Muslim men celebrating as they kick down rows of headstones in Libya. One yells: “Break the cross of the dogs!” A year ago they begged for Britain’s help. Now former Libyan rebels in Benghazi have systematically desecrated the graves of more than 150 British servicemen killed in North Africa. – Mens vestlige ledere vrider hænder over rædslerne i den syriske borgerkrig, der når det kommer til stykket blot er en ouverture til en større sunni-shia konflikt, opgøret med uoverskuelige følger, der synes mere og mere uundgåeligt med den store allierede, Iran indenfor ni måneders tid, er det værd at kaste blikket tilbage på den seneste vestlige indgriben i Mellemøsten. Danske medier hæftede sig ved, at FN rapporten forleden fortalte om NATO fly, der havde ramt civile mål, hvorimod vi hører meget lidt om rapportens mere brandfarlige indhold, nemlig hvad der fulgte efter NATO bombardementerne af vilkårlige mord, tortur, forsvindinger, plyndringer og seksualforbrydelser begået af anti-Gadafi styrkerne, de såkaldte thuwar. I Report of the CoI to investigate all alleged violations of international human rights law in Libya kan man blandt andet læse:
The Commission further concluded that the thuwar (anti-Qadhafi forces) committed serious violations, including war crimes and breaches of international human rights law, the latter continuing at the time of the present report. The Commission found these violations to include unlawful killing, arbitrary arrest, torture, enforced disappearance, indiscriminate attacks, and pillage. It found in particular that the thuwar are targeting the Tawergha and other communities.
Om Libyen i dag den 4 marts kan man i internationale medier læse:
After liberation from the rule of Gadhafi, Libyans dreamed their country of 6 million could become another Dubai – a state with a small population, flush with petro-dollars, that is a magnet for investment. Now they worry that it is turning more into another Somalia, a nation that has had no effective government for more than 20 years.Libya Instability Only Deepens, U.N. report: Human rights abuses continue in Libya, Muslim Brotherhood forms new political party in Libya.
Landet er i et sådant kaos, at selv Villy Søvndals “sharia light” ville være et kolossalt fremskridt. Det samlede folketings enighed om denne indsats minder mig om mig selv, den ene gang jeg prøvede at redde en alkoholiker fra at drikke sig ihjel mod hans vilje. Det gør man kun den ene gang. Mellemøsten har noget andet til fælles med sygdom: Al den tid man ikke kan kurere den, har folk 100 forskellige kure som fra et kinesisk apotek. Når man endelig kan, er der kun én tilbage. Et råd til panikslagne vestlige politikere: Klip Kasper Støvrings artikel Er demokrati altid bedre end diktatur?(29 februar) ud, ram den ind og hæng den op på væggen i kontoret. Der bliver brug for den i år. Søren Espersen ser også klart, Naser Khader er den gode vilje uden hoved, en i grunden upolitisk mand, som vælgerne hjalp til hans rette hylde.
Der er ikke ét mellemøstligt (eller muslimsk) land, bortset fra Israel, der er én eneste dansk soldats liv værd. Det er ikke behageligt at måtte gøre sig klart, mens sunni civile, kvinder og børn bliver dræbt i Syrien, i hvad der allerede er en sekterisk konflikt med alevi-styret (shia). Selv hvis oprørerne mirakuløst skulle få smidt Assad ud en dag, ville der blive meget blodige hævnaktioner. Når man dertil lægger Kina og Ruslands blokering til, er syriske civile solgt ud som brikker i en større tragedie, man stort set blot føler afmagt over at betragte. Hvor barbarisk den er, ser man på You Tube, næppe i TV, men man kan ikke være “mellemøstbetragter”, hvis man ikke kan tåle at se blod. Nogle har usmageligt sammenlignet det med Rwanda, det er vrøvl af flere grunde. Rwanda kunne nemt være forhindret med få tusinde soldater, der ikke løb nogen risiko. (Se også: Robert Fisk fortæller om Hama massakren i 1982, hvor han var til stede: Robert Fisk remembers Hama massacre.)
“Bosniske katolikker udsat for etnisk udrensning”
Den franske version af historien har nogle detaljer med, som den engelske udelader:
For et par dage siden fordømte kardinal Vinko Pulijic, ærkebiskop af Sarajevo, den etniske udrensning med det internationale samfunds stiltiende godkendelse af katolikker i Bosnien . På spørgsmål fra “Støtte til Kirken i nød,” sagde kardinal Puljic, at muslimer dominerer alt, de presser katolikker til at forlade landet. Det er nu meget svært at bygge nye kirker Bosnien-Hercegovina, mens Sarajevo alene ifølge kardinal Puljic, har fået mere end 70 nye moskeer i de seneste år finansieret af Saudi-Arabien. (Snaphanens oversættelse)
Writing on behalf of Pope Benedict to the bishops of Bosnia and Herzegovina, Vatican Secretary of State Cardinal Tarcisio Bertone has expressed alarm over the future of the Church in the Balkan nation. “Unfortunately, as you well know, the data are alarming: from about 800,000 Catholics in 1991, they have dwindled to about 440,000 today,” Cardinal Bertone wrote in a recent letter, excerpts of which have now been published in L’Osservatore Romano. “In many parishes only the elderly are left; according to the annual statistics of the diocesan curias, the number of Catholics never stops falling.” Under 10% of the nation’s 4.6 million people are now Catholic; 40% are Muslim, and nearly a third are Eastern Orthodox. Cardinal Bertone alarmed over Church’s future in Bosnia and Herzegovina
Islamonausea, inte islamofobi
Af Nicolai Sennels, psykolog
Vi borde sluta använda muslimernas självvalda ord -” islamofobi “- med vilket de målar sig i ett hörn för att bli fruktade: det förstör kommunikation. Istället för en så splittrande term bör vi välja ett mer tillgängligt och sakligt ord som bevarar möjligheter för brobyggande och lärande: “Islamonausea” Denna term gör inte kommunikation omöjlig, utan hjälper besökare i våra västerländska kulturer att lägga märke till aspekter av deras beteende som gör oss illamående.
Det är inte konstigt att muslimer använder ordet “islamofobi” så ofta. Att vara fruktad är det enda sättet att få åtminstone någon form av respekt. Framförallt med tanke på att de saknar övertygande argument, charm eller konstruktiva bidrag till sin omgivning. Begreppet islamofobi, rädsla för islam, pekar på vad muslimer vill, inte vad icke-muslimer känner. Vem är rädd för islam, egentligen?
“Främlingsfientlighet”, en irrationell rädsla för det som är konstigt eller främmande fungerar inte det heller. Motvilja till islam kommer inte från ovana med religionen, i själva verket är det tvärtom. Det finns ingen anledning att frukta att bli kallad rasist heller eftersom varken islam eller muslimer är en ras.
Vårt språk behöver en term som beskriver vad många kritiskt tänkande människor känner om islam enligt sina egna villkor, inte efter vad muslimer vill att vi ska känna. Inte heller en term som stödjer det politisktkorrekta etablissemangets diagnoser. Diagnoser som görs för att skrämma oss till att släppa in fler väljare för de vänsterorienterade partierna i våra länder. Vi behöver en term som samtidigt uppmanar muslimer att inse vad de behöver ändra i sitt beteende och sin religion om de vill avancera från en pinsam sista plats i civilisationens utveckling och förtjäna någon riktig respekt hos världssamfundet.
En naturlig reaktion
Liksom i många andra kväljande situationer är Islamonausea en normal och naturlig reaktion på något onormalt, inte vice versa.
Illamåendereflexen är medfödd, och det är biologiskt naturligt och hälsosamt att uppleva känslomässiga och kroppsliga obehag med allt som är obehagligt, ohälsosamt eller skadligt.
Det finns inget fobiska eller rasistiskt i att känna illamående när man hör om de islamiska massakrer som utfördes av Muhammed och hans många hängivna copycats genom åren och över hela världen idag. Samma sak gäller för Muhammeds sexuella relation med en nioårig flicka eller att skära av armar och ben samt stena ihjäl folk i Allahs och hans sharialagars namn.
När vi tänker på muslimernas epidemiska utövande av tvingad inavel (som skadar intelligens och ökar risken för psykiska sjukdomar) – ofta många generationer i rad – kan man också uppleva känslor av obehag i magen. Det finns ingen skam i att känna illamående när man hör om den extrema sociala kontrollen, våldet och morden som utförs för att skrämma hundratals miljoner kvinnor från att åtnjuta sina mänskliga rättigheter och att själva välja sina sexuella partners, kläder och livsstil.
De många uppmaningar till hat, våld och dödande av icke-muslimer beordrade av den felfria Koranen är direkt äckligt. Föreställer man sig att höjdpunkten av evolutionen är att hela vår planet är ett islamiskt kalifat så är det inte bara fullständigt pinsamt för den mänskliga rasen, det kan också göra att man förlorar aptiten.
Till exempel









