Free Tommy Robinson, End the political imprisonment of the EDL leader! inkl. Alain Wagners tekst på engelsk holdt ved Churchill-statuen ved Grand Palais i Paris. Lignende demonstrationer har været holdt i Berlin, Düsseldorf, Hamborg, Wien og flere steder i England. – Alain Wagner kan også høres her med engelske underterkster: France supports Tommy Robinson.

Blot et juletræ

Venstrefløjen og den kreative klasse har hånet affæren, for man betragter her et juletræ som en latterlig ting. Kulturministeren fandt det tilsvarende naturligt, at traditioner således skiftes ud. Bag begge reaktioner ligger en slet skjult foragt for den almindelige dansker. På den anden fløj førte Dansk Folkeparti sagen helt op på øverste niveau, Folketinget. Det lille folkekære træ affødte altså en principiel debat om demokrati, islam og dansk kultur. En af dem, der gav sin mening til bedste, var filosofiprofessor Ole Thyssen, der skrev et indlæg i Information med overskriften »Multikulturalismen beriger samfundet«.

Disse normer kendetegner danskernes tillidskultur og deres lange tradition for samarbejde og kompromisdannelse. Centrum-venstres fejl er, at den tror, at landets muslimer generelt er assimileret ind i denne kultur. Juletræsaffæren viser noget andet. Når den kulturelle homogenitet svækkes, bliver det sværere at opnå enighed. Konsekvensen bliver et samfund, hvor konflikter er noget, der skal håndteres af retssystemet snarere end af civilsamfundet. Jura kommer til at dominere. For i det multikulturelle samfund pukker borgerne konstant på deres egne – eller gruppens – særrettigheder. Det fordragelige løfte: »Det finder vi ud af«, der er normalt i et samfund præget af sammenhængskraft, afløses af det fragmenterede samfunds aggressive trussel: »Vi ses i retten!« Kasper Støvring:Et juletræ, dansk kultur – og demokrati

Det vi har set i Kokkedal, vil blive stadigt hyppigere tilbagevendende. Det er en diminutiv forsmag på et fænomen, der vil vende stadig alvorligere tilbage i de kommende år, og jeg kan forsikre enhver højrøvet ‘elite’: det kommer til at dreje sig om langt vigtigere emner end juletræer. Hvad de pludrende klasser ikke forstår, er at den viser noget meget symbolsk og vigtigt: Der befinder sig alt, alt for mange mennesker i Danmark, der betragter demokrati, som vi ser det betragtes i Mellemøsten: En stige man klatrer op af, og smider vælk, når man har nået toppen, ikke som et middel til at tilfredstille så mange som muligt i mindelighed, men som et magtmiddel udelukkende i egen interesse. Som en psykopat ser andre mennesker – udelukkende som instrumenter for sig selv og sin kamp mod omverdenen.

Bare vent, til underklassen i de sociale boligbyggerier ikke må drikke alkohol på fællesarealerne, ikke må holde hund, kvinderne ikke må vise sig i korte ærmer og shorts, og alle de andre endnu værre reaktionære dogmer, den hovne overklasse har importeret uden nogensinde selv at skulle lide under dem. Ironien er, at mange af dem selv har stemt på de partier, der har forrådt dem så det driver. Det var næsten alle, men de røde var værst.

Der synes at være én evig sandhed om den såkaldte multikultur: den rammer de svageste først og hårdest. For enden af den udvikling, venter der os blodige konflikter, og lige så slemt: ingen i Folketinget synes at have indset rækkevidden af juletræsaffæren. Det er ganske muligt, det bliver den samme underklasse, som stemmer politikere i Folketinget, der er villige til at iværksætte storstilet repatriering af mennesker, der aldrig skulle have befundet sig i Danmark, statborgerskab eller ej. Det er at foretrække fremfor borgerkrig, og jeg mener at borgerkrig i Europa har en tidshorisont på 20-40 år (dette henvendt til de unge.) Selv skal jeg bare gøre opmærksom på, at jo tidligere en fare erkendes, desto heldige kan man slippe fra den.

Slut med laksefarvede franskmænd

Den franske ambassade på Kongens Nytorv havde farve som et vist lingeri, der vist heller ikke er så moderne mere, men nu skal man smide rødvin på den, for at få den til at fremstå som før. “Har spillet en rolle i forhold til at komme frem til facadens endelige tone” – hvordan er det, de trykker sig ud på Bygningskultur?

Thotts Palæ blev anlagt af Niels Juel i 1670’erne i hollandsk barokstil. Palæet blev i 1760 købt af Otto Thott, der umiddelbart efter lod Nicolas-Henri Jardin nydesigne facaden i en mere monumental nyklassicistisk stil.

Ved en restaurering i 1980’erne fik facaden en lys rød, laksefarvet tone. Frédéric Didier, som til daglig er chefarkitekt ved Versailles, er ikke i tvivl om, at den farve havde meget lidt med Jardins oprindelig facade at gøre. Grundige undersøgelser og besøg hos Reedtz-Thott familien på Gavnø Gods har ført til den konklusion. Familien er i besiddelse af både et oliemaleri og en gouache af palæet, og særligt gouachen har spillet en rolle i forhold til at komme frem til facadens endelige tone, som er en sart grå i to nuancer. Thotts Palæ i ny forklædning, Det Thottske Palæ på Kongens Nytorv i nye klæder, Anmelder: Det er velgørende med lidt fransk orden på byens fineste plads

Dispatch International är under attack. Den senaste veckan har tidningen bombarderats av försök att överbelasta hemsidan och därmed göra den otillgänglig för våra läsare.

– Det här är ingen vanlig Denial of Service-attack, som vem som helst kan utföra. De som ligger bakom det här vet vad de gör och har hyfsat hög nivå på sina kunskaper om hur man gör sådant här, säger Dispatch Internationals it-säkerhetsansvarige.

Tidningen har låtit ett antal personer med mycket hög kunskap om dataintrång gå igenom loggarna från det dygn då attacken var som mest intensiv, förra torsdagen 22 november. Och de drar flera slutsatser, varav en av de mest intressanta är, att datorer tillhörande bland andra tidningarnaSydsvenskan, Värnamo Nyheter och Norrköpings Tidningar, samt radioproduktionsbolaget Tredje Statsmakten Media AB och Sveriges Television varit delaktiga i attacken. Även om man inte med säkerhet kan säga att personer från de aktuella företagen deltagit aktivt i attacken, det kan vara fråga om virus eller så kallad cross site scripting, så anser experterna att det är det mest sannolika scenariot.

– De flesta datorer som använts i attacken har slumpmässiga, dynamiska ip-adresser. Därför utmärker sig de här mediebolagen, säger en av säkerhetsexperterna….. Dispatch International har givetvis polisanmält attackerna. Ärendet utreds nu som dataintrång. Massiv hackerattack mot Dispatch International

Ledare: ”De Ofelbara” i vild panik över Dispatch International

(Ingrid Carlqvist og Lars Hedegaard, Bryssel 2012 (tv. prof. Hans Janssen. Klik f. helskærm.)

Dispatch International har satt skräck i svenska mainstream-medier, så till den grad att personer med anknytning till Sydsvenskan och Sveriges Television nu försöker släcka ner vår webbsajt. Förra veckan noterade vi att sidan var under våldsam attack – av en storleksordning som normalt används av den som vill släcka ner ett mindre land eller en större organisation.

Den mest intressanta aspekten på detta våldsamma anfall var att personer associerade med flera svenska mediaorganisationer tog del i det. Vår analys av hackerattacken visar att bland de skyldiga fanns människor med anknytning till dagstidningarna Sydsvenskan, Norrköpings Tidningar, Värnamo Nyheter, Sveriges Television och ett produktionsbolag som regelbundet gör program åt Sveriges Radio, Tredje Statsmakten Media AB.

Det sistnämnda bolaget gör bland annat programmet ”Medierna i P1” för Sveriges Radio – ett programs vars syfte är att granska svenska medier.Det finns ingen möjlighet att den nyligen genomförda attacken skulle kunna bero på ett ärligt misstag eller ett misslyckat försök att komma åt vårt innehåll. Hackarna har nogsamt konstruerat en komplex kod vars enda syfte har varit att riva ner vårt operativsystem. Attacken måste ha varit noggrant planerad och samordnad. Oavsett hur attacken organiserades är de mediabolag som varit värdar för detta makalösa försök att förgöra en kollega juridiskt ansvariga, och de har alla blivit polisanmälda. Ledare: ”De Ofelbara” i vild panik över Dispatch International

Det bliver jo en virkelig interessant politiundersøgelse. Kan intet med sikkerhed bevises, har vi at gøre med det, der hedder “rättshaverister.” Det er svensk og betyder ‘folk af en afvigende opfattelse.’ Artiklerne findes også på tysk, dansk og engelsk. Desuden et interview med Mikael Jalving: ”Jag fruktar att Sverige gett upp – men det är inte försent”.

Takket være en venlig læser og kommentators hjælp – uden dem kunne man ikke drive en nok så smal én-mands ‘avis’ – kan man nu se debatten i Publicistklubben på en mere ligetil måde end forleden. Tak!

Krauthammer: Islam cannot and will not succeed

Tre klip fra et interview Ezra Levant forleden gjorde med Krauthammer. Kardinalpunkterne, hvor Krauthammers viden slår gnister, er et evt. Israel-Iran opgør til april-maj næste år, Egyptens og islams elendige tilstand og en klog løsning på den illegale indvandring til USA. Når han ikke spår islam nogen fremtid, tager han dog forbehold for “de fejge, europæiske politikere.” Jeg ville sige det sådan: De europæere, der har efterkommere, og som ikke er bekymrede over hvordan Europa ser ud om 20 år, de svigter ikke bare deres børn, de svigter deres borgerpligt. Politikerne? De er udskiftelige og det kan kun gå for langsomt.

Fortsæt med at læse “Ingrid Carlqvist i Publicistklubben”

Här manar svenskarna i Syrien till jihad. Bemærk den typisk svenske jovialitet, når Säpochefen omtaler våbentrænede, massemordsparate jihadister som “de här killarna.” Ja, ja, naboens søn, Kalle, ‘globaliseringen’ og min bare rumpet.

Vi har en förhöjd hotbild sedan oktober 2010 enligt den bedömning vårt nationella centrum för terrorhotbedömning gör. Det finns personer och organisationer som förbereder sig för att begå attentat i Sverige. Vi har haft ett terrorattentat här. Alla länder har inte haft det. Det talar för sig själv. Enligt brittiska UD är Sverige ett av Europas tio farligaste länder att åka till för en turist.

– Det är i grunden islamistiskt våldsmotiverade personer som med våld och hot om våld vill nå sina syften. De tillhör grupper med kopplingar till organisationer som al-Qaida och al- Shabaab. Sedan finns det enskilda som på eget bevåg kan göra sådana här saker.

Vi har tidigare sagt drygt 200. Det är samma antal idag. Vi är särskilt intresserade av dem som gått på träningsläger i andra länder – i Afghanistan, Pakistan, Jemen och Somalia. Och just nu är Syrien intressant. Vi vet att ett antal personer från Sverige är där, att fler är på väg och att ytterligare några kan åka ner. – Vad de här killarna kan ställa till med i fråga om våldsdåd och terrorism när de åker dit. Säpochefen: Hotbilden är förhöjd

Se også i dag: Morten Uhrskov: Sverige slår Danmark stort i kriminalitet.

Ingen kors i EU, tak !

Kors og glorier på en slovakisk jubilæumsmønt strider imod princippet om religiøs neutralitet og skal derfor fjernes

Det fastslår Europa-Kommissionen, som skal godkende den slovakiske mønt, med henvisning til Den Europæiske Unions Charter for grundlæggende rettigheder, som garanterer religiøs mangfoldighed og neutralitet i EU. Slovakiets nationalbank udgiver mønten i anledning af 1150-året for de græske helgenbrødre Cyril og Methodius’ ankomst til blandt andet Slovakiet, som var en del af det daværende storrige Stormähren. Flere unavngivne medlemslande i EU har bedt Slovakiet om at fjerne de to kors på helgenbrødrenes tøj samt glorierne rundt om deres hoveder – et krav, som landet efterkommer. Kravet vækker både bekymring og kritik hos den katolske kirke i Slovakiet. EU fjerner kors fra slovakisk mønt

Sognepræst Massoud Fouroozandeh er født i Iran og blev opdraget som korankyndig muslim. Efter at være flygtet til Danmark konverterede han som voksen til kristendommen. I dag virker han som sognepræst i Odense – men kan som frafalden fra islam ikke længere bo i Vollsmose. Han er sammen med cand.theol. Marianne Søndergaard bogaktuel med Jihad – islams sjette søjle.

Selvom der kommer en artikel, en video og et længere interview ud af aftenens møde med Massoud Fouroozandeh, vil jeg tage lidt forskud på glæderne. Det er min største glæde ved at fotografere: at komme tæt på så mange, så forskelige mennesker. Få af dem ville jeg have oplevet uden mit kamera, der altid hænger om halsen, også i hverdagen. Jeg forstår ikke rigtig folk, som fotograferer blomster og …hmmm …fugle. Det med miraklerne forstår I, når I har set videoen med ham.

Fortsæt med at læse “Massoud og miraklerne”

Den 7 Juli i år blev modstandsbevægelsen “Den Hvide Rose” sammen med den dengang bedste ven af Sophie Scholl, Susanne Zeller-Hirzel genetableret. Susanne Zeller-Hirzel, der nu er 91 år gammel, har ikke mistet noget af sit mod til at stå op for sine overbevisninger. Efter at Tyskland trækkes mere og mere til venstre og igen trues af en farlig totalitær ideologi, Islam, er modstand på mange niveauer blevet tvingende nødvendigt. Den Hvide Rose vil spille sin rolle i denne bevægelse.

I de følgende videoer formulerer de stiftende medlemmer af Den Hvide Rose, hvorfor genaktivering af denne heroiske modstandsbevægelse er vigtig i vor tid. Marc Doll, næstformand i partiet Die Freiheit fik ideen til genetableringen. Man ser desuden Conny Axel Meier, PAX EUROPA, Michael Mannheimer, journalist, Michael Stürzenberger og Thomas Weiß , Die Freiheit, Bayern , Marion Dambmann og Balbina Klein. (Snaphanens oversættelse, videos på tysk, utekstet) Video: Die Wiedergründung der Weißen Rose. (Se videointerviewet fra 2010 med Zeller Hirzel, der er fuldstændigt nærværende og opdateret på islam: Video: Interview mit Susanne Zeller-Hirzel.)

Holland afskaffer blasfemiloven

The Almighty will have to defend his own name from now on: Dutch parliament has accepted a motion that will scrap a law making it a crime to insult God.A majority of parties said Wednesday the European Union nation no longer needs the law, which hasn’t been invoked in the past half-century.

The movement to decriminalize blasphemy gathered strength in the last decade amid a national debate about the limits of freedom of speech. The climax came at the 2011 trial of far-right politician Geert Wilders, when judges ruled he had the right to criticize Islam, even if his opinions were insulting to many Muslims. Majority in Dutch parliament move to scrap law making it a crime to insult God Liberal VVD ensure majority support for scrapping blasphemy laws, Dutch to scrap blasphemy law on insulting God.

Norske Arbeiderpartiet vil ekskludere jødehadende muslim

Styret i Hamar Arbeiderparti snur tvert om i saken om kommunestyrerepresentant Khalid Haji Ahmeds deltagelse i jødehets på Facebook, og har nå vedtatt å ekskludere Ahmed.

I forrige uke opplyste leder i Hamar Ap, Thomas Langeland Jørgensen, at partiet ikke ville foreta seg noe mer i forhold til Ahmed: – Vi har klarert saken med ham, og han forstår alvoret. Derfor gjør ikke vi flere tiltak i forhold til dette. Men i gårdagens vedtak heter det bla at Ahmed, som er tidligere fylkessekretær i AUF, «har med sin uttalelse på det sosiale mediet Facebook gått mot grunnleggende verdier i Arbeiderpartiet. Uttalelsen oppfattes som diskriminerende mot en folkegruppe, rasistisk og svært støtende. Språkbruken er ikke forenlig med å ha tillitsverv i og på vegne av Arbeiderpartiet.» Vil ekskludere Ap-politiker etter jødehets

Lars Vilks: Gränsmarkörer för yttrandefriheten på besök i konsthistorien, olja, 2012

Sverige ifølge Hanne Fokdal-Barnekow

Folk falder jo i søvn til deres tændte TV for et godt ord, det vidner om deres gode smag, men i mangel af TV kan man udmærket falde i søvn til radioen, og jeg var godt og vel nået ned i REM søvnen i forgårs og travlt optaget af den heftige muskelkontraktioner, da en bekendt radiostemme fra Stockholm blandede sig i mine aktiviteter. “Gå væk,” drømte jeg, men hun blev ved. Hvor mange politiserende tilsnigelser kunne P 1 ´s Hanne Fokdal Barnekow nå at sige på godt otte minutter? Ville der være lodrette usandheder som da jeg senest, for gudskelov hele to år siden, hørte hende om SD og Udvandringen fra Storkyrkan den 7 november 2010, eller ville det bare være den sædvanlige skævvredne reportage, der falder ud til samme venstreside hver gang? Jeg blev i min REM søvn i forgårs og genhørte P 1 i vågen tilstand i dag:

Det gik ellers lige så godt for SD, partiet er efter de seneste målinger Sveriges 3 største parti med en opbakning på 8.5 %.

I november var SD´s middelværdi 9.3 %, i AB United Minds den 11 november var SD på 11.2 %

“Det er især unge mænd uden uddannelse i små og middelstore byer i det sydlige Sverige, der har været SD’s tilhængere.”

Populær myte blandt journalister, jeg aldrig har set belagt med tal.

“Et par partititoppers grumme og racistiske udgydelser en sommernat i Stockholm en sommernat “for et par år siden….filmet på en meget uhyggelig lille film.”

Hvor grumt, uhyggeligt og racistisk de udtalte sig om, kan smagsdommere jo diskutere indbyrdes, men hvilken sommernat i 2010 ? Jo, en nat fire måneder inden SD kom i Riksdagen i oktober. Videre:

“Hvorfor blev det lige i oktober 2012, at SD fandt en plads som Sveriges 3. største parti?”

I den aktuelle anledning synes jeg det er interessantere at SD den 11 nov. får en topnotering på 11.2 %, og at Expressen allerede den 13 nov. slipper en film, de givetvis har haft på lager længe, og som sikkert helt rigtigt har vurderet, vil være for bedaget at fyre af i valgkampen 2014 i den helt rutinemæssige mediebias overfor Sverigedemokraterne. Oven i de små 100 artikler indtil dato, at deres kampagne er kun stilnet lidt af.

Hvorfor blev det altså lige den 13 november og hvad er Expressens bevæggrund for en kampagne, der ligner alletiders kraftigste tæppebombardement af et parti i Sverige nogensinde? Interesserer ikke Fokdal Barnekow, hvis budskab falder sammen med svensk journalistiks og EXPOS, at SD er ‘racister i habitter’, der nu viser deres ‘sande jeg’. Mange har antydet en orkestreret mediekampagne, P 1 s lyttere hører ikke et ord om det. Uvildige har været imponerede af Åkessons krisestyring, og kaldt ham Sverige bedst begavede partileder, selv Jan Guillou, der er en politisk modstander om nogen, kaldte ham ‘den cooleste kat i landet, uhyre smart.” Hos Barnekow hedder det: “Åkesson tager tilsyneladende stormen med ro.”

“Om dette kommer til at sætte sit præg på næste måling, diskuteres. Flere iagttagere mener partiet er rykket tilbage til start.”

Dette siger Fokdal Barnkow den 26 november. Fire dag inden – den 22 november – øgede SD til 12.3 % i Sentio. Fokdal Barnekows flere gange citerede hovedkilde ? Daniel Poohl og EXPO, såmænd. Man skal være DR ansat eller sidde i EXPOS bestyrelse som Mona Sahlin, for at kalde dem for sandhedsvidner.

Fokdal Barnekow er for det meste ikke nogen lodret løgnhals, mens hendes stærkt beskårede Sverigesbillede har bare intet at bestille på en public service kanal. Hun skulle tage og flytte til Malmø udenfor Slottsstaden og Rörsjöstaden, hendes mand er jo skåning. Komme lidt ud i det virkelige, farlige liv så hun igen fik noget af interesse på hjerte. Jeg er desværre nødt til at betale radiolicens, men jeg har absolut intet behov for at blive informeret om den mediemæssige in-crowd i “Stockholm-indenfor-tullarne” ‘s verdensbillede og ideologi udover hvad jeg nødtvungent læser i DN og SvD. Jeg vil vide noget, og da er der heldigvis andre i Danmark at vende sig til. Uro blandt Sverigedemokraterna, Orientering 26. november 2012 kl. 17:28 på P1 Hør indslag (08:26) – Vil man have en kilde til SD’s opinionsmæssige bevægelser uge for uge, der er ganske fri for P 1 agtige fortolkninger, skal man se Status.se,Väljarsympatier för Sverigedemokraterna.. Her er ingen kreativ monkey-business. Klik for større billede.

Fortsæt med at læse “På besøg i kunsthistorien”

“Whoever brings about a multiethnic state brings the society into a condition, at the very least, of a potential civil war.”

“Et folk og en befolkning er ikke det samme,” sagde politologen Manfred Kleine-Hartlage foran Rigsdagen den 18. november i en flammende anklage mod politikerne derinde, Eurokraterne, de universitære eliter og eftersnakkere, kapitalens importører af billig arbejdskraft, der aldrig bliver (med) borgere. Han var selv millimeter fra at blive et af navnene på dødsofferlisten.

Jeg har set lister over svenske direkte ofre for multikulturpolitiken på over 100 personer, men gik jeg dem efter manglede adskillige drab, som jeg huskede i detaljer. Ingen ved præcis hvor mange, der er døde i Sverige, eller hvor mange der kommer til at dø i det gigantiske, politiske hasardspil, der er gennemført henover hovedet på europæerne og imod et – i al fald i Danmark – dokumenteret, demokratisk flertal. Der er ingen politisk efterspørgsel på de døde, ikke på deres historier, ikke på deres antal. De lod ikke livet for en højere sag, deres død er ‘collateral damage’, en ubekvemmelighed for de ansvarlige. Ingen fakkeltog for dem.

Ligeledes ved vi selvfølgelig heller ikke om eller hvornår ofrenes pårørende vender sig korporligt mod de ansvarlige, en mulighed disse nok gør klogt i ikke at afskrive på forhånd. Endnu opfattes demokratiets vej som delvis farbar, men vi er nået dertil, hvor der er et bål, ingen kan sige hvad kan tænde. Vi kan kun iagttage eliternes reaktion: De der peger på det og beskriver det, de der protesterer fredeligt og demokratisk, bliver udhængt, stillet for en domstol som f.eks. Wilders og Elisabeth Sabaditsch-Wolff, straffet og fængslet som i blandt andre Tommy Robinsons tilfælde.

Som inddæmningsstrategi er det værre end at pisse i bukserne, det er at lukke de demokratiske kanaler og holde voldens åbne. Endnu opfattes demokratiets vej af de fleste som farbar, men den kan lukkes ovenfra af EU, man kan stille europæerne overfor en uigennemtrængelig mur af overvågning og repression, som svensk presse og politik har stillet svenskerne overfor. Derfra er vejen til omfattende vold kort og uberegnelig. (Undertekstet på engelsk) deutscheopfer.de, « Les victimes sont allemandes, les auteurs des faits, étrangers », Giving Voice to the Voiceless.

Fortsæt med at læse “Mindestund for 7.500 dødsofre for indvandringen”

Mikael Jalvings bok Absolut Sverige – i vilken jag bland en rad andra människor intervjuas om tillståndet i riket – kommer nu på svenska (Psychology and Commercial Design, LTD förlag). Jag ska skriva om boken igen när jag läst på mitt eget modersmål. Men idag ville jag visa er vad Lars Vilks skriver i sitt förord, bland mycket annat:

“Jalving träffar författaren Thomas Nydahl vars egensinnighet är ett nationellt problem. Nydahl lider nämligen av föreställningen att han önskar försvara arv och tradition och sådant som yttrandefrihet och den sekulära staten. Därmed bryter Nydahl överenskommelsen om kulturers lika värde och blir ett svårartat fall med föga hoppfull prognos. Nydahl tycks framhärda i sitt tillstånd och vägrar att låta sig behandlas.”

Så nu vet jag. Och när det är Lars Vilks som säger det godtar jag det svåra tillstånd jag befinner mig i. Vet ju att det varken finns botemedel eller hopp om bättring. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen, väl medveten om att man inte har en chans. Thomas Nydahl

Mikael Jalving i Jyllands-Posten om Black Country-boken

“Det er den svenske essayist Thomas Nydahl, som minder mig om Engels meritter i en ny og fremragende reportagebog fra det såkaldte Black Country i det vestlige Midlands omkring Birmingham, verdens først industrialiserede region, hvis historie over flere mil minder om det Skåne, forfattaren kommer fra. Nydahl går i Engels fodspor og beser den nye underklasse, som er vokset frem i vor tid, og sammenligner den med førhen. Forskellen er kolossal. Hvor den gamle underklasse var socialt proletariseret, er den nye underklasse ikke i samme grad økonomisk fattig, men snarere kulturelt og intellektuellt underbemidlet. Vi snakker om mennesker, hvide såvel som indvandrere fra fjerne lande, som dårligt kan følge med i et banalt tv-program eller læse en jumbo-bog (…)

Med Nydahl glor man ud over en mental slagsmark, som forsøges erstattes af idiotisk tidsfordriv, narko, kriminalitet og bandekultur i varierende doser. I Malmø, Landskrona, Bimringham eller København, samme deroute, og det er mildt sagt til at blive rasende over (…)

I den anden ende af lønskalen har vi banker som f.eks. Danske Bank, der i annonce efter annonce leger med drømmen om, at verden bestandigt forandres til det bedre og er svanger med en ny normal og lugter af Benetton-reklamernes naivitet från 1990-erne. Jeg får knopper af denne idiotiske kapitalisme, dette indsukrede hykleri, denne uhæmmede politiske korrekthed fra folk, der burde vide bedre, men naturligtvis håber at tjene store penge på at gøre sig til katalysatorer for tidsåndens værste forestillinger og fejltagelser. Friedrich Engels må fryde sig fra sin grav.”

Mikael Jalving i Jyllands-Posten (ej i nätupplagan) den 23 november 2012.

Av Julia Caesar

I det längsta har det funnits något slags gräns för vad media publicerar. Visserligen högst tänjbar. Men ändå. Låt oss kalla den Skamgränsen. Inför valet 2010 luckrades den upp betydligt. Nu är den med råge passerad på ett sätt som ger mig kalla kårar längs ryggraden. Proppen har gått ur, alla fördämningar har brustit. Nu flödar det oförfalskade hatet fritt, med alla samhällsinstansers goda minne. Journalisterna stenar sitt eget folk – och ingen enda av dem ställer sig upp och säger STOPP – nu får det vara nog!

I Länstidningen, socialdemokratisk dagstidning i Östersund, framställs Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på bild som en kackerlacka. Bakom honom står en skadedjurssanerare iförd skyddsklädsel och gasmask och sprutar dödande giftgas ur ett aggregat märkt med samtliga sju andra riksdagspartiers partisymboler.

Symboliken kan inte bli tydligare. Oliktänkande ska utrotas. Sverigedemokrater är skadedjur som ska dödas med giftgas. Målsättningen är klar: partiet ska utplånas med vilka medel som helst. Hatet spränger alla gränser. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin tidigare har sett en svensk partiledare avbildas som skadedjur som ska utrotas. Olof Palme och Torbjörn Fälldin och flera andra svenska politiker karikerades friskt på sin tid. Men aldrig någonsin med ett inprogrammerat hot om ond bråd död.

De historiska parallellerna är fasaväckande

Länstidningens bottennapp är inte satir. Det är ren och oförfalskad ondska som flödar från ledarsidan. De historiska parallellerna är fasaväckande. De enda förebilder som teckningen kan förknippas med är nazisternas hatbilder av judar på 1930-talet. Bilderna banade vägen till gaskamrarna i Auschwitz, Sobi Bor och Bergen-Belsen och avrättningen av miljoner judar, utvecklingsstörda och psykiskt sjuka. Ska vi 70 år senare gå den vägen igen? Ska hatet mot oliktänkande legitimera utrotning? Har vi ingenting lärt sju årtionden efter en av världshistoriens största massakrer?

“Värsta exemplet på människoförakt”

Teckningen är gjord av Kjell Nilsson-Mäki och illustrerar en svamlig och intellektuellt undermålig ledare av Ida Nilsing. Efter lördagens publicering har Länstidningen stormats av hundratals arga och upprörda kommentarer och mail. I ett brev till tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare Lennart Mattsson skriver en läsare:

“Jag har inte sett något värre exempel på människoförakt någonstans i Sverige under hela mitt liv. Länstidningen Östersund ska inte med ett enda ord kritisera ett parti som vill ha politiska debatter eftersom Ida Nilsing och ni på Länstidningen vill gasa ihjäl och fysiskt förinta sverigedemokrater – sannolikt därför att ni inte klarar att ”ta debatten”.

Ni vill hellre mörda människor än att debattera med dem. Vem är det som har gjort teckningen? Vilken politisk hemvist har en person som vill gasa ihjäl andra?

Vad beror det på att ni inte kan prestera en ledare som innehåller något läsvärt? Saknar ni personal? Finns det inga normalbegåvade människor på tidningen? Eller är ni så blodtörstiga att ni valde den värsta person ni kunde hitta att skriva ihop den intetsägande texten?”

Länstidningen: “Vi är stolta”

I dag bemöter Länstidningen proteststormen genom att uppge sig vara “stolta över att kunna erbjuda våra läsare något annat än intetsägande porträttbilder på politiker som håller presskonferenser.”

“Vi är också stolta över att vara en av få morgontidningar som håller traditionen med tecknad politisk satir levande. På lördagens ledarsida var Jimmie Åkesson ritad som en kackerlacka som skulle bekämpas av en skadesanerare, utsänd av övriga riksdagspartier. LT:s tecknare Kjell Nilsson-Mäki har förklarat att han med teckningen ville visa hur de gamla etablerade partierna, trots idoga försök, har misslyckats med att bekämpa Sverigedemokraterna. Med denna förklaring blir illustrationen rimlig. Men, och häri ligger problemet, illustrationen och texten har två skilda ärenden, vilket gör att helheten blir otydlig och öppnar för missförstånd –särskilt om man vill missförstå.”

Överlever på skattebetalarnas välvilja

Länstidningen är en av de många socialdemokratiska dagstidningar som går med brakförlust. Tidningen klarar inte att överleva på att sälja sina produkter som allt färre vill köpa. LT överlever på skattebetalarnas välvilja i form av statligt presstöd. I år har tidningen fått 16 861 000 kronor i driftsstöd och 361 950 kronor i distributionsstöd. Sammanlagt 17 222 950 kronor. Drygt 17 miljoner i statligt stöd för att producera dödshot mot ledaren för ett demokratiskt invalt riksdagsparti.

Länstidningens skandalbild markerar ett oroväckande skifte i medias förhållningssätt. Proppen har gått. Det här är signalen till en brutal upptrappning av våldet mot och hetsjakten på alla som sympatiserar med Sverigedemokraternas politik. Eller röstar på SD för att de övriga sju partierna med sin ignorans av för landet livsviktiga och avgörande frågor inte ger dem något annat val. Nu ska det vara fritt fram inte bara för dödshot mot SD:s partiledare. Det är hög tid att förfölja de 5,7 procent eller 340 000 väljare som röstade på SD i valet 2010, tycker musikkritikern Po Tidholm i söndagens SR “Godmorgon världen”.

“Det stora problemet är väljarna”

Han anser att svenska skribenter och debattörer har “hållit igen” i två år men nu äntligen vältrar sig i kraftuttryck och livliga adjektivstinna beskrivningar av SD efter Expressens framstående insatser.

“Det finns plötsligt en energi och glädje i debatten och en allmän lättnad” noterar Po Tidholm. Nu återstår bara ett problem, och det är stort:

“De enda som går fria är väljarna. Det känns lite fegt. Ändå är det ju de som har ställt till det på det här viset. Förekomsten av ett främlingsfientligt parti blev ju inte ett demokratiskt problem på allvar förrän medborgarna bestämde sig för att rösta in dem i församlingarna.”

Det är “de vanliga svenska väljarna, som – om man ska tro aktuella mätningar – i allt högre grad känner att SD har svar på deras frågor” – som enligt Po Tidholm är problemet.

“Statistiken gör gällande att SD-väljarna oftast är lågutbildade arbetslösa män, bosatta på landsbygden. Vilket i sin tur gör dem lite jobbiga att klaga på, eftersom de flesta mediamänniskor, varav nära nog hundra procent är vita, urbana medelklassmänniskor, trots allt har lite ångest inför sin maktposition, boendeort och socioekonomiska status. Klassklyftan är helt enkelt lite för vid.”

“Folk är jävligt korkade”

Själv anser sig Po Tidholm ha frikort genom sitt val av boendeort. Han bor på landet i Trönödal i Söderhamns kommun i Hälsingland. Där fick SD 11,6 procent av rösterna i valet 2010 och var därmed “den mest SD-infekterade norr om Blekinge” med Tidholms ordval. Efter mycket grubblande har han kommit fram till att det är enklast för honom att förhålla sig till den här politiska verkligheten med lite professionell distans. “Men i grund och botten är jag less och förbannad och tycker att folk är jävligt korkade” säger han.

“De där som pruttar högljutt under middagen”

“En lärdom som gick att dra efter Ny Demokratis framgångar var ju att det fanns en ansenlig mängd svenskar som av olika anledningar vill vara de där som pruttar högljutt under middagen, förstör stämningen med smaklösa vitsar och utnyttjar sin rösträtt till att djävlas med det så kallade etablissemanget. Ska dessa personers åsikter plötsligt respekteras bara för att de råkar vara företrädda i parlamentet?”

Så klämmer Po Tidholm till med slutsatsen som tränger på och måste fram:

“Så vart vill jag komma? De hårda orden borde i rimlighetens namn riktas även mot dem som har röstat fram de här jönsarna.”

Mer giftgas mot oliktänkande!

Tack, där satt den. Mer förakt mot “lågutbildade arbetslösa korkade män bosatta på landsbygden”! De slipper alldeles för lindrigt undan. Buss på korkskallarna bara! Mer förföljelse, mer hat! Fram med kanonerna mot “de där som pruttar högljutt under middagen, förstör stämningen med smaklösa vitsar och utnyttjar sin rösträtt till att djävlas med det så kallade etablissemanget”! Mer giftgas mot oliktänkande kackerlackor!

Det Po Tidholm och andra i den svenska PK-eliten fruktar mer än något annat är att Sverigedemokraternas politik håller på att vinna anhängare i betydligt större grupper än de korkade männen i glesbygd; akademiker, intellektuella, författare, journalister, läkare, poliser, sjuksköterskor, socialarbetare, tjänstemän, skådespelare, konstnärer. Det är inte riktigt lika lätt att öppet förakta och vilja gasa ihjäl människor som tillhör samma samhällsklass som man själv som att spy förakt över pruttande lågutbildade arbetslösa män bosatta på landsbygden.

Det Länstidningen och Po Tidholm gör är inte bara att sänka sig ner till gyttjebrottningens nivå. De dödar dessutom det demokratiska samtalet. Utan samtal kan demokrati inte existera. När orden tar slut och bara hatet återstår, då är vi mycket illa ute.
Nu undrar jag bara en sak: när byggs gaskamrarna?

Af JUlia Caesar