av Kjell Håkansson

Centerpartiet i kris
En kris har uppstått inom centerpartiet efter att en arbetsgrupp lagt fram förslag om bland annat fri invandring, polygami, slopad skolplikt och platt skatt. Förslagen har inte bara möts av negativa reaktioner bland partiets gräsrötter och folk i gemen men faktiskt också hos mediaeliten. Förslagen strider uppenbart mot de värderingar och normer som de flesta människor har i vår del av världen.

Den svenska värdegrunden

Jag slår upp ordet värdegrund i Wikipedia, där det står:

“Värdegrund är ett begrepp som började användas i svenskan under 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar; exempel på kollektiv är en nation, institution, förening eller folkrörelse. Begreppet kan även ha den vidgade innebörden att syfta på de mest grundläggande principerna inom en politisk ideologi eller religion.”

I Wikipedia finns det endast en beskrivning på svenska eftersom begreppet tydligen inte finns i andra länder än i Sverige och till dels i Norge. Inte heller det besläktade ordet värdepedagogik finns i Wikipedia på andra språk än svenska, engelska (values education) och estniska. Ordet värdegrund får väl anses vara vanligast inom skolväsendet, där det också har störst betydelse, eftersom man vill att eleverna skall anamma de normer och värderingar som skolan lär ut.

De statsanställdas värdegrund

I den Den gemensamma värdegrunden för statsanställda utgiven av det nyligen nedlagda Kompetensrådet för Utveckling i Staten (KRUS) fastslås sex grundprinciper varav de fem första är förankrade i Sveriges grundlagar, och formuleringen av principerna är förvånansvärt tydlig:

1) Den första, och överordnade principen är demokrati, att all makt utgår ifrån folket.
2) Den offentliga makten utövas under lagarna (legalitet).
3) Objektivitet, saklighet och likabehandling, i det sistnämnda begreppet ingår allas likhet inför lagen.
4) Fri åsiktsbildning
5) Respekt; den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
6) Effektivitet och service

Denna värdegrundsdefinition fokuserar på demokratiska fri- och rättigheter och påbjuder inte den statsanställde att tycka på det ena eller andra sättet. Tvärtom ingår det i värdegrunden att stödja yttrandefriheten och det är befriande att se att en statstjänsteman förväntas följa svenska lagar.

Malmö kommuns värdegrund

Den kommunala värdegrunden, för Malmös del, består också av sex huvudpunkter, men punkterna skiljer sig från dem i de statsanställdas värdegrund. Här talar man om motivation, kompetens, dialog, jämställdhet, kulturell mångfald och ålderstruktur. De tre första punkterna handlar, i likhet med de statsanställdas värdegrund, om hur de anställda skall vara och agera, även om de innehållsmässigt skiljer sig åt. Frågor som legalitet, demokrati och åsiktsfrihet finns inte med och de tre sista punkterna i den kommunala värdegrunden beskriver snarare kommunens anställningspolitik, alltså hur nyrekryteringen skall skötas. Man vill tex att kommunens anställda skall återspegla kommunens befolknings- och åldersammansättning. Vidare är det viktigt att verksamheten ”har kunskap om andra kulturer, förståelse och respekt för kulturella olikheter, språk-kompetens och erfarenhet av andra samhällsförhållande än våra egna”.

Skolans värdegrund

Också den värdegrund som presenteras på Skolverkets hemsida och i Värdegrundsboken av Zackari och Modig talar om demokrati, allas lika värde, jämställdhet, skolmiljö samt kränkningar (mobbning) och diskriminering. Värdegrunden är ett diffust begrepp öppen för olika tolkningar och speciellt allvarligt blir det naturligtvis när det handlar om att fostra elever, eftersom tolkningen då är beroende av läraren. Det är inte självklart att lärarens värdegrund överensstämmer med samhällets, det var tidigare vanligt att skolan från borgerligt håll anklagades för att vara vänstervriden.

Den selektiva tillämpningen av värdegrunden

Beskrivningen av skolans värdegrund är bred, men den tillämpas selektivt. Stefan Hagström, rektor på Bäckadalsgymnaset i Jönköping sade sig till exempel inte acceptera resultatet av skolvalet 2010 på grund av Sverigedemokraternas framgångar medans hans kollega Ronny Pålsson på Parkskolan i Ystad uttryckte sig så här: ”Jag tycker det är ett förfärligt resultat”. Dessa två rektorer var långt ifrån ensamma med att tala om för sina elever hur de istället borde ha röstat: ”De kommande fyra år är av avgörande betydelse. Det finns en risk att SD blir ännu större bland förstagångsväljarna om de signaler vi fått genom skolvalet inte tas på största allvar,” varnade Lärarförbundes ordförande Metta Fjelkner efter skolvalet 2010.

Före valet nekades Sverigedemokrater – till skillnad från valarbetare från andra partier – dessutom tillträde till många skolor, vilket föranledde Skolverket att yttra sig i frågan och kritisera agerandet. Vem som helst begriper att det inte är förenligt med värdegrundens framhävande av demokrati och att människor som inte vill acceptera demokratiska valresultat eller fria valrörelser är olämpliga som rektorer i den svenska skolan.

I praktiken har värdegrundsbegreppet i sin selektiva tillämpning istället blivit ett instrument för att diskriminera (eller mobba om man så vill) alla som vill normalisera svensk invandrings- och flyktingpolitik under åberopande av allas lika värde. Att hävda att någon inte står för allas lika värde blir en beskyllning där den anklagade inte har någon som helst möjlighet att försvara sig eller få sin sak rättvist prövad.

Karl-Olov Arnsberg, pensionerad professor i etnologi, skriver mycket träffande på Merith Wagers hemsida:

”Värdegrund är ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet. Den eller de som inte har rätt värdegrund är det legitimt att mobba. Värdegrund är med andra ord ett begrepp som vänder sig mot rätten att tycka och tänka fritt. Visst, tänk fritt du, men då får du inte leka på våran gård. Har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk.”

Här föreligger med andra ord en paradox; i skolans värdegrund ingår att bekämpa mobbning, samtidigt som värdegrunden används till att mobba oliktänkande. I värdegrundsarbetet ingår för övrigt också att sträva efter jämlikhet mellan könen, men ingen lärare som är intresserad av att behålla jobbet skulle våga ifrågasätta muslimska föräldrars rätt att tvinga sina döttrar att bära hijab, burka, niqab eller andra former för muslimskt kvinnoförtryck.

Den föränderliga värdegrunden

Värdegrunden, i sin vagt definierade form har utan tvivel funnits i urminnes tider, även om själva ordet är nytt. Den skiljer sig mellan olika platser, kulturer och tidsepoker. Europeisk medeltid präglades av en värdegrund där kyrkan, påven och kristna värderingar stod i centrum för världsstaten. Denna värdegrund revideras under reformationen, då nationalkyrkan införs och nationalstaten stärks. Under de följande fyra århundraden står Luthers idéer, nationen, kungahuset och en sträng sexual- och arbetsmoral i centrum. Ett par hundra år efter reformationen sprids franska revolutionens idéer över Europa och enväldet ersätts av mer eller mindre demokratiskt valda församlingar. Under 1960-talets ungdomsrevolt framträder andra värden, såsom solidaritet, socialism och kamp mot kapitalistisk utsugning. Dessa idéer kasseras i sin tur två decennier senare och en desillusionerad vänster sadlar om: Vi skall inte längre förbättra världen, vi skall låta hela världen flytta till oss!

Den nya värdegrunden börjar definiera sig själv och kräva att alla underkastar sig den i syfte att hindra eventuella förändringar. Samtidigt är den självupplösande; en nationell värdegrund förutsätter en nationalkänsla där härskare och undersåtar talar samma språk, eller i alla fall någon form av kulturell och samhällelig gemenskap och kommer obönhörligen att raseras av den nu introducerade mångkulturen och nedvärderingen av nationen. Ett flagrant exempel på denna upplösning är den svenska värdegrundens kollision med de så kallade hederskulturerna. Antingen måste kulturrelativismen som sådan kastas på sophögen (vilket strider mot värdegrunden och alla kulturers lika värde) eller också måste vi acceptera hederskulturerna (vilka strider mot värdegrunden). Någon annan möjlighet finns inte. Problematiken liknar den som uppstår när man både utropar sig själv som världsmästare i godhet och samtidigt proklamerar att alla andra är lika goda.

Maktelitens värdegrund skiljer sig från folkets

Som framgår av Wikipedias definition är värdegrund en egenskap tillhörande ett kollektiv, men att det finns olika typer av kollektiv och olika kollektiv av samma typ, tex olika föreningar. Värdegrunden varierar alltså mellan olika grupper och det är uppenbart att maktelitens värderingar i många frågor avviker markant från folkmajoritetens, och när jag skriver makteliten inkluderar jag den tredje statsmakten (den fjerde statsmagt). Makthavare och framför allt medier har länge kunnat diktera vilken värdegrund de anser att folket skall ha utan att någon med andra åsikter har kunnat göra sig hörd. Detta har lyckligtvis ändrats med internets växande betydelse för informationsutbytet, till de etablerade mediernas stora förtret. Förhoppningsvis kommer detta att leda till ett ökat politiskt engagemang hos en allmänhet som har blivit alltför passiv.

Avsaknad av kritik leder till bristande omdöme

Fortsæt med at læse “Å du nya sköna värdegrund (c)”

Geert Wilders, the leader of the Party For Freedom in the Netherlands, will go on a speaking tour of Australia next week. In advance of his visit Down Under, Mr. Wilders was interviewed from the Hague on Australian TV. GoV

Är sociala problem vanligast i orter med få invandrare?

Stefan Fölster vid det nybildade Reforminstitutet väckte nyligen stor uppmärksamhet med en undersökning som visar att sociala problem är vanligast i orter med få invandrare. Undersökningen kom som på beställning och fick journalister att gå igång på högsta växel. Men det saknas något i undersökningen. Fölster väljer att helt utelämna brottsligheten när han undersöker sociala problem i kommunerna. Affe.

Våre skattepenger skal ikke gå til jødehat, Endelig avslørte NRK jødehatet i det palestinske samfunnet.

Lever Elvis? Skød Palme sig selv?

I Danmark skulle man et stykke ned i Informations kommentarspor, for at finde noget lignende Mazetti. I Sverige er det journalistisk main-stream. Det skulle vel aldrig have noget at gøre med, at de er så forhadte? Lars Hedegaard og Ingrid Carlqvist skriver i Journalisten: Reality check för Katarina Mazetti.:

Vi tycker det är fascinerande att du anser dig vara en bättre kriminaltekniker än danska polisen. Kulhålet, patronhylsan, videofilmen på den flyende gärningsmannen och de många vittnen som sett mannen i den röda postjackan har åtminstone fått danska säkerhetspolisen PET att se mycket allvarligt på mordförsöket mot Lars Hedegaard. Men, men – som man känner sig själv känner man andra. Du kanske själv brukar kraftigt överdriva det du är med om och förutsätter att andra gör detsamma?

Den danska polisen är allt annat än inkompetent. Tvärtom brukar man kalla den Europas bästa, eftersom de har så hög uppklarningsprocent på begångna brott. Vi vilar tryggt i förvissningen om att de kommer att gripa den unge man som försökte mörda Lars.

Till sist vill vi ge dig lite fler märkliga nyheter att fundera över, nu när vi tagit ifrån dig ”Den stora konspirationen bakom mordförsöket på Lars Hedegaard”. Vad sägs om månlandningarna – har de verkligen ägt rum? Sköt Olof Palme sig själv? Lever Elvis fortfarande? Snömannen klampar kanske fortfarande omkring i Alperna? Bermudatriangeln sväljer all världens fartyg? Bilderberggruppen styr världen? Att sprida lögner och obekräftade påståenden omkring sig är både otrevligt och farligt. Faktiskt menar vi att journalisternas hatiska ton mot Lars Hedegaard och de många felaktiga beskrivningarna av honom, kan vara en bidragande orsak till mordförsöket. Kanske hade det falska postbudet fått för sig att Lars Hedegaard var fritt villebråd.

I Sverige holder MSM hånden over Mazetti. Den sidste artikel om hende er fra 5 februar.

I Borlänge bor i dag runt 2000 somalier och nu väntas ytterligare runt 800 somalier anhöriginvandra. En tillgång för kommunen, menar arbetsförmedlingen här, som är i topp i landet på att få just somalier i arbete. Av de 511 somalier som var inskrivna hos arbetsförmedlingen 2012, fick drygt 30 procent jobb.Cirka 800 anhöriginvandrare från Somalia väntas till Borlänge inom kort och arbetsförmedlingen gör sig nu redo att möta de nya svenskarna. SR

Borlänge – 41.000 mennesker – er mindre end Helsingør – 46.000 mennesker. I 2011 modtog hele Danmark 3.396 familiesammenførte.

175 job forsvinder i Borlänge

I Kvarnsveden i Borlänge försvinner 175 jobb, i Hylte Bruk 100 jobb. Resterande 25 jobb försvinner från anläggningar i Nymölla, Ala och Gruvön. Tillsammans med andra effektiviseringsåtgärder ska de årliga kostnaderna minskas med 54 miljoner euro. Stora Enso lägger ner pappersbruk 175 jobb bort i Borlänge

Mænd med indvandrerbaggrund bag hadforbrydelser mod homofile

Borgmester Allerslev (R): Jeg ved bare, at det er unge men­nes­ker i biler.«

Tegning: I er nødt til at få tæv af nogle andre.

Tal­s­per­son for den danske Lands­for­enin­gen for Bøs­ser og Les­biske (LBL), Ken­neth Eng­berg, opp­ly­ser at det hoved­sa­ke­lig er menn med inn­vand­rer­bak­grunn som over­fal­ler homo­file uten­for homse­ba­rer i Indre Køben­havn. Det har i det siste vært flere til­fel­ler hvor unge menn har kom­met kjø­rende i biler og tra­kas­sert eller over­falt homo­file på vei inn eller ut fra barer i området.

»Det er for­trins­vis ind­vand­rer­drenge. Vi har ikke sta­ti­stik på det, men det er, hvad folk for­tæ­l­ler os, og jeg har også selv ople­vet at blive råbt ad af fem-seks indvandrer-drenge,« siger Ken­neth Eng­berg, der er tal­s­per­son mod had­for­bry­del­ser i Lands­for­enin­gen for Bøs­ser og Lesbiske.

Etter over­fal­let på radio­ver­ten Mar­cel Juul Øster­gaard i januar, lan­serte inte­gra­sjons­mi­nis­ter i Køben­havn, Anna Mee Aller­s­lev fra Det radi­kale venstre, flere for­slag for å komme pro­ble­met til livs. Et av for­sla­gene er å stenge gatene for bil­tra­fikk natt til tors­dag, fre­dag og lør­dag i de aktu­elle områdene. Aller­s­lev mener imid­ler­tid at LBLs opp­lys­nin­ger om hvem som begår over­fal­lene, er irrelevante:

»Det er under­ord­net, om det er ind­vand­rere eller etniske dans­kere, der begår had­for­bry­del­serne. Det vig­tigste for mig er at løse pro­ble­met. Så vidt jeg ved, må man ikke regist­rere hver­ken reli­giø­si­tet eller etni­ci­tet, og der­for ved jeg ikke, om det er bestemte grup­pe­rin­ger. Jeg ved bare, at det er unge men­nes­ker i biler.«

Går du så i krig mod had­for­bry­del­ser uden at vide, hvem der står bag, så I kan tale med dem?

Fortsæt med at læse ““Dalarna behøver en påfyldning af befolkning””

“Hvordan kan det være med den der mærkelige historie med Lars Hedegaard, at ingen journalist i Danmark eller Sverige har stillet spørgmåltegn ved, om den historie er en avis-and. Han sælger jo nu en masse papir man kan købe for 2000 kroner, at man er en hæderlig journalist. Der findes ingen vidner til hændelsen, han påstår at han….

Du stiller spørgmål ved, om Hedegaard er blevet mordtruet?

Egentlig kan jeg ikke gøre det, men ingen anden gør det, og det er det jeg spørger mig selv om…..Han påstår at han som 70 årig har slået en 25-årig araber ned, som så løb fra stedet. Ingen anden har set det. Hvorfor stiller man ikke spørgmål til ting der kommer fra højrefløjen? (Journalist Katarina Mazetti i Publicistklubben i Stockholm, 11. feb. 2013 – fra minut 57:34 fra minut 3:13 i You Tuben.

Mazetti: Inga säkra bevis har framkommit

Nja, et skudhul, et patronhylster, en nabo og naboers iaggtagelser dagene inden. Attentatet er så ubehageligt for Mazettis verdensbillede, at der må mere til. Men hun er naturligvis dybt chikaneret af näthatet fra højreekstreme kræfter. Det er virkelig synd. Det nethad findes ikke i mod danske journalister, er det noget Mazetti og Sverige har drømt eller er der en særlig grund til at hade svenske journalister? Jeg kan ikke bebyrde min febrile hjerne med det, det må vente.

En vecka efter denna attack tycks inga säkra bevis framkommit och det blir underligt tyst om saken. Upprördheten över ”det politiska våldet” uttrycks på allt flera ställen och Lars Hedegaard går ut och säljer certifikat för ca 2000 kr styck på att man är en ”hederlig journalist”. Kanske är den danska polisen inkompetent. Denna attack kan ha ägt rum, även om inga påtagliga bevis finns. Det kan ha rört sig om terrorister, privat hämnd eller udda galning.

Men det kan inte hjälpas att man får intrycket av att danska och svenska journalister går ner i brygga bakåt för att inte bli påhoppade av ”invandringskritiska” för att de uttrycker tvivel. (Eller köpte de alla historien rakt av?) Få diskuterar t ex att Lars Vilks år efter år får ett entourage av säkerhetsmän för minst 10 miljoner skattekronor om året, medan pengar till stöd för kvinnor med våldsamma män alltid saknas. Alla journalister vet vilken storm som kommer att bryta ut på vissa nätsajter när man ifrågasätter högerextremism. Kvinnorna har ingen nätmobb till sitt förfogande. Journalisten: Hur ägd är journalistkåren?

‘I may be killed if I write this’
Lars Hedegaard, founder of Denmark’s Free Press Society, speaks from a secret location after an attempt on his life. Douglas Murray

Mark Steyn har genudgivet sin tale fra sidste sommer på given foranledning. Jeg har den på video, men jeg må ikke udgive den for hans forlægger, gerne for ham. Måske er forsamlingen kontroversiel, det rammer flere og flere midt i en kontrovers-tid: Man kan have sex på TV, men man kan dårligt sige, at den der profet sikkert aldrig har eksisteret. Et postmoderne fremskridt. På grund af influenza kommer jeg ikke meget forbi bloggen de kommende dage.

A few days ago, a man tried to assassinate Lars Hedegaard in Copenhagen – an event Mark wrote about here and here, but about which the broader western media has been shamefully silent. Last summer, Mark had the honour of presenting Lars with a Defender of Freedom award at the European Parliament. Here is some of what Mark had to say:

Thank you. I don’t spend a lot of time in the European Parliament or in Brussels, and one of the few things that could persuade me to set foot here is the opportunity to say a word for the man we honour today, Lars Hedegaard.

After I accepted the invitation to come here, I received a couple of emails from prominent persons saying wasn’t I a bit worried that some of the people here are a bit controversial and it might not be a good idea to be seen in the same room as them. And that’s a fair point. Obviously, it would be far safer for one’s reputation to appear in the same room as less controversial figures such as the chaps appearing last weekend at the Muslim Council of Calgary’s big event in Alberta. Their keynote speaker was the Saudi-educated imam Dr Bilal Phillips, who’s on record as saying that every male homosexual should be executed. He later clarified his position: He only wants all male homosexuals in Muslim countries executed. “The media tends to take my words out of context,” he said. Lars Hedegaard, Defender of Freedom< ( Hedegaard er på top-fem over terrormål hos de islamistiske grupperinger. DR Søndag: Interviews med Lars Vilks og Lars Hedegaard.)

Woman Condemned for Placard Warning of Turkish and Muslim Threat to Europe

Maria Frank, a 74-year-old woman, who leads an organisation called “Association for the Future of Germany” peacefully gathers signatures calling for a referendum on whether an “Islam in Europe” centre should be built in Munich. She is constantly mobbed by antifa, green and trade union activists, so her placards are hardly visible. Despite that, she is prosecuted for incitement to hatred.

In Rotkreuzplatz the 74-year-old pensioner exhibited a placard on this day, which among other thing said that after the siege of Vienna by the Ottoman empire in 1683 now “the arrogant Turks and Muslims … [are threatening] Europe again”. The accused thus established and suggested the reference to a war of aggression, at least “implicitly accepting” that fear of Islam and Turks would be generated, argued the state prosecutor. She thus disturbed the public peace. Woman Condemned for Placard Warning of Turkish and Muslim Threat to Europe, Hetze ohne Reue.

Det var ikke meningen

med spærregrænsen. Mon ikke der kommer et forslag om at sætte den ned til 2 %, hvis det er lavt nok? Två regeringspartier under spärren.

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Ska vi förstå Ulf Wallgren? Han gör ju bara sitt jobb när han sitter där i Rapportstudion? Pliktskyldigt, nio minuter in i sändningen, bakom en skylt med texten “Attentat mot antimuslim” rapporterar han om mordförsöket mot den danske journalisten och författaren Lars Hedegaard. Det tar honom fyra meningar och 22 sekunder att raska över attentatet. Jag har tagit tid.

Om vi ska förstå Ulf Wallgren – i så fall hur länge? Och varför? Hur länge till ska vi överse med en yrkeskår som till stora delar utgörs av ett lögnaktigt, korrumperat och politiserat patrask som år efter år samvetslöst för svenska folket bakom ljuset?

För min del är förståelsens tid över. Mitt blodtryck har tagit alltför mycket stryk. Jag tänker inte förstå Ulf Wallgren eller någon av hans och mina kolleger som varje dag undergräver vår demokrati. Jag har förstått färdigt. Jag vet för mycket för att låta mig luras av försök till mörkläggning, och jag har inte längre överseende med dessa ständiga lögner och provokationer från svenska media. Ett mordattentat mot en person i deras egen yrkeskår – och än en gång skämmer svenska journalister ut sig inför hela världen genom att på det ynkligaste sätt förtiga och förringa brottet och förtala brottsoffret.

Jag säger: Skam skam, tusenfalt skam över svenska journalister! Skäms ögonen ur er! Hur står ni ut med er själva? I vilken soptunna dumpade ni era samveten? Hur känns det att sitta och ljuga dagarna i ända? Hur orkar ni se era barn i ansiktet – de som ska leva med konsekvenserna av era lögner?

 Mordförsöket finns inte med i Rapports rubriker

En efter en hotas eller dödas de som går i bräschen för vår yttrandefrihet och vågar stå upp mot de krafter som vill strypa den. När Lars Hedegaard, 70, ordförande i det danska Trykkefrihedsselskabet och chefredaktör för den nya tidningen Dispatch International, i tisdags utsattes för ett mordförsök i sitt hem i Köpenhamn lyckades han mirakulöst avvärja att bli skjuten genom ett välriktat knytnävsslag mot attentatsmannen. Han blir förbannad. Antagligen räddar det hans liv.

Angreppet på Lars Hedegaard är inte bara ett mordförsök på en person. Det är ett mordförsök på yttrandefriheten, på demokratin. Men det framgår inte i svenska media. Inte någonstans.

Attentatet finns inte med i rubrikerna för SVT Rapports 19.30-sändning samma dag. Istället toppas sändningen demonstrativt med ett långt snyftreportage under beteckningen “Asylgömda”. Reportaget av Anna-Klara Bankel är fullproppat med gravt felaktiga och missvisande benämningar som “papperslösa” och “gömda flyktingar”. “Asylgömda” – vad är det? Några “gömda flyktingar” finns inte. Om man är flykting får man asyl och behöver inte gömma sig.

Inslaget handlar om “Ahmed” och hans familj som inte har några asylskäl och därför ska återvända till sitt hemland. “De är papperslösa och lever med ständig ångest” snyftar Rapport. Vi är många som lever med ständig ångest på grund av den här sortens ansvarslös desinformation.

“Islamfientligt” och “muslimfientligt” i Sverige

Först nio minuter in i sändningen nämner programledaren Ulf Wallgren mordförsöket, och då kan han inte ens uttala Lars Hedegaards namn rätt utan säger “Hedgård”. Tittarna upplyses om att Lars Hedegaard har grundat det “islamfientliga” Tryckfrihetssällskapet. Andra media ger lika förutsägbart vilseledande information:

•    Dagens Nyheter  verkar mycket nöjd med den här formuleringen:

“Författaren Hedegaard, som är ordförande i danska Tryckfrihetssällskapet, är en av de få danskar som ett tag hade papper på att han var rasist, sedan han för några år sedan av hovrätten dömdes till böter för att i en bloggintervju bland annat ha sagt att muslimska fäder våldtar sina barn. Han frikändes senare i högsta domstolen.”

•    Expressen  kallar Lars Hedegaard “den kände islamfientlige debattören”.

•    Niklas Orrenius i Expressen skriver:

“Lars Hedegaard är en av Nordens värsta hetsare mot muslimer. Han har grundat en rasistisk tidning som varnar för invandring av “lågintelligenta från syd”.

Niklas Orrenius kommer ändå till den generösa slutsatsen att Lars Hedegaard trots allt bör få leva.

•    Svenska Dagbladet skriver:

“Den islamfientlige författaren och redaktören Lars Hedegaard har utsatts för ett mordförsök.”

•  SR Ekot  kallar Lars Hedegaard korrekt för “den starkt islamkritiske debattören och ordföranden för den danska islamkritiska föreningen Trykkefrihedsselskabet”. Men sedan går det inte längre. Trykkefrihedsselskabet blir plötsligt “starkt islamfientligt”.

•    Sydsvenska Dagbladet  har rubriken “Islamfientlig besköts i Danmark” och försöker sedan variera konfekten :

“Lars Hedegaard har gjort sig känd som  grundare av starkt muslimfientliga föreningen Trykkefrihedsselskabet.”

“En rasist är en rasist är en rasist”

• Johan Malmberg i Helsingborgs Dagblad  är värst. Han publicerar en text med rubriken “En rasist är en rasist är en rasist”. Upprörd noterar han att “flera större medier (Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) gjorde exakt det man lovat att inte göra, nämligen att kalla Hedegaard för (det av hans kretsade myntade begreppet) “islamkritiker”. Trots att “svenskarna hittills, både i kammare och spalter, har varit mycket bättre på att hålla den viktiga rågången mot främlingsfientligheten.”

Vem har bestämt att ordet “islamkritiker” inte får användas i svenska media? Vem har tidningarna lovat vad? Har det utgått riksdirektiv från Expo? Den tidning som Lars Hedegaard har startat tillsammans med den svenska journalisten Ingrid Carlqvist kallas i svenska media genomgående “rasistisk”. För det har Expo beslutat att den är. Och det vet ju alla att det är Expo som bestämmer vad journalisterna får skriva i Sverige numera.

“Avskaffa rasism- och blasfemiparagrafen!”

I Danmark ställer sig samtliga politiska partier utom Det Radikale Venstre bakom Lars Hedegaard och fördömer mordförsöket. Likaså stora delar av danska media, där han genomgående kallas det han är – islamkritiker. Jyllands-Posten pekar i en ledare på det orimliga i att man enligt rasism- och blasfemiparagrafen i dansk lag kan bli dömd för att tala sanning.

“Kära politiker, det mest effektiva stödet för Lars Hedegaard är att avskaffa rasism- och blasfemiparagrafen. Det kan inte gå fort nog” skriver Jyllands-Posten.

Mikael Jalving: “Ord räcker inte”

Dagen före mordförsöket ringer Lars Hedegaard till författaren Mikael Jalving och ber honom skriva ett par artiklar i tidningen Dispatch International som han är chefredaktör för. Tidningen som i det kära broderlandet Sverige naturligtvis kallas “antimuslimsk”, “invandrarfientlig” eller rätt och slätt “rasistisk”.  Tillsammans skrattar de åt saken.

Men ord räcker inte, skriver Mikael Jalving på sin blogg i Jyllands-Posten.

“Om vi verkligen önskar begränsa möjligheterna för liknande eller värre angrepp framöver måste vi försvara oss med bättre lagstiftning, och det första knytnävsslaget är att ta bort blasfemi- och rasismparagraferna. De är skamfläckar på vår demokrati och används dessutom effektivt av demokratins många fiender. Lars Hedegaards knytnäve bör följas upp av samhällets knytnäve.”

“Spänningarna har helt enkelt blivit för stora”

Vem gärningsmannen är är okänt när jag skriver det här. Mannen jagas av PET, den danska säkerhetspolisen. Men motivet är utan tvekan politiskt. Lars Hedegaard har i många år varit en framträdande islamkritiker. Han har visat att islam inte låter sig förenas med demokrati, att islam är en våldsideologi som i allt väsentligt är oförändrad sedan 600-talet och att det är en ideologi som ställer till problem i alla länder i Väst som har stor invandring från muslimska länder.

Mordförsöket är ett i raden av politiska mordförsök i Danmarks moderna historia – och det första som inte är riktat mot Jyllands-Posten eller någon av dess medarbetare.

“Det skulle vara ett ännu större mirakel om det här attentatet är det sista vi har sett på dansk jord. Men vi måste räkna med att det kan ske igen. Allt annat vore naivt att tänka sig” skriver historikern Morten Uhrskov Jensen i Den korte avis.

“Vi är vittnen till stora befolkningsmässiga omvälvningar i Danmark och en rad europeiska länder. Vare sig massinvandringen stoppas eller inte är det osannolikt att det kan gå fredligt till. Därtill har spänningarna helt enkelt blivit för stora.”

“Hellre dör jag än håller käften”

Lars Hedegaard själv har sagt: “Hellre dör jag än håller käften.” Så talar en kämpe som tror på det han gör. I det första han har skrivit från sitt gömställe efter mordförsöket, en krönika på sajten Sappho, skriver han att han vill förebygga uppkomsten av myter.

“Först och främst myten att jag efter skjutningsepisoden skulle ha blivit omfamnad av mediernas och politikernas odelade sympati och att alla nu samlas i ett stålhårt försvar för yttrandefriheten.”

“I tidningen Politiken”  (Danmarks motsvarighet till Dagens Nyheter) “uttrycker Bo Lidegaard i en ledare sin glädje över att jag inte är död men övergår snabbt till att förklara vilket uselt kryp jag är – med alla mina “förvridna, hatfyllda och förnedrande uttalanden om muslimer i Danmark” skriver Lars Hedegaard och fortsätter:

“Om tidningen hade intresserat sig för vad jag har sagt och skrivit skulle den veta att nästan aldrig har uttalat mig om muslimer – och i varje fall aldrig specifikt om dem som bor i Danmark – men att mitt ärende har varit att beskriva och kritisera islam. Muslimer är, anser jag, offer för en sjuk politisk ideologi som mer liknar nazism och kommunism än den liknar religion.”

Det började med ayatollah Khomeinis fatwa mot Salman Rushdie

Mordförsöket mot Lars Hedegaard är det senaste – men naturligtvis inte det sista – försöket att tysta obekväma sanningar om islam. I tjugofyra år har muslimer och islamister av olika schatteringar med mord och våld som verktyg försökt tvinga på demokratiska länder i Väst samma jämmerliga brist på yttrandefrihet som de har i sina egna länder. Hoten mot yttrandefriheten började med ayatollah Ruhollah Khomeinis fatwa mot den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie  för hans bok “Satansverserna”.

Dödsdomen mot Rushdie på Alla Hjärtans Dag den 14 februari 1989 riktade sig inte bara mot Rushdie utan också mot bokens översättare och förläggare över hela världen.

”Jag uppmanar alla nitälskande muslimer att avrätta dem snabbt, varhelst de påträffas, på det att ingen annan ska våga kränka muslimska heliga ting. Med Guds vilja är den som blir dödad på detta uppdrag en martyr” förkunnade ayatollan.

Mord och mordförsök på Satansversernas översättare

Khomeini dog bara några månader efter att han utslungat dödsdomen. Salman Rushdie tvingades gå under jorden i tio år och har lyckats överleva hittills. Rushdies norske förläggare William Nygaard utsattes 1993 för ett mordförsök som aldrig har klarats upp. Den amerikanske förläggaren Peter Mayer på Penguin förlag utsattes för grova hot. I juli 1991 knivhöggs professor Hitoshi Igarashi till döds för att han hade översatt Satansverserna till japanska. Samma månad blev den italienske översättaren Ettore Capriolo misshandlad och knivhuggen i sin lägenhet i Milano. Inte i något fall greps gärningsmännen.

Vid en konferens i Turkiet i juli 1993 där Satansversernas turkiske översättare Aziz Nesin deltog omringades hotellet av en pöbelhop som, eldad av lokala imamer, krävde att få Nesin utlämnad för att avrätta honom. Sedan jämnade de hotellet med marken. Nesin lyckades undkomma, men 37 personer dödades. Fyra år senare dömdes 33 personer för massakern.

Dödsdomen mot Salman Rushdie har aldrig tagits tillbaka av den iranska regimen. Under de tjugofyra år som gått har tusentals människor fått sätta livet till i kampen för yttrandefrihet.

Muhammedkrisen – en infam iscensättning

Det skulle dröja sexton år, till 2005, innan muslimer och islamister än en gång skulle drabbas av utbredda anfall av kränkthet och avfyra nya mordhot. Den 30 september 2005 publicerade Jyllands-Posten tolv Muhammedteckningar. En av bilderna, ritad av Kurt Westergaard, föreställde Muhammed med en bomb i turbanen.

Topplocket gick i den muslimska världen. Men det som kallas “Muhammedkrisen” var i själva verket en infam iscensättning, orkestrerad av en kringresande delegation danska imamer. Under ledning av de två islamistiska danska imamerna Raed Hlayhel och Ahmed Abu Laban (1946-2007) reste de runt på lögnturné i muslimska länder och mobiliserade de kränktas arméer.

Bilder på Muhammed som gris och pedofil

För att garanterat elda massorna hade imamerna tagit med sig en mapp, sammanställd av Abu Laban, med bland annat bilder på Muhammed som gris och pedofil – bilder som inte hade publicerats i Jyllands-Posten eller någon annan tidning.

Dessutom spred Abu Labans delegationer lögner om Danmark som ett extremt islamfientligt land, med den uttalade avsikten att skada den danska regeringen och dansk export. Miljoner muslimer över hela världen gick ut i våldsamma protester och krävde blod och död för teckningar som de inte hade sett. Ingen i Mellanöstern eller Nordafrika hade ens hört talas om Jyllands-Posten. Mer än 300 personer skulle komma att mista livet för några teckningars skull.

En ansenlig skara presumtiva terrorister sitter inburade

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Skam skam, tusenfalt skam!”

Muslim fundamentalists have used British television channels to preach in favour of violent crime and killing “apostates”. The communications watchdog, Ofcom, has made a series of rulings against channels which allowed “inflammatory” material to be broadcast in breach of rules which forbid extreme opinions gaining a platform on British television

* An Islamic scholar who told viewers: “It is your duty … to kill those who insult Prophet Mohammed.” * A preacher banned from coming to Britain who used the channel – which he co-owns – to say anyone who left Islam should be put to death.* A phone-in presenter who advocated “eliminating” anyone who disrespected Mohammed.

The cases, disclosed today, include examples of an imam telling viewers that those who disrespect the prophet Mohammed should be killed, and another broadcaster saying homosexuals should be beaten and tortured. The stations were found to have committed serious breaches of the broadcasting code by allowing the extreme opinions to be aired unchallenged. Preachers of hate who spread their violent word on British TV channels

Idéen om ‘the melting pot’ er kun et romantisk bedrag

En af tre unge flamlændere har en tydelig negativ opfattelse af muslimer, mens en fjerdedel af unge muslimer mener, at vold mod homoseksuelle er berettiget. Dette er, hvad en stor undersøgelse foretaget blandt unge i Antwerpen og Gent afslører.

Tyve procent af unge flamlændere mener, at muslimer ikke bør praktisere deres religion i Belgien, mens en tredjedel er i tvivl. En femtedel af de adspurgte er overbeviste om, at mange muslimer er kriminelle.

Undersøgelsen viser, at mangfoldighed er alt andet end indlysende for unge i byerne. Unge muslimer mangler heller ikke intolerante holdninger. Næsten halvdelen er imod homoseksuelle ægteskaber og en fjerdedel mener at vold mod homoseksuelle er i orden. Desuden accepterer 21 procent af de unge muslimer dødstraf for homoseksualitet nogle lande. Modsat generes under en tredjedel af de unge flamlændere af at se to mænd kysse hinanden offentligt.

Antisemitisme er udbredt blandt unge muslimer. Ikke mindre end 45 procent siger, at de er enige med følgende beskirvelser: “Jøder er dominerende” eller “jøder opildner til krig.” Forskerne siger, at “anti-semitisme gradvist synes at integreres i unge muslimers identitet.”

Forskerne konstaterer, at “de unge i Flandern ikke nødvendigvis er flamlændere, men at de er opdelt i en mosaik af etniske grupper, der indbyrdes holder meget lang social og mental afstand”. Professor emeritus Mark Elchardus, der har forestået undersøgelsen, bemærker, at de traditionelle og konservative opfattelser ofte indebærer intolerance overfor andre grupper. Han tilføjer, at “den sympatiske ide om en melting pot er kun et romantisk bedrag”. Un jeune Flamand sur trois est intolérant (Snaphanens oversættelse)

Jeg har de seneste dage været genstand for en del presseomtale, og det er måske på sin plads, at jeg selv fortæller, hvordan jeg har oplevet reaktionerne på mordforsøget uden for min bopæl på Frederiksberg den 5. februar. Især fordi jeg gerne vil foregribe mytedannelser.

Først og fremmest den myte, at jeg efter skudepisoden skulle være blevet ombølget af mediernes og politikernes udelte sympati, og at alle nu samles i et stålfast forsvar for ytringsfriheden. Altså noget i retning af det opråb, man dagen efter kunne læse i en redaktionel kommentar i Politiken. Så vidt jeg kan se, er der kun to partier, der har udtrykt vilje til at bakke bragesnakken op med konkrete handlinger, nemlig Dansk Folkeparti og Liberal Alliance. De andre skal ikke have noget klinket. De vil ikke være med til at afskaffe straffelovens to skandaløse krænkelsesparagraffer, 140 og 266b.

De vil ikke gribe effektivt ind mod de – få eller mange –indvandrede muslimer, som ikke er kommet til landet for at lade sig integrere, eller fordi de elsker frihed, lighed og demokrati, men fordi Danmark er et godt sted at modtage offentlig understøttelse, mens man frit kan udbrede sine barbariske anskuelser og true etniske danskere på livet.

En af disse barbarer stod uden for min dør i tirsdags, og jeg er bange for, at der er adskilligt flere af hans slags. PET’s chef har netop meddelt, at politiet er ude af stand til at beskytte alle, der skal slås ihjel, fordi de har sagt bøh til profeten. Hvad vil politikerne gøre ved det? Det er deres ansvar. Gennem 30 år har de – stadig med undtagelse af Dansk Folkeparti – påtvunget den danske befolkning en masseindvandring af integrationsresistente, som aldrig ville have fået adgang, hvis befolkningen havde fået lov at stemme om det. Sappho (BT: Lars Hedegaard raser mod medier og politikere fra sit skjul. EB: I en ny klumme i Trykkefrihedsselskabets tidsskrift langer Lars Hedegaard ud efter Politiken og politikere.)

Det goda, fina hatet

Af Thomas Nydahl
Under den gångna veckan har vi matats med “näthatet” – som övertrumfat till och med det faktum att Lars Hedegaard utsattes för ett mordförsök. Hela landet – så är det alltid i de kollektiva psykosernas Sverige – vaggade fint tillsammans sitt nyfödda älsklingsbarn. Om fem människor hojtar samtidigt från Ystad till Haparanda går psykosmaskinen igång och inte ett öga förblir torrt. Men det händer ju så mycket annat. Jag påminns om det när jag nu på förmiddagen läser lite nätsidor.

“Så ser hatet från vänster ut. Det goda, fina hatet, det som drabbar män och kvinnor för att vi inte är tillräckligt pacifistiska, queer, feministiska eller bara vänster.”

Så skriver Paulina Neuding i Svenska Dagbladet idag och sätter fingret på en mycket öm punkt. Den är i själva verket så öm att den nästan aldrig berörs. Man ska förstås läsa hela hennes text, men jag citerar en liten bit till:

“Näthat, kan jag meddela, drabbar även kvinnor som inte är vänster. Det är likheten. Den slående skillnaden är att hatet från vänster ofta letar sig in i etablerade sammanhang.”

Och för er som uppskattar tillvarons mer groteska sidor kan jag meddela att den svenska Arbetsförmedlingen nu ska öppna kontor i Etiopien för att “förbereda de somalier som har fått uppehållstillstånd i Sverige som anhöriginvandrare men ännu inte kommit hit.”Om de misslyckas redan i Addis Abeba får de väl överföra de lyckligt utvalda till FAS 3 direkt.

Svensk arbejdsformidling åbner kontor i Addis Abeba

Arbetsförmedlingen planerar att öppna kontor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Syftet är att på plats förbereda de somalier som har fått uppehållstillstånd i Sverige som anhöriginvandrare men ännu inte kommit hit. Genom att kartlägga de sökandes yrkes- och utbildningsbakgrund hoppas Arbetsförmedlingen snabbare kunna hitta lämpliga platser i Sverige där det kan erbjudas jobb.

Av de omkring 4 000 somalier som sedan ungefär ett år har fått uppehållstillstånd till Sverige som anhöriginvandrare, har de flesta, knappt 3 000 inte kommit hit än. De flesta väntar i Addis Abeba, där den svenska ambassaden finns och där flest ordnat med sitt uppehållstillstånd. Arbetsförmedlingen öppnar i Addis, Arbetsförmedlingen öppnar kontor i Etiopien.

Der er så mange ting, man ikke lige begriber ved første øjekast, hvis man ikke sidder i Riksdagen. Somaliere har lavest erhvervsdeltagelse af alle, i Danmark er den på 38.5 %, mange er analfabeter. Svensk arbejdsløshed er på 7.4 % og ungdomsarbejdsløsheden på 22.1 %. Der kommer iflg. prognosen 54.000 asylsøgende til Sverige i år, flest fra Syrien, Afghanistan, Eritrea og Somalia. Hvad med et kontor i Damaskus og Kabul, der formidler ikke-eksisterende jobs? Meanwhile in Denmark: Porten lukkes for somaliske asylansøgere.

We Stand With Lars

Douglas Murray: The utter, utter silence

Douglas Murray hos Frank Gaffney

DOUGLAS MURRAY, Associate Director of the Henry Jackson Center, talks with Frank about the assassination attempt against Lars Heegaard, which he considers an “appalling attempt” to stop our freedom of expression. Yet, as Murray points out, the usual defenders of free speech are not speaking out about the incident–rather, some feel that perhaps Hedegaard simply shouldn’t have said anything in the first place. Audio 10:37. (alternativt link)

Ökad oro för religiöst våld

Globala konflikter mellan muslimer och kristna får återverkningar på hemmaplan. Allt fler svenskar befarar att religiösa spänningar mellan muslimer och kristna i Mellanöstern kan blossa upp till oroshärdar i Sverige. En ny rapport visar att hela 73 procent av svenskarna oroar sig för detta – en rejäl ökning från 2011 då 58 procent oroade sig. Förklaringen antas vara självmordsbombaren i Stockholm samt bomben och morden i Oslo och Utøya.

Delrapporten ”Opinioner 2012” från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, presenterades under årets rikskonferens ”Folk och försvar” i Sälen häromveckan. Den visar att många numera ser de globala sambanden: lokala oroshärdar kan snabbt få konsekvenser på helt annat håll i världen. Allt fler svenskar är nu bekymrade över att spänningar som egentligen hör hemma bland muslimska och kristna grupperingar i Mellanöstern, kan få återverkningar här. Dispatch. 73 Percent Worry About Religious Violence.