Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Text till video : Den här videon, tagen ur SVT-programmet ”Gomorron Sverige” den 19 september, är en praktfull illustration till det sorgliga tillståndet inom stora delar av svensk journalistik. Men också ett intressant exempel på en kulturkollision inom journalistiken – och vilken kollision! Det smäller rejält när två väsensskilda kulturer krockar med varandra här.

Här sitter Marianne Rundström och en namnlös manlig kollega i gomorronsoffan och ställer enfaldiga frågor till sin SVT-kollega Lars Borgnäs om hans nya bok, ”Nationens intresse”. (Se krönika här nedanför.) Borgnäs har presterat ett stycke lysande undersökande journalistik. Som en terrier borrar han, år efter år, och ställer frågor om sammanhang som aldrig har fått godtagbara svar. Kort sagt gör han det jobb som är alla journalisters professionella uppdrag: att söka efter sanningen. Och Rundström & Co är förundrade. Det är salongsjournalisternas oförblommerade uppvisning i aningslöshet inför verklig journalistik, sådan som de själva aldrig ägnar sig åt och aldrig har förstått vitsen med.”VARFÖR skulle makthavare vilja vilseleda sitt folk?” frågar Marianne Rundström storögt. Ja varför?

”Sverige är ju ett öppet samhälle. Hur skulle en sån där nedtystningsprocess ha gått till?”

kompletterar hon sin naiva världsbild. Den manlige kollegan fyller i: ”Många menar ju att tillräckligt mycket har gjorts”. Underförstått: ”Lägg av, Borgnäs!” Marianne Rundström säger att någon beröringsångest (inför de svåra frågorna) inte verkar finnas hos Lars Borgnäs (det borde det naturligtvis finnas om han vore en normal journalist), ”och i dag är du nästan ensam om att driva de här idéerna”. Lars Borgnäs ska mobbas ut, han ska inse att han är en udda särling eftersom han är en av de få som tar journalistik på allvar.

”Du är ensam om att driva de här frågorna, kan du inte lägga av så slipper vi andra känna oss som så usla journalister?”

En tydligare uppvisning i journalistisk dumhet, avundsjuka och mobbningstendenser ser man sällan.

Jag kommer aldrig att glömma det. Vi är många tusen i flera länder som aldrig kommer att glömma. Kvällen innan hade jag flugit över Östersjön. Det var mörkt, det hade blåst upp till styv kuling. Det lilla flygplanet skakade och kastade som en vante i luften. När jag knäpper på radion morgonen därpå når nyheten mig. M/S Estonia har strax efter midnatt förlist i hårt väder i Östersjön på sin rutt från Tallinn till Stockholm. Av 989 personer ombord omkommer 852. Det är den 28 september 1994, och den största civila fartygskatastrofen i modern tid är ett faktum. Tusentals personer förlorar sina anhöriga. Av 552 svenskar ombord omkommer 501. Bara 137 personer överlever. Sverige och Estland försätts i chocktillstånd.

Sjutton år senare är många viktiga frågor fortfarande obesvarade. Såren efter Estonia har aldrig läkts. Hur kunde sovjetisk krigsmateriel i hemlighet fraktas ombord på en civil passagerarfärja med de enorma risker det innebar för besättning och passagerare? Varför låste sig de statliga utredningarna vid en enda olycksteori – det brustna bogvisiret? Varför svek den svenska regeringen sina löften om att bärga fartyget och ta upp de döda kropparna så att de anhöriga fick begrava dem? Vilka sanningar var det man ville täcka över med grus och betongmattor?

Ett trauma som kastar skuggor långt in i framtiden

Hon var det fria Estlands stolthet, en symbol för den unga nationens självständighet efter frigörelsen från Sovjetunionen tre år tidigare. Till skillnad från oceanångaren Titanic som kolliderade med ett isberg och tog 1 517 personer med sig i djupet på sin jungfruresa 1912  påstods inte Estonia vara osänkbar. Men att hon gick under är en händelse av just det slag som är fullkomligt otänkbar – ända tills den inträffar. Hon var ett stabilt fartyg, 157 meter lång och 24 meter bred, med plats för 1 200 passagerare och 370 bilar. Vid jungfruresan i april 1980 var hon den näst största färjan i Östersjön. Under olika namn (Viking Sally, Silja Star, Wasa King) hade hon gått i Östersjön för olika rederier sedan hon lämnade det tyska Meyervarvet i Pappenburg. Sedan januari 1993 gick hon mellan Tallinn och Stockholm.

Estonias undergång i den 13-gradiga Östersjön en natt i slutet av september 1994 är ett trauma som ska komma att kasta djupa skuggor långt in i framtiden. Katastrofen är fortfarande sjutton år senare ett öppet sår i vårt kollektiva medvetande. Tusentals personer i Sverige, Estland, Lettland, Ryssland, Finland och andra länder förlorade sina anhöriga den här septembernatten. Men varför sjönk Estonia? Har vi fått veta de verkliga orsakerna till att fartyget gick till botten och tog 852 människor med sig i djupet? Eller döljer sig så besvärande fakta bakom förlisningen att de har undanhållits allmänheten i ”nationens intresse”, det vill säga för att skydda de ansvariga?

”Hon bär på en last av obesvarade frågor”

Estonia vilar på Östersjöns botten, på ett djup av mellan 70 och 80 meter, med kvarlevorna av hundratals omkomna. De ligger där de befann sig när fartyget sjönk, i hytter och allmänna utrymmen ombord.

”Men hon bär också en last av obesvarade frågor. Vi vet fortfarande inte med säkerhet hur och varför Estonia sjönk” skriver SVT-journalisten Lars Borgnäs i den nyutkomna boken ”Nationens intresse”.

Estoniakatastrofen är ett av tre ouppklarade svenska trauman som Lars Borgnäs som undersökande journalist har granskat i många år. De andra är u-båtskränkningarna i svenska vatten under 1980-talet och mordet på statsminister Olof Palme (s) den 28 februari 1986. I boken knyter Lars Borgnäs ihop trådarna och beskriver gemensamma mönster – som är slående. Samtliga tre händelser har lämnat mängder av frågor obesvarade. Alla uppvisar stora likheter i scenariot: istället för att utreda förutsättningslöst har utredare och politiker på ett tidigt stadium kedjat fast sig vid en teori och låtit bli att granska alternativen. Och i samtliga fall leder trådarna rakt in i statsapparaten, den politiska maktens slutna centrum.

Skulden för Estonias undergång lades snabbt på Meyervarvet i Tyskland. Det var de som hade konstruerat bogvisiret, vars lås inte höll för påfrestningarna i den kraftiga sjögången. Det blev den förklaring till olyckan som alla officiella instanser tidigt låste sig fast vid. Förklaringen har den stora fördelen att inget ansvar faller på vare sig Sverige, Estland eller Finland. Och graverande fakta i samband med olyckan har inte behövt offentliggöras – förrän vissa av dem har tvingats fram i fullt dagsljus av bland annat Lars Borgnäs i SVT:s ”Uppdrag granskning”.

Sanktionerade Natoubåtar i svenska vatten

När det gäller u-båtskränkningarna under 1980-talet fastslogs som den allenarådande officiella meningen att de var sovjetiska. Den svenska journalistkåren agerade som den brukar, som megafoner för makten, i det här fallet försvarsledningen och marinen. Detta trots att mängder av omständigheter talade för att det var Nato som låg bakom kränkningarna, och att det inte ens var kränkningar utan besök som var sanktionerade från högsta ort inom det svenska försvaret. År 2000 bekräftade USA:s förre försvarsminister Caspar Weinberger (1917-2006) och den brittiske före detta marinministern Sir Keith Speed i intervjuer i SVT att brittiska och amerikanska u-båtar regelbundet hade gått in i svenska vatten under 1980-talet, och att det hade skett med höga svenska officerares vetskap och välsignelse. Inspelat ljud hade av brittiska experter på u-båtsljud identifierats som en av britternas egna dieseldrivna Oberonubåtar.

För mordet på Olof Palme, av allt att döma ett precisionsjobb utfört av en extremt skicklig och vältränad skytt, dömdes Christer Pettersson (1947-2004), en nedgången missbrukare och småtjyv i samhällets yttersta utkanter. Det var honom Lisbeth Palme pekade ut som mördare. Christer Pettersson var våldsam men hade aldrig setts hålla i ett skjutvapen. Domen i Stockholms tingsrätt upphävdes senare i Svea hovrätt och Pettersson försattes på fri fot. Men tänkbara alternativa gärningsmän uteslöts, trots att det var väl känt att det fanns ett starkt hat mot Olof Palme inom vissa kretsar av polisen och försvaret. Mönstret går igen: en tidig låsning vid ett enda scenario kombinerad med total ovilja att utreda andra möjligheter.

Estoniakatastrofen är ett oläkt sår

Estoniakatastrofen är fortfarande efter sjutton år inetsad i oss alla, vi som var gamla nog att förstå vad som hände den där septembernatten 1994. För att göra en mycket enkel liknelse: ett sår kan inte läka om det inte görs rent. Förorenade sår läker inte. Och såren efter Estonia har aldrig rengjorts. De kommer inte att läka förrän alla frågetecken är utredda och det är ställt bortom alla rimliga tvivel varför hon sjönk. Sverige förlorade det största antalet människor, 501 dödsoffer. Men mot lilla Estland med bara drygt en miljon invånare slog olyckan proportionellt ännu hårdare. Av de omkomna var 284 ester.

Det första nödropet från Estonia kommer klockan 00.23.Kapten ombord är Arvo Andresson (1954-1994).  Normalt sett är det kaptenen som ska anropa om hjälp i nödläge. Men istället är det andrestyrman Tormi Ainsalu som med ångestfylld röst ropar ”Mayday mayday Estonia please”. Han uppger att fartyget har 20-30 graders slagsida. Instrumenten är utslagna, så någon position kan inte anges. Eftersom dykningar till vraket är förbjudna och locket pålagt i alla bemärkelser har det aldrig blivit klarlagt om kapten Arvo Andresson befann sig på bryggan när Estonia sjönk. Både han och Tormi Ainsalu omkom.

En kvart på sig att rädda livet

Hela förloppet går oerhört snabbt. Det tar bara 20 minuter från det att de människor ombord som är vakna blir medvetna om att fartyget håller på att sjunka tills det är för sent att rädda sig. Det är mitt i natten, många ligger och sover och har inte en chans. De som överlever har kommit i vattnet under en enda kvart, mellan klockan 00.30 och 00.45. Övriga dränks som katter i sina hytter eller andra utrymmen ombord. Färjans branta lutning gör det svårt att klättra upp och försöka rädda sig i livbåtarna. Få livbåtar firades ner, och flera av dem hamnade upp och ner och fylldes med vatten. Den här natten var vattnet i Östersjön 13 grader, och det blåste hårt. De som inte drunknade frös ihjäl i de vattenfyllda livbåtarna under den flera timmar långa väntan på hjälp.

När räddningsinsatserna sent omsider når fram har Estonia redan sjunkit under vattenytan. Först fyra timmar efter förlisningen landar den första helikoptern med fem överlevande ombord på Silja Symphonys däck. Totalt räddas 137 personer. Det fanns ungefär lika många män och kvinnor ombord, men bara 26 kvinnor överlevde mot 111 män. 95 personer hittades döda. 757 är saknade och vilar på Östersjöns botten i eller utanför fartygsvraket.

Olycksorsaken fastslogs omedelbart

Det är värt att reflektera en smula över tidpunkten för Estoniakatastrofen. September 1994. Sverige har nyligen gått till val. Den borgerliga regeringen under Carl Bildt (m) ska komma att avlösas av en socialdemokratisk regering, ledd av Ingvar Carlsson. Såväl regering som opposition är vid den här tiden upptagna av den gemensamma målsättningen att få Sverige med i EU, och en folkomröstning ska ske i november. Redan på eftermiddagen efter olycksnatten, den 28 september, fastslår statsminister Carl Bildt i medierna att det är ”uppenbart att bogvisiret hade gått upp och förorsakat olyckan”. Hur kunde han veta det så snabbt efter olyckan? Hade han fått annan information som han var angelägen att dölja?

Dagen därpå tillsatte han tillsammans med sina kolleger i Finland och Estland en internationell partssammansatt haverikommission, The Joint Accident Investigation Commission, JAIC. Redan arton dagar senare lämnade JAIC sin första preliminära rapport. Där fastslogs orsaken till katastrofen: bogvisiret hade lossnat, rampen i fören hade öppnats av trycket från vågorna och vatten strömmade in på bildäck, vilket ledde till att färjan kantrade och sjönk. Bogvisiret hittades senare på havsbotten knappt två kilometer från båten. I december 1997 lade JAIC fram sin slutrapport, med samma innebörd som i den preliminära rapporten.

Vittnesuppgifter motsäger haverikommissionen

Men att rampen skulle ha dragits upp till vidöppet läge observerades inte av någon ombord. Två överlevande besättningsmän, Hannes Kadak och Henrik Sillaste, kunde i en monitor se att det pressades in vatten vid sidorna av rampen, men rampen öppnade sig aldrig helt, trots att färjan lutade allt kraftigare. Sillaste uppgav i vittnesförhör att han hade hört två mycket kraftiga smällar kort efter varandra. Strax därefter hade båten börjat luta. Kadaks och Sillastes vittnesmål och uppgifter från andra överlevande om vad de hade sett och hört vid olyckan stämde inte med JAIC:s slutsatser. Men för att JAIC och senare SSPA-konsortiet skulle få sitt scenario att stämma valde de att bortse från viktiga vittnesmål från överlevande.

Varför slog inte Estonia runt? Året innan hade den polska färjan Jan Heweliusz förlist i hårt väder i södra Östersjön, och 55 personer omkom. Hon slog runt helt och låg sedan uppochnervänd och flöt på den innestängda luften drygt en vecka innan hon sjönk. Varför sjönk Estonia gradvis ner i sidoläge och gick till botten på mindre än en timme? Flera överlevande vittnade dessutom om att aktern sjönk mycket tidigare än vad forskare kunnat visa i simuleringsförsök, och att fören pekade snett upp mot himlen. Det kan betyda att vatten hade trängt in genom ett eller flera okända hål under båtens vattenlinje. Vittnenas iakttagelser förklarades aldrig av JAIC . Samma mönster visar sig återigen: man låser sig tidigt vid ett scenario och avfärdar alla andra. Sedan stänger man butiken, drar ner rullgardinen och hänger upp en skylt: STÄNGT.

Vad politikerna sa…

Redan dagen efter olyckan sa statsminister Carl Bildt (m) på en presskonferens:

”Jag anser att vi ska göra mycket stora ansträngningar för att bärga de omkomna, vilket av hänsyn till inte minst de anhöriga är någonting som jag ser som mycket viktigt.”

Dagen därpå, den 29 september, sa tillträdande statsminister Ingvar Carlsson (s) i SVT:s Aktuellt:

”Jag anser att alla ansträngningar måste göras för att få upp fartyget, av hänsyn till människor som redan drabbats hårt. Det är en oerhört svår upplevelse för hela vårt land, och allt vi kan göra för att minska påfrestningarna bör vi göra.”

I sin självbiografiska bok ”Så tänkte jag” (2003)  ägnar Ingvar Carlsson sju av de 672 sidorna åt Estoniakatastrofen. Han beskriver hur han gjorde sitt uttalande ”grundat på en känslomässig reaktion” och utan tillgång till expertis.

… och vad de gjorde

Ingen av de åtgärder som utlovades har verkställts. I fallet Estonia har alla löften svikits. Men om man läser Carl Bildts och Ingvar Carlssons uttalanden noga blir det tydligt att de inte förpliktar till någonting som helst. De är åsiktsyttringar, men inga löften.

Den 15 december 1994 tog den socialdemokratiska regeringen under Ingvar Carlssons ledning ett beslut: Estonia ska inte bärgas. Inga åtgärder ska heller vidtas för att få upp de omkomnas kroppar. Alla partier i riksdagen ställde sig eniga som en man bakom beslutet. Havsbotten där fartygsvraket ligger skulle betraktas som gravplats, oavsett vad alla efterlämnade anhöriga ansåg, och för att skydda den skulle vraket täckas över med grus och betong. Kostnaden beräknades till en halv miljard kronor. Regeringen drev också fram en internationell konvention som förbjöd alla dykningar ner till vraket. Överträdelser skulle leda till fängelsestraff.

Det finns en övertydlig symbolik i detta. Fartygsvraket och de hundratals människor som ligger döda inuti det skulle täckas över och göras oåtkomliga för all framtid. Alla vidare undersökningar av olycksorsakerna och all forskning skulle göras omöjliga. Eventuella dolda sanningar skulle begravas under grus och betong. Alla som bär någon form av ansvar för olyckan skulle på det sättet garantera sig själva ansvarsfrihet för den största fartygskatastrofen under efterkrigstiden. I sin memoarbok skriver Ingvar Carlsson att han aldrig har ångrat beslutet. Några tankar efter december 1994 kring detta sitt ”svåraste beslut” redovisar han inte. Tre månader efter olyckan hade Carlsson tänkt färdigt.

”Täck inte över min pappa med betong!”

Hur kändes det för alla dem som hade förlorat sina älskade, sina anhöriga, sina barn, sina föräldrar, syskon och arbetskamrater? När beslutet att låta de döda kropparna ligga kvar på havsbotten och dessutom täcka över allting med betongmattor steg de anhörigas förtvivlan till ett ramaskri. De skulle aldrig få hem och kunna begrava sina döda. Vissa av dem kunde acceptera havet som gravplats, men för många av de anhöriga var och är havsbotten alls ingen naturlig grav. Hundratals brev strömmade in till regeringen med vädjanden om att övertäckningen skulle stoppas.

”Täck inte över min pappa med betong!” skrev ett barn i ett brev. Brevet innehöll denna enda mening.

Övertäckningen av Estonia kunde inte genomföras av tekniska skäl. Men platsen där vraket ligger är fortfarande utlyst som gravplats, och inga dykningar eller undersökningar av vraket är tillåtna. Frågorna hålls obesvarade. Ovissheten permanentas. Många som berörts djupt av förluster i samband med Estonias undergång väntar fortfarande på en förklaring till Ingvar Carlssons svek. Själv anser han frågan vara färdigdiskuterad.

Estonia fraktade sovjetisk krigsmateriel

Vilka hemligheter tog Estonia med sig i djupet? Smuggling hade bevisligen ägt rum på färjan tidigare. I februari 1994 upptäcktes 66 kurder instängda i en container på bildäck, nära att dö av syrebrist. Tullen hade också vid flera tillfällen tagit narkotika, sprit, metaller och annat smuggelgods i beslag. Fyra veckor efter olyckan, den 22 oktober 1994, mördades ryssen Igor Kristopovitj, som tidigare haft en hög tjänst inom den estniska tullförvaltningen. Vid den här tiden drev han ett eget företag som var specialiserat på säkerhetsfrågor och känsliga transporter, bland annat på Estonia. Han sköts med två skott i huvudet av en okänd gärningsman.

På resorna den 14 och 20 september 1994, alltså veckorna före förlisningen, fraktade M/S Estonia hemlig sovjetiskt krigsmateriel. Bakom denna världsnyhet låg ett gnagande samvete hos en pensionerad före detta chefstjänsteman inom det svenska tullverket. Hans namn var Lennart Henriksson. I september 2004, tio år efter Estoniakatastrofen, blir Lars Borgnäs kontaktad av Lennart Henriksson, som hade arbetat inom tullen i 38 år. När olyckan inträffade var han chef för tullenheten i Värtahamnen i Stockholm som skötte tullkontrollen av färjetrafiken mellan Stockholmsområdet och Estland, Finland och Ryssland. Hans berättelse skulle komma att sända chockvågor inte bara genom Sverige utan genom stora delar av världen.

Order från högsta ort

Den 12 eller 13 september 1994 hade Lennart Henriksson blivit uppkallad till sin närmaste chef, Stig Sandelin, och tillsammans med honom till den högre chefen, Inge Lindunger. Lindunger säger att ”det kommer en bil med Estonia som inte ska tullvisiteras”. När Henriksson frågar varför får han veta att det är en order ”från högsta ort”. Han får bilens registreringsnummer.

Bilen kom med Estonia den 14 september. Det var en Volvo 740 stationsbil, som skulle visa sig vara registrerad på Ericsson Access AB, ett företag som då ingick i Ericssonkoncernen. Lennart Henriksson talade med föraren och gjorde en fejkad kontroll. Han uppfattade att bilens last utgjordes av militär elektronik i kartonger. Den 20 september kom nästa transport. Den här gången var det en skåpbil. Lennart Henriksson konstaterade att det var samma slags varor som i den förra transporten, men nu dubbelt så mycket. Han kände att han hade beordrats att begå tjänstefel. Det kändes obehagligt.

När Estonia sjönk var Lennart Henriksson på fjällsemester. Därför visste han inte om det hade funnits någon liknande last ombord på olycksnatten. Saken plågar honom, och han tar upp den med sin chef, Stig Sandelin. Han får veta att det finns ett avtal mellan tullen och försvaret om att hantera känsliga transporter ”i särskild ordning”, det vill säga utan ordinarie tullkontroll. För övrigt säger Sandelin att Lennart Henriksson inte behöver oroa sig.

Försvaret smugglade krigsmateriel på civil passagerarfärja

När Lars Borgnäs ringer upp Stig Sandelin och Inge Lindunger stöter han på en vägg av sekretess kombinerad med partiell minnesförlust. Men uppgifterna om att Estonia fraktat smuggelgods i form av sovjetisk krigsmateriel en respektive två veckor före olyckan är nu bekräftade. Avslöjandet, som sänds i SVT:s ”Uppdrag granskning – Estonias Hemliga Last” den 30 november 2004, är sensationellt. Det svenska försvaret smugglade alltså rysk/sovjetisk krigsmateriel på en civil passagerarfärja och utsatte därmed tusentals människor, besättning och passagerare, för stora risker. Nyheten gick ut inte bara i de länder som drabbats av olyckan, utan över hela världen. Svenska politiker togs på sängen. I SVT:s Rapport sa statsminister Göran Persson (s) upprört att detta var helt nytt för honom, och att det måste utredas.

Än en gång blir mönstret tydligt. Försvaret ser sig tvingat att erkänna att man hade transporterat militär utrustning ombord på Estonia den 14 och 20 september 1994, det vill säga vid de två tillfällen där det fanns klara bevis. Däremot ”garanterade försvaret att man inte hade någon militär utrustning ombord på olycksnatten”. För den natten fanns inga bevis, Estonia ligger ju på havsbotten med okänt innehåll. Sanningshalten i ”garantin” är omöjlig att kontrollera. Därmed kan ansvariga personer svära sig fria utan risk för avslöjande.

Avtal mellan tullen och försvaret

Strategin är en del av den så kallade ”need-to-know-principen”. Den innebär att bara den som behöver veta får veta. På det sättet kan ansvariga personer i efterhand förneka kännedom och bara erkänna där det finns ovedersägliga bevis. Strategin ger möjlighet att förneka utan att ljuga. Partiell minnesförlust är en annan möjlighet som kan infalla mycket lämpligt.

Lennart Henriksson avslöjade alltså ett hemligt avtal som hade ingåtts 1992 mellan tullens och försvarets högsta chefer, generaldirektör Ulf Larsson och överbefälhavare Bengt Gustavsson. Avtalet innebar en generell överenskommelse om underrättelsesamarbete. Vid behov skulle försvaret kunna föra in särskilt sekretesskyddad materiel med ”förenklad tullklarering” Det var bara ett litet fåtal personer inom de båda myndigheterna som kände till avtalet. Men en kopia hade lämnats till en tjänsteman i chefsställning inom försvarsdepartementet. Avtalet var alltså känt inom försvarsdepartementet redan 1992.

Jag frågar Lars Borgnäs när vi träffas på ett kafé i Stockholm om han tror att transporterna av krigsmateriel på en civil passagerarfärja var sanktionerade av regeringen? Lars Borgnäs är inte den som ”tror” någonting. Han svarar att ramöverenskommelsen för de hemliga transporterna av sovjetisk krigsmateriel ju var känd på försvarsdepartementet:

”Jag kan inte utesluta att någon form av information om materielen ombord fanns hos politikerna.”

Varför smugglade Sverige sovjetisk krigsmateriel?

Efter Sovjetunionens fall 1991 tog det tre år, fram till 1994, innan den siste ryske soldaten lämnade Baltikum. Under de tre åren rådde rena Vilda Västernstämningen i Estland med ohämmad kommers på sovjetisk krigsmateriel, både öppet och på svarta marknaden. Allt var till salu och allt var tillgängligt för den som ville betala. Det stals, såldes och smugglades krigsmateriel, och även strategiska metaller. Alexander Einseln, det fria Estlands första överbefälhavare, bekräftade i en intervju med Lars Borgnäs att i detta kaos ”var allting möjligt”. ”Estland var ett dårhus, allting satt löst, det fanns inga kontroller.”

Natoblocket var intresserat av allt som Sovjetblocket hade av vapen; strategiska taktiska, biologiska, kärnstridsspetsar – ja allt. Det kalla kriget var formellt över, men inte i de här människornas sinnen. Sådana här transporter av materiel var sannolikt arrangerade av svensk underrättelsetjänst i samarbete med en västmakt, menade Alexander Einseln. I SVT Rapport den 19 december 2004 berättade den estniske översten Urmas Roosimägi att svensk militär varit särskilt intresserad av utsmugglad elektronisk utrustning för luftvärnsrobotar.

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Nationens intresse”

Följ SD:s landsdagar på www.sverigedemokraterna.se. Klockan 13 idag kommer Jimmie Åkesson att tala. Talet i sin helhet kommer att skickas ut strax före klockan 13.På dagens program står förutom beslutande om nytt principprogram även beslut om antagande av fyra politiska inriktningsprogram. Förutom tal av Jimmie Åkesson kommer Sören Espersen från Dansk Folkeparti samt Carina Herrstedt, ordförande SD-Kvinnor, att tala. – Søren Espersen, journalist, medlem af Folketinget.

Reinfeldt ny huvudmotståndare. Vi ska återupprätta folkhemmet, var hans budskap till landsdagarna och han citerade till och med den förre socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson. Han nämnde knappt invandringen alls i sitt tal, men gick vid flera tillfällen till hårt angrepp på den moderate statsministern Fredrik Reinfeldt. Uppenbart ser SD-ledaren Reinfeldt som sin nye huvudmotståndare sedan Mona Sahlin lämnat politiken. Han anklagade statsministern för att vara arrogant och för att se ner på SD och partiets väljare.En seger för Jimmie Åkesson

EUs “Mobility Partnerships”: Lad Nordafrika komme til os

[…] In the last week alone we discovered that the EU wishes to import millions more North African Muslim migrants into Europe and Britain through Mobility Partnerships, the aim of which is to make EU action “more migrant-centred, with the aim of empowering migrants and strengthening their human rights in countries of origin, transit and destination.” […]

Control is what it is all about. Over the last few days we learned that the EU wants the financial City of London to fall further under EU governance, with additional pressure being applied on Britain to join the calamitous Euro. Another EU diktat currently going through legislation proposes all new businesses must provide a surety of twenty-five thousand Euros. Why? Because it is far easier to control a thousand companies of a reasonable size than ten thousand smaller ones, no matter the economic destruction this will cause. […] Paul Weston: The Totalitarian EU Tightens Its Grip

Fra den linkede artikel i the Daily Express:

[…] “To ensure prosperity, Europe must become a more attractive destination in the global competition for talent,” said a document from the EU’s ruling body.

It also made clear that new measures to “facilitate and organise legal immigration” to EU nations from eastern Europe, Asia and a string of North African countries were already on the way.

The astonishing open-door border policy, outlined in a “renewed EU migration strategy” published by the Commission, triggered a furious backlash in Britain yesterday. […] BRUSSELS ORDERS BRITAIN TO LET IN MORE MIGRANTS FROM AROUND THE WORLD 

Greenpeace og det grønne jetset

Se også James Cameron – hypocrite

Stefan Zweig: Världen av igår

Af Thomas Nydahl

Stefan Zweig: Världen av igår. En europés minnen. (Ersatz, originalet utkom 1942 med titeln Die Welt von Gestern på det tyska exilförlaget Bermann-Fischer AB i Stockholm, svensk översättning 1943 av Hugo Hultenberg, reviderad av Anna Bengtsson 2011).

Vet människan när hon lever i en förkrigstid? Jag tror inte det. Idag vet vi inte vad som kommer att ske, vi kan bara konstatera att det finns många oroväckande tecken. Visste mellankrigsmänniskan att det första världskriget snart skulle följas av det andra, ännu värre, brutalare och förödande? Stefan Zweig får mig att fundera på det, när jag läser hans gripande memoar Världen av igår. Zweig befann sig mitt emellan de två krig han sett med egna ögon, och det är i mellanperioden, då de tio goda åren är över och Hitler griper makten i Tyskland, som han klart och tydligt formulerar en insikt: kriget kommer att börja på nytt. Han befinner sig i England när tyskarna angriper Polen. ”Det behöver ju inte betyda krig” säger Zweig till den brittiske tjänstemannen på folkbokföringskontoret. Han möts genast av protesten: ”Jo, vi har fått nog! Man kan inte låta dem göra samma sak omigen var sjätte månad! Nu måste det bli slut på det här.” Det går bara två dagar, så förklarar England krig mot Tyskland. Det andra världskriget har börjat.

Stefan Zweig (1881-1942) var en av de tyskspråkiga författare som var läst och populär under 1900-talets första hälft. Han var österrikare, född i Wien, men slutade sina dagar i Brasilien. Han kunde inte se någon möjlighet att leva i krigets och terrorns värld. Han hade då avslutat arbetet med Die Welt von Gestern, memoaren som skulle bli inte bara ett personligt vittnesmål utan också en gripande skildring av det Europa som två gånger slungas ut i den mest meningslösa förstörelse man kan föreställa sig. Därmed blev hans bok också en bild av alternativet: den trygga och goda barndomen, hemmet och familjen – allt som en skriande kontrast till de härskande tyrannernas ständiga expansionsvilja och krigshets. ”Jag är medveten om de ogynnsamma, men för vår tid högst karakteristiska omständigheter under vilka jag försöker utforma mina hågkomster. Jag nedskriver dem mitt under pågående krig, jag nedskriver dem i främmande land utan minsta stöd för minne (…) Från hela mitt förflutna har jag alltså inte med mig mer än vad som finns bakom min panna.”
Fortsæt med at læse “Søren Espersen på Sverigedemokraternas landsdagar”

En historie der må vække genkendelsen glæde i Sverige. Hvis ikke, så se Søndagskronik: Systemfel – feghet .400.000 pund er lig med 3.447,890 DKK. Vi har et lignende, men meget større bedrageri i Danmark pt med sigøjnerklanen Levakovic, i hvilken anledning den Radikale borgmester Allerslev udtaler: “Jeg er ærgerlig over den her dumme sag. Og jeg har gjort alt, hvad jeg kunne, så vi bedst muligt undgår snyd. – Vi kan ikke gardere os mod, at folk eller familier lyver og bryder reglerne. Men vi er opmærksom på, at situationen ikke er god.” Nogle har betalt 17 millioner i skat til “den dumme sag,” Allerslev. Enhver i en privat virksomhed, der ødede 17 betroede millioner bort, ville blive fyret pronto, men politik er de uansvarlige amatørers paradis. Allerslev kan fortsætte uanfægtet. Ekstra Bladet, 21.11.2011, ikke online.

An illegal immigrant who claimed to be paralysed from the neck down but was filmed dancing at his wedding cheated more than £400,000 in benefits, a court heard yesterday.But even though Mohamed Bouzalim, 37, has admitted dishonestly entering the country and fraudulently exploiting the welfare system, legal sources said they will face an ‘uphill battle’ to deport him.There is a strong likelihood the Moroccan will be able to remain in the UK by claiming he has a right to family life under Article 8 of the European Convention on Human Rights, immigration sources said.When Bouzalim came to Britain in June 2001, he had no papers and claimed to be an Afghan national whose father had been executed by the Taliban, Isleworth Crown Court in west London was told. Using the name Mohamed Amir Hussini, he successfully claimed asylum before constructing the extraordinary lie that he was paralysed and required 24-hour care, receiving £66,000 a year in benefits.Dancing at his own wedding ‘paralysed’ Moroccan who claimed £400,000 in benefits… and can’t be kicked out because of human rights. ‘PARALYSED’ MIGRANT GETS 7 YEARS FOR FRAUD.

Omfattende social uro hvis euroen bryder sammen

British embassies in the eurozone have been told to draw up plans to help British expats through the collapse of the single currency, amid new fears for Italy and Spain. As the Italian government struggled to borrow and Spain considered seeking an international bail-out, British ministers privately warned that the break-up of the euro, once almost unthinkable, is now increasingly plausible.Diplomats are preparing to help Britons abroad through a banking collapse and even riots arising from the debt crisis.[..]
Greece has seen several outbreaks of civil disorder as its government struggles with its huge debts. British officials think similar scenes cannot be ruled out in other nations if the euro collapses.Diplomats have also been told to prepare to help tens of thousands of British citizens in eurozone countries with the consequences of a financial collapse that would leave them unable to access bank accounts or even withdraw cash.Prepare for riots in euro collapse, Foreign Office warns, If the euro collapses, Britain will have to limit immigration from the Continent

Sårede libyere takker Danmark

Racisme og krav om særbehandling møder personalet på Odense Universitetshospital.Iltflasker og en tændt cigaret er ikke verdens bedste sammenstilling. Men rygning er blot et af de krav, som en gruppe af sårede libyere stiller under deres ophold på Odense Universitetshospital. Siden de sårede blev fløjet til Danmark 15. november, har hospitalets læger og sygeplejersker også måttet kæmpe med racistiske udtalelser og krav om særbehandling fra de sårede. Ifølge Ekstra Bladets oplysninger vil mændene for eksempel ikke have en kvindelig tolk.

Læge: Jeg forstår dem: Problemerne har været så voldsomme, at sygehusets ledelse har bedt de libyske myndigheder om at sende folk til hospitalet for at løse problemerne – og det har hjulpet.Vi har sagt, at vi ville have nogen til at komme og snakke ordentligt med dem og fortælle, hvordan vilkårene er i Danmark, forklarer ledende overlæge Niels Dieter Röck til Ekstra Bladet.Han understreger dog samtidig, at han har forståelse for, at problemerne er opstået.Når man bliver bragt fra en krigszone og puttet ind i et af forsvarets fly og ender på et dansk sygehus, hvor vi har en helt anden kultur, så kan det ikke undre lidt, at vi får nogle problemer.Sårede libyere laver ballade på sygehus

Brigitte Gabriel (a.k.a. Nour Saman, born October 21, 1964) is the pseudonym, of a Lebanese American journalist, author, and activist. De kristne multikulturalister i Libanon kunne ikke forstå hvorfor de også skulle myrdes, men de blev klogere ligesom (nogle af) kommunisterne i Iran 1979. “I er lige så vantro som alle andre.” Switch ! (via Avpixlat)

16-årig somalier anholdt for barnevoldtægten i Gullestrup

16-årig somalier fra Gullestrup anholdt – flere detaljer. Fredag eftermiddag anholdt Midt- og Vestjyllands Politi en 16-årig somalier, der tidligere i dag blev sigtet for voldtægten mod den 10-årige danske pige. Herning Folkeblad har detaljer…

“Den 16-årige, der nægter sig skyldig, er sigtet for tre forhold: Ud over almindelig fuldbyrdet voldtægt af den 10-årige pige, er drengen også sigtet for et fuldbyrdet analt overgreb og for at have tvunget pigen til oralsex. Hertil kommer forsøg på voldtægt af den ni-årige pige, som på gerningstidspunktet havde held til at stikke af og alarmere sine forældre.”

Gerningsmanden, der ikke er ukendt af politiet, nægter sig skyldig, men skulle ifølge Ekstra Bladet have ændret personlighed til det værre efter en ‘opdragelsesrejse’ tidligere på året. Han nægter sig skyldig trods sikre tekniske spor. Somalieren er varetægtsfængslet.

En kilde tæt på begivenhederne fortæller, at selvtægtshistorierne ikke er opstået ud af det blå. Pigens familie er dybt berørt, og det fortælles, at pigens far og onkel har samlet 10-12 personer, der senest fredag aften mødtes foran byens lokale købmand, og talte højlydt om hævn. Onklen, der i tirsdags talte dunder på borgermødet, skulle angiveligt have smadret et vindue i en tom lejlighed kort efter mødet, og skulle i det hele taget være den drivende kraft i gruppen.

Jeg har yderligere detaljer om sagen, men vil godt have bekræftet visse ting. Hvordan en somalisk “flygtning” kan tage på ferie i hjemlandet, må jeres politikere gøre rede for. Med hvilken ret befinder han og familien sig overhovedet i Danmark ? Foto pixelleret af os, vi kender hans identitet, men kan ikke offentliggøre den før han er dømt, men så kommer han også på forsiden. Uriasposten

The Times They Are a Changing’

via Hodja hvor der er mere change: Den russiske flåde afholder fælles manøvrer med Israel.

This report, based on comparative research on the fundamental rights situation of irregular migrants in Europe, advises on how fundamental rights should be incorporated in policies, laws and administrative practices affecting migrants in irregular situations.Fundamental rights of migrants in an irregular situation in the European Union.

SVT’s Stieg Larsson-panegyrik

Jeg kendte udmærket til Stieg Larsson, “en av Europas ledande experter på högerextremism och nynazism”, fra hans Expo-tid, så jeg fik lyst til at studere SVT´s billede af ham. Ikke at jeg ikke kunne forestille mig det på forhånd. Det hedder at “Larsson tidligt blev politisk engageret på venstrefløjen for retfærdighed og mod undertrykkelse”, det hedder ikke , han var kommunist hele livet til sin død i 2004. Hvorfor skal det være en hemmelighed?

Programmet viser klip af Sverigedemokrater i 90′ erne med deres flag, skrårem og langskaftede læderstøvler, og det er virkelig ikke noget at prale af, helt efter bogen at SVT gerne vil genopfriske de klip så tit som muligt. Dengang skød SD sig solidt i læderstøvlen. Men her sidder altså en livslang kommunist, et medlem af det 20 århundredes største totalitære, morderiske, politiske religion, og erklærer i ramme alvor folkevalgte indvandrings- og islamkritiske partier for “ikke-demokrater” og “politiske ekstremister”, loyalt videreformidlet af SVT og de medvirkende, næsten tårevædede klakører fra venstreekstreme EXPO, som endnu kan prale af at have Mona Sahlin i bestyrelsen og opbakning i Riksdagen.

Lige præcis denne forrykte tese kan i længden vise sig at blive Sveriges achilleshæl, at de i årtier udskammede legitim, begrundet politisk kritik, således at vejen nu er banet for at den værst tænkelige situation kan opstå: Kombinationen af en radikalt forandret demografi tilsat en stærk, folkelig indvandringsmodstand, et rent mareridtsscenarie som landet skubber foran sig. Man så Reinfeldt skubbe videre på den forleden, det kommer til at ende særdeles galt. At Breivik ikke var svensker, er dette års store gåde og lettelse. Det havde ikke vækket nogen svensk politiker, de havde gravet sig dybere ned i grøften.

Man skal se portrætprogrammet som et studie i public-service politiseren, der viser at de der betragter sig som den progressive avantgarde, i virkeligheden er den mest magtro, konserverende kraft i landet. Ikke fordi Stieg Larsson eller hans krimier er videre interessante. Det så jeg selv i TV i Sverige, da jeg boede der i fire måneder først på året, og jeg skrev lidt om den den 28 marts. Lisbeth Salander er tungt fordøjelig kost, en død papfigur der fremfører flere bagtanker fra forfatteren end tanker og observationer fra et genkendeligt liv, og hun er derfor umulig at føle noget for. At denne psykopatisk voldelige, pircede, sexmisbrugte, anorektiske påstand af en kvinde er en verdenssucces, er en litterær falliterklæring.

Findes der overhovedet nogen svensk krimi, der ikke er et stykke rødt programlitteratur, helt fra Sjöwahl og Wahlö til i dag? Gouillou, Mankell, Marklund? Giv mig en gemytlig Maigret-krimi med mennesker af kød og blod, forbrydere man kan forstå, endda holde af, hans tykke sure kone og bondekosten på Brasserie Dauphine. Ingen revolutionære verdensforbedrere på Quai des Orfèvres i de mørke nattetimer, og Gud velsigne Simenonsen for det. Her er det ikke Kommunistisk Arbejderforbunds Umeåafdeling og Sankt Larsson, der begramser én. K Special, Stieg Larsson – journalisten och författaren, min. 52:37.

Fej for egen dør: JPs blinde venstre øje

Pointen i denne post er ikke afledning og tu-quoque, eller et partsindlæg for Danish Defence League, men at illustrere hvordan Jyllands-Posten og den øvrige mainstreampresse opbygger en pseudohistorie der på ubehagelig vis forskyder og bagatelliserer skyldsspørgsmålet i den grove barnevoldtægtssag i Gullestrup. At medierne har opnået i hvert fald et vist gennemslag med offerforskydningen fra den 10-årige pige til somalierne i bebyggelsen oplevede jeg selv i dag. En kollega nævnte at der nu var blevet anholdt en dreng i sagen, til hvilket en anden svarede “det er noget forfærdeligt noget med det der selvtægt”.

JP skiller sig lige her ud ved et monumentalt hykleri: Den avis der som bekendt engang blev kaldt Morgenfascisten Jyllands-Pesten har jo fornylig ansat journalist Marchen Neel Gjertsen, en dame med en fortid – byrådskandidat for revolutionære Enhedslisten i Odense i 2005, lokalformand/kontaktperson for den lokale afdeling af ELs ungdomskorps SUF i 2004-05, på et tidspunkt hvor SUF og FAF (et lokalt chapter af tæskeholdet AFA) deler lokaler på Cafe Zekés. De administreres af Den Lokale Forening, hvor begge (SUF og FAF) er repræsenteret.

Man bliver så nødt til at spørge: Er Marchen Neel Gjertsen sådan cirka lige så stueren i JPs redaktion som Ole Sohn er i den danske regering, og hvis mere stueren, hvorfor? Og er JP i en position hvor man er moralsk berettiget til at køre amokhistorier om Danish Defence League som Anders Behring Breivik’er i svøb – med indkaldt ekspert René Karpantschof som sandhedsvidne – på basis af ophængning af plakater og klistermærker i Gullestrup? Billedet viser en plakat fra SUF i 2008 – det vides ikke om Gjertsen på dette tidspunkt stadig var involveret i korpset, men JP dækkede ved den lejlighed ikke denne åbenlyse opfordring til vold (LFPC). JP: Breivik-lignende gruppe på spil og Frygt for højreekstrem hævnaktion ; Uriasposten: DDL satte klistermærker op i Gullestrup – Politi-talsmand: “måske nazistiske tilbøjeligheder”

De syv aldre

Foto © Snaphanen.dk. Klik f. helskærm. Jeg fyldte rundt, men ikke så rundt som min bordfælle her, fra da jeg tidligere på dagen var ude og købe noget acceptabelt festtøj. (Steen)

All the world’s a stage,
And all the men and women merely players:
They have their exits and their entrances;
And one man in his time plays many parts,
His acts being seven ages. As, first the infant,
Mewling and puking in the nurse’s arms.
And then the whining school-boy, with his satchel
And shining morning face, creeping like snail
Unwillingly to school. And then the lover,
Sighing like furnace, with a woeful ballad
Made to his mistress’ eyebrow. Then a soldier,
Full of strange oaths and bearded like the pard,
Jealous in honour, sudden and quick in quarrel,
Seeking the bubble reputation
Even in the cannon’s mouth. And then the justice,
In fair round belly with good capon lined,
With eyes severe and beard of formal cut,
Full of wise saws and modern instances;
And so he plays his part.
Fortsæt med at læse “Kjærum: Velfærd til illegale i “den globale landsby””

Dette års store amerikanske juletegnefilm Arthurs Julegaveræs er ikke bare børnevenlig. Den er også sharia-venlig. Den glædelige julehilsen “Merry Christmas” erstattes stadigt oftere af “Season’s greetings” – som betyder noget i stil med “glædelig årstid”. På den måde skubber man ikke en særlig intolerant vælger- og kundegruppe væk, som er særligt overfølsom for påvirkning af ikke-islamiske religioner. Vi er nu nået dertil, hvor julefilm derfor undgår ordet Jul. (Nicolai Sennels)

Mandlig sygeplejerske fyret for at behandle indpakket muslima

A male nurse filed a sex discrimination lawsuit against the city of Dearborn on Wednesday, claiming he was fired for treating conservative Muslim women wearing head scarves. […]

Benitez, 63, of Madison Heights, worked at the city’s taxpayer-funded health clinic. He alleges he was ordered by a female supervisor not to treat conservative Muslim women, specifically those wearing head scarves, according to the lawsuit. He was told the clinic’s male Muslim clients did not want a male treating female patients.

He complied until November 2010, when a doctor ordered him to treat Muslim women as he would any other patient, the suit claimed. Benitez followed the doctor’s order and was fired less than one month later, according to the lawsuit. […] Male nurse claims he lost job for treating Muslim women in scarves

Fra ph.d-land: Canada et “lysende eksempel” på glad multikultur

 

In this segment from his program on SUN TV, Michael Coren interviews two Canadian men who have been persecuted for “hate speech”.

His first guest is a Christian pastor named Mark Harding, who was charged under hate speech laws for creating pamphlets describing the treatment of Christians in Muslim countries. His second guest is Damian Goddard, a sports broadcaster who was fired without warning by his network for stating in a private tweet, on his own time, that he believed that marriage is a union between a man and a woman. […] “This Has Got to Stop” 

Canada er et lysende eksempel på, at påstanden om, at det »multikulturelle samfund« ikke kan fungere, ganske enkelt er noget forfærdeligt sludder. Det burde den danske multikultur-debat lære noget af. […] Michael Böss, lektor, Ph.d. leder af Center for Canadiske Studier: Når det multikulturelle samfund fungerer

En mellemøstlig kristens profeti

Ikke-essentialister ynder gerne at fremhæve at det er primitivt at opfatte en religion som defineret af dens tekster. Det vil være håbløst i en onlinedebat, men face-to-face kunne man måske pirke lidt til modparten og i stedet formulere problemstillingen sådan: Når nu en vis religions tekster entydigt og monolitisk faktisk peger i en erklæret fjendtlig retning mod os, hvilken glæde andet end rørstrømske følelser har man så af “reformbevægelser” i Indonesien, Nordafrika og Tyrkiet (mindre end 1% tilbageværende kristne som forfølges og undertrykkes)?

Det vil således nok blive hånligt afvist af koble nedenstående vidneberetning fra en kristen opvokset i Mellemøsten sammen med det åbenlyse herrefolksvers Koranen 9:29, men herrefolksmentaliteten er vævet ind i det ganske tekstkorpus. Illusionsløs realisme eller våd svælgen i undtagelserne? Dette er lægfolks valg (LFPC).

[…] Been a Christian who was raised in Middle Eastern Islamic countries, I know the dangers of what is looming ahead. I have seen it all before. I got accustomed to been called an infidel since I was 7 years old from my Muslim school mates and neighbors. And where did those 7 years old Muslim kids learn that from? Of-course from their parents. I cherish the opportunity of becoming an American and raising my kids in this country where they don’t have to go through what we Middle-Eastern Christians had to endure.

Don’t believe the media BS about the “brotherly” love and harmony between Muslims and Christians in the Middle East and Islamic nations. It is only peaceful for Christians when they are totally submissive to Muslims and accept whatever is thrown at them. The moment the Middle Eastern Christians try to standup and demand their relatively equal political rights and power sharing with Muslims, then the stick will be waiting for them. […] “Muslim demands are growing bigger and bigger by the day. It is all about numbers, political and economic power. That is all is needed to take over a society.” 

Journalist: 5-6 betjente ragede mig på brysterne, Politiken-skribent: Jeg fik tæsk og blev anholdt, US citizen Mona Eltahawy: I was sexually assaulted by Egypt police. Egypt police detain, beat, sexually assault US-based journalist Mona Eltahawy; other journalists also targeted. Eltahawy kalder sig en “progessiv, liberal muslim,” og hun skriver i ideologisk flugtende rød-liberale aviser: Politiken, The Guardian og New York Times, der også klynger sig til det håb, at islam er reformérbar. I 2010 fik hun en pris af Anna Lindhs Minnesfond. Mellemøstens “ungdomsoprør og twitter-facebook-revolution” ser noget mere gustent ud nu, en det gjorde i februar, da Lars Hedegaard diskuterede fremtidsudsigterne med Michael Irving Jensen på P1. Da var Irving Jensen ekstatisk og ikke særlig indstillet på at klappe hesten, men Det er værre nu end under Mubarak. – Eltahawy var i København i 2006, jeg har her fotograferet hende sammen med Wafa Sultan, Irshad Manji, Muhamed Sifaoui og Naser Khader.

Norsk mangfoldighed: Etnisk opdelte skoleklasser

Seid umschlungen, Millionen! Hvor hurtigt Oslo falder fra hinanden, kan man se i notatet Oslo segregeres raskt fra 2010.

Skoleledelsen ved Bjerke videregående skole i Oslo har samlet de etnisk norske elevene i to klasser for å hindre at de bytter skole.Jussprofessor: – Dette er den reneste apartheid.- Beslutningen om å holde de etnisk norske elevene mer samlet, var et vanskelig, men bevisst valg, forteller avdelingsleder Hanna Norum Eliassen ved linje for studiespesialisering på Bjerke videregående skole til Dagsavisen.
Bakgrunnen er ifølge Eliassen at andelen etnisk norske elever over tid har falt og andelen ligger i dag på rundt 30 prosent. – Forrige skoleår førte det til at de tre førsteklassene på studiespesialisering hadde to klasser med åtte etnisk norske elever og en klasse med ni, forteller hun.Oslo-skole deler elevene etter etnisitet.

Dagens likvidering i Malmø

Tung gängledare mördad, en søn i den iranske familie, Alex Akbar Ghara Mohammadi (f.1980) (foto), der i juli var indblandet i et mordforsøg ved et bryllup i Esløv. Dengang sad han dog selv fængslet sigtet for mordforsøg, hvad attentatet i dag kan være en hævn for. Vi skrev den 21.11 i forbindelse med Oslo, at politiet i Malmø forlængst har mistet kontrollen over byen. Det var ikke ment som en fiks bemærkning. Der har været 27 skyderier i byen i år, heraf fire dødelige. Der har været femten bombeattentater i 2011. Siden 1996 er antallet volds- og seksualforbrydelser fordoblet. Malmø er en by på Århus´størrelse, ikke at det er bedre i Stockholm, hvor kriminalitetsfrekvensen er den samme. Malmø nye Trygghetschef bliver ikke arbjedsløs lige med det samme.

HRS fikk redusert statsstøtten etter terroren 22. juli. Ungdommer fronter Hege Storhaug om dette har noe å gjøre med hatet og islamofobien hun skaper mot islam og muslimer. Storhaug legger skylden på Audun Lysbakken og mener det er pga. hans bakgrunn som tidligere marxist. HRS har fra begynnelsen av 2000-tallet mottatt rundt 2 millioner kroner i statsstøtte. Siden da har de brukt penger på å kritisere islam, og avle fordommer mot muslimer. Støtten ble i år redusert til 900.000 kr. Det er mye som tyder på at det har noe å gjøre med tragedien som skjedde 22. juli. Hvorfor Human Rights Services statsstøtte ble redusert 50 % etter terroren 22/7? (Grenser for åpenhet og debatt.) – Som det fremgår af videoen, er HRS´s statsstøtte ikke endeligt vedtaget endnu, det er endnu ønsketænkning fra Islam.nets side.

Kilden er Islam.net, som Storhaug skriver om her: En verden snudd på hodet. Stedet er Oslo Høyskole, hvor publikum nu skriger de nye fascisters kampråb “Allahu Akhbar,” som man kan høre. De har medvind. Der foregår et kapløb, publikum næppe er opmærksom på, måske har ikke engang ex-terroristen Lars Gule gjort sig det klart. De kapitaliserer Breivik til sidste dråbe, inden multikulturen yderligere står afklædt af om muligt endnu større katastrofer, som kan være mere forudsigelige. Breivik effekten kan fordufte overnight, Norge er i krise på fjerde måned, ingen ved hvornår den slutter eller hvornår en ny begynder. Hege Storhaugs modstandere her går fremad, baglæns, og det er ikke klart, hvor Norge går hen. Storhaug får ingen tak for at have advaret, og måske er det i vidt omfang hinsides den tid, hvor advarsler nyttede. Man får den tanke, når man betragter Oslo, ”denne forunderlige By, som ingen forlader, før han har faaet Mærker af den.” En kliché, men med en særlig betydning netop i disse måneder.

Samfunnskontrakten er brutt

Udåden som ble begått i Oslo for vel halvannen måned siden, må være en av de råeste som har vært begått de siste år i Oslo. Den råskap, besluttsomhet og brutalitet, som ble begått under overfallsranet, særmerker den nye kriminalitet, som vi før var forskånet fra i Norge. Angående råskapen, blir dette egentlig en formodning siden mange av disse overfallsran stort sett ikke omtales i media, unntatt som en liten notis. Men i likhet med overfallsvoldtektene, får de store personlige konsekvenser for offeret.Aftenposten nett forteller 21. nov. 11 om saken, en omtale som må ryste leserne: [..]

Felles politi og militærvesen er de viktigste elementer for hvorfor grupper av folk gir opp sin rett til selvforsvar, hvorved det store fellesskap sikres personlig og økonomisk sikkerhet. Disse to rettigheter ansees for å være den viktigste bestanddel i samfunnskontrakten. Begge elementer er så sentrale at de ikke kan være undergitt politisk diskusjon. Brytes samfunnskontrakten oppstår en misligholdssituasjon som gir borgerne rett til tiltak for å avbøte misligholdssituasjonen.AV ADVOKAT KNUT SKJÆRGÅRD ( Og igen i dag: Etterlyser afrikaner etter voldtekt ved garasjeanlegg i Oslo.)

Egypten: Al-Qaedas sorte fane vejrer over Tahrir Square

Stunning Vid: See Cleric’s Pro-Bin Laden, Anti-Semitic Rally in Egypt Surrounded by Al Qaeda Flags

Sohns tilbagetog fra Moskva: »Det har jeg aldrig lagt skjul på”

»Jeg har aldrig skrevet under på eller modtager kontanter fra Sovjet til støtte for DKPs arbejde” – Ekstra Bladet, 1991

»Det er ingen hemmelighed, at DKP fik økonomisk støtte fra Moskva. Nogen gange var det cirka 15 millioner om året… Men det var ikke mig, der modtog pengene.” – Ekstra Bladet, 1992

»I 1989 eller 1990 var jeg i en situation, hvor jeg i skarpe vendinger gjorde russerne opmærksom på, at de skulle betale pengene til Terpo Tryk som aftalt.” – Weekendavisen, 2001

»Da jeg fandt ud af, at vi modtog ordrer -eller penge i form af ordrer og andet -så sagde jeg: Det her går ikke, det er simpelthen ikke værdigt -og derfor satte jeg ind med at få lukket Terpo Tryk, Land og Folk og huset i Dronningens Tværgade.” – TV2, oktober 2010

Du vidste i hele din formandsperiode, at der var overfakturering, uden at du tog afstand fra det? »Jamen, ja… det har jeg aldrig lagt skjul på. Det var en del af det. Sådan fungerede det.” –  JP november 2011.  – fra Sohns slingrekurs, B.T. 23.11.2011, ikke online.

Der er flere slags danske kommunister. De der gik selv, de der blev smidt ud, og de der som Sohn og Aaen blev til det sidste, hvor pengestrømmen fra Moskva stoppede, men dog kvikt justerede sig til nye tider med et navne- eller partiskift. De ikke helt frivilligt reformerede. I Danmark er det ikke et problem, at man har tilhørt en totalitær, folkemorderisk bevægelse og har været financieret af udlandet, de facto fjenden under den kolde krig, som i al fald efterretningstjenesten betragtede som en femte kolonne. Vi er anstændige mennesker, det er et større problem at lyve og snyde skattevæsnet. Det er en udflugt i mine øjne, det er Sohns DKP fortid, der er det store problem. Sådan må enhver der har gjort den kolde krig med, se på det. Løgnen er det korte Christiansborgske tunnelsyn. Han skal ikke forfølges med bål og brand, men han skal heller ikke gøres til minister. Dér burde grænsen gå. Ovenfor er så minister Sohns stadier på løgnens vej.

Belgien: 13-årig jødisk pige gennembanket af muslimske piger

Med Stern-journalisten Hans-Ulrich Jörges’ ord længere nede kunne man her sige at “de betragter ikke den 13-årige pige som medborger”. Men ville Jörges selv overhovedet kunne tænkes at anlægge denne vinkel? (LFPC).

Five Muslim Moroccan girls in Belgium beat a 13-year-old classmate, called her a “dirty Jew” and told her to “return to your country.”

The girl, Oceane Sluijzer, has filed a complaint with police after the anti-Semitic attack at a sports training center. The attackers were identified and questioned by police.

Jewish legislator Viviane Teitelbaum of Brussels denounced the “silence” of political leaders and most of media after this attack. […] Belgian Jews in Shock over Beating of 13-Year-old Girl 

RTL.com. interviewer lederen af det østrigske parti Freiheitliche Partei Österreichs, Heinz-Christian Strache.

Asylsøgere uden asylgrund

Så mye som 40 prosent av de som kom hit og som returnerer angrer faktisk på at de tok beslutningen om å komme til Norge. De ser at utviklingen i hjemlandet har gått så bra og at de her har satt livet sitt på vent, sier statssekretær Pål Lønseth i Justisdepartementet.
Rapporten som vi bli offentliggjort i morgen forteller også at svært mange av de som reiste tilbake frivillig løy om hvorfor de kom til Norge.– En god del av dem erkjenner at man ikke hadde behov for internasjonal beskyttelse, men at de kom hit som reelle arbeidsmigranter. Det er forståelig at de har gjort, men det gir ikke grunnlag for opphold i Norge, sier Lønseth.Så langt i år har 1.569 personer reist frivillig tilbake til sine hjemland mot 1.253 på samme tid i fjor. Asylsøkere angrer på at de kom til Norge, Asylsøkere angrer på at de dro til Norge

“I would rather go naked”

“I Egypten har bloggeren og kunstneren Aliaa Magda Elmahdy vakt bestyrtelse ved at posere nøgen på sin blog i protest mod den stigende islamisering af sit hjemland. Nu har dansk-iranske Firoozeh Bazrafkan, der ligeledes er blogger og billedkunstner, ladet sig fotografere nøgen i solidaritet med sin egyptiske kollega.” Firozeeh Barafkan in solidarity with Aliaa Magda Elmahdy. (Aliaa Magda Elmahdy, Egypt’s Nude Blogger, Defiant: ‘I Stand By Everything’.)

Almindelig tysk ligegyldighed overfor kebab-mordene

Hvor mange tyske ofre for tyrkiske indvandrere skal røves, voldtages eller myrdes før tyskere i stort tal går på gaden i protest? Åbenbart flere end den aktuelle score, for os bekendt er det ikke ligefrem modstandere af islam eller multikultur der gør sig bemærket i demonstrationssammenhæng. Og således falder Jörges’ pseudo-slagargument ynkeligt til jorden. En manipulation der udnytter (muligt) sammenfald af gerningsmænd i en række af forbrydelser til at postulere en særlig situation. Men helt ærligt: Skal man endelig opstille moralske regnskaber må man også kunne argumentere for hvorfor en pågående, og større, række af forbrydelser med forskellige gerningsmænd tæller mindre end der er tale om her. Jörges snyder på vægten, for denne udredning foretager han selvfølgelig ikke (Steen/LFPC).

Stern-journalisten Hans-Ulrich Jörges i et interview på N24 i går. “De betragter ikke ofrene som medborgere” :

How many murdered fellow citizens does it take, murdered by Neo-Nazis, till the mass of the people go on to the streets?

Jörges: …We note with some shock that there is no sympathy for the victims. At least not in the majority German society. In a minority milieu there is. Now and then we see a small group of people in a place where there were victims, stand in front of the door in the evening and light candles or hold up signs. Those groups are no larger than 100 people. The majority German society, we learn from this, apparently lives in a mixture of indifference, fear and even contempt towards the Turkish immigrant society that lives alongside it. They have very little to do with one another. They do not feel, do not consider them as fellow citizens.

And if you look at where that comes from, I believe you need to look back at the last year. Last year Thilo Sarrazin rose up to be a folk hero. This man has transported the language of the NPD [German “far right” party they are now talking about banning in the wake of these murders, even though it had nothing to do with them] into the mainstream of society. He started the debate at the end of 2009 with phrases like “The Turks conquered Germany with their higher birth-rate”, they had “no productive function other than selling fruit and vegetables”, they “unceasingly produced little headscarf girls”. When you look back on it now, those are unbelievable phrases. And I say very deliberately that is the language of the NPD. And that book he wrote with over 1.3 million copies sold is the most successful political book since the war – incredible actually.

Fortsæt med at læse “Immigration flood to spell end of Europe?”

Hvis bare Svensson er engageret i den daglige ligestillingkamp i verdensmest ligestillede land, en kamp der udefra snarere ser ud som en kvindelig idologi, der hver dag skal sikre sin for længst allerede vundne dominans, og som ikke har så forfærdig meget med almindelige menskers liv at gøre, så diskuterer de i det mindste ikke noget kontroversielt så længe det skænderi står på. Hvor godt Valerie Solanas politisk manifest SCUM er som teater, er ikke godt at vide, men de meddigtende teaterfolk sætter de kvindelige publikummer på gyldne puder og serverer vindruer og “godis” for dem, mens mændene må sidde for sig på nøgne stole, som skuespillerne ofte vender ryggen til. Det er i al fald temmelig provokerende, hvis ikke manifestet er. Er SCUM ironisk ment? Svært at sige. Valerie Solanas skød Andy Warhol og en anden, og hun ville have skudt en tredje mand, hvis ikke pistolen jammede. Det var ikke ironi. “Det er nedslående at begynde at indse, at jeg indgår i en undertrykkende struktur, bare i egenskab af mit køn. Det er ikke så morsomt at blive konfronteret med,” siger stykkets mandlige instruktør, der er en rigtig velopdragen statsfeminist. Har han aldrig hørt om kønsskifteoperationer? tænker man først, men så har man dog alligevel aldrig hørt om kirugi udført på sociale konstruktioner. Jeg går ud fra, instruktøren føler sig medskyldig i, at Solanas endte som narkoman og prostitueret.

Således fortsætter de pludrende klasser i Stockholm dag for dag for dag for dag, skønne spildte kræfter, men tænk engang hvis Sverige en dag bliver et land, der består af lige dele muslimer/jihadister og radikalfeminister, tanken er svimlende. Men ingen får mig nogensinde meldt ind i det slagsmål, lad de rene af hjertet komme til. – (Svensk feminism väcker uppmärksamhet, Turteatern ger – manshat för skolbarn.)

“De lyckades – trots uppväxten i Sverige”

Rubrikken har fascineret mig et par dage, jeg læser ellers aldrig Aftonbladet – forbud fra min læge, men efter at have overlevet SCUM, blev jeg kry. Man kan spørge, hvad der var blevet af Zlatan, hvis hans far var blevet hjemme i Bosnien. Eller hvad der var blevet af kronikøren, hvis hun ikke var bortadopteret fra Sydkorea. Hun har da lært sit nye hjemlands selvpiskende normer, hun er ligesom Lena Sundstrøm en dygtig pige, der er mere katolsk end paven:

En sak är klar: Vi kan sola oss i glansen av Zlatan, men inte ta åt oss någon ära. Visst, vi gillar fotboll och hyllar gärna våra hjältar i framgång. Men Zlatan har inte lyckats tack vare Sverige och den svenska samhällskulturen, utan trots densamma – eller möjligen härdad av den misstro, de ifrågasättanden, klagomål, protest­listor och nedtryckningar som han har mött. Det stöd han har fått i Sverige är av några enskilda individer som inopportunt valt att trotsa ingrodda normer. Tove Lifvendahl.

Dagens Fjordman – und kein Ende

Norge er i krise, det er der ingen tvivl om, man må også på dens baggrund tage dens forskellige udslag alvorligt. Men når det er gjort, så er der ingen tvivl om at man er vidne til en frenetisk politisk positionering og en abekastning i Norge, som mere påkalder sig interesse som krisereaktion, end for sit egentlige indhold. Vi får ikke læst det hele, men vi prøver at hænge på så godt som muligt. Det er svært at sige noget nyt og interessant i det klima. Hvis Norge ikke havde Peder Jensen, måtte de opfinde ham. Korstog mot islam, Fjordman uten vilje til analyse, Raymond Johansen angriper ekstreme etter 22. juli, Oppgjør med Fjordman. Grenser for åpenhet og debatt.

“Forsoning” mens gerningsmanden er på fri fod

Mediedækningen af multikulturel kriminalitet følger et helt slavisk mønster hvor apologien og relativeringen af skyld ikke kan komme hurtigt nok. Vi ved ikke i skrivende stund om barnevoldtægtsmanden i Gullestrup kom fra denne bebyggelse, eller om han overhovedet var somalier. Bortset fra uvenlige tilråb på gaden og enkelte drabelige udmeldinger til frokostpressen, er vistnok ikke ét hår blevet krummet på en ghettobeboers hovede i Gullestrup efter voldtægten af den 10-årige pige der. Alligevel skal denne historie i JP vægtes i retning af bodsgang for de lokale somaliere for det ‘overgreb’ som vrede over barnevoldtægt har været for dem. Og det er jo slet ikke fordi somaliere gør sig særligt bemærkede i kriminalitetssammenhæng. Der gås lige til essensen i første sætning her – hypotetisk selvtægt sidestilles med reel barnevoldtægt (LFPC).

Selvtægt og voldtægt er på dagsordenen på aftenens beboermøde i Herning-forstaden Gullestrup. […]

Ifølge TV2 News er forstaden efter voldtægten blevet splittet på grund af mistanken mod en bestemt gruppe beboere. Politiet har dog snakket med de somaliske unge og har ikke fattet mistanke til nogen af dem. […]

Tirsdag skal beboermødet dog gøre op med denne splittelse samt få ro og orden tilbage i området, selvom gerningsmanden fortsat er på fri fod. […] Gullestrup går til forsoningsmøde