These four, though, are only the tip of the iceberg. How many sleepers are actually operating in Germany, nobody knows. And nobody can see inside the heads of the 5 million Moslems in this country. Those have have cast only a glance in the Koran can already be programmed for jihad. Our experiences of the past four years on Munich’s streets speak volumes. There is a highly dangerous time bomb ticking among us. These Moslems Wanted to Kill Markus Beisicht (video, tysk, utekstet)

Min egen uvidenskabelige statistik fortæller, at der i denne tid forpurres et større muslimsk terrorangreb/politisk terrormord i Europa om måneden. Mindst. Belgien forleden, Beisicht nogle dage inden, Hedegaard i starten af februar, Birmingham i januar, Bonn i december osv. Det betyder, at nogle uvægerligt vil lykkes før eller senere. Når folk begynder at dø i større antal, eller af åbenlyst jihadistiske årsager, vil det forrykke det politiske billede i Europa, og vi vil se helt andre politikere indvalgt, end dem der indførte multikulturen, og som i det store hele stadig regerer. Det er et spørgsmål om tid.

Man glemmer, at Holland stod og vippede på kanten af socialt oprør nogle døgn efter mordet på Theo van Gogh. Når man møder Geert Wilders personligt, er man ikke i tvivl om, at Holland ved, det er alt for farligt for landet, hvis et attentat på ham lykkes. Det samme er tilfældet med Westergaard og Vilks, der er blevet politiske symboler.

Vi skal glæde os over, at Danmark demokratisk er længst fremme i Europa med et nær ved DF-V flertal. Når det flertal kommer til, og hvis de holder tøjlerne stramt og tungen lige i munden, er vi bedre rustet imod at stemme på ekstremister og fascister end nogen andre. England og Tyskland mangler en demokratisk modstand mod indvandring og muslimsk poltisk indflydelse, og er i farezonen. I Frankrig hvis Le Pen ikke får den indflydelse, som hendes stemmer berettiger hende til.

Det samme er Sverige trods SD stadig, fordi der er en kraftig ekstremistisk understrøm, enhver der er fortrolig med detaljerne kender. I Sverige er der nationalister, i Danmark har de altid været for godartede til at man kan bruge ordet. Her er vi besindige, men med fingeren på pulsen. Foreløbig er S-SF ved systematisk at blive barberet ned til ubetydelighed, selvfølgelig også af andre grunde. I Norge har indvandringen været langt mindre, og den politiske reaktion langt hurtigere. Der er valg til september, og der tegner sig et rent FRP-Høyre flertal. De der følger Norge, ser at det koger.

Beslutsomme politikere kan sørge for, at demokratiet forbliver i førersædet. Udtryk omvendt: Et stort Radikalt parti i Danmark, ville bringe demokratiet i fare. Ganske ironisk, når man tænker på, at Jelved sagde, at “Anders Fogh er en farlig mand.”Enhver fugl pipper med sit næb, også undertegnede. Men jeg har hele tiden haft blikket rettet imod, om den demokratiske højrefløj skulle blive overhalet højre om af folk, der ikke gider vente på politikerne. Kun tiden kan vise, om ens bange anelser har været begrundede. (Se: Large neo-fascist vote in French by-election: A warning to the working class.)

Brugte vi Breivik rigtigt, som Sørine Gotfredsen skrev, noget af det bedste der er skrevet om den sag? Skræmmende mange gjorde ikke. Endnu har vi tid, men med én terrorhandling kan den være udløbet. Problemet er, at vi ikke ved hvilken, og at nogle vil lykkes.

Peter Hitchens: “It wasn’t because we liked immigrants….”

“but because we didn’t like Britain….Even back in my Trotskyist days I had begun to notice that many of the migrants from Asia were in fact not our allies. “

The greatest mass migration in our history has taken place. Revolutionaries of the Sixties to blame for seeing immigrants as allies Rather than them adapting to their lifestyle, we are adapting to theirs.

And it was at least partly my own fault. When I was a Revolutionary Marxist, we were all in favour of as much immigration as possible. It wasn’t because we liked immigrants, but because we didn’t like Britain. We saw immigrants – from anywhere – as allies against the staid, settled, conservative society that our country still was at the end of the Sixties.

Also, we liked to feel oh, so superior to the bewildered people – usually in the poorest parts of Britain – who found their neighbourhoods suddenly transformed into supposedly ‘vibrant communities’. If they dared to express the mildest objections, we called them bigots….I have learned since what a spiteful, self-righteous, snobbish and arrogant person I was (and most of my revolutionary comrades were, too).

But, unlike me, most of the Sixties generation still hold the views I used to hold and – with the recent, honourable exception of David Goodhart, the Left-wing journalist turned Think Tank boss who recognises he was wrong – they will not change. The worst part of this is the deep, deep hypocrisy of it.

Even back in my Trotskyist days I had begun to notice that many of the migrants from Asia were in fact not our allies. They were deeply, unshakably religious. They were socially conservative. Their attitudes towards girls and women were, in many cases, close to medieval. Many of them were horribly hostile to Jews, in a way which we would have condemned fiercely if anyone else had expressed it, but which we somehow managed to forgive and forget in their case. How the invasion of immigrants into every corner of England has made a mockery of PM’s promise to close the door

Marie Krarup: Harlang turde ikke tage debatten.

Hans Branner kommer i Politiken den 30. marts med en besynderlig og forkert udlægning af begivenhederne ved en høring om Irak-krigen på Christiansborg den 22. marts. Min far, Søren Krarup, angreb ikke Chr. Harlang og svingede ikke nogen taske efter samme. Og hans og mine argumenter slap bestemt ikke op. Det gjorde Chr. Harlangs derimod.

Han erklærede nemlig som afslutning på debatten, at han ikke havde deltaget i debatten, fordi han ikke ønskede at debattere med en person, der var så moralsk forkert, som jeg. Jeg må indrømme, at jeg med det samme kaldte ham for en tøsedreng. For det er man, når man i stedet for at tage en saglig debat, erklærer, at ens modstander er så umoralsk, at man ikke KAN tage debatten. Det er jo en dårlig undskyldning for ikke at tage den saglige debat.

Fortsæt med at læse “Salafister er tidsindstillede bomber”

Ahmed fra Aleppo er otte år. (Takbir = erobring, ekspansion, som man også kan høre i Europa så ofte.)

Konference: “At forstyrre homogeniteten”

De pludrende klasser i Sverige synes ikke, de er forstyrrede nok. Ro på, det går fint, måske lige undtagen med stavningen.

Välkommen till en konferens som ifrågasätter och stör myten om att svenskar är ett enhetligt folk som tänkt och känt likadant i alla tider. Hur ser vi till att inte återskapa den homogena berättelsen? Vilka kan vi samarbeta med och vilka metoder kan vi använda för att lyfta frågan?

“Att störa homogeniteten och ifrågasätta normen är ett uppdrag för alla som arbetar i kulturarvssektorn. Kulturinstitutioner kan skapa myter, utan att egentligen tänka på det. De berättar det de tror är en objektiv historia, men som i själva verket är den etablerade maktens ord om historien.” ATT STÖRA HOMOGENITET, Konferense 11/3 Skara, 8/4 Uddevalla, Bohusläns museum ,14/10 Borås, Kulturhuset ,11/11 Göteborg, Göteborgs stadsmuseum

Det mørke net eller det grønne net?

There are more than 10,000 extremist websites on the Internet compared to fewer than 100 countering them, an analyst on Tuesday told a conference which stressed the need to rebut militant propaganda. “In many ways, the terrorists are very successful in cyberspace,” said counter-terrorism analyst Rohan Gunaratna, who heads the International Centre for Political Violence and Terrorism Research in Singapore.”Jihadist sites and sermons by charismatic ideologue firebrands are just a mouse click away.”

YouTube, Facebook, Twitter and other social media are increasingly being exploited to spread extremist views, and moderate religious leaders and governments must keep pace to counter their arguments, they said.”Terrorists are increasingly exploiting the Internet as a tool for mass communication and radicalisation,” said Ali. 10,000 Islamic extremist websites, fewer than 100 countering them

Venstrefløjen i Sverige og Norge og til dels i Danmark har haft succes med at sprede den forestilling, at nettet vrimler med xenofone ‘counterjiahadister’ som f.eks. votre serviteur, der er potentielle Breivikker og dertil jødehadere, som Weekendavisen med et trick fra rendestenen slog fast i denne uge. Det er der skrevet kilometer om i aviserne om, holdt seminarer om, der er udgivet bøger, hvor Øjvind Strømmens Det mørke nettet Om høyreekstremisme, kontrajihadisme og terror i Europa falder én ind. Som man kan se af tallene, er det endnu en våd, rød-grøn drøm, der har haft succes med at fylde hele mediebilledet, fordi den passer journalisternes politiske ideer så godt. PET, PST og Säpo ved udmærket hvorfra den virkelige fare kommer – se f.eks. nedenfor, og forhåbentlig taler de med store bogstaver til politikerne, når vi andre ikke lytter med.

En bekymret PET chef måtte gå på TV forleden og advare – politikerne? To om ugen drager i hellig krig. Hakim Benladghem kunne have dræbt mindst lige så mange som Breivik, han var militært elitetrænet og langt bedre bevæbnet – og der er mange flere af hans slags end af Breiviks. Masseindvandringen har været en formidabel sikkerhedsrisiko for Europas befolkninger, og vi ser endnu kun begyndelsen på de risici, politikerne har påført os mod flertallets vilje.

Den antisemitiske elefant i rummet

“As a community, we do have a ‘Jewish problem.’ There is no point pretending otherwise.” — Mehdi Hasan, British Muslim journalist

“There are thousands of Lord Ahmeds out there: mild-mannered and well-integrated British Muslims who nevertheless harbour deeply anti-Semitic views. It pains me to have to admit this but anti-Semitism isn’t just tolerated in some sections of the British Muslim community; it’s routine and commonplace. Any Muslims reading this article – if they are honest with themselves – will know instantly what I am referring to.”

Quite a statement. “Any Muslims” reading his article will know what he is talking about. Mehdi Hasan has blown the whistle on a “dirty little secret.” It is high time that people from the community about which he writes wake up to what he has said and not try to deflect attention from it or aim it elsewhere.[..]

It is also high time that non-Muslims realize that this view is not a bluff or any kind of exaggeration. What he has described is a problem. The polls and figures have long shown it. Now somebody from inside the community has blown the whistle. If this problem is not addressed, and if the attempt to tackle it from any and all directions continues to be silenced – by calls of being either “racist” or a “sell-out” — then it is a problem that in the years ahead will only continue to grow. Douglas Murray: Muslim “Secret” Courageously Outed (Muslim peer apologises for anti-Jewish remarks, Lord Ahmed ‘sorry’ for rant against Jews)

Hakim Benladghem: Fanatisk, veluddannet, velbevæbnet jihadist

Hakim Benladghem was shot by Belgian special forces on the Lille-Brussels motorway on March 26. Under Belgian and French surveillance since 2008, police report that he was planning to commit a series of attacks, notably in Brussels. The 39-year-old Franco-Algerian had trained as a “para-commando” with the French Foreign Legion. He moved to Belgium in 2008, which was also the year in which he became an extremist. He had notably made several attempts to enter Israel with a view to fighting in Gaza. A large stock of weapons was found at his home, which would appear to confirm French suspicions that Benladghem belonged to a criminal group with terrorist links. ‘The very international career of alleged terrorist Benladghem’, Politi skyder og dræber ‘belgisk Mohamed Merah’.

Tapped phone calls led police to believe that Benladghem was on his way to Brussels where he was about to embark on a sustained series of terror attacks across Europe. French police had been tracking Benladghem for several years and had tipped off the Belgium authorities about his suspicious activities when he moved there in 2008. A search of his home in Anderlecht revealed the hoard of guns and other military-equipment, which French and Belgium intelligence believe he was planning to use for a series of terror strikes across Europe. Benladghem travelled abroad frequently including trips to Norway, Italy, Switzerland and Syria. He had been issued an Indian visa but it had not been used.PICTURED: The deadly arsenal discovered at home of French terror suspect gunned down in his car by special forces,

»Vi handlede i Allahs navn«
Fire tyske salafister ville dræbe flere politikere.”Vi havde ordre til det”.

Lederen af ​​partiet Pro NRW, Markus Beisicht var den 12 marts målet for et terrorattentat – det har en af ​​de mistænkte salafister nu tilstået. FOCUS har oplysninger om at gruppen planlagde angreb på flere andre politikerne. En af de fire tilbageholdte islamister har indrømmet et mordkomplottet mod lederen af ​​højrepartiet Pro NRW, Markus Beisicht.

Ifølge statsadvokaten indrømmer konvertitten Marco G. (25) fra Bonn, men siger at de ikke havde til hensigt at ramme nogen andre end partilederen, men politiet ved allerede alt. De aflyttede “gruppen, dens telefoner, dens bil, alt.” I aflytningerne kom det frem, at de ville anbringe en sprængladning under Beisichts bil.

Det fremgik også at terroristcellen planlagde andre attentater på politikere”, herunder skulle Pro-NRW-generalsekretær Markus Wiener og kasseren Judith Wolter, der begge sider i Kølns bystyre dø. Ifølge dødslisten, der i alt indeholdt otte navne, fandtes også en NPD- og et Piratpatimedlem. Gruppen har desuden anlagt en brand ved en politikers hus i december 2012, og man mistænker desuden en forbindelse til det mislykkede bombeattentat på Bonns hovedbanegård. Islamisten bereiteten Anschläge vor, „Wir handelten im Namen Allahs“Salafisten wollten weitere Politiker sterben sehen (Snaphanens oversættelse) –

Centralråd kræver officielle muslimske helligdage i Tyskland

Central-formand Aiman ​​Mazyek kræver to lovpligtige helligdage for muslimer i Tyskland, en i ramadanen og en ved eid-festen. Det ville være “et vigtigt integrationspolitisk signal ” og det vil understrege “tolerancen i vores samfund,” sagde Mazyek sagde i aviserne torsdag.

Det drejer sig ikke om arbejdsfridage for alle borgere, understregede han. Men fridage villevære en fordel for arbejdspladserne. Så kunne for eksempel en muslimske politibetjent vikariere for kolleger, der gerne ville have fri i påsken, sagde han. NRW socialminister Guntram Schneider (SPD) mener at udvidelse af antallet officielle helligdage “ikke økonomisk financierbar”.Zentralrat der Muslime fordert gesetzliche Feiertage, (Snaphanens oversættelse) Relateret: August 2012: Hamborg skriver kontrakt med islam – Lagändring ska öppna för muslimska helgdagar och permanent islamisk etablering.

Folkhemmet flyttar in i Sveriges första moské. Knacka svennar blir populär fritidssyssla och den offentliga sektorn sliter med ständigt nya sparkrav – men inte för alla.

Av Thomas Nydahl

Ett förlorat folkhem kommer aldrig tillbaka. Sverige som nation är idag bara ”ett ställe där folk bor” – och alla som bor där tycks definieras som ”svenskar”. Längre bort från folkhemmet kunde vi inte komma. Jag ska i detta avsnitt av artikelserien försöka teckna bilden av vad vi fick istället för folkhem, nationell identitet och kulturell gemenskap som svenskar.

Det första och kanske viktigaste var att vi fick se islams definitiva etablering i landet. Moskéerna gick från enstaka undantag till regel. Vi blev mer eller mindre tagna på sängen av denna förändring. Några fiffiga gossar i Malmö anade vart vinden blåste, så redan i början av 1980-talet grundade de Islamic Center. Det var då en liten möteslokal med islamisk litteratur i centrala Malmö. De säger att de drömt om en moské sedan 1960-talet. Gossarna var etniska albaner från Kosovo och Makedonien. Från deras möteslokal skulle pengar samlas in. De var mycket framgångsrika. Pengarna räckte till det grundläggande bygget av Malmös stora moské bakom Rosengård och till en och annan Mercedes till entreprenörerna själva.

Bygget stod klart 1983 och var enligt uppgift Skandinaviens första. Men det blev en rumphuggen moské som saknade det mesta som ägarna ville ha. Byggfirman hade vägrat lägga på koppartaket efter utebliven betalning för andra jobb. Minareten kunde inte byggas. Så de tiggde mer pengar, både av Libyen och av Saudiarabien. Det hela slutade med att Libyen och Kaddafi genom The World Islamic Call Society (WICS) köpte hela anläggningen. En av initiativtagarna heter Bejzat Becirov (ännu idag vd för verksamheten) och han hade inga invändningar mot det nya ägarskapet och hävdade på fullt allvar att oberoendet var säkrat. Också idag, 2013, är det The World Islamic Call Society (ironiskt en gång av nyhetsbyrån Reuters kallade för ”Kaddafis missionärer”) som äger moské, skola, kontor… allt som det stora vita byggnadskomplexet rymmer. ”När moskén stod färdig fanns det endast några tusen muslimer i Malmö. I dagens läge har antalet stigit 45 000”, uppger man på sin hemsida. De är förmodligen betydligt fler.

De etniska motsättningarna i Sverige är inte bara en realitet, de har tilltagit år från år. Det är inte alls något märkligt. När svenska ungdomar rånas på stan av invandrarkillar som egentligen mest av allt vill visa sin makt när de tar mobiler, pengar och annat vid rånen, och det är det de kallar ”att knacka svennar”. Hur skulle det land se ut där detta hände, och motsättningarna inte ökade? Det vore ett fantasiland. Bortom realiteterna. Detta våld har på senare år tagit sig allt grövre uttryck. Unga kvinnor våldtas som vore de värdelösa ickemänniskor. Det finns i övergreppen ingenting som har med sexualitet att göra. De är rena makt- och förakthandlingar. Också rånens brutalitet växer. Vi ser det dagligen. Rånarna nöjer sig inte med att ta vad de vill ha, de förnedrar och misshandlar sina offer. Den senaste händelsen jag själv läste om pågick i nästan en halv timme, då fyra 15-åringar hade slagit ner en man i Malmö.

Parallellt med denna utveckling ser vi hur en smygande katastrof närmare sig de unga generationerna, de som föddes mellan 1980 och 1990. Efter avslutade studier får de varken ett jobb eller en egen bostad. Många unga män med skäggstubb, liksom unga kvinnor redo för ett eget familjeliv, bor kvar hemma hos föräldrarna. Hur ska de hitta en bostad med överkomlig hyra? Det gör de inte. Lediga bostäder tas in i Migrationsverkets kalkyler och bidrar till en ännu större segregation. Också i småstäder kan en hel stadsdel domineras av tämligen nyanlända människor från Somalia, Afghanistan, Irak eller Syrien. Det handlar om en nationell katastrof både vad angår bostäder och jobb. Utbildningsvägen ter sig vara den enda rimliga för människor som inte godtar utvecklingen, men den är ändå ingen garanti för anställning. Visstidsanställningarna, vikariaten och andra metoder för att slippa ge människor fast jobb ingår i de nya marknadsstrategier som uppvisas just i ett djupt splittrat och polariserat samhälle, där företagsägarna kan välja och vraka och de arbetslösa får ta vad som bjuds. Skillnaden mellan 1975 och 2013 är avgrundsdjup, som om vi talade om två olika sociala system och nationer.

Hela den offentliga sektorn går på knäna. Sjukhus stängs, vårdcentraler läggs ner, ålderdomshem sätts på svältkur medan bostadstillgången för flyktingar ökar. Personaltätheten på ”hem för ensamkommande” skulle få vilken dagisfröken eller sjuksköterska som helst att rodna av avund. Hur har vi råd med detta samtidigt som vi dagligen får höra att statskassan, landstingen och kommunernas kassor sinar och ”sparandet” är prioritet nummer ett? Varför gäller sparkraven varken invandring, flyktingmottagandet eller ”familje-sammanföringar”? Reinfeldt svar är att ”en trasig värld” behöver oss. Det är så cyniskt att man baxnar. Som om Sverige vore hela världens socialbyrå.

UNHCR uppger att flyktingströmmen in i Sverige fram till 2003 från Iran bestod av 40 407 personer och från Irak 49 461. Katastrofen hade då bara inletts. Irakkriget hade knappt börjat.

Migrationsverket säger vidare, att det slogs ett riktigt invandringsrekord 2006 då människor som fått avvisningsbeslut men gömt sig fick stanna. Det handlade om ”drygt 30 000 personer, som tidigare fått avvisningsbeslut, prövades enligt den tillfälliga lagen, varav drygt 8000 var sådana som hållit sig gömda i landet. Barnfamiljer beviljades i stor utsträckning uppehållstillstånd liksom personer från länder dit det inte var möjligt att genomföra avvisningar med tvång. Sammanlagt fick 56 procent av alla som prövades permanenta eller tidsbegränsade uppehållstillstånd. De många uppehållstillstånden enligt den tillfälliga lagen bidrog starkt till att invandringen till Sverige blev rekordstor under 2006. Ca 96 800 personer invandrade och det var den största invandringen någonsin i Sveriges historia.”

När Utlänningsnämnden lades ner 2006 och ersattes av tre migrationsdomstolar och en Migrationsöverdomstol förändrade det ingenting av läget. Människor visste genom flyktingsmugglare och maffiaorganisationer att Sverige var det bästa landet i världen. Här kunde man få allt. Och det fick man. Priset skulle bli oerhört högt för Sverige och svenskarna.

Från folkhem till förfall, VII

Det spirande missnöjet har börjat formuleras politiskt. Leder det framåt?

Sverige är nu ett land där man på bussar och tåg hör ett antal icke-europeiska språk varje dag: arabiska är förstås det vanligaste, men också somaliskan och de olika språk som talas i Afghanistan, från de dominerande dari och pashto till de mindre språken. I min egen stad händer det mycket ofta att jag och en eller två andra människor är de enda svenskarna på bussen hem. Somalierna reser dagligen mellan sina kurser och förorten. De präglar därför stadskärnan mer än andra, möjligen nu i konkurrens med syrierna.

Hur reagerar svenskarna på bilden av det nya Sverige? Svensken är som bekant inte en människa som alltför snabbt och alltför ofta luftar sitt missnöje. De knutna nävarna i byxfickorna, de kanske upprörda samtalen med familj och vänner eller de anonyma insändarna blir däremot svenskens metoder. Men de senaste åren har en dramatisk förändring ägt rum i vårt land. Nu visar svensken öppet sitt missnöje. Samma dag som jag skriver detta läser jag ett nyhetstelegram med bland annat detta innehåll:

Fortsæt med at læse “Från folkhem till förfall, VI”

Se det Sixtinske Kapel virtuelt uden at tage til Rom og lægge  dig på gulvet på ryggen, som jeg gjorde i 1986, da det desværre var under restaurering.

Grünewald og Bach

The final flowering of the Gothic came relatively late, in the work of the German artist, Matthias Grünewald 1470-1528. He was possibly an exact contemporary of Dürer, but while Dürer was deeply influenced by the Renaissance, Grünewald ignored it in his choice of subject matter and style. Much of his work has not survived to this day, but even from the small amount that has come down to us, it is possible to see Grünewald as one of the most powerful of all painters.

No other painter has ever so terribly and truthfully exposed the horror of suffering, and yet kept before us, as Bosch does not, the conviction of salvation. His Crucifixion, part of the many-panelled Isenheim Altarpiece, is now kept in Colmar.

It was commissioned for the Antoinite monastery at Isenheim and was intended to give support to patients in the monastic hospital. Christ appears hideous, his skin swollen and torn as a result of the flagellation and torture that He endured. This was understandably a powerful image in a hospital that specialized in caring for those suffering from skin complaints. Grünewald’s dark vision.  (detalje fra Isenheim alteret, helbillede her.)

Langfredag er det også værd at minde sig om, at påsken oprindeligt var en gammel israelitisk fest fra nomadetiden, hvor man fejrede foråret og kvægets frugtbarhed.

(udvalgte arier og finale fra Matthaüs Passionen)

Erbarme dich, mein Gott

Fortsæt med at læse “Påsken 2013”

Yariv Horowitz kalder sig ‘venstreorienteret’ og har lavet en kritisk film og den israelske hær. Det er ingen beskyttelse mod muslimsk vold, heller ikke på europæisk grund:

Yariv Horowitz has reportedly been beaten by “Arab youths” just before his film, Rock the Casbah, won an award at a French festival -A group of Arab youths have reportedly attacked an Israeli film director, Yariv Horowitz. Horowitz, who directed the film “Rock the Casbah” was participating at a film festival in France when he was attacked by a group of Arab youths just before the film won the best film award. He is reported to have lost consciousness and has been subsequently treated. Horowitz is said to have returned immediately to the festival after treatment. Authorities are estimating that the attack was racially motivated. Commentator. Yariv Horowitz was beaten unconscious just before winning best film award. le cinéaste israélien Yariv Horowitz battu par un groupe d’arabes jusqu’à perdre connaissance (The Very Real Jewish Exodus From France)

Sociologisk ønsketænkning: “Når de gamle uddør, bliver det hele bedre”

“Prejudice or xenophobia, as of right now, is not actually getting any worse in Sweden, there is no evidence to suggest this. If anything, measurements show that the trend is improving,” he said. “The most prejudiced group is the elderly, who grew up in a different time. To put it very bluntly, when they die things get better.”Besides the difficulty elderly have in abandoning long-held views, Hjerm pointed to politicians’ poor articulation of the issue as another cause for xenophobia in Swedish society. Mikael Hjerm, a sociology professor at Umeå University.

“Ingen har fortjent en så ubehagelig sprøjte som Aftonbladet”

Så har jeg igen været nogle dage hinsidan og kan atter slå fast, at de svenske medier i almindelighed og den svenske avis Aftonbladet i særdeleshed lægger en politisk linje, som hørte Sverige til et andet solsystem. Følg med på denne korte tur ud i et stykke absurd stykke politisk teater: [..]

Sammenligningerne er ikke perfekte, men tjener til at illustrere det forhold, at der også herhjemme er blevet skrevet det mest utrolige, når det kommer til den førte udlændingepolitik. Forskellen er så bare den, at Sverige halter mellem 20 og 30 år efter Danmark, når det handler om reel ytringsfrihed på det her område i dag i 2013.Det er synd for både Sverige og svenskerne. Hverken land eller folk har fortjent en så ubehagelig sprøjte som Aftonbladet. Sverige, det ekstreme tilfælde

Politi dræber ‘belgisk Mohamed Merah’

Frank-algiereren Hakim Benladghem med et gigantisk våbenarsenal og livsfarlig efter at have været i de franske specialstyrker “paracommandos’. Politiet opgiver, at de stoppede ham akkurat inden han skulle slå til med en terrorhandling. Deadly Chase on a Belgian Highway. Hakim Benladghem, un « Mohamed Merah » a été abattu en Belgique.

“In the East everything is forbidden and everything is significant.
In the West everything is allowed and nothing is significant”

Inkonsekvens

Konstnären och politikern Jenny A. Wenhammar i Kågeröd poserar med bar överkropp för att stödja den 19-åriga tunisiska flickan Amina, som i protest mot islamistiskt förtryck. Samtidigt er hun medlam af et parti, som vill ha en värld utan gränser där alla har möjlighet att flytta, og altså fylde endnu flere voldelige, muslimske patriarker på Sverige, der allerede truer, hærger og myrder udover hvad Sverige kan afholde dem fra.

Forleden mente en præst i Esbjerg, at der var alt for mange unge kvinder i politik, og det havde han da fuldstændigt ret i. De unge politikere syntes det var ‘gammeldags sludder’, og gammeldags er jo det værste, man kan være. Call Me Old Fashioned. Mine ikke helt så unge veninder siger det samme. I dag kan man se, at islam også er brandupopulær i Danmark, men mindst blandt kvinder, der har et masochistisk gen. Der er i det hele taget for mange unge, der føler sig kaldet, vi behøver et gerontokrati for at luge de værste ud. Giv magten til plejehjemmene, selvom Søvndal og Jelved også ender der.

“Christians are the single most widely persecuted religious group in the world today,” the authors write. That may come as news to my fellow Jews who focus on the global rise of an ugly new phase of anti-Semitism, or to Muslim leaders who say that “Islamophobia” is our biggest problem. Christians have been harassed in 133 nations – two-thirds of all nations – and suffer in more places than any other religious group, according to a Pew Forum on Religion and Public Life figure that the authors cite.

As remarkable as the global assault, however, is the relative silence by global leaders and the media. Though Christians are overwhelmingly the leaders of governments across the West, no national leader has seen fit to call much attention to the horror. Christians slaughtered, world yawns, Hudson Institute “Persecuted: The Global Assault on Christians”,Wednesday, March 27, 2013 – Muslim Persecution of Christians: January, 2013.

Klansamfund og klientilisme i Sverige

” Södertälje har vældig meget til fælles med Sicilien”. Klantænkning er en årtusindgammel mentalitet, dvs. man skal lave folk om inde i hovedet, hvilket ikke er for stor en mundfuld for svenske politikere. Södertälje er en by med 64.000 indbyggere (en fordobling siden 1960) 30 km fra Stockholms centrum. Den havde i 2009 45 % med udenlandsk baggrund, hovedsageligt kristne irakere, “syrianer”. Det bliver den anden store kommune efter Malmø, hvor svenskere kommer i mindretal. Det sker næste år. Fortsætter den svenske politik, vil andelen udlændinge være 88 % i 2050. Se også Tusentals flyr från Södertälje, Søndagskrönika: Flykten från mångkulturen, “Vi muslimer trakasseras och förföljs i Södertälje”. Muslimer flyr Södertälje efter hot.

I P1 Morgon i onsdags berättades om en pågående utredning om misstänkt korruption på kommunal nivå. I inslaget intervjuades även Amir Rostami, polis och forskare som studerat fallet Södertälje. Rostami drar paralleller till Sicilien. Där liksom i Södertälje kännetecknades situationen av ett antal familjer motiverade att skapa ett imperiebygge, av avsaknaden av en kapabel väktare samt en statsmakt som alltför länge inte tog situationen på allvar, vilket lät strukturen växa fram.

Hos oss går släkten, klanen, före allt annat. Klanmentaliteten genomsyrar hela kommunen, från botten och hela vägen upp till toppskiktet. Och så har det också blivit inom politiken. Man förhandlar om rösterna. Man förhandlar fram en plats, en position. Om jag går med i partiet kommer jag inte ensam utan med flera hundra röster. Det har påverkat den svenska politiken. Tyvärr har man släppt in klantänkandet i politiken. På så sätt har man satt demokratin ur spel. Säg Basta till klanstyret!

630 millioner mennesker ønsker at emigrere

13 prosent av verdens voksne befolkning oppgir at de ønsker å forlate sitt eget hjemland på permanent basis. Flest oppgir USA som nummer en på ønskelisten. Ifølge Gallups egne beregninger er fordelingen som følger:

138 millioner personer kunne tenke seg å flytte til USA
42 millioner personer kunne tenke seg å flytte til Storbritannia
37 millioner personer kunne tenke seg å flytte til Canada
29 millioner personer kunne tenke seg å flytte til Saudi Arabia
28 millioner personer kunne tenke seg å flytte til Tyskland
26 millioner personer kunne tenke seg å flytte til Australia

Mange vil forlate hjemlandet sitt og søke lykken andre steder

The Unbelievable Photos Taken by the Crazy Russians Who Illegally Climbed Egypt’s Great Pyramid

‘We are above the law and the land’

Muslim leader’s stunning claim at Texas rally for Islam.Muslims living in America should not be bound by U.S. law, according to a leader of the Council on American-Islamic Relations, who delivered the controversial message to a crowd at a Muslim rally in Austin, Texas.

“If we are practicing Muslims, we are above the law of the land,” said Mustafa Carroll, executive director of the Dallas-Fort Worth CAIR branch.

Carroll’s statement was similar to a statement allegedly made by CAIR co-founder and former chairman Omar M. Ahmad. He was paraphrased by a reporter saying, “Islam isn’t in America to be equal to any other faith, but to become dominant” and the Quran “should be the highest authority in America, and Islam the only accepted religion on Earth.” WND

Arnstberg och Sandelin: Invandring och mörkläggning

En saklig rapport från en förryckt tid (Debattförlaget).

Av Thomas Nydahl

Så kom den då äntligen, boken som saknats och som därmed kan fyller ut en vit fläck i svensk samhällsdebatt. På många europeiska språk finns redan den här sortens litteratur. Den har förvandlat sina respektive nationers vita fläckar till självklart lysande inslag i debatten om invandringens realiteter. I vårt grannland Danmark har ett antal av de verkligt betydelsefulla böckerna kommit. I Tyskland och Frankrike likadant. I England förstås. Men den ende som verkligen lyckats berätta om de svenska tillstånden så att det tagit skruv är enligt min mening den danske författaren och journalisten Mikael Jalving. Hans bok Absolut Sverige har dock inte fått många ord på vägen i den offentlighet som jag fortfarande betraktar som en vit fläck, ja kanske rentav som ett stycke icke-existerande samtid.

Karl-Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins gemensamma bok säger redan i titeln vad det handlar om: invandringen till Sverige och den offentlighetens mörkläggning som lett till att det varit – och fortfarande är – tabu att diskutera, debattera och ställa frågor i ämnet. De går till botten med det och väjer inte för det obehagliga eller osannolika. För människoströmmen till vårt land omges av osannolika fakta. Det är nästan så att man drar sig till minnes Tage Danielssons underbara Harrisburg-monolog om det sannolika och osannolika. Skillnaden är den att man lätt håller sig för skratt i denna bistra redovisning.

Jag skulle vilja framhålla att jag inte för ett ögonblick tror att det är något fel med de små eller enskilda ut- och invandringarna. Människor har sökt sig dit de kunnat få inkomst och ett anständigt liv. Individer och familjer har flyttat till platser de hellre velat leva på. Så gjorde också många av Sveriges fattiga och eländiga när en möjlighet gavs att komma med en båt till ”Amerikat” som Karl-Oskar säger i Vilhelm Mobergs utvandrarepos. I modern tid är det också en självklarhet att man kan arbetskraftsinvandra. En indier kan ha förälskat sig i en svensk och flyttat med hit. Det är banala men viktiga fakta. Under de första årtiondena efter andra världskriget hade Sverige en aktiv migrationspolitik. Det var då hjulen i industrin rullade som snabbast och våra storföretag värvade arbetare ibland annat Finland, Grekland och Jugoslavien. Men vårt sätt att se på det förflutna färgas också av de omständigheter vi lever under nu. Jag har i andra sammanhang kallat dagens företeelse för bidragsmigration. Det är något annat än att ta sig till ett annat land för arbete och försörjning. Det är att utan motprestation leva på det andra landets tillgångar.

De skärpta motsättningarna i vårt land har skapat en atmosfär av misstro och klantänkande. Jag skulle vilja säga att detta tillstånd vuxit i oroväckande hastighet sedan vi fick de stora människoströmmarna från muslimska kulturer, dels på grund av islams ideologiska innehåll, dels på grund av de mycket avlägsna kulturer som plötsligt skulle ”samleva” med vår, vilket ju fungerat minst sagt dåligt. En somalisk eller en afghansk familj kan rimligen inte ha mycket gemensamt med en svensk. Men det har konsekvent sagts i offentligheten att det är svenskens plikt och skyldighet att ”integreras med” klan- eller ökenkulturen. Så ser en multikulturell praktik ut.

Arnstberg och Sandelin börjar sin redogörelse i ett nästan hundrasidigt svep över hur det nya landet formats i totalitär riktning för att fungera multikulturellt. Här leds vi in i de absurditeter som kallas rasism, anti-rasism, godhetsbyråkrati och folkfostran. Jag läser detta avsnitt mot bakgrund av min bestämda uppfattning att en uppifrån dikterad och formulerad multikultur innebär ett splittrat och därmed konfrontationsbenäget samhälle vars minsta beståndsdelar är etniska eller religiösa getton. Multikulturen innebär därför inte en färgrik samlevnad utan en blek och destruktiv särlevnad i ett och samma land.

Fortsæt med at læse “The Unbelievable Photos”

Eller er det Snaphanen? Først Engelbreth i Politiken 22 marts:

Men på Snaphanen.dk kalder en forarget læser nu Krasnik for den »rødhårede ungkommunist«, og en anden fastslår, at det snart »er på tide at være lige så skeptisk overfor jøders loyalitet som over for muslimers«. Endvidere gøres »selvmordsjøder som Melchior og kulturradicoole kosmopolitbøsser som Krasnik« til eksempler på, hvorfor »jøderne ikke er en assimileret del af det danske folk«, og der tordnes imod »jøderne på DR’s redaktion« og de »race- og kultur-fremmede indvandrergrupper, uanset om det er jøder, muslimer eller voodoo-negre«.

Så Klaus Wivel i Slangen ved brystet, Weekendavisen, 27.03.2013 (ikke online)

Det er meget mere derude, end der er plads til at vise i denne artikel, især på Snaphanen, et af de mest rabiate højrefløjssite i Danmark. Snaphanens læsere taler om Krasnik »som globalistisk mediejøde« og om at betragte ham som »potentielt en fjende af folk og nation«. Her tales der også om »jøder, muslimer eller voodoo-negre«, som spiller velintegrerede, men fremmer deres egne dagsordner: »Jøderne er bedst til dette kosmopolitiske komediespil. Muslimerne er kun lige ved at lære tricket,« er der en, der skriver.

Det er ikke kønt, selv når man tænker på, at frisprog er en del af blogosfærens eksistensberettigelse, men det er en lynhurtig, daglig vurdering især når der er over 100 kommentarer, hvad ofte sker. Det er hentet fra kun to kommentatorer til denne blogpost. Jeg skrev selv i en kommentar, at Krasniks jødiske baggrund er irrelevant, når man vil bedømme hans interview. Den er ikke kommet i avisen.

Jeg har svaret Engelbreth, jeg vil anbefale Wiwel at læse det. Jeg ved ikke, om der er sådanne smuttere i Politikens kommentarfelt, for jeg læser det ikke, men det er ikke første gang journalister angriber mig gennem kommentatorer, jeg er aldrig blevet citeret for mine egne ord undtagen i et interview om Fjordman og så hvad jeg selv har skrevet i avisen gennem årene. Jeg hører dog, at kommentarerne på JP og Ekstra Bladet skal være betydeligt grovere, end dem her. Hvad skal vi gøre ved det?

Blogkommentarer er at betragte som læserbreve, hæfter Wivel for læserbrevene i Weekendavisen? Hvordan kan det være, at Wivel og Engelbreth ikke formår at angribe Trykkefrihedsselskabet højere oppe i fødekæden end i Snaphanen og Uriaspostens kommentarspor? Jeg kommenterer selv mod antisemitter i tråden, hvorfor ikke citere det? Lider I under stofmangel? Hvis jeg skulle associere lige så frit som KW, kunne jeg skrive, at Klaus Wivels grandonkel var en kendt nazisympatisør, men det kunne jeg da aldrig finde på at slå så dybt.

Dernæst skal Klaus Wivel være velkommen til at maile bloggen, så skal jeg give ham navnene på tre fremtrædende medlemmer af Mosaisk Trossamfund, der kender mit forhold til danske jøder ganske godt, helt fra jeg gik i første klasse. Jeg kommer ikke sjældent i synagogen i Krystalgade, jeg hjælper udenlandske venner til rundvisninger der, jeg har skrevet masser om jødernes situation i Malmø meget længe inden danske aviser vågnede, jeg interviewede en ung dansk jøde sidste sommer, der også trådte frem i DR’s dokumentar for nylig. Jeg er på mail og venlig fod med rabbiner Shneur Kesselman i Malmø.

Endelig kan jeg jo spørge læserne her: Er “Snaphanen et af de mest rabiate højrefløjssites i Danmark” og i bekræftende fald hvorfor? Kan I mon komme på nogle, der er værre end mig, og kan man overhovedet gardere sig imod Engelbreth-Wivel teknikken med andet end at lukke kommentarfeltet, når én person nu ikke kan overvåge det 24-7? Hvad ville I selv gøre? Konstatere at alle kneb gælder og springe op og falde ned på WA og Pol, når man nu alligevel aldrig kan blive stueren?

Turks in Germany are a Time Bomb

“The Turks in Germany are a time bomb, at least the majority of them”. This is the statement with which Peter Cohen, an American visiting professor at Munich University, concludes his recent study in Germany. “They don’t want to integrate in the German society,” says Hartmut, who doesn’t want to be identified for fear of reprisals by violent Turks. “They even hate to be called ‘migrants’. They feel very Turkish. They happen to be in Germany as the elderly generation in the 1960s had been recruited to work in the car and coal industries. Now, culturally the majority of Turks, even the young, here in Germany feel very Turkish. ” Adds Hartmut, who is a social scientist at a German university.

Fortsæt med at læse “Klaus Wivel læser Rune Engelbreth”