Af Thomas Nydahl

Nu har essän Langue fantôme, suivi de Éloge littéraire d’Anders Breivik nått fram till läsarna av Times Literary Supplement. I förra veckans nummer skriver man om Richard Millets 128-sidiga essä, utifrån en kvällstidningsliknande rubrik: “A shocking pamphlet”. Det som chockat fransmännen är två saker: För det första undrar man hur en redaktör på anrika Gallimard kan uttrycka sådana tankar som finns i essän. För det andra chockeras man av Millets tankegång som sådan, nämligen att massmördaren och terroristen Breivik är ett slags svar på den förda multikulturpolitiken i Norge. Så här skriver Robert Zaretsky i TLS:

He blames multiculturalism and immigration and lashes out at “the restocking of Europe by populations whose culture is alien to our own” – while the relationship between literature and immigration may not seem obvious, “it is in fact central and undermines our sense of identity”. Millet’s chain of logic leads him to conclude that our “identity is the great stake of literature”. He is most aware of this invasion, he confides, when he rides the Paris Métro and finds that he is the only white passenger in the carriage. Millet describes Breivik as a “writer by default” whose murderous acts reached a “formal perfection”. This young Norwegian artist, Millet continues, was not just the “child of a broken family [but] of the ideological and racial fracture that non-European immigration has created in Europe”.

Millet har förstås fördömts både av ledarskribenter och intellektuella. Mest omtalad är väl Annie Ernaux som i sin artikel om essän, som hon kallar “fascistisk”:

comparing his literary effort to the work of Brasillach and Céline, Ernaux, who is celebrated for the taut prose and brutal candour of her novels about coming of age in post-war France, asked her readers not to remain silent over “a text pregnant with threats to our social cohesion”.

Hon har fått medhåll av bland andra J. M. G. Le Clézio och 200 andra författare som har det gemensamt att de alla utkommer på Gallimard.

Frågan jag ställer mig är om inte Millet närmar sig något som kan beskrivas som själva kärnan, nämligen det faktum att Breivik är en produkt av en social och politisk utveckling som ifrågasätts, kritiseras och diskuteras av allt fler runt om i Europa. Är det för att Millet drar så radikala slutsatser, som han fördöms som en pestsmittad? Jag misstänker det. Och undrar om det inte vore bättre att diskutera problematiken, vilket naturligtvis inte är möjligt om man vill ha braskande rubriker och löpsedlar. Essän är ett ypperligt instrument eftersom den tillåter både resonemang och frågor.

Mafia metastaserer i Sverige

Vi ved allesammen udmærket, hvem det er, men selv politiet må ikke sige det højt for dydighedspressen. Samfund skal gå under med anstand:

Aftonbladet har kartlagt den grova organiserade brottsligheten i Sverige och fram träder en delvis ny bild: I takt med att de kriminella organisationerna bekämpas i storstäderna dyker de i stället upp på mindre orter. Samtidigt försvagas banden till de gamla gängen – och nya nätverk bildas. Här har gängen etablerat sig – ort för ort, Så sprider sig gängen över landet, Sveriges maffiakarta ritas om, Organized crime spreads to small Swedish towns

“Er det glædeligt at blive fortrængt fra sin egen hovedstad?”

skriver tipperen til denne artikel om Oslos yngrebyrde, et ord jeg lige opfandt:

Oslo vokser i rasende fart, og det er særlig barn og unge det blir flere av. Dette skaper hodebry for byrådet, som i dag la frem sitt budsjettforslag for 2013. Tidligere har det vært snakk om at Oslo må bygge ett klasserom i uken for å møte elevtallsveksten. De kommende fire årene bygger vi to klasserom i uken, sier finansbyråd Kristin Vinje (H).Yngrebølge gir Oslo pengeproblemer

Innvandringen setter Oslo i bunnløs gjeld

I dag la Oslo kommune frem sitt budsjettforslag for 2013. Budsjettet viser at Oslo fremover er nødt til å investere et titalls milliarder bare på elevplasser. Totalt i 2013 vil Oslo få en totalgjeld på nærmere 29 milliarder kroner. Samtidig må Oslo kutte kraftig i driftsbudsjettet, noe som ikke minst vil gå utover barnehager, barnvern og sykehjem. Oslo kommunes utfordring er dermed ikke eldrebølgen, som HRS har påpekt før, men en ”yngrebølge” som er et direkte resultat av innvandringen. Og mens det satses på de unge, får de eldre færre og færre tilbud. HRS.NO

Talerne til Lars Hedegaard måtte vare fem minutter, men de varer syv til ni minutter. Se i 1080 p HD.

Hermed begynder et rekonstruktionsarbejde af min slettede You Tube konto, der rummede 377 videoer og havde rundet 1.2 mio hits. Det kommer til at tage et års tid, og det vil stjæle tid fra meget andet arbejde, men der er back up af alle unikke optagelser. Suk!

Af Thomas Nydahl

Det var toppnyhet i alla svenska medier i morse: Tintin skulle rensas ut från Kulturhusets bibliotek, tillsammans med annan litteratur som anses ”rasistisk eller afrofob ”. Beslutet hade fattats av ex-rapparen, numera chefen för ungdomsbiblioteket, Behrang Miri. Miri tillhör den ny mediala elit som tror att man kan göra människor goda om man tar bort allt som man själv anser vara ont. I en sådan orwellskt censurerande kultur har tankefriheten inte en chans. Varje skrivande människa måste varje dag fråga sig om det han eller hon skrivit strider mot mediaklassens uppfattning. Ja men, säger någon, det är ju precis så det förhåller sig i Sverige idag. Bara England är värre. Där anklagas till och med små skolbarn för att vara ”rasister” om de varit i bråk med klasskamrater med annan hudfärg eller nationalitet. Miris världsbild ser likadan ut. Ta bort det onda, så finns det inte mer. Man får gå till förnuftiga och rationella människor för att finna de dräpande argument. Som här: Herman Lindqvist skriver bland annat detta i Aftonbladet

”Behrang är en framstående rappare och låtskrivare med rötter i Malmö. Hans chefsposition på Kulturhuset i Stockholm ger honom makten att rensa på bibliotekets hyllor. Det är oklart hur många böcker han själv läst, för varför nöjde han sig med Tintin, varför inte gå till roten för allt ont? Ut med Bibeln och Koranen – där finns mycket rasism och homofobi. Ut med Shakespeare, Astrid Lindgren och Söderhavet, bort Robinson Crusoe. Ut med Ture Sventon och hans Omar. (Onkel Toms Stuga är väl borta sedan länge?) Ut med Tusen och en natt och alla Grimbergs sagor. Vräk ut större delen av världslitteraturen, Dostojevskij, Dumas, Strindberg, Rydberg, Topelius och Runeberg som dryper av afrofobi, antisemitism och alla andra former av rasism. Ja, varför inte slänga ut alla band av världshistorien också? Så mycket kolonialt tänkande som genomsyrar de böckerna. Sida upp och sida ner!”

Meri – och hans överordnade får man förmoda – fick snabbt kalla fötter när proteststormen kom. Nu släpas inte Tintin och andra ”afrofober” till källaren. Men tro inte att detta var sista försöket att skriva om vår kulturhistoria. Det görs nya försök när man minst anar det.

På den dag hvor Glenn Gould ville være fyldt 80, hvis han ikke kun var blevet 50, bedømmer nutidige pianister ham: It’s 30 years since the death of Glenn Gould, but the pianist still provokes strong reactions. So how do today’s top players assess his legacy?

Et politisert politi?

Dette innlegget ble sendt til de norske avisene Aftenposten og Dagbladet, som ikke ville trykke det. Det publiseres derfor her:

av Peder Jensen alias Fjordman

Politispesialist Erik Andersen talte den 14. september 2012 på vegne av politiet i full uniform i Oslos største moské ved fredagsbønnen. Tatt i betraktning av den strenge hierarkiske oppbygningen av politiet må man anta at han hadde støtte for sitt pro-islamske arbeid betydelig høyere opp i kommandosystemet.

Politimannen hilste forsamlingen med å si “Salaamu alaykum”, som betyr “fred være med dere” på arabisk men også brukes som en spesifikt islamsk internasjonal hilsen. På vegne av nasjonale myndigheter uttrykte politiet stor respekt for islam og fordømte at enkeltpersoner på et helt annet kontinent hadde brukt sin grunnlovsfestede ytringsfrihet på en måte som noen muslimer ett eller annet sted på planeten kanskje kunne tenkes å mislike.

Det er ikke sikkert politifolkene innså dette selv, men de var med dette faktisk med på å opprettholde sharia, islamsk lov med forbud mot krenkelser av islam, ikke sitt eget lands sekulære lover. Har Norge nå fått et politisert politi eller et shariapoliti?

Som skribent Hege Storhaug kommenterte, “Oslopolitiet tok ikke avstand fra drapene og opptøyene i kjølvannet av filmen ‘Innocence of Muslims’. Politiet tok avstand fra mannen bak filmen. Dertil parallellførte Oslopolitiet filmen med terroren 22. juli.”

Kun ett år tidligere, i september 2011, måtte avistegneren Kurt Westergaard, kjent for den mest kontroversielle av de danske Muhammedkarikaturene, avlyse et planlagt besøk i Oslo og reise tilbake til Danmark. Politiets sikkerhetstjeneste (PST) signaliserte faren for et muslimsk attentat mot hans liv og antydet at de ikke kunne garantere hans sikkerhet på norsk jord.

Dette er alvorlig, ettersom norske myndigheter på denne måten signaliserer mer eller mindre offentlig at de ikke lenger kan opprettholde lov og orden eller ytringsfrihet i Norge men må overlate dette i hendene til muslimske grupper. Det er ironisk at PST samtidig innrømmer at de driver overvåkning av islamkritiske nettsteder der ikke-voldelige personer poster kommentarer.

“This document is not for publication.” Vi her er ikke “need-to-know” venner, der kan også være terrorister i blandt, man kan ikke være for forsigtig. Så slutter publikationen måske, hvis jeg ikke flager ud ligesom svenske blogs:

En grupp underställd EU-kommissionen med det obehagligt censurklingande namnet Clean IT filar just nu som bäst på en uppsättning nya lagar, regler och direktiv som syftar till att begränsa yttrandefriheten i medlemsländerna, i synnerhet den på Internet. Det framgår av ett läckt konfidentiellt interndokument med en sammanställning av gruppens arbete som organisationen EDRI, European Digital Rights Initiative publicerat.Läckt EU-dokument avslöjar hur snaran om yttrandefrihetens hals dras åt

However EDRI suggests otherwise, a posted document on their website does not provide concrete proposal to tackle terrorism on the internet. The document is food for discussion only, and summarizes possible solutions and ideas that have to be evaluated by all partners, public and private. While taking into account that any measure taken should not affect our online freedom, the advantages and disadvantages of the possible measures will be discussed in next meetings.

As soon as the plans will be more concrete and supported by all participants, they will be published on the Clean IT website. When the project ends at the beginning of 2013, all plans and documents will be published. EDRI publishes Clean IT discussion document, Clean IT project pdf.

Västvärlden blir dummare för varje dag

Af Helmuth Nyborg

De styrande är blinda för konsekvenserna av invandringen från låg-IQ-länder Västvärldens politiker är i full gång med att förstöra sina egna demokratier och välfärdsstater. Genom den massiva invandringen av människor med betydligt lägre IQ rasar våra länder i rask takt ner mot den gräns där demokratin inte längre går att upprätthålla – ett genomsnittligt nationellt IQ under 90.
Skillnaderna i fertilitet och den massiva invandringen av lågintelligenta från syd till nord förklarar varför Europa och USA blir dummare för varje dag som går. Dessvärre förstår de tongivande politikerna och akademikerna inte orsaken och inser inte vilka katastrofala konsekvenser denna demografiska förvandling kommer att få.

Det är inte svårt att förklara hur de moderna demokratiska välfärdsstaterna uppstod eller varför välfärden och invandringen kan förstöra dem genom att göra världen dummare. Ett par färska vetenskapliga rapporter har visat hur kalla vintrar eliminerade de svaga, dumma och skröpliga migranterna från den mänskliga genpoolen när människan i förhistorisk tid lämnade Afrika och vandrade norrut. Enligt den brittiske forskaren Richard Lynn har migranter med låg IQ en tendens att glömma att spara mat till vintern, ordna varma kläder och en bostad som skyddar dem mot kylan. Därför försvann de lågintelligenta efterhand, medan de intelligenta klarade sig bra i det kalla klimatet. Denna urskillningsprocess ligger bakom de intelligensskillnader vi ser i dag – med en genomsnittlig botten-IQ i Afrika på 70 och en topp-IQ på 105 i de nordasiatiska länderna.

Situationen är inte unik för Danmark. Faktiskt är det värre i Sverige. Sverige har inte bara tagit emot fler immigranter från icke-västliga länder än Danmark, ledande politiker uppmuntrar dessutom ännu mer invandring. De första tecknen på en annalkande katastrof syns redan. I många svenska städer har socialbidragen till icke-västliga immigranter exploderat. I Växjö till exempel utnyttjar icke-västliga invandrare 23,5 gånger så mycket offentliga medel som etniska svenskar och det är sannolikt bara början. I alla större svenska städer kommer de etniska svenskarna att vara i minoritet 2050. Malmö är inte långt därifrån.

Fortsæt med at læse “EU’s ‘rene internet for en permanent dialog’”

Jeg kender det fra mig selv, det er ubehageligt. Vilks’ egne følelser og intellekt virker mere stoisk end de fastansatte i kunstbranchens. De kører ikke i 30 år gamle SAAB’ er, de ejer deres egne huse, de er uden livvagter, men de er alligevel mere pirrelige end Vilks:

Lars Vilks har varit inbjuden till Norrtälje konsthall för att under rubriken ”Vad är konst?” hålla ett föredrag om konst och konstbegreppet den 24 oktober 2012. Lars Vilks är förutom verksam konstnär fil. dr i konstvetenskap och har varit professor i konstteori vid konsthögskolan i Bergen.

Den uppståndelse som Vilks deltagande i den av SION (Stop Islamazation of Nations) anordnade konferens i New York den 11 september har gjort att förutsättningarna för föreläsningen förändrats. Andra frågor kring Lars Vilks står nu i fokus.

Norrtälje kommun värnar om det fria ordet men på grund av de förändrade omständigheterna för föreläsningen, den svårighet att såväl känslomässigt som intellektuellt förstå Lars Vilks förhållande till SION, samt med hänsyn till en överhettad internationell situation med upptrappade våldshandlingar kring religionspolitiska frågor, har beslut tagits att ställa in föreläsningen med Lars Vilks i Norrtälje.

Cecilia Möller, förvaltningschef Kultur- och fritidskontoret, Björn Ahlsén, kulturchef, Daniel Werkmäster, konsthallschef, Norrtälje stoppar Vilks-föreläsning, Lars Vilks föreläsning ställs in

Daniel Pipes: En Muhammed-tegning om dagen, tak

Da Salman Rushdie gjorde grin med islamiske fromhedssymboler i 1989 i sin magisk realistiske roman De Sataniske Vers, gjorde ayatollah Khomeini noget forbløffende originalt: Han udstedte en dødsdom over Rushdie og alle dem, der var forbundet med fremstillingen af hans bog. Hermed forsøgte Khomeini at påtvinge Vesten islamiske skikke og love; vi fornærmer ikke profeten, sagde han kampberedt, og det kan I heller ikke.

Jeg forudser det sidste, at udgivelsen af en Muhammed-tegning dagligt eller en koranskænding med jævne mellemrum vil gøre det vanskeligere for islamisterne at mobilisere de muslimske masser. Skulle dette blive tilfældet, ville vesterlændinge igen kunne behandle islam som de behandler alle andre religioner – frit, med ret til at kritisere uden frygt. Det ville vise islamisterne, at vesterlændinge ikke vil kapitulere, at de afviser islamisk lov, at de er parate til at forsvare deres værdier.

Så dette er min bøn til alle vestlige redaktører og udgivere: udgiv Muhammed-tegningen dagligt, indtil islamisterne vænner sig til det faktum, at vi laver hellige køer om til bøfsandwich. En Muhammed-tegning om dagen

Lars Gule: Norges første internationale terrorist

Idag er han ‘ekspertkommentator på højrefløjen og var forsvarets vidne i Breivik-sagen. Stadig venstre, men med lidt mindre eksplosivt testosteron. En respektabel ældre herre. Højre vidnerne, der skulle frames i den politiske forestilling, meldte jo afbud på stribe da de indså, de ikke var vidner til noget som helst. Gule og anarkisten Mattias Gardell fik scenen for sig selv. All the world’s a stage – As You Like it. Gule kunne lide den.

Samfunnsdebattanten Lars Gule er blitt kalt «Norges første internasjonale terrorist». For 33 år siden sto han på flyplassen i Beirut med 800 gram sprengstoff i sekken. Her er hans dramatiske historie.

Alt i alt ser det fra mitt ståsted ut som om ungdom er mindre engasjert i politikk, og særlig utenrikspolitikk, enn på 60- og 70-tallet. Så da sier gjerne vi noe eldre at dagens ungdommer er mer selvopptatte enn vår generasjon var. Men det kan jo godt hende ungdommen er engasjert, selv om det er i andre ting enn det jeg mener er viktig. Men bevares, det var forskjell på folk på 70-tallet også. Det var slett ikke alle som var opptatt av internasjonale forhold, antiimperialisme og solidaritet, avslutter han. NORGES FØRSTE INTERNASJONALE TERRORIST

Friday Fun in Oslo

Fredag ettermiddag arrangerte Islamsk Råd Norge en markering mot filmen «The innocence of Muslims», som de siste dagene har skapt voldomme opptøyer i mange land.Islamsk råd fordømmer det de kaller en hatvideo, og «deler muslimers fordømmelse og harme over videoens innhold og budskap». Rådet maner imidlertid alle muslimer til ro, og holder demonstrasjonen «i solidaritet mot krenkelse». Oslos ordfører Fabian Stang (H) holdt appell under markeringen. Det faller ikke i god jord hos lederen av Oslo Frp. – Jeg synes det er helt forkastelig at Oslos ordfører bidrar til en slik meningsløs demonstrasjon. Uansett hva han sier, vil det være en legitimering av demonstrasjonen og muslimers rett til å krenkethet og raseri, sier Christian Tybring-Gjedde til Aftenpostens nettutgave.Forkastelig Stang deltar på markering mot Muhammed-filmen

“Ville kun konfrontere Vilks med en kniv på en eller anden måde”

en ret gennemsnitlig kunstnerisk samtale, altså. Jeg kender jo godt kunstnere, og de taler tit ikke ret pænt om hinanden. Det var en lettelse selvom samtalen altså skulle indeholde ‘visse elementer af vold.’ Det var Ib Michael, Danmarks altid solbrændte Björn Ranelid med de italienske habitter men uden lipgloss, der ville ‘konfrontere en anmelder med en vis vold.’ Det er helt normalt blandt fagfæller, de er ikke fremmede over for håndgribeligheder. Og Vilks har jo sin rustne økse parat til hug.

Även hovrätten, precis som tingsrätten, verkar ändå ha uppfattat att de här männen har haft för avsikt att söka upp och på något sätt konfrontera Lars Vilks, säger chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström.

Hovrätten menar också att männen inte har varit främmande för att använda visst våld mot Vilks, men trots det finns det enligt hovrätten inget konkret som kan visa på att männen verkligen hade tänkt att mörda Vilks. – Sen är det ju också så generellt att de här osjälvständiga brottsformerna som vi talar om, förberedelse och stämpling till brott är mer svårstyrkta än när man har fullbordade brott, säger chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström.Friande dom i Vilksmålet, Hovrätten friar i Vilksmålet

Voldtægtsforbryderen Gaddafi

A French reporter has published a book of testimonies from women forced into former Libyan leader Muammar Gaddafi’s harem. France 24 interviewed the author about the ordeals the women endured and the problems they face in a post-Gaddafi Libya. Young and beautiful, they were kidnapped, beaten, humiliated and raped by former Libyan leader Muammar Gaddafi. ‘For Gaddafi, rape was a weapon’

Den sidste Profets muntre sønner højagter kvinder, ved vi. Det er derfor de nordiske feminister er så vilde med dem:

With the start of the new Iranian academic year, a raft of restrictions on courses open to female students has been introduced, raising questions about the rights of women to education in Iran – and the long-term impact such exclusions might have. More than 30 universities have introduced new rules banning female students from almost 80 different degree courses. Iranian university bans on women causes consternation, Iranian Women Banned From 77 College Majors Because They Were Getting Too Darn Educated

Ondskaben selv blev mærkeligt nok fejret af mængder af venlige gæster fra Holland, Norge og Sverige, aviser og partier – ja, kun ét dansk parti naturligvis. Studenterne, hattenålene og de kvarte akademikere på 28 år, der skal blive ministre fra C og V udeblev selvklart. Hvad pokker, de kommer jo massivt i regering igen bare ved at holde deres kæft og ikke rende til kontroversielle receptioner.

Lars Vilks og entouragen fra Skånepolisen, var der blandt mange andre. Det varer ikke længe, inden Aftonbladet fanger skandalen op og skriver fem kunstanmeldelser på én dag igen. Pia Kjærsgaard var der, men der var så mange, så mit kamera nåede ikke at opdage hende. Talerne følger på video, når fotografen har rekreeret sig. professor Bent Jensen og Henrik Gade Jensen. Det tager normalt omkring 24 timer afhængigt af ANDYS BAR.. Jeg er klar tirsdag, hvor der venter et enestående, endnu overlevende motiv fra frihedskampen mod den forrige generations kamp mod sin tids nazier. (klik fotos f. helskærm.)

Fortsæt med at læse “Lars Hedegaards runde dag”

Uhrskov: Sverige forandres for altid

Det er svært ikke at rystes over udviklingen i Sverige. Indvandringen til Sverige har et enormt omfang takket være meget lempelige regler. Integrationen har mere end svært ved at følge med. Statistikken over vold, voldtægter, ghettoer, jødeforfølgelser, overfald på brandmænd og andre myndighedspersoner samt manglende integration i skoler taler deres eget tydelige sprog. Selv om mange indvandrere fra ikke-vestlige lande ikke er kriminelle, så er de slet ikke integrerede.

Man bliver temmelig hærdet når man deltager i debatten om den førte udlændingepolitik i Europa. Men Sverige udgør på en eller anden måde en undtagelse. For mit eget vedkommende er jeg måske særlig opmærksom på at det er sådan, fordi jeg hvert år flere gange opholder mig i Skåne.

Ingen plads til debat: Mens jeg skriver disse linjer, vælter det ind med kommentarer på www.avpixlat.info, der har valgt at bringe min seneste blog om Sverige på JP. Jeg siger ikke, at kommentarerne er repræsentative for svenskerne som helhed, men 56 kommentarer på lidt over en time er mange. Der udtrykkes stor vrede mod de svenske politikere hos næsten alle.

Hjerteskærende er de, hvor unge svenskere skriver, at de ikke tør få børn i Sverige, men må udvandre, hvis de vil stifte familie. En enorm indvandring er ved at forandre Sverige for altid (Från homogenitet till kaos)

Hotad av svensk polis idag

Af Filippa von Platen

Jag har nyss blivit hotad av en svensk polisman mitt framför näsan på uppretade muslimer som inte gillar yttrandefrihet. Och tydligen gjorde inte polismannen det heller.

Jag kom från Triangeln vid ca 14.40 och skulle in på gågatan när jag möts av ett stort demonstrationståg med röda och svarta fanor. Man skrek på arabiska och det lät stundom väldigt hatiskt. Först gick några män och sedan en mängd kvinnor och barn med plakat på arabiska och svenska och engelska. På plakaten stod det att man inte får kränka profeten Muhammed och att yttrandefriheten alltså inte gäller honom.

Längs med sidorna på demonstrationståget – men alltså inte med i själva tåget där det som sagt går kvinnor och barn – finns en mängd arabiska män. Deras funktion skulle jag snabbt bli varse. De kollade in de vanliga människorna på gågatan – de som shoppade eller satt på utecaféerna. Jag hörde dem ropa något till kvinnorna i tåget som lät som anvisningar. Tanken slog mig att männens funktion var att intimidera eventuella personer som vågade visa sitt missnöje med demonstrationen. Det visade sig strax att det stämde.

Jag är för yttrandefrihet. Utan yttrandefrihet kan vi inte ha ett modernt demokratiskt samfund. Vi skulle inte kunna ha den vetenskap eller medicinska forskning vi har idag utan yttrandefrihet och fri diskussion. Det är vår yttrandefrihet som har byggt det rika västerländska samhället som bl.a. arabvärldens muslimer drömmer om att flytta till.

Mohammed är heller inte min profet. Jag blir oerhört kränkt när andra upphöjer en krigsherre och pedofil till profet. Men jag erkänner muslimers rätt att kränka mig dagligen: yttrandefrihet är yttrandefrihet.

Så jag tog lugnt och stilla till en tyst protest mot demonstrationstågets kränkning av västerlandets heligaste princip och gav dem fingret när jag passerade tåget.

En man med en armbindel som verkade vara någon intern vakt gick hotfullt fram till mig men när han såg att jag lugnt och stilla tittade tillbaka och inte lät mig skrämmas gick han förbi. Sen blev jag omringad av några storvuxna arabiska män i 20-30- åldern. De skriker okontrollerat och en tar tag i min arm och rycker våldsamt flera gånger. Jag säger till honom att han bryter mot svensk lag och att han inte har rätt att angripa mig.

Då kommer mannen med armbindeln tillbaka. Nu i sällskap med en blond polisman. Polismannen säger till mig att “vi har yttrandefrihet här i Sverige” och att det är förbjudet att visa fingret. Jag säger att jag till skillnad mot demonstranterna är för yttrandefrihet och att jag har rätt att visa mina åsikter så länge jag inte stör demonstrationens rätt att få fram sitt budskap.

Fortsæt med at læse “Paperback: Cheaper for everyone to get depressed”

Salman Rushdie: Joseph Anton. Memoarer (Bonniers, översättning av Hans Berggren).

Af Thomas Nydahl

Det finns en bok av Kenan Malik som heter Från fatwa till Jihad. Man skulle kunna säga att Salman Rushdies memoarer beskriver denna europeiska utveckling utifrån en enda människas tragiska öde. För Rushdie började det med en fatwa, utfärdad av det iranska prästerskapet mot romanen Satansverserna. Under de 23 år som gått sedan dess har Europa, både på person- och nationsnivå fått se Jihad fullt utvecklad. Det är bokstavligt talat ett islamistiskt krig mot europeiska värderingar som pågår. Rushdie skildrar dessa år med kuslig exakthet. Inte minst hans berättelser om före detta intellektuella vänner som byter sida och ylar med de iranska hundarna är skrämmande läsning.

Kort bakgrund alltså: Den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie var väletablerad både i Storbritannien och runtom i världen. Med romaner som Midnattsbarn hade han skrivit in sig i denna mycket speciella tradition som speglade forna tiders kolonier genom nutida brittiska perspektiv. När han skrev Satansverserna var det i samma anda som de tidigare böckerna. Men ingen, allra minst han själv, kunde föreställa sig vad som skulle hända. Från Teheran kom fatwan. Man satte ett pris på hans huvud. En ”lösensumma” för den som mördade honom. Denna summa har hela tiden stigit och fatwan har förnyats och är giltig än idag. Rushdie, hans förläggare och övriga omgivning förstår att det är allvar. Han går under jorden, skyddad av brittisk säkerhetspolis. Hans liv ska bli att ”gå två steg bakom drottningen”. Med det menar han att skyddet runt honom bara överträffas av det som drottningen har. Han kan varken besöka vänner eller familj. Han är avskuren. Borta från offentligheten. Hans första fru och han hade talat om skilsmässa redan före fatwan, nu blir konflikten dem emellan allt värre. En människa står fast vid hans sida: äldste sonen Zafar. Med olika arrangemang lyckas han upprätthålla den kontakten.

Memoarerna är en skildring av ett Europa i krig. Sedan Rushdie tvingades under jord har ett antal blodiga islamistiska attentat ägt rum, och de fortsätter att äga rum, både i europeiska städer och runtom i världen. Bin Laden må vara död, men terrornätverken är i högsta grad vid liv. Varje dag gör de sig påminda, dels i den arabiska världen men också i andra muslimska länder. Irak är inte längre en unik, blodig plats. Irak omges idag av länder som via ”den arabiska våren” sjönk direkt ner i islamism och terror.

Rushdie har ändå tur. Han har livvakterna. Han har vännerna som aldrig sviker. Som lånar ut hus och lägenheter. Bostadsbytena är ju nödvändiga. Han måste hela tiden finnas på platser där ingen kan ana hans närvaro. Märkvärdigt nog börjar han skriva igen. Först kommer boken han lovat Zafar: Harun och Sagornas hav (och så sent som 2011 den pendang han skriver till sin yngste son: Luka och livets eld) I gömslena föds stora romaner som Morens sista suck och Förtrollerskan från Florens. Kvinnorna kommer och går. Häftiga förälskelser förvånar honom, eftersom han inte trott att de skulle vara möjliga under sådana förhållanden.

Så gör han det stora misstaget. Han försöker blidka den vredgade muslimska massan med att be dem om ursäkt och att bekänna sig till islam. Han äcklas av sina egna ord. Han inser snabbt att han gjort fel, att det är ett agerande som bara kastar smuts på honom själv. Denna hatiska ”opinion” går inte att blidka. Från Teheran kommer bekräftelsen: om så Rushdie blev världens heligaste man skulle han inte förlåtas, han måste dödas.

Vad lär vi av Rushdie? Det första jag tänker på är att vi står inför en totalitär rörelse som inte betraktar människors liv som heliga. Vi otrogna, ”kuffar”, är inte värda någonting i den rörelsens ögon. Islamismen gör anspråk på att besitta sanningen om livet, tillvaron och ”det gudomliga”. Den som hävdar något annat – till exempel upplysningens traditioner som inkluderar yttrande- och tryckfrihet – är en fiende till profeten. Salman Rushdie har fått betala ett ohyggligt högt pris för att han skrev en roman. Eftersom han fortfarande är en i högsta grad aktiv författare befinner han sig också i frontlinjen mot islamismen. Hans memoarer är oerhört läsvärda för varje människa som det minsta bryr sig om det nya Europas öde, det som gått ”från fatwa till Jihad”.