Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar

Svensk demokrati kokar ner till en klump i magen. De som borde gå omkring med rätt många klumpar i magen över att de aktivt kör över demokratin och driver Sverige mot avgrunden verkar må förträffligt i sin självgodhet. Riksdagsmannen Finn Bengtsson (m) har däremot en klump i magen. Hans partikamrater ger honom ilskna blickar. Eller tittar bort. De hälsar inte. Det pågår vuxenmobbing i den moderata sandlådan. Anledning: Finn Bengtsson vill riva upp den odemokratiska decemberöverenskommelsen, DÖ.

”DÖ är ett allvarligt svek mot Sverige. Den tvingar fram alldeles onödigt mycket mera socialistisk ekonomisk politik än vad svenska folket i valet 2014 önskat se. Makten överfördes från alliansens företrädare till den svaga S+MP-regeringen på riksdagens bekostnad. Att inte respektera väljarnas vilja är ett svek mot folkets röst, som lämpligen borde komma till tals i riksdagen genom dess invalda ombud där” skriver Bengtsson i Dagens samhälle.

Klumpen sitter i fel magar

Om man ser en klump i magen som ett tecken på politiskt samvete sitter klumpen i svensk inrikespolitik tyvärr inte i de magar där den borde sitta. Riksdagsledamöterna i samtliga sex partier (alla utom SD och vänsterpartiet) som står bakom DÖ borde må riktigt illa över att köra över demokratin på det mest skamlösa sätt. DÖ är uttryck för ett djupgående demokratiförakt.

Officiellt är målet med DÖ att säkra möjligheterna för en regering att få igenom sin budget och kunna regera i minoritet. Samarbete med oppositionen ska ske framför allt vad gäller försvaret, energifrågan och pensionerna. Överenskommelsen är tänkt att gälla till och med valdagen 2022.

Huvudsyftet att isolera Sverigedemokraterna

Men det icke uttalade huvudsyftet med DÖ är att isolera det tredje största partiet, Sverigedemokraterna, och hålla det utanför politiskt inflytande så att sjuklövern ostört ska kunna fortsätta bedriva världens mest extrema och ansvarslösa invandringspolitik. Det är viktigare än allt annat. Den nye statsministern Stefan Löfven (s) liksom en försvagad allians ville till varje pris avstyra ett extraval, eftersom de visste att SD skulle öka sin väljarandel.

Finn Bengtsson en symbol för motståndet

Finn Bengtsson har blivit en symbol för motståndet mot DÖ. I det mest toppstyrda partiet av alla, moderaterna, ses han som en svikare. Han har blivit ett hot mot partiledningens behov av totalitär makt över riksdagsgruppen. Därför mobbas han av sina partikamrater enligt överstemobbaren Fredrik Reinfeldts beprövade modell.
Reinfeldt förlorade valet 2014 och avgick på valnatten, men hans skugga ruvar fortfarande mörk och tung, som en kvardröjande ond ande, över moderaterna. Någon internationell topptjänst blev det inte för förre statsministern, och så länge som han håller sig kvar i Sverige har han partimedlemmarna och i synnerhet sin efterträdare Anna Kinberg Batra under påverkan.

DÖ är Fredrik Reinfeldts skapelse

Tillkomsten av DÖ framstår i ännu egendomligare dager när det står klart att den är Fredrik Reinfeldts skapelse, hans efterlämnade arv. Egendomlig därför att han avgick på valnatten i september och därefter ska stå utan inflytande över svensk politik, mer än vad som tillkommer en vanlig moderat partimedlem. DÖ är hans sista dråpslag mot Sverige och demokratin. DÖ är den förlorande potentatens hämnd.

“Anna Kinberg Batra och (partisekreterare) Tomas Tobé var marionetter till Fredrik Reinfeldt. Decemberöverenskommelsen är hans verk” säger Finn Bengtsson i en intervju i Östgöta-Correspondenten.

Reinfeldt beslutade om och beställde skrivelsen.

“Partistyrelsen står bakom DÖ, men fick se överenskommelsen 45 minuter innan den skulle klubbas. Beatrice Ask var ”fly förbannad” och sade att det var sista gången hon röstade igenom något som hon inte kunde påverka.”

“KU:s lilla smilfink till ordförande bakom DÖ”

I DÖ visar maktens despoter sina fula trynen. Texten är en slarvsylta på knappt 4 600 tecken som hafsades fram i panik på Fredrik Reinfeldts uppdrag under julen för att kunna presenteras på en presskonferens den 27 december. Mannen som fick uppdraget och står bakom den ihoprafsade texten och därmed fick en svettig jul är Andreas Norlén, (m), 42, “konstitutionsutskottets lilla smilfink till ordförande”.

Överenskommelsen ingicks utan att vara förankrad hos riksdagsledamöterna. De hade inte en aning om vad som var på gång. Inom moderaterna säger man att det inte fanns tid att förankra DÖ. Men det hanns med i övriga allianspartier. Folkpartiet hade tre möten om saken.

Framtoning som en lobotomerad Barbiedocka

DÖ är på god väg att slita sönder moderaterna och klyva partiet i två delar. Upproret sprider sig i partiet. Partiledaren Anna Kinberg Batra hoppas kunna hanka sig fram till partistämman i höst och erkänner inga problem. Med monoton röst och en framtoning som en lobotomerad Barbiedocka påstår hon att hon känner “fullt stöd” för partiets självkastration. Hon och de övriga borgerliga partiledarna har frivilligt gått med på att avstå från makt och bedriva politik som teater. Att låtsas vara i opposition men frivilligt ha avsagt sig alla möjligheter till inflytande kräver avancerade skådespelarprestationer.
“Anna Kinberg Batra borde ta kommandot och erkänna misstaget. Partiet skulle bära fram henne och hon skulle ha skapat sig en egen, handlingskraftig plattform” tror Finn Bengtsson. 

“Men då måste hon sluta vara ”Fredriks flicka”.

Varannan alliansväljare missnöjd med DÖ

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: En klump i magen”

Femten grader og blæst skræmmer ikke københavnerne. Der var tykt af mennesker på enhver fortovscafé i centrum og på brokvartererne. Var var godt omkring fredag, første gang på cykel efter hospitalsturene. Det er det nærmeste jeg kan forestille mig invaliditet, ikke at kunne cykle, og det er slut nu. Bil tæller ikke, det er snyd, og jeg har desuden rendyret at fotografere fra cyklen. Dette har jeg taget bagud mens jeg kører forbi, nærmest som en baghåndssmash i tennis. Det meget tatoverede par talte svensk. (© Snaphanen.dk, klik for helskærm.)

Fortsæt med at læse “Sommerligt”

Citizens of Sweden—a welfare-state society—probably never thought that they would see the day when shantytowns dotted their major cities.

Sharing this worldview, Swedish political elites are reluctant to vacate the shantytowns and discourage begging. Instead, they pledge additional public resources that will serve only to enable the begging behavior and ensure that the problem continues to grow, to the real detriment of the social fabric. Even Sweden’s largest center-right party recently announced that it supported criminalizing “organizers” of begging but keeping the act itself legal. Sweden shows every sign of repeating the destructive story of many American cities a generation ago, as Myron Magnet chronicled in his 1993 book, The Dream and the Nightmare: in which elites churn out the dreams, but society pays the cost. Johan Wennström: Shantytown Sweden The welfare-state country finds itself engulfed by international beggars.

Ungdomspolitikeren Nicolai Oster fra Liberal Alliance blev i nat udsat for et røveriforsøg i København, da to gerningsmænd truede ham med kniv. Nicolai Oster afværgede røveriforsøget ved at anvende en ulovlig peberspray, som han havde på sig. Det skriver Oster på sin Facebook profil:

“Havde jeg her til aften/nat ikke valgt mit eget liv og sikkerhed højere end politikernes lovgivning og derfor gik med peberspray, så havde jeg ikke længere haft mit ur, pung, telefon, og jeg tør ikke tænke på, hvad jeg ellers kunne have mistet.

Da jeg er ude og gå en tur, så ser jeg to mørke skikkelser komme i mod mig, og jeg tænker ikke videre over det, før de to nærmere sig mig. Da de to mørke skikkelser er en meters penge fra mig – to mørkklædte indvandrer af mellemøstlig udseende i alderen 18-25, 180-185 cm – så hiver den ene en ulovlig kniv (butterfly vist nok) frem og siger, at de skal have alle mine ting, ellers stikker de mig ned.

Fortsæt med at læse “Politiker forsvarer sig med ulovlig peberspray”

Karen Jespersen laver et historisk omrids af Socialdemokratiet og udlændingepolitikken siden slutningen af 90′ erne. Desværre har kampen for fornuften om mod venstrefløjens multikulturelle ideer nu varet i så mange år, at der ikke længere kan være tale om præventiv handling, for at skåne vore efterkommere for et land i evige etnisk-religiøse stridigheder. Og det er ingen hemmelighed, at jeg mener islam vil medføre krig i Europa – om en, to eller tre generationer – alene af den grund, at det har islam altid ført med sig.

Ulykken er i den grad et faktum i dag, at kritikken af de røde ulykkesfugle mere og mere må blive en efterkritik. Bag ulykkesfuglene befinder sig efter alt at dømme en endnu stærkere elite, der mener de vil os det vel, og har den egentlige magt i Danmark, mens vi andre render rundt og leger demokrati. Jeg vågnede til tonerne af Henrik Sass Larsen hysteriske propaganda, men tunede straks over på NDR klassisk. Jeg er ikke i “fokusgruppen” for markedsgøgl.

At stemme i 2015 er derfor at stemme om katastrofens størrelse. Man kan gøre det eller lade være, men bed mig venligst ikke gøre det med begejstring. Fjenden er, som min gamle ven siger nedenfor, ikke ved porten, men allerede indenfor.  Karen Jespersen i Thorning og Frederiksen er falske strammere:

I mange år har Thorning og Frederiksen på det kraftigste bekæmpet en stram udlændingepolitik. Det ændrer sig ikke ved, at de hastigt kommer noget sminke på op til valget.

To af dem var Helle Thorning, som var medlem af EU-Parlamentet, og Mette Frederiksen, der var folketingskandidat. De var aktive på interne møder med advarsler. Og sammen med to andre skrev de blandt andet, at de ønskede at »stoppe den endeløse og ligegyldige diskussion om danskhed contra ikke-danskhed«. Flere meningsmålinger viste et massivt flertal for den modsatte holdning. 91 procent svarede i en måling i BT, at det var nødvendigt at kæmpe for danske værdier, og at andre værdier ikke kan sidestilles med de danske, når man bor i Danmark. Kun seks procent svarede, at de ikke var enige.

Flere socialdemokratiske borgmestre og folketingsmedlemmer ønskede en strammere udlændingepolitik og bedre integration. Men venstrefløjen gik af med sejren. I november 2001 var der folketingsvalg. Jeg forsøgte at få en stramning af reglerne for familiesammenføringer med i valggrundlaget, men forgæves. Socialdemokraterne og De Radikale tabte valget med et brag. To dage efter udkom BT med en forside, hvor der med store bogstaver stod: »Karen er skurken«. Det var Mette Frederiksen, som netop var valgt ind i Folketinget, som mente, at jeg var skyld i valgnederlaget. Men befolkningen ville have hånd i hanke med indvandringen. Og det fik de med Anders Fogh Rasmussens regering. Stramninger som Thorning-regering siden har slækket på.

I dag er der igen store problemer med tilstrømningen, kriminalitet, manglende integration og islamisk fundamentalisme. Hos vælgerne står det øverst på listen over vigtige spørgsmål. Det har gjort Thorning og Frederiksen bange for at miste vælgere på den konto. Derfor forsøger de nu at give den som strammere i udlændingepolitikken. Men det er pivfalsk. De har på det kraftigste bekæmpet en stram udlændingepolitik. Det ændrer sig ikke ved, at de hastigt kommer noget sminke på op til valget. Thorning og Frederiksen er falske strammere

Overlevelse

Min ven Voldposten er hos samerne:

For der hvor jeg kommer fra vil man ikke leve længere. Den vestlige civilisation har besluttet sig for at dø. Begå selvmord. Ikke engang ved hjælp af en rask omgang kernevåben, men en langsom, pinefuld død. Ja, man vil end ikke gøre det for egen hånd, men lade et barbari af de laveste instinkter og infami besørge aflivningen. Men da barbariet ikke selv er i stand til at udrette nogetsomhelst på egen hånd, må det hjælpes på gled.

Fortsæt med at læse “Thorning og Frederiksens sminke”

Det er ikke en helt almindelig dag, når andre ned Suzanne Brøgger og Carsten Jensen kan få et debatindlæg i en svensk avis. Og Mikael Jalving….Vist bevæger verden sig om end i slow motion. Det har taget en tre-fire årtier at nå til dette i svensk presse. Pas nu på, det ender bare med at det frie svenske ord også omfatter Ingrid Carlqvist, Lars Hedegaard og Morten Uhrskov, for ikke at tale om Jan Milld, Jan Sjunesson, Julia Caesar og Gunnar Sandelin og mange hidtidige ikke-personer, hvis de ikke har mistet appetitten efter 40 år i kulden. Jalving mener, at selv svenske socialdemokrater må være mennesker, selvom de rigtig nok bliver færre og færre. “Formade som de är av en idealism vars like vi inte har sett sedan Sovjetunionen.” Selv er jeg ikke helt sikker.

Socialdemokraterna är formade av en idealism vars like vi inte sett sedan Sovjetunionen.Nu har de målat in sig i ett hörn, från vilket det blir ofantligt svårt att ta sig ur i takt med att invandringen blir dyrare och socialt ohanterlig, skriver den danske debattören Mikael Jalving.

Socialdemokratin har blivit ifrånsprungen av alliansen, och Sverigedemokraterna är rekordstora. Det är kalla siffror i de senaste opinionsmätningarna inför S-kongressen i Västerås. Det borde få Stefan Löfven & co att fundera på om S kan överleva de kommande åren och samtidigt stå fast vid en liberal invandringspolitik.

Kan S hantera de växande sympatierna för SD – eller ska moderater och kristdemokrater bli de första att bryta borgfreden med Socialdemokraterna och vänsterflygeln om invandringen, och skörda den förväntade väljarframgången? Alla kan spå, men ingen vet vad som ska ske. Men det skulle ändå överraska mig mycket om S väljer att göra som sitt danska systerparti och slå in på en mer realistisk politik, med hänsyn till de ekonomiska och sociala påfrestningar som den accelererande och historiskt helt unika invandringen från primärt muslimska länder och områden för med sig.Löfven, lär av dina danska partikamrater! og Danska S lovar tuffare krav- “Rasistisk nidbild”

Adam Wagner: Danskhed i middelalderen

Nu kan du forudbestille forlaget Munch & Lorenzens næste store udgivelse, historikeren Adam Wagners Danskhed i middelalderen.Bogen bliver på over 300 sider og udkommer i hardback. Prisen bliver 300 kr. Men forudbestiller du bogen inden fredag d. 5. juni bliver prisen kun 225 kr. inkl. moms og levering. Du kan bestille ved at skrive til bestilling@munch-lorenzen.dk eller gennem vores bestillingsmodul. Mikael Jalving interviewer Adam Wagner i Danmark graves ud af glemmebogen

Nogle nationalismeforskere har talt om, at nationale fællesskaber er forestillede, dvs. konstruerede?

»Læg mærke til, at selv Benedict Anderson, som du citerer indirekte, udmærket var klar over, at forestillede fællesskaber kan være nok så virkelige. På samme måde med det danske fællesskab i Middelalderen. Mennesker er åndsvæsener og ikke blot materialistiske størrelser. Vi har altid haft tanker, drømme, værdier og fjendebilleder, det er ikke noget nyt. Det nationale stikker dybere, end mange har villet indrømme.«

Hvorfor har forskerne været så modvillige til at indrømme det?

Fortsæt med at læse “Jøsses og Jisses!”