For et par år siden, var hun stadig værd at læse i Expressen, der var liv i hende og hun turde tænke selv, men nu ligner hun alle de andre, som man kan se i hendes hovne, overfaldiske og politisk korrekte optræden fra i aftes. Har hun læst Camerons tale, eller har hun bare læst SVT’s referat af den? Jeg skal sammenfatte den ultra-kort: »Masseindvandring har bragt nogle gode ting, men det har også bragt problemer, så her er nogle lappeløsninger, vi foreslår.”

På baggrund af hvad det nu måtte være, slår den nu helassimilerede Sten fast, at ”Cameron följer en främlingsfientlig trend”.. Det gør han desværre for det engelske folk ikke. Sverige og England kappes stadig om at få den mest forfærdelige fremtid i Nordeuropa, men nu er Dilsa Demirbag-Sten rykket op på de stockholmske parketgulve, så nu kan hun være ligeglad. Hun belærer sine værtsfolk både i SR og på DN, hvor hun for kun tre dage siden skriver dette:

Vi är där danskarna var för snart tio år sedan. I dag ligger Dansk folkeparti stabilt runt 12 procent.

Som i mange måneder, har været løgn. Kan Demirbag-Sten ikke dansk, er hun undskyldt, for journalistpartiet har ikke været meget for at informere svenskerne om den virkelige situation i Danmark, der må få enhver til at tænke på, at en plads i solen i Sverige ikke længere er så langtidsholdbar, som den har været.

Man kan næsten se det i det søvnige blik, i dronningeminen og det stramt samlede hår. En begavet kvinde, der er kommet frem i verden. Nu skal det erobrede forsvares, de sikre kort skal spilles, så er Dilsa fast gæst på SVT indtil hun dør. Hun er gledet ind i galleriet af talking heads, ingen kan kende forskel på. Hvis man kender SVT, behøver man ikke engang afspille denne video, men hvis man interesserer sig hvor, hvad sociale ambitioner kan gøre ved den fri tanke, skal man gøre det alligevel:

The Politics of Personal Destruction, Danish Style

Dokumentaren om filosoffen Henrik Gade Jensen, der var spindoktor for kirkeministeren i den borgerlige regering, der kom til i 2001, er så interessant, at jeg godt forstår nogen har gjort det store arbejde at undertekste den på engelsk. Nu er læsere i Sverige og Norge så heldige, at de også kan den, og det bør de gøre, for historien har bud langt ud over de direkte indblandede.

Løsagtige nazibeskyldninger i Information og TV 2 gjorde, at han sagde op et år efter for ikke at belaste regeringen. Derefter blev han projektleder på tænketanken Cepos og er i dag præst på Lolland. Han er en af Danmarks mest respekterede, borgerlige intellektuelle, han fik erstatning ved en efterfølgende retssag og efter udsendelsen fik han flere uforbeholdne undskyldninger, undtagen for den hovedskyldige journalist Rasmus Lindboe. Lindboes kilde René Karpantschof medvirker i udsendelsen, og jeg kan ikke huske, om det er undskyld, han prøver at sige. ‘Hængt ud på forsiden – Henrik Gade Jensen’ blev sendt mandag d. 29. oktober 2012. Se det!

Før kvelds­ny­he­tene på den ita­li­enske stats­ka­na­len RAI­Due den 20. mars fikk TV-seerne se et høyst uvan­lig reklame­inn­slag: Seks men­nes­ker av for­skjel­lige etniske opp­hav for­talte om et nytt pro­gram, som de til­syne­la­tende har del­tatt i, for assis­tert, fri­vil­lig repa­trie­ring – finan­siert av EU og Ita­lias regje­ring og for­kor­tet RIRVA (Rete Ita­liana per i Rim­pa­tri Volon­tari Assistiti).Replik­kene lød som følger:

Jeg var inn­vand­rer, og jeg ville reise til­bake til mitt eget land. Jeg visste ikke hvor­dan jeg skulle gjøre det. Med pro­gram­met for assis­tert, fri­vil­lig retur fikk jeg prak­tisk hjelp.Pen­ger til rei­sen, doku­men­ter, en støtte til rein­te­gre­ring i mitt eget land. Få hjelp du også! Hen­vend deg i en av skran­kene i nett­ver­ket for fri­vil­lig repa­trie­ring, som fin­nes over hele Italia.

Der­etter fulgte to avslut­tende slagord:

Å dra hjem for å begynne på nytt. En hjelp til å dra fri­vil­lig hjem til ditt eget land.

Inn­sla­get kan virke nær skan­da­løst på nord­euro­pe­ere, men i Ita­lia later man altså ikke som om nær­væ­ret av mange inn­vand­rere uten arbeid i en krise­tid ikke er et pro­blem. Tvert­imot sies det nokså rett ut, med EUs vel­sig­nelse, at det er bedre om de drar hjem. TV-reklamen over ble da også sendt i store deler av for­rige uke. Poten­si­elle inter­es­sen­ter kunne finne ut mer på RIR­VAs nett­si­der, behø­rig annon­sert i innslaget. I de årene den økono­miske bob­len blåste seg opp i Spa­nia, kom det omtrent fem mil­lio­ner inn­vand­rere dit. Siden finans­kri­sen slo inn for alvor har omtrent en mil­lion uten­landske stats­bor­gere for­latt landet. Reklame for frivillig repatriering av innvandrere på italiensk TV. (Mange flere søger asyl i Danmark)

The Many Uses Of A Mosque

Islamic hard-liners stormed a mosque in suburban Cairo, turning it into torture chamber for Christians who had been demonstrating against the ruling Muslim Brotherhood in the latest case of violent persecution that experts fear will only get worse. Such stories have become increasingly common as tensions between Egypt’s Muslims and Copts mount, but in the latest case, mosque officials corroborated much of the account and even filed a police report. Demonstrators, some of whom were Muslim, say they were taken from the Muslim Brotherhood headquarters in suburban Cairo to a nearby mosque on Friday and tortured for hours by hard-line militia members. Egyptian mosque turned into house of torture for Christians after Muslim Brotherhood protest

S: 15,7 procent – DF 18.2 procent

Socialdemokraterne i en ny måling, som YouGov har foretaget for metroXpress her op til påske, nu står til historisk lave 15,7 procent af stemmerne, mens DF fortsætter sin fremgang til nu Dansk Folkeparti nu står til nu 18,2 procent, er der tale om vælgerskred, som er uhyre smerteligt for Socialdemokraterne. Sådan lyder det fra valgforsker Rune Stubager, Aarhus Universitet. S-vælgerne fiser ud »Der er noget i gære i vælgerhavet. For socialdemokraternes vedkommende er der tale om en overgæring. Trykket på partiet er nu så voldsomt, at proppen er sprunget af, og vælgerne fiser ud,« siger Stubager. DF ydmyger Socialdemokraterne: Chok-måling sender Thorning til tælling

I en ny meningsmåling får Socialdemokraterne 15,7 pct af stemmerne. Ikke siden 1898 har tilslutningen til partiet været lavere. Samtidig står Dansk Folkeparti for tredje måling i træk til at blive større end Socialdemokraterne, denne gang til 18,2 procent. Det tyder på et reelt vælgerskred, mener en valgforsker.Ny måling: Socialdemokraterne står til historisk vælgerlussing

Tyrkiske kulturforeninger spirer op som paddehatte. I Tyskland er der allerede flere tusinde af disse “Teestuben”, og det skønnes at flertallet er illegale spilleklubber og mange handler med hård narkotika. Adgangen til disse skattefri foreninger er kun for medlemmer og det er med god grund. Ulovligt hasardspil og narkotikahandel for millioner trives bedst i det skjulte. Og det forbliver på den måde, det er sædvane at have gode kontakter i politiet. Sådan bliver planlagte razziaer annonceret på forhånd, fortæller en tidligere formand for en forening. En interessant rapport fra ZDF Frontal 21, 12 Februar 2013 (Snaphanens oversættelse, video tysk utekstet.)

Hollænder foreslår gruppeægteskaber

Man har jo gruppeeksaminer, det er vel lidt af det samme at skulle godkendes af fire partnere hver dag. Jeg forstår dog ikke al den snak. Hvis man vil være ‘polyamorøs’, og det har mennesker jo været i alle tider, hvorfor kan man så ikke bare være det free-lance, hvad skal med med papir på enhver ny sengepartner? Det er en småborgelig prøjser-neurose, der særlig plager De Radikale og Centern i Sverige, der sjovt nok indbilder sig, at de netop er frisindets fortrop. Lad dem flytte sammen og have kønsneutrale bollerum til 50 personer, hvad kommer det andre ved, bortset fra de børn, der bliver så uheldige at have dem som forældre, og ikke aner hvem der er deres far?

The politician who masterminded the gay marriage campaign in Holland says that “group marriage” is now being discussed in the country.Boris Dittrich, a former Dutch politician, gave a video interview about how he successfully introduced gay marriage. He said, “There is now a discussion in the Netherlands that sometimes people want to marry with three people and maybe even more.

Dittrich was speaking to a French gay news agency, and he revealed that he softened public opinion to gay marriage by first introducing registered partnerships.He said, “We thought it might be psychologically better to first introduce registered partnerships.It was a good decision, he said, because people got used to legally recognized gay unions and called them gay marriages.The next logical step was to introduce full gay marriage by law, he said. Now he admits there are discussions about marriage for more than two people. Three-way relationships have already been recognized in Holland, under a “cohabitation agreement.”Holland Discusses ‘Group Marriage’ as Next Step

De små dasks pædagogik

Profeten tillader på ulydige kvinder, har også en tendens til at udarte noget. This happened in Melilla, one of the Spanish exclaves in Africa. So this is officially Spanish territory. The teacher and the pupil, however, were Moroccan. Kan man ikke se den indlejret, er den her.

 

(Klik fotos for helskærm) – Jeg ville have forsat sidste weekeends post med en helliget Tegners Museum(1938) og det fredede område, det ligger i, der simpelthen hedder Rusland, fordi det ligger meget afsides. Mange kender det ikke selvom mange kender hans to skulpturer i Helsingør, Danserindenbrønden og Herkules kæmper mod hydraen ved indsejlingen til havnen. Attraktionen er selve museet, der ligner en mindre udgave af Ulveskansen i Østpreussen og landskabet, der græsses ned af får. Jeg har brugt ugen på at genopfriske Tegner, billedhuggerkunstens Rued Langgard, men mere miskendt. Han er så uspiselig bombastisk i det meste, at der ikke er meget at skrive om, med mindre jeg indtager noget hallucinerende. Det hjalp mig engang, da jeg blev tvunget til at høre Radio Krishna.

Hvis man synes, at Große Deutsche Kunstausstellung var slemt. Hvorfor Bjørn Nørgaard gav ham en renæssance for ti år siden, ved jeg ikke. Var det den grandiose fiasko, der fascinerede ham? Kitch-faktoren? Når Tegner for et øjeblik glemmer sin svulstige symbolverden, ser man en fin og teknisk fremragende billledhugger, der ellers er usynlig.

Museet er lukket om vinteren, men kan se dets ubegribelige interiør i videoen her. Man ser samtiden Willumsen og Hansen-Jacobsen i Tegner og det han kunne være blevet, hvis ikke han var faret vild i sine symbolistiske, græske drømme. Alligevel vender man tilbage til Rusland med mellemrum, det hele er simpelthen for fantastisk, og midt i bunkeren mellem resterne af alle de bristede drømme, ligger han og konen begravet under gulvet. Der skal en atombombe til at fjerne dem.

Havde det ikke været for Rudolph Tegnérs eget initiativ til opførelsen af et énmandsmuseum og mausolæum på et forblæst lyngdrag, kaldet Rusland, syd for Dronningmølle i Nordsjælland, er det spørgsmålet, hvor mange danskere der overhovedet ville huske ham i dag. En kunstners stræben (Litteraturliste til Tegner, hans kunst og museet.)

Fra reservaterne: »Gør ‘anti-feminisme’ strafbart«
Sverige og Norge vil have en feministisk blasfemiparagraf:

Hvad defineres som antifeminisme? “Holdning, væremåde og handling, modstand mod ligestilling og multikultur og genus-teorier.” Tak for kaffe en masse antifeminister, vi er. Der er ikke fængsler nok, men bødepotentialtet er anseeligt. Her er underholdning til hele påsken, alt hvad der kan krybe og gå af politiserende ‘forskere’, hvis man ikke skal i kirke, hvad der næppe er strafbart efter at det er blevet en kvindelig kaffeklub.

Jeg har ledt med lup i rapporten efter en dansker, men til min beroligelse ikke fundet nogen. Det er åbenbart kun i Danmark, at vi “højreekstreme, xenofobe, populister” endnu ikke per definition også hader kvinder, jøder, homser, børn og dyr. Tillykke med det til danske universiteter, det er ikke så tit, man har noget universitært at være stolt af.

En forfader til mig, skrev i en roman: ” Når Clausen ønsker, at Knagsted skal blive lykkelig, får han svaret: “Børn er lykkelige, og Dyr og Kvinder, men vi Mennesker er det ikke.” Den roman kan ikke være lovlig i Norwegistan og Schwedistan, disse mentale landskaber landskaber, der er ved at vokse frem af mafiøse, arabiske patriarker og feministiske forskere og lokale mænd med syv-otte kønsidentiteter, der desværre for dem bliver domineret, tævet og voldtaget af de førstnævnte. – Man kan møde én i dag: Som bisexuell hårdrockare häpnar jag över queer-rörelsens intolerans. Mens landet går i opløsning, pludrer MSM om emner af mere overordnet interesse, brød, skuespil og underliv.

At mænd ikke så sjældent bliver voldtaget i Sverige, er i grunden følgerigtigt af hele denne pseudovidenskabelige tankeverden. Jeg er ikke ‘anti-feminist’, livet er ikke langt nok. Jeg er ligeglad med feminister, de interesserer kun en promille i Danmark og i medierne fylder de helt fortjent ingenting, men jeg er modstander af totalitære, ekstremistiske politiske ideer forklædt som forskning eller religion, og for det kan man måske snart blive straffet i de to nordiske kalifater, der har importeret mere vold mod kvinder, børn og homoseksuelle på 30 år, end de har haft i tusind år. Det er jeg også modstander af. Hvorfor ikke bare gøre kritik af multikulturalistiske, feministiske forskere strafbart, så er det overstået i et hug?

En ekspertgruppe anbefaler at de nordiske landene sørger for at trusler og trakassering på grunnlag av kjønn blir straffbare.

Antifeminisme er:

holdning, væremåte og handling.
motstand mot feminisme og likestilling.
et ønske om å gjenskape en hierarkisk samfunnsorden hvor heterofile menn er privilegerte.
motstand mot å utfordre kjønns-, seksualitet- og rasekategorier.

Vil gjøre antifeministisk trakassering straffbart, Rapport: HVORDAN MOTARBEIDE ANTIFEMINSIME OG HØYREEKSTREMISME? InnspIll og anbefalInger fra eksperter I norden. . Et par citater til dem, der ikke gider læser hele rapporten – det gad jeg heller ikke, men jeg tænker på, at denne ‘forskning’ koster utalte milioner, som skal tjenes af andre, der er så heldige at have et rigtigt arbejde.

Fortsæt med at læse “Ad Strandvejen II: “Rusland””

Lige så frisk, originalt, underdrejet inderligt og sofistikeret, som da jeg hørte det for første gang i 1991 og i dag var det længe siden sidst, men det er uberørt årenes gang. Ikke ét nummer falder igennem, ikke én falsk tone i hendes blanding af uskyld, længsel og modenhed, hun havde som 29-årig. “She makes us proud to be Canadians” skriver en i kommentaren. Patsy Cline var flammen, der tændte hende på college. Duetten med Roy Obison i 1989 gjorde hende kendt, men efter Ingénue var hun sangernes sanger. Ingénue af k.d. lang og Ben Mink. Hele albummet var her, men er fjernet de. 26.3. – Constant Craving resten af dagen, Kathryn Dawn Lang. Kathryn hed forresten også den hun, der først spillede CD’ en for mig. Nu mødes de i eftertiden lige her i disse 39 minutter.

Farvel til sagligheden

Af Torben S. Hansen

Søndag aften d. 23. marts bragte DR-tv anden akt af komedien om Martin Krasnik, som blev interviewet af Poul E. Skammelsen.Krasnik fortalte, at indholdet i “deadline” er en duel, “ein Streitgespräch” – altså underholdning.

Der er dog en grænser for forlystelsen, og den havde Hedegaard overskredet, fik seerne at vide. Krasnik blev nemlig krænket på vegne af sin religion, som dikterer ubetinget beundring for og tilbedelse den ædle vilde.

Hedegaards brøde var at afstå fra at mene noget om præsident Barak Hussein Obama. Som bekendt mener onde, højredrejede mennesker, at det ikke er bevist, at den caffelatte-farvede, irsk-kenyanske Obama er født i USA.

Den slags må hvide mennesker ikke mene eller sige. På Vesterbro en neger gik, og Enhedslisten brast i gråd. Afrikanere og arabere er nemlig omvandrende ikoner. De vidner om den onde, hvide mands misgerninger i kolonialismens og Jim Crows tid, og de må aldrig modsiges eller omtales uden respekt. At forbande og forsage de hvide er et vigtigt ritual i Vestens neurotiske religion.

Hverken første eller anden akt af Krasniks “deadline” bragte reel information om den islamiske trussel eller om ytringsfrihedens trange kår i en verden, hvor journalisterne med stolthed kalder sig den “fjerde statsmagt”. Men seerne fik et indblik i den ideologi, der driver medierne – og i Krasniks tilfælde medfører åndelig formørkelse i pjat og virkelighedstab. (Se eventuelt Sørine Gotfredsen DR 2-interview viser, hvordan journalist kan falde ud af rollen og Krasniks egentlige ærend.)

Egyptiskfødte konvertit og journalist Magdi Allam er blandt meget andet europaparlamentariker for Italien.

In a profoundly symbolic gesture (hat tip Tundra Tabloids), which epitomizes the Catholic Church’s abject dhimmitude, high-profile Muslim convert to Christianity Magdi Christiano Allam, has renounced his Catholicism because of what he terms the Church’s weakness toward, and legitimation of, Islam.

Allam, who will remain a Christian, reiterated his belief that Islam is inherently violent, to both its own votaries, and non-Muslims, and criticized The Church for lacking “the vision and courage to denounce the incompatibility of Islam with our [Western] civilization and fundamental rights of the person.”

When Benedict XVI himself oversaw Magdi Allam’s public Easter 2008 conversion from Islam to Christianity, in St. Peter’s Basilica, the intrepid Mr. Allam clearly enunciated Islam’s defining bellicose intolerance, while extolling the Pope’s moral courage. Andrew Bostom. Magdi Allam: “Lascio la Chiesa, che legittima Islam e protegge immigrati”. Magdi Allam, baptisé par Benoît XVI en 2005, quitte l’Église catholique, A prominent Muslim convert leaves the Catholic Church.

Man kan høre den tale, Magdi Allam holdt i EU parlamentet 2012, som jeg videofilmede.

»I’ve changed my mind, public opinion was right«

David Goodhart: Among Left-leaning ‘Hampstead’ liberals like me, there has long been what you might call a ‘discrimination assumption’ when it comes to the highly charged issue of immigration.

Our instinctive reaction has been that Britain is a relentlessly racist country bent on thwarting the lives of ethnic minorities, that the only decent policy is to throw open our doors to all and that those with doubts about how we run our multi-racial society are guilty of prejudice. And that view — echoed in Whitehall, Westminster and town halls around the country — has been the prevailing ideology, setting the tone for the immigration debate.

But for some years, this has troubled me and, gradually, I have changed my mind. Over 18 months of touring the country to talk to people about their lives for a new book, I have discovered minority Britons thriving more than many liberals suppose possible. But I also saw the mess of division and conflict we have got ourselves into in other places.

Goodhart is now convinced that public opinion is right and Britain has had too much immigration too quickly.The fault lies with our leaders, not with the people who came for a better life. There has been a huge gap between our ruling elite’s views and those of ordinary people on the street. SATURDAY ESSAY: Why we on the Left made an epic mistake on immigration By DAVID GOODHART

Et uddrag af The British Dream af  David Goodhart tidligere redaktør af Prospect Magazine og korrespondent for Financial Times. Den udkommer 1 april

Fortsæt med at læse “Leaves Catholic Church Over it´s Dhimmitude”

I år er det ti år siden I krigens hus. Islams kolonisering af Vesten udkom. Den markerede et nybrud ved for alvor at flytte den akademiske diskussion om islam ud af islamologerne og religionshistorikernes hidtidige monopol i Danmark. I Sverige er en sådan bredde i debatten blevet forhindret effektivt af medierne, vel også af akademikerne selv, og skal først til at komme i disse år, fordi den ikke længere kan forhindres på grund af udviklingen og ikke mindst – det fri internet. “Den offentlige mening” i Sverige, er en omvendelse under galgen. Nok går den fremad, men den går fremad baglæns. I Norge eksisterer den takket være nogle få håndfulde pionerer, der under udskamning, voldtrusler og egentlige overfald, har insisteret på at føre den ind i mediernes midterspor.

Ti år er lang tid. Det er et år inden bloggen her bliver til ved nogle meget tilfældige sammentræf, det er da Irak-invasionen begynder, inden Muhammed-krisen, London og Madrid, inden Mumbai, Bali, Beslan, Toulouse, Stockholm, Utøya- terrorhandlingerne, og inden terrorforsøgene fra Glasvej, Vollsmose, mod Jyllands-Posten, Kurt Westergaard, Lars Vilks og Lars Hedegaard, inden medlemmer danske indvandrerbander søgte krigstræning i Syrien og politikere må overveje at sløjfe deres statsborgerskab. Nogle (flere) skal nu nok dø først, kender jeg dem ret.

Anmeldelserne dækker hele spektret fra prof. Bent Jensen over Katrine Lilleør til Kate Østergaard, Michael Jarlner og Thomas Nydahl. Der er flere, men disse kunne jeg få fingre i. Er vi blevet klogere? Har nogen skiftet standpunkt, eller har tiden blot bekræftet dem fra dengang? Another day older, And deeper in debt?

Et år efter gjorde Trykkefrihedsselskabet København til Europas førende by for oplysning og kritik af islam med en perlerække af gæster som Ibn Warraq, Andrew Bostom, Daniel Pipes, Sam Solomon, Robert Spencer, Bat Ye’or, David Littman, Roy Brown, Wafa Sultan, Mark Steyn, Robert Redeker, Patrick Sookhdeo, Melanie Phillips, Douglas Murray, Bruce Bawer, Hans Janssen, Amir Taheri, Henryk Broder, Hege Storhaug, Hans Rustad samt mange andre, og nu senest Sabatina James og Thilo Sarazzin, – ligesom den havde været jazzens europæiske hovedstad i tresserne, – og jeg fotograferede det, fordi det er et stykke dansk historie med europæisk betydning, det endnu er svært at overskue. Fotografer tænker nok på historien, men tiden har lært mig, at 99 ud af 100 gange er umuligt at forudse, hvilke fotos der bliver historiske. Man må bare være til stede og tage dem.

Islam: Den anden kulturkamp

Jyllands-Posten ,10.10.2003. Boganm: Helle Merete Brix, Torben Hansen og Lars Hedegaard: I krigens hus. Islams kolonisering af Vesten, UDKOMMER I DAG

af Bent Jensen, professor i historie

Fortsæt med at læse “»I krigens hus« – 10 år efter”

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sverige tronar möjligen på minnen från fornstora dar, då ärat dess namn flög över jorden. Nu håller Sverige på att avskaffa sig själv genom att kvävas i sina egna lögner och knäckas av en ohållbar invandringspolitik. Ju svårare verkligheten blir att hantera, desto mer intrikata system av lögner, folkuppfostran och bestraffningar lägger makthavarna ut över sin befolkning. Rädsla, medlöperi och angiveri frodas – alla typiska kännetecken på ett totalitärt klimat. Den politiska och mediala makten har smält samman till en symbios där journalisterna är de verkliga makthavarna och med gapvänsterns benägna bistånd regerar landet som en twitterdiktatur.

Morten Uhrskov Jensen, dansk historiker och författare, har formulerat sig så här om Sveriges tillstånd:

“Folkhemmets grav är redan grävd. Nu saknar vi bara dödsmässan.”

Librettot är oskrivet, men satserna nynnas redan i tysthet

Librettot till den svenska dödsmässan må ännu vara oskrivet. Men dess Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei nynnas redan i tysthet av stora delar av svenska folket. Nynnandet sker i lönndom, av rädsla för att få Kainsmärket i pannan. I landet med världens mest extrema invandringspolitik är sanningen illa sedd. En otillbörligt yppad sanning kan ödelägga liv.

Starka krafter på olika nivåer i samhället anstränger sig blårandiga för att fakta om invandringen inte ska sippra ut till allmänheten. I spetsen för den nationella mörkläggningen går journalisterna, en yrkeskår som för länge sedan har slängt sin yrkesheder på soptippen och skamlöst lägger maktens agenda till sin egen. Invandringen är den största och mest genomgripande förändringen av vårt land i modern tid. Men för journalisterna är den en icke-fråga som nogsamt tigs ihjäl.

En ny bok för journalisterna att tiga ihjäl

Så – kära kolleger som läser det här, jag ber att få gratulera er! Nu har ni fått en ny bok att tiga ihjäl. Jag bara nämner det, helt kollegialt, så att ni vet exakt vilken bok ni nu noggrant ska undvika att komma i beröring med och aldrig nämna. Boken skulle inte bara riskera att utsätta er för kunskaper som ni är i skriande behov av. Den skulle möjligen också kunna få en och annan att ansättas av tvivel i sin religiösa tro på mångkulturens välsignelser. Det vore ett öde värre än döden.

Över huvud taget avråder jag alla som trivs i illusionernas värld från att läsa “Invandring och mörkläggning. En saklig rapport från en förryckt tid” (Debattförlaget). Trehundranittiofem faktaspäckade sidor om Sveriges världsunika invandringspolitik och hur journalister och politiker genom en ohelig allians mörklägger sanningen för invånarna. Mycket mer spännande än en deckare, och dessutom sant. Författarna heter Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi och Gunnar Sandelin, socionom och journalist, båda kända som orädda debattörer och vägröjare på respektive yrkesområde sedan många år. Den briljanta grafiken är gjord av Affes statistikblogg.

Varför skriver man en bok som kommer att tigas ihjäl?

Varför skriver man en bok som man säkert vet kommer att tigas ihjäl av media? Varför arbetar man oavlönat i ett års tid med att samla och presentera fakta som man vet att den politiska och mediala makten inte vill ska komma till allmänhetens kännedom? Ett arbete som dessutom innebär en överhängande risk för att man förlorar sitt arbete, sina vänner och hamnar i den sociala frysboxen?

Många av oss som arbetar ideellt med att förmedla information till allmänheten ställer oss den frågan ibland. Varför gör jag egentligen det här? Varför allt detta oavlönade slit där man riskerar att förlora allt som man har uppnått hittills i sitt liv? Alla dessa timmar, dagar, månader och år som kunde användas till något annat?

Det finns åtminstone två svar, och Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin ger dem båda i förordet till sin bok:

• För att man vill kunna säga till sig själv och eftervärlden – till exempel sina barn – att man åtminstone gjorde vad man kunde.
• Och för att man anser sig ha något att tillföra i ett angeläget ärende.

En historia om svek, lögner och mörkläggning

Den historia om svensk invandringspolitik som Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin berättar är en historia om svek, lögner, feghet, mörkläggning och gränslös politisk enfald. Om politiker som har tappat förståndet och ett folk som har förts bakom ljuset och hänsynslöst gjorts till försökskaniner i historiens största demografiska, kulturella, sociala och ekonomiska experiment. Ett folk som smädas och straffas när vi inte jublar över vad vi tvingas delta i.

Det handlar om politikernas och journalisternas svek, så gigantiskt att det knappt är fattbart. Om forskarnas svek – forskare som istället för att forska och söka sanningen framträder som politiska aktivister. Ett par av bokens exempel är Stefan Jonsson (marxistisk professor i etnicitet (!) vid Linköpings universitet) och Mattias Gardell (islamkramande Ship to Gazapassagerare och innehavare av Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet).

Grundlösa beskyllningar har tystat en hel nation

Historien om svensk invandringspolitik är också en berättelse om den rädsla och tystnad som har sänkt sig över landet och splittrar sammanhållningen i familjer, bland vänner, släktingar, grannar, arbetskamrater. Om rädslan för att säga fel saker till fel människa vid fel tillfälle, och försöken att hitta en minsta gemensam nämnare för en krampaktig konversation. Vädret. Maten. Husdjuren. Barnen. Snöröjningen. Köksrenoveringen. Melodifestivalen.

Med grundlösa beskyllningar om “rasism” och “främlingsfientlighet” har maktens innehavare i fyra decennier lyckats med bragden att tysta en hel nation. När folket trilskas ska det fostras till underkastelse. Längs vägen har åsiktspoliser som före detta invandrarminister Pierre Schori (s) med skrämseltaktik pressat svenska folket till tystnad. I riksdagens invandrarpolitiska debatt den 21 maj 1997 fällde han det yttrande som i sin totalitära vidrighet slår det mesta som har sagts i sammanhanget:

” Rasism och främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas. Det går inte att i en demokrati hitta några ursäkter, till exempel att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken.”

Drygt en miljon uppehållstillstånd sedan år 2000

Arnstbergs och Sandelins bok visar att det inte finns någon aspekt av invandringspolitiken där Sverige inte är extremt. “Sverige ska vara ett öppet och humant land” – vi har hört statsminister Fredrik Reinfeldts (m) deklaration till leda. I sin praktiska konsekvens innebär den att Sverige är det land som har tagit emot flest irakier (hälften av alla som har kommit till EU). Vi har tagit emot flest somalier och deras stora familjer, och flest så kallade “ensamkommande flyktingbarn” – som i praktiken sällan är vare sig flyktingar, ensamma eller barn. Just nu tar vi emot flest syrier i hela Europa. 7 814 syrier sökte asyl i Sverige under förra året, och en ökning väntas i år.

Mellan 1980 och 2012 har Sverige beviljat drygt 1,6 miljoner uppehållstillstånd. Cirka 700 000 av dem är anhöriga till tidigare invandrade. Bara sedan år 2000 har drygt en miljon uppehållstillstånd (de flesta permanenta) och uppehållsrätter beviljats. Aldrig förr har så många invandrare kommit under så kort tid.

Ett regelrätt befolkningsutbyte

Arbetsförmedlingens statistik hösten 2012 visar att mer än 60 procent av de nyanlända flyktingarna och deras anhöriga har högst förgymnasial utbildning. I praktiken innebär det att ett stort antal funktionella analfabeter kommer till Sverige och måste bidragsförsörjas på livstid. Kostnaderna skenar, men ingen sätter stopp. Invandringsrekorden får inte ens diskuteras eller ifrågasättas förrän journalistflockens vargar vädrar blod.

Mellan 2000 och 2011 ökade antalet personer med utländsk bakgrund med 569 000. Under samma period ökade den inrikes födda befolkningen med 30 000. Det som pågår är ett regelrätt befolkningsutbyte. Men det får vi inte veta i media.

Fjorton gånger fler asylsökande än Finland

Medan Sverige 2012 tog emot 43 887 asylansökningar var motsvarande siffra för Norge 9 785, Danmark 6 141 och Finland 3 129. Sverige tog alltså emot fjorton gånger så många asylansökningar som Finland. Eftersom mer än 90 procent av de asylsökande kommer med hjälp av kriminella människosmugglare som för dyra pengar säljer asylpaket med biljetter och färdigljugna asylberättelser är det uppenbart att det är just smugglarnas val som gör Sverige till den i särklass populäraste destinationen.

Det är genom deras insatser som till exempel somaliska Fadum Mohamd, trots att hon är analfabet, har lyckats med bravaden att välja Sverige som resmål, klarat av att köpa flygbiljetter till sig själv och sina elva barn och ta sig hit med flyg, utan möjlighet att tyda en skylt eller ett enda dokument.

Under Reinfeldts tid har alla förtöjningar kapats

Under Fredrik Reinfeldts alliansregering har alla förtöjningar kapats. Förra året blev ett nytt rekordår med 111 000 uppehållstillstånd. Ökningarna sker på alla områden: antalet asylsökande ökade med 48 procent, antalet skyddsbehövande med 37 procent, ensamkommande unga med 35 procent. Den allra största gruppen, drygt 41 000 personer, fick uppehållstillstånd som anhöriga. En ökning med 27 procent.

Då ska man ha klart för sig att det i de flesta fall inte handlar om familjeåterförening som medias snyftreportage gärna vill få oss att tro. I själva verket är 70 procent nya relationer, det vill säga import av äktenskapspartners, ofta kusiner, från de gamla hemländerna. Under de senaste 30 åren har nära en miljon, omkring 800 000 personer, fått uppehållstillstånd genom asylprocessen. Av de anhöriga som de i sin tur har tagit hit klarar mindre än en procent att försörja sig själva.

Analfabeter som arbetskraftsinvandrare

Den senaste bluffbranschen är arbetskraftsinvandringen. Hur många outbildade lökhackare från icke-västliga länder behöver Sverige? Av 60 000 beviljade svenska arbetstillstånd för personer från utomeuropeiska länder gäller bara en fjärdedel för personer som har teoretiska specialkunskaper inom sitt yrkesområde. 43 procent saknar helt utbildning. Det går utmärkt för analfabeter att komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare, rapporterar Sydsvenska Dagbladet entusiastiskt, utan att ställa några besvärande frågor:

“Det gäller att memorera gästernas beställningar. Dessutom vilket bord som är vilket. En enkel sak för den som kan läsa restaurangbordens siffror och använda ett anteckningsblock. Betydligt svårare för Rachid Abdou, som inte börjat lära sig läsa och skriva förrän nu, som 36-åring.

“Innan fick de andra i personalen säga numren långsamt och tydligt. Men nu har jag lärt mig det viktigaste, som siffrorna och klockan, och klarar mig bättre” säger han. Han kom hit som arbetskraftsinvandrare i somras. Restaurang Occo i Malmö behövde en arabisk restaurangchef och värvade en analfabet från Syrien.

Politikerna har tappat kontrollen

Bilden av Sverige är bilden av en skenande massinvandring som politiker och myndigheter för länge sedan har tappat kontrollen över. Bara ett litet fåtal av dem som får stanna i Sverige är flyktingar. Ett havererat asylsystem släpper igenom en förklädd ekonomisk migration, det vill säga människor som inte har några asylskäl men önskar sig ett bättre liv i landet med världens mest generösa välfärdssystem. År efter år rapporterar migrationsverket att 90-95 procent av dem som söker asyl har falska ID-handlingar eller inga alls. Ändå får många uppehållstillstånd, i strid med utlänningslagen. Lika många, 90-95 procent, kommer enligt Rikskriminalpolisen till Sverige med hjälp av kriminella människosmugglare, framför allt från Irak, Afghanistan och Somalia.

“Hur ska vi gömma våra pengar för svenska myndigheter?”

Falska dokument, hänsynslös människosmuggling, uppdiktade asylhistorier, falska arbetsgivarintyg och scener som den här, berättad av en anonym handläggare (migga) på migrationsverket och återgiven i boken och på Merit Wagers blogg, ger en uppfattning om vad som pågår, med politikernas goda minne.

“En migga i södra Sverige berättar om ett möte med en syrisk familj som söker asyl i Sverige. De har inga individuella skyddsskäl utan har kommit hit på grund av konflikten, säger de. Jag talar om för dem att de får TUT, tillfälligt uppehållstillstånd. De hade inte heller räknat med PUT (permanent uppehållstillstånd) så det var okej. När jag undrar om de hade några frågor till mig så är det fyra viktiga frågor de ställer:

1. Hur snabbt kan vi åka tillbaka och ändå behålla våra TUT, och när vi åker tillbaka till Syrien, kommer Sverige då att garantera vår säkerhet där?
2. Kan du berätta för oss hur vi ska gå tillväga för att gömma våra pengar och egendomar för svenska myndigheter?
3. Hur ska vi få pengar från svenska staten samtidigt som vi också vill starta en firma här?
4. Kommer Sverige att ge oss pengar för smugglingsresan hit, den kostade mycket pengar? I och med att det ju står i alla tidningar i Syrien att Sverige tar emot flyktingar därifrån, så bör väl Sverige också betala kostnaderna för smugglingsresorna för oss som kommer hit!”

Detta får vi inte läsa om i gammelmedia

Autentiska interiörer som den här, eller det faktum att mer än nio av tio som söker asyl i Sverige har falska ID-handlingar eller inga alls, får vi inte läsa om i gammelmedia. Bland svenska journalister råder en tyst överenskommelse om att aldrig med en bokstav antyda någonting negativt med massinvandring och mångkultur. Det är värre än så – de vill inte ens berätta den objektiva sanningen. Att drygt en miljon uppehållstillstånd (de flesta permanenta) och uppehållsrätter har beviljats mellan år 2000 och 2012 – det vill säga en djupgående förändring av landets demografi – anser inte journalisterna är någonting att över huvud taget rapportera om.

Ett paradis för terrorister och andra kriminella

Bristen på kontroll i asylprocessen innebär att det bland alla identitetslösa som beviljas asyl i Sverige döljer sig ett okänt antal krigsförbrytare,  folkmördare, terrorister  och andra grovt kriminella. Sverige har blivit ett tryggt och kravlöst paradis för mördare, våldtäktsmän och terrorister – och ett alltmer otryggt land för ursprungsbefolkningen.

Zulmay Afzali, tidigare stabschef för narkotikabekämpningen i Afghanistan, nu flykting i Sverige, varnar för de alarmerande riskerna med alla som släpps in i Sverige utan kontroll:

“Bland de asylsökande finns många extrema islamistiska jihadistgrupper som tar sig in i Europa, utnyttjar asylmöjligheten och sedan skapar egna samhällen i samhället där de sprider sin våldsamma ideologi.”

“Om hundratals ton narkotika lätt kan smugglas till Europa, vad är det då som hindrar smugglare att också föra in tonvis med explosiva ämnen? Så frågan är: Hur säkra är vi i Europa? Det är en stor och viktig fråga som måste tas på allvar” skriver Zulmay Afzali på Newsmill.

“Papperslösa”, “flyktingar”, “asylgömda” …

I det snabbt accelererande befolkningsutbytet spelar journalisterna sin roll med perfektion. De vilseledande manövrerna är många och utstuderade. Till exempel kallas invandrare i media genomgående för “flyktingar” – trots att bara några få procent av dem som får uppehållstillstånd har flyktingstatus. En journalistkollega sa redan för nästan 30 år sedan till Gunnar Sandelin:

“Vi behöver inte rätta oss efter myndigheternas beskrivningar. Människor som har lämnat sitt land är på flykt, och därför kallar jag dem också för flyktingar.”

Kollegans attityd speglar fortfarande inställningen på redaktionerna. “Vi skiter i att kalla saker för deras rätta namn, vi säger vad som passar oss.” Med envisheten hos en större åsneflock framhärdar journalisterna i att kalla illegala invandrare “papperslösa” – trots att de flesta av dem har papper på beslut om att de inte har rätt att vistas i landet. Vad händer den journalist som använder den korrekta termen “illegal invandrare”? Frysboxen eller sparken? “Asylgömda” är en annan språklig innovation. Men har man asylskäl behöver man inte gömma sig.

Misshagliga röster tystas

Det pågår en tydlig upptrappning från medias sida i att tysta misshagliga röster, samtidigt som ren dårskap släpps fram i full frihet. En av Sveriges största dagstidningar, Dagens Nyheter, föreslår till exempel på fullt allvar i en ledare att illegala invandrare ska ges rösträtt.

Sakliga och faktaspäckade invandringskritiska debattartiklar nobbas av medias debattsidor. Den artikel, “Sverige klarar inte så stor invandring”, skriven av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin, som publicerades på Newsmill den 11 mars  hade refuserats av i tur och ordning samtliga stora svenska morgontidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet.

Känslopjunk går däremot bra att publicera

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Rapport från lögnens rike”

Muslim gang-rapes across Europe under-reported in press

High profile-gang rapes in India have been in the headlines since December. The phenomenon is growing across Europe too, but tends to be under reported due to the high incidence of Muslim perpetrators which makes it politically incorrect to mention.

In December 2011 a Swedish mother-of-two was subjected to a brutal gang-rape by 12 Afghan immigrants in a refugee camp in Mariannelund. Reports stated

“The rape was oral, anal and vaginal sometimes with three rapists inside her at the same time while everybody was cheering and clapping. The gruesome rape marathon lasted for 7 hours. 11 suspect may have been involved taking turns while drinking and getting high on drugs. The asylum seekers were cheering and clapping their hands during the rape marathon while calling the victim “whore” and “slut”.”

According to Vimmerby Tidning

“The woman went into shock while the rapes were still underway, and has since been in a heavily traumatised state. She is now subject to nightmares and panic attacks, and lives in a psychiatric clinic. She is bound to a wheelchair due to damages to her abdomen, and suffers from faecal incontinence.”

The main perpetrator Rafi Bahaduri, 25, had already committed four other rapes in Sweden. The case is not unique. There is a growing trend of gang-rapes perpetrated against white women by Muslim rapists.

In the U.K. there has been a steady stream of cases where primarily under- privileged young English girls have been targeted, groomed and raped by gangs of what the British press euphemistically refers to as Asian men. However, the published names of the perpetrators are primarily of Pakistan and Afghanistan origin when the gang rapists appear in court. The Asian gangs do not contain rapists from China, Japan, and the Philippines.

Fortsæt med at læse “»Iran has crossed every red line«”

Malmöpolisen kraftsamlar när SDL demonstrerar mot islamisering, Man ska ha högläsning ur Koranen. Webkamera – Stortorget, Malmö. Det er klart, at sådan noget som Swedish Defence League ikke tager kegler, men når Svensson har fået nok, har de ingen måde at stoppe det på, og de har selv fabrikeret situationen. Når det multikulturelle tyranni går ned med et brag, håber jeg at være til stede og opleve det. Jeg har forudsagt det i tyve år, og det vil ske. Bagefter – det kan ingen forudse, det er rent hasardspil, der kan blive alt for ‘interessant.’ Kortvarig dramatik, Motdemonstranterna rev ner kravallstängslet och tog sig förbi avspärrningarna. Oroligheter på Stortorget i Malmö, Sydsvenskan har en mere veludviklet fortræningsevne end Skånskan: Följ Malmö FF-BK Häcken, står der på forsiden.

Flere videos i kommentarfeltet.
Från folkhem till förfall, IV

Avsnitt fyra: 1970- och 1980-tal. Den politiska vänsterns totala dominans i medier och kulturliv. Djup industriell kris. Första stora flyktingströmmarna.

Av Thomas Nydahl

Nu inträder en period i det svenska samhället som gör det både mer turbulent och polariserat. Det stora vänsteruppsvinget efter 1980 har dels fött en rad kommunistiska sekter där välkända, offentliga profiler är medlemmar, dels ökat denna vänsters dominans över massmedierna. I press, radio och tv sitter vänsteraktivister på tunga poster, i nio fall av tio är de kulturredaktörer, men deras åsiktshegemoni räcker långt utanför kultursidorna. Det väcker inte någon större uppståndelse att vara medlem i stalinistiska och maoistiska sekter som kfml(r) eller SKP. Skådespelaren Sven Wollter är fortfarande en av landets populäraste personer. Hans stalinism ventileras inte i press och andra medier. Det stora vänsterpartiet, VPK, närmar sig under CH Hermansson och senare under Lars Werner alltmer socialdemokratin i inrikespolitiken. Inte för inte kallas partiet skämtsamt för ”Kamrat fyra procent”. Utrikespolitiskt står de konsekvent på Sovjetblockets sida, även om de tillåter kritik mot alltför grova övertramp.

Vietnamkriget, som avslutas 1975, har radikaliserat en hel europeisk generation. Sverige utgör inget undantag. När Sovjet ockuperar Afghanistan 1979 sover den svenska vänstern. Det bildas ändå en solidaritetsrörelse av samma sort som den som grundades vid Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968. Denna rörelse består ofta av gamla vänstermänniskor som genomskådat retoriken och sett verkligheten i ögonen. När de demonstrerar mot Sovjetunionen händer det att gamla partikamrater ropar ”jävla antikommunister” åt dem. Den mediavänster som etablerat sig fortsätter dock att styra hela opinionsbildningen.

Sverige genomgår än värre ekonomiska kriser. Den stora krisen i textil- och konfektionsbranscherna hade förvisso börjat redan på 1950-talet men den akuta krisen, då stora företag antingen flyttade utomlands eller lades ner för gott, kom sent på sextiotalet och in på sjuttiotalet. Krisen ledde till att osannolika 70.000 människor förlorade sina arbeten i en tidigare så vital näring.

Sedan kom varvskrisen, som fick ännu större återverkningar på svensk ekonomi och på hela samhällsstrukturen. 1977 försökte man med inrättande av Svenska Varv AB genom statligt ingripande rädda varven. Det gick förstås inte. Det byggdes mycket billigare båtar i Japan och Korea. I städer som Landskrona, Malmö och Göteborg försvann de varv som tidigare varit städernas profiler. Ett Malmö utan den legendariska Kockumskranen tedde sig osannolikt. Allt produktionsstöd till varven togs bort 1985 och branschens epok var över. Varvsnedläggningarna ledde också till att tusentals mindre företag, som fungerat som underleverantörer i varvsstäderna, fick stängas för gott. Skogs- och pappersindustrierna hade också en svår kris vid denna tid. 1970-talet var också tiden för den internationella turbulens som kallades ”oljekrisen” åren 1973-74. Oljestaterna visade för första gången musklerna, vilket också visade hur sårbart väst var.

Sverige genomled en tid av stora sociala problem. Arbetslösheten steg. Trots att löneutvecklingen var bättre i Sverige än i många andra länder fortsatte missnöjet att jäsa på arbetsplatserna. De vilda strejkerna blev ett nytt inslag. I samband med detta fick de lokala fackföreningarna för första gången sedan 1930-talet se en aktiv, kommunistisk agitation, som spädde på missnöjet och som fick människor att tala mindre om sina fackliga ombud och mer om ”fackföreningspampar”. Människor lämnade facket och stannade bara kvar i a-kassan. Nu hjälpte det inte att regeringen under hela 70-talet etablerade så kallade stödområden i landet. De stora statliga penningflödena saknade marknadsmässiga motsvarigheter. Problemet var förstås inte isolerat till Sverige. I hela Europa fick människor se fabriker förvandlas till ekande tomma ödehus som förföll och fick städernas ytterområden att se ut som övergivna zoner.

Flyktingarna från kuppens Chile blir från och med september 1973 ett nytt incitament för den vidöppna dörrens politik. Den svenska vänstern jublar över sitt nya fikonlöv. Victor Jaras sånger går över landet som vore de väckelsesånger. Inte ett ord om fängslanden, förföljelser och tortyr på Kuba hör man, men Chile framställs som den värsta militärkuppen på jorden och alla som tar tillfället i akt att fly hälsas med öppna armar hit. Så blev det aldrig med Argentina, där militärjuntan härskade med betydligt värre metoder. Vänstern hade bestämt sig för att göra Chile till sin stora hjärtefråga. De hade de bästa sångerna och de vackraste flyktingkvinnorna. Allendes porträtt hängdes upp bredvid Marx, Engels, Lenin, Mao, Che, Castro och andra despoter. De flesta glömde bort att Allende mer hade varit en gråsosse i sin korta praktik. Han passade bara alltför väl in i den internationella bilden av en ny vänsterhjälte (han skulle senare få efterföljare i Nicaragua där de korrumperade Sandinisterna styrde).

Man kan på allvar tala om att samförståndslösningarna och Saltsjöbadsandan vid den här tiden för alltid är begravda. Arbetskraftsinvandringen är stoppad. Med den chilenska människoströmmen får vårt land för första gången en liten aning om vad som väntar. Ingen kan dock föreställa sig att hundratusentals människor ytterligare ska flytta in i svenska bostäder och leva på svenska bidrag. Men vad man framför allt inte kan föreställa sig är att de senare inflödena ska komma från en från oss så väsensskild kultur: islam.

Nästa artikel tar sitt avstamp i slutet av 1980-talet, då statsminister Olof Palme redan är mördad och hans efterträdare står bakom det så kallade ”Luciabeslutet”.

Från folkhem till förfall, V

Statsministern mördad, Luciabeslutet är fattat och invandringen från de muslimska länderna börjar öka. Jordbruket har blivit industri och förorterna blir getton.

1980-talet går stapplande in i det nya årtiondet. 1986 har Olof Palme mördats på öppen gata, och trots till synes massiva insatser tycks hela mordutredningen sjabblas bort. Landet styrs av en snabbinkallad Ingvar Carlsson, mer teknokrat och grå bakgrundsman än statsman. Hans regering ska leda landet den sista sträckan fram till valet 1991 då socialdemokraterna tappar fem och en halv procent av väljarstödet och regeringen Bildt tillträder.

Fortsæt med at læse “Stortorget i Malmø – en mindre lokalkrig”