Jeg gad vide, om det harmonerer med lægeløftets: “at jeg stedse vil bære lige samvittighedsfuld omsorg for den fattige som for den rige uden persons anseelse.”

Socialt belastede boligområder som Vollsmose har svært ved at skaffe læger. I det socialt belastede boligområde Vollsmose i Odense er risikoen for at udvikle kroniske sygdomme særligt stor.Det viser opgørelser fra Sundhedsstyrelsen.

Men et notat fra Sundhedsministeriet afslører, at Region Syddanmark har problemer med at finde læger, der er indstillet på at etablere sig i ghettoen på almindelige overenskomstsvilkår. Hundige by nævnes. Her har Region Sjælland decideret måtte opgive at få en ny læge til at slå sig ned. Det fremgår, at lægerne hellere vil drive praksis i Greve by eller Karlslunde, og patienterne i det tæt befolkede Hundige må derfor køre dertil. Her vil lægerne ikke åbne praksis

Det er ikke første gang, vi ser at der ikke kan skaffes læger til områder med høj andel udlændinge. Alligevel har faget mange gange været oppe på den høje, moralske hest, når det gjaldt fordømmelse af samfundsdebatten, f.eks. i Læger siger fra fra 2006. Kan de muligvis få ord og gerning til at flugte? Hykleri klæder læger dårligere end de fleste.

Tonen i den offentlige debat om indvandrere, flygtninge og asylansøgere, er i den sidste tid blevet så fjendtlig, at vi som læger må sige fra. Nedladende udtalelser om etniske minoriteter gentages så ofte i pressen, at de for nogen bliver til sandheder. Tilsvarende er Danmarks politik over for minoriteterne i det hele taget blevet forrået. Flygtninge holdes ude, livet i Danmark er blevet uforudsigeligt og vanskeligt for asylansøgere, kun 9% af spontane asylansøgere fik asyl sidste år, og mange udsendes med tvang. Selve debatniveauet og den førte politik er umenneskelig, sygdomsfremkaldende og skader Danmarks internationale omdømme. Derfor opfordrer vi alle i Danmark – medborgere, politikere og pressen – til at bruge deres ytringsfrihed ansvarligt og med omtanke, og at behandle etniske minoriteter som medmennesker, i dagligdagen, i myndighedsudøvelsen og i Folketinget.

Ekologiskt sett är Sverige överbefolkat

Att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle är inte lika svårt i ett tropiskt land som det är i Sverige. Med ett globalt perspektiv är det mer skonsamt för miljön att jordens befolkning är mer koncentrerad i varma än i kalla länder.

Redan i dag är Sveriges befolkning således för stor för att ekologisk balans ska utgöra ett realistiskt mål, med avseende på livsmedelsförsörjningen. Enligt jordbruksminister Erlandsson producerar Sverige mindre än 50 % av den mat som behövs för landets nuvarande befolkning, vilket placerar oss i det absoluta bottenskiktet av Europas, ja till och med världens, länder. Exempelvis får Frankrike ut 50 % mer än Sverige. Också mycket fattiga länder, som det extremt tättbefolkade Bangladesh, slår oss med lätthet. De får ut ojämförligt mycket mer per hektar och är som en konsekvens självförsörjande. Deras klimat gör också att de klarar detta utan en ekologiskt sett problematisk konstgödning. Sveriges självförsörjningsgrad är lägre än på trettiotalet. Leder oroligheter i omvärlden till att importen av livsmedel stryps, blir det svält i Sverige.

Sverige är idag heller inte självförsörjande på nödvändiga varor som kläder, skor, elektronik, kemikalier, bensin etc. Självförsörjningsgraden på dessa varor sjunker förstås proportionellt med ökad befolkning. Laborera nu med tanken att vi ska ha fri invandring i denna ytterst pressade energisituation. Nedlagd kärnkraft, ett grönt samhälle och fortsatt massinvandring är en omöjlig kombination. KARL-OLOV ARNSTBERG OM KLIMATFRÅGAN

Jihad Jane får sin dom idag

samt lite nyheter om EDL och terrorrättegångarnas efterspel i England

Av Thomas Nydahl

Jihad Jane får sin dom i Philadelphia idag, skriver Sydsvenskan som passat på att intervjua det tilltänkta mordoffret Lars Vilks. Vilks beskriver henne som ett tragiskt fall och han hade helst sett att hon släpptes fri eller fick ett villkorligt straff:

“Det är ju ett tragiskt fall. Om jag fått döma hade jag släppt henne direkt.”

Och:

” Något ska hon ju ha. Men det är hårt med livstid för den här tragiska historien. Hon är ju komplett ofarligt nu. Hon kunde få en villkorlig dom.”

Det är en beundransvärd inställning från en man som lever under konstant dödshot och omges av livvakter dygnet runt. Om de två bröderna som ville bränna ner hans hus, men som istället satte eld på sig själva, säger han:

“Det är ju den smala lyckan att de här amatörerna är så fumliga.”

The Guardian skrev i fjol om hennes livsväg:

“A white woman from suburban Philadelphia who became a Muslim jihadist and has pleaded guilty to conspiracy to murder a Swedish cartoonist under the codename “Jihad Jane” has revealed that she was drawn to Islam because it gave her a sense of belonging after a troubled childhood in which she was raped over many years by her biological father. The revelation from Colleen LaRose, 49, comes in the first media interview she has granted since her arrest in October 2009 for plotting to kill Lars Vilks, the cartoonist who drew an image of the prophet Muhammad with the body of a dog.”

English Defence League har nu svarat på Telegraphs teorier om ett “hotande raskrig” i Storbritannien med anledning av de många islamistiska terrorkonspirationerna och domarna under april, och det faktum att en av de planerade attackerna skulle riktas mot just EDL. Först påpekar de att det krävs två parter för ett krig, och sedan argumenterar de emot själva “ras”-teorin:

Fortsæt med at læse “Danske læger fravægler multikulturen”

Phillips launches ‘Brand Melanie’ as she tries to become the darling of the American right, Britain’s Most High-Profile Columnist, Broadcaster and Author Launches Melanie Phillips Electric Media: EM. Melanie Phillips: My new venture. – Se også Melanie Phillips in Copenhagen, I,

1 in 4 Swedish Women Will Be Raped as Sexual Assaults Increase 500%

Sweden has imported huge numbers of Muslim immigrants with catastrophic effect. Sweden’s population grew from 9 million to 9.5 million in the years 2004-2012, mainly due to immigration from “countries like Afghanistan, Iraq and Somalia”. 16 percent of all newborns have mothers born in non-Western countries. Employment rate among immigrants: 54 percent.

Sweden now has the second highest number of rapes in the world, after South Africa, which at 53.2 per 100,000 is six times higher than the United States. Statistics now suggest that 1 out of every 4 Swedish women will be raped. In 2003, Sweden’s rape statistics were higher than average at 9.24, but in 2005 they shot up to 36.8 and by 2008 were up to 53.2. Now they are almost certainly even higher as Muslim immigrants continue forming a larger percentage of the population.

With Muslims represented in as many as 77 percent of the rape cases and a major increase in rape cases paralleling a major increase in Muslim immigration, the wages of Muslim immigration are proving to be a sexual assault epidemic by a misogynistic ideology…. Sweden, like the rest of the West, will have to come to terms with the fact that it can either have female equality or Muslim immigration. It cannot have both.Daniel Greenfield.

Jihads Femte Kolonne i Europa

Kommentar af Nikita Sorokin Fünfte Kolonne des Dschihad in Europa (Snaphanens oversættelse)

Enige eksperter mener at fjerde generation af muslimske indvandrere i ‘aftenlandenes’ civilisation forbereder sig på krig. Denne generation er en tidsbombe som tikker midt i Europa .

Det belgiske politi har for nyligt begyndt forsøg på at ‘demontere’ rekrutteringsnettet for den syriske opstand. Det fremkom herved at rekrutteringsfolk er aktive i hele Europa og at de hjemvendende landsknægte også er kampklare i Europa. Alle disse ‘frivillige’ som, trods sine EU pas, hovedsageligt kommer fra Nordafrika, Mellemøsten eller Centralasien. Og de islamiske ‘hjemvendende’ er nu en bekymring for Europas indfødte befolkning. Hvad kan disse lykkeriddere forårsage når mange på et eller andet tidspunkt er tilbage i Europa ? Disse hovesageligt unge mennesker kan ofte intet andet end at kæmpe mod ‘vantro’ og ønsker heller ikke at lære andet. I dette miljø har der dannet sig en struktur af ekstremistiske celler og grupper. Oberst Lew Korolkow, veteran fra russisk udenrigsefterretningstjeneste, forklarer til ”Ruslands Stemme”:

Det handler om et velorganiseret og mindst ti år gammelt netværk. Velfungerende og med egne rekrutteringscentre, som arbejder i muslimske miljøer. Disse miljøer handler om de store diaspora fra islamske lande. Diaspora, hvis medlmmer og ledere har slået sig ned overalt i Europa. Deres vigtigste udbredelsesområder er Holland, Belgien og Sverige. Det gælder også Norge. Altså lande hvor myndighederne viser mest tålmodighed med udokumenterede flygtninge. Dér må man så angribe problemet.

Fortsæt med at læse “Melanie Phillips lancerer nyt medie”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sveriges beredskap för islamistiska terrordåd är lika med noll. I tafatthetens och naivitetens land står vi handlingsförlamade inför det snabbt växande hotet från islamister som hatar och vill bomba sönder det land som har gett dem en fristad när de varit på flykt. En mor som oroar sig för sin sons radikalisering och vänder sig till sociala fältarbetare för att få hjälp får – i bästa fall – en lapp med ett telefonnummer till Säkerhetspolisen, Säpo. Dit ringer hon inte, eftersom hon som invandrare ofta bär med sig en djup misstänksamhet mot polisen från sitt gamla hemland. Den radikaliserade sonen, den blivande jihadisten och terroristen, förblir oupptäckt. Tills det smäller.

Sveriges hjälplösa läge blottas med skrämmande tydlighet i en färsk rapport från Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS), skriven av Magnus Ranstorp, professor vid Försvarshögskolan, och universitetsadjunkt Peder Hyllengren; “Förebyggande av våldsbejakande extremism i tredjeland: Åtgärder för att förhindra att personer ansluter sig till väpnade extremistgrupper i konfliktzoner”.  På forskares vanliga understatementspråk (det gäller att värna om de fortsatta anslagen) framgår budskapet ändå tydligt: Sverige är extremt illa rustat för att förhindra att våldsbejakande islamistisk extremism slår rot och sprids i landet. Ett allvarligt tecken är att minst 30 unga män bosatta i Sverige har rest till inbördeskriget i Syrien för att delta i jihad, krig mot icke-muslimer, i det här fallet mot Bashar al-Assads regim. Mörkertalet är stort, de kan vara många fler. Fyra av dem, samtliga från Göteborg, har dött i striderna, enligt uppgifter på Per Gudmundsons blogg.

Jihadisterna vill bygga en shariastyrd diktatur

Syrien har blivit ett träningsläger för hundratals al-Qaidaanhängare från hela Europa. Totalt beräknas minst 100-130 skandinaver ha rest till Syrien för att delta i jihad mot al-Assarregimen. Svenska Säpo har nyligen i en rapport uttryckt farhågor för risken för terrordåd när jihadisterna kommer “hem” till Sverige. Unga män som har radikaliserats till Allahs krigare är utpräglade säkerhetsrisker på hemmaplan. När de kommer hem har de erfarenhet av strid med avancerade vapen, de har lärt sig tillverka bomber, de kan vara traumatiserade – och de har hjärntvättats i våldsbejakande islamism så att de inte tvekar att döda eller dö för att förinta den västerländska civilisationen och bygga en shariastyrd islamistisk diktatur.

“När de återvänder till sina hemländer sker det med nyvunna kunskaper inom till exempel vapenhantering och sprängmedel, med breddade internationella nätverk och med en potentiellt förhöjd status inom den egna gruppen – något som kan leda till att de även blir inspirationskällor för andra personer. De riskerar även att komma tillbaka med allvarliga trauman och sänkt våldströskel” skriver Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren på Svenska Dagbladet Brännpunkt.

“Det är Väst och Norge som är fienden”

Jon Fitje Hoffmann, analyschef hos norska motsvarigheten till Säpo, PST, uttrycker samma farhågor och menar att problemet bara kommer att växa.

“De som reser utan anknytning till Syrien eller konfliktområdet, eller med en al-Qaida-inspiration för att de vill bekämpa Väst, anser vi vara potentiellt långt farligare när de kommer tilbaka från ett sådant uppdrag” säger han i Aftenposten.

“Retoriken hos dem som beger sig till Syrien pekar redan från början på att det är Väst och Norge som är fienden, men de väljer att utkämpa kampen i Syrien. När de återvänder säger det sig nästan själv att en sådan vistelse – där man kanske dödar, deltar i tortyr och grymheter – gör något med de flesta.”

Sverige sover oskuldens törnrosasömn

I förra krönikan skrev jag: “Frågan är inte om det smäller, utan när. Och var.”  De frågorna kryper ännu kusligare under huden när man läser rapporten från CATS. Fram stiger bilden av ett land som i jämförelse med andra länder sover oskuldens djupa törnrosasömn och mer eller mindre ber om ett blodigt islamistiskt terrordåd för att vakna upp till verkligheten. I Sverige tillber politikerna sedan decennier mångkulturen som en gigantisk välsignelse men kniper ihop öron och ögon hårt för dess våldsamma och förstörelsebringande baksidor.

Den politiskt korrekta eliten utgör ett allvarligt hot mot vårt lands säkerhet. Den vägrar inse att de senaste decenniernas massimport av hundratusentals oidentifierade människor från jordens mest underutvecklade och dysfunktionella muslimska konflikthärdar innebär allvarliga säkerhetsrisker för Sverige och den svenska befolkningen. 90-95 procent av alla asylsökande visar inga ID-handlingar. Vi vet alltså inte vilka de är och heller ingenting om deras avsikter eller förflutna. I den kraftigt ökande våldsbrottsligheten kan vi avläsa ett slags facit över konsekvenserna.

En alternativ tolkning av den katastrofala släpphäntheten är att politikerna kalkylerar med ett svinn och tycker att det är värt det, att det är smällar “man” får ta. “Man” är då självklart liktydigt med civilbefolkningen, aldrig de skyddade elitskikt som fattar de ödesdigra besluten. Ett sådant förhållningssätt är en karbonkopia av den kommunistiska ideologin: människooffer väger lätt jämfört med det högre målet – i det här fallet det mångkulturella lyckoriket.

Okunniga politiker är farliga politiker

Hur många i PK-eliten har läst koranen? Hur många vet att jihad mot “de otrogna” är varje muslims tvingande plikt? Okunniga politiker är farliga politiker. Svenska politiker och journalister inte bara framhärdar i sin egen skrämmande okunniga och naiva syn på islam som “fredens och kärlekens religion” – de mörklägger systematiskt relevant information och tvingar in befolkningen i samma farliga nirvana som den där de själva sover sött. Befogade varningar från islamkunniga intellektuella stämplas som islamofobi.

En fobi  är som bekant en ogrundad och irrationell rädsla som inte har så mycket med verkligheten att göra. Rädsla för islam som totalitär våldsideologi är däremot synnerligen befogad och förankrad i verkligheten. Få andra ideologier – enda verkliga medtävlare i död och förstörelse är kommunismen – har fört sådana mänskliga, ekonomiska och sociala katastrofer med sig för länder och människor. Ingen annan ideologi fortsätter än i dag att beröva halva mänskligheten, kvinnorna, deras mänskliga rättigheter. Ingen annan ideologi tillåter män att som självbelåtna skitstövlar förse sig med harem på fyra fruar eller fler för att sprida sina gudomliga gener i så stora upplagor som möjligt.

Jihadresenärerna det allvarligaste potentiella hotet

Säpo identifierar jihadresenärerna som det allvarligaste potentiella hotet mot Sverige. Terrorerfarenhet utomlands är den säkraste faktorn av alla för att förutsäga vilka högriskpersonerna är.

“Tidigare forskning och erfarenhet visar att personer som deltagit i terrorträning eller stridit utomlands utgör en kritisk faktor för att en terrorgrupp ska lyckas med attentat i väst. I en aktuell studie granskades 32 terrorplaner med fällande domar i Europa under perioden 2004–2012. Det framkom att i 20 av 32 undersökta fall hade personer genomgått utbildning i träningsläger för terrorism utomlands” skriver Ranstorp och Hyllengren.

Den mest extrema jihadrörelsen attraherar islamister från Sverige

Kataeb al-Muhajerin (fritt översatt migrantbrigaden) är enligt rapporten en förmodat svensk grupp som verkat vid sidan av Nusrafronten, Jabhat al-Nusra. Nusrafronten beskrivs av Syrienkännaren Aron Lund vid Utrikespolitiska institutet i rapporten “Syria’s salafi insurgents: The rise of the Syrian Islamic Front” som “den mest extrema rörelsen med starka ideologiska och personella band till den internationella salafijihadistiska rörelsen och al-Qaida”. Den absolut mest extrema och mest fundamentalistiska jihadrörelsen är alltså det som har störst attraktionskraft på islamister från Sverige.

En del av al-Qaidas strategi är att förflytta sig mellan olika konflikter och exploatera dem för sina egna syften; att bekämpa ”förtryckande, gudlösa regimer”, det vill säga västerländska demokratier, och underblåsa lokal och global extremism. Under 1990-talet var det Afghanistan, Tjetjenien och Bosnien. Efter sekelskiftet har konflikterna spritt sig till bland annat Irak, Jemen, Somalia och Mali. Just nu är det Syrien som är scenen för jihad. Målet för jihadisterna är att upprätta en shariastyrd islamistisk diktatur.

“Kan elda på etniska och sociala spänningar”

Enbart säkerhetshöjande åtgärder är otillräckligt för att effektivt kunna bekämpa terrorism. Det behövs också förebyggande åtgärder. CATS-rapporten har kartlagt terrorismförebyggande arbete i en rad länder: Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Kenya Somalia och Pakistan. “Ett återkommande intryck är att förebyggande arbete mot islamistisk extremism är mer självklart i andra EU-länder än i Sverige” skriver Ranstorp och Hyllengren och fortsätter:

“Det handlar inte enbart om att förhindra terrorism. Våldsbejakande extremism behöver nödvändigtvis inte leda till genomförandet av terrordåd för att vara farlig. Sådan extremism kan destabilisera bräckliga samhällen, elda på etniska och sociala spänningar, uppmuntra till politiskt våld och utgöra en drivkraft för väpnad konflikt, något som utgör ett särskilt hot mot bräckliga och konfliktdrabbade länder.”

“Inte en problematik som man arbetar specifikt emot”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Beredskap: noll”

Guds fred med dem, som bløde af dybe hjertesår! vor kærlighed med alle, de store og de små, som ville stå og falde med løven askegrå!

Tilstrømningen til Mindelunden i Ryvangen er så stor, at jeg kunne forestille mig, der var mange ude i landet, som ville være kommet, hvis de kunne. Der var ikke en parkeringsplads i en kilometers omkreds. Min gamle Volvo 850 på svenske plader kom kun ind til kantstenen på et afbud. Derfor er disse billeder til dem, der ikke kunne være tilstede.

Der er stadig en del veteraner, nu er det mest overlevende kvinder, der var meget unge dengang, og der er mange unge samt selvfølgelig folketingsmedlemmer og ping’er, samt visse internationalt kendte islamofobiske forfattere og journalister, som man må se i dagspressen og Se og Hør efter, skønt de selvfølgelig ikke opdagede mere end én. Gæt engang hvem, som en læser af en tabloid fangede på sin mobiltelefon. The horror! The horror!

Det nye for mig siden sidst er, at der bagefter synges ved henrettelsespladsen og foran monumentet for de mange døde, danske søfolk i allieret krigstjeneste. Henrik Gade Jensen: Menneskene er som de bør være, men de har så mange sære ting for.(klik fotos for helstørrelse.)

Fortsæt med at læse “»Guds fred med vore døde i Danmarks rosengård«”

THE UNITED STATES has confirmed Israeli warplanes have attacked Syrian military positions on the outskirts of the capital Damascus.A US defence official told NBC News that Israel was responsible for the massive blast, video and pictures of which have been distributed via social media. The official Syrian news agency SANA says Israel carried out a rocket attack on the Jamraya scientific research centre in Damascus. Footage has been released on YouTube and purports to show large explosions from the military facility.

Day after attack on Hezbollah-bound arms convoy, powerful blasts hit outskirts of Syrian capital; US official tells NBC News Israeli fighter jets bombed military research facility north of Damascus early Sunday; Syrian rights group says ammunition depot, missile brigades also hit. Targeted Iranian Missiles In Syria Attack, Syrian State TV: Israel strikes for second time in as many days,Israeli nuclear-like rockets strike Damascus military site – reports. RT påstår at der er tale om 2000 døde, og at Syrien vil erklære Israel krig.

Fortsæt med at læse “Massive mushroom explosion over Damascus”

Det kender man i hele Europa. I Danmark går de til DF, i Sverige til SD og englænderne bryder sig heller ikke om ekstremister, så de har opdaget UKIP. Det gjorde jeg i 2007, da jeg hørte Gerard Batten tale i Bryssel. Jeg har løftet Nigel Farages tale op, nu den har vakt større opmærksomhed rundt omkring. Han er en forrygende oratoriker i den engelske tradition. Hvilken dansk politiker kan ryste sådan en tale op af lommen på et besøg blandt mange på en dag? Når Aftonbladet og Expo ikke lade lide dem, må de have gjort noget rigtigt.

Det var Farages forgænger, Lord Pearson of Rannoch,, der insisterede på, at man ikke kunne nægte Geert Wilders adgang til England i 2009. For svensker er denne artikel interessant, for der er ikke én brøler Cameron har begået over for UKIP, som Reinfeldt ikke har begået over for SD. Cameron holder måske op, Reinfeldt næppe. Han virker uden for pædagogisk og politisk rækkevidde. (Melanie Phillips Blasts David Cameron Over UKIP Question Time 07_03_13.)

People say that plain-speaking, man-of-the-people Nigel Farage is an outstanding political leader. So he is. Were it not for his great gifts, it is most unlikely that UKIP would have delivered such a triumphant performance.But there is another political figure to whom the upstart party is enormously indebted. Without the unflagging energies of this remarkable person, UKIP could never have enjoyed its success.

The name of this self-effacing hero? David Cameron.He has abused, alienated and underestimated UKIP almost from the moment he became Tory leader. In 2006 he stupidly claimed the party was made up of ‘fruitcakes and closet racists’. He had no evidence for that gratuitous slur. As recently as January he dipped again into his book of insults, saying that UKIP contains some ‘pretty odd people’.

A week ago Kenneth Clarke went even further, describing the party as a ‘collection of clowns’. Other ministers unwisely joined in.Even during the tumultuous 1980s we didn’t hear language of this sort. It is unusual for democratic politicians to fling such crude invective at their counterparts. An idiotic and almost politically suicidal thing to have done: David Cameron pays the ultimate price for his UKIP slurs

Polygami i Neukölln – nu med undertekster

Postede her for nogle dage siden Hver tredje muslimske mand i Neukölln har flere koner, er nu dukket oversat op: Polygamy epidemic in Germany.

Så blev Arnstberg og Sandelin omtalt i svensk presse

illustreret af et foto af svenske højreekstremister, der marcherer med sorte faner. Man kan ikke kalde det en anmeldelse, for SAMUEL EDQUIST går ikke ind på nogle af bogens mange diskuterbare fakta. Ingen der kender Aftonbladet er det fjerneste overrasket, men en dansker der ikke gør, vil nok være chockeret over niveauet.

Edquist er angiveligt historiker i Uppsala med specialer som “Archival science, Popular Education, Non-formal Education, Gramsci, Emancipatory Adult Education, Archival appraisal og Appraisal theory.” Han er desuden med i styrelsen för CMS – Centrum för Marxistiska Samhällsstudier. Hvor meget historiker det er, skal jeg ikke kunne sige, men det er også ligegyldigt, for han er kun sendt i byen for at svensk, demokratisk debat skal knække over – aldrig skal de to sider mødes – “spela på samma planhalva”, som det hedder i navnlig venstreekstrem retorik.

Han lyder da også mere som en vänsterpartist end som en akademiker. Historiker Edquist ved udmærket, som Margit Silberstein skriver, at hvis multikulturen kommer på dagsordenen i en valgkamp, så er svensk elite  rökt (fucked). I Danmark kan vi prise os lykkelige over at vildt uenige mennesker stadig ‘spiller på samme banehalvdel’ og respekterer hinanden. Demokrati er en måde at administrere uenighed på, ikke at udgrænse forkerte meninger. Det er grunden til, at man spørger sig om Sverige er et demokrati.

Den debatsabotage Edqvist låner pen til, fører uvægerligt til vold før eller senere. Det er ironisk at han skriver følgende, for det er netop undertrykkelse af debat, hans egen artikel medvirker til:

Arnstberg och Sandelin för fram sina ståndpunkter på bekant manér: det handlar om undantryckta sanningar som ”man inte får prata om”. All kritik mot deras och andra extremnationalisters påståenden och utgångspunkter kan därför förklaras med en massiv konspiration där myndigheter, journalister och forskare hjälps åt.

Den svenska extremnationalismen har på senare år fått in ett parti i riksdagen. Samtidigt har det formerats en krets av intellektuella – journalister, forskare och andra – som verkar inom samma idésfär och får allt större plats i offentligheten. De framträder inte som partirepresentanter, utan som oberoende debattörer. Ett par av de mer namnkunniga är journalisten Gunnar Sandelin och etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg.

De har nu tillsammans satt ihop en bok – Invandring och mörkläggning – som helt och hållet befinner sig inom Sverigedemokraternas ideologiska månlandskap. Författarna tragglar det gamla vanliga köret om att invandringen kostar så och så mycket pengar för ”oss” – de etniska svenskarna. Språkbruket växlar mellan långrandig sifferexercis och ett grövre språkbruk, ibland sockrat med citat ur Flashback och Avpixlat, eftersom det ofta är ”just där som huvudkritiken mot reguljära mediers förljugenhet offentliggörs”. Samma gamla rasism fast i ny rapport. Högerpopulistisk propaganda får nya kläder

Jeg er præsenteret for den teori, at artiklen i virkeligheden er en skjult anbefalling, ligesom den kunne være,  hvis den havde været trykt i det gamle  Sovjet. Den nævner bogen, den nævner Avpixlad og Flashback og denne omtale gør det lidt sværere for andre medier at ignorere bogen. Er det hensigten med artiklen? Jeg hælder til, at vores historiker ikke hverken tænker på den måde eller så langt. Man skal ikke undervurdere den svenske elites mangel på realitetssans. Han tror, hans politiske bandbulle har en pædagogisk effekt, ligesom landets statsminister tror, man bekæmper Sverigedemokrater ved at lukke endnu flere uintegrerbare analfabeter ind, eller også tror han i det mindste, at den er karrieregavnlig. Hvis han søger embede, får han ret i det.

4 maj – vi får inte glömma, inte ens vi som inte var med på den tiden i det landet. Frihedsbudskabet.

”Islams grænser er blodige; det samme er dens indvolde”

Lone Nørgaard og Torben Mark Petersen svarer på kronik og interview med Martin Krasnik: “Han er useriøs”:

Martin Krasnik går galt i byen, når han taler om et substantielt sammenbrud i islamkritikken. Han forholder sig ikke til den omfattende akademiske forskning og de grundige studier af islams hellige tekster og historie. Ej heller til, at dokumentationen for islamisering er overvældende.

Pladsen her tillader kun nogle få nedslag i forskningen, men i vores optik baserer den bedste del af islamkritikken sig på en omfattende akademisk forskning, grundige studier af islams hellige tekster og islams historie. Der vil altid forekomme uenigheder i samfundsvidenskaberne, og videnskab udvikler sig altid gennem kritik og ”bold conjectures and refutations,” som filosoffen Karl Popper skrev. Men Krasnik forholder sig slet ikke til denne omfattende forskning. I stedet afviser han al islamkritik på baggrund af en fejlbehæftet avisartikel og egne forudfattede meninger. Det er overfladisk og useriøst, og der er ingen, der er blevet klogere på islamkritikkens status af Krasniks interview(s) eller skriverier.

Hvis Krasnik ønsker at blive taget alvorligt med sin kritik af islamkritikken, så må han forholde sig til de fakta, den lægger frem. Dokumentationen for islamisering, bl.a. i form af islams erobring af territorier (jf. fx no go zones i Frankrig, England og Tyskland) og forankret i islams missionspligt, er alt andet end skrøbelig. Tværtimod er datamængden så massiv, at bemærkningen om ”substantielt sammenbrud” højst burde modtages med et overbærende skuldertræk. Hvis altså ikke lige Martin Krasnik havde DR som privat platform. SVAR TIL KRASNIK: ISLAMKRITIKKENS SUBSTANTIELLE SAMMENBRUD?

Fuskende ‘antiracister’ konkurs

Efter et blik på hjemmesiden et slags norsk EXPO, “Muslimhets og jødehat – to sider av samme sak”, “Demonstrasjon mot Sverigedemokraterna” og mere af den skuffe.

SOS rasisme har tidligere blitt dømt til å tilbakebetale 16 millioner kroner for å blant annet ha innrapportert for høye medlemstall. Nå er organisasjonen begjært konkurs. Haugesundsadvokat Jens Otto Haugland er oppnevnt som bobestyrer etter konkursåpningen. Han mener det bare var et tidsspørsmål før SOS Rasisme ville bli begjært konkurs.

SOS Rasisme ble i 2011 dømt til å tilbakebetale 9,7 millioner kroner til Landsrådet for Norges Barne- og ungdomsorganisasjoner (LNU). Landsrådet saksøkte SOS Rasisme for å ha innrapportert for høye medlemstall og for å bryte regelverket for bruk av millionstøtten. Gulating lagmannsrett avviste i fjor høst å behandle SOS Rasismes anke av dommen. SOS rasisme er begjært konkurs

Ikke-integrationen

Sabatina James über die (Nicht)Integration der Muslime (video, tysk, utekstet). Sabatina James var i København i begyndelsen af marts.

 Diskussioner efter en dom mot attentatsmän och ett otäckt mord i Birmingham

Av Thomas Nydahl

Telegraph skriver att det finns en rädsla för att det ska utbryta “ett raskrig” i England. Den akuta orsaken är rättssaken mot de islamister från Birmingham som fälldes för att ha planerat en massaker på en EDL-marsch. Artikeln skrevs av Tom Whitehead, Security Editor på tidningen. Hans resonemang ser ut så här:

“Violent extremists may focus atrocities on anti-Islamic groups to not only cause death and carnage but fuel religious hatred, experts said. The warning came as six al-Qaeda inspired terrorists admitted plotting to attack an English Defence League rally with homemade bombs, guns and knives. The outrage was only narrowly averted by sheer luck and the Birmingham gang’s own incompetence, even though one of the men was under watch by MI5 and the police.The planned attack was also timed last year to wreck the Queen’s Jubilee celebrations. It was the first time Islamic terrorists have targeted a specific group in the UK and experts fear it is the start of a new threat for community cohesion.”

Man ska förstås inte underskatta allvaret i situationen, för det var ren tur att dessa våldsmän inte lyckades. Hela deras konspiration finns återgiven här:

“West Midlands Police Assistant Chief Constable Marcus Beale says he is pleased that six Islamic extremists have pleaded guilty to planning an attack on a rally by the English Defence League in Dewsbury, West Yorkshire, in June last year”

Ledaren för English Defence League har uttalat sig:

“Tommy Robinson, the EDL leader, last night warned should there be another 7/7 outrage ‘this whole country is going to go up.'”

Jag tror han har rätt i det, i viss utsträckning. Ett större och spektakulärt lyckat attentat kanske skulle vara den tändande gnistan. Men “raskrig”? Ja, i England använder man sådana begrepp. Jag skulle istället tala om en risk för inbördeskrigsliknande tillstånd på vissa orter och i vissa sammanhang.

“Raffaello Pantucci, a senior research fellow at the Royal United Services Institute, said: ‘It is a real and live concern and one I know the Government has been worrying about, particularly in light of this case. You are talking about a spectrum here. At one end you have inflammatory events like we have seen (at protests) and at the other you have groups like this who are actually planning to carry out an atrocity. You are going to get more of this'”

Vi har just bevittnat ett otäckt mord i Birmingham som polisen nu utreder som en riktad attack mot en muslim, utförd av en yngre vit man. Offret är den 75-årige, och enligt uppgift högt respekterade Mohammed Saleem, som höggs flera gånger med kniv när han på kvällen vandrade från Green Lane Mosque till sitt hem. Först trodde man att det handlade om ett rån som gått fel, men polisen säger nu att man inte tänker släppa det andra spåret. Ja, i så fall har vi just det tillstånd som det varnas för.

““Tal ikke om det, så går det væk”

Men Margit Silberstein taler allerede om det. Hvis man skal tie noget ihjel, skal man… tie. Nutidens svenske måde a tie på, er metadebatten: dyng ‘sakfrågan’ til i ord og gentag dem til de er tømt for ethvert indhold. På dansk hedder det ‘debatsabotage.’ Det vil holde en tid, men ånden er ude af flasken: Invandringen etablerar sig som en av de viktigaste frågorna för väljarna. “Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.” Vent og se, Margit!

Invandring och integration tillhör de allra mest laddade samhällsfrågorna. Blir de centrala i valrörelsen 2014 kan debatten fara iväg åt vilket håll som helst – polariserad och okontrollerad. De som gynnas är, enligt forskarna, de som äger frågan – det vill säga Sverigedemokraterna.

I Danmark har invandring och integration som valfrågor lett till att Socialdemokraterna lagt sig nära Dansk Folkepartis politik i hopp om att vinna tillbaka förlorade väljare. Att ta debatten har blivit ett klicheartat uttryck i förhållande till Sverigedemokraterna och invandringsfrågor. Mona Sahlin, en av de mest besjälade i kampen mot främlingsfientlighet och rasism,försökte ta debatten. Men inte heller hon gick segrande ur den. Enligt statsvetaren Björn Johnson finns det inget parti i riksdagen som har något att vinna på att invandring och integration blir valfrågor – utom Sverigedemokraterna.”SD enda vinnarna om invandring blir valfråga”

“Den strenge, hvide sol….en sløret regn”

Det er næsten til at skære sig på lyset, man vil flygte ind bag solbriller. Efter seks måneder er vores hud næsten gennemsigtig. Jeg måtte fotografere lyset og de lange skygger med de forhåndenværende motiver. Rubrikken har jeg lånt af Frank Jæger. (klik f. helskærm)

Fortsæt med at læse ““Raskrig” i England?”

This is from the recent Moros y Cristianos Festival in Alcoy in Spain, which re-enacts the Muslim conquest of Spain then the defeat and expulsion of the Mohammedan hordes. This year the chariot of the Moor captain was dragged by hundreds of burka-wearing women slaves. The Moor Captain Dragged by his Burka-clad Women Slaves

Min meget spanskkyndige konsulent kommer på i aften.

To norske drenges liv som minoritet i Oslo

Der har, som man kan se nedenfor , været nogen palaver frem og tilbage om denne reportage, – det er ikke til at vide, hvad der er foregået i kulisserne, – der har gjort et dybt indtryk i Norge såvel som udenfor. Men norsk presse er netop ikke svensk, så den salomoniske løsning foreligger allerede et døgn efter – den er lagt online og anbefales hermed alle, der endnu ikke har læst den:

Dette er historien til to nordmenn som ikke trives i rollen som minoritet – i Oslo.Turen med t-banen fra Smestad til Stovner tar 35 minutter. Len deg tilbake i setet, la vognenes skrangling vugge deg i en slags søvn. Det er ingenting. Det er uendelig.Snart hører vi igjen stemmen til han vi har kalt Andreas:

– Det er bare noen uker siden, sier han, – jeg kommer ut i skolegården. De går løs på Lars. De er en gjeng. De er alltid en gjeng. De er bikkjer, de jager i flokk. De banker ham. Jeg løper inn mellom dem. Jeg kliner til en av dem. Så kommer noen og skiller oss, og igjen blir jeg dratt opp på rektors kontor, og igjen får jeg høre at selv om de slår oss, så skal ikke vi slå dem. Vet du hvor sinnssykt provoserende det er? To norske gutter forteller. Livet som minoritet, oprindeligt Finansavisen, nu via Hegnar.no. (Responsen på vår sak fra Finansavisen om oppvekst i innvandrertette Groruddalen i Oslo er rett og slett enorm.)

Immigration the EU are top issues driving voters to UKIP

Berlingske Tidende har den ophøjede, overbærende mine på. Racister, klovne eller blot frihedskæmpere? Hellere deres konservative fallitbo eller Reinfelds socialmoderate, rød-grønne, liberale konventionsryttere, eh ?

Results continue to come in, but so far it’s clear that UKIP is set to make major gains in today’s local elections: at the time of writing, UKIP has won 42 council seats, Labour has gained 30 and the Conservatives have lost 66. Labour has also won the by-election in South Sheilds for David Miliband’s former seat – a seat the party has held since 1935 – but UKIP pulled off a second place showing, pushing Tories into third there.

New YouGov research examines the motivations of Britons who say they would vote UKIP in a general election. More than three-quarters (76%) cite a desire to see immigration to Britain reduced, and 59% say a desire to see Britain leave the European Union – the primary objective of the party at its founding in 1991 – is what made them vote UKIP. You Gov – IMMIGRATION AND EUROPE KEY TO UKIP SUCCESS, Farage against the machine. Hitchens: UKIP voters as ‘fruitcakes’, ‘closet racists’ and ‘clowns’ ?

Nigel Farage urges main parties to continue ‘abusing’ Ukip

Fortsæt med at læse “Capità Moro 2013 d’Alcoi”

Av Thomas Nydahl – recension i Dispatch International, Foto: ”Fjordman någonstans i Danmark 2013” av Snaphanen

Simen Sætre: Fjordman. Portrett av en antiislamist (Cappelen Damm, Oslo 2013).

Det var nättidningen Realisten som i en farlig tradition av ryktesspridning trumpetade ut den falska uppgiften som snabbt spreds i medierna: Gärningsmannen på Utøya den 22 juli 2011 är identisk med Fjordman – bloggaren som ingår i ett globalt anti-jihadistiskt nätverk.

På Realisten visste man om att Anders Behring Breivik var gärningsmannen och de påstod att det var han som skrev under namnet Fjordman ”på de antimuslimska och sionistiska bloggarna Gates of Vienna och Jihad Watch”. Stickordet ”sionistiska” borde ha räckt för att man skulle ha blivit misstänksam, och det måste ha varit en chock för mannen bakom pseudonymen. Han heter Peder Nøstvold Jensen och hade inget som helst med massmördaren att göra, varken med honom som person eller med hans gärningar.

Nu har boken om Fjordman utkommit i Norge och jag vill inleda denna artikel med att säga några ord om hur jag ser på min uppgift. Jag har recenserat litteratur i mer än 35 år i svenska dagstidningar, kulturtidskrifter och min egen blogg. Min erfarenhet är rimligt stor. När man recenserar en bok är det viktigt att skilja på bokens ämne och dess kvaliteter. Det vore ju orimligt om jag satte mig och recenserade Peder Nøstvold Jensen. Det skulle kräva av mig att jag läste in mig på allt han skrivit. Det skulle också innebära att jag fick gå i polemik med Fjordman där jag inte är enig med honom. Det är inte min uppgift.

Att jag intresserar mig för boken beror självklart på vad som hände i Norge när Anders Behring Breivik genomförde sitt attentat i Oslo och massmorden på Utøya, när medierna ville ge Fjordman en ansenlig skuld för det inträffade. Resonemanget som fördes var att Breivik läst och instämt i Fjordmans essäistiska texter och att Fjordman genom att formulera dem hade legitimerat massmorden. För mig var det en grotesk uppfattning, och jag polemiserade mot den redan de aktuella dagarna.[1] Skälet till det var i sin tur att jag själv hade uppfattningar om islam och islamismen som delvis kunde jämföras med Fjordmans. Skulle jag vara ansvarig om en svensk dåre gick lös med vapen på sina landsmän? Det är en motbjudande tanke.

Inför läsningen av Simen Sætres bok ställde jag mig själv ett antal viktiga frågor om hur författaren presenterar Jensen i relation till massmorden och till den globala anti-jihadrörelsen. Utifrån sådana frågor vill jag skriva om boken. Och sist i texten presenterar jag några invändningar som Peder Nøstvold Jensen själv haft och som han meddelat i mail till mig.

Boken innehåller rätt så omfattande avsnitt om Jensens bakgrund, liksom om hans två föräldrars politiska engagemang på vänsterkanten. Den berättar också utförligt om Jensens bildningsväg, hans studier i arabiska i Kairo och arbete med den internationella övervakningsgruppen TIPH i Hebron efter Osloavtalet mellan Israel och palestinierna. Jag hade gärna resonerat om allt detta eftersom det är mycket intressant, men jag koncentrerar mig på det som måste betraktas som bokens huvudsakliga ärende, nämligen den essäskrivande anti-islamisten som valde att vara anonym inför sin internationella läsande publik, och som steg ut ur anonymiteten därför att massakern i Norge mer eller mindre tvingade honom att göra det.

Det sker inte ofta här i Sverige att vi får läsa en tämligen saklig och brännande aktuell bok som denna. Det mesta vi matas med är litteratur som skrivits utifrån en bestämd tes, som ska beläggas. Vi har inte minst sett det i hatböcker om Danmark, om islamkritiska personer och om invandringskritikerna. Varje gång en sådan bok utkommer, ställer sig den svenska offentlighetens tjänstehjon på tå och hurrar. Samtidigt och med samma argument. När däremot en annan sida av ämnena avhandlas i bokform tigs de ihjäl. Det är ett verifierbart faktum.

Boken om Fjordman ter sig inte skriven för att bevisa en tes (och ändå kommer några att tolka den så). Trots att den innehåller kritiska ord och ironiska vändningar om hans texter så tycks den öppen i sitt anslag, den är vare sig konspiratorisk eller avsiktligt placerad i en politiskt korrekt kontext. Sitt läsvärde har den i en attityd som man möjligen kunde kalla sökande. Författaren anstränger sig att ta reda på fakta. Han läser och ställer frågor.

Han rentav reser i Fjordmans spår för att se samma miljöer – också i Mellanöstern och New York – och ställa frågor till människor som delat hans erfarenhet, som på Amerikanska universitetet i Kairo. Han deltar i konferensen med Pamela Geller och hennes krets den 11 september 2012 i New York (där han också bjuder på några frejdiga ögonblicksbilder av EDL-ledaren Tommy Robinsson och konstnären Lars Vilks).

Det viktiga i Fjordmans essäistik är förstås ett grundläggande försvar av några sociala värden och normer som numera befinner sig i fritt fall. Han ser att västländerna inte bara nivelleras utan att de kanske redan som nationalstater är borta i den mening vi en gång föreställt oss dem. Det är förstås fråga om en konservatism som inte vill bevara utan återvända till något annat.

Fjordman är tydlig på dessa punkter. Och han betraktar den politiska klassen som ansvar för och skyldig till ett medvetet raserande av västerländsk civilisation. Han håller den också ansvariga för den mer dåraktigt omfattande invandringen från öken-, stam- och klankulturer som i islams namn vill omvandla nationella demokratier till teokratiska enklaver. I det har de all tänkbar hjälp från ett naivt och okunnigt etablissemang i politik och medier. Det får också Fjordman att ställvis ifrågasätta om demokratin är den enda rätta styresformen, eftersom den medgivit relativismen som politisk princip (allt duger, inget är bättre eller sämre än något annat) och han säger att demokratin inte är ”något dåligt redskap, men bör kanske inte vara det enda vi har i verktygslådan”.[2] Från Jensens tidiga skrivande lyfter Sætre fram hans kritik av feminismen, familjeupplösningen och att vuxenvärlden kapitulerat för en kultur där popmusiken och konsumismen blivit vägen till det auktoritetsupplösta och infantila, eviga ungdomsidealet.

”Några personliga erfarenheter hade inspirerat honom att skriva om anti-vit rasism. Han hade ändå tvekat och dröjt. ”Ras”? Han tyckte inte om ordet. Sådan var han uppfostrad. Han hade försökt skriva om det, men lagt det åt sidan och låtit det ligga i över ett år. Skulle inte en diskussion om ”ras” bara förstöra kampen mot islam?”,

skriver bokens författare, och en bit längre fram citerar han Fjordman från 2007:

”Jag kan inte längre rakt ut säga att (ras) inte betyder något… Och om det betyder mer än ingenting, måste det tas i beaktande.”[3]

Hade frågan ställts till mig, som den ställs i citatet, om huruvida det skulle förstöra ”kampen mot islam ” skulle mitt svar utan dröjsmål ha blivit ”Jo, just det”! Rasideologierna hör inte hemma här anser jag. Det gör däremot religion, etnicitet/nationalitet och kultur. Oavsett vad kommer jag att insistera på det och det är just därför jag aldrig skulle komma på tanken att närma mig de politiska grupperingar i Sverige som har sina rötter i grumligt rastänkande, vilket Sætres bok påminner mig om. Hans Rustad på norska Document.no har också argumenterat emot dessa idéer, då han menat att rasbegreppet är som att hänga upp en utomhuslampa i mörkret: ”mye rart kommer flyvende”.

*

Jag har frågat Jensen om han har några konkreta invändningar mot Sætres bok. För det första säger han att de flesta uppgifterna i den är korrekta. Ändå tycker han att författaren har fel när han påstår att Jensen vill ”stoppa all invandring”. Det menar han inte. Däremot vill han begränsa all invandring, också den icke-muslimska. Den muslimska måste däremot stoppas helt, ”till 100%”, säger Jensen. Och så fortsätter han:

”Jag har heller aldrig skrivit att alla som är födda med ett muslimskt namn ska utvisas, det skulle ju också drabba människor som Ibn Warraq, Ali Sina, Wafa Sultan och Ayaan Hirsi Ali. Däremot ska allt utövande av sharia och jihad förbjudas i alla västländer.”

Jensen vänder sig också emot att författaren skrivit att han tagit ”tystnaden i hemstaden Ålesund som en komplimang”. ”Jag har aldrig sagt eller tänkt detta”, säger Jensen,

”det är någon som författaren själv har hittat på. Jag räknar med att tystnaden beror på respekt för mina föräldrar och andra släktingar där, och det uppskattar jag. Men jag har aldrig någonsin varit så dum att jag trott att folk i min hembygd ser annorlunda på mina politiska uppfattningar än resten av Norge.”

Fortsæt med at læse “Bogen om Fjordman – introduktion til ukendt land”