En lang og interessant dokumentar der blev sendt på France 3 i onsdags. Der er hidtil usete filmklip med morderen og jihadisten, hans mor medvirker meget grædende – “han var en god dreng” – undtagen når hun taler om sønnens voldsmanual, koranen, så smiler hun over hele femøren. Også hans søster medvirker, hun skammer sig ikke for at optræde til trods for at hun helt støttede sin brors forbrydelser.(Mohammed Merahs søster: “Jeg er stolt af min bror”.) Disse to åndeligt korrupte madammer fik mig til at tænke på Hitlers søster Paula, der også havde sin forbryderbror som idol til sin dødsdag. Endnu en gang havde nazierne Adolf og Muhammed et kort rendezvous i min hjerne.

Ligeledes er der en stærk kritik af fransk politi, der overvågede Merah i et års tid op til mordene, men alligevel ikke havde styr på ham, men hvor mange af hans slags kan en politistyrke overhovedet mandsopdække? Endelig er der en detaljeret beskrivelse af belejringen af hans bolig og hans fanatiske dobbeltspil og voldelighed det døgn. French Government Ignored Intelligence Chief’s Recommendation to Arrest Mohammed Merah Because it Believed Perpetrator was From “Far-Right”. Hele dokumentaren, fransk, utekstet, men selv for en blot rudimentært franskkyndig, vil den være interessant.

.

»A savage betrayal of the British people«

Usædvanligt uforsonlige ord i engelsk debat. – Man hører fra tid til anden en S, SF eller R politiker sige, at diskussionen om masseindvandringen, “den foregik i VKO-tiden, nu er vi kommet videre, vælgerne vil diskutere krisen, folkeskolen, folke..bla bla bla.” Drøm videre! De vil opdage, at VKO-tiden var som en kort ouverture til en lang opera. Også i Frankrig, Tyskland, Sverige og England tælles der ned til et opgør med forrædderiet, og det kan blive langt og bittert, så gør jeg ingen illusioner, det multikulturelle mindretal, der kuppede demokratiet og førte deres vilje igennem. I er langt fra af krogen endnu undtagen de af jer, der har været så forudseende at dø som f.eks. Svend Auken og Tøger Seidenfaden. Leo McKinstry skriver:

THROUGHOUT the Labour Party’s long, destructive period in office the party’s immigration policy represented a savage betrayal of the British people.

As the floodgates opened to new arrivals the very fabric of our country was transformed. Vast swathes of urban Britain became like a foreign land. Social cohesion collapsed. British workers were thrown on the economic scrapheap. No occupying foreign invader could have done more damage to Britain than the treacherous, unpatriotic governments of Tony Blair and Gordon Brown. There is now growing public fury and despair over what has happened to our once well-ordered nation.

In truth Labour almost wrecked our nation with their aggressive social revolution, in which the rate of immigration was deliberately cranked up to almost 600,000 new arrivals every year.

Fortsæt med at læse “Mohammed Merah : ‘Itinéraire d’un tueur’”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det pågår en ekonomisk och demografisk jihad mot Europa och de europeiska befolkningarna. Våra välfärdssystem håller på att tömmas av främst muslimska invandrare som anser att de enligt islam har rätt att bli försörjda av icke-muslimer. De sinande trygghetssystemen är en tickande ekonomisk och politisk bomb som snabbt leder mot välfärdsstaternas sammanbrott. Men politikerna som själva har skapat den vill inte låtsas om den. Sverige är särskilt illa ute på grund av landets extrema invandringspolitik.

Det finns 50 miljoner muslimer i Europa. 80 procent är arbetslösa och lever på bidrag.

“De är tiggare. De lever på bidrag från befolkningen i Väst. Om de stannade kvar i sina muslimska hemländer skulle de dö. Inte ens kor och getter kan överleva i den muslimska världen” säger den frispråkige egyptiske islamforskaren Ali Abd al-Aal i den här videon. Han är själv islamist men drar sig inte för att såga den muslimska världen jäms med fotknölarna.

Det är din skyldighet att försörja muslimer

Och du som tillhör Europas urbefolkningar och ska finansiera invandringen från underutvecklade länder i tredje världen – hur är ditt liv som försörjare? Du stiger upp tidigt på mornarna, åker till ditt arbete och arbetar minst åtta timmar. Åker hem, tar hand om barn, familj och hem. Samma visa år ut och år in. Kanske drömmer du om att något gott ska komma ut av det, någon form av belöning för att du är så flitig och laglydig.

Enligt islam är du en löjlig figur – men du är den idealiske icke-muslimen. Du är en kuffar, en otrogen. Därför är du skyldig att arbeta i ditt anletes svett, inte bara för att försörja dig själv utan också försörja muslimer som har viktigare saker för sig än att arbeta. De har sitt jihad (krig mot icke-muslimer) att tänka på, en religiös tvingande plikt för varje rättrogen muslim. Det är kanske inte vad du har planerat, men med dina skattepengar finansierar du deras jihad mot oss i Väst och bidrar till att islam får allt starkare fäste.

Västs politiker iscensätter sina egna länders undergång

Det är ingenting som sker slumpmässigt – det sker i enlighet med islam. Genom att låta missbruket av bidragssystemen fortgå obehindrat iscensätter politikerna i Väst sina egna länders undergång. Den politiske analytikern Soeren Kern avslöjar i en artikel på den New York-baserade tankesmedjan Gatestone Institute´s nätsajt  en rad exempel på hur utnyttjandet ser ut i praktiken.

Självklart är det inte enbart muslimer som utnyttjar de europeiska trygghetssystemen för att kunna leva ett behagligt arbetsfritt liv. Och självklart utövar inte alla muslimer denna form av jihad. Men det är bara muslimer som kan anföra religiösa skäl att låta sig försörjas av andra. Enligt profeten Mohammed, alla muslimers stora förebild, är plundring, rån och utpressning att föredra framför att slita ut sig med att bruka jorden eller ägna sig åt annat hederligt arbete. Han sa:

“Jag får mitt uppehälle under skuggan av mitt svärd.”

“Sluta arbeta, lev på bidrag, ägna er åt jihad”

Mohammeds nutida lärjungar för hans budskap vidare. Den radikale islamistiske imamen Anjem Choudary, född 1967 i England, är en före detta advokat som länge har drivit kampanjer för sharialagar i Storbritannien och övriga Europa. Han sa nyligen att

“muslimer har rätt att ta pengar från icke-muslimer. Det är normalt att ta pengar från kuffar. Du arbetar. Vi tar pengarna, Allahu Akhbar.”

Själv lever han gott på bidrag från den brittiska välfärdsstaten och har filmats när han uppmanar sina åhörare att säga upp sina jobb och utnyttja arbetslöshetsersättning så att de får mer tid att ägna åt “heligt krig” mot icke-muslimer.

Utdrag ur talet, publicerat i Londontidningen The Sun den 17 februari har väckt häftig debatt om det snabbt växande problemet med invandrare som i takt med invandringen från muslimska länder dränerar de europeiska välfärdssystemen. Och vi ska definitivt inte slå oss för bröstet i de nordiska länderna. Alarmerande siffror visar att samma sak pågår här.

“Muslimer ska bara arbeta en eller två dagar per år”

För Anjem Choudary är icke-muslimer enbart värda förakt. Han drar sig inte för att förlöjliga hårt arbetande människor som sliter för att försörja honom och hans stora familj.

“Människor är upptagna av att arbeta hela livet. De vaknar klockan sju. De går till jobbet klockan nio. De arbetar åtta, nio timmar per dag. De kommer hem klockan 19, tittar på Eastenders i tv och sover – och de gör det i 40 år av sina liv. Det är slaveri. Vad är det för sorts liv? Det är kuffars liv.”

Muslimer ska lära av de vördade förebilderna i den islamiska historien, anser Anjem Choudary. De arbetade bara en eller två dagar per år. Resten av året var de upptagna med jihad. Han hävdar att muslimer är berättigade till bidrag just för att de är muslimer. Bidragen är en form av jizya, en extra skatt som icke-muslimer är tvingade att betala i muslimska länder och en påminnelse om att icke-muslimer alltid är underlägsna och underordnade muslimer.

Det Anjem Choudary säger är helt i överensstämmelse med koranen, hadither och sharia. Att suga ut värdsamhället kan ses som en form av jihad på låg konfliktnivå, eftersom det försvagar kuffar-staten. Målet är att “eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån så att Guds religion görs segerrik över alla andra religioner”. (Ur “Memorandum”, bilaga till Shariah the threat to America).

Får minst en halv miljon per år för att göra ingenting

Choudary är gift och har fyra barn. Han njuter av ett bekvämt liv som de brittiska skattebetalarna betalar notan för, år efter år. The Sun har rapporterat att han kvitterar ut mer än 25 000 GBP (drygt 242 000 SEK) per år i försörjningsstöd. Bland annat får han 15 600 pund (= 151 164 SEK) per år i bostadsbidrag för ett hus värt 320 000 pund (= 3,1 miljoner SEK) i Leytonstone i östra London. Han får också 1 820 pund (= 17 636 SEK) i kommunalt bidrag, 5 200 pund (= 50 388 SEK) i inkomststöd och 3 120 pund (= 30 233 SEK) i barnbidrag.

Anjem Choudary cashar med andra ord in minst en halv miljon kronor per år på att göra ingenting – utom att uppmana till krig och våld mot dem som försörjer honom.

Många mjölkar välfärdssystemen på pengar

Eftersom hans bidrag är skattefria motsvarar de en årsinkomst på 32 500 pund (= 314 925 SEK). Som jämförelse var snittlönen 2012 för en heltidsarbetande i Storbritannien 26 500 pund (= 256 785 SEK). Anjem Choudary är långtifrån ensam om att hårdexploatera Storbritanniens välfärdssystem. En lång rad uppmärksammade fall visar att många invandrare sätter i system att mjölka de sociala trygghetssystemen på så stora summor som möjligt, och att de dessutom anser att det är deras rättighet – helt i enlighet med islam – att bli försörjda och få luxuösa bostäder på skattebetalarnas bekostnad.

Den palestinska flyktingkvinnan Manal Mahmoud fick i augusti 2012 en ny flott fastighet i London, betald av skattebetalarna, sedan hon och hennes sju barn hade gått loss på och förstört ett viktorianskt hus för 1,25 miljoner pund (drygt 12 miljoner SEK) i Fulham i västra London. Huset i Fulham hade renoverats för 76 000 pund (= 736 440 SEK) innan familjen flyttade in. Mahmoud kom till Storbritannien 2000 med sin man, som hon nu är skild från. Hon säger:

“Jag har rätt att bo i ett sånt här hus även om jag inte betalar för det utan lever på bidrag. Det är rättvist att regeringen håller oss med bostad.”

Somalier fick 20-miljonershus i Kensington

De somaliska asylsökandena Abdi och Syruq Nur och deras sju barn har fått ett 2,1-miljonershus (drygt 20 miljoner SEK) i Kensington, en av Londons mest exklusiva adresser. De hade klagat på att deras bidragsfinansierade hem i Kensal Riseområdet i Brent låg i ett “fattigt” område.

Huset i Kensington kostar skattebetalarna 8 000 pund (= 77 520 SEK) i månaden. Sedan Nur 2009 förlorade sitt arbete som bussförare (där han tjänade 6,5 pund i timmen) lever familjen helt på socialbidrag. Deras nya hem anses vara ett av de dyraste hus som någonsin har betalats med statligt bostadsbidrag. Och familjen handlar helt rätt enligt islam: samtidigt som de sitter hemma deltar de i jihad genom att underminera ekonomin i det land som har tagit emot dem.

Årshyra 775 000 kronor för arbetslös sexbarnsmamma

Essma Marjam, en arbetslös sexbarnsmamma, får mer än 80 000 pund (= 775 200 SEK) per år från de brittiska skattebetalarna till hyran på en fastighet för närmare 20 miljoner kronor i närheten av Paul McCartney´s hus i en exklusiv Londonförort. Marjam får dessutom ungefär 15 000 pund (= 145 350 SEK) per år i andra bidrag, bland annat betald hjälp med att ta hand om barnen, i åldrar från 5 månader till 14 år.

“Jag flyttade hit eftersom jag har rätt till ett hus med fem sovrum. Jag hade ett kommunalt hus med tre sovrum men behövde mer utrymme när min nya baby föddes. Så kommunen gick med på att betala 1 600 pund i veckan till en privat hyresvärd eftersom de inte hade något hus som är tillräckligt stort. Det här huset är stort och underbart, men jag har inte tillräckligt med möbler för att möblera det” säger Marjam.

Två miljonbostäder till samma familj

I ett luxuöst femvåningshus för 1,8 miljoner pund (= 17,5 miljoner SEK) i centrala London bor den somaliska asylsökande Nasra Warsame, hennes sju barn (mellan två och sexton år gamla) och hennes gamla mor.  Årshyran som de brittiska skattebetalarna står för uppgår till nästan en miljon kronor: 83 200 pund (= 806 208 SEK). Warsame´s make Bashir Aden och ett av barnen bor i en separat fastighet i närliggande Camden. Han säger att de lever åtskilda för att familjen är för stor för att få plats under ett tak. Hans tvårumslägenhet betalas också av skattebetalarna. Båda bostäderna är lyxigt utrustade med skinnmöbler, flera platt-tv och datorer.

300 000 muslimer lever i förbjuden polygami

Trots att polygami är förbjudet i Storbritannien uppskattar brittiska experter på social välfärd att det finns åtminstone 20 000 polygama muslimska äktenskap i England och Wales. Om genomsnittsstorleken på en sådan “familj” är 15 personer kan det röra sig om 300 000 personer som lever i polygama familjer i Storbritannien. Genom att ha en rad fruar i separata hushåll och kräva bidrag som är avsedda för ensamstående mödrar och deras barn kramar muslimska immigranter tiotals miljoner pund ur staten. Kvinnorna i de polygama relationerna är berättigade till fullt bostadsbidrag – som uppgår till 106 000 pund (= drygt 1 miljon SEK) per år i vissa delar av London – och barnbidrag med 1 000 pund per år (= 9 690 SEK) för det första barnet och 700 pund (= 6 783 SEK) för varje barn därefter. Ju fler barn de föder, desto mer bidrag.

Dömd islamist har kostat oräkneliga miljoner

Europas skattebetalare håller ett okänt antal islamister och terrorister under armarna på offentlig försörjning. Storbritannien borde ha dragit slutsatser av bland annat terrorbombningarna i London den 7 juli 2005 som kostade 52 personer livet och skadade 700. Samtliga fyra islamistiska självmordsbombare var brittiska medborgare, uppvuxna i England. Men brittiska myndigheter fortsätter att vräka pengar över islamisterna som om ingenting hänt.

En av dem är den egyptiskfödde enögde och enarmade islamistiske imamen och hatpredikanten Abu Hamza al-Masri.  I oktober förra året utlämnades han till USA efter beslut i London High Court. Han är dömd till sju års fängelse i Storbritannien för att i den radikala Finsbury Parkmoskén i London ha uppviglat till mord på icke-muslimer.

I USA är Abu Hamza åtalad bland annat för att ha försökt bygga upp ett träningsläger i Oregon för al-Qaida, ett projekt som också den svensk-libanesiske terroristen Oussama Kassir var involverad i och dömdes till livstids fängelse för av en amerikansk domstol i maj 2009.

Frun har bott i högstatusområde i 15 år

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Europas ekonomiska jihad”

(Jerusalem-muftin Amin al-Husseini i samtal med Adolf Hitler)

Af Thomas Nydahl

Eftersom jag publicerat mig under pseudonymen Nils Andersson i Dispatch International har jag inte velat visa texterna här i bloggen. Eftersom jag nu bestämt mig för att också i Dispatch skriva under eget namn kommer här en artikel om rasism och fascism publicerad i DI torsdagen den 7 februari:

Det finns en anti-islamistisk rörelse i Europa idag, den är ett faktum. I olika publikationer, hemsidor och bloggar på nätet men också tryckta på papper som Dispatch International, formulerar den sig. Få av dessa, seriösa publikationer använder ett upphetsat eller grovt språk. Läser man norska Document.no finner man en lågmäld, nästan sober, framtoning. Detsamma gäller Sappho.dk i Danmark (och till jag tillägga: Snaphanen.dk som blivit ett forum också för svenska skribenter).

Ändå vet vi att såväl liberala som extremvänsterpublikationer i Sverige kallar dem för ”rasister” och ”fascister”. Det är därför på sin plats att reda ut begreppen.

Vad är en rasist? Historiskt sett finns det ett tydligt och skarpt avgränsat sätt att beskriva rasisten: det är en människa som (negativt) särbehandlar en annan människa utifrån hennes hudfärg eller nationalitet. Rasismen kom inte minst till uttryck under den koloniala epoken. Men rasismen skulle förskjutas åt ett annat håll, både som fenomen och begrepp. I Sverige talade vi om ”omvänd rasism” när till exempel Zimbabwes diktator Mugabe lät fiendeförklara, bränna ner deras gårdar och slutligen fördriva landets vita farmare. I mindre skala använde vi begreppet för att reagera mot (positiv) särbehandling, som när en invandrare fick en tjänst enbart utifrån det faktum att han eller hon var invandrare.

Vilken är poängen med att anklaga en anti-islamist för att vara rasist? Islam är en religion, inte en ras. Islamismen är en politisk kraft som fötts inom islam och har Koranen som sin stridsskrift. Om jag kritiserar kristen fundamentalism för att vara fientlig mot homosexuella eller för att på sekters vis skada människor – kallas jag rasist då? Nej, då är jag alldeles självklart en religionskritiker. Det kallas jag även om jag särskilt kritiserar metodistkyrkor i Afrika, som är kända för att vara slutna och fundamentalistiska. Trots att kritiken drabbar svarta människor kallas den inte rasistisk. Tvärtom applåderas den som en del av upplysningen och det moderna projektet.

Varför blir kritiken av islam och islamism då rasistisk? Jag menar att det hänger samman med den djupt irrationella föreställningen att människor som kommit till Sverige från andra länder per definition går fria från kritik. Att kritisera islam och islamism blir rasism just för att kritiken drabbar en invandrare eller flykting. Men kritiken av kristendomen drabbade ju många enskilda människor. Många bland dem kunde känna sig kränkta. Det spelade ingen roll, de fick ”ta kritiken” som det hette. Varför kan inte en muslim ”ta kritiken” om han eller hon föreställer sig ett liv i Sverige. Är det rentav så att rasist-anklagelsen är avsedd att sätta munkavle på en kritisk diskussion? I så fall används ordet på ett sätt som är såväl språkligt som socialt felaktigt. När Uppdrag granskning i SVT på nytt reser runt i svenska moskéer skildrar de en värld som är så inskränkt och så föråldrad att den håller individer kvar i okunskap och förtryck.

När samma fenomen beskrivs av anti-islamistiska medier borde det vara lika självklart att lyssna till dem – utan att låta rasist-kortet komma upp som ett hinder. Det är inte rasism att kritisera islam och islamism. Det är i själva verket raka motsatsen eftersom kritiken inte riktas mot någon specifik nationalitet som tillhör islam. Kritiken riktas mot en religion och en ideologi, inte mot en nationalitet, en hudfärg eller en språklig tillhörighet.

Fortsæt med at læse “Vem är rasist? Vem är fascist?”

Nok er Choudary en klovn, men han er en farlig klovn. Jeg ville kalde ham en tændsats. Sker der større sociale konfrontationer i England en dag, og det kan kun være et spørgsmål om tid, er det en type som ham, der leverer gnisten til bålet. Det er ingen dyd at tolerere hans provokationer i dag, tværtimod, det er en udeladelsessynd, de kommer til at fortryde.

A video of the clash — insultingly entitled “Munafiq police officer exposed” — has been posted online. In Arabic a munafiq is a religious hypocrite. The hostile exchanges begin as someone asks the unidentified officer — one of three counter-terrorism cops called to the meeting in a Birmingham hall — his name. As the exchanges continue the officer confirms he is a Muslim — and is branded a “mushrik” or plotter against Islam. Choudary is then filmed saying: “You come in and you intimidate people. That’s the reason why the Muslim community hate munafiqs and kuffar (non-believers).” Hate preacher’s vile rant at Muslim cop

OIC Generalsekretær Ihsanoglu var i Stockholm

For at besnakke Reinfeldt og Bildt og andre oppustede nulliteter, og se, Dagens Nyheter har en moderat kritisk artikel om denne hykler. Jeg tabte et halvt glas rødvin i tastaturet og måtte skifte laptop. Jeg har heldigvis fire efterhånden:

Men så kommer frågan från Israels ambassadör: Hur ser ni på det faktum att majoriteten av era medlemsländer bedriver antisemitiska kampanjer? Och svaret från generalsekreterare Ihsanoglu är inte upplyftande.

”Muslimer kan per definition inte vara antisemiter”, säger han, ”vi betraktar Moses som en profet, liksom Jesus. Araber är dessutom också semiter.”

Han går vidare in på islams långa historia av relativ tolerans mot judar, berättar om hur dessa ofta levt i fred i muslimska länder medan de förföljts av kristna – ett faktum inte minst under andra världskriget. Och hur han själv brukar markera mot både islamofobi, antisemitism och andra stereotyper.

Det låter bra. Men det är ett undanglidande från frågan. För naturligtvis är generalsekreteraren för OIC fullt medveten om den antisemitism som just nu frodas i skolböcker, massmedier och politisk retorik på så många håll i arabvärlden. Blunda inte för antisemitismen

Paul Weston Launches New Political Party to Confront Militant Islam and End Ethnic Cleansing

Liberty GB Press release:

At midday on Saturday 9th March 2013 Paul Weston, former UKIP candidate and former British Freedom Chairman, launches a new patriotic party called ‘Liberty GB’.

Unlike the mainstream parties and UKIP, Liberty GB will confront the three greatest threats to Britain’s future peace and security, namely the rise of fundamentalist Islam, the hijacking of traditional British culture and institutions by well-organised left-wing ‘progressives’, and mass Third World immigration, which is rapidly cleansing native British people from their own towns and cities.

Whilst there is no guarantee at this late stage that Britain can be saved, Liberty GB will endeavour to halt our accelerating descent into economic, educational, moral, cultural and social ruin.

Fortsæt med at læse “Anjem Choudary insults Muslim anti-terror cop”

Mikael Jalving har været i Stockholm:

Nationalstaten er demokratiets garanti, men angribes alle steder fra, mener den svensk etnolog Karl-Olov Arnstberg, der udgiver kritisk bog om indvandringen.

I disse dage udgiver han på eget forlag sammen med journalisten Gunnar Sandelin en bog på 400 sider om den svenske indvandrerdebat – eller snarere mangel på samme – med titlen “Indvandring og mørklægning”. Bogen fremlægger en mængde indvandrerstatistik og beskriver mere essayistisk, hvordan den menige svensker forsøges opdraget til en bestemt moral, og hvordan medierne vinkler virkeligheden, ligesom bogen går i direkte clinch med fem navngivne højtplacerede svenske akademikere, heriblandt Mattias Gardell, professor i religionshistorie, der ifølge forfatterne sviger den videnskabelige metode og i stedet arbejder som aktivister for indvandring og imod “racisme”.

»Gunnar og jeg forsøger at skabe et bedre grundlag for en hæderlig debat i og om indvandringen til Sverige og viser, hvordan forskerne svigter. De svigter, fordi de burde vide bedre.«

Hvad er det, de burde vide bedre?

»At de seneste mange års indvandring til Sverige fra ikkevestlige lande medfører mange direkte og afledte problemer. Man kan ikke have en så godt som fri indvandring sammen med en skatteyder-finansieret velfærdsstat. Velfærdsstaten skabes af folks arbejde og deres evne til at betale skat. Den massive indvandring fra fjerne lande og kulturer ændrer afgørende ved denne præmis og risikerer at ødelægge den motor og moral, der holder samfundet kørende.«

Hvorfor er det en provokation at argumentere sådan i Sverige?

»Fordi det lyder forkert. Den svenske offentlighed er en popularitetskonkurrence, og det at beskrive virkeligheden så præcist som muligt har længe været en provokation.

Fra venstre bliver nationalstaten kaldt reaktionær og farlig pga. Anden Verdenskrig. Nationalstaten angribes også indefra – af multikulturalismen. Som forventer, at mennesker, der aldrig før har prøvet at leve i en nationalstat, pludselig skal kunne det, selv om de typisk er solidariske med deres egen etniske gruppe frem for med nationalstaten.«

Hvad er konsekvensen?

»Solidariteten falder sammen. Nationalstaten hviler på arbejde og skattebetaling, og mister vi nationalstaten, så overlader vi magten til storkapitalen og finansfyrsterne, der kun interesserer sig for penge. Da går demokratiet også fløjten. Mister vi nationalstaten, mister vi alt. At ikke engang venstrefløjen forstår, at nationalstaten er demokratiets garanti, det er måske det største svigt af dem alle.«. Mikael Jalving: Jyllands-Posten 08.03.2013 (ikke online) – Thomas Nydahl:“Nationalstaten er demokratiets garanti”. Mikael Jalving besöker Karl-Olov Arnstberg i Stockholm.

Kvindesagens forræder

I går aftes kunne i SVT Debatt man igen høre Gudrun Schyman sige, at der ikke findes en kulturelt-religiøst betinget vold mod kvinder, kun ‘den verdensomspændende patriarkale vold’, som alle vi mænd jo kender så godt fra vores egen behandling af kvinder. Hun har tidligere kaldt det racistisk overhovedet at tale om æresvold – Idén om hedersvåld är rasistisk. 2009-03-27 og Ohederlig debatt om förtryck i hederns namn.

Jeg antager hendes vægren er psykologisk, hun vil ikke være medansvarlig for de massive mængder kvindevold, hun har været med til at installere i Sverige, men det er hun som tidligere kommunistleder. Mindst en gang om måneden må en indvandret kvinde lade livet for sin hustyrans hænder, men ofrene skal ikke forvente sig nogen medfølelse fra pseudo- og overklassefeministen Schyman. Hun er mere optaget af ‘et juridisk tredje køn’ og ægteskaber der rummer 3,4,5 personer. Kritiserer man den slags feminisme, er man selvsagt racist ligesom hvis man peger på, at islam i sin kerne er misogyn. Det har de ikke opdaget nede på Østerlen.

Svensk feminisme er i almindelighed en degenereret parodi, men Schyman er dens karikerede overbajads. Der sker ikke noget i Sverige, før landet får sin egen Hirsi Ali, Wafa Sultan, Irshad Manji eller Sabatina James – se endelig 8. mars – nye vinder og Hvilken islamsk feminisme? Feminister af gavn findes andre steder: Wilders & PVV Issue report on Violence Against Women in Islam.

As a result of mass immigration during the past decades, Islamic anti-female behavior has spread in Western societies. The report criticizes the attitude of Western intellectuals and politicians who turn a blind to this phenomenon out of political-correctness.The report also devotes particular attention to the situation of Islamic women in the Netherlands – a country which has almost 17 million inhabitants, of which almost 1 million Muslims.In the Netherlands:

Fortsæt med at læse “Arnstberg: ‘Jeg er en stor tilhænger af nationalstaten’”

(Klik for større grafik) – Interviewet med Vilks gallerist Henrik Rönnquist her fra bloggen, er via TT ude over hele svensk presse. Det er kun AB og Seglora, der nævner bloggens navn, resten sørger hensynsfuldt for, at Svensson ikke får nye, fikse læse-ideer. AB har dog lavet en stavefejl, der sender potentielle læsere ud på sider om dansk-skånsk historie, hoteller, campingpladser og motorcykelklubber. Hvad et lille ‘p’ ikke kan gøre.

Filippa von Platen havde samtalen, og jeg ved ikke om hun er Sverigedemokrat, men i modsætning til svenske medier er jeg komplet ligeglad. Jeg har aldrig spurgt hende, jeg er ikke selv et foreningsmenneske eller en ‘-ist’, men hun kan føre en samtale med informerede menesker og hun skriver så godt som nogen.

Rönnquist er en ærlig mand, han siger, hvad han tænker, og det falder ikke i god jord på redaktionerne oppe i Mälardalen. I Aftonbladet kan de ikke lide afsnittet “”Vet du att alla överfallsvåldtäkter i Oslo begås av MENA-invandrare? Inte 99%. 100 %,” og det får dem til at spy hele arsenalet ud: “Højereekstrem, racist, muslimhader, idiot” ud. Det gælder nærværende blog, dens læsere og skribenter. De kender sangen, de behøver næppe krisehjælp over det. Vi kommer i klub med ‘racisten Lars Vilks.’

AB lever endnu tilbage i den bekvemme tidslomme, hvor det var nok til at udgrænse en person og lukke for en diskussion, man ikke gad, men tiderne er ved at skifte i Sverige, venner. Der er det ved Rönnquists udsagn, at det passer – hvis altså ikke norsk politi og NRK er lige så fulde af løgn, som Aftonbladet er til daglig. Ikke så underligt, at kun 13 % af svenskerne har tillid til avisen i det nye Fortroendebarometer. Oplaget styrtdykker, Sverige kan ikke undgå at gå imod en ny oplysningstid. Med sådanne antagonister, er livet jo en ren svir. De kan stave, men de kan ikke skrive, de kan snakke, men de kan ikke tale sandhed, de kan muligvis tænke, men de kan ikke argumentere med andet end skældsord og etiketter. Sandheden er dem underordnet.

Jeg gad forresten godt vide, hvordan jeg kan være ekstremist, når en undersøgelse fra TNS Gallup i juni 2012 slog fast, at jeg mener det samme om masseindvandringen som 83 % af den danske befolkning. Hvem er ekstremisterne i denne historie, og hvem fører ekstremistisk tale? Det gør: Martin Aagaard i pamfletten Aftonbladet blandt andre. Sådan taler en politisk sekt, hvis sol er ved at gå ned. Med lidt uheld kan de få pudset nogle voldsmænd på den hæderlige Henrik Rönnquist inden god nat-tid.

Sabatina James på Radio 24 syv

Indslaget begynder minut 43.20 og fortsætter i del 2 resten af programmet. Man må leve med Rushy Rashids vaklende ‘danglish’, hendes sværmeriske meninger tager Sabatina James sig af.

Time 2 er en særlig udgave af “Rushys Roulette”, hvor Rushy har haft besøg af den østrigs/pakistanske kvinderettigheds aktivist Sabatina James. Hun fortæller om livet som konvertit, om hendes kamp for kvinder, der er på flugt, voldsramte eller udsat for tvangsægteskab. Og om det er værd at tage den kamp, når prisen er et liv under konstant politibeskyttelse. Rushy Rashid Højbjerg

Se også Sabatina James: ‘Thou shalt die for your happiness’, ”Guds supermodell” og Den forkyndende frihedskæmper.

Rough translation of the UN worker kidnapping video in Syria, by what is likely foreign jihadis.

Brev fra Lars Hedegaard til Ekstra Bladet

Et sted i Danmark, den 7. marts 2013

Til ansvarshavende chefredaktør Poul Madsen, Ekstra Bladet

Kære Poul

På side 10 i dagens avis bringer Ekstra Bladets medarbejder Bo Poulsen den opsigtsvækkende nyhed om at mine sager er blevet flyttet ud af min tidligere bopæl på Pelargonievej.

For at gøre det nemmere for nye revolvermænd at finde mig, er dine kvikke medarbejdere fulgt efter flyttebilen. Ulykkeligvis blev de passet op af en betjent, der ville se deres kørekort, mens flyttemændene forsvandt rundt om nogle hjørner.

Ekstra Bladet har i det hele taget haft nogle svære dage. Først måtte I ikke forulempe Lars Barfoed på Christiansborg, og nu bliver I forhindret i at fortælle hellige krigere, hvor jeg skal bo. Pressen har svære vilkår.

Bedste hilsner, Lars Hedegaard

Lars Hedegaard flytter, Ekstra Bladet prøver at forfølge flyttebilen.

Av Thomas Nydahl

Ni som läser här vet att jag har ett speciellt förhållande till Birmingham och Black Country i England. Idag på förmiddagen fick jag se en chockerande nyhet. En blott 16-årig flicka, Christina Edkins, knivmördades på andra våningen i buss nummer 9 på väg till skolan. En 22 år gammal svart man (han har gripits) knivhögg henne och många människor blev vittne till den makabra scenen. Det innebar också att man kunde ge ett gott signalement till polisen.

Jag blev kanske särskilt berörd eftersom detta hände på en plats där jag vistats många gånger, särskilt förra våren under arbetet med min bok Black Country. Det handlar om Broad Street och Five Ways Roundabout som är en matarlinje för en mängd bussar till och från Birminghams centrum. Visst har jag känt både en malande oro och varit rejält rädd när jag suttit på bussar i Birmingham, och särskilt när de här svarta gängen gått ombord med sin dunkande musik och sina marijuanapinnar. De är farliga. Det är inte inbillad rädsla. Den är motiverad och inte en fobi. Men att en ung flicka skulle huggas till döds på väg till skolan – nej, det blev bara för mycket.

Daily Mail har hela dagen haft och har en bra och heltäckande bevakning av händelsen. Och vänner till offret har öppnat en sida som heter RIP Christina Edkins. Att läsa vad som skrivs där blir också en värdemätare på vilka stämningarna är bland människor i det hårt våldspräglade Black Country. Här bara en liten talande kommentar: “U wont never stop it tho, the world is gettin worse, no one is safe anymore”. På typiskt Facebook-språk säger dessa ord mycket om vilken oro och rädsla unga människor lever med. “Ingen går längre säker”, så lyder den krassa slutsatsen. – (Fellow passenger tried to save stabbed Halesowen schoolgirl, Teenager stabbed to death on journey to school ‘had tweeted about fears over man on bus’. Christina Edkins, Twitter.)

Malmø: Fra hadforbrydelse til drengestreger

Knallskottet mot den judiska församlingen i höstas var inget hatbrott. Åklagare och polis ser det hela mer som ett pojkstreck som spårat ur. Det blir inget åtal för någon. Sprängladdningen detonerade ett dygn efter den judiska högtiden yom kippur, natten till den 28 september. En ruta till församlingens entrédörr krossades med en sten.

Två unga män greps strax efter smällen, men misstankarna mot dem har avskrivits. Enligt polisens utredning framgår att båda befann sig nära brottsplatsen, men att det var andra som begått brottet. Vilka har man ”inte kunnat identifiera”. Knallskott mot judar var inget hatbrott, Från hatbrott till pojkstreck

En dreng ved navn Jihad: “Jeg er en bombe”

A mother has gone on trial in southern France for sending her son to nursery school wearing a T-shirt reading “I am a bomb” and “Born on 11 September”. Bouchra Bagour, 35, was reported to police by the teacher last September, and charged with “glorifying crime”.

At the start of her trial in Avignon, she denied defending terrorism.Ms Bagour’s brother – who gave the T-shirt to her three-year-old son named Jihad – is a co-defendant in the case and also denies the charge. The garment, which the boy wore to school in Sorgues near Avignon on 24 September, read “I am a bomb” on the front and “Jihad, born on 11 September” on the back. French mother Bouchra Bagour on trial for 9/11 T-shirt

Ungarnsk TV har besøgt Paris’ forstæder. “Sæt hæren ind”, sagde den socialistiske borgmester i Sevran allerede i 2009, og han siger det igen. Rolig, den dag kommer. (Videoen lader trægt, sæt den i gang og så på pause)

Svenske jihadister: “Hvem bør vi slå ihjel?”

DR’s TV-Avisen – “moderne og begavet” ser jeg, kalder de sig*, – kaldte i går Svenskan Dagbladets lederskribents blog for ‘en amatørhjemmeside’. PG er nærmest alene i svensk journalistik om at beskæftige sig med svenske jihadier. Jeg spørger mig, hvem amatørerne er, men måske er jeg bare “gammeldags og ubegavet”:

Den jihadistiska propaganda som sprids i Sverige är bara i sällsynta fall översatt till svenska. I normalfallet sprids de (oftast) arabiska originalversionerna, eller översättningar till engelska. Man kan anta att den spillra som översätts till svenska anses vara särskilt betydelsefulla verk, åtminstone av den lilla klick som ägnar sig åt att översätta.

En riktigt stor ansträngning har Ummah Nyheter dock gjort, i och med texten “Vilka vi bör strida och döda, och varför vi bör strida emot dem och döda dem”, en samling argument från Ibn Taymiyyah, en medeltida teolog som jihadister menar legitimerar självmordsbombningar.

Översättningen är ett tydligt försök att ge svensk spridning för en specifik islamtolkning som ger religiös legitimitet åt våld. Texten behandlar den teologiska grundvalen för krigföring, och de begränsningar som det religiösa regelverket sätter upp för våldsanvändningen. I korthet kan man sammanfatta denna tolkning med att det är den högsta av religiösa plikter att döda alla otrogna – även icke rättrogna muslimer – eller tvinga dem till underkastelse. Kvinnor och barn kan dock skonas i de fall de inte utgör hinder för islams utbredning. Dödande anses förvisso som som en synd – men den synd som de otrogna sprider är större.

Något liknande har mig veterligen aldrig tidigare publicerats på svenska. Vilka vi bör strida och döda, och varför vi bör strida emot dem och döda dem. Av Imaam Ibn Taymiyyah rahimahullah. Vilka bör dödas? Jihadistisk teologi på svenska

*Se også: Jihad betyder ikke hellig krig, men lektielæsning ~ Muslimske friskoler er fyldt med potentielle jihadister.

Jeg er ikke meget for at blogge om ting, jeg ikke har forstand på, og økonomi er ikke en af dem, men da jeg fik Money Week Magazines artikel og video i indbakken, syntes jeg alligevel det var så interessant, at jeg uploadede videoen. Selv jeg kan forstå dens pædagogiske sprog. Venner der har mere forstand på økonomi, har så småt forberedt mig på dette for over et år siden. Da Weimarrepublikkens hyperinflation tog fart i 1923, var Tysklands gæld på 900 % af BNP. Englands statsgæld er den samme i dag (minut 38). Økonomikyndiges kommentarer modtages med tak. MoneyWeek Magazine: The End of Britain. 06 Mar 2013.

Støvring: Borgerkrigen står for enden af det multikulturelle samfund

Hvis vi mister den nationale loyalitet, risikerer vi at bane vejen for langt værre ideologier. Ind træder barbariet.Det er nemlig afgørende at bevare nationalfølelsen i vores tid. Den nationale loyalitet er ikke så varm som familiens, slægtens, stammens, klanens eller den religiøse menigheds loyalitet. Den er heller ikke lige så kold som forfatningspatriotismen. Den er ”lunken”, og netop derfor passer den så godt til den form for loyalitet, som moderne politiske fællesskaber baserer sig på: retsstatens jurisdiktion.

Den fælles nationalfølelse gør nemlig, at vi kan møde fremmede mennesker med tillid, og at vi har loyalitet over for medborgerne i retsstaten. De varme fællesskaber går under i nepotisme, de kolde kan ikke skabe samhørighed. Ingen kan forenes i den rene bekendelse til forfatningens abstrakte værdier og universelle rettigheder. Det har selv Habermas indset.

Det nationale fællesskab er ikke neutralt; det er tværtimod båret af en bestemt kultur. Også det nationale er partikulært, ikke universelt. Det er et tykt fællesskab, ikke tyndt som forfatningspatriotismens rettighedsfællesskab. Det er et dyds- og pligtfællesskab, men altså ikke så tykt og varmt som det, der baserer sig på afstamning eller religion. I det nationale fællesskab er man samlet om sproget, territoriet, traditionerne, normerne og den historie, der har formet nationen. Det er både noget subjektivt, oplevet, men også noget objektivt bestemt.

Det nationale fællesskab har for tiden stærke konkurrenter, og hvis vi giver plads til dem, risikerer vi at miste den fred og samhørighed, det har taget os adskillige år at opbygge. Konkurrenterne er især multikulturalismen og imperiet.Faren ved multikulturalismen består i, at den opsplitter det nationale fællesskab i en række enklaver, parallelsamfund, hvor borgerne barrikaderer sig bag egne dogmer; de udvikler mistillid til fremmede og har kun loyalitet over for ”stammens” egne medlemmer, dem med samme oprindelse og religion. Vold, konflikt og polarisering bliver resultatet. Balkanisering. Og når man mister sansen for loyalitet over for det omgivende samfund, sænkes tærsklen for, hvad man kan tillade sig. Kriminalitet, bedrageri og had vokser frem. Det ser vi især i det muslimske parallelsamfund – ikke kun i Danmark.

Borgerkrigen står for enden af det multikulturelle samfund. Ikke som en lovmæssighed, men som en stor risiko, hvilket vi kan få bekræftet alene ved at se på historien.

Jeg har skrevet om dette i tidligere indlæg, men det er mig stadig en gåde, hvorfor man ikke lærer af historien og standser det vanvittige sociale og politiske eksperiment, der hedder multikulturalisme. Eksperimentet foregår i stor stil, i hvert fald i Europa og resten af Vesten. Vi har for længst fået parallelsamfund mere eller mindre uden for statens jurisdiktion. Frankrig, England, Belgien, Tyskland og Sverige er langt fremme. Når det nationale går ud, går barbariet ind