Videoen er fra Avenue Marcel Doret, Paris 16 arr. der grænser op til Bois de Boulogne. Normalt en ø af fred og velstand.

In the Parisian region alone nearly 130 cars burned. A sad record for this eve of July 14 that has become, along with New Year’s Eve, a traditional rendezvous for thugs and police. These figures are especially disturbing because they are considerably higher than the national daily average: about 80 cars are burnt every day in France, half of them in the Parisian region.

(…) About one hundred persons were held in custody in Paris. In the 16th arrondissement twenty-five cars were set on fire near the porte de Saint-Cloud when a motor-bike caught fire and gas poured onto the street. In the 18th arrondissement, on the rue Marcadet, another car was torched while confrontations broke out on the rue Queneau and rue de la Chapelle. Even the 3rd arrondissement was not spared confrontations, and one policeman was wounded while chasing a group of “young people” ages 16 – 25 who were throwing stones at the security forces.130 cars burnt in Paris overnight

Mangfoldighedsgruppe dødstruet

Vi er så vant til, at “de onde” bliver truet, men de gode har ikke været truet, måske fordi de onde ikke er så onde, når det kommer til stykket. I forbindelse med Mosbjerg Folkefest-arrangementet skrev den lokale Knud Abildtrup fra Alken om den “brutale og ofte hadske tone på de to højreblogs, Uriasposten og Snaphanen.” Jeg har nu aldrig kaldt mig selv højre eller venstre, blå eller rød, og jeg abonnerer ikke på nogen -isme.

Da jeg skrev og bad om eksempler på min “brutale tone”, nævnte Abildtrup to ét år gamle kommentarer på denne blog samt “Lars Hedegaards ulovlige udtalelser om »piger i muslimske familier bliver voldtaget af deres onkler, deres fætre eller deres far.« Hedegaard der hverken blev citeret korrekt i anklageskriftet eller pressen eller sluttelig dømt. Så meget for min hadefulde brutalitet.

Nu er ondskaben og hadet imidlertid for alvor kommet til de monokulturelle Alken ved Mossø, eller som jeg tænkte da jeg for en del år siden så Villy Søvndal på Købmagergade uden livvagt: “Det varer ikke ved, Villy. En dag hader vi alle hinanden, hvis vi forlænger truslernes hidtidige formkurve.” Villy nåede så at tjekke ud af andre grunde. Truslerne vil finde ud af at fordele sig jævnt, det er en vane de har.

Endelig ignorerer mangfoldighedspersonerne – der i vidt omfang skulle være lig med Enhedslisten, Skanderborg – aldeles, at deres verbale udfald retter sig imod mennesker, der aldrig selv har været voldelige, men tværtimod skal beskyttes imod vold af dusinvis af maskinpistoler. Det er ikke “mangfoldighed og dialog,” det er ikke engang “anstændighed,” og nu er kyllingerne så kommet hjem til hønsehuset i Alken. Med lidt held er der måske et spejl installeret, de kan stille spørgsmålet: “Lille spejl, hvem splitter Danmark, hvem har en brutal tone?”

Fortsæt med at læse “14 juli i Paris: 130 biler brændt af”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

(Bilden: Berlinmurens fall den 9 november 1989. I 28 år hade den skilt Östtyskland och Västtyskland åt. Av DDR-regimen kallades den “antifascistisk skyddsvall”. )

Det politiska landskapet i Sverige håller på att förändras i grunden. Det sker inte på några timmar, som när Berlinmuren föll den 9 november 1989. Men det sker. Och det vi ser är bara början. Hur kommer maktkorrumperade media att förhålla sig till förändringen? Frågan är om och när de ska inse att slaget är förlorat och att en epok av lögner, mörkläggning och agendajournalistik går mot sitt slut.

Förändringen blir plågsam för journalisterna

Vare sig journalisterna gillar det eller inte kommer den politiska förändringen i kombination med ett snabbt ökande förfall på viktiga samhällsområden (skolan, äldreomsorgen, sjukvården, kriminaliteten, arbetslösheten, bostadsbristen) att successivt tvinga fram en journalistik som speglar verkligheten istället för den enskilda journalistens eller redaktionens egna åsikter eller politiska agenda. Det går helt enkelt inte att ljuga hur länge som helst om mångkulturens och massinvandringens förträfflighet när invånarna samtidigt ser Sverige monteras ner framför deras ögon. Förändringen kommer att bli plågsam för journalisterna. Medias sista strid står i proportion till de förluster journalisterna gör när deras lögner avtäcks. Den blir inte vacker.

SD slår nytt rekord med 18,7 procent i Demoskop

I senaste Demoskop/Expressen minskar moderaterna med 3 procent till 23,1 procent. Sverigedemokraterna ökar med lika mycket och når ett nytt rekord på 18,7 procent. Bara 4,4 procent skiljer nu moderaterna från Sverigedemokraterna. Alla övriga partier ökar eller minskar inom felmarginalen.

“Det är en dramatisk utveckling i opinionen. SD:s fortsatta uppgång har utan jämförelse blivit den största förändringsfaktorn i svensk politik. På bara en månad har partiet tagit in mer än halva avståndet till moderaterna” säger Peter Santesson, chef för opinionsanalys på Demoskop.

Inte ens K-G Bergström vågar längre vara tvärsäker

“Den här undersökningen av partisympatierna lär nog sända chockvågor in i våra största partier” skriver Karl-Gösta Bergström, som hittills aldrig har försummat ett tillfälle att skriva något negativt om Sverigedemokraterna. Nu vågar han inte längre vara tvärsäker om någonting.

Demoskops mätning gjordes i huvudsak under Almedalsveckan (vecka 27). K-G Bergström skriver i Expressen:

“Varken Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra tycks ha åstadkommit något där som fått väljare som gått till SD att ångra sig.”

“Jimmie Åkesson uppträdde i mångas ögon högmodigt i Visby när han utan att tveka proklamerade att Sverigedemokraterna ska bli Sveriges största parti. Dit är det fortfarande knappt sju procentenheter. Det är mycket, men rimligen mindre än nånsin.”

“Säkerhetsmarginalen till SD minst sagt otrygg”

“Fortfarande är förstås grundtipset att SD inte kommer i kapp S, men tvärsäkert törs jag inte längre säga det. Avståndet till M är bara 4,4 procentenheter. Med tanke på att Kinberg Batra inte i varje fall hittills blivit någon succé och att det är där störst missnöje med Decemberöverenskommelsen finns, så förefaller säkerhetsmarginalen till SD minst sagt otrygg.”

Jag noterar att K-G Bergström kallar säkerhetsmarginalen till moderaterna “otrygg”. SD:s framgångar hotar alltså den moderata illusion om trygghet som vilar på DÖ, Decemberöverenskommelsen. SD-tabut inom moderaterna är under kraftig attack från moderaternas egna väljare.

Korrigerad Demoskopsiffra för SD: 21,8 procent

Demoskop är ett av de minst träffsäkra opinionsinstituten när det gäller SD:s sympatisörer. Inför valet 2014 var Demoskops siffra för SD 11,2 procent. Valresultatet blev 12,7. Norska Sentio var det enda institut som prickade rätt. 

Om man korrigerar SD:s julisiffra 18,7 procent med hänsyn tagen till tidigare avvikelser hos Demoskop hamnar SD på 21,8 procent. Det stämmer bättre med att partiet i juni fick 22,1 procent hos Sentio, 20,1 hos YouGov och 18 procent hos Novus. Demoskop visade 15,7 procent för SD i juni. 

“Regeringen förlamad av beröringsskräck”

“Den rödgröna regeringen är förlamad av beröringsskräck inför flyktingfrågan. Statsminister Stefan Löfven har abdikerat från ansvaret. Den socialdemokratiska partikongressen valde i våras symptomatiskt bort migration som en punkt på dagordningen. Miljöpartiet lever i ett parallellt universum där ekonomiska resurser är oändliga” skriver Jenny Sonesson i en ledare i Dagens Industri.

Allianspartierna har bakbundit sig själva med Decemberöverenskommelsen och låtsas vara opposition genom skådespelarinsatser som saknar motstycke. Opinionssiffrorna visar att väljarna nu börjar genomskåda farsen.

Opinionen går inte längre att ignorera

Inför valet 2010 var målsättningen för stora delar av journalistkåren att med alla medel förhindra att SD kom in i riksdagen.

Inför förra årets val var utsikterna små att SD skulle falla ur riksdagen. Men hoppas kunde man ju alltid, och ta till alla tänkbara tjyvtricks.

De senaste opinionssiffrorna borde få journalister som i åratal systematiskt har mörklagt fakta och försvurit sig som propagandister för mångkultur, massinvandring och radikalfeminism att darra i sina grundvalar. Många års desperata försök från journalister och andra att stoppa SD har misslyckats. En väljaropinion på en femtedel av väljarkåren går inte längre att ignorera.

“Vi vet att det är sant, men vi publicerar inte”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Medias sista strid”

Jürgen Todenhöfer er dr. jur., medlem af Bundestag for CDU fra 1972 til 1990 og en ufattelig modig mand. Hans opfattelse af hvor islamisk ISIS er kan diskuteres, men næppe at “ISIS er langt farligere end vores politikere forestiller sig.”

HARD talk’s Stephen Sackur speaks to writer and publisher Jurgen Todenhofer who embarked on one of the most hazardous journeys imaginable for a western journalist. Last December, the 74-year-old spent 10 days inside the territory controlled by Islamic State.He was taken to the group’s base in Raqqa, Syria, and then to their most highly prized asset in Iraq – the northern city of Mosul.German journalist visits ISIS and lives to talk about it

Uwe medgiver selv, det er grænseoverskridende, men budskabet ser ud til at gå hjem. Jeg var ikke til stede. Jeg blev ringet op, men kunne sige med god samvittighed og vat i munden: Jeg er hos tandlægen. Efter at have arbejdet med kunstnere i 30 år, er jeg ellers klædt på til lidt af hvert. Kunstneren Max Uwe Jensen, der er kendt for at bruge kropsvæsker, når han udtrykker sig, har gjort det igen. I dag sked han på gulvet i Statens Kunstfond.

Låg på Arnstberg og Sandelin

Der findes mellem 20 0g 30 indvandringskritiske bøger på svensk. Nogle stammer fra tiden inden internettet slog igennem for alvor, da det var den eneste måde at nå offentligheden på, da svenske aviser ikke optog den slags stof. Svenske biblioteker har behandlet næsten alle på samme  måde, og gør det stadig i dag. Danskere forstår ikke den svenske optagethed af “racisme”, men der findes en omfattende, statsstøttet racismeforskning i Sverige, og det er den der præger alle de besynderlige svenske historier, som danskere griner af med jævne mellemrum. Det er en del af den nye religion. Intet land er blevet afkristnet så hurtigt som Sverige, – endnu i 60 og 70’erne var det dybt religiøst, – men selvfølgelig finder det hjemløse, religiøse behov nye veje. Alle er stadig syndere, men på en ny måde: De er racister.

Fortsæt med at læse “En jyde skider på København”

Det er en særpræget oplevelse at se en demonstration på ti mand på Stortorget buh’et ud af 1000 muslimer og venstreekstremister, der kun ønsker at flå hovedet af dem. Kun politiet sikrer demokratiets silketynde fernis. Det kræver sin mand at stå der. Peter Seier Christensen er kemiingeniør.

“The Paris of Woody Allen no longer exists.”

Lang, foruroligende, fremragende artikel i det nye nummer af Vanity Fair: The Troubling Question in the French Jewish Community: Is It Time to Leave? Hvad angår jødernes skæbne i Europa, og særlig i Frankrig, vil jeg minde om noget det mest manende og indtrængende, man kan høre om det. Rabbiner Haim Dynovisz i »Europe: A civillisation that has sold it’s dignity«

The most troubling question in the French Jewish community is also the most obvious one: “Is it time to leave?” I asked Roger Cukierman, the head of the Conseil Représentatif des Institutions Juives de France, or CRIF, the umbrella group for secular Jewish organizations in France.

I expected him to equivocate, but, by way of an answer, he quickly reeled off some of the horrors that have plagued the Jews of Europe during the last decade: the case of Ilan Halimi, a cell-phone salesman kidnapped, brutally tortured, and killed in the Paris suburbs by a gang in 2006 for being Jewish; the 2012 murders of three small children and one adult at point-blank range at the Ozar Hatorah school, in Toulouse, by Mohamed Merah; the 2014 slaughter at the Brussels Jewish Museum; the deadly attack at the synagogue in Copenhagen in February of this year. This March, Merah’s stepbrother was pictured in the New York Post in his camouflage ISIS togs pronouncing a death sentence, as a pre-pubescent boy beside him pulled the trigger in the videotaped execution of the 19-year-old Israeli Arab Muhamed Musalam. Then there are the riots. As Cukierman told The Telegraph last summer, “They are not screaming ‘Death to the Israelis’ on the streets of Paris. They are screaming ‘Death to the Jews.’ ”

Fortsæt med at læse “En dansker i Malmø”

Hvis man ikke forstår muslimens invasive opførsel, er det fordi man ikke ved, at ethvert barn er født muslim og at hvis det dernæst alligevel ikke er muslimsk, er det fordi det er frafaldent. Straffen for frafald kender vi. Intet ikke-muslimsk menneske kan derfor være uskyldigt ifølge Muhammed, og det er en af grundene til, at islam ligger i kronisk krig med “vantro” fra Thailand og Philippinerne til Balkan og Nigeria.

Når man ved det, er det helt logisk, at vantro ikke skal spise i Ramadanen, og man skal ikke lide under den illusion, at en rettroende muslim ikke betyder krig. Vi skal takke forsynet for, at mange muslimer ikke aner, hvad der står i koranen, og vi skal gøre alt for, at de ikke opdager det.  Sahih al-Bukhari skriver om den sag:

Allah’s Apostle said, “No child is born except on the fitra and then his parents make him Jewish, Christian or Magian (Zoroastrian), as an animal produces a perfect young animal: do you see any part of its body amputated?”

The Prophet (PBUH) reported that Allah said, “I created my servants in the right religion but devils made them go astray”. The Prophet (PBUH) also said, “Each child is born in a state of “Fitrah”, then his parents make him a Jew, Christian or a Zoroastrian, the way an animal gives birth to a normal offspring. Have you noticed any that were born mutilated?”

Se også: Poll: Half of British Muslims May Be ISIS Sympathisers – Muslim Association Blames Tory Cuts og ISIS supporter releases guide on establishing ‘Muslim gangs’, how to spread hate among Islamic communities, stop them integrating with non-Muslims, and using charities as fronts to raise cash

Kampagnen mod Pia Kjærsgaard slutter aldrig

Af BENT JENSEN, professor i historie

Det har været forstemmende at følge de venstreorienterede mediers hadefulde ytringer om Pia Kjærsgaard i anledning af, at hun er blevet valgt til formand for Folketinget. Jeg kom til at tænke på, hvordan det var, da den forudgående formand blev valgt. Her kommer mine tanker:

Folketingets formand

Man forstår af de sidste tiders ytringer om Pia Kjærsgaard, at der kræves fine egenskaber af Folketingets Formand. God dømmekraft og evne og vilje til at samle og ikke splitte den danske nation. I går hørte jeg et program på DR, hvor Pia Kjærsgaard fik stillet inkvisitoriske spørgsmål af slagsen: “Er du fremmedhader, er du populist …”

Mogens Lykketoft fik ikke stillet den slags uforskammede spørgsmål, da han blev valgt som formand i 2011. Hverken journalist David Trads eller andre fandt anledning til at udtale sig om hans manglende ”værdighed” eller svine ham til med skældsord, sådan som det var tilfældet med Pia K.

Fortsæt med at læse “Paris: “I kan ikke drikke, når det er Ramadan””