterar inte den advokat han har tilldelats, Johan Eriksson. Han har krävt att få en sunnimuslimsk försvarsadvokat. Endast en advokat av den rätta muslimska tron kan tillvarata hans intressen, hävdar han. Stockholms tingsrätt har avslagit hans begäran.

Kärleksmanifestation som svar på jihad

Iskallt planerad och genomförd islamistisk jihad i hjärtat av Stockholm. Att den illegale invandraren Rakhmat Akilov på fredagen plöjde i full fart i en kapad lastbil fram på den smala gågatan och mördade fyra människor och skadade femton har utlöst reaktioner från allmänheten. Och vad är stockholmarnas svar? Jo, en ”kärleksmanifestation” på Sergels torg, alldeles intill mordplatsen. Kärlek som mirakelmedel mot en mördarsekt som drivs av hat och fanatism. Det är – här ligger det nära till hands att använda kraftuttryck – helt otroligt.

”Tiotusentals samlades för att visa sin kärlek” skriver Aftonbladet.

Mitt i folkmassan står någon och håller en stor, röd ballong i form av ett svävande hjärta.

”Vi är tiotusentals människor som har samlats här för att visa på kärlek och fred. Vi låter aldrig, aldrig ondskan segra eller förändra oss!” sa initiativtagaren Damon Rasti i sitt öppningstal.

Ville ge IS-jihadister en gräddfil

Håll i er nu – till slut bestämde de högsta politikerna i Stockholms stad att de också skulle medverka vid manifestationen.

En av dem var Karin Wanngård (s), finansborgarråd i Stockholm. Det var hon och socialborgarrådet Ewa Larsson (mp) som för knappt ett år sedan ville belöna IS-jihadister som kommer tillbaka till Sverige efter genomförda folkmord med en gräddfil i form av försörjningsstöd, arbete och förtur till bostad.

Om man bara gullar tillräckligt mycket med jihadisterna och dränker dem i kärlek och privilegier så kommer de nog inte att skära huvudet av oss utan gulla med oss tillbaka. Reaktionen mot förslaget blev kraftig, både från medborgare och den politiska oppositionen.

”Öppenhet och vänlighet präglar vår stad”

Fortsæt med at læse “Julia Caesar: Älska dem som hatar oss”

Rakhmat Akilov: Jag har kört på otrogna (“I have run over infidels”) Misstänkte terroristen nöjd med sitt verk. Ikke mere, end at han selv synes, det er en fiasko kun at have påkørt under 20 mennesker.

By Fjordman

I remember watching a drone video during the height of the immigrant influx to Europe in 2015. The scenes were absurd. With the huge masses of people on the move, it resembled a film of some kind. At one point, I thought it looked vaguely like a zombie movie.

Then the thought occurred to me: If this is a zombie movie, who are the zombies here? We, or the migrants?

While not being a huge fan of the genre, I have seen a couple of zombie movies. Zombies are often portrayed as creatures with very limited remaining functioning brain capacity. Basically, they move around aimlessly and make incoherent sounds. Apart from a desire to feed, they have no clearly discernible goals.

Fortsæt med at læse “Fjordman: A Civilization of Zombies”