Hans Rustad og Asle Toje interviewer Sarrazin taler teleteknologi med sin I-Phone. Han sagde blandt meget andet: “70 procent af befolkningen støtter mig, 70 procent af medierne afskyr mig.” Posten opdateres (to be continued) – Fra Jyllands Postens interview i dag: På sporet af et lykkeligere Tyskland (log in.)

Thilo Sarrazin er måske den mest omstridte mand i Tyskland. Han har skrevet to bøger, der har delt landet. Den ene hævder, at nationen bliver stadig dummere på grund af en forfejlet indvandringspolitik. Den anden påstår, at Tyskland ikke har brug for euroen. Kritikere beskylder ham for at opfinde eller misbruge statistikker. Hvert af de to skrifter er solgt i omkring en million eksemplarer, så man kan roligt sige, at hans synspunkter, ud over modstanden, møder genklang. [..]

Fortsæt med at læse “Thilo Sarrrazin in Copenhagen, 2013”

Av Thomas Nydahl
Den brittiska skolans förfall är ett ofta återkommande tema i landets press. Jag tog själv upp det i min bok Black Country. Bland de mer skarpögda skildrarna av en förlorad generation finns förstås Theodore Dalrymple. Det som sker i skolan är förstås en spegel av det som socialt och kulturellt glider ner mot avgrunden. Idag snappar jag upp vad Paul Weston skriver (och går sedan in på den helt akuta situationen som den beskrivs i Birmingham Post):

“Imagine the scene. You are sitting on a bus with nineteen fellow adults at 4pm during school term time. Your journey is suddenly interrupted by the noisy arrival of nine teenage products of our utopian/ dystopian comprehensive schooling system. They shriek, they swear and they spit. They eat crisps and throw the empty packets to the floor, drink coke and allow the subsequently discarded cans to roll up and down the aisle and between your feet.

One of them, a fifteen-year-old called Wayne turns up his ghetto blaster as a girl, covered in cheap gold jewellery, her hair scraped back, decorative rings adorning various parts of her overweight, multi-pierced anatomy grinds herself into his lap, her lipsticked mouth a knowing grin, her mascarad eyes aflutter. She is fourteen years old. She knows all about sex: hetero, bi and gay varieties, she learned that at primary school. She goes by the name of Shazza and lost her virginity to Wayne’s brother Dwayne at the age of twelve.”

Det är utanför skolan som Weston möter dessa tonåringar. När de borde ha varit i skolan förstås. Min skildring av fenomenet finns här. I den texten skriver jag:

“När jag åker buss en helt vanlig vardag i Birmingham slår det mig ofta, att bussarnas övervåning alltid luktar cigarrettrök. Det är där de sitter, de unga pojkarna som egentligen borde vara i skolan. När de tänder sina fimpar försöker de inte dölja det. Tvärtom, de röker med sådan njutning att det helst ska synas och höras av de övriga passagerarna. Att de också i de flesta fall har med sig musiken in i bussen gör att de drar uppmärksamheten till sig. Röken, oftast av vanlig tobak men då och då också av marijuana, är en del av bussmiljön i Birmingham och Black Country. Och skolorna de borde ha varit i, dessa unga pojkar, hur står det till i dem?

I en rapport i Birmingham Post den 5 april, från en lärarkonferens, skriver journalisten under rubriken “Klassrummet kan snabbt bli ett slagfält”:

“Birmingham teacher Maria Hesson spoke out against unruly behaviour as it was revealed one in seven teachers had been attacked by a pupil. Her warning came as she addressed thousands of teachers at the Birmingham-based NASUWT union’s annual conference in Bournemouth. The results of a survey released to coincide with the conference found more than one in five teachers had been threatened by their students – with one in seven suffering actual violence. About 12,000 teachers from across the UK responded to the questionnaire, which also found 85 per cent of teachers had been subjected to verbal abuse by a pupil in the past year. More than a third of those questioned said they had also experienced abuse from a parent or carer.”

Det är ett ansenligt antal lärare som både hotas och fysiskt misshandlas.

“Two years ago, it emerged that 150 pupils a day were being sent home for bad behaviour in West Midland schools. Government data revealed 578 children were expelled and more than 28,000 were suspended from the region’s classrooms during the 2009-10 school year. Reasons for exclusions included physical or verbal abuse towards teachers and fellow classmates, bullying and drink and drugs.”

När jag läser detta sista kan jag inte låta bli att tänka, att det är dessa barn och tonåringar man möter på engelska bussar – på skoltid. Sådana problem har vi väl inte i Sverige – eller?

Av Kjell Håkonsson
I Botkyrka kommun har som bekant kommunen, som också är huvudman för skolan, godkänt böneutrop från den moské som ligger i kommunen. I en förfrågan adresserad till Skolverket påpekar jag att undervisningen enligt Skolverket skall vara ikke-konfessionell och att till exempel böner inte får förekomma i samband med kyrkoavslutningar och att det då heller inte är rimligt att skolans huvudman tillåter en aktör att låta böneutrop ljuda över skolgårdarna. Skolverket svarar att det är fråga om ”yttre faktorer”, som möjligen skulle kunna vara en arbetsmiljöfråga men att det då är en fråga för Arbetsmiljöverket och inte Skolverket. Är det bara jag som tycker att det här är orimligt?

Mail till skolverket (12/3-2013)

“Hej!
Enligt skollagen skall undervisningen i skolan vara icke-konfessionell. Skolverket har till exempel fastslagit att det under skolavslutning eller samling i kyrkan inte får förekomma religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.

Nu har huvudmannen för skolorna i Botkyrka kommun, kommunen själv, beslutat att tillåta muslimska böneutrop i kommunen. Är det förenligt med skollagen att eleverna på skolgårdarna skall tvingas höra på de böneutrop som kommer att skalla över kommunen? Om inte, vilka åtgärder kommer Skolverket eller Skolinspektionen att vidta för att försäkra sig om att böneutropen inte når ut över skolorna?

Man har i debatten jämfört muslimskt böneutrop med kristen klockringning, men skillnaden är betydande. Klockringning har inte någon semantisk innebörd och sker normalt på tider då skolorna är stängda. Muslimska böneutrop kan heller inte – hur mycket man än vrider och vränger på det – sägas vara en uråldrig svensk tradition.”

Skolverkets svar (21/3-2013):

“Hej!
Jag har tagit emot din fråga rörande böneutrop.

Skolinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet för grund- och gymnasieskolorna och kan granska hur skolhuvudmannen organiserat utbildningen utifrån skolförfattningarna. I det fall du nämner handlar det om yttre faktorer som eventuellt kan uppfattas som störande för utbildningen. I sådana fall kan arbetsmiljölagstiftningen vara relevant. Se Arbetsmiljöverket webbplats för mer information: http://www.av.se.”

.

(Ovenfor er den video, jeg efterlyste fra demonstrationen foran den store moské i Paris forgårs. Der har været Femen nok men denne er altså god, professionelt lavet, fascinerende billeder.)

De ældre i forsamlingen genkender rubrikken om den vestlige imperialisme fra en fjern fortid – hvornår var det nu? Spørg Frank Aaen og Ole Sohn. Femen er mildt sagt ikke populære i muslimske medier her efter på og det er helt som det skal være. Der kommer den sædvanlige tirader om, hvor enestående frit muslimske kvinder lever. I dag har de f.eks. fået lov at cykle i Saudi Arabien, bare de cykler i cirkler og har følge af en mand. Det hed ‘repressiv tolerance’ i 70’erne, og var et stort nummer venstrefløjen har glemt i dag. Og hvordan kan hijab være obligatorisk under islams åg, uden at være et symbol på religionen? Skægaberne er trængt af unge kvinder, der har fået nok. Islam er det største, enkelte kvinde- og menneskerettighedsproblem i verden overhovedet, og den er forhåbentlig døende, som nogen spår efter en vis forskning.

Protesting the way in which the west portrays Muslim women, a huge number of Muslims joined the online protest against FEMEN hateful message.

“Let’s show the world that we oppose Femen and their use of Muslim women to reinforce Western imperialism.”

Islam sees hijab as an obligatory code of dress, not a religious symbol displaying one’s affiliations. Islam, as a divine religion, sets down rules that strike a balance between men’s responsibilities and women’s rights. Woman is recognized by Islam as the full and equal partner of the man in the procreation of humankind. By this partnership, she has an equal share in every aspect. She is entitled to equal rights, she undertakes equal responsibilities, and she has as many qualities and as much humanity as her partner.World Muslims Reject Topless Protests

Klaus Wivels ad hominem-angreb
af Dan Ritto, bestyrelsesmedlem i Trykkefrihedsselskabet

Weekendavisen bragte den 27.marts et bemærkelsesværdigt ad hominem-angreb fra Klaus Wivel på Trykkefrihedsselskabet. Wivels angreb sker med henvisning til Martin Krasniks jødiske ophav. Dette angreb bør ikke stå uimodsagt.

Trykkefrihedsselskabet er en forening, der alene har til formål at forsvare ytrings-og pressefriheden. Et mål, som jeg formoder, at Klaus Wivel ikke er uenig i. Samtidig har vi ikke andet end foragt tilovers for primitive synspunkter som racisme og antisemitisme.

Wivel erkender dog også, at der ikke er noget at komme efter – direkte. At hverken selskabet selv eller de bloggere og debattører, der i egen selvopfattelse ligger os nær, har givet udtryk for sådanne synspunkter. Så langt så godt. Derimod »besmittes« Trykkefrihedsselskabet tilsyneladende af, at der i kommentarsporene på henholdsvis Uriasposten, Snaphanen og Sappho har været enkelte pip, der oftest med smagløse formuleringer har påpeget Martin Krasniks jødiske arv. En arv, som Krasnik selv tidligere rent faktisk har lavet pressehistorier med baggrund i.

Jeg er ikke ansvarlig for kommentarsporene på hverken Uriasposten eller Snaphanen – blot skal jeg konstatere, at der begge steder ydes en udstrakt grad af ytringsfrihed, også for synspunkter der ikke deles af de respektive blogejere. Men det bør under ingen omstændigheder lægges Trykkefrihedsselskabet til last, hvad der gives udtryk for af holdninger på disse to blogs. Hverken i kommentarsporene eller blogejernes redaktionelle artikler.

Med hensyn til Trykkefrihedsselskabets netavis Sappho, står redaktionen (som jeg selv er medlem af) inde for, at der aldrig fremkommer hverken antisemitiske eller racistiske ytringer i hverken redaktionelle artikler eller de klummer, der bringes. Hvad angår kommentarerne, har vi valgt at have en bred ytringsfrihed, således at synspunkter, der ikke er direkte ulovlige eller grænser til at være det, bliver bragt. Vi er jo trods alt en forening, der forsvarer ytringsfriheden, så det ville være mærkeligt andet.

Wivel har sikkert bemærket antallet af kommentarer, der kritiserer såvel selskabet som vores formand, Lars Hedegaard, sønder og sammen.Den slags synspunkter står vi selvsagt lige så lidt inde for, som vi gør for den ene dumme kommentar, som Wivel citerede her i avisen. Men vi fjerner dem ikke af den grund. Klaus Wivel benytter sig af lejligheden til at sparke lidt ud efter Lars Hedegaard og dem, der har støttet ham i en svær tid. At han ikke kan finde bedre våben frem af skabet end en håndfuld kommentarer på tilfældige blogs viser, hvor dårlig en sag han har. (Debat: Hedegaard I, Weekendavisen, 05.04.2013, ikke online – med forfatterens tilladelse.)

Hjemme i Schwedistan er der ingen illegale, kun 50-100.000 ‘papperlösa’ med snart fulde borgerrettigheder. Alle vil vi være svenskere, “alverdens folk ønsker sig at blive svensk, også de der endnu ikke ved det.” Danskere, for eksempel. Der er en særlig megalomani derovre, som ligegyldigt hvor meget de smadrer og forarmer landet, bare ikke vil forsvinde. Selv i udlandet overlever et Sverigesbillede, der passer på 1975 da Sverige var verdens fjerde rigeste land, kriminaliteten var en brøkdel af idag og det største problem var, hvad man nu skulle bruge milliarder på. Det er så godt PR arbejde, at de selv tror på det, og det er den mentalitet, der ligger bag Cecilia Malmströms politiske og meget indbringende aktiviteter i EU. https://twitter.com/MalmstromEU – Call illegals ‘irregulars’ says Eurocrat

Mere fra samme skuffe: The Associated Press Revises Another Politically Charged Term, Stylebook entry for ‘Islamist’ revised two days after ‘illegal immigrant’ dropped

Sverige närmar sig 600 000 muslimer

Sveriges och Danmarks muslimska befolkning fördubblad på 14 år. Trots att muslimer i många avseenden uppvisar beteenden som särskiljer dem från såväl de europeiska ländernas ursprungsbefolkningar som andra invandrargrupper, så finns det inga officiella siffror över hur många de är. Även i Sverige och Danmark är allmänheten hänvisad till gissningar, eftersom myndigheterna vägrar föra statistik över invånarnas religiösa eller kulturella tillhörighet.

Detta har gett upphov till vilda gissningar. I Danmark har man nämnt siffror från drygt 200 000 till uppemot 700 000. Dispatch International kan nu avslöja att det korrekta talet är 574 000 muslimer i Sverige och 256 000 i Danmark. Den statistiska osäkerheten kan uppskattas vara +/- 20 000 för Sveriges del och +/- 10 000 för Danmarks. Det betyder att muslimer utgör 6,05 procent av Sveriges befolkning och 4,59 av Danmarks. Dispatch International – Europe: Mosque Building Shifts into High Gear.

P 1: Er islam en trussel mod Vesten?

Set gennem brillerne på Lars Hedegaard og ledende medlemmer af fx Dansk Folkeparti er islam ikke bare en religion. Islam er et altomfattende system, en totalideologi, tidens fascisme, som har som mål at erobre verden og påtvinge os alle at leve under Allahs vilje og lov. Og uanset hvad muslimerne selv siger om deres hensigter, skal vi ikke tro dem, for det ligger i islam, at de skal tilsløre deres hensigter. Det er heller ingen skam at lyve for en muslim, når bare det sker i Allahs tjeneste. Går vi ikke snart til aktiv modstand mod islam i Europa, vil det gå os som i Nordafrika og Lilleasien; det var før Muhammeds tid kristne områder, men som muslimerne med vold og magt omskabte til islamisk land. Hør udsendelsen (49:37)

Lars Hedegaard indtil minut 10:00. Derfra professor Jakob Skovgaard Petersen til minut 14 (de vender begge tilbage) og så indringere af varierende interesse, bla. Politikens debatredaktør Tarek Omar, som er svær at forstå, og Henrik Ræder Clausen, som ikke er.

av Kenneth Karlsson

(Artiklen har været bragt i seks dele i Dispatch International. Den gengives med forfatteren og avisens tilladelse.)

Raed Mansour al-Banna föddes i den jordanska staden al-Salt, kom från en välbärgad medelklassfamilj, studerade juridik, flyttade till USA 2001, men vägrades inresevisum två år senare när han återkom med ogiltiga handlingar efter en resa till hemlandet. I februari 2005 kör samme al-Banna en tungt lastad bil fram till en hälsoklinik i den irakiska staden Al Hillah. Många människor väntar i kö utanför byggnaden, och alldeles i närheten myllrar det av folk på den lokala basaren. Den 32-årige al-Banna utlöser sin bilbomb och dödar förutom sig själv 166 människor och skadar 146. Ett av de värsta självmordsattentaten i Iraks historia är ett faktum. al-Banna var sunnimuslim, de som dog var shiamuslimer.

Den interna muslimska konflikten mellan Sunni och Shia har pågått i 1400 år. Det är en konflikt som har en över tusen år längre historia än den mellan Israel och dess grannar. Betydligt fler människor har dödats i strider mellan Sunni och Shia än mellan Israel och dess grannar, även om vi håller oss till enbart de senaste 70 åren. Enligt beräkningar som gjorts av professor Gunnar Heinsohn – knuten till ”The Raphael-Lemkin-Institut for Xenophobia- and Genocide research” vid Bremens Universitet – och forskaren och författaren Daniel Pipes, har Israel-Palestinakonflikten skördat ett betydligt mindre antal dödsoffer än övriga stridigheter i regionen, räknat under samma tid. Så här skriver Heinsohn och Pipes: ”Cirka 11 miljoner muslimer har dödats i våldsamma konflikter sedan 1948, av vilka 35,000, eller 0,3 procent, som följd av de sextio årens strid med Israel. Som kontrast – av de 11 miljoner offren har över 90% blivit dödade av andra muslimer.”

Det är därför knappast en överdrift att påstå att problemet vad gäller Mellanösterns stabilitet och fred i grunden mer handlar om inommuslimska motsättningar än om någonting annat.

Förnekare

”Araber är goda förnekare när det handlar om våra egna problem”, säger den arabiske journalisten Hazem Saghieh. ”Vi är alla bröder!, insisterar vi och håller så fast vid plattityderna när vi istället borde erkänna de problem vi har”.

Hellre än att tydliggöra den djupa och våldsamma sprickan inom den muslimska världen, menar Saghieh, väljer man därför istället att fokusera på andra saker, som temporärt kan skapa en känsla av enhet. Israel är kanske det bästa exemplet på denna form av ställföreträdande fiende. Även kampen mot sekularisering, dels i den europeiska koloniala varianten, dels i form av panarabisk nationalism, utgör en sådan temporär enande skuggbild. Erfarenheten visar dock att kampen mellan sunni och shia förr eller senare ändå blommar upp, och då oftast med eruptiv kraft: USA:s invasion i Irak, och störtandet av Saddam Hussein (sunni), är ett sentida, tydligt och mycket blodigt exempel på denna mekanism. Även den pågående striden i Syrien har sin grund i den 1400-åriga konflikten.

Islams födelse

Islam kom till i ett hårt och kargt ökenlandskap präglat av ständiga stridigheter mellan stammar, klaner och familjer. Motsättningarna mellan klanerna Hashemiter och Umayyader var lokaliserad till området runt Mekka, en fejd som gossebarnet Mohammed föddes in i år 570.

Enligt gängse historieskrivning vad gäller Mohammeds liv – som är ifrågasatt men som jag för enkelhetens skull håller mig till här – fick Mohammed sina första ”uppenbarelser” när han var runt 40 år gammal, uppenbarelser som så småningom bildade kärna i den religion som kom att kallas islam. Hans predikningar möttes först med hån och motstånd, endast de närmaste stod fast vid profeten och hans nya lära. Klaner som tidigare skyddat Mohammed tog sin hand ifrån honom vilket efterhand gjorde det farligt att vistas i Mekka. Ny säkerhet erbjöds dock, av andra klaner från Yathrib, staden där också den monoteistiska tanken – att det bara finns en gud – mycket tack vare den stora judiska befolkningen, redan var etablerad.

När väl Mohammed flytt till Yathrib – som senare kom att kallas Medina – år 622 med ett fåtal följeslagare, mer eller mindre utkastad från det mångreligiösa centrumet Mekka, kunde han konsolidera sina trupper och sina visioner, som där också hårdnade till ett mer aggressivt uttryck. Genom lyckosamma räder mot handelskonvojer och dödliga razzior mot konkurrerande stammar, även judiska, stärkte Mohammed sin makt. När han väl återvände till Mekka år 630 som segerherre kunde han utan strid inta staden.

Nu etablerades islam som den rådande religionen. Helgedomen Kaba rensades från avgudabilder, och under de två resterande åren av Mohammeds liv spreds islam över så gott som hela den arabiska halvön och även längre ut. År 632 när Mohammed befann sig i Medina, insjuknade han och dog. De gamla klanstriderna, som Mohammed temporärt lyckats kuva, vaknade till liv igen.

Klansamhället

Fortsæt med at læse “Sunni vs. Shia: Den muslimska motsättningen”

Inviteret sharia-professor koster millionstøtte

Det er endt med at blive en dyr fornøjelse for Ny-Dansk Ungdomsråd, at det sidste år inviterede sharia-professor Muhammed Tahir-ul-Qadri fra Pakistan til at tale på en konference den 11. september. For nu har rådet mistet hele sin bevilling på 1 mio. kr. fra den såkaldte satspulje. Konferencen på årsdagen for terror-angrebet på USA handlede om ekstremisme, og ul-Qadri var inviteret på grund af sin såkaldte »fatwa mod terror«.

Men han er også stifter af den islamiske organisation Minhaj-ul-Quran. Og derudover spillede ul-Qadri en stor rolle i indførelsen af Pakistans blasfemilove, som kan give dødsstraf til modstandere af islam. I en videooptagelse, som Jyllands-Posten fik oversat i efteråret, har han sagt, at »det er mig, der har lavet loven« og »alle, uanset religion eller køn, der begår blasfemi, skal dømmes til døden«. Ny-Dansk Ungdomsråd mister bevilling, Sharia-professor koster ungdomsråd en million. Ekstremisme: Danmark vs Norge.

Den Korte Avis dækkede sagen grundigt i 2012: Skatteyderbetalt konference med tale om dødsstraf for blasfemi, Kendt imam talte usandt på TV2 News, Det Radikale Venstre side om side med berygtet islamist, Kristen pige på 11 år risikerer at dø efter anklager om blasfemi. Islamisk Trossamfund har haft den strategi at invitere kulsorte islamister og bagefter sige undskyld. I 2009 var det Sheikh Khalid Yasin og i 2011 var det Bilal Philips (der fik indrejseforbud i Tyskland). Trossamfundet nyder en række skattebegunstigelser og privillegier. Tredje gang må det være på tide, at inddrage dem. Det var oppe i 2008, men er siden blevet glemt.
Engelske arbejdere skal genopdrages

Svenske og engelske multikulturalister kappes om at være de mest totalitære i Europa. Først ‘gnider de deres landsmænds næser’ i millioner af udlændinge, som der aldrig har været noget flertal for, derefter vil de straffe og pædagogisere sig ud af de voldsomme problemer, der udelukkende skyldes dem selv. Nu frygter “The New Totalitarians” naturligvis et kronisk vælgertab à la danske socialdemokrater og i England, at ‘fremmedgjorte’ arbejdere vil stemme på BNP, Ukip eller Liberty GB hellere end de vil gå til selvtillidsskabende medborgerceremonier i deres eget land.

People from white, working-class backgrounds have become so disenfranchised and unsure of their identities that they should take citizenship ceremonies alongside immigrants arriving in the country, the government’s poverty tsar, Frank Field, has said.

Speaking at a conference yesterday, the Labour MP for Birkenhead said that English society has “lost confidence in what it is” and needs to “relearn the rules” by which it used to live.

He added: “I argue not to have these wonderful citizenship ceremonies just for people who want to come here, I think the poor working class in Birkenhead needs them. We need to relearn what these rules are because they are not taught by the intermediary organisations which [were] very strong.” Poverty tsar Frank Field: white, working class need own citizenship ceremonies, White working class should take citizenship ceremony.

Femen har protesteret mod islam og den 19-årige Aminas forsvinden fire steder i dag: I Paris var demonstrationen planlagt foran den tunesiske ambassade, det blev forhindret så den måtte holdes ved metrostationen St. Francis Xavier. I Berlin foran moskéen i Wilmdersdrof. I Bryssel demonstrerede de foran den store moské, i Kiev ligeledes foran moskeen.

Der er selvfølgelig stærkt delte meninger. Feminister i arabverdenen er ganske fjendtligt stemt over for FEMEN, men hele meningen med en demonstration er, at nogen lægger mærke til den – og det gør de mildt sagt, endda i en tid hvor gadedemonstrationer helt har mistet den effekt, de engang havde, – så må man sige at FEMEN rammer lige i plet. Jeg får at vide, de har en russisk rigmand i ryggen (hvem der havde det). Han må have et godt reklamebureau.

Bliver dette rapporteret i svenske medier? Nja, ikke ét ord siden de demonstrerede foran Peterskirken den 13. marts. Islam trumfer feminisme, islam trumfer endda HBTQ i Sverige. Bliver en bøsse myrdet i Malmø af muslimer fordi han er bøsse, – og det blev Daniel Nordström i 2008 – er det størst mulige tavshed, og man er en ‘facist’, når man påpeger hykleriet. Andre indvandreres bøssemord i Sverige er blevet ved de behjertede forsøg. OK, lad os så være stolte fascister, der oprøres over mord på homoseksuelle, jøder og ulydige kvinder! – April 4: Topless Jihad Day: Femen Declare War On Islam In Wake Of Amina Tyler Storm, – ‘Our Tits Are Deadlier Than Your Stones’, Femen activists stage topless protests across Europe in support of Arab women’s rights.

Som forventet blev forslaget om nummerplader med Dannebrog nedstemt. Kun Dansk Folkeparti og Liberal Alliance stemte for. Venstre, Socialdemokratiet, De Radikale, SF og De Konservative stemte imod, skriver Mikkel Dencker.

Det er jo de store ting, de har tilbage at beslutte i Folketinget, så det er vel af reverens over for de virkelige magthavere, at Tinget skrotter verdens ældste nationalflag (som stadig bruges) for EU’s stjerner, som også meget passende findes i en variant med fire halvmåner og fem gange hammer og segl. Det blir det næste de pseudoborgerlige konservative og venstrefolk sætter på jeres nummerplader. Godt man er cyklist, bilisterne kan købe et Dannebrogskøleskab, kan de.

Jeg opgiver at forklare svenske ‘intellektuelle’, at man i Danmark kan være tempereret national uden at være ‘nationalist’ endsige ‘chauvin’. De kommer aldrig til at begribe det. Få har så neurotisk et forhold til deres land som dem. Ikke engang tyskerne mere, og de havde dog en vis grund. Se her:

“Nordmænd løber langrend og er neofascister”

og så går de i neofascistiske folkedragter ligesom Jimmie Åkesson. Danskere står ikke på ski, men er også fascister, og mon ikke vi er nazier efter næste valg, hvis DF og V kan danne regering alene? Henrik Arnstad, der ikke er historiker, er gået ind i den svenske medieelites underholdningsbranche. Meget forurening af den offentlige samtale har svenske pseudoakademikere leveret, men dette er på top ti. Møder Arnstad en rigtig fascist en dag – og det kan ikke udelukkes – vil han ikke kunne kende ham efter så lang tid i en mental boble. Desperation i den herskende klasse – Fra anmeldelse i Expressen:

Eller kanske en så obemärkt dag som den då Grönlandsfararen Fridtjof Nansen uteslöts som hedersmedlem i Svenska skidfrämjandet. Varför? Jo, han hade kallades in för att lära kronprins Olav skidåkning! Om detta med norrmän och skidor verkar som en naturlig koppling, som inget har med politik – och fascism! – att göra, så tänker man annorlunda när man läst Henrik Arnstads “Älskade fascism”. Det är en bok som tvingar läsaren att bli vaksam på sina egna vardagliga tankar med fascistoida rötter

Denna nya kulturbiologi är alltså en form av smygande fascism som inte längre vare sig smyger eller marscherar utan i bästa finskor tar sin demokratiskt rättmätiga plats i de västerländska parlamenten; I Frankrike, Österrike, Italien och Holland. I Danmark, i Norge och i Sverige.

Hos vårt broderfolk (redan detta ett uttryck som med sin maskulina och nationella släktskapsbetoning mycket väl passar in i fascismens grundläggande språkbruk) hade ultranationalismen år 2009 blivit en massrörelse, där hela 22,9 procent röstade på Fremskrittspartiet. Efter Breiviks terrordåd 2011 sjönk väljarstödet tillfälligt, men är nu enligt opinionsmätningar tillbaka på sin forna mycket höga nivå. Detta trots att Norge ligger lågt i flyktingmottagande jämfört med andra länder. Och är ett av världens rikaste länder!

Ändå är Norge ett anmärkningsvärt nationalistiskt land, även vid globala jämförelser. Det är alltså inte yttre faktorer utan medveten ideologi som bidragit till att just Norge drabbats av en av samtidens värsta fascistiska terrorbrott. Och den ideologiskt genomtänkte gärningsmannen kallades genast för galning. Vad vi ser är moderna ultranationalistiska partier som tar sig fram genom parlamentariska val. Ett renat folk

De slår sig på maven af grin i Norge: Svensk forfatter kobler norsk langrenn til fascisme. Spør om Fridtjof Nansen kan ha vært starten på bevegelsen. Kobler norsk langrenn til fascisme, modsat i Sverige hvor Arnstad er en ping i journalisternes TV-sofaer.

Hallo, svenske kvinder!

Indian engineers invent ‘anti-rape’ underwear which gives attackers electric shocks and automatically texts police for help. The clothing sends a text message to police with GPS location . Pressure sensors sewn into bust area designed to detect unwanted force .The garment is capable of delivering up to 82 electric shocks. Indian engineers invent ‘anti-rape’ underwear which gives attackers electric shocks and automatically texts police for help

Av Thomas Nydahl

I svensk diskussion om nationalistiska partier och grupperingar finns det ofta en tendens att generalisera och därmed förlora blicken för de väsentliga skillnader i ideologi och politisk praktik som annars vore uppenbara. Om man säger att ungerska Jobbik (med ideologiska rötter i den antisemitiska Pilkorsrörelsen) och Dansk Folkeparti tillhör samma politiska krets har man inte bara missförstått, man bidrar dessutom till en begreppsförvirring. På samma sätt bidrar Henrik Arnstad till förvirringen när han säger att Sverigedemokraterna är ”ett neofascistiskt parti” (DN 15/11-2012). Kan man inte se skillnad på fascismens grundläggande karaktäristika och den numera tämligen pragmatiska, sverigedemokratiska politiken, som bland annat lett till många uteslutningar av partiaktivister som har alltför intima relationer med andra länders nationalistkretsar, är jag rädd att något haltar i analysen. Även nyanser och skiljande ideologiska särdrag är viktiga att notera när man vill förstå den pågående radikaliseringen av nationalistiska krafter, såväl inrikespolitiskt i Sverige som i ett större, europeiskt perspektiv.

I Grekland går nu ett nationalistiskt parti starkt framåt. Men det är inte vilken nationalism som helst de står för. Gyllene gryning kallar sig själva för nationalsocialister. Och när jag synar partiets ideologiska grund och dess politiska praktik ser jag att de skiljer sig radikalt från alla andra nationella rörelser i Europa. Inte ens med det extrema Jobbik i Ungern eller med partier som BNP i England och NPD i Tyskland tycks de ha särskilt mycket mer gemensamt än rötterna i nationalsocialism och antisemitism.

Vem är det då som skapat och arbetat för ett nazistiskt parti i Grekland? Det sägs att hela den mänskliga kraften för partiet fanns hos övervintrande extremister ur polisens och militärens led från Juntatiden (1967-1974). Partiet grundades redan 1985 av Nikolas Michaloliakos och andra avhoppare från Nationella politiska unionen (som var en gammal juntapolitikers parti). 1993 registrerades partiet hos valmyndigheten och efter framgångar i lokalval, bland annat i Aten, fick Gyllene gryning sitt stora genombrott i riksdagsvalet 2012, med 7% av rösterna och 18 riksdagsplatser. I senare opinionsmätningar växer partiet ytterligare, till mellan 12 och 14%.

Inför valet 2012 rapporterades det flitigt också i svensk press. Partiaktivisterna i högkvarteret beskrevs som stora, kraftiga män med rakade huvuden. I Svenska Dagbladet citerades en av dem för att ha sagt: ”Vårt jobb är att rensa upp.” Det var med sådana klara och tydliga besked som partiet profilerade sig, och det kunde säkert inte missförstås av någon. De gick till val på frågor som hade med invandring, kriminalitet, fattigdom och arbetslöshet att göra. Självklart kom den ekonomiska kollapsen i centrum.

Men Gyllene gryning är inte bara ett politiskt parti. Det är också och framför allt ett omfattande socialt nätverk i partiets händer. De arrangerar bland annat:

#Mat- och klädesutdelning över hela landet.
#Medicinsk hjälp för greker som är för fattiga för att själva kunna köpa medicinen.
#Blodbank för greker, för att ”det är vår plikt att skydda den grekiska rasen.”
#Sjukhushjälp i Saloniki. Partiet bistår greker från hela landet om det behöver fri sjukhusvård.
#Juridisk hjälp ger man till behövande greker.
#Arbetslöshetshjälp. Varje arbetssökande grek kan komma till partiet, så förmedlar de kontakt med arbetsgivare som “söker en grekisk själ och vill bidra till räddningen av fosterlandet.”
#Egen milis. Den bildades för att ”skydda grekerna. Deras uppgift är att patrullera kvarter som polisen negligerar”. Den här punkten är svårtolkad men handlar förmodligen om socialt problemfyllda kvarter dit polisen ogärna åker.
#Vit kvinnofront. Syftar till att förena ”de starka grekiska kvinnorna”. Arbetar med allt ifrån föreläsningar och seminarier om bröstcancer, ”kvinnans plikter och plats i samhället”, samt ”gratis självförsvarskurser”.
# Egen miljörörelse. “Vårt land är det heligaste som skänkts oss av våra förfäder”. ”Gröna avdelningen” deltar i allt från frivilligt brandkårsarbete till arbete ”mot allt som hotar Greklands skönhet”.
# Arbetsfront. Arbetsfrontens uppgift är att “ställa till rätta alla problem som uppkommer i vardagen.” Partiet riktar här främst kritik mot privatiseringarna och utförsäljningen av allmän egendom.

I stora drag är det så här partiets verksamhetsgrenar ser ut. Jag citerar ganska utförligt eftersom jag tror att de kan vara den verkliga nyckeln till partiets popularitet. Och jag tänker tillbaka på hur Hamas anseende växte i palestiniernas ögon för att denna islamistiska rörelse också ägnade mycket kraft åt socialt arbete, både handgripligt med mat- och klädhjälp och ideologiskt med att knyta människor samman. Extremismen hölls i bakgrunden fram till maktövertagandet då det blev uppenbart också för omvärlden vad Hamas stod och står för. Jag kan tänka mig att Gyllene grynings agerande har en liknande bakgrund. Man får i sammanhanget inte glömma bort att alla de sociala aktiviteterna endast är till för etniska greker. Minoriteter i landet, liksom alla slags invandrare – oavsett vilka de är – kan inte begagna sig av partiets praktiska hjälpverksamheter.

Partiet säger att de står för “den verkliga socialismen”. Den heter nationalsocialism och sägs passa de grekiska arbetarna bättre än vänstern, som de betraktar som både nationens och arbetarklassens förrädare. Förräderiet består, säger de, i att man låtit Greklands arbetsplatser ”invaderas av främlingar” vilket endast tjänar kapitalisterna. Den ekonomiska kollapsen innebar att ”den internationalistiska myten smälte samman”.

Men för att distansera sig från vänsterns retorik säger de ”Fienden är inte en klassfiende, han är en nationell fiende.” Vänstern kommer aldrig att ”förstå hur det känns för en grekisk arbetare att förlora sitt jobb och se sin familj svälta”. Och så kommer förstås den kläm man egentligen bara väntat på:

”Det är den nationalsocialistiska rörelsen som har öppnat sina armar för att skydda arbetarna från den antinationella och antiarbetarklass- politik som förs av zionisterna.”

Fortsæt med at læse “Gyllene Gryning”