Dette foregår flere gange om ugen. Dette er politiets egen film fra 2015, netop publiceret. Det må være et nødråb ti svenske politikere, der jo elsker udtrykket “vi tager ansvar”, men burde tilføje: “Kun for asylanter den 3 verden, der ikke har asylgrund, ikke for Sverige.” Sverige er, som professor Arnstberg siger nedenfor, hinsides redning, så man kan vel ikke sige, det haster mere. Den tid var forbi for ti år siden.
För blåljuspersonal som arbetar i de områden som polisen pekar ut som särskilt utsatta har stenkastning och skadegörelse av tjänstefordon blivit vardag.Polisens egna filmer visar hur den vardagen kan se ut.Den 22 maj förra året hittade polisen ett lager av brandbomber i ett garage i Tensta. Enligt en poliskälla attackerades sedan polisen på plats i två omgångar under upploppsliknande former. Ett av klippen visar hur en polisman tvingas fly mot säkerhet. Efteråt beklagar han sig för en kollega och uppger att han träffats av en av stenarna som ven under kvällen.– Han träffades av en sten i ryggen så att blodvite uppstod, säger en polis.Här attackeras polisen med stenar
I forgårs blev fynsk politi overfaldet af indvandrerbanden Black Army (video) TV 2:Black Army-ballade: Politiet mødt af kastede sten, krykker og støvsugerrør
Karl-Olov Arnstberg: Den svenska krisen
Arnstberg anbefaler teksten. Jeg anbefaler den:
Det här är en av de viktigaste bloggtexter jag skrivit. Den riktar sig till alla er som absolut inte vill läsa den här typen av texter och med stor sannolikhet inte heller kommer att läsa den här.
Och till bloggläsarna: Många av er har säkert förstått att mitt bloggskrivande är ett slags terapi. Ni och jag delar insikten om att vi lever i ett land där den politiska klassen, journalisterna och opinionsbildarna har vänt sig mot landet och dess invånare. Genom att skriva, så försöker jag att förstå vad det är som sker. Det lugnar lite och gör det möjligt att fortsätta att leva i Sverige, trots att mitt förnuft säger att det är dags att sälja kåken och fly, medan det ännu går.
Jag misstänker att för en del bloggläsare fungerar det på ett liknande sätt. Att läsa dissidenternas bloggar rör visserligen upp känslorna, men är samtidigt ångestdämpande. Man förstår att man inte är ensam om att registrera vansinnet. Den totalpessimistiska slutsatsen blir att vi på så sätt, om är indirekt, accepterar och finner oss i en situation där vi istället borde resa oss och säga: Nog nu, så här får det inte fortsätta!
Fortsæt med at læse “Svensk politi jaget ud af stockholmsk forstad”







