Filmselskabet mailede mig i går og spurgte om jeg ville bringe traileren for deres nye film om den 109-årige pianist Alice Herz-Sommer. De så, jeg havde en video med hende for tre år siden. Det ville jeg gerne. Der er ikke så få andre videoer med hende.

Alice Herz-Sommer is 109 years old. As well as being the second oldest person living in London, England – she is more significantly the world’s oldest survivor of Hitler’s holocaust.

As might be expected Alice is rather unique. Living entirely alone in a tiny flat in central London she spends hours each day at her piano, practicing beloved Bach and Beethoven, for she was once a renowned and celebrated concert pianist performing to enthusiastic audiences throughout central Europe. But of course, all of that was before… before the ‘lights went out all over Europe’ and the continent was plunged into years of misery and bitter conflict.

During those years Alice suffered experiences that no human being should have to endure. She saw both her mother and her husband put aboard the transports to Auschwitz and yet today she speaks of those times with an absence of malice and quiet grace that wins the hearts of all who know her. Along with her six-year-old son, Raphael, Alice was imprisoned in the Theresienstadt concentration camp where her most enduring memories are of her helplessness and inability to feed her child or to answer his many questions about why they and so many others were being subjected to the indescribable nightmare of the Holocaust. The Lady in Number 6

“Fætter-kusine-ægteskaber bør forbydes”

siger socialdemokraten Lars Aslan Rasmussen i artiklen Tosprogede fylder op på specialskoler (ikke online). 54 % af de medfødt, svært handikappede i København er børn af mellemøstlige indvandrere (!) Jeg har været inde på det før, f.eks. med dybt rystende dokumentar Channel 4 Dispatches- When Cousins Marry., SVT’s »Emnet er for følsomt« og Ugeskr Læger 2003;165(18):1849 Konsangvinitet og medfødte misdannelser.

Pressen er inde på det ømtålelige emne med visse meget store mellemrum, men når man tænker på hvad en multihandikappet, der skal have hjælp til alt, koster sammenlignet med en almindelig bistandsklient, er det utroligt at nogen synes vi har råd til at lade emnet sejle i sin egen sø, for slet ikke at tale om lidelsen for børnene. Resten af artiklen er væveri fra fagfolk, men som Aslan siger “Der er ikke nogen kulturelle grunde til, at man sidder i kørestol.” Politikernes tanke synes at være, at så længe vi har råd til at lade disse tragedier ske, køber de sig til tavshed for skatteydernes penge.

I Københavns Kommune er tallet dog noget højere – her er 38 procent af eleverne på specialskolerne tosprogede, mens det i de københavnske folkeskoler er 31 procent. På de af skolerne, hvor der går børn med svære handicap, ligger andelen af tosprogede helt oppe på 54 procent. Det får Lars Aslan Rasmussen (S), der sidder i borgerrepræsentationen i Københavns Kommune, til at slå alarm. Han er uddannet speciallærer og er selv halvt tyrkisk kurder. Han er sikker på, at overrepræsentationen skyldes fætter-kusine-ægteskaber:

”Hvad skulle det ellers skyldes? Det er ikke fordi, jeg vil debattere race eller køre en eller anden hetz. Men det er lidt mærkeligt, at der på de fire specialskoler, hvor folk sidder i kørestol og skal have hjælp til alt, er omtrent 50 procent tosprogede. Det, mener jeg ikke, kan være andet end et resultat af en skadelig kulturel praksis,” siger han.

Lars Aslan Rasmussen påpeger, at emnet diskuteres vidt og bredt i den tyrkiske offentlighed, og han efterlyser mere oplysning eller gerne et forbud her i Danmark mod fætter-kusine-ægteskaber.

”Der er ikke nogen kulturelle grunde til, at man sidder i kørestol. Det er klart. Men hvis man bliver ved med at få børn i den samme familie, skaber det et problem. Det mest problematiske er, at vi ikke engang tør tale om det. Vi taler en hel masse om, at det er skadeligt at drikke eller ryge under graviditeten. Det svarer til, at man med vilje påfører sit barn et stort handicap, og alligevel har vi en berøringsangst i Danmark over for dette her.”

VISES PÅ DR.DK INDTIL: 30. OKT. 2013 Kan muligvis ses udenfor Danmark. De ikke så mange overlevende, som kan huske flugten fortæller ligesom modstandsmanden Jørgen Kieler der var ledende i organiseringen af den. Kommunal hjemmeside sætter jødernes flugt på kortet. Bruce Bawer formidler historien om Moran Jacob på engelsk i Anti-Semitism in Copenhagen. – I morgen har Det Kongelige Teater særforstillingen Oktober 1943. Jyllands Postens leder: Den nye antisemitisme.

Den muslimske indvandring spiller en rolle, men det er for nemt at parkere hele ansvaret dér. Venstrefløjen har sit eget ansvar. Ældre jøder husker endnu en antiisraelsk demonstration, arrangeret af det nu hedengangne VS, foran det jødiske plejehjem i København, der husede flere Holocaust-overlevende. Blekingegade-banden etablerede et jødearkiv; man kan gisne om, hvad det skulle bruges til. Venstrefløjens holdning til Israel camoufleres som regel som antizionisme, men overskrider ofte grænsen til regulær antisemitisme.

Langrendsfascisterne har dannet regering

Høyre og FRP har dannet regering i Norge. For ligesom at understrege pointen i kronikken nedenfor om Dagens Nyheter som et værdipolitisk, venstreekstremt kampagneskrift, har avisen fået historikeren, der alligevel blot var journalist, Henrik Arnstad, til at kommentere regeringsdannelsen i Norge. “Norge vet ikke hva ytterste høyre er,” sagde den amerikanske ambassadør ædrueligt, men det ved Arnstad. Han er 47 år gammel, han lyder som AFA og hans sorger er kun lige begyndt:

Det är en sorgens dag för hela Europa, säger Arnstad. Under måndagskvällen meddelades att Höyre och Fremskrittspartiet bildar regering i Norge. Henrik Arnstad, författare till den rosade boken ”Älskade fascism – de svartbruna rörelsernas ideologi och historia”, konstaterar att det är en nationell katastrof för Norge.

– “Det är första gången i Nordens historia som ett utpräglat rasistiskt parti i egen kraft kommer in i en regering. Det är en nationell katastrof som jag inte trodde skulle inträffa när farhågorna började komma i våras. Det var inte oväntat efter valet, men in i det sista hade jag ändå en förhoppning om att det inte skulle ske,” säger Henrik Arnstad.

Enligt Henrik Arnstad borde Fremskrittsartiets framgångar mana till rannsakan i Sverige. – “Vi har pekat finger åt länder som Ungern, och vi har framhållit ekonomisk kris som en viktig faktor i sådana här skeenden. Nu ser vi detta hända i världens troligen rikaste land. Men extremhögern har inte nått en regeringsställning i vare sig Ungern eller i Grekland.” Författaren Henrik Arnstad: Det är en sorgens dag. (Kobler norsk langrenn til fascisme.) Hans Rustad: Norge går mot høyre.

Vakna svenska folk, kultureliten lurar och föraktar er!

Er løgnnagtig journalistik kriminelt? Er svenske politikere? Det mener professor, etnolog Karl-Olov Arnstberg. Begge brancher vurderer nok korrekt at vejen til en retssal er meget længere end værdien af øjeblikkelig vinding og en privilligeret livsstil i Stockholms virkelige ghetto, Innerstaden omkring Södermalm, et af landets mest ‘racerene’ områder. Hvis man belønner løgn og hykleri, vil fleratallet desværre lyve og hykle, i al fald blandt de ‘dannede klasser.’ Mere jævne folk kan ikke kende forskel på nyttige og skadelige sandheder, og tillægger sandheden en egenværdi. Gammel tommelfingerregel.

7. Varför tror du att alla svenska medier vältrar sig i historien om romerna, utan att fråga sig om det kan finnas anledning för polisen att hålla koll på en ovanligt kriminell grupp? Och vad leder det till?

– Det är djupt upprörande att svenska journalister så totalt skriver ner svensk polis och det svenska samhället. De missbrukar sin förtroendeställning, något som enligt svensk rätt är ett brott, i brottsbalken reglerat under rubriken ”trolöshet mot huvudman”. Är brottet, som i det här fallet, grovt, döms förövaren till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Den paragrafen är i och för sig relevant också för en majoritet av våra riksdagspolitiker.

– Anledningen? Det är den stora gåtan men uppenbart är att det lönar sig att hyckla. Och motsatt: det är ett yrkesmässigt självmord att skriva sanningsenligt, inte bara om romer utan överhuvudtaget om svensk invandrings- och minoritetspolitik. En svensk journalist som håller sig till sanningen i dessa frågor kan traska direkt från sin redaktion till den socialtjänst som i framtiden får svara för hans eller hennes försörjning. Detta totalitära klimat har den svenska journalistkåren lyckats skapa alldeles på egen hand.

– Det leder bland annat till folkfördumning, om man nu inte gillar den mer korrekta benämningen hjärntvätt. Jag önskar att jag hade en gigantisk megafon där jag kunde ropa ut: ”Vakna svenska folk! Inte nog med att kultureliten lurar och föraktar er, det är också ni som får betala för kalaset!” ”Journalisterna begår brott som kan ge sex års fängelse”

Western leaders and the media assure us that the recent terrorist attack at Westgate Mall in Nairobi, Kenya has nothing to do with Islam, and that, by killing unbelievers, the terrorist group al-Shabaab is violating the commands of Allah and Muhammad. But what happens when we open the Qur’an to see what it teaches? We find that Islamic history has been repeating itself for fourteen centuries. David Wood.

Man kvier sig ved at tro, at de to kan komme så langt i politik og være så uvidende om islam, som de lyder. Man må da inderligt håbe, at de siger deres sludder for at bevare husfreden indenrigs og ude i det såkaldte verdenssamfund. At de sadistiske drab i Nairobi blev begået i udsøgt nøje overensstemmelse med disse suraer og koranvers, kunne de google frem på et minut.

Med deres hele løgne og kvarte sandheder håner de to statsledere dødsofrene samt de overlevendes intelligens og traumer, også de der vil komme i fremtiden igen og igen. De er på vej, og der vil også blive fortalt ammestuehistorier om, hvorfor de døde, men løgn kan hverken appease jihadisterne eller ændre koranens ordlyd. Læg mærke til, hvor determinerede og ‘statsmandsagtige’ de begge ser ud, når de lyver. Det indbyder David Wood til satire, men det går også hjem blandt rosset. I dag kunne man høre Danmarks udenrigsminister prise Obamas ‘måde at aflevere en tale på’ i høje toner. Villy er til salg for et smart teleprompter-riff.

Når Europa skal opleve noget lignende, er det et rimeligt minimumforlangende af dem, at de tager en krigserklæring på ordet og er klare i mælet om dens årsag. Britain will be next, warns hate preacher who recruited Nairobi mall massacre killers , MI5 fears over 60 Somali jihad plotters in UK.

We have to talk about this bar­ba­rism; we have to appreciate how new and unusual it is, how dif­fe­rent it is even from the ter­ro­rism of the 1970s or of the early twen­tieth cen­tury. We owe it to the vic­tims of these assaults, and to the prin­ciple of honest and frank poli­ti­cal debate, to face up to the unhin­ged, morally unan­chored nature of Isla­mist vio­lence in the 21st century. I’m sorry, but we have to talk about the barbarism of modern Islamist terrorism.

Muhammed (krise) plus 8 år

Jyllands-Postens Muhammed-tegninger fylder otte år i dag og (daværende kulturredaktør) Flemming Rose ‘s tekst er så aktuel som nogensinde:

“Det moderne, sekulære samfund afvises af nogle muslimer. De gør krav på en særstilling, når de insisterer på særlig hensyntagen til egne religiøse følelser. Det er uforeneligt med et verdsligt demokrati og ytringsfrihed, hvor man må være rede til at finde sig i hån, spot og latterliggørelse. Det er bestemt ikke altid pænt at se på, og det betyder ikke, at religiøse følelser for enhver pris skal gøres til grin, men det er underordnet i sammenhængen.” Se alle Muhammed-tegningerne her.Jyllands-Posten ‘s Muhammed-tegninger fylder otte år

Foto: Taslima Nasreen

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Han heter Niklas Emil Erik Orrenius och ska fylla 40 år om några månader. Han kallar sig journalist. Men det är han inte. Niklas Orrenius är politisk aktivist. Han använder det han kallar journalistik som redskap för att driva en tydlig politisk agenda – både sin egen och agendan hos den chefredaktör som håller honom om ryggen, Dagens Nyheters Peter Wolodarski.

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”. Det deklarerade Peter Wolodarski klart i samband med att han utsågs till chefredaktör för tidningen i mars i år. I det arbetet är Niklas Orrenius en oumbärlig fotsoldat. Alla som har översköljts av medias förfasningsdrev mot Skånepolisens påstådda “etniska registrering av romer” den gångna veckan har fått klart för sig vad Niklas Orrenius lägger i begreppet journalistik: att dra igång drev som skandaliserar och misstänkliggör så många hederliga medborgare som möjligt. Regel nummer 1: Peka ut etniska svenskar som vidriga rasister, islamofober och antiziganister. Regel nummer 2: Kasta så mycket skit som möjligt på poliskåren.

Vi lever i rädslans diktatur

DN vill sprida skräck och rädsla bland vanliga människor som känner iskylan inpå bara kroppen när åsiktspiskan viner från höghuset i Marieberg i Stockholm. Vi ska möras som välhängt kött. Vi ska bankas i huvudet med åsiktsdiktat tills vi finner oss i vad som helst.

Vi lever i rädslans diktatur. När sanningen tabubeläggs blir priset alltid rädsla. Ångestnivån i Sverige har nu nått sådana höjder att den kräver utlösning med jämna mellanrum. PK-eliten får utlösning för sin ångest när den får något riktigt saftigt att förfasa sig över, när den kan fördöma och förkasta. Det är där Niklas Orrenius kommer in i bilden. Han ger PK-eliten vad den vill ha. Han levererar de rätta, maffigt skräddarsydda förfasningsämnena. Han bjuder PK-eliten på lättnad när deras ångest tillfälligt blir förlöst. Men vilan är kort. Snart är jakten på nästa blodiga köttben igång.

Propagera för mångkultur och smutskasta oliktänkande

Andra punkter på Orrenius agenda: propagera för mångkultur och massinvandring samt med alla medel smutskasta och rasistförklara alla som har något att invända. Det främsta hatobjektet är Sverigedemokraterna. De ska oskadliggöras. Niklas Orrenius är sjupartiernas vispgräddeinbäddade marängdröm. Han är den änglalike korgosse som alla vill sjunga med. Han är den politiska maktens perfekte lakej, ständigt beredd att med stövelklacken krossa alla som tycker fel.

Själv har han alltid tyckt rätt. Niklas Orrenius har följt en utstakad väg mot den maktposition som i dag ger honom fria tyglar att mot fet betalning bedriva vilka djupt ohederliga kampanjer som helst som han för tillfället har lust med. Saklig, opartisk och korrekt journalistik som arbetsmetod har han för länge sedan kastat överbord. När man får så häftiga belöningar för att bedriva ond journalistik, varför ska man då kasta bort sitt liv på att vara hederlig?

På Sydsvenskan satte han upp pekfingret i luften

Efter Östgöta Correspondenten och Värnpliktsnytt tog karriären fart på Sydsvenska Dagbladet i Malmö, där han blev reporter 1997. På Sydsvenskan fick Niklas Orrenius upp ångan ordentligt genom att höja pekfingret i luften och känna efter vart vindarna blåste. I det mångkulturella PK-Sverige som Orrenius kraftfullt omhuldar blåste det tidigt styv kuling mot Sverigedemokraterna, ett parti som fördubblade sina röster för varje val och alltmer tornade upp sig som ett svart och ångestframkallande moln vid horisonten.

Alla prognoser pekade på att SD skulle komma in i riksdagen 2010. Det fick bara inte ske. Det gällde att vrida upp den styva kulingen till full storm. Niklas Orrenius gjorde vad han kunde för att förebygga katastrofen, både i artiklar och i en bok om Sverigedemokraterna, “Jag är inte rabiat. Jag äter pizza” (citat av den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Mattias Karlsson). Boken kom ut i april 2010, lagom före valet. Niklas Orrenius var i gott sällskap. Merparten av kollegerna pumpade anabola steroider i sina karriärer genom att med så många skamtricks som möjligt försöka förhindra att SD kom in i riksdagen. Det var inte fult att säga att det var ens journalistiska mål. Det var lovvärt. Genom att uttrycka avsky för SD visade man ett demokratiskt sinnelag.

En oumbärlig kraft i “järnrörsskandalen”

SD kom dessvärre in i riksdagen trots Orrenius’ och andras heroiska insatser, och på Expressens redaktion i Marieberg i Stockholm satt chefredaktör Thomas Mattsson och insåg att Niklas Orrenius var exakt vad tidningen behövde i sin fortsatta kamp för att demonisera och marginalisera “de rasistiska Sverigedemokraterna”. I februari 2012 rekryterades Orrenius till Expressen, men av någon anledning blev succén kortvarig, bara ett år. Högre uppdrag hägrade i grannhuset i Marieberg. Men innan Niklas Orrenius köptes upp av Dagens Nyheters nye chefredaktör Peter Wolodarski i mars i år hann han göra kraftfulla insatser i den så kallade “järnrörsskandalen” – historien om hur Sverigedemokraterna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling efter en våt utekväll i Stockholm i juni 2010 betett sig som de omogna berusade valpar de var. Den historien gick det att krama oanade mängder saft ur, månader i sträck.

“Skandalen kommer att förfölja SD”

“Skandalen kommer att förfölja SD” fastslog Niklas Orrenius (foto ovenfor) som självutnämnd sibylla i Expressen den 25 november 2012, givetvis utan att ha en aning om att hans ansträngningar bara skulle resultera i ständigt stigande opinionssiffror för partiet.

“Jimmie Åkessons hårda linje om nolltolerans mot rasism och extremism i partiet har exploderat i hans ansikte. Nu skickar SD ut den grovt antimuslimska tidningen Dispatch International som hetsar mot muslimer till partimedlemmarna”

förfasar sig Niklas Orrenius. För säkerhets skull upprepar han omdömet “grovt antimuslimsk” flera gånger i artikeln.

En tidning som gör vad övriga media inte gör

Omdömet pådyvlas alltså en tidning som gör vad övriga svenska media inte gör, nämligen att rapportera om massinvandringen och kritiskt granska islam. En tidning som gör ett journalistiskt arbete så som det ska göras måste sänkas. Till råga på allt skickades tidningen ut gratis till SD:s medlemmar. Fullkomligt oacceptabelt.

“Inget annat riksdagsparti skulle ta i en tidning som Dispatch International ens med tång. Än mindre betala porto för att skicka ut den till sina medlemmar” ylar Orrenius.

Nej, just det. Och vi är numera ganska många som inte vill ta i de lögnaktiga media som Niklas Orrenius representerar ens med tång och skyddshandskar. Vi vill inte förlänga deras dödskamp med att betala ett enda öre.

Gammelmedia utkämpar sin sista strid

Men försöka duger. Gammelmedia utkämpar sin sista strid, och alla medel är tillåtna. Peter Wolodarski tillträdde ett sjunkande, tungt skuldsatt skepp när han utsågs till chefredaktör för Dagens Nyheter i mars. Trots i princip en halvering av webbredaktionen och lika kraftig utrensning av gamla kulturmarxister, som Stefan Jonsson, på kulturredaktionen för ett par år sedan fick Wolodarski börja sin chefredaktörskarriär med att 80 journalisttjänster måste bort – var femte journalist. Tio ska sägas upp, ett 30-tal har erbjudits tre månadslöner i avgångsvederlag, och tolv har erbjudits omplacering till påhittade “journalistiska arbetsuppgifter” inför DN:s 150-årsjubileum 2014.

Stämningen i DN-huset sägs vara tryckt.  Och inte bara där. Tidningsbranschen förlorade en miljard i intäkter under förra året.

“Sveriges kanske bästa reportageskribent”

Läget i branschen är desperat, och Peter Wolodarskis första insats var att från mars i år värva Niklas Orrenius till DN:s redaktion. Bort med 80 medelmåttor och in med en stjärna. Priset var högt, mycket högt. Men framför sig såg Wolodarski Niklas Orrenius som det perfekta redskapet för att genomföra SIN agenda. Köpet av Orrenius var en investering som snabbt kunde förväntas ge mångdubbel avkastning på investerat kapital. I en chatt med läsarna den 11 mars skriver Wolodarski, påtagligt stolt över sin reportershopping:

“Det inte bra om du upplever att kvaliteten minskar. Jag vill att du ska kunna känna motsatsen. Rekryteringen av Niklas Orrenius – Sveriges kanske bästa reportageskribent – är ett led i den ambitionen.”

“Sveriges kanske bästa reportageskribent” – ett täckord för politiskt redskap. I samma chatt skriver Wolodarski : “Vi kommer i närtid att satsa mer på berättande och agendasättande journalistik. “

Registerchock och landsomfattande förfasning

I måndags pumpade DN ut Niklas Orrenius senaste förfasnings-köttben. Skånepolisen påstods ha fört ett “etniskt register” över 4 029 romer, därav 1 000 barn.

“Svensk polis har upprättat ett olagligt register över romer. Totalt innehåller det 4.029 människor spridda över hela landet. Registret anses värdefullt av polisen, används i polisarbetet och är öppet för ett stort antal anställda. Det handlar om en kartläggning av släktband: ett biologiskt baserat register” skriver Orrenius.

Nu blir husse nöjd. Niklas Orrenius vet att han trycker på de exakt rätta rasbiologiska och nazistiska knapparna, och att landsomfattande registerchock och förfasning kommer att utbryta. Den bryter ut redan i Orrenius egen artikel:

“Den senaste veckan har DN varit i kontakt med flera människor som finns i registret. Ingen av dem har känt till att de eller deras barn registrerats. De reagerar med chock, vrede – och ibland ett sorgset igenkännande. “Det var så här Hitler gjorde. Först registrerar man oss. Sedan så ska vi bort” säger 44-årige Marcello Demeter i Skarpnäck, vars barn och barnbarn registrerats.”

“Vi bevittnar en nationell katastrof”

På DN:s kultursidor öser den kurdiska feministen Lawen Mohtadi, före detta chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang, ur sig:

“Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof”.

Det återstår för Lawen Mohtadi att skaffa sig insikt i ordens valörer. Hon jämför Skånepolisens register med den så kallade Zigenarinventeringen som svenska myndigheter genomförde 1943. Regeringen hade året innan gett Socialstyrelsen i uppdrag att räkna antalet zigenare i landet.

PK-eliten har julafton en hel vecka

Alla media hakar på DN:s drev. Det här köttbenet ska tuggas tills sista gnuttan benmärg är avgnagd. Att alla som bor i Sverige är registrerade innan vi ens föds spelar ingen roll. Det som gäller alla andra får inte gälla romer, då är det diskriminering och rasism. Rikspolischefen Bengt Svensson säljer omedelbart ut sina underlydande och påstår att detta har han inte känt till, och ett sådant register är naturligtvis totalt förkastligt. Justitieminister Beatrice Ask (m) krälar i stoftet, faller på knä och ber landets alla romer om ursäkt – innan hon ens har satt sig in i saken eller tagit reda på om det finns någon anledning till ursäkter. Hysterin är total. De romska kränkthetsarméerna mobiliserar till siste man. PK-eliten har julafton en hel vecka. Här kom den äntligen, den slutgiltiga bekräftelsen på att svenskar är rasister och poliser de värsta rassesvinen. Var det inte det vi alltid har trott?

Rasism mot skåningar är helt okej

Att påstå något negativt om romer, denna oumbärliga folkgrupp som inte har lyckats integrera sig på 500 år, är en dödssynd. Rasism mot skåningar är däremot helt okej. I en “kulturpanel” i SVT sitter musikjournalisten Camilla Lundberg och säger:

“Nu ska jag vädra en fördom här, om skåningar. Det är ingen tillfällighet att det här kommer från Skåne Det finns en ingrodd främlingsfientlighet där.” Sa Bill.

DN:s kulturchef Björn Wiman:

“Det är strukturell rasism.” Sa Bull.

Missa inte godhetsmaffian i den svenska kultureliten när de sitter i SVT:s morgonsoffa och gottar sig i sina egna godhetsillusioner. Det är äckligt, det är obscent – det är ren lyteskomik.

” En snitslad framgångssaga utan besvärliga gupp”

Innan jag släpper in Peter Springare, rotelchef för länskriminalen i Örebro, för att punktera hela DN:s registerskandal så att pyset hörs över hela landet ska jag ge några prov på vad Peter Wolodarskis “agendajournalistik” innebär. Eventuella kvarvarande DN-läsare har sannolikt noterat tidningens förfall under flera års tid, men framför allt en dramatisk kursändring i DN:s journalistik det senaste halvåret.

Överste agendasättaren själv, Peter Wolodarski,  är född 1978 och son till polskjudiska invandrare som kom till Sverige i slutet av 1960-talet. Bakom sig har han en karriär som politiskt underbarn. Tjugoett år gammal blev han ledarskribent i Expressen. Han är medlem i redaktionskommittén för Judisk krönika och återfinns frekvent i STV:s morgonsoffor och SR:s panel i “Godmorgon Världen”. Och naturligtvis blev han i år utsedd till Sommarpratare i SR P1,  ett eftertraktat uppdrag för kändisar som inte har någonting av intresse att säga.

“En snitslad framgångssaga utan besvärliga gupp fram till dagens position som chefredaktör för Sveriges största morgontidning”

skriver Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad efter Peter Wolodarskis sommarprat den 27 juni.

Några prov på DN:s agendasättande journalistik

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Agendajournalisterna”

Og svenskerne, naturligvis. “Mit liv begynder i Sverige” siger Erik Henriques Bing (f.1940) som fortæller om flugten til Sverige og tiden i Stocksund i september-oktober 1943 nu hvor det er 70 år siden danske jøder blev evakueret. Indslaget begynder efter musikken minut 5:10 og samtalen varer en lille time, den går hurtigt for Bing er en fremragende fortæller. Mindestenen på Langelinje er for de 198 danske jøder og 150 kommunister, der blev deporteret til Theresienstadt og Stutthof herfra, men det vi markerer er de 7000 som blev reddet.

Øresundsbroen bades tirsdag aften i lys for at markere 70-års dagen. Der er vel nogle helt aktuelle undertoner idéfolkene bag ved ikke har taget i betragtning, da de hørte ordene ‘jøde’ og ‘Malmø’. En mangel på ironisk sans ?

Antiracisternes bitre pille

Der er diskussioner idag, der er mere underholdende end andre. Man kunne under et kalde dem “venstrefløjen opdager islam” med 35 års forsinkelse. Det er en serie i mange afsnit, og vi er kun ved begyndelsen. Den kunne hedde “Jeg troede vi var venner.” Det første dramatiske højdepunkt kommer, når de røde og grønne muslimske stemmer i større stil begynder at gå til muslimske partier. Venstrefløjens romance vil ikke føre til et holdbart bryllup, de mere kvikke er ved at indse det. Hvorfor det skulle tage en generation, kan bla. skyldes at behovet for at mene noget er større end behovet for at vide noget, og så er der jo lige det psykologiske besvær med at vride på sig. Det tager tid alt sammen og mens de tænkte splittede landet i hvad der pt.se ud som al fremtid og med konsekvenser de lader som om, de kan overskue.

I Sverige ender diskussionen som bekendt altid med, at islam (multikultur) trumfer f.eks feminisme, en ikke ringe bedrift, men under stadig sværere hændervriden. Selv venstreradikale EXPO har ikke helt kunnet undgå emner som islams forhold til jøder og homoseksuelle, selvom de har trukket det ud i mange, mange år. I Norge har Antirasistisk Senter om nogen stået som islams nyttige idioter og stemplet enhver nok så kvalificeret kritik som racisme.

Nogle menneskers metafysiske behov er umådeligt. Charles Krauthammer skrev i 2009 at “The cultural elites went straight from the memorial service for socialism to the altar of the environment.” Han glemte mellemstationen Muhammed, men han havde nok ikke Europa i tankerne. Mon ikke islam kan tilfredsstille venstreeliternes religiøse behov mere end rigeligt og i lang tid? I dag prøver norske ‘antiracister’ i en kronik at redde det af renommeet, som stadig kan reddes.

Islam Net fremmer et hatefullt syn på mange medmennesker som det er et sterkt behov for å konfrontere. Den siste foredragsholderen de har invitert til Norge, Abu Usamah, støtter drap på frafalne og homofile, og fremmer hat mot ikke-muslimer. Etter at Islam Net har blitt nektet tilhold på Universitetet i Oslo og Høgskolen i Oslo, arbeider de nå med å etablere et eget senter for å spre sin svært konservative utgave av islam. Det må ikke bety at de får lov til å leve i sin egen boble.

Islam Net har ikke minst gjort seg bemerket i offentligheten med invitasjon av foredragsholdere med svært problematiske synspunkter. Det vakte berettiget oppmerksomhet da organisasjonen i desember i fjor inviterte Haitham al-Haddad til Høgskolen i Oslo og Akershus. Al-Haddad er en av dommerne ved shariadomstolen i London, og behandles av Islam Net som en betydelig autoritet. Al-Haddad anser blant annet at homofile, frafalne og ekteskapsbrytere bør henrettes ved steining.

Hva gjelder kvinners stilling, har han forsvart konemishandling, og uttrykt at jenter bør gifte seg så tidlig som mulig. 13—14 år er ikke en nedre grense. Som han har uttalt: «det yngre, det bedre». Al-Haddad er en så sentral ideologisk skikkelse for Islam Net at han ble invitert tilbake til Norge for islam Nets «Fredskonferanse» i mars i år. Graverende var det også da Islam Nets leder Fahad Qureshi på Dagsnytt Atten i januar i år, i debatt med SV-leder Audun Lysbakken, valgte å forsvare al-Haddads støtte til steining for moralske forbrytelser. Qureshi medga at han forsto at andre ville oppfatte det som grusomt, men beskrev dette konkret som en del av en vakker helhet. Andre steder har han gitt uttrykk for at muslimer som ikke støtter dødsstraff, er å regne som vantro. Det er svært bekymringsfullt at en så stor organisasjon ytrer så ekstreme standpunkter. Islam Net sprer hat

Historie nr.2 efter Nairobi er mere end almindeligt tankevækkende. Russerne har forbudt en ny koranoveræsttelse fordi den strider imod deres ektremismelove fra 2002. Koranen er voldsomt optaget af sex og vold, men også som Firoozeh Bazrafkan har talt op – af vantro og hvilken skæbne de skal have. Ordet ‘vantro’ forekommer 347 gange (!) Forbudet mødes fra muslimsk side med trusler om – nå ja, vold. Russian Muslim clerics warn of unrest over ban of translation of Koran Hvor mange danske love strider koranen imod? Pikant tankeeksperiment for jurister som de kan lege med ind imellem 266b sagerne.

Interview med den racismedømte kunstner Firoozeh Bazrafkan

Den store bagedyst er lige slut på DR1. I sit hjem i Aarhus sidder billedkunstneren Firoozeh Bazrafkan og nyder en smøg og et enkelt glas rødvin. Roen omkring hende virker en smule paradoksal, taget i betragtning at hun dagen før blev dømt for racisme i Vestre Landsret og siden har modtaget den ene verbale tilsvining efter den anden på nettet fra folk, der er rasende over hendes kunst og ikke kan adskille den fra hende. Alene i én debat på Facebook er der på et døgn kommet over 700 kommentarer til dommen over den 31-årige kunstner. Det virker skræmmende på én, der normalt kun på sin Facebook får bulletiner om, hvad folk har spist til frokost, og hvordan det går med børnenes ballettimer…….Weekendavisen: Kompromisløs udspringer (artiklen er kun online i kortere tid)

Vilks: Danmark är ett forlorad land”

Underholdende interview om kvinder og kunst og frihed – de første 13 minutter.

Området ved Fuglsø og Mols Bjerge, en 35 år gammel forelskelse. Nogle af de fotos man er heldig at få, når man altid har det lille kamera i lommen. © Snaphanen, klik f. helskærm.

Fortsæt med at læse “Mols, august-september 2013”

Det lader til, at det var de heldige, som blev skudt. Der er også rapporter om voldtægt begået af de rettroende jiha…”aktivister og gidseltagere.”

Soldiers told of the horrific torture meted out by terrorists in the Nairobi mall massacre yesterday with claims hostages were dismembered, had their eyes gouged out and were left hanging from hooks in the ceiling. Men were said to have been castrated and had fingers removed with pliers before being blinded and hanged. Children were found dead in the food court fridges with knives still embedded in their bodies, it was claimed.

Yesterday, soldiers and doctors who were among the first people into the mall after it was reclaimed on Tuesday, spoke of the horrifying scenes inside. ‘You find people with hooks hanging from the roof,’ said one Kenyan doctor, who asked not to be named. ‘They removed eyes, ears, nose. They get your hand and sharpen it like a pencil then they tell you to write your name with the blood. They drive knives inside a child’s body. ‘Actually if you look at all the bodies, unless those ones that were escaping, fingers are cut by pliers, the noses are ripped by pliers. Here it was pain.’

A soldier, who took pictures at a bread counter and at the ArtCaffe, said he was so traumatised by what he saw he has had to seek counselling. Bomb disposal experts with sniffer dogs were yesterday painstakingly combing the part of the building still standing for explosives before clearing forensic officers, police and troops to search for bodies. ‘Eyes gouged out, bodies hanging from hooks, and fingers removed with pliers’: Horrific claims of torture emerge as soldiers reveal gory Kenyan mall massacre details

Island giver stormoské til 1200 uenige muslimer

Udslagsgivende blev meget betegnende komikeren og Reykjaviks protestborgmester Jón Gnarr og hans parti af feminister, anarkister, ateister, punkere og digtere. Kritikere siger, at deres sag tager et stort skridt fremad med moskéen, feministernes fraregnet antagelig. På Island lægger de rigtige, selverklærede tosser stemmer til den slags, nede i Stockholm, Oslo og København er det straks værre.

The Reykjavík City Council has approved a building permit for the construction of the first mosque in Iceland. The mosque will be built in Sogamýri, an upscale district near downtown Reykjavík on a highly desirable plot of land that was granted to Muslims free of charge, courtesy of Icelandic taxpayers.

Members of the city council — which is led by Reykjavík Mayor Jón Gnarr, who identifies himself as an anarchist — say they hope the prime location will make the mosque a prominent landmark in the city. Critics of the mosque, however, say the project is being financed by donors in the Middle East who are seeking to exert control over — and radicalize — the growing Muslim community in Iceland.

Although reliable statistics do not exist, the Muslim population of Iceland is estimated to be approximately 1,200, or 0.4% of the total Icelandic population of 320,000. Most Muslims in Iceland live in the capital Reykjavík, where they make up about 1% of the total population of 120,000.

Although he is not opposed to the mosque per se, Magnússon believes it is outrageous for the city to give Muslims a building site at no cost at a great location in the center of Reykjavík. He also asks why political movements and feminist groups in Iceland are so tolerant towards a religion that he says degrades women. Part of the answer may be found in the political make-up of the Reykjavík City Council, which is led by the upstart Best Party, a so-called joke party that was propelled into office in 2010 as a backlash against establishment parties in the wake of Iceland’s banking collapse in 2008.

The Best Party — a semi-serious far left party that is home to anarchists, atheists, surrealists, punks and poets — is being led by Jón Gnarr, a stand-up comedian whose stated political aim is thoroughly to upset the established order in Reykjavík. Critics say the new mosque represents a big step toward achieving Gnarr’s objective.Iceland to Get its First Mosque

After Kenya, no more turning the other cheek to those who hate us….. Picture the scene if you can bear to. A bustling shopping precinct where a group of men, women and children are surrounded by armed men. As one of the terrorists moves among them, he demands that the person quailing in front of him names the mother of Jesus or recites the Lord’s Prayer. “Our Father which art in Heaven,” says one woman. She is spared. Her neighbour, a Muslim boy, racks his brain for any line of the Bible, anything he has heard in school or on TV. But it’s too late. The boy is shot through the head; put to death for not being Christian. Imagine the uproar if that ethnic and religious cleansing had taken place this week. Picture the hollering human-rights activists, the emergency session at the United Nations, the promise of action against the perpetrators who had singled out non-Christians for execution.

Here in the UK, we tolerate the increasingly intolerant. It was revealed a few days ago that non-Muslim members of staff at the Al-Madinah School in Derbyshire had to sign contracts agreeing to wear the hijab and make girls sit at the back of the class while boys sat at the front. Jesus wept. And so should we, quite frankly. Mohammed Shafiq, head of the Muslim Ramadan Foundation, condemned calls to ban the burka, but where is his denunciation of the Nairobi massacre? Where are the voices from Britain’s Somali community condemning the murder of innocents by maniacs acting in the name of their religion?

As a former Sunday schoolteacher, I sort of get the point of turning the other cheek. But, really, enough is enough. Time for a crackdown on fundamentalism in all its poisonous guises. Time to stop appeasing those who hate us and our way of life. Time, in fact, for the clear-eyed moral judgment of a four-year-old child. “You’re a very bad man,” said Elliott Prior to the jihadist. And he was, and they are. Allison Pearson: Where is the Muslim condemnation of the Nairobi massacre by maniacs in the name of their religion? (Raymond Ibrahim: Singling out christians is an old jihadi-tactic. – Graphic Images of Christian Persecution Under Islam )

Hvis man går ind på den verdensdækkende Onislam.net, er det småt med selvransagelsen. En basketcase i Norge har i syv år overvejet at sætte ild på en moske og han har også skrevet til dem og advaret om det – de stakkels norske muslimer er rædselsslagne. Med manglen på selvindsigt og voldelighedens almindelige udvikling in mente, kan man frygte deres passivitet vil give dem noget virkeligt, at være skrækslagne for i Europa. Fralæggelsen af ansvar er en farlig, kortsigtet strategi. Status quo i Europa kan væltes af ét stort Nairobi-Mumbai angreb. Så labilt har politikerne placeret os, de vil bære et tungt medansvar, det er også i det lys man skal se panik-lov og handlinger, som 266 b og Englands behandling af Tommy Robinson. De kan blive meget værre i deres forsøg på at simulere kontrol. Går det virkelig galt, vil det naturligvis kun skyldes alle os, der advarede. Ikke voldsmændene, ikke politikerne, det sir’ sig selv.

I Sverige er der jo knæsat den holdning, at indvandrings- og islamkritikere i virkeligheden er ‘antidemokrater’. De er i konflikt med landets grundlæggende værdier, dets ‘värdegrund’. (Hvis Danmark har en ‘värdegrund’, så er det ikke noget vi bærer i knaphullet.) Der er ingen andre samfund i Europa , der mener noget så vanvittigt, selvom Norge har en rem af huden. Hvordan kan det være?

Sverige er et kollektivistisk samfund, der gennem århundreder har opbygget en konformitet, som har tjent det godt. Det var praktisk når man skulle samle forråd til vinteren eller brække tonstunge klipper op for at dyrke en mark, at folk mente det samme samtidigt. Nu er landet imidlertid blevet ‘mangfoldigt’ og demokratisk, men landets sjæl lever stadig i forgange århundreder: Derfor er det i virkeligheden suspekt at være uenig, uenighed er ‘antidemokratisk’ (oversat: det splitter fælleskabet) trods det, at demokrati netop er en måde at administrere uenighed på. Den svenske psyke behøver slet ikke et demokrati.

Sådan havner man i det vitterlige vås, at dissens er udemokratisk, der dog har en betydelig sidegevinst: Hvis man kan dømme politiske modstandere ud så nemt, slipper man lange diskussioner og for at forholde sig til besværlige ting som kultur og statistikker over økonomi og kriminalitet, man behøver ikke forholde sig til virkeligheden. Det er vældig tidsbesparende for dovne og hovne mennesker.

Det er af samme grund, man kan mene, at det er kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths demokratiske sindelag, der ikke stikker ret dybt. Der er intet der er hende modbydeligere end ‘mangfoldighed’ og ‘forskellighed’. Lige under polituren har hun et urfjeld af svensk folkesjæl: Vi holder sammen eller du bliver udelukket af flokken, som det er sket for så mange andre svenske dissidenter fra fagforeningsmedlemmer til kunstnere, rigtige kunstnere ikke artister. At man overhovedet kan være dissident i et demokrati, siger i virkeligheden det hele. Den nationaldemokratiske Nya Tider er med danske øjne ikke videre ekstrem, der har en let odeur af den sædvanlige svenske antipati mod jøder og Israel, der giver hele nationen så mange skyldfølelser, at de opfører sig underligt. Iøvrigt har masseindvandringen ingen demokratisk flertalsforankring, det er allerede der, det hele løb af sporet. Der skal stadig mere totalitære metoder til for ikke at få afsløret et politisk total- haveri. Svensk ikke-debat er kluntet damage-control udført af….ikke-demokrater. Antidemokratiska tidningar bör inte få statsstöd

Rätten att yttra alla typer av budskap, även antidemokratiska, skyddas i grundlagen. Men att få presstöd är ingen rättighet som tillkommer samtliga tidningar. Min uppfattning är klar: Skattemedel ska inte användas för att främja spridningen av åsikter som strider mot demokratins grundläggande värden. Det skriver kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth (M), inför Presstödsnämndens beslut om presstöd till högerextrema Nya tider. Sverige ska vara ett tolerant och humant land, med mångfald och respekt för individens grundläggande fri- och rättigheter. I detta ligger acceptansen för att vi är olika. Antidemokratiska tidningar bör inte få statsstöd

Lad syrerne blive i deres egen kulturkreds

Det indlysende er naturligvis det sidste asylindustrien (hvortil hører næsten hele den svenske rigsdag og hele pressen) kommer i tanker om. Blandt fordelene for dem ved ikke at komme til Vesten, nævner Daniel Pipes at de undgår:

Hunde som kæledyr, Et svinekødspræget køkken og et socialt samvær gennemsyret af alkohol, Upassende klædte kvinder, ballet, skønhedskonkurrencer hvor deltagerne er iført badedragt, singlekvinder som bor alene, kønsblandet badning, dating og lovlig prostitution. Lesbiske barer, homoseksuelle pride-parader og homoseksuelle ægteskaber. En afslappet holdning til hallucinogener. Blasfemiske romaner, politikere som er imod Koranen, organisationer for frafaldne muslimer og en præst, som gentagne gange i fuld offentlighed afbrænder Koraner.

Selv undgår vi naturligvis endnu mere muslimsk kaoskraft, at sende vores børnebørn i krig og statsministre som Thulesen Dahl, Wilders og Le Pen. Daniel Pipes fra Let Refugees Remain in Their Own Culture Zones:

Pausen i krisen om kemiske våben giver mulighed for at vende opmærksomheden mod den kolossale strøm af flygtninge, som forlader Syrien, og genoverveje nogle af de fejlagtige forslag vedrørende deres fremtid.

Omkring en tiendedel af Syriens 22 millioner indbyggere er flygtet ind over en international grænse, de fleste til nabolandene Libanon, Jordan og Tyrkiet. Da disse lande er ude af stand til at håndtere dette, har deres regeringer begrænset adgangen, hvilket har skabt international bekymring for syrernes tilstand. FN’s højkommissær for flygtninge, António Guterres, foreslår, at hans afdeling (citeret i Guardian) “forsøger at genbosætte ti tusinder af syriske flygtninge i lande, som har bedre råd til at rumme dem,” ihukommende det irakiske genbosættelsesprogram efter 2003, hvor 100.000 irakere blev genbosat i Vesten. Også andre ser instinktivt mod Vesten for at finde en løsning; USA’s Konference af Katolske Biskopper har for eksempel opfordret de vestlige stater “til at gøre mere” for de syriske flygtninge.

Appellen er blevet hørt: Canada har tilbudt at tage 1.300 syriske flygtninge og USA 2.000. Italien har modtaget 4.600 syriske bådflygtninge. Tyskland har tilbudt (og er begyndt at modtage) 5.000. Sverige har tilbudt asyl til de 15.000 syrere, som allerede befinder sig i landet. Lokale grupper forbereder sig på en betydelig tilstrømning overalt i Vesten.

Fortsæt med at læse “‘Yttrandefrihet är bra så länge alla yttrar samma sak’”