av Kjell Håkansson
Svenska skolan befinner sedan några år tillbaka sig i en utförsbacke med sjunkande elevresultat. I internationella undersökningarna som jämför elevernas resultat i olika länder halkar Sverige allt längre ned på listan. Medans Sveriges skolor för några decennier sedan kunde skryta över att vara bäst i Norden har vi nu Nordens sämsta skolor mätt i elevernas kunskaper. I den politiska debatten har det ofta nämnts att lärarna inte skulle vara tillräckligt många eller tillräckligt kvalificerade. Fler lärare, lärarlegitimationer, fler behöriga lärare, vidareutbildning och karriärmöjligheter för lärare är några av de åtgärders som föreslås. Men är lärarna verkligen skolans svaga länk?
Skolor med fler lärare och större andel behöriga lärare har lägre resultat
För att få en bättre bild av hur det förhåller sig med den saken har jag tittat på betygsresultaten för elever i årskurs 9 i skolor i Malmö kommun och jämfört dessa med lärartäthet och lärarbehörighet i skolorna. Uppgifterna som är från vårterminen 2011 och som ytterst kommer från Skolverket, har jag laddat ner från Skolpej på SVTs hemsida. Därefter har jag tittat på antalet av elever med utländsk bakgrund i Malmös skolor. Dessa siffror har jag hämtat direkt från Skolverket, som definierar utländsk bakgrund med att eleven antingen själv är född utomlands eller att elevens båda föräldrarna är det. Skolor med ofullständig statistik har inte tagits med. Jag har dessutom tagit bort två andra skolor: en särskola med hög lärartäthet och låga resultat och ytterligare en skola där resultaten är så låga att jag misstänker att det är något fel på statistiken.
I figur 1 ser vi betygsresultaten tecknat mot lärartätheten (antal lärare per 100 elever). Tvärtemot vad man skulle förvänta ser det ut som om högre lärartäthet också innebär lägre resultat. Ingenting tyder visserligen på att sambandet skulle vara linjärt, men jag har ändå för enkelhetens skull lagt in en linje (linjär regression). Korrelationskoefficienten R är inte speciellt hög, men med 42 datapunkter kan vi avfärda nollhypotesen utifrån 1%-kriteriet, eller med andra ord: sannolikheten för att punkterna skulle ligga så här av en ren slump utan något samband mellan lärartäthet och betygsresultat är mindre än 1%. Om inte problemet var så allvarligt skulle man kunna skämta och säga att högsta tänkbara resultat på 303 betygspoäng uppnås om man plockar bort samtliga lärare från skolorna (linjen skär y-axeln) och att vid en lärartäthet på 28 lärare per 100 elever blir resultatet 0 i betygspoäng (linjen skär x-axeln). Figuren visar dock endast på ett samband, och säger ingenting om vad som orsakar vad. En trolig förklaring är att skolor med dåliga resultat tilldelas fler lärare. Detta har tydligen inte löst problemet och huruvida det i någon mån har förbättrat situationen kan inte avläsas ur grafen.
Figur 2 visar betygsresultat mot hur stor del av lärarna som har behörighet. Här ser vi att ju större andel av lärarna som saknar behörighet, ju högre betygsresultat. Förklaringen är förmodligen densamma; i skolor med låga resultat är man kanske nogare med att anställa lärare med formell behörighet, och igen har man inte kommit tillrätta med problemet, åtminstone inte full ut.
Figur 3 visar betygsresultat mot andelen av elever med utländsk bakgrund. (varierar mellan 9 och 96%). Två av de skolor som jag tidigare använt mig av saknade uppgift om antal elever med utländsk bakgrund, därför innehåller denna figur endast 40 punkter. Sambandet är tydligare här än för de två tidigare figurerna. I alla tre fallen gäller att det är mindre än 1% sannolikhet för att datapunkterna ligger som de ligger av en ren slump. Utifrån statistiken kan man dessutom utläsa ett samband mellan lärartäthet och andel elever med utländsk bakgrund (figur 4). Det framgår inte av siffrorna om eller hur mycket hemspråkslärare bidrar till lärartätheten, men man kan definitivt säga att en hög lärartäthet på en skola inte är någon kvalitetsstämpel. Den som letar efter en skola med goda betygsresultat bör snarare se sig om efter en skola med få lärare, liten andel behöriga lärare och en liten andel elever med utländsk bakgrund. Mer direkt statistik visar att det genomsnittliga meritvärdet för svenska elever i Malmös skolor ligger på 220, medans det är 195 för svenskfödda med utländsk bakgrund och 169 för utlandsfödda.
Skolans nedgång beror på demografiska förändringar
De data vi har från Malmö kommun tyder alltså på att svenska skolan har sänkts av den med internationella och historiska mått mätt mycket stora invandring vi har haft i Sverige de senaste två decennierna. Ser då ingen vad som sker? Jodå, inom yrkeskåren är man väl medveten om problemet. Tex så anförs i ett examensarbete från Malmö Högskola från år 2006 att ”Undervisningsgrupper med få eller inga invandrarelever” som en av flera orsaker till varför elever i finlandsvenska skolor presterar bättre än elever i svenska skolor i matematik. Resultaten från de finsk-språkiga skolorna i Finland lär dock vara ännu bättre och i Pedagogiska Magasinet kan man läsa att en av orsakerna till de finska skolornas överlägsenhet är att Finland har en betydligt mindre invandrarbefolkning. För de nordiska länderna gäller enligt artikeln att ju färre invandrare – ju bättre skolor. ”Shame on us” utbrister en av de finska lärarna i ett rus av självdestruktivitet. Andra orsaker till de finska och finlandssvenska skolornas styrka är den respekt som såväl elever som föräldrar visar lärarna och att skolan är mer disciplinerad och kunskapsinriktad, medans man i den svenska skolan i allt högre grad lägger tonvikten på att ingjuta rätt värdegrund hos eleverna.
Svenska skolans nedgång beror med andra ord på en kraftigt överdimensionerad invandring i kombination med 68-vänsterns flum-reformer. Ändå brukar man i den politiska och mediala debatten hellre fokusera på något annat som tex bristande lärarkompetens. I den mån man talar om invandrarelevers bristfälliga skolresultat brukar felet alltid skyllas på otillräcklig integration eller någon annan brist i samhället.
Politiska skiljelinjer
Sveriges regeringspartier och den röd-gröna oppositionen ser olika på hur lösningen ser ut, vilket framkom under en partiledardebatt 2010 (Sverigedemokraterna fick inte vara med). De rödgröna menar att en viktig del av lösningen är att vi får fler lärare i skolorna och vill avsätta medel till detta ändamål, medan regeringspartierna vill satsa på fortbildning av lärare, dvs höja kompetensen inom lärarkåren. Båda förslagen, hur olika de än är, har det gemensamt att de ser lärarnas prestationer som den svaga länken i dagens skola. Varken högre lärartäthet eller andel behöriga lärare har dock löst problemet i Malmö kommun.
Hur ser framtiden ut?
Fortsæt med at læse “Svenska skolans sjunkande elevresultat”