Snaphanens note: Den følgende artikel var et svar på en artikel i Aftenposten, der lignede Fjordman med en nazist. Avisen nægtede ham den normale ret til en replik til sit forsvar, så derfor publicerer han sit svar på denne og andre blogs i stedet. Ingen har selvfølgelig krav på at blive trykt i en avis, men når man udsætter folk for angreb over en vis grovhed, er det klædeligste dog, at lade den angrebne få ordet. Det samme princip ville vi følge, hvis vi en dag skulle skrive lige så grove insinuationer mod en person,  som Aftenposten. Det avisen nu har opnået er, at Fjordmans tekst på rekordtid er spredt over hele nettet på mindst tre sprog, og på et uoverskueligt antal netsider, der på få dage langt vil overstige Aftepostens oplag og læserantal. Så alene set fra et kommercielt synspunkt, har Aftenposten dummet sig temmelig grundigt:

* * * * * *

Her følger teksten til en kronikk som avisen Aftenposten nå har nektet å trykke. De etiske retningslinjene i VærVarsom-plakaten til Norsk Presseforbund gir en person rett til å komme med tilsvar til påstander som fremmes om ham av pressen. Noen få dager før jeg stod frem med mitt reelle navn publiserte Aftenposten en beryktet Artikkel om såkalte islamofober som Robert Spencer, Bat Ye’or og meg selv (Fjordman) der vi ble presentert som den nye bølgen av høyreekstremister. Bildene i den trykte utgaven var spesielt graverende, der jeg ble plassert sammen med Vidkun Quisling, Anders Behring Breivik og nynazister som også er dømte drapsmenn. Den skylder de meg for. De var meget nær et injuriesøksmål den gangen.

Jeg sendte dem denne kronikken for noen dager siden, og da selvsagt som Peder Jensen. Den ble refusert. Jeg skal ikke påstå at dette er den beste teksten jeg noensinne har skrevet, men jeg våger å hevde at den er minst like godt skrevet, logisk sammenhengende og med like grundig research som de tallrike middelmådige og fort glemte innlegg akkurat den samme avisen har publisert om rasistiske hvite islamofober og andre slemme høyreekstremister.

Jeg ble først fortalt at teksten ikke passet sammen med tittelen. Det mener jeg at den gjør. Jeg knytter den til kjente nazisympatier hos islamske organisasjoner som Det muslimske brorskapet and viser hvordan myndighetene og de etablerte mediene driver appeasement av vår tids egentlige nazister, men Aftenposten ønsket at jeg skulle ta bort denne delen. Det nektet jeg å gjøre og argumenterte for at de eksemplene jeg bruker er relevante. Den samme journalisten forandret da taktikk og sa at “Det er ingen vits for oss i å trykke påstander som allerede har vært fremme mange ganger.” Jeg går ut ifra at dette betyr at Aftenposten i fremtiden vil avvise alle kronikker og innlegg om islamofobi eller fremmedfrykt siden folk flest har hørt disse argumentene gjentatt hundrevis av ganger før, om ikke mer. Av en eller annen grunn tror jeg ikke dette kommer til å skje.

Aftenposten bad meg også om å fjerne referansen til min forestående bok The Curious Civilization fordi dette kunne oppfattes som tekstreklame. Det sa jeg meg villig til å gjøre. Jeg innrømmer at jeg hadde dette i bakhodet da jeg la inn denne referansen. Dette var den eneste endringen i teksten som jeg var villig til å foreta. Legg også merke til at avisen ikke bestrider noen av de faktiske opplysningene jeg kommer med. Jeg kan dokumentere samtlige av dem.

Til syvende og sist har man altså rett til tilsvar, men kun dersom journalistene er enige i det du skriver, noe som ikke hjelper særlig mye. Jeg kan akseptere det dersom jeg blir avvist fordi jeg rett og slett ikke skriver godt nok. Jeg påstår ikke at hver eneste av mine tekster er et mesterverk. Men jeg kan ikke leve med å bli avvist på grunn av ideologisk sensur og vil ikke akseptere å skrive om et essay for å blidgjøre dem som bedriver slikt. Kanskje jeg tar feil, men jeg mener personlig at det finnes et element av sensur her. Dersom det faktisk er riktig nekter jeg å akseptere dette. Dette er grunnen til at jeg begynte å blogge i utgangspunktet. Jeg publiserer derfor teksten her som et eksempel på pressesensur.

Er islamkritikere vår tids nazister?

Av Peder Jensen, også kjent som skribenten Fjordman på nettet.

30. juli i år kjørte Aftenposten artikkelen “De er den tredje bølgen” der de sjikanerte personer som Bat Ye’or, Robert Spencer og meg selv. Illustrasjonene i papirutgaven var spesielt graverende. Man fikk se et bilde av Bat Ye’or og på den neste siden et foto av den dømte nazistiske landssvikeren Vidkun Quisling. Det er svært grovt, ikke minst med tanke på at nazistene var skyld i folkemord på rundt seks millioner jøder og at Bat Ye’or er jøde. Aftenposten har dessuten en lite pen historie i forhold til nazistene. (screencap: Aftenposten 30.7.2011, papirudgaven. Det er Quisling øverst og Fjordman nederst blandt dømte og ikke dømte mordere og nazister.)

Budskapet som nå spres i massemediene etter Anders Behring Breiviks ugjerninger er at islamkritikere som meg er vår tids nazister. Men er dette riktig? Nazistene var nasjonalsosialister, selv om mange helst vil at vi skal glemme den siste delen av deres ideologi. Personlig har jeg aldri hørt om en totalitær bevegelse som ikke også delvis kan beskrives som sosialistisk. Er det tilfeldig at en uforholdsmessig stor andel av vestlige konvertitter til islam er nynazister eller marxister? Har de et felles totalitært DNA?

Marte Michelet fra Dagbladet gjorde i 2008 oppsiktsvekkende nok felles front med islamske organisasjoner, kommunister og nynazister til fordel for en ny, stor moské i Køln. Tyske nynazister betrakter islamske organisasjoner som allierte i kampen mot “jødisk-sionistisk dominans”. Dette førte ikke til kritiske bemerkninger fra andre medier i Norge. Det er mer innavl i norsk presse enn det er blant pakistanske søskenbarn.

Som jeg nevner i min forestående bok om europeisk kultur, “The Curious Civilization”, har muslimer valget mellom Mozart og Hitler og velger ofte Hitler av egen fri vilje. I skarp kontrast til den østasiatiske pasjonen for europeisk klassisk musikk var Adolf Hitlers selvbiografi Mein Kampf nummer to på bestselgerlisten i det visstnok moderate NATO-landet Tyrkia så sent som i 2005. Boken er stadig populær i deler av den arabiske verden.

Det muslimske brorskapet ble grunnlagt av Hassan al-Banna i 1928, vokste frem parallelt med nazistenes bevegelse i Europa og var inspirert av denne i tillegg til islam. Deres leder Mahdi Akef har forsikret sine tilhengere om at Jihad “vil knuse den vestlige sivilisasjonen og erstatte den med islam, som vil dominere verden.” Akef uttalte in 2007 at dersom muslimer ikke klarer dette i nær fremtid er de “forpliktet til å fortsette Jihad [hellig krig for å utbre islamsk globalt herredømme] som vil føre til den vestlige sivilisasjonens kollaps”.

Fortsæt med at læse “Fjordman: Er islamkritikere vor tids nazister?”

Klip fra program på 26 minutter produceret af Südwestrundfunk og sendt på fransk TV og tysk ARTE-TV i morgen den 11 oktober 2011. Endnu en skamstøtte over tre årtiers svenske politikere, men næppe den sidste og næppe den største. Tekstet på engelsk.(Jude: “Ich werde nie nach Malmö zurückkehren”)

Støt Fjordmans “relocation fund”

Hello from Peder Jensen alias Fjordman. I will continue writing under one name or the other and hope to publish several books in the next year and a half, but after the Breivik case in Norway, which I got mixed up in against my will, I no longer have a job and I am also moving out of my old flat in Oslo, which I already left weeks ago. There are always some costs involved in moving to a different location and creating a new life somewhere else. If you have enjoyed some of my essays in the past I would be grateful if you donated a few bucks this time. Think of it as a Fjordman Relocation Fund. Just mark the donations as being for me and I will get it via Vlad’s fine website.
Thank you, and thank you for all the support and kind words I get from long-time readers.
Peder

Brug PayPal her: A chance to help out Fjordman. Vi kender bloggeren godt, og vi står inde for, at pengene havner hvor de skal. De første 95 $ er allerede løbet ind i dag. Når resultatet af indsamlingen forligger, bringer vi det. Skulle Peder en dag vælge at fortælle, hvad der er sket siden den 22.7, bringer vi også det. Som Vlad skriver: “I hope many of you can help him out. Fjordman really has sacrificed a lot, and more than I can say here in fact.” (Se også: Your Golden Opportunity to Repay Fjordman.)

Tøsefjantet totalitarisme

Hvad der egentlig foregår inde i hovedet på dem ovre på den anden side af kulturkløften er et mysterium der fascinerer igen og igen. Især spørgsmålet om hvilke forestillinger de gør sig om udsigterne for anstændighedens multikulturelle Shangri La der bliver ved med at glitre derude i horisonten – én ting er våde sentimentale drømme, men kigger man ligesom på den nederdrægtige tones vedholdenhed, og det faktum at medierne igen og igen (og igen) kun beskæftiger sig med negative historier om multikulturen, hvad er det mere præcist der skal til for at realisere samfundet hvor vi køber spændende nye krydderier i bazaren og dyrker religionsdialog på dertil indrettede bænke?

Det er et mysterium, for en kendsgerning jeg ofte har gjort mig lystig over her er at der øjensynligt skal en endeløs række af lovindgreb til for at sikre den glade multikultur der jo ellers hævdes at være naturens egen ligevægtstilstand. Man kunne mene at denne omstændighed var en slags falliterklæring der skulle skabe kognitiv dissonans og puffe de anstændige videre, ud i virkeligheden. Men man kommer vist aldrig nærmere end disse fortvivlede og aggressive udfald mod os, de spedalske.

En helt særlig sub-genre i disse små martyraktioner for godheden tegnes af det som i sin idealtypiske form må være en kvindelig antropologistuderende på RUC. Nogle finder vej til Uriaspostens kommentarspor, således for tiden en “Amalie“. En anden er et navn vi ikke er stødt på før. Hun har lagt denne kommentar på vores belyver Klemens Kappels blog på Politiken, og man må jo her se det bekræftet at man i visse kredse faktisk tror på utopiens indførelse gennem totalitær lovgivning (LFPC):

AF METTE AKHMEDOU 07:35 9. OKT

Danmark bør, i lighed med de lande vi ellers sammenligner os med, skærpe hat-speech lovgivningen, så vi én gang for alle kan få sat stop for højrefløjens subversive gyllespredning på nettet. For vi får ikke det multikulturelle samfund til at fungere, hvis vi fortsat tillader kritik af det og af de etniske minoriteter.

Koptere i “sammenstød” med knusende overmagt

 

Selv om der i en reportage på jp.dk ikke efterlades tvivl om de reelle magtforhold mellem koptere og muslimer, er brugen af ordet “sammenstød” stadig på journalisters rygmarv når situationen for kopterne omtales i mainstreammedierne. Videoerne og billederne her under er i den absolut ekstreme kategori, og bør kun besigtiges efter overvejelse. De værste er anbragt under linket. Det er den slags man ikke behøver at se, men som på den anden side er vigtig dokumentation at fremlægge som et korrektiv til den enfoldige mediedækning af det såkaldte “forår” på de kanter. Via Vlad Tepes Blog (LFPC).

[…] Equally telling is that perpetrators of church attacks are seldom if ever punished. Even if sometimes the most rabid church-destroying Muslims get “detained,” it is usually for show, as they are released in days, hailed back home as heroes (this, too, goes back to Muslim dogma, which naturally sides with Muslims over infidels).

This year alone has seen the New Year church attack, which left 23 dead; the destruction of the ancient church of Sool, where Muslims “played soccer” with its sacred relics; the Imbaba attacks, where several churches were set aflame; and now Edfu, wherein, as usual “none of the attackers were arrested.”

Indeed, three days after Edfu, Muslims attacked yet another church.

Aware that they are untouchable, at least when it comes to making infidel Christians miserable, anti-Christian Muslims have a simple strategy: destroy churches, even if one at a time, safe in the knowledge that, not only will they not be prosecuted, but Egypt’s military and security apparatus will punish the infidel victims should they dare to protest. Raymond Ibrahim: Egypt: Destroying Churches, One at a Time 

Fortsæt med at læse “Jøde: “Jeg vender aldrig tilbage til Malmø””

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

De var unga idealister som drömde om en bättre värld. Bakom dem låg andra världskriget och nazismens grymheter. Nu ville de vara med och skapa det goda, antifascistiska samhället. De bars av en ideologisk-moralisk övertygelse om att de hade valt den rätta sidan i kampen mellan två samhällssystem som stod emot varandra; socialism och kapitalism. Det kalla kriget sågs som en strid mellan det goda och det onda. Socialismen var god, kapitalism och USA-imperialism representerade ondskan. Det gällde att rädda freden och socialismen och avslöja imperialism och kapitalism. Så såg de viktigaste drivkrafterna ut för majoriteten av dem som lät sig värvas som agenter för den östtyska säkerhetstjänsten Stasi.

För att slippa känna sig som simpla tjallare kallades de IM, Inoffiziell Mitarbeiter. Det var de ”små diskreta fiskarna” som värvades av den östtyska diktaturen DDR för att förråda sitt land – Sverige. Strategin att välja vanliga unga personer som inte väckte uppmärksamhet och därmed riskerade att avslöjas var mycket medveten. Vad de ”stora fiskarna” anbelangar behövde Stasi aldrig anstränga sig. Politiker och kulturpersonligheter gav under större delen av DDR:s existens 1949-1990 alldeles öppet sitt massiva stöd till landets totalitära kommunistregim. Svenska ministrar stod på rad för att besöka diktaturen och utöva vänskap och samarbete.

DDR i upplösning, alla spår bränns

Det är januari 1990. DDR är i upplösning och kaos. Över koloniträdgårdarna i Östberlin ligger brandröken tät. Två månader tidigare har Berlinmuren fallit. Sedan Walter Ulbricht lät bygga muren 1961 har den i 28 år skilt Öst- och Västtyskland åt. De som har försökt fly till Väst har skjutits till döds av beväpnade vakter i murens bevakningstorn.

I januari 1990 har Ministerium für Statssicherheit, MfS som var Stasis egentliga namn, upplösts. I rasande tempo förstör Stasiofficerarna så mycket arkivmaterial de hinner. Det har utgått order om att alla ”operativa dokument” ska tillintetgöras. Varje spår av Stasis verksamhet måste utplånas. Men de dokumentförstörande apparaterna i Stasis högkvarter på Normannenstrasse klarar inte av den enorma pappersmängden. Lass efter lass körs ut till Stasiofficerarnas trädgårdar och bränns. Dokumenten över drygt 40 år av mänskligt lidande, av kommunistiskt förtryck, angiveri, fängslande av och mord på regimkritiker och oliktänkande går upp i rök. När ondska brinner känns lukten genom tid och rum.

Utåt presenterade sig DDR som liberalt, humanistiskt och progressivt. Men sedan Walter Ulbricht (1893-1973) 1971 avlösts som statschef av Erich Honecker (1912-1994) och DDR erkänts av allt fler stater hårdnade förtrycket mot regimkritiker och oliktänkande. 1989, strax före DDR:s sammanbrott, fanns det totalt 189 000 IM (Inoffizielle Mitarbeiter) i DDR. Det fanns med andra ord en IM på var åttionionde DDR-medborgare. Under hela DDR:s drygt 40-åriga existens fanns det cirka 620 000 IM.

Kartotek hamnade hos CIA

Det märkliga händer denna januari. Stasis högkvarter stormas, och filialer ute i landet ockuperas av uppretade ungdomar som lyckas rädda mängder av dokument. Mycket av originalrapporterna som gäller Sverige förstörs, men inte allt. 1998 återfinns säkerhetskopior av de stora elektroniska databaser, SIRA, som innehåller information om DDR:s utlandsspionage 1969-1989. När forskare lyckas dechiffrera SIRA-data kan DDR:s västspionage till största delen rekonstrueras.

I turbulensen vid DDR:s sammanbrott försvinner det så kallade Rosenholzkartoteket med namn och persondata från Stasis utlandsspionage. På mystiska vägar hamnar det hos amerikanska CIA i deras högkvarter i Virginia, USA. Exakt hur det gick till är fortfarande höljt i dunkel. De män som skulle kunna bringa klarhet i frågan är alla döda. CIA har efter kraftiga påtryckningar sent omsider börjat lämna tillbaka Rosenholzkartoteken till berörda länder. När Tyskland 1993 fick tillgång till kartoteket ledde det till att 253 agenter från Västtyskland och 23 före detta DDR-medborgare dömdes.

Deras namn skyddas av regeringen

I Sverige lät sig bland annat journalister, lärare, ingenjörer, företagare och kulturarbetare värvas som agenter för Stasi. De förrådde sitt land mot betalning. Obegripligt nog skyddas deras namn fortfarande av den borgerliga alliansregeringen. Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola har efter många överklaganden genom en dom i regeringsrätten i augusti 2010 fått ta del av Säpos hemligstämplade handlingar över de svenskar som lät sig värvas som IM eller kontaktperson för Stasi. Men hennes händer är bakbundna. Utlämnandet av handlingarna har ett stort förbehåll. Om hon röjer namnen på dem som samarbetade med Stasi kan hon straffas med fängelse. Hon får inte heller kontakta de personer som Säpos utredning omfattar. I den nyutkomna boken ”Inte bara spioner… Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget” redovisar Birgitta Almgren det hon genom många års forskning har fått fram, dels från Stasiarkivet i Berlin, dels genom Säpos undersökning 2000/2001 av svenska Stasiagenter som hon har fått ta del av.

År 1969-1989 hade Stasi cirka 32 IM plus 21 kontaktpersoner bosatta i Sverige som stod i ”stabil kontakt” med Ministerium für Statssicherheit. Till detta kommer de cirka 71 tyska agenter som sändes till Sverige på kortare uppdrag. Alltså cirka 124 personer som samarbetade med eller hade kontakt med Stasi. Hur många totalt som arbetade för Stasi i Sverige är ännu okänt. Rosenholzkartoteket ligger fortfarande hos CIA, och mängder av säckar med sönderrivna Stasidokument väntar på att rekonstrueras med hjälp av avancerad datateknik.

Landsförrädaren som brann för DDR

Ett av agentnamnen är offentligt sedan länge – den socialdemokratiske journalisten Björn Jensen, född 1923. Han arbetade bland annat på Arbetarbladet och Aktuellt i Politiken (tillsammans med den socialdemokratiska politikern Birgitta Dahls man Enn Kokk).

Under täcknamnet ”König” och registreringsnumret XV/2924/77 blev han en av de viktigaste IM som verkade i Sverige. Siffrorna 77 i registreringsnumret visar att han började arbeta för Stasi 1977.

Säpo ansåg sig inte ha några bevis för att Björn Jensens verksamhet också omfattat Sverige, och gick aldrig vidare till Stasiarkivet i Berlin, där uppgifter visar att han var en av de mest produktiva IM som opererade i Sverige. Själv har han ihärdigt förnekat att han spionerat på Sverige men säger att han ”brann för DDR”. Enligt Christian Halbrock, historiker vid Stasiarkivet, begick Björn Jensen otvivelaktigt landsförräderi, bland annat genom att lämna ut den svenska regeringens interna telefonlista. Hans informationer fyller många pärmar i Stasiarkivet. Han har aldrig åtalats.

Med nuvarande lagstiftning kan främmande makt bedriva industriellt och politiskt spionage mot Sverige utan att det bedöms som straffbart. Det pågår en utredning som ska vara klar i april nästa år som ska visa om Sverige har tillräckligt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet eller om det behövs en lagändring.

Lärare, journalister, företagare…

Birgitta Almgren har kunnat fastställa yrke för 54 av de 57 misstänkta personer som har utretts av Säpo. Den största gruppen är tolv lärare/utbildare/forskare, följda av nio journalister, nio företagare, sex sekreterare, fyra jurist/präst/läkare/socialarbetare, två kulturarbetare och två utbildade yrkesarbetare.

Deras spionage riktade sig mot:

 Industri, teknologi och handel (17 agenter).

 Militärt spionage (5 agenter).

 Politik och samhälle (26 agenter).

 Skolor och universitet (5 agenter).

”Vi vill ju inte skada enskilda personer”

Inte från något annat nordiskt land kom så många Stasirapporter som från Sverige, nästan 3 000 stycken. De 57 personer som omfattades av Säpos utredning är födda 1921-1960 och är i dag alltså mellan 51 och 90 år gamla. Flera är avlidna. Samtliga förhörda har medgivit att de haft kontakter med Stasi. Tio erkänner att de har arbetat för Stasi. De enda agenter som har dömts dömdes redan 1971. Det var ett par, man och hustru, som dömdes till sex månaders fängelse för Stasisamarbete. Efter överklagande sänkte hovrätten straffet till fyra respektive tre månader. Säpos prioritering var inte att lagföra personer utan att förhindra olovlig verksamhet. I en intervju med Birgitta Almgren säger kriminalkommissarie Birgitta Persson vid Säpo som på 1980-talet ledde spaningarna kring Stasis infiltration i Sverige:

”Vi vill ju inte skada enskilda personer.”

Vid flera tillfällen noterar Birgitta Almgren att dokument och material saknas i Säpos handlingar, dokument som normalt borde ha funnits där. Har de gallrats ut till exempel av hänsyn till rikets säkerhet?

Det utesluter kriminalkommissarie Birgitta Persson men svarar egentligen inte på frågan:

”Säpos uppdrag är att förhindra och förebygga brottslig verksamhet.”

Det kalla kriget mellan Öst och Väst

Berättelsen om de svenska Stasiagenterna utspelar sig mot en mörk fond: det kalla kriget som pågick från andra världskrigets slut 1945 till Sovjetunionens sammanbrott 1991.

Det kalla kriget var inget krig i vanlig mening. Men i psykologisk mening befann sig världen ständigt på randen av ett krig i en 46 år lång kylskåpsvandring av djupfrysta relationer, terrorbalans och kapprustning mellan östblockets Warszawapakt och västalliansen Nato. Båda maktblocken utvecklade tillräckliga kärnvapen för att kunna förinta varandra. Skräck och ångest för ett kärnvapenkrig låg som en våt filt över alla som orkade ta del av de mullrande hoten i nyhetssändningarna. Språket användes av båda sidor som symbolladdat vapen. I väst kallades Berlinmuren ”skammens mur” och i öst ”antifascistisk skyddsvall”. Bakom den antifascistiska skyddsvallen hölls 17 miljoner östtyskar fångna som i ett jättelikt koncentrationsläger i nästan 30 år.

”Den tappre journalisten Jan Guillou”

Spionaget och den politiska propagandan blev viktiga och avgörande delar av den psykologiska krigföringen. Näst efter sovjetiska KGB var östtyska Stasi den största underrättelse- och säkerhetstjänsten i Östeuropa med 91 000 heltidsanställda och 189 000 inofficiella medarbetare, IM. Stasi hade byggts upp 1950 efter sovjetiskt mönster och var KGB:s förlängda arm. Deras verksamhet styrdes av det enväldiga partiet SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) och dess politbyrå.

Sverige försökte gå balansgång och ville representera en tredje väg mellan de båda supermakterna. Men Boris Grigorjev, överste inom den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB och stationerad i Sverige 1977-1982, hävdar att Sveriges neutralitet och alliansfrihet under det kalla kriget var ensidig. Sovjetunionen misstänkte att svenskt territorium användes som bas för spionage mot Sovjet. Men de hade inga säkra upplysningar om detta förrän, som Grigorjev skriver ”den tappre journalisten Jan Guillou” gjorde ”utomordentligt bra” researcharbeten som 1973 resulterade i artiklar i FiB/Kulturfront (om bland annat IB-affären). Grigorjev berömmer Guillou och understryker att hans avslöjanden ”gjorde stor nytta för oss”.

Sveriges intima förbindelser med DDR

Under den tid som DDR existerade, 1949-1990, hade Sverige socialdemokratiska regeringar med undantag för åren 1976-1982, då borgerliga regeringar leddes av Thorbjörn Fälldin (c) och Ola Ullsten (fp). Färgen på de svenska regeringarna spelade ingen större roll för Sveriges förbindelser med diktaturen DDR. Men i synnerhet sedan Olof Palme blivit statsminister (s) 1969 var de ytterst vänskapliga, för att inte säga intima. I juni 1986 besökte Erich Honecker Sverige, och året dessförinnan hade hans hustru, folkbildningsminister Margot Honecker entusiastiskt tagits emot i Stockholm.

En rad svenska ministrar reste till DDR för ömsesidigt utbyte. Olof Palme reste som statsminister (s) 1984, och Ingvar Carlsson gjorde samma sak 1989. Under en och samma augustivecka 1987 besökte tre socialdemokratiska ministrar, jordbruksminister Mats Hellström, miljö- och energiminister Birgitta Dahl och bostadsminister Hans Gustafsson DDR för samarbetsmöten. Men det var inte bara socialdemokrater som gästade DDR. Som första svenska utrikesminister besökte centerpartisten Karin Söder landet 1977. Man talade om och utövade vänskap, kulturutbyte och samarbete. DDR:s censur, förföljelse av oliktänkande, regimkritiker som fängslats eller alla som mördats när de försökt fly talade man inte om.

Den svenska grundskolan skapades efter DDR-modell

DDR:s skolsystem, ”ett av de progressivaste och modernaste”, blev modell för den svenska grundskolan genom insatser av framför allt två DDR-propagandister. Den ene var Stellan Arvidson (1902-1997), litteraturforskare, rektor och riksdagsman (s) samt under många år ordförande i Vänskapsförbundet Sverige – DDR. Den andra var Britta Stenholm (1916-2002), skolinspektör i Stockholm, statlig utredare av skolsystemet och senare skoldirektör i Täby.

Vänskapsförbundet Sverige-DDR:s syfte var som namnet antyder att skapa vänskapliga förbindelser mellan de båda länderna och att ”motverka antisovjetiska stämningar och hetsen mot de socialistiska staterna”. Förbundet hade grundats redan 1956 efter sovjetisk förebild, initiativet och finansieringen kom från DDR. Under sin mångårige ordförande Stellan Arvidson bedrev förbundet energisk och framgångsrik propaganda för att ställa DDR i så positiv dager som möjligt. Han var den som briefade alla svenska ministrar inför deras resor till DDR. 1987 avlöstes han som ordförande av biskop Lars Carlzon (1918-2004). I styrelsen för vänskapsförbundet satt också chefen för byggföretaget SIAB, Kurt Nordgren., med omfattande affärsintressen i DDR. Han hörde till förbundets inre krets av DDR-vänner. Vid en medlemsvärvningskampanj 1988 skickade han ut värvningsbrev till 650 SIAB-anställda. Många fina middagar på Grand Hotell i Stockholm och Foresta på Lidingö blev det med Kurt Nordgren som värd.

Kulturvänstern var lobbyister för diktaturen

Sverige erkände DDR diplomatiskt i december 1972. Då hade en svensk ”erkännandekommitté” av kulturaktivister lobbat hårt och utövat politiska påtryckningar” i tre år. I kommittén ingick författarna Sara Lidman, Peter Weiss, Sivar Arnér, Per Wahlöö och Thomas von Vegesack. Stora delar av den svenska kulturvänstern med en lång rad kända namn var mycket vänskapligt sinnad till DDR och entusiastisk inför diktaturens progressiva politik.

I december 1967 öppnade DDR Kulturcentrum på Upplandsgatan 32 i Stockholm. Det styrdes helt enligt direktiv från det östtyska regeringspartiet SED och hade bland annat i uppdrag att ”avslöja imperialismens förbrytelser och kritisera det kapitalistiska systemet” samt: ”påvisa det socialistiska systemets överlägsenhet i den fredliga samexistensen”. Verksamheten finansierades till mycket stor del av kommuner, det vill säga de svenska skattebetalarna. (foto: Sara Lidman)

Kulturen användes som vapen, och kulturarbetarna sågs som soldater i diktaturens tjänst. Det som förenade de svenska kulturradikalerna var enligt DDR Kulturcentrums föreståndare Jan Peters ”övertygelsen om att konst och kultur hade ett (underförstått socialistiskt) uppdrag i samhället”. Studieförbundet ABF blev en dörröppnare för DDR i Sverige, och arbetarrörelsens Folkets Husföreningar rullade ut röda mattan. 1974 undertecknades ett avtal med ABF och dess studieorganisationer inom vuxenutbildningen. Medborgarskolan ville inte vara sämre utan hakade på samarbetet med DDR.

Den östtyske pressattachén och hans journalistvänner

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Stanken från DDR”

Søndagens filosofiske spørgsmål er, hvad forskellen på Hollywood og Politiken og NKR er. Instruktøren “mr.Vitaliy Versace”, har lavet 12 andre film i “Vampyr-genren”, om mafiaen og en titel jeg hæftede mig særligt ved: “Robinson Crusoe -the great blitzkrieg.” “Porno” er græsk og er “billeder eller tekst om prostituerede.” Prostituerede sælger sig selv for penge. Det er latin. Anders Breivik, Cui bono, Politiken? Jeg ser film på Filmmuseet….hmm, Cinemateket. Den kommer nok ikke op der. Ræk mig alligevel brækspanden for en sikkerheds skyld. (Protester mod amerikansk film om massakre.)

Det rød-hvide schweiziske flag, nu uden kors

Skriften på væggen.

Major Swiss companies like Swatch, Tissot and Victorinox have removed Switzerland’s cross-shaped flag from their products for the Saudi Arabian market. Swatch and Tissot both replaced the Swiss flag with the words “Swiss Made”. When shown the Swiss cross on some of the company material, staff working for these companies in Saudi Arabia even refused to describe it as a cross, insisting that it was a “plus sign” instead. […] Swiss Companies Removing Cross-Shaped Swiss Flag from Their Products to Appease Muslims

Stjernespækket party hos Ramzan Kadyrov, den tjetjenske ‘king of bling’

 

Celebrities som Mike Tyson, Vanessa Mae, Hilary Swank og Jean-Claude Van Damme gør vel kun hvad man forventer af celebrities, blamerer sig på en skala der ikke er de fleste forundt. Via Islam Versus Europe (LFPC).

Ramzan Kadyrov, the self-styled warrior king of Chechnya, has enjoyed multimillion-pound birthday celebrations complete with Hollywood actors and superstar musicians. […]

Mr Kadyrov, a devout Muslim, counts former boxing champion Mike Tyson and Russian Prime Minister Vladimir Putin as friends and is an admirer of sports cars and gold-plated weapons. […]

Shocking mobile phone footage from 2010 showed Chechen men shooting women with paintball guns as they walked down the street for not wearing traditional dress. Instead of condemning the attacks, Mr Kadyrov hailed them.

The Kremlin-backed leader of the Russian republic has a fearsome reputation. His personal militia of thousands permeates Chechen society with fear.

More mobile phone footage from 2006, passed around by the perpetrators, showed suspected adulterer Malika Soltayeva having her head and eyebrows shaved before being forced to strip and then beaten. […]

She was then seen being kicked around in the street and made to dance – not by a local gang, but by policemen. […] Star-Studded Bash For Chechen Warlord

Christopher Caldwells “Reflections on the Revolution in Europe” udkom i denne uge på fransk. Når man ser reaktionerne på denne ret moderate og besindige forfatter – Un livre islamophobe commence à être médiatisé en France‎, – bliver man lige så bekymret over “de intellektuelle”, som Caldwell gør. Der er for få rengøringsjobs og gadefejerjobs i det nye Europa. Hvorfor skulle al last nu også over på containere, og hvorfor er der ingen bryggeriarbejdere i København længere ? For hver gang der forsvinder en mand med en kost, kommer der en ny ‘cand. nicht viel’ og humor- eller kønsforsker i omløb.

Svensk blogger skæmt til tavshed

Hans namn är Roger Sällström och kommer ifrån Kalmar. Han väckte en viss uppmärksamhet 2010 då han tältade i Lars Vilks trädgård som protest mot hoten konstnären utsattes för.

Många har hört av sig och frågat vad som hänt mig och bloggen. Efter (yttre) påtryckningar så har jag bestämt att lägga ner denna blogg, och mitt bloggande om islam. Det som skett är att det uppstått en situation, som mer eller tvingar mig att dra mig undan. Med bloggandet, Twitter och min Facebook.

Så länge hot varit riktade direkt emot mig, så har jag tagit detta. Man har istället nu bytt taktik och börjat ge sig på människor i min närhet. För att värna om deras säkerhet, så lägger jag helt enkelt ner detta.
Det pågår en process i vårt samhälle som många blundar för. Många gånger av ideologiska skäl, men oftast av ren dumhet och okunskap. Det pågår en så kallad islamisering/arabisering. Religion vinner makt, medeltid och dogma håller sakta på att ta över. Det där med ett uppvaknande, det kommer ske. Då är det dock försent.
Må väl…. Rogerhttp://allahuakbar.se/wordpress/

SD – dem de andre ikke må lege med

Sveriges Riksdag er verdens største og mest undernormerede børnhave. 349 småbørn, og ikke en eneste pædagog. De har levet højt på at kalde Sverigedemokraterne “ikke-demokratiske”. Hvad kalder de mon det, at de ikke vil diskutere med et folkeligt valgt parti på TV? Indfør en pinlighedsspærregrænse i Riksdagen!

De vägrar stå tillsammans med Jimmie Åkesson.– Det är placeringen i studion som gör att vi hoppar av, säger Socialdemokraternas kommunikationschef Nina Wadensjö. Alldeles nyss meddelade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att de inte tänker delta i den stora partiledardebatten i SVT på söndag.Anledningen är att de vägrar stå tillsammans med SD:s Jimmie Åkesson.Håkan Juholt och Lars Ohly vägrar stå med Jimmie Åkesson. Juholt och Ohly hoppar av partiledardebatten i SVT.

via Jan Olof Bengtsson

Løvfald og nordvestenkuling

© Snaphanen, klik f. helskærm.

Fortsæt med at læse “Romanska bågar”

France’s run-down city suburbs are becoming ‘separate Islamic societies’ cut off from the state, a report has warned.

Arab communities are increasingly rejecting French values and identity to immerse themselves in Muslim culture and lifestyle, it was found.

Muslim pupils often boycott school dinners if the food is not halal and most Arabs oppose marriages to white French citizens, the study by respected political scientist Gilles Kepel revealed.

As a result, France – whose five million Muslims make up Europe’s largest Islamic population – was turning into a ‘divided nation’, the study called Suburbs of the Republic found.

Dr Kepel wrote: ‘In some areas, a third of the population of the town does not hold French nationality, and many residents are drawn to an Islamic identity rather than simply rejecting or failing to find a secular one. Warning over France’s Islamic suburbs which are becoming ‘separate communities in a divided nation’ , La place croissante de l’islam en banlieue. (Le Monde-artiklen er delvist oversat til engelsk her.)

Ny bog: Mord og mafiosoer i Malmø

Gangstermord, mordförsök, bombdåd och skottlossning på öppen gata. Gänguppgörelser och maffiakrig mellan yrkeskriminella. Man skulle kunna tro att det handlar om nån avlägsen by i Colombia, men vi talar om Malmö och det våld som eskalerat där under de senaste åren. (Via PI)

Løgnens anatomi: Spørgsmål til Klemens Kappel

I dagene efter Anders Breiviks massakrer var det en frustrerende og surrealistisk følelse at opleve mainstreammediernes taget-for-givne prædikater når Snaphanen blev nævnt: Det var åbenbart en etableret kendsgerning at vi emmede over af had og krigsretorik, at vi var “højreekstremister”. Ikke én gang blev det illustreret eller dokumenteret med henvisning til noget vi rent faktisk havde skrevet. Vi kom hurtigt dertil at vi måtte anse muligheden af at blive fremstillet i et retvisende lys i MSM for håbløs. Vi meldte ud at vi fremover kun undtagelsesvist ville beskæftige os med deres antagelser og generaliserende påstande.

Dette er en sådan undtagelse, for nedenstående klumme af Klemens Kappel er et déja vu til disse dage som måske er lidt mere udpenslet injurierende end vi er vant til. Det skal lige have et par ord med på vejen, og så fortsætter vi ellers med det vi helst vil: At sætte lys på en virkelighed som MSM forsømmer eller fordrejer. Enhver kan læse alt der har været bragt her uden pegepind. Det vil vi faktisk opfordre til at man gør. I stedet vil vi vinkle det til en udfordring – i den meget omtalte “anstændigheds” navn – til at Kappel kommer i gang med at “walk the walk” og bringe den dokumentation og eksemplicificering hans kommentar er støvsuget for.

[…] Danske pendanter [til Gates of Vienna og document.no] er Sappho, Uriasposten og Snaphanen. Alle tager de afstand fra Breiviks voldshandlinger. Men nævnte blogs er karakteriseret ved to ting, der gør, at spørgsmålet om retorisk medansvar ikke er grebet ud af den blå luft.

For det første kolporterer de en undergangshypotese eller en borgerkrigshypotese, nemlig forestillingen om, at europæisk kultur og civilisation er på vej til at bukke under for en islamisk magtovertagelse, hvis det da ikke stoppes af den snart forestående borgerkrig.

Spørgsmål: Næsten alle poster her tager udgangspunkt i konkrete tildragelser beskrevet i historier og analyser fra kilder i hele verden. Kan Kappel komme med eksempler på historier vi har bragt her som ikke burde have været bragt hvis vi ikke skulle pådrage os “retorisk medansvar” for Breivik? Hvor har vi konkluderet at en “snart forestående borgerkrig” var en løsning på de komplekse problemer (eks. kulturelt selvhad, demografisk selvafvikling, frygtkultur og selvcensur) vi beskæftiger os med?

For det andet huser disse blogs en relativt voldspræget og aggressiv retorik, hvor der tales om krig, fjender, konflikt, forsvar, angreb, kamp, katastrofer, sejr, nederlag, undergang, udslettelse, underkastelse, borgerkrig, selvforsvar, belejring, korstog, modstand, forrædderi, medløberi, helte og kujoner, får og bukke, dem og os. Eller man bruger retorik hentet fra patologiens og hygiejnens verden, hvor af befolkningsgrupper omtales som kræftknuder, betændelsestilstande eller urenheder på det ellers sunde legeme, altsammen i dikotome termer, der let kan mappes på venner og fjender. […]

Hvis dette havde noget som helst på sig, var vi blevet meldt til poltiet for mange år siden, og det er aldrig sket. Det er desuden klart injurierende. Det er ikke mere rigtigt, end da SSU´s formand påstod i Weekendavisen, at vi beskrev indvandrere som “kræftknuder”. Ordet forekommer overhovedet ikke på denne blog i syv et halvt år, ikke engang i anden sammenhæng. Søg selv. Beviskravet synes at være ikke-eksisterende, når det drejer sig om at belyve og lette ben op ad en blog. Hvordan adskiller det at Snaphanen “taler om” ting som krig, konflikt, forsvar osv. sig fra den måde mainstreammedierne “taler om” disse fænomener? Kan du komme med eksempler på retorik som “kræftknuder, betændelsestilstande eller urenheder på det ellers sunde legeme” her på Snaphanen?

For det første er ingen enkeltperson ansvarlig for at vedligeholde dette meningsunivers. Det er et univers, der skabes af mange mennesker, der bidrager uafhængigt af hinanden og på en ukoordineret måde. […]

Hvis det højreradikale meningsunivers er en relevant lidt fjernere årsag til Breiviks handlinger, så er det jo lige så nærliggende se på, hvad dette meningsunivers er en reaktion på, dvs. den traditionsløse, rodløse, etnisk mudrede rodebutik af et samfund, som Breivik og mange, mange andre har reageret på. […] Klemens Kappel: Samtale og ansvar: Breivik og moralens algebra III 

Vi ser ikke selv vores arbejde som et spørgsmål om “meninger”. Vi henviser til konkrete fænomener i virkelighedens verden som vi prøver at uddrage tendenser af eller at perspektivere. Vi beskriver ofte begivenheder, der ellers ville være ukendte i Danmark. Kan Kappel komme med eksempler på noget vi burde have udeladt at bringe? Kan du komme med citater fra Snaphanen der placerer os som “højreradikale”?

Snaphanen har formidlet svenske jøders fordrivelse fra Malmø, et helt år inden danske medier. Vi har formidlet og oversat over ti til femten artikler fra international presse om kriminaliteten i Bryssel. Vi har bragt videos fra Channel Four tre år inden DR, og fra Tyskland, dokumentarer der aldrig kommer til Danmark. Vi har beskrevet kriminaliteten i Holland, Frankrig, Tyskalnd og England. Vi har været et korrektiv til danske medier, der kaldte optøjerne i Frankrig i 2010 for “ungdomsoprør”, og citeret le Figaro for, at det i vid udstrækning var en “intifada.” Vi har gjort det kendt, at fransk politi ikke sjældent er blevet beskudt med skarpe våben under opstandene, at arabere i Danmark heilede mod danske jøder på Rådhuspladsen og meget meget andet.

Vi har introduceret internationale forfattere som Alexander Caldwell, Thilo Sarrazin, Theodore Dalrymple og Hamed Abdel-Samad måneder og år inden danske aviser opdagede dem. Vi har formidlet og oversat Kirsten Heisig, også længe inden danske medier. Vi dækkede selvmordbomberen i Stockholm uden filter meget længe inden danske medier, vi dækkede Utøya før og grundigere, – begges identiteter havde vi få timer efter, – vi har dækket de svenske voldtægtstal også længe inden danske medier, vi har dækket svenske mordsagen svenske medier villetyste ned, vi har givet svenske skribenter det mæle, de ikke kunne få derhjemme, og dette er bare et lille udvalg af syv års blogging, der er meget vi har glemt. Vi har filmet Wafa Sultan, Mark Steyn, Melanie Phillips, Robert Redeker, Bruce Bawer, Ibn Warraq, Geert Wilders, Daniel Pipes og mange mange andre.

Det er ikke populære personer og kendgerninger i visse kredse, men det gør dem ikke til mindre håndfaste og vigtige, og det er  ikke deligitimerende for denne blog. At Politiken ikke kan lide den virkelighed, vi vælger at understrege, gør det ikke til noget i nærheden af det verbale medansvar for vold, som Klemens Kappel antyder på en facon, der er grænsende til injurier. Det er ikke mere legitimt at være multikulturalist, end ikke at være det. Om Klemens Kappel lyver bevidst om denne blog, for at gøre det nemt for sig, og fordi han er intellektuelt doven, eller om han virkelig tror på det han skriver, det må være en sag mellem Politiken, hans egen samvittighed og hans andre arbejdsgivere. En af dem er Etisk Råd, det burde ellers forpligte.

Som uafhængigt netmedie nyder vi ikke beskyttelse i Presseloven. Så meget desto mere vil vi gerne opfordre Klemens Kappel til at komme med meget konkrete svar med linkhenvisninger til de spørgsmål vi her stiller, og de skal ikke være hentet fra kommentar nr. 145 et sted, vi skal have skrevet det. Ellers tvinges vi til at konkludere, at Kappel farer med løgn, og det må være et skidt renommé at få, når man er i etik-branchen. Det må da være muligt at kritisere denne blog for, hvad vi faktisk skriver, uden at skulle have fiktioner og fabrikationer som støttekorset. Er det ikke det, så man man være ærlig og sige, at man ikke bryder sig om den virkelighed, vi lader optræde her. Vi har ikke skabt den, vi har stemt imod den, skrevet imod den og advaret imod den, og vi beskriver den, uden i virkeligheden at kunne påvirke den ret meget. Den avis Kappel skriver i, har langt tungere og mere anvsarspådragende aktier i tingenes tilstand, og det kan da tænkes, at det er det ansvar, der begynder at tynge så meget, at det nu skal fordeles på andre. Der bliver meget mere ansvar at fordele med tiden, og vi agter at beskrive det som hidtil uanset de slag under bæltestedet, vi får. De fleste indser med almindelig sund fornuft, at forbryderen Breivik blev skabt af masseindvandringen, og man kunne også påstå af dem der skabte den, ikke af dens saglige, demokratiske kritikere. Ingen ordakrobater kan vende den virkelighed på hovedet, og da slet ikke med så løst krudt, som Klemens Kappels. Han er velkommen til at svare her, også selvom vores yderst høviske replik – i en meget anstændigere tone end her – til ham på Politikens kommentarfelt, er slettet, guderne må vide hvorfor. (LFPC/Steen).

Spørgsmålet er retorisk,for det er en offentlig hemmelighed. Ser man på chatforums i miljøet, er der ingen, som er i tvivl. Alligevel vil omkring halvdelen af de truede heller forfølges og lemlæstes, end se sandheden i øjnene. Men de skal vide, det kan koste homoseksuel livet en dag, som det gjorde i Malmø i 2009. Det kan ingen fortrængninger beskytte imod. Trusselskulturen mod homoseksuelle er tilvandret, det vidner selv politiet om. Det fremgår af billederne at butikken er Istanbul Kebab v./Ali Saqi – Tagensvej nr. 100 på Nørrebro. De trusler skulle være nemme for politiet at efterforske, hvis politikommisæren mener det alvorligt, at “politiet har fået mere fokus på hate-crimes.”

Programmet KRIMI 5 går i aften tæt på de såkaldte hatecrimes, hvor bøsser og lesbiske bliver lagt for had.Programmet dykker ned i de værste overfald og er med under Copenhagen Pride, hvor landets homoer viser sig frem.I dette indslag er to bøsser er på vej hjem fra byen og pludselig bliver overfaldet af personer, der ikke tåler synet af dem. Gerningsmanden truer blandt andet parret, hvoraf den ene er indehaver af hjemmesiden stophad.dk, med en skruetrækker og kræver, at de forlader fortovet foran et pizzeria.Se optagelserne lavet med skjult kamera fra overfaldet herover.

Den store indvandrer, der trues med skruetrækker i programmet, er den 48-årige Jacob Nico, der lever som dørmand, og stod for sikkerheden under Copenhagen Pride. Han er omkring 195 cm høj. Hvis indvandrere antaster en fyr som ham, hvad sker der så ikke med to små, mindre robuste bøsser, hvis de går samme sted to gange om ugen. (Se også blandt megen anden dokumenatation Homoseksuel forfatter på Vesterbrogade: Først slået ned af tyrkere, herefter røvet af iranere.)

Norge efter Breivik – et tydeligt signal til kritisk journalistik

Kun HRS.NO rammes af stærk nedskæring af støtte.

I statsbudsjettet føreslår regjeringa å innføre ei ny ordning som gir direkte driftsstøtte til nasjonale ressursmiljø på integreringsfeltet. Støtteordninga til landsdekkjande organisasjonar fell bort. Nytt tilskot til nasjonale ressursmiljø på integreringsfeltet

Man må i hvert fald konstatere at voldsofferet Craig Rocket i videoen her fra Rotherham befinder sig i en “udsat” stilling mens han ligger der og bliver sparket og trampet på. Problemet er selvfølgelig at agensforskydende nysprog som “udsatte områder” (hvem sætter ud?) bliver meningsløst i fraværet af en hvid apartheidstat som det gamle Sydafrika. Hverken apartheidanalogier eller de obligatoriske socio-økonomiske forklaringer kan rigtigt tilfredsstillende gøre rede for virkelighedens opsplitning efter etniske linjer (LFPC).

London has become divided into ethnic ghettoes that are ‘sleepwalking towards Johannesburg’ under apartheid, according to a leading independent school head teacher.

David Levin, head of City of London School for boys, has spoken of his ‘increasing alarm’ at the way communities in London are split along race lines, with youngsters of different ethnicity rarely or never mixing and the inevitable tensions that causes.

At one school, Stepney Green Maths and Computing College, in Tower Hamlets, East London, 97 per cent of pupils are Bangladeshi.

And at another, in Peckham, South London, pupils are ‘overwhelmingly’ West African. […] City’s ghettoes ‘are sleepwalking towards a schools apartheid’ ; video: The Religion of Peace in Rotherham – (Video: White Farmer Killings in South Africa)

Muslims in Spain Declare Jihad on Dogs

Spanish authorities are investigating the recent deaths by poisoning of more than a dozen dogs in Lérida, a city in the northeastern region of Catalonia that has become ground zero in an intensifying debate over the role of Islam in Spain.All of the dogs were poisoned in September (local media reports here, here, here, and here.) in Lérida’s working class neighbourhoods of Cappont and La Bordeta, districts that are heavily populated by Muslim immigrants and where many dogs have been killed in recent years.
Local residents say Muslim immigrants killed the dogs because according to Islamic teaching dogs are “unclean” animals.
Over the past several months, residents taking their dogs for walks have been harassed by Muslim immigrants opposed to seeing the animals in public. Muslims have also launched a number of anti-dog campaigns on Islamic websites and blogs based in Spain.
In response to the “lack of sufficient police to protect the neighbourhood,” 50 local residents have established alternating six-person citizen patrols to escort people walking their dogs. Soeren Kern: Hudson New York Muslims in Spain Declare Jihad on Dogs

En gade i Malmø – et nysvensk mareridt

En brevbärare utrustad med överfallslarm cyklar på Rasmusgatan. Inne i ett vardagsrum står en bokhylla med två gatstenar som kastats in i lägenheten. De boende kallsvettas när de talar med Sydsvenskan. ”Hejsan, vad gjorde ni där inne?”. ”Vem släppte in er?”. ”Vem har ni talat med?” Frågorna ställs av unga killar som sitter på Rasmusgatan och väntar när Sydsvenskans utsända går ut ur en port. Det är en av flera portar där vi talat med olika grannar om situationen i Seved som lett till att brevbärare utrustats med överfallslarm.

Jag går aldrig ut på kvällarna längre trots att jag är en aktiv människa. Vi flyttade hit för att vi tyckte att det var kosmopolitiskt och trevligt att bo nära Möllan. Men drömmen har förvandlats till en mardröm. Hur kunde det bli så här?En granne vill flytta från Rasmusgatan men får ingen lägenhet.Drömmen har förvandlats till en mardröm – (Kriminella gäng styr i Seved i Malmö , Lilla Somalia i Malmö. Video: Bilbrand och skottlossning Rasmusgatan, Malmö.)

Fortsæt med at læse ““London is sleepwalking towards Johannesburg””

Med blandt andre Walid al-Kubaisi, Hege Storhaug og Hanne Herland. Klippet er en del af et længere program, der blev sendt den 4 oktober 2011.

Postbude i Malmø udstyres med overfaldsalarm

Brevbärare utrustas med överfallslarm för att kunna arbeta runt Sevedsplan.– “I nuläget råder vi dem att lämna området så fort de känner sig det minsta hotade,” säger Mårten Pavlov, huvudskyddsombud på Posten i Malmö. Sedan en veckas tid har brevbärarna larm som är direktkopplade till SOS Alarm. Brevbärarna har också blivit fler i området för att postutdelningen ska gå fortare.Anledningen till de skärpta säkerhetsrutinerna är att brevbärare har blivit antastade, utsatts för raketskjutning och känt sig hotade när de ska dela ut posten på Rasmusgatan och intillliggande gator.Brevbärare får överfallslarm. (Emnet var kildent for Sydsvenskan, der måtte igennem tre forskellige rubrikker, inden de bestemte sig. Brevbärare utrustas med överfallslarm, Brevbärare tvingas ha överfallslarm, Brevbärare får överfallslarm.) Tungen lige i munden! Sveriges Radio ramte den i første hug: Hotade brevbärare får överfallslarm.

Slut med ghettoer – fra i dag hedder det “udsatte områder”

Selvom, eller netop fordi, der er blevet flere af dem. Får man ikke andet med en ny regering, får man i al fald et mere vandkæmmet sprog. Den slags, der skaber glæde hos madammerne m/k på Dagbladet Samarbejds-Politiken.

Vi har tidigare publicerat listan på 200 ställen i Sverige där du nog inte vill bo. Och senare kompletterat med 751 franska orter man av hälsoskäl förmodligen gör klokt i att hålla sig borta från. Nu har turen kommit till Danmark, ett land vi för övrigt gärna besöker för ølens, smørrebrødens och hyggets skull.

Men säg den lycka som varar beständigt. Eller den sol som inte har sina fläckar. Idag hittar vi en motsvarande lista på danska områden och stadsdelar där man nog inte vill bosätta sig, eller besöka för den delen. Det är Hodjanernas blog som bjuder på det man kallar ”Ghettolisten 2011″. Listan är sammanställd och utgiven av danska Socialministeriet. I Sverige var det Folkpartiet som under två år publicerade en lista på vad man kallade ”utanförskapsområden”, en betydligt snällare formulering än den danska. Bland områdena finns förstås det ytterst kulturberikade Nørrebro i Köpenhamn och Vollsmose i Odense där knappt polisen vågar sig in längre. Här är listan:Semester i Danmark? Här är ställena du nog inte vill besöka. Regeringen vil gøre op med ghettoerne

Muezzin-kald fra moskéen i Hamborg

Lars von Trier, modstræbende udvalgt af historien

Lars von Trier må være doggone nu. Først var det en vis megaloman massakremand der fandt hans massakreskildrende Dogville prima filmkunst. Og nu kommer et øjebliks dumsmarthed i Cannes (eller kalkuleret imagepleje, alt efter temperament) til at betyde at den selviscenesættende kunstner bliver Exhibit A for et af de paranoide scenarier som den resterende nationalbevidste borgerlighed har fremmanet: At danske statsborgere kan komme i den situation at adfærd og ytringer der ikke på nogen måde er strafbare i Danmark kan blive genstand for efterforskning af myndighederne hos fremmede magter, med det danske politi som tvangsindlagte håndlangere. Hvor går helt præcis grænsen mellem Frankrigs fangarme i denne sag, og et fremtidigt Tyrkiet i EU der ønsker krænkelser af Muhammed straffet? (LFPC)

Nordsjællands Politi har efter fransk anmodning afhørt Lars von Trier. Men filminstruktøren er ikke sigtet.

Den danske filminstruktør Lars von Trier blev onsdag afhørt af Nordsjællands Politi efter sine naziudtalelser under filmfestivalen i Cannes.

– For cirka 14 dage siden fik vi via den franske anklagemyndighed en henvendelse fra det franske politi om at foretage en afhøring af Lars von Trier, fortæller politiinspektør Karl Erik Agerbo. […] Politiet: Von Trier er afhørt uden sigtelse