Can actors at the National Theatre quote Christopher Hitchens’ destruction of Shirley Williams for her failure to defend freedom of speech against suicide murderers on Question Time, while all the time contorting themselves in athletic dance moves? My somewhat surprising answer is ‘yes they can’.

The DV8 dance company’s Can We Talk About This? is almost a compendium of stories I have covered. The opening section moves from Salman Rushie to Ayaan Hirsi Ali to the Danish cartoon ‘crisis’. It maps the opening section of myYou Can’t Read This Book: Censorship in an Age of Freedom, where I look at the power of religion to provoke censorship and self-censorship. Inevitably, I focus on radical Islam, which in Europe causes more writers to bite their tongues and throw down their pens than any other clerical force. Lloyd Newson, the director, knows it too, and feels the same outrage that the hypocritical pieties of multiculturalism allow ‘liberals’ to go along with anti-liberal restrictions on free speech and women’s rights.[..]

I thought the press night was a triumph, and so did the audience at the National. It applauded the actor/dancers to the rafters. But what of those who believe that multiculturalism has not degenerated into a corrupt movement that allows reactionary men to impose their will on their communities? Nick Cohen: Can we talk about this? 13.03.2012.

Vi omtalte forestillingen sidste år også ved premieren i Australien. Til maj opføres den i Oslo. Hvem bringer den til København? Svaret i Sverige her nedenfor er “nej, det kan vi ikke,” uanset at Svenska Dagbladets højrøvede, ikke særlig sanddru eller velskrivende kulturredaktør påstår, at “det kan vi skam godt.”(Bloggen er på rejse i det nære udland. À tout à l’heure)

Mobbokratiet

Man har sikkert set, at det svenske Trykkefrihedsselskab har måttet indstille et arrangement fordi først den ene og så den anden deltager i panelet hoppede af. Den såkaldt konservative filosof Roland Poirer Martinsson blev udsat for en sand Twitterstorm fra medieetablissementet – Twitter er de pludrende klassers foretrukne sladderspalte – og skrev derefter, at nu han havde undersøgt hvad Trykkefrihedsselskabet var for noget, agtede han ikke at deltage. Han meddelte ikke, hvad han havde undersøgt, som i den grad kunne skræmme ham. Formentlig ingenting. Derefter meddelte en anden, genusseren Pär Ström, at nu hvor “Martinsson havde undersøgt Trykkefrihedsselskabet,” ville han heller ikke stille op. En rigtig helt m/k.

Det er en effektiv taktik i et samfund med en meget stærk social kontrol, man behøver ikke argumentere imod Trykkefrihedsselskabet eller forholde sig til fakta, man mobber bare medlemmer af etablissementet fra at deltage og truer dem med udelukkelse af det gode selskab, så falder de til patten. Episoden er talende og den viser i koncentrat den svenske elites fejghed og provinsialisme. Bloggen Guddommelig Komedi har i det store hele skrevet, hvad jeg ville have skrevet, hvis jeg havde haft tid. “Var der en der pludselig fik ryggrad?” Næh, det var der naturligvis ikke. Karriere og social anseelse er til enhver tid vigtigere end intellektuel integritet og mod:

När jag såg att Roland Poirer Martinsson skulle vara med i nästa tillställning som anordnas av Tryckfrihetssällskapet blev jag positivt förvånad eftersom jag uppfattar honom som en del av etablissemanget i Sverige. Vad nu då? Har en av dem plötsligt fått en ryggrad? tänkte jag.
Tryckfrihetssällskapet har låtit kritiker av invandringspolitiken komma till tals och då är det förvånande att en person från etablissemanget medverkar hos dem. Enligt propagandan är ju all kritik mot invandringspolitiken ett uttryck för ”främlingsfientlighet” och ”hat”, som vi alla vet. Den här gången skulle mötet dock handla om något helt annat. Men eftersom sällskapet har haft en kritisk diskussion om invandringspolitiken tidigare drog sig herr Martinsson ur igen. Så här skrev en av hans kollegor på twitter: ”Däremot deltar vi inte i arrangemang ordnade av rättshaveristiska rasistorganisationer.” Det var Markus Uvell som svarade så på en fråga om Timbro tar avstånd från yttrandefriheten. Så fungerar en demokratur: formellt kan yttrandefriheten finnas kvar, men den som vågar ifrågasätta heliga kor blir utfryst och mobbad utan att argumenten som förs fram tas på allvar. Den heligaste kon är invandringspolitiken. Och den skulle aldrig överleva en fri debatt. Det här visar återigen att Tryckfrihetssällskapet verkligen behövs.
Den som undrar hur kulturvänstern har kunnat bli så dominerande i den svenska ”debatten” fick nu saken illustrerad för sig. Den borgerliga högern har backat för vänstern sedan 60-talet, på samma sätt som Roland Poirer Martinson genast backade när han utsattes för påtryckningar. Den ständiga reträtten inför vänsterns anstormning är en del av förklaringen till att vi har en moderat statsminister som har samma åsikter som Gudrun Schyman i många frågor…….Vänster+Höger=Etablissemanget

Har nogen set denne mand?
Af Nicolai Sennels

Svensk politi og svenske medier farver kriminelles hudfarve lyserer og pixelerer deres ansigt. Har nogen set denne mand…?:

Swedish specialty: Pink pixellation of dark-skinned criminals and pixellated anonymization of wanted criminals

Når jeg ud af øjenkrigen betragter Sarkozys manøvrer for ikke at tabe det kommende valg – “der er for mange udlændinge i Frankrig,” “vi kan komme til at forlade Schengen,” – tænker jeg på en samtale jeg havde i oktober 2007 på en belgisk bar med den amerikansk-franske journalist Nidra Poller. Det var få måneder efter Sarkozy først var blevet valgt, det var stadig under indflydelse af de voldsomme Les émeutes des banlieues de 2005, og endnu i uvidenhed om den opstand der skulle udgå fra Clichy-sous-Bois kun en måned senere. Poller var ret optimistisk, Sarkozy ville få Frankrigs indvandringsproblemer under kontrol. Men alt skulle vise sig at fortsætte som hidtil. Europas immigrantproblemer er muligvis blevet uløselige, men de er endnu ikke nok til at top politikerne tager dem alvorligt mellem valgene. Som Jean Raspail siger i dette 2011-interview (tekstet på engelsk):

“Det er meget godt, hvad Michel Rocard siger i dette tv-klip om at begrænse indvandringen, men alle politikere har sagt det samme, Giscard, Mitterand, Chirac, og absolut intet har ændret sig. Det er valgflæsk, og imellem denne tale og i dag [2011] er strømmen af indvandrere eksploderet.”

Marine le Pen opnåede idag de 500 underskrifter, så hun kan stille op i præsidentvalget.

Salafist brænder shia-moské ned i Bryssel “som hævn for Syrien”

A mosque in Brussels was firebombed Monday night, leaving its imam dead and a second man injured. Police have said they arrested one man at the scene following the attack on the Rida Shiite mosque.The Rida Shiite mosque, one of the largest in the Belgian capital, was almost completely destroyed in the fire, which is believed to have been caused by a Molotov cocktail. Imam killed in arson attack on Brussels mosque, Police say mosque near Brussels set on fire, imam dies.

Danske og engelsksprogede medier udelader væsentlige oplysninger, som svensk TT selvfølgelig også gør. EXPO vender ansigtet den anden vej mod en helt anden moske i Charleroi i Vallonien, der er tegnet over med grafitti. (Finske nyheder på svensk har den rigtige baggrund.). Belgiske medier har selvsagt historien:

En mand angreb moskéen bevæbnet med økse og benzin “som hævn for Syrien.” Efter at have antændt den, gik han tilbage på gaden og råbte salafist-slagord om konflikten i Syrien. Forbipasserende og troende holdt ham imidlertid tilbage, indtil det lokale politi kom og anholdt ham. Manden er marokkaner og opholder sig illegalt i Belgien. “Salafist stormde moskee binnen met bijl en benzine”, ‘EXTREME SALAFIST ACHTER AANSLAG MOSKEE’, Dodelijke aanslag op moskee in Anderlecht vergelding voor Syrië.

“Tyrkiet – landet i midten”
Af Nicolai Sennels

Ingen udover kultursuicidale EUs skrivebordsdiktatorer og Tyrkiet selv ønsker, at 80 mio. muslimske tyrkere skal ind i EU. Altinget kunne forleden oplyse i artiklen Massivt nej til Tyrkiet i EU, at “70,5 procent af danskerne svarer nej til, at Danmark skal bruge EU-formandskabet til at ‘fremme forhandlingerne med Tyrkiet med det formål at gøre Tyrkiet til EU-medlem’. Kun 16,7 svarer ja.” Men tyrkerne giver ikke op, for islamiseringen af Eurabia lader ikke vente på sig, og Tyrkiet er den nødvendige rambuk. Tyrkernes invitation til konferencen “Tyrkiet – landet i midten” – pyntet med EU-stjerner……Atlantsammenslutningens propagandafolder.

The U.S. has an estimated 43 million immigrants; the E.U.’s 27 member states collectively have 47 million. About 13% of the U.S. population was born abroad; many Western European countries (such as Spain and Germany) have a similar percentage of foreign-born residents. The estimated number of Muslim immigrants living in the E.U. (nearly 13 million) is about the same as the estimated number of Mexican immigrants residing in the U.S. (more than 12 million).

When internal migration is excluded, the main origins of Christian immigrants to the E.U. include Russia (1.3 million), Ukraine (1 million) Albania (640,000), Serbia (580,000), Ecuador (580,000), Brazil (460,000), Colombia (440,000), the United States (430,000) and several countries in sub-Saharan Africa. Top origins for Muslim immigrants are Turkey, Morocco, Algeria and Pakistan. Hindu immigrants are mostly from India, and the religiously unaffiliated have mostly come from Russia and China. The vast majority of Buddhist immigrants in Europe have come from Asian countries, including Sri Lanka, Vietnam and Thailand. Faith on the Move ,The Religious Affiliation of International MigrantsANALYSIS March 8, 2012

”Ensamkommandes” boende i Sverige kostar nu mer per dygn än Ritt Bjerregårds uppehälle i Paris

Af Kjell Håkansson

De av Snaphanens läsare som är gamla nog att ha läst nyhetstidningar för 33 år sedan minns säkert Ritt Bjerregaards skandalomsusade Parisvistelse. Som undervisningsminister skulle hon i den franska huvudstaden leda en delegation på ett UNESCO-möte. På 13 dagar hade hon gjort av med 60000 kr av de danska skattebetalarnas pengar, 4600 kr per dag. Då ingick bland annat en svit på ett av Paris dyraste hotell och en limousine. Excesserna resulterade inte bara i ett ramaskri i danska tidningar, men var också en stor nyhet i Stockholmspressen långt upp i Mellansverige. Händelsen ledde till att dåvarande statsministern Anker Jørgensen avskedade sin undervisningsminister. I realiteten blev det endast en ”time out”; mindre än ett år och ett val senare var hon tillbaka i maktens innersta kretsar, då som socialminister i en ny dansk regering.

Året var 1978, i december månad. Vanskötseln av Sveriges ekonomi hade inte mer än inletts och landets valuta var fortfarande stark. En dansk krona kunde köpas för i runda slängar 80 svenska ören, dvs de danska skattebetalarnas räkning för Ritt Bjerregaards uppehälle i Paris motsvarade cirka 3700 svenska kronor. Ett svenskt prisbasbelopp har sedan dess stigit 3,5 gånger, vilket ger vid handen en dygnskostnad på knappt 13000 svenska kronor omräknat till dagens penningvärde.

Ensamkommande som substantiv är ett relativt nytt ord i det svenska språket. Från att först ha fungerat som adjektiv i uttryck som ”ensamkommande barn” eller ”ensamkommande flyktingar” används det nu ofta som substantiv eftersom de människor det handlar om i de flesta fall varken är barn eller flyktingar. De ensamkommande inkvarteras på speciella boende där personaltätheten är ungefär en anställd per boende. Kostnaderna för enbart boendet har hitintills uppgetts vara cirka 2000 kr per person och dygn.

Nu skriver Riksdag & Departement, svenska riksdagens egen tidskrift, att kostnaden per ensamkommande många gånger ligger på mellan 3000 och 6000 kr per barn och dygn, men att notan ibland kan bli ännu högre. Sigtuna kommun toppar listan med 15816 kronor per ”barn” och dygn, alltså högre än Ritt Bjerregårds uppehälle i Paris! Men medans Ritt Bjerregårds dyra boende i Paris var en engångsföreteelse på 13 dygn, talar vi här om kostnader för 365 dagar per år, år efter år intill vederbörande uppnår sin påstådda myndighetsålder. Det finns dessutom betydligt fler ensamkommande än det finns Ritt Bjerregård. På nyhetstidningarnas redaktioner runtom i Sverige höjer man, med något enstaka undantag inte på ögonbrynen, trots att nyheten sprids som en löpeld på de ”politiskt inkorrekta” webbsidorna.

I januari förra året greps en terrormisstänkt man i Uganda. Han hade kommit till Sverige som ensamkommande ”16-åring” från Somalia, fått permanent uppehållstillstånd och skulle nu, 18 år gammal, utrustad med ett provisoriskt så kallat främlingspass åka på rekreationsresa till Uganda på de svenska skattebetalarnas bekostnad. När han greps bar han på sina ursprungliga kenyanska identitetshandlingar, där han var 9 år äldre än han uppgett i Sverige. Det 16-åriga flyktingbarnet från Somalia som fått asyl i Sverige var alltså en 25-årig (nu 27-årig) man från Kenya. Han hade verkligen garderat sig när han sökte asyl och verkar ha varit väl förtrogen med de svenska asylreglerna. Han kanske hade fått stanna i Sverige om han uppgivit sin rätta identitet och ålder men hade då varit tvungen att hitta på en trovärdig flyktinghistoria och riskerat att inte bli trodd. Genom att påstå att han var från Somalia gick det lättare; att komma från en oroshärd ger nästan automatiskt uppehållstillstånd.

Fortsæt med at læse “Pew: “Religion på farten””

En meget vigtig mini-dokumentar Jyllands Posten har lavet:

Flere end 1.000 muslimer i Danmark har skiftet koranen og islam ud med kristendommen. Det anslår ekspert i interkulturelle studier, Mogens Mogensen. Men med trosskiftet følger frygten for at blive straffet for at forlade islam. I denne dokumentar har vi mødt to af de konverterede.

Også Peter Vandgaard er blevet truet på livet. En dag stod mand uden for hans dør med et baseballbat i hånden.”Så startede han med at slå med det,” fortæller Peter Vandgaard. En anden gang blev har stoppet på gågaden i Ikast og truet af en mand med kniv. MINI-DOKUMENTAR: DEN STORE SYND, “De ville slå mig ihjel”.

Eksil iraneren Vandgaard var som mange af snie landsmænd næppe så meget muslim, at det gjorde noget. Filminstruktøren Emir Kusturica har om den overlevelsesstrategi sagt: “My father was an atheist and he always described himself as a Serb. OK, maybe we were Muslim for 250 years, but we were orthodox before that and deep down we were always Serbs, religion cannot change that. We only became Muslims to survive the Turks.”

“Europa har brug for det tyrkiske perspektiv”

siger udenrigsminister Carl Bildt i et interview med Morgenavisen Jyllands-Posten. Det må være den avancerede tyrkiske feminisme og kvindernes høje erhvervsdeltagelse, han tænker på. Tænk at Per Ahlmark i går sagde om Bildt, at “han är och förblir en ytterst okänslig, reaktionär och obildad politiker, har är avskyvärd”. Så behøver man ikke sige det selv:

37,5 % af de tyrkiske kvinder har aldrig spist på resturant. Flere end 50% har aldrig fejret fødselsdag. 27% går aldrig til frisør. 31% går aldrig med makeup. 46% har aldrig været på ferie. Mindst 72 % har ikke et arbejde. En tiendedel af kvinderne er analfabeter, en femtedel over 44 år.Poll: Many women in Turkey haven’t gotten out much.

Må man advare imod krig?

Da FN officeren Anders Lugn i Sveriges väg mot katastrof oplistede hvilke faktorer der første til borgerkrigen i Libanon, hvor han havde tjent, med de faktorer Sverige ophober hver dag i disse år, var der ingen der beskyldte ham for at være højreekstremist. Det kan da meget vel skyldes, at man slet ikke ville have den diskussion i Sverige. Officerens advarsel blev fortrængt og totalt ignoreret.

Nu har You Gov udgivet undersøgelsen From voting to violence? Far right extremism in Britain, der her post Breivik vil belyse voldsforventningerne og voldsparatheden på den “yderste engelske højrefløj” – desværre hovedsageligt BNP, men også EDL – og bruger de mere skikkelige UKIP som kontrolgruppe. Stærkt venstre- og multikulturelt orienterede medier som The Guardian, Onislam og Press TV ser alle deres fordomme bekræftet og blander med forkærlighed voldsønsker, voldsparathed og voldsadvarsler sammen i en pærevælling. Deres svar er åbenbart, at advarsler mod etnisk vold er lig ønsker om en voldelig fremtid. Det er hjernedødt.

Når 31 procent af UKIP vælgerne mener at “planning for violence and engaging in armed conflict, are justifiable when defending the national way of life” så er emnet mildt sagt for alvorligt til at få så propagandistisk en behandling. Nigel Farages parti er ved at overhale Liberaldemokraterne i størrelse, og Paul Weston, som heller ikke er nogen højreekstremist, er også undervejs. Channel Four synes også at emnet er for alvorligt, de har skrevet en af de bedste dækninger af rapporten, hvori det hedder “With the electoral far right now in disarray, and no obvious outlet for grievances over issues such as immigration or the role of Islam in British society, these views about the perceived necessity and inevitability of violence should not be ignored.” Uanset hvad man mener om svarene, så er der en ganske stor gruppe englændere, der frygter/forventer en voldelig udvikling. Vil det fremskynde den eller virke præventivt, og i hvor høj grad kan det overhovedet kontrolleres, når der næste gang byder sig en lejlighed til had og vold?

Fortsæt med at læse “Konvertitter fra islam i Danmark lever i frygt”

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Laboratoriechefen såg sig nöjt omkring. Laboratoriet glänste rent och nystädat. Då och då kom doftstråk av desinfektionsmedel svävande och kittlade i näsan, men de drog snabbt förbi. Ytorna av rostfritt stål sken lika blanka som i vilken obduktionssal eller modernt villakök som helst. Det var så här han ville ha det: kliniskt rent in i minsta lilla hörn, inga tröttsamma mänskliga detaljer. Detta var den optimala inramningen till de tankar och visioner som avlöste varandra under hans hjässa. När han erövrade befattningen som Laboratoriechef för snart sex år sedan fick han en exklusiv möjlighet att förverkliga idéer som han länge hade burit på. Ända sedan tonåren faktiskt.

Resultaten hittills överträffade hans förväntningar. På mindre än sex år hade han lyckats förändra Laboratoriets verksamhetsinriktning väsentligt. Den handlade inte längre om några egentliga undersökningar utan om att utveckla en ny specialitet: att fatta beslut med så lite verklighetsunderlag som möjligt. Han sålde gärna Laboratoriets dödsbringande produkter till oljestinna diktaturer bara det skänkte Laboratoriet och honom själv så mycket klirr i kassan som möjligt. Olja var hårdvaluta, det gick inte att komma ifrån. Det centrala för honom var den oemotståndliga känslan av makt och revansch. Känslan var så laddad med nästan erotisk vällust att han kände håret resa sig i nacken när han blundade och lät sig fångas av den.
Som en konsekvens av hans maktlystnad hade människorna successivt drabbats av en alltmer utbredd och gnagande känsla av ovisshet och otrygghet. Den hade gradvis smugit sig på när de förstod att ingenting var säkert längre. Opinionsmätningarna visade en tydlig tendens: människornas framtidstro var borta, det var som om den aldrig hade existerat. Det de trodde att de visste och alltid hade vetat var plötsligt lika ogiltigt som en utgången bussbiljett.

Detta allmänna tillstånd av osäkerhet passade hans syften perfekt. Osäkra människor är lättledda människor. Det fanns en tid – det var alls inte länge sedan – då han trodde att det gick att väcka den sovande människan och att det rentav var hans sak att göra det. Men hans år som Laboratoriechef hade vridit hans perspektiv. Numera insåg han att sovhjärnor är betydligt lättare att styra än människor som tänker självständigt. Det passade honom. Han ville inte ha någon opposition. Människorna skulle inte inbilla sig att de fick tycka vad de ville. Deras roll var att genomföra Laboratoriets, det vill säga hans vilja och inget annat. Han hade sett till att ge dem några hundralappar mer i plånboken varje månad. Han skrockade belåtet när han tänkte att det är förunderligt vad pengar kan åstadkomma hos människor som inte tänker längre än till fredagsmyset.

***
Människornas lätthanterlighet var inte enbart hans förtjänst. I själva verket hade hans företrädare på chefsposten under flera decennier krattat manegen åt honom genom att hjärntvätta människorna och förleda dem in i beroendeframkallande trygghetsnarkomani. Med sitt outtröttliga propagerande av de rätta åsikterna hade de gjort människorna så mentalt handikappade att de nu hyste blind tilltro till Laboratoriets överordnade avsikter och rättigheter. Resultatet av den långvariga hjärntvätten var en enögdhet, underkastelse och vilja till likriktning som var ett drömmaterial att arbeta med. Han var sina företrädare stort tack skyldig, men det kunde han naturligtvis inte visa öppet.

Utan större knot hade människorna accepterat Laboratoriets fullskaliga avlyssning av all telefon- och datatrafik. Det gick inte längre att undanhålla Laboratoriets ögon och öron någon form av mänsklig kommunikation. Varje ord av såväl passion som vrede passerade riskdetektionsfiltren på Laboratoriets avlyssningsenhet. Åtgärden var framför allt riktad mot en marginell grupp oppositionella som allmänt kallades ”hatarna”. Eftersom de tänkte fritt utgjorde de ett allvarligt hot mot Laboratoriets säkerhet.

Utåt pläderade han för att Laboratoriet skulle präglas av öppenhet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Men inte ens han själv trodde på vad han sa. Sina egentliga mål yppade han inte. Visserligen var människornas förmåga till självständigt tänkande numera nästan utplånad, men man kunde aldrig veta om det dolde sig rebelliska sinnelag och fler hatare i folkdjupet. Alla uttryck för kritisk reflexion och bristande lojalitet skulle elimineras så snart som de kom till Laboratoriets kännedom. Målsättningen underlättades betydligt av att den med hull och hår hade anammats av en enig journalistkår. Informellt fungerade journalisterna också som angivare av medborgare som visade symtom på att tänka själva.
***

Hans plan var att ta stegen lite pö om pö för att inte utmana slumrande upprorsungar. Ett av hans främsta mål, det behjärtansvärda utbytet av ursprungsbefolkningen mot stora och snabbt växande populationer från tredje världen, hade hittills gått strålande. Den spänning som han ville ha nådde nu för varje dag nya nivåer med skottlossning på öppen gata, mord, våldtäkter, rån och bedrägerier. Det var bara ett litet fåtal hatare som knorrade. 94 procent av befolkningen fann sig utan protester och krävde mer av samma politik. Många tackade honom och sa att hans strävan att eliminera dem hade gett deras liv en ny mening. De kände sig obeskrivligt lyckliga och berikade av utplåningen av sig själva och sina efterkommande.

I så gott som samtliga delar av landet minskade nu ursprungsbefolkningen kraftigt, medan andelen inflyttare från allehanda länder och kulturer på andra sidan jordklotet ökade i motsvarande grad. Han såg det som en storartad framgång. Med lite ytterligare löd i utväxlingen skulle den inhemska befolkningen kunna vara i minoritet redan omkring år 2050.

Ett problem var förstås hur inflyttarna skulle försörjas. Det förekom att han fick besvärande frågor om den saken. Men det var en senare fråga som han var fast besluten att skjuta framför sig tills alla reserver som ursprungsbefolkningen hade arbetat ihop var tömda. Den dagen skulle han befinna sig långt härifrån. Han hade redan nu säkrat reträttvägar eftersom han anade att uppbrottet kunde bli aktuellt med mycket kort varsel.

***
Ett särskilt innovativt inslag i befolkningsutbytet var importen av outbildad arbetskraft som landet absolut inte behövde men som genererade en aldrig sinande ström av chokladaskar, whiskylådor och blombuketter till honom från hans vänner bland arbetsgivarna. De ville naturligtvis uttrycka sin tacksamhet för att de nu kunde få arbetskraft utan rättigheter för rena reapriset och därmed behändigt öka sina vinstmarginaler.

En annan formidabel succé var den import av skäggprydda män från underutvecklade länder som Laboratoriets propagandaenhet framgångsrikt hade proklamerat som alla medborgares ansvar. Dessa kostbara män var i åtskilliga fall familjefäder i sina hembyar och ökade kraftigt i antal för varje år i takt med att ryktet om Laboratoriets oerhörda enfald och naivitet spred sig över världen. Det var den sortens öppenhet som Laboratoriechefen var stolt över. Genom att de vuxna männen gick under benämningen ”ensamkommande barn” hade de väckt störtfloder av oförlöst ömhet och moderskänslor hos Laboratoriets kvinnliga personal i 35 – 55-årsåldern. Strömmen av gåvor i form av gosedjur, hemstickade små tossor och kläder i storlek 60 -134 centilong till de utsatta barnen ville aldrig ta slut.

Nästa steg var att genom en ny lag konfiskera ett rum i alla bostäder och tvinga medborgarna att inhysa minst en skäggig ung man som på alla sätt skulle dela familjens vanliga liv, utom arbetet och intjänandet av pengar. Som en liten uppmuntran skulle Laboratoriet tillhandahålla ett startpaket till varje familj, bestående av bönemattor, vattenpipor och halalkött.

***
När han hade kommit så långt i sina tankar hörde Laboratoriechefen plötsligt ett svagt snörvlande ljud någonstans ifrån. Han vässade öronen. Det skulle inte finnas några människor i Laboratoriet nu. Det var sen lördagskväll, han hade bara tagit vägen förbi för att få tänka i fred en stund. Han sökte sig bortåt korridoren i snörvlandets riktning. Synen som mötte honom fyllde honom med djupt obehag. Ihopkrupen på golvet i ett hörn satt en gammal man vars hela yttre bar klart vittnesbörd om att han tillhörde den utrotningshotade människospillra som vanligtvis gick under namnet fattigpensionärer. Han måste ha förirrat sig in i Laboratoriet när vakterna för ett ögonblick hade slappnat av i sin uppmärksamhet.

Nu satt han här och utstrålade elände. Håret såg ut som om fåglar hade byggt bo i det. Av allt att döma var det länge sedan han hade haft råd att gå till frisören. Glasögon hade han tydligen inte heller kunnat köpa. Han kisade närsynt med små gammelmansögon, och när han öppnade munnen såg Laboratoriechefen att han saknade flera tänder.
***

Du stör! sa han hårt. Vad gör du här? Hur har du kommit in?

Jag har ingenstans att ta vägen, sa den gamle mannen.

Han tillade snabbt att det kunde vara intressant att få ta del av Laboratoriets omtalade verksamhet, i synnerhet själva spjutspetsverksamheten. Om det var möjligt? Laboratoriechefens mulna anletsdrag mjuknade lite. Hans fåfänga var lättväckt. Trots sitt motbjudande yttre verkade den gamle mannen vara uppriktigt intresserad. Här yppade sig ett oväntat tillfälle att sprida information om sådant som låg Laboratoriechefen allra varmast om hjärtat. Någon större risk för läckage kunde han inte tänka sig, den här gubbuslingen såg inte ut att ha något socialt nätverk över huvud taget.

Jag kommer att gå till historien som en stor innovatör, inledde Laboratoriechefen med ett högtidligt tonfall. Man kommer att tala om mig som den som förändrade landets grundförutsättningar på ett omvälvande sätt utan att befolkningen protesterade nämnvärt.

Den gamle mannen lyssnade uppmärksamt.

Det kräver en viss begåvning, förtydligade Laboratoriechefen med högre röst.

Jag förstår det, sa den gamle mannen.

***
Med rösten grötig av rörelse började Laboratoriechefen tala om sina rötter. Hur han i rakt nedstigande led härstammade från en svart loppcirkusdirektör som hade haft en kortare romans med ett lettiskt hembiträde, och hur detta kropparnas globaliserade möte hade resulterat i Laboratoriechefens farfarsfar. Detta, sa Laboratoriechefen, hade lett honom till flera insikter. För det första att ett land och ett Laboratorium kan och bör styras som vilken loppcirkus som helst. Principen är densamma: dressera lopporna så att de lyder och gör det som förväntas av dem. Om lopporna blir sjuka måste de ändå göra sin plikt och arbeta tills de stupar. Gamla utarbetade halta loppor skuffas undan i en vrå där de osedda kan invänta döden.

Intressant parallell, sa den gamle mannen.

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Skapelselaboratoriet”

8 Israelis hurt, 1 seriously as terrorists continue attacks after IAF strike kills PRC chief; Iron Dome intercepts 25 rockets; Palestinians: 12 killed, 20 injured in Gaza.Palestinians fire 92 rockets at southern Israel

DR-Ritzau: Israelske luftangreb dræber 12 i Gaza.

Bomb (er) i Gøteborg

En meget kraftig bombe sprang i det centrale Gøteborg natten til i går kl 4 i hvad der ligner en hævnopgørelse mod en restaturant blandt mafiosoer eller forsikringssvindel. Stort område af byen var spærret af hele fredagen: Polisen misstänker brott bakom explosion Kl. 2:34 i nat – natten til lørdag – hører i dusinvis af Gøteborgere endnu to store brag og sirener, men her kl 7:25 morgen er der ikke en lyd i svenske elektroniske medier, ikke på den lokale avis, ikke på den lokale radio. Hvad skete der i Gøteborg denne nat? Vi gengiver lidt fra berettelserne i nat på nettet. Kl. 02:37:

Lyssnade på musik med mina hörlurar och har på relativt högt när jag plötsligt hör en smäll från centrala Göteborg (riktning mot vasaplatsen från avenyn). Någon som hörde det? 02.34 stod klockan på!

Jag hörde det bra oxå ifrån Kungshöjd. Konstigt att det inte finns nån info alls, första smällen va ju för nästan en timma sedan.

Vad fan är detta för skit egentligen!? Jag bor vid hållplatsen, och det small så in i helvete. Fick ducka så rädd jag blev. Tjejen är livrädd. Kan fan inte heller somna efter detta. Det finns inget “target” här i området så det är väl bara en tidsfråga innan någon lyckas ha ihjäl människor med allt bombande.

Japp, två smällar till har det varit, hörde också de båda knallarna tydligt i natt, bor vid heden och lät som de kom norrifrån

Bor borta vid Sahlgrenska och även jag hörde en jävla smäll! Jag hör sirener nu. Bor i vasa åt hagahållet. Rätt mycket sirener.

Israel-Iran: Temperaturen stiger

Et par læsværdige artikler fra i dag: Michael Ledeen: It’s the War, Stupid, Not the Nukes hvor Ledeen skriver at Iran muligvis allerede har foretaget en prøvesprængning, og iøvrigt hæfter sig ved styrets 30 år lange terrorvirksomhed. Man tænker: Hvorfor ikke benytte denne lejlighed, til at befri iranerne og alle os andre for deres plageånder? – og ANNE BAYEFSKY Obama Seeks to Delegitimize Israeli Concerns over Iran. Her Daniel Pipes hos Michael Coren:

The New Quislings: How the International Left Used the Oslo Massacre to Silence Debate About Islam (NB: Hele anmeldelsen kom ikke med fra begyndelsen, beklager.)

Af Peder Jensen

The American author Bruce Bawer, who has lived in Norway for over a decade, in early 2012 published the ebook The New Quislings: How the International Left Used the Oslo Massacre to Silence Debate About Islam. It deals with the aftermath of the terror attacks in the Oslo region on July 22, 2011 where Anders Behring Breivik killed 77 people in cold blood, first with a bomb in central Oslo and then with a shooting spree at the island of Utøya outside of the city. Relative to its population size, Norway lost more of its citizens in these attacks than the USA did during the Islamic Jihadist attacks of September 11, 2001.

A similarly deadly atrocity somewhere else would have caused a lot of grief and pain, but perhaps not triggered the nearly existential crisis that it did in Norway. As a previously sheltered Scandinavian society, Norway has had a tendency to see itself as immune to the ills that befall the rest of the world. The country’s left-wing political elite, which sees itself as a beacon of virtue, eagerly seized upon a suggestion by the American writer and alleged terror expert Mark Juergensmeyer that Breivik was a “Christian terrorist,” although Breivik openly admits that he is not a religious man at all. Even his defense lawyer Geir Lippestad states that ABB respects and admires the violent methods employed by the Islamic Jihadist terrorist network al-Qaida.

Bawer is at his best in this book when pointing out that in the days following the terror attacks, the Norwegian political and media elites were busy reaching out to imams and visiting mosques, while at the sametime ruthlessly attacking all those who were seen as critical of Islam, Multiculturalism or the official immigration policies. These local dissidents were the only ones who were seen as outside of the circle of universal peace, love and the brotherhood of man.

He notes the glaring double standard that if people who commit acts of terrorism shout Islamic slogans or cite the Koran as justification for their actions, this has absolutely nothing to do with Islam in any way. On the other hand, if a mentally unbalanced man quotes a large number of peaceful individuals and uses this to justify terrorism, these writers should immediately be attacked and blamed as co-responsible for his acts. Apparently, terror has absolutely nothing to do with Islam but a lot to do with so-called Islamophobia.

Breivik’s unspeakable atrocities in a single day gave the ruling Multicultural elites a chance to reestablish their authority, which had been slowly, but steadily eroding for years, and suppress public dissent. Far too often, they eagerly grasped this opportunity with both hands. In the first months after 22/7, the only possible choice for individuals who had been critical of Islam or mass immigration was to repent, now, of face public ostracism. Bawer describes a repressive atmosphere of fear and public ritual shaming of political dissidents.

The aggressive name-calling and campaign of intimidation did not stop after it gradually became clear that Breivik had probably acted alone, barely even after he was declared insane by psychiatrists. The right-wing Progress Party suffered its greatest losses in many years during the local elections in Norway in September 2011. The fact that they sometimes gave in and tried to appease those who verbally assaulted them only made them appear weakand made the aggressors more aggressive.

Bawer writes about me going public as Fjordman shortly after the Breivik case. He states that he knew me from several years back and that we had met socially a few times in Oslo in addition to exchanging emails. This is correct. Bawer was friendly towards me and invited me along for the Pim Fortuyn Memorial Conference on Islam in The Hague in the Netherlandsin February 2006, where I met some international writers such as Robert Spencer, Andrew G. Bostom, Ibn Warraq and Bat Ye’or for the first time. I knew Spencer, Bostom and others via the Internet already but had not met them in person prior to this date.

Bawer indicates in his book that he generally liked my personality, stating that I was friendly, “obviously very widely read”and knowledgeable about many aspects of Arabic culture as well as about Islam and Islamic history. I was highly critical of Islam, but at the same time did not say bigoted or offensive things about individual Muslims as human beings. On the negative side, he includes some critical comments about me, states that he thinks my pen name is “very silly” and indicates that I can also appear arrogant at times:

“In any event, at the time of the atrocities I had not been in contact with him for a couple of years, had seen virtually none of his recent work, and had actually forgotten his real name. As soon as it emerged that he was Breivik’s ‘hero,’ I was overcome with sympathy for him. As far as I knew, he had never written anything that any sane person would read as encouraging violence. In my view, he was an earnest, intelligent young man for whom there had been no place in a foreign service that treats Hamas with more respect than it does Israel, and who therefore sought to serve his country’s interests in the only way he could come up with – by writing about the truth as he saw it.”

Fortsæt med at læse “Fjordman reviews Bruce Bawer”

Tyghed ligger på top 5 af svenske plusord i tæt konkurrence med “rättvisa”. Hvordan vinkler pressen i Vor Moders og Gudrun Schymans eget hjemland, at hver 4 kvinde melem 16 og 79 år føler sig utryg udendørs, og at 11 procent overhovedet ikke forlader hjemmet efter mørkets frembrud? Det er 360.000 kvinder, mere end hele Malmøs befolkning: Stockholm tryggaste storstaden, Linköpingsbor tryggare än boende i Norrköping, Skellefteborna tryggast i landet. Man kalder det journalistik. Endelig på Forskning.se, der ikke lige er noget boulevardblad: Var tionde kvinna undviker att gå ut ensam på kvällen.

Kvinnor upplever också i högre grad än män att deras livskvalitet påverkas av otrygghet och oro för brott. De väljer till exempel i högre utsträckning en annan väg hem eller undviker en aktivitet. Andelen kvinnor som säger att otryggheten påverkar deras livskvalitet har emellertid minskat från 15 procent 2006 till 10 procent 2011. Störst är otryggheten i storstäderna. I Malmö uppger 25 procent att de känner sig otrygga ute kvällen. Tätt efter Malmö kommer Göteborg där 24 procent uppger att de är otrygga. Motsvarande siffra för Stockholm är 18 procent. BRÅ: Var tionde kvinna undviker att gå ut ensam på kvällen, (NTU 2011, Om utsatthet, trygghet och förtroende, Rapport 2012:2 pdf)

Bin Ladens helvede: Låst inde med tre jaloux koner og flere end 13 børn
Af Nicolai Sennels

Allah var tilsyneladende ikke så nådig overfor Osama bin Laden, som mange af os havde frygtet. Kan man forestille sig noget værre end at være låst inde i et hus med sine tre jaloux koner og flere end 13 skrigende børn og børnebørn? I alt skal der have opholdt sig 28 mennesker i huset i Abbottabad:

“Meget tyder på, at lederen af verdens mest frygtede terrorbevægelse, Osama Bin Laden, levede de sidste måneder af sit liv mellem hustruer, som bekrigede hinanden. … Udover Bin Laden var det hans tre hustruer, otte af hans formentlig ialt 20 børn samt fem børnebørn. Det ældste barn var den 24-årige søn Khaled, som blev dræbt under angrebet, mens det yngste barn på tre var født under opholdet i Abbottabad. Også Bin Ladens kurér, som uden at vide det førte USA’s militær på sporet af Bin Ladens opholdssted, boede på ejendommen med sin bror samt deres hustruer og børn.” Osamas liv endte i kone-skænderier (How Osama Bin Laden’s multiple wives squabbled over favouritism and betrayal inside Pakistani compound, Bin Laden had not left the room where he was shot for the past FIVE YEARS, claims his wife.)

Islamotoons

Danes not only have the world record in happiness. They are also the most trusting people and the people who have the least tendency to feel ashamed. Maybe that is why making fun of angry people and their prophet is what we are famous for. And why stuff like this can be printed in one of our biggest — and most politically correct — newspapers (Politiken). From Wulffmorgenthaler.com. Nicolai Sennels, From Denmark: Politically incorrect cartoons

Europe is headed for widespread civil war, and the politicians responsible should be tried for treason, declared Paul Weston, chair, British Freedom Party. He warned of a coming violent clash between those who embrace Western values and those who reject them. Islamic extremists are the biggest component of the latter group, he said.“We are going to have a continental-size civil war that nobody can stop,” Weston said. “When Yugoslavia broke up, the UN and America could stop it. If the whole continent of 500 million people kicks off, how is anybody going to stop it? [..]

He added that his party would also hold politicians responsible for policies of mass immigration, which have resulted in a diminishment of native European populations and cultures, and which he predicted will cause as many deaths as occurred in World War II.

“All of the European politicians who’ve actually brought this about should be tried…like at the Nuremburg trials…because what they’ve done is the most wicked act of treason in the history of mankind. “What these people have done in our country today will murder millions and millions of people before the next few decades are out.” Jewish Tribune: Europe headed for civil war, UK Freedom Party head says.

Politikere er ikke ligefrem kendte for at tage sorgerne på forskud, men en stor engelsk statsmand sagde: The supreme function of statesmanship is to provide against preventable evils. In seeking to do so, it encounters obstacles which are deeply rooted in human nature. Det er når næsen, tæften og fantasien kombineres med viden og frygtløshed, at en statsmand opstår. Det er de samme egenskaber, der kan begrave ham i parlamentarismens kviksand.

Paul Weston spytter lige ud af posen, hvad han tænker. Spørgmålet er, han vil ikke få andet end utak og tilsvining, som enhver overbringer af dårlige budskaber. Man vil kalde ham “opvigler, alarmist og medansvarlig”, som man gjorde med Churchill. Churchill der på fire et halvt års afstand ikke kunne råbe verden op om en katastrofe, der kunne være forebygget og inddæmmet til en mindre europæisk krig, så selvfølgelig kan Weston ikke råbe nogen op på tyve års afstand. Churchill var undtagelsen, Chamberlain var prototypen på en vesteuropæisk politiker, næsten alle er støbt i hans form. De installerer ulykker og bebrejder dem, der peger på dem. Anden verdenskrigs første ulykke var Versailles-traktaten, som USA var klog nok til ikke at ratificere.

Det bør ikke forhindre en i at lytte til Weston og tage ham alvorligt, for England er kanariefuglen i Europas guldmine, og Westons frygt er erfaringsbaseret, ikke opfundet til lejligheden. Han er belæst og berejst, han har slebne manerer, han er ikke nogen Nick Griffin eller Tommy Robinson. Jeg hælder til, at han får ret, det gør jeg ved at betragte Europa, ikke så specielt Danmark, men Holland, Belgien, Sverige og Frankrig. Selvom han ikke skulle få ret, kan jeg ikke se hvilken skade hans advarsler gør, bortset fra dem han bebrejder. Også jeg ville ønske, at de hovedansvarlige ikke som flest var døde til den tid, og jeg vil naturligvis inderligt ønske, at Westons frygt ikke bliver til virkelighed. Men jeg kan ikke overlade Europas fremtid til min ønsketænkning. Om 20 år har Weston omtrent samme alder, som Churchill havde den 3 september 1939, hvor det britiske admiralitet signalede til alle Royal Navy’s skibe: “Winston is back.”

SIR ANDREW GREEN, Migrationwatch skriver i dag i The Mail om bla. forsætligheden fra Blair og Browns side. Der bliver en soleklar skyld at fordele, skulle den dag komme:

There can be no doubt that all this is the result of deliberate Labour policy. It is impossible to admit 3.5 million people in twelve years just by mistake. This was confirmed in an article in the Evening Standard in October 2009 by a former speech writer for Blair, Straw and Blunkett. He revealed that mass immigration ‘didn’t just happen; the deliberate policy of Ministers from late 2000 until February 2008 was to open up the UK to mass immigration’. He added that there was ‘a driving political purpose; that mass immigration was the way that the government was going to make the UK multicultural’. Lastly, the scale of this immigration will bite everywhere – on maternity services, primary schools, housing and the health service. We are only just beginning to see those effects. Immigration to Britain is greater than at any time in history. We must pull up the drawbridge before it is too late.

Genusforskning på universiteten

– vetenskap eller vansinne?

Tryckfrihetssällskapet hälsar välkommen till möte. Torsdagen 29 mars kl 18.30 i Limhamns Folkets hus, Linnégatan 61 i Limhamn (i Malmös södra utkanter).

I Norge skakades genusforskningen våren 2010 av dokumentärserien Hjernevask som sändes på NRK. Komikern och sociologen Harald Eia visade i sex program att skillnaderna mellan kvinnor och män har ytterst lite med uppfostran att göra, utan nästan helt och hållet beror på medfödda egenskaper. Efter programserien har norska staten i princip dragit in alla bidrag till genusforskning. Serien kan ses här.

Lösenordet är: hjernevask

Sveriges Television visar inga tecken på att vilja sända Hjernevask eller själva göra en granskning av genusforskningen. Men på Tryckfrihetssällskapet får du höra den kritik som finns mot att universiteten lägger hundratals miljoner kronor på en ”vetenskap” som enligt många mest påminner om marxism.

Medverkande:

Tanja Bergkvist, matematiker, bloggare och krönikör i Axess. Tanja Bergkvist debuterade i samhällsdebatten 2008 med debattartikeln ”Vetenskap eller galenskap” i Svenska Dagbladet. Hon avslöjade då att Vetenskapsrådet beviljat en halv miljon kronor till ett treårigt forskningsprojekt inom musikvetenskap med titeln ”Trumpeten som genussymbol” …

Pär Ström, debattör, författare, föreläsare som driver bloggen GenusNytt vars syfte är att ”belysa den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan”. Har gett ut böckerna Mansförtryck och kvinnovälde samt Sex feministiska myter. Är mycket kritisk till feminismen och kallar sig jämställdist.

Roland Poirier Martinsson, journalist, författare, filosof och konservativ debattör. Chef för Timbro medieinstitut och krönikör på Svenska Dagbladet.Har i ett flertal artiklar kritiserat såväl feminismen som genusvetenskapen och utmanat Gudrun Schyman på debatt. Har efter det kallats misogyn, häxbrännare, Adolf Hitler, zombie och … bajskorv.

Genusvetaren. Vi jobbar intensivt på att få med en genusvetare! Hittills har ingen svarat, men vi ger inte upp hoppet …
Fortsæt med at læse “Weston: “Borgerkrig bliver uundgåelig””

Mordet på den 23 årige jøde Ilan Halimi i 2006, var et af de mest modbydeligt sadistiske, racistiske mord Frankrig har oplevet i nyere tid. Halimi blev holdt fanget og blev torteret i tre uger, inden han blev slået ihjel.

80% of Halimis body had been burned with acid, as well as gasoline (possibly to destroy evidence of his captors’ DNA), to the point that he was difficult to recognize. He had severe contusions, blood blisters, and hematomas covering most of his body, to the point that he was more blue than flesh-colored, multiple broken bones, one ear and one big toe missing, and his testicles looked like “blackened oranges.

Hovedmanden blandt de tyve dømte er Youssouf Fofana, født i Paris af indvandrere fra Elfenbenskysten, poster nu antisemitiske videos, som hylder Al Qaeda fra fængslet.(fransk utekstet, der er flere her i alt 15 stykker. Update: You Tube har taget dem ned, men vi sparede ovenstående.) “I sine udtalelser, er Mr. Fofana helt lig med den person, der havde den triste privilegium at arbejde sammen med under retssagen,” siger familien Halimis advokat. “Det ryster mig endnu mere er, at dette kan udsendes af YouTube uden nogen kontrol, “sagde advokat Szpiner. “Forestil jer virkningen af disse videoer på familien Halimi,” tilføjer han. Politiet forstår ikke hvordan de er lavet, de har ikke fundet noget elektronik at lave dem med. Myndighederne vil undersøge om Fofanas udtalelser rækker til en anklage om opfordring til vold, og om You Tube har pådraget sig et strafansvar.

Youssouf Fofana, the leader of a gang known as the Barbarians is suspected of posting anti-Semitic videos online. Fofana was jailed in 2009 for torturing and killing a Jewish man in the Paris suburbs. “I am Fofana, Youssouf, a young Muslim who has flaws and who has made mistakes,” says the man on the videos posted on YouTube. The man insists he is a “war trophy” taken by New York zionists, le daily L’Est-Eclair reveals. Anti-Jewish killer posts videos from jail (Vidéos de Fofana: faut-il autoriser les détenus à utiliser Internet?, Vidéos de Fofana : la famille Halimi sous le choc.)

En saudisk våbenfabrik for en..moské?

Der er ikke noget nyt i, at Vesten sælger saudierne gode våben, der f.eks. kan beskytte oljen fra f.eks. iransk aggression, der er heller ikke noget nyt i, at saudierne kræver gengæld, ej heller i, at det “neutrale” Sverige deltager i forretningerne. Englænderne har blandt andet skulle lukke munden på dissidenter. Hvad kan de tænkes at bede Sveriges Riksdag om? Der er 17 større moskéer i Sverige, hvoraf to kun benævnes wahabbi. Dertil kan man lægge den nyeste stormoské i Gøteborg, hvis opførsel saudierne helt og holdent har betalt. De samlede saudiske interesser i svenske moskéer og friskoler kendes ikke, for Sverige interesserer sig i modsætning til Norge og nu også delvis Danmark, ikke for hvor pengene kommer fra, og svenske politikere er sig slet ikke bevidst, at de kan udgøre nogen trussel mod landet, selvom de røde lamper blinker med jævne mellemrum.

Det er let at forestille sig, at Lars Vilks vil blive tiet om muligt endnu grundigere ihjel, hvis han går hen og udløser endnu en større profetfornærmelse. Mellem ham og 4 saudiske milliarder står bare to Säpo-mænd. – Firmaet Grontmij, der skal opføre fabrikken, findes i mange lande og det har også mange kontorer i Danmark.- Det hed indtil 2004 Carl Bro Gruppen, og opførte DR Byen.Alla riksdagspartier visste om plan på vapenfabrik, Partierna informerade om vapenfabrik – DOKUMENT: Läs den hemligstämplade promemorian (pdf), Per Bauhn: Det saudiska samarbetet stinker.