Douglas Murray Calls For Counterjihad Unity At One Law For All Seminar – Ayatollahernes forrygende stik-i rend-kvinde, Yvonne Ridley skrev forleden: Something really wonderful happened outside the Tunisian Embassy in London the other day as a crowd of us gathered to continue the demand for justice in the people’s revolution. Hijab makes a return in Tunisia

Koranen 47:4 på Rådhuspladsen forpurret

Ingen mainstreammedier ville turde skrive dette, men når Ekstra Bladet tier må vi sige det: Den planlagte massakre i Politikens Hus var efter disse aflytninger at dømme direkte legitimeret med Koranen – ikke ‘en særligt streng islam’, ikke ‘radikaliseret’ islam, ikke ‘militant islamisme’, men såmænd bare plain ol’ Islam. Det siger noget om hvor stærk virkelighedsfortrængningen er i dagens verden at ikke engang den mulighed at journalisterne Jan Søgaards og Tine Johansens egne hoveder kunne have trillet ned af trapperne på Rådhuspladsen har kunnet få dem til at gå lidt mere i dybden (LFPC).

‘ Bind dem og hug halsen over på dem’. Sådan lød det, da tre mistænkte terrorister i deres skjulested på Mørkhøjvej i Herlev planlagde angrebet på JP/Politikens Hus i København.

Terroristerne ville binde ofrene med plastikstrips og halshugge og skyde så mange som muligt under en 20 minutter lang massakre.

Dét fremgår af nye opsigtsvækkende oplysninger om terrorangrebet, som Ekstra Bladet er kommet i besiddelse af. […]

De tre militante islamister kom til lejligheden på Mørkhøjvej 82, 1. th. tidligt om morgenen 29. december. Under hele rejsen fra Stockholm til København blev de fulgt af det svenske sikkerhedspoliti Säpo og det danske PET, der vidste, at mændene havde skydevåben i bilen.

Om formiddagen holdt de tre militante islamister en fællesbøn i lejligheden, hvor Politiets Efterretningstjeneste havde installeret skjulte mikrofoner.

Aflytningen afslører, at de tre mænd på 29, 34 og 30 planlagde en meget blodig massakre på Rådhuspladsen, hvor ofrene skulle bindes med plastikstrips og halshugges.

Men terroristerne ville også bruge deres skydevåben, en maskinpistol med lyddæmper og 72 skud og en ni mm-pistol med 36 skud. Så mange som muligt skulle dræbes under en 20 minutter lang aktion, afslører aflytninger. […]

Under den aflyttede fællesbøn i Herlev siger mændene: ‘ Når de vantro mødes, så bind dem og hug halsen over på dem’. […] ‘ HUG HALSEN OVER PÅ DE VANTRO’ [Ekstra Bladet 30.1.2011, ikke online]

Sura 47 (Muhammad) vers 4

Når I møder dem, der er vantro, så giv dem hug over halsen! Når I så har slået dem ned, stram da lænkerne, indtil krigen lægger sine byrder, med henblik enten på benådning eller på løskøbelse bagefter! Sådan er det. Hvis Gud ville, havde Han besejret dem; men Han ville sætte nogle af jer på prøve gennem andre. De, der bliver dræbt for Guds sag, deres handlinger vil Han ikke lade gå tabt.

Grooming: “Lord Ahmed of Rotherham”s syge moster

A senior Muslim politician has blamed unhappy arranged marriages to cousins for leading some Pakistani men to prey on vulnerable young white girls to fulfil their sexual needs.

Lord Ahmed of Rotherham, Britain’s first Muslim peer, is the first politician to make a link between first-cousin marriages and sex crimes by Pakistani men. […]

Lord Ahmed, who wants an end to cousin marriages, said: ‘They are forced into marriages and they are not happy. They are married to girls from overseas who they don’t have anything in common with, and they have children and a family.

‘But they are looking for fun in their sexual activities and seek out vulnerable girls.’ He said Asian men resort to abusing young white girls because they do not want meaningful relationships with adult white women.

‘An adult woman – if you are having an affair – would want your time, money and for you to break up your marriage,’ the peer added. […] Grooming of girls by Asian gangs fuelled by unhappy arranged marriages to cousins claims Muslim peer

Never mind the Swedish bollocks, here’s genuine Greek erotica

Findes der noget mere slattent og lidenskabsløst end erotik brugt til gold folkeopdragelse? Hvor det ikke er drifterne, men skildring med pegepind af det ideelle samfund der driver værket? Og så er der endda gerne i den slags pinligheder en besynderlig tensens til uligevægt i fordelingen af race hhv. køn. Forlægget i skildringer fra antikken er åbenlyst, men de gamle grækere, derimod, de forstod at more sig (LFPC).

Frankrig: Tidspunktet er kommet til at fremskynde Middelhavsunionen

France has today launched an urgent appeal to ”all of the governments and peoples of Europe and of the Mediterranean to give fresh impetus the Union for the Mediterranean,” following the resignation of UfM Secretary General, Jordan’s Ahmad Jalaf Masadeh, which has come just one year after his appointment and leaving with an appeal for ”a clearer orientation”. Speaking in Paris, the Spokesperson for France’s Foreign Minister, Bernard Valero, stated, ”Today more than ever, France is convinced that the political will has to be found to overcome differences with the objective of building a common home across the two shores of the Mediterranean”. […]UFM : FRANCE URGES NEW IMPETUS FOR MEDITERRANEAN UNION

Kronik: Borgerkrig i Danmark

Forhenværende folketingsmedlemmer er lidt mere åbenmundede, og nu endda i Berlingske der fra i forgårs er uden avertissmentstidene. Da Hedegaard, Hansen og Brix beskrev det samme fremtidsperspektiv i 2003, var de højreekstreme selvom de i det virkelige liv nærmest var venstreorienterede. Om ti år siger selv socialdemokrater og SF’ere det. Det er aldrig godt at være først ude, man må afvente de progressive og avantgarden, hvis man vil frem i verden og måske dø med et ridderkors og i den blå bog. “Stå aldrig til søs, lad de andre stå” – først. Den der advarer imod onder, er ond, den der derimod fremskaffer dem, er god. Det er den offentlige mening, som man uden videre kan rende os i.

Multikultur. Samfund delt mellem muslimer og ikke-muslimer har de sidste årtier oplevet politiske uroligheder, optøjer og borgerkrige. Det vil også kunne ske i Danmark – for om 100 år vil de etniske danskere være i mindretal. [..]

De fleste vil nok forsværge, at der kan blive borgerkrig i Danmark. Men om 50 år kan Danmark være præget af store parallelsamfund, omfattende organiseret kriminalitet og jævnlige uroligheder, der i intensitet og udbredelse overgår dem, som Frankrig oplevede i november 2005 og Danmark i februar 2008. Borgerkrige er ofte en ond cirkel, hvor konflikten brutaliserer parterne og nedbryder den gensidige respekt. Samtidig søger de stridende grupper at kontrollere hver sit område, hvor de gennem brug af målrettet intimidering prøver at få kontrol med civilbefolkningen. Denne territorielle tilgang til politik minder om nogle af de tendenser, som vi allerede nu ser i de etniske parallelsamfund. Der er mange årsager til borgerkrigen i Libanon 1975-79 og landets efterfølgende ustabilitet. Borgerkrigen tjener dog til en advarsel om, at en væbnet konflikt mellem kristne og muslimer kan finde sted selv i et relativt veludviklet samfund.Af Jens Løgstrup, fhv. MF (V) Kronik, Borgerkrig i Danmark, Berlingske Tidende.

Læsetip: Jyllands-Posten har et langt essay af Thilo Sarrazin i dag “Jeg kunne have skabt en statskrise” (ikke online) fra Frankfurter Allgemeine Zeitung, 24.12.2010. Køb avisen.

UK 2011: “Tory Jew scum”

Som Robert Spencer plejer at skrive, “leftist-jihadist alliance update”, men netop i Storbritannien klarer den lokale venstrefløj snildt det med jødehadet selv. Se i den forbindelse også bloggen CiF Watch der dokumenterer the Guardians påfaldende store vanskeligheder med at holde antisemitistiske læserkommentarer væk fra deres ‘Comment is Free’, trods bedyringer om at piben nu ville få en anden lyd (LFPC).

The national president of the NUS has to be escorted to safety by police this morning after he was surrounded by protesters calling for his resignation and shouting anti-Semitic insults at him.

Aaron Porter was given a police escort as he made his way to his offices in Manchester today. Protesters shouted ‘Students, workers, hear our shout! We want Aaron Porter out!’ and ‘Aaron Porter we know you, you’re a f******* Tory too!’

One photographer reported chants of ‘Tory Jew scum’ directed at Mr Porter, who is facing calls to step down as NUS president by members of the National Campaign Against Fees and Cuts, who claim he has ‘lost the confidence of the movement’. […] Left-wing protesters in vile racist attack on student union leader

Attefall, civil- och bostadsminister, Kristdemokrat, religiøst altædende

Får “Chrislam” fod på europæisk jord bliver det utvivlsomt først på svensk eller britisk grund.

Jag vill se över hur staten kan stödja samfund som inte har råd med egna gudstjänstlokaler, skriver Stefan Attefall.

Stefan Attefall: Välfärdssamhället behöver moskéer, MASHA’ALLAH SVERIGE I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN.

“What pisses me off” – amerikansk indvandrer til Sverige fortæller

[..] I have now been in Sweden for 1 year and 2 months with enough money for a little longer. I have had the opportunity while here to learn more about the system and the unbelievable cost immigrants put on host nations(at the tax payers expense of coarse). The comparison of the burden Mexicans and Central Americans put on America is equivalent to Middle Eastern asylum seekers/immigrants in Sweden. These immigrants are dealt visas, usually time based, but are also given living and rationing costs.
A local news agency reported recently that the seekers granted a permit receive between 6000-7000 SEK ($912-$1,064) a month from the tax payers. Of the roughly 32,000 applicants, Sweden accepted a little over 10,200 in 2010. That sets the tax payers back roughly 61,200,000 SEK ($9,300,000) a month at 6000SEK.

Fortsæt med at læse “Douglas Murray: “A bit of a laugh””

Samvittighed
“Samvetande” som det hedder mere illustrerende på svensk eller på latin og tysk: “conscientia”, eller “Mit-Wissen.“ Det ligger i ordet: Selvom man lyver, har man en følgesvend, der hele tiden pirker til én med sandheden. Så længe vi ikke vil vide af den, så længe er vi ufri og med dårlig samvittighed.
I en kristen kulturkreds sandheden central. “Jeg er vejen og sandheden,” siger Jesus. Samvittigheden et konstant korrektiv, der minder enhver misdæder om det forkerte og falske i hans handlinger og ytringer. I en muslimsk kultur, er samvittighed og sandhed et flydende begreber, de ikke er en konstant korrektur til ens opførsel, loyaliteten er ikke til sandheden, som den præsenterer sig, men til Allahs dikterede, postulerede dogmer. Sandheden i islam, er hvad der passer mig i dag. I morgen passer noget andet mig, og så er sandheden noget andet i morgen. Enhver der har været i Mellemøsten, genkender det. Sandheden er til stadig forhandling, man kan altid løbe fra den.
Kulturkristne forstår ikke den synsmåde. Kristne tilstår som regel deres ugerninger i en retssal – med mindre de er svært psykologisk afvigende, eller som f.eks. kontoristen Adolf Eichmann, der meget gerne ville undgå sin velfortjente galge, – hvor imod muslimer ikke har den indre korrektur, der fortæller dem andet end, at al skyld i verden må påhvile andre. Skyldbegrebet er helt centralt, vores uhjælpelige provinsialisme forhindrer os i at se det.
Derfor bekender konvertitten Colleen La Rose sin skyld, fordi hun ikke kan flygte fra den nedenunder hendes natur påtagede religion, hvor Westergaards overfaldsmand, Muhudiin M. Geele der er taget “red handed”, agerer som en sand en slave af den løgnkultur, han er opvokset i, og aldrig tilstår noget som helst. Hans overfald og mislykkede mordforsøg er andres skyld. Problemet er i hans øjne, at han blev nuppet af danske myndigheder. Når han bliver dømt, soner han ikke en objektiv, indre skyld, han udholder den uretfærdighed, han må mene, der er overgået ham. På den måde, er muslimsk kultur ikke bare selvretfærdig og autistisk, den har med vore øjne infantilt, agressive træk. Sandheden er central i kristendommen, løgnen (Taqiya) er helt central i islam. Hvis sandheden gør os fri, som der står i Biblen, så er islams institutionaliserede løgn, selve grunden til muslimernes habituelle ufrihed og slavetilstand.
Der findes efter min mening intet kompromis mellem de to måder at se verden og menneskelivet på, mellem reaktion og fremtidstro. Det er en kamp imellem løgn og sandhed, og det er vores pligt at bekæmpe løgnen og samvittighedløsheden på enhver mulig måde, det gælder også de politikere og intellektuelle, der vil påtvinge os den. De vil i sidste ende påføre vores efterkommere krig, og de skal ikke have lov, hvadenten de sidder i Folketinget eller i EU parlamentet.

Terror suspect, Colleen LaRose, is expected to plead guilty when she goes to court Tuesday, a court source said.
The woman who called herself “Jihad Jane” and “Fatima LaRose” was originally set to go to trial May 3 but her trial was delayed indefinitely until now. She was accused of plotting to kill a Swedish cartoonist who upset many Muslims with his drawing depicting the prophet Mohammad’s head on a dog’s body.LaRose will change her plea in federal court next week.Terror Suspect “Jihad Jane” to Plead Guilty: Source

Troende muslimers hygiejne er blevet et centralt omdrejningspunkt i sagen om økseangrebet på bladtegner.Lig af militante, islamiske selvmordsterrorister er ofte fundet uden kropsbehåring, renvaskede og duftende af oliebaseret parfume. Det forklarede en terrorekspert fra PET fredag i retten i Aarhus.Under samme hygiejniske omstændigheder blev den 29-årige somalier, der brød ind hos bladtegner KurtWestergaard , også fundet.Det viste undersøgelser på hospitalet, hvor han kom til behandling lettere såret af to politiskud efter det forgæves økseangreb i Viby.Somalisk øksemand var tæt på martyrdød

§ 266 b: Rorschach i retssalen

Vi fortsætter vores causerier om de perspektiver og overvejelser som racismeparagraffen § 266 b afføder. Med denne gummiparagrafs skærpende omstændighed “propagandavirksomhed” sættes i øvrigt lovlydige, men bekymrede, borgere i nogle særligt djævelske dilemmaer, fordi det strafbare forsæt ikke er så ligetil at afgrænse og derved undgå. Tag f. eks. de stærkt følelsesladede associationer knyttet til i øvrigt harmløse symboler eller materialer: Et stykke reb knyttet i en løkke bliver til en hate crime på et universitet i Californien – ligeledes hvis en europæer smider en grisekotelet uden for en moské i stedet for hjemme på stegepanden. Her har man selvfølgelig stadig et valg man kan foretage. Problemet ift. 266 b opstår for alvor når symbolets tolkning i intolerant retning hverken hænger entydigt sammen med dets oprindelige betydning, eller er ens for alle mennesker, som tilfældet er med hosstående billede. Hvordan afgøres skyldsspørgsmålet så, hvis nogen påkalder sig krænkelse over dets brug?

[…] Today, the running family is found on T-shirts, coffee mugs, stickers, book covers and CDs, in fine art and even hanging in an exhibit at the Smithsonian.

The characters have been reinterpreted carrying surfboards and wearing Pilgrim hats. One depiction shows them being followed by a man with a gun.

The image has become a Rorschach test for how people feel about illegal immigration and immigrants in general. Some have claimed it as a symbol of Latino identity. Others wear it as a badge of anti-immigrant sentiment.

“It has become an icon that signals immigration and the political issues surrounding immigration, which are far from resolved in our society,” said Otto Santa Ana, a professor of Chicano studies at UCLA. […] Highway safety sign becomes running story on immigration se også The artist behind the iconic ‘running immigrants’ image

Vi her på Snaphanen er bønder, ikke jurister, men for os at se antyder dette ganske vist stærkt hypotetiske eksempel at § 266 b i hvert fald i teorien bringer juraen ud på en farlig glidebane, med mindre selvfølgelig at dennes formål er statskontrol af holdninger (LFPC).

Januaraften, København
klik. f helskærm.

PI-Interview mit Wilders, Stadtkewitz und Doll, tysk, utekstet.

Snaphanen bryder forsætligt § 266 b – eller gør vi?

I gummijuraens tidsalder får det frie ord bløde knæ at stå på. Det kan ikke være anderledes. Når nu 266 b opererer med et begreb som “propagandavirksomhed” må en retssag dels blive afgjort ud fra meget subjektive kriterier der bygger på en antagelse om tankelæsningens mulighed, dels føre til helt uoverskuelige og urimelige betingelser når man som blogger ytrer sig. Der kan således komme en meget omtalt byretssag ud af et interview der næsten hele vejen igennem er belagt med de nødvendige forbehold mod generalisering. Men hvordan stilles de nye medier der hverken er beskyttet af presseloven, eller har forpligtet sig til at følge gængse presseetiske regler? Og gør det en forskel når vi som her gengiver groft generaliserende udsagn som vi selvklart ikke sympatiserer med, udsagn det efter en nøgtern vurdering er umulige at opfatte som mindre grove end Lars Hedegaards ord? (LFPC)

[…] Der synes at eksistere en myte om at dansk demokrati er unikt, bedst i verden og bare er opstået fordi vi i bund og grund er verdens flinkeste, hyggeligste og demokratiske mennesker. I den svada af vrøvl synes man blandt andet at glemme følgende: Vi er en nation af slaveholdere, heksebrændere, stavnsbindere, røvere og voldtægtsforbrydere, kvindeundertrykkere osv. […] Lars ‘rød maling’ Grenaa: Om anti-demokratiske demokrater…

Klokkeklar propaganda, en skærpende omstændighed ift. § 266 b

Videoen her er ikke i sig selv bemærkelsesværdig, idet der blot er tale om nogle klip af nyheder fra de pågående optøjer i den muslimske verden, efterfulgt af dystre varsler om at dette er hvad der venter Canada i en ikke så fjern fremtid, illustreret med video af raketangreb på politiet i Malmøs Rosengård. Som sådan giver den mindelser om den plakat der indbragte medlemmer af Dansk Folkepartis Ungdom en dom for “racisme”. Nu er Vladtepesblog i Toronto nok uden for statsadvokatens rækkevidde, men i disse dage hvor gummibegreber som propaganda og påkaldelse af krænkelse betegnes som jura i dette land, må man alligevel spørge hvor en menig blog befinder sig mht. at kolportere disse billeder. Nu kommer han vel ikke efter os i næste omgang? Eller er han travlt optaget af at forberede skueprocesser mod en avis der i flere år har hetzet og propaganderet mod et lovligt dansk parti, eller vil hans kølige overvejelser bringe ham til at lade 266 b falde ned over hovederne på grupper der benytter vendinger som “fucking luderland”? Åh, hvor er vi dog spændte. Eller rettere, det er vi ikke (LFPC).

§ 266 b. Den, der offentligt eller med forsæt til udbredelse i en videre kreds fremsætter udtalelse eller anden meddelelse, ved hvilken en gruppe af personer trues, forhånes eller nedværdiges på grund af sin race, hudfarve, nationale eller etniske oprindelse, tro eller seksuelle orientering, straffes med bøde eller fængsel indtil 2 år.

Stk. 2. Ved straffens udmåling skal det betragtes som en særligt skærpende omstændighed, at forholdet har karakter af propagandavirksomhed.

“Tryghed”

Som bekendt begynder man først at tale om tryghed, miljø og fred, når man ikke længere har det. Miljødiskussionen begyndte i 1971, da luften var fuld af bly og Øresund møgbeskidt. Overhovedet at have diskussionen er allerede et mangelsymptom. I Malmø har man diskuteret trygheden, et svensk plusord på top fem, der har været under hårdere sabotage end næsten alt andet i Sverige, det skulle da lige være undtaget velfærden. Lad os sammenligne 2010 tallene med en danske by af samme størrelse, Århus. Først Malmø hvor det røde byråd er i fuldkommen fornægtelse. (Tallene er fra Brå.se og Danmarks Statistik)

Rån inkl. grovt: 984
Misshandel inkl grov: 3. 556
Våldtäkt inkl. grov: 216

Århus:
Røverier: 250
Voldsforbrydelser ialt :1232
Voldtægt: 13

När Sverigedemokraten Lars-Johan Hallgren går in i debatten och säger att Malmö tillhör Europas farligaste städer svarar Anders Törnblad I de flesta av Europas storstäder skulle man skratta åt oss om vi talade om kriminalitet och att det skulle vara farligt att vistas ute. Malmös trygghet ledde till intensiv debatt i fullmäktige

Den svenske, politiske derrière garde

Jeg plejer at sige med visse mellemrum – man kunne få en tagsten i hovdet – at svenske politikere har installeret en solid borgerkrig, antagelig flere paralelle. Det er langtfra min egen private observation, andre har gjort den også: Officer Anders Lugn: Sveriges väg mot katastrof. Den kommer til udbetaling om 20 år – give and take. Det er et kvalificeret gæt, de der føler sig bedre kvalificerede, kan jo komme med et andet, men der skal ikke herske tvivl om mine observationer igennem 40 år. (Se den demografiske udvikling nedenfor). Den har de installeret, fordi de aldrig nogensinde konsulterede befolkningen om den største samfundsomvæltning i landets historie. De frabad sig dens holdning intenst. Herfra og frem ser vi damage-control. Birgitta Ohlsson er en sådan controller, hun er statist i en teaterforestilling, hun selv har været med til at skrive, men forestillingen har levet sit eget liv siden starten af halvfemserne engang. Hvis jeg får ret, og hvis jeg tilhørte den svenske nomenklatura, ville jeg have min kuffert stående pakket og parat sådan omkring år 2025. Jeg kan selvfølgelig tage fejl, men det er ikke det normale for mine skøn. I løbet uberegnelig kort tid, kan disse politikere komme til at fremstå for befolkningen, som de værste landsforrædere i Sveriges tusindårige historie. Det, der lyder alarmistisk i dag, kan vel være det man vågner op til i morgen. Enhver kan håbe noget andet, men ingen kan afvise muligheden. En analysant bør have den i baghovedet, en svensk statsminister også, så kan han kun blive glædeligt overrasket, for som Scruton skriver: “Regenter bør styre ud fra en pessimistisk grundholdning, andet leder til hasard,” og hasard, det er lige præcis Sveriges nuværende kurs.

Skolan kommer att få en viktig roll, säger Birgitta Ohlsson. Här kan Danmark agera förebild.–Jag håller inte med om den danska integrationspolitiken på många punkter. Jag tycker att den är alldeles för förenklad och för hård. Men jag tycker att de har använt ett mycket mer öppet och ödmjukt perspektiv när de har hanterat extremism och radikalisering.
I Danmark pågår arbetet med att skapa förtroende mellan skolan, polisen, socialtjänsten och hemmen. Birgitta Ohlsson vill att det i varje kommun ska finnas en formellt ansvarig som oroliga familjer kan vända sig till. Ny plan mot extremism

I Danmark diskuteres det stadig om handelsskibe med millionværdier og forsvarløse søfolk om bord, skal have bevæbnede vagter med i Aden Bugten. I min gamle hjemby Singapore er der dødsstraf for pirateri foruden for ulovlig våbenbesiddelse, anslag mod staten (terror), narkotikahandel, mord, røveri der medfører død osv. Der er følgelig ikke ret mange røvere og narkohandlere i S´Pore, og der bliver ikke skudt på livet løs i gaderne, som i København eller Malmø. De få der er, sidder i Changhi Prison, og de kommer ikke som hovedregel levende ud derfra. Særligt interesserede kan følge livet i ø-staten i The Straits Times.
Den generalpræventive effekt, hvis eksistens er lige så omdiskuteret som Helligåndens, findes altså, hvad enten man nu går ind for så robuste love eller ej. Man kan meget vel tænke sig, at det er de retstilstande Radikale (K,S,SF) humanister vil have beredt Danmark i et lidt længere perspektiv, så sandt som en del hjemmefødte lokalpolitikere i Folketinget, netop har det med at fremme præcis det modsatte af deres oprindelige “visioner.” Russerne synes også at have dødsstraf for pirateri, de eksekverer den på stedet uden forudgående rettergang, sandsynligvis oftere end de gør reklame med. Måske mangler deres orlogsfartøjer bedetæpper og halal-mad ombord, en oplagt sag for Niels Erik Hansen og Zenia Stampe..(Via Hodja,der har en anden video, der dog kan være en russisk øvelse.)- Universitetshumanister er altid leveringsdygtige i en alternativ virkelighedsforståelse: Verdens første uddannelse i at løse konflikter med pirater bliver startet på Syddansk Universitet. Lær at forhandle med pirater

I Singapore har de iøvrigt opdaget hvordan man sameksisterer med en stor muslimsk minoritet af malayer, uden at det fører til de sædvanlige blodbade. Da Europa formentlig opfinder den samme dybe tallerken om 50 år, er teknikken en særlig behandling værdig. Det skal vi vende tilbage til, men vi kan godt røbe, at dialog kun er en begrænset del af Singapore-kinesernes hemmelighed. Lee Kuan Yew lever endnu, og selvom han ikke er noget demokratisk forbillede, er der ikke mange i verden, der kan fremvise mere forrygende sociale succeser end han. Arabiske diktatorerer må være grønne af misundelse.

Vi, det ekstremt antimuslimske højreradikale segment

Vi har ikke tænkt os at markere dagens vel nok mest iøjnefaldende nyhed – nej, ikke skyderierne i Norgesgade – for hvad vil det overhovedet ændre i det større billede? Men bemærkes skal det da at nærværende blog måske næsten gik hen og blev famous last words (LFPC).

Blot et par eksempler på den usaglige propaganda , som Trykkefrihedsselskabets formand Lars Hedegaard udspredte til gavn og glæde for det ekstremt antimuslimske højreradikale segment i december 2009, da han blev interviewet til Snaphanen.dk.

Nu er Hedegaard i retten, anklaget for at overtræde Straffelovens § 266 b, der populært (og upopulært) kaldes »racismeparagraffen«. Den burde snarere kaldes »antipropagandaparagraffen«, for dens anvendelsesområde omhandler ret beset usaglig propaganda (trusler, forhånelser, nedværdigelser) imod mange specifikke befolkningsgrupper, ikke blot ‘race’ i klassisk eller moderne sprogbrug. […] Langballe og Hedegaard voldtager sagligheden Politiken 25.1.2011

Islam mere end fordoblet på 20 år

På tyve år er antallet af muslimer i Danmark mere end fordoblet. I 1990 var der 109.000 muslimer i Danmark, mens der i 2010 var 226.000. Det viser en ny undersøgelse, som i dag blev offentliggjort på Pew Forum on Religion & Public Life. Undersøgelsen kortlægger antallet af muslimer i verden de seneste 20 år samt beregner, hvordan udviklingen kommer til at se ud de næste 20 år. På globalt plan vokser antallet af muslimer om end i et mere moderat tempo end i Danmark. Her forventes fordoblingen at være nået om tyve år i 2030. Men mere interessant er, at hvor muslimerne i 1990 udgjorde omkring en femtedel af jordens befolkning vil den i 2030 udgøre en fjerdedel. Befolkningsvæksten blandt muslimer er altså markant højere end blandt den brede befolkning. […]

I Norden er Sverige den store topscorer med en stigning i antallet af muslimer på over 200 procent, mens Norge ligger 166 procent. Begge lande ligger altså et godt stykke over Danmark. Dobbelt så mange muslimer i Danmark på 20 år og CNN: World Muslim population doubling,

In Europe as a whole, the Muslim share of the population is expected to grow by nearly one-third over the next 20 years, rising from 6% of the region’s inhabitants in 2010 to 8% in 2030. In absolute numbers, Europe’s Muslim population is projected to grow from 44.1 million in 2010 to 58.2 million in 2030. The greatest increases – driven primarily by continued migration – are likely to occur in Western and Northern Europe, where Muslims will be approaching double-digit percentages of the population in several countries. In the United Kingdom, for example, Muslims are expected to comprise 8.2% of the population in 2030, up from an estimated 4.6% today. In Austria, Muslims are projected to reach 9.3% of the population in 2030, up from 5.7% today; in Sweden, 9.9% (up from 4.9% today); in Belgium, 10.2% (up from 6% today); and in France, 10.3% (up from 7.5% today) The Future of the Global Muslim Population .Projections for 2010-2030

Søren Krarup: En uhyggelig udvikling

Indfødsretsordfører i Dansk Folkeparti, Søren Krarup, er rystet over, at befolkningstallet for muslimer i Danmark er fordoblet på 20 år. Det er jo en uhyggelig udvikling. Politikerne i Danmark og hele det vestlige samfund har simpelthen sovet. De har været døve og blinde over for et voksende problem, siger Søren Krarup til B.dk.Ifølge Søren Krarup bunder problemet i, at muslimerne aldrig vil kunne tilpasse sig den vestlige verden.Islam er og bliver uforeneligt med det vestlige samfund, og kan slet ikke forenes med kristne værdier, siger Søren Krarup.

“Vi har sovet i timen”: Selvom Danmark ikke har oplevet samme stigning i antallet af muslimer sammenlignet med vores nabolande som Sverige og Norge, og i særdeleshed Frankrig, hvor stigningen på 20 år har været over 700 procent, mener han, at der skal handles nu.Vesten skal til at vågne op og se problemerne i øjnene. Og det skal ske nu, inden det er for sent. Hvis det ikke allerede er for sent, siger Søren Krarup. Berlingske.

Interaktivt kort, klik f. større billede.

Journalisten og forfatteren Eva Herman var i mange år et kendt og populært TV-ansigt på ARD Nachrichten & Tagesschau i Tyskland, men da hun i 2006 åbent begyndte at tage til orde for en politisk ukorrekt familiepolitik, løb hun ind i vanskeligheder. Hendes direkte kritik af den feministiske ideologi førte til en smædekampagne imod hende, anført af den tyske chef-feminist, Alice Schwarzer. Man krævede hende fyret som TV-vært og i 2007 lykkedes det: Herman blev anklaget for nazi-sympatier og for at ville indføre Mutterkreuz-ordenen påny, og mistede sit job. Siden er hun blevet renset for samtlige nazi-anklager. Nu har hun skrevet en bog om den heksejagt, hun blev udsat for, og Trykkefrihedsselskabet har inviteret hende til at fortælle sin historie under titlen: Sandhedens pris: Mening, magt og medier. – Eva Hermans oplæg er her fra Forfatterforeningen på tysk MP 3, men der kommer en dansk transskription . (Alex Ahrendtsen oversatte fra tysk til dansk og omvendt.) TFS. – Eva Herman bücher: Das Eva-Prinzip: Für eine neue Weiblichkeit, Eva Herman: Die Wahrheit und ihr Preis – Die offizielle Eva Herman Homepage (klik fotos f. helskærm.)
[audio:http://snaphanen.dk/upload/2011/01/26-Jan-2011-19-36-12.mp3]

Dyrebar sandhed
Læs Eva Hermans tale i Trykkefrihedsselskabet i går

Alla partier utom SD ägnade sig åt att förminska hotet och den verklighet som råder i vårt land och i hela världen där vi dagligen kan läsa om terroristhandlingar utförda av islamister. Oavsett om det sker i Ryssland, Irak, Egypten, Thailand, Somalia eller i Sverige så är det lika hemskt och oförsvarbart.FARHÅGORNA BESANNADES, “Debatten har präglats av rädsla”, Ask till attack.

Den svenska terrorism-granskningen kom ju igång – lite yrvaket får man lov att säga – i slutet av förra året, efter självmordsbomben i centrala Stockholm 11 december. Knappast någon svensk redaktion hade byggt upp en djupare kunskap om våldsbenägna islamistiska miljöer. Något som visat sig få allvarliga följder för medierapporteringen.
Bristen på en djupgående och kunnig bevakning av just det islamistiska terrorhotet blev tydlig när Thomas Heine – korrespondent på danska tidningen Jyllandsposten – nyligen skulle skriva vad som händer på terrorfronten i Sverige. I en artikel konstaterar han att han är tvungen att följa alternativa nyhetskällor på nätet, och att man på bloggar och andra sajter skriver mer initierat än nyhetsjournalisterna i ämnet.
En av de bloggare han följer är Per Gudmundson, till vardags ledarskribent på Svenska dagbladet. Att den som är intresserad av att följa vad som händer på den våldsbenägna islamistscenen hänvisas till en blogg istället för till breda nyhetsmedier riskerar att få djupgående följder för våra medievanor, tror Thomas Heine.
Varför har det blivit så här? Vad är det som gör att just den här rapporteringen är så svår – till skillnad från mediernas bevakning av andra samhällshotande grupperingar som t ex nynazister eller organiserad brottslighet? Och vad kan det få för konsekvenser? SR P 1: Den saknade terroristbevakningen, fra min. 00:00-20:45

Islam blåstempler seksuelt misbrug af mindreårige piger

Fra alle dem til alle jer – i hvert fald er denne fatwa på den sjettemest populære muslimske hjemmeside IslamOnline.com dateret d. 24.12.2010, så i en eller anden betydning kunne lille Fatima risikere at få en ‘gave’ bestående af en sortskægget afklædningsdukke – uden bytteret.

[…] As the author of this fatwa points out, this ruling is entirely based on the Qur’an and the example of the prophet, who is considered the perfect example for Muslims in all ages. (See the original Arabic here.) […]

[…] Scholars very nearly agree that it is the right of the father to marry off his young, immature daughter. This is owing to his authority over her, for as he is responsible for directing her and providing for her, he is also responsible for doing what he believes is in her interest on the issue of marriage. […]

The Noble Qur’an has also mentioned the waiting period [i.e. for a divorced wife to remarry] for the wife who has not yet menstruated, saying: “And those who no longer expect menstruation among your women – if you doubt, then their period is three months, and [also for] those who have not menstruated” [Qur’an 65:4]. Since this is not negated later, we can take from this verse that it is permissible to have sexual intercourse with a prepubescent girl. The Qur’an is not like the books of jurisprudence which mention what the implications of things are, even if they are prohibited. It is true that the prophet (PBUH) entered into a marriage contract with A’isha when she was six years old, however he did not have sex with her until she was nine years old, according to al-Bukhari. […] Fatwa: “It Is Permissible to Have Sexual Intercourse with a Prepubescent Girl”

Man kunne også anskue problemstillingen her fra en anden vinkel: Hvis ikke “islam” i betydningen autoritative fortolkere af de historiske tekster (institutioner som Al-Azhar, f. eks.) blåstempler seksuelt misbrug af småpiger må det være fordi de lige netop her ikke anser Muhammed for et “smukt eksempel” (Koranen 33:21) og en rollemodel for alle tider. Muhammed må så – i vores logik – blive nedskrevet til et almindeligt menneske med almindelige menneskelige fejl og mangler, og derfor også tilladt at kritisere.

Eller en tredje vinkel: Hvis det ikke er rimeligt at generalisere om “islam” over en kam i dette spørgsmål må det være fordi der rent faktisk findes lige så autoritative fortolkere der går lodret imod børneægteskaber med belæg i Muhammeds eksempel. Hvis disse med samme ret skal kunne siges at tegne “islam” må man kunne udpege dem, og påvise at de har tilsvarende dogmatisk tyngde, og f. eks. er jævnbyrdige lærde på Al-Azhar.

Spørgsmål om generaliseringer handler med andre ord ikke kun om empiri, men også om at kritikere af sådanne generaliseringer selv har en bevisbyrde at løfte – i sandhedens retssal (LFPC).

Malmø: Bombekort 2011

Man kan lige så godt være ajour fra starten. I 2010 gik 10 bomber af i Malmø. Med allerede to i år, skulle den rekord nemt kunne slås. Man tænker uvægerligt, at Taimour Abdulwahab godt kunne have sparet sig umagen, når han allerede nu er én bombe i mængden, men det er selvfølgelig tanken der tæller, og den ser Allah på.

26 januari: En kraftig explosion inträffar på Kirsebergsgatan när en handgranat kastas in i en lägenhet under natten. Två personer befinner sig i lägenheten.

9 januari: En sprängladdning slängs mot en parkerad polisbil vid 14-tiden på eftermiddagen. Inga personer skadas, men flera polismän befinner sig bara några meter därifrån.

Hizb ut-Tahrir har en køreplan …

Helt overordnet lyder “instruksen” på, at muslimer ikke skal integrere sig som enkeltindivider i de samfund, hvor de er en minoritet, men bosætte sig i grupper, som så kan komme til at udgøre en majoritet i de pågældende områder. Dernæst er kravet, at de skal søge at påvirke de sociale, kulturelle og religiøse organer med henblik på at få muslimske særkrav igennem.
GENNEMFØRELSE AF sharialovgivning er målet. Hvis man skal beskrive strategien mere detaljeret, så handler det om først at skabe en islamisk bevidsthed: Kvinderne skal iføre sig hijab (tørklæde) og alle spise halalkød, for det giver synlighed til det muslimske samfund. De ved, hvem de er, og sharia kan så småt begynde at blive ført ud i livet.
Dernæst gælder det om at skabe organisationer, som får sat islam i centrum. På dansk grund kan henvises til blandt andet Dansk Islamisk Råd, Det Islamiske Trossamfund i Danmark, Islamisk Videns- og Informationscenter, Minhaj ul-Quran – og altså Hizb ut-Tahrir. [..]

Hizb ut-Tahrir er en af de vigtige aktører i islamiseringsprocessen. Først når politikere, diverse beslutningstagere, opinionsdannere med flere forstår køreplanen, vil vi kunne sætte foden ned over for islamisterne. Gerne, hvor det er muligt, i form af en enkeltbillet til et islamisk land, hvor de kan dyrke den sharia, vi andre vil gøre alt for at blive fri for. Lone Nørgaard i Kristeligt Dagblad: Hizb ut-Tahrir vil islamisere Europa

The last time I used the headline “Lars Man Standing” was for a National Review post about Lars Hedegaard’s analysis of Europe’s Islamo-leftist alliance. Mr Hedegaard was my host in Copenhagen back in September, when the Danish Free Press Society presented me with its Sappho Award. Yesterday, I returned from a few weeks off the Internet-beaten track to find that he is yet again the Lars man standing – standing in the dock in Fredericksburg, charged with offending Islam. His is merely the latest in a long line of the western world’s new heresy trials – Elisabeth Sabaditsch-Wolff in Austria, Geert Wilders and Gregorius Nekschot in the Netherlands, Michel Houllebecq in France, Michael Smith in Australia, Ezra Levant and me in Canada.As in Canada, as in the Netherlands, so in Denmark the defendants in such cases are informed that the truth is no defense. As Lars said in court yesterday:

My counsel has instructed me that in cases brought under Article 266b, the only thing that determines whether one is convicted or not is a matter of the perceived insult whereas one is barred from proving the truth of the statement.

The article deals with public statements whereby a group of people are “threatened, insulted or degraded”. But as my lawyer has already noted, I have made no public statement.

The Danish Member of Parliament Jesper Langballe commented on the Hedegaard case and was himself charged with “racism”. While preparing his defense, he was also told by the court that “defendants in cases brought under Article 266b are denied the right to prove their case”. Mark Steyn. (Why the Lars Hedegaard Show Trial Matters, Though Europe Rots, We Must Defend the West, Massive International Support for Lars Hedegaard.)

Der er potentielt strafbare generaliseringer, og så er der rigtig hate speech

Der er en slående ensartet guttural stil der karakteriserer de ubehjælpsomt udformede udbrud af primal vrede som bl. a. Robert Spencer modtager i sin indbakke for sine skriverier om verdens mest letkrænkelige religion (LFPC).

peace be up on u o spencer i think u r not qualified to talk about islam .simoly u wann compare between the prophet mohamed with g. bush the humanbeing who was an addictor to alkohol and drugs . as i said he is a human being not to be blamed . but if u wann compare u msut be a muslim to be aware of the right eslam . as for the jewish the killers of all messengers (read more)and the ones who crossed the christ u defend them now as they paid u extra its obvious and clear to all people mr idiot so called spencer . look i aint argue with u in details just to hint u that u r a close minded man when u read more and contimplate like great thinkers like the french rogee garody and ahmed dedat (read his debates ) u could reach the truth .

N,B the dog who insults our proghet was burnet and the danish gov,. hid the report as usual and u r the next god willing . do u know why ????? i ill let the answer to u to deduce it yourself little insect .

a muslim from egypt “the dog who insults our proghet was burnet…and u r the next god willing”

NL: Tørklæders dækningsprocent nu et kriterium

Det er klart at det muslimske segment løber en meget stor risiko for trætte af den hollandske befolkning, når den oplagte provokation som tørklædeindpakningen reelt er skal listes igennem ved pseudoløsninger som denne. Det kan meget vel være at det ender med at værtslandet blinker først og at regulering af dette islamiske signal ender med at blive opgivet, men elsket og respekteret bliver man altså ikke på denne måde (LFPC).

The commission was responding to the case of the Gerrit Rietveld College in the city of Utrecht, where 50 students objected to a new dress code. This only allows Muslim girls to cover their heads as long as 90 percent of the face remains visible. Headgear which covers the chin or eyebrows, for example, is regarded as hindering communication between student and teacher. […] The Equal Treatment Commission has ruled that schools have a say in the way in which students wear headscarves

GZ-imam Adhami – begyndelsen på et langt venskab med amerikanerne?

Meet the new imam, same as the old imam. Imam Rauf er ude af billedet som Ground Zero-projektets ansigt udadtil, og hans afløser har knapt sat sig i hans stol før snavset vælter frem. Er dette ‘forsoning’ efter 9/11? Lydfilen kan høres her. Man kan nok diskutere om han selv erklærer sig for tilhænger af fængselsstraf til frafaldne, eller om dette er 12 minutters mageløs taqiyya og uld-i-mund-snak væk fra det forhold at islam, med belæg i ord tillagt Muhammed selv, altid har dikteret dødsstraf for frafald (LFPC).

Those who leave Islam and preach against the Muslim religion must be jailed, declared the imam who has become the new face of the proposed Islamic cultural center near Ground Zero in New York City.

“If someone leaves the din, leaves the path privately, they cannot be touched. If someone preaches about apostasy, or preaches their views, they’re jailed,” stated Imam Abdallah Adhami in a November lecture obtained and reviewed by WND. […] Ground Zero imam: ‘Apostates against Islam must be jailed’

Camus och samtidens islamistiska terror

Af Thomas Nydahl

Medan FLN utförde bombattentat mot civila – som i Algers caféer – resonerade Albert Camus om hur valet mellan friheten (möjliggjord med terror) och mammans liv skulle se ut. Självklart skulle han välja en levande mamma. En frihet byggd på mördade landsmän är en ofrihet. Algeriets postkoloniala väg har inte heller lett till någon verklig frihet.

Så kan vi återföra resonemanget till vår egen tid. Gårdagens terrorattentat mot flygplatsen i Moskva går självklart att nyktert analysera och förstå. Men till vilken nytta? Vet inte världen vad Kremlbesluten inneburit för Tjetjenien? Har vi inte fakta nog för att förstå att den putinska eran i Ryssland redan orsakat massor med lidande och död? Om en kvinna och en man i sällskap tar sig in i ankomsthallen på en flygplats och där utlöser en mycket kraftig sprängladdning, så innebär inte det att några tjetjenska män och kvinnor blir friare. Däremot leder det till skräck, fruktan, lidande och död för de människor som råkade befinna sig där.

Fortsæt med at læse “Mark Steyn: “Lars man standing again””

Arthur Legger og et hollandsk tv-team overværede retssagen og interviewede historikeren Lars Hedegaard og Søren Krarup udenfor retten på Blegdamsvej bagefter. Nedenfor ser man Hedegaard, Legger og hans advokat Karoly Nemeth. Da jeg selv var indkaldt som vidne til forbrydelsen, hørte jeg ikke de første fem kvarter af rettergangen, men der var kapable referenter tilstede: Blandt mange andre folketingsmedlemmerne og præsterne Søren Krarup og Jesper Langballe, professor Bent Jensen, journalisterne Mikael Jalving og Ulla Dahlerup, filosoffen Kai Sørlander, Kit Louise Strand, Kirsten Damgaard, Eva Agnete Selsing, Geoffrey Cain, Jette Dali og Katrine Winkel Holm. Den lille retssal var udvidet med stole til 35 tilhørere, ikke så få flere end de omliggende sales voldsrettergange. Berlingske Tidende livebloggede, men Lars Hedegaard må vente en uge på sin dom. Her er alt om staten versus Hedegaard. Lars Hedegaards afsluttende henvendelse til retten – efter anklageren og forsvarerens procedure -findes her nedenfor. –Formand nægter sig skyldig i racisme, Mange sympatisører er mødt op i retten, (fotos: klik f. helskærm)

Anklager: Døm ham og døm hårdt, Forsvarer: Det er dybt useriøst

Giv mig frem for alt andet frihed

Lars Hedegaard får ordet tilsidst og henvender sig til retten:

Sandheden irrelevant

Min forsvarer har instrueret mig om, at i sager anlagt efter § 266b, er det alene forhånelsesaspektet, der har betydning for, om man bliver dømt eller ej, hvorimod der ikke kan føres sandhedsbevis for udsagnet.

Paragraffen handler om offentligt fremsatte ytringer, hvorved en gruppe personer “trues, forhånes eller nedværdiges”. Men som min forsvarer allerede har redegjort for, har jeg ikke offentligt fremsat ytringer.Når det gælder §266b er der ikke lighed for loven. Jeg bliver dagligt forhånet og nedværdiget over noget, jeg læser eller hører, og jeg er sikker på, at de fleste har det på samme måde.

Jeg føler mig forhånet
Fortsæt med at læse “Hedegaard: “Dette er en politisk retssag””

Svenske journalister har en betydelig ideologisk selvfølelse, når det kommer til at banke politikere på plads, der ikke adlyder deres venstre-ortodoksi, når det kommer til at forære landet væk. DN´s forhenværende chefredaktør kender sine kolleger – “englene” – ganske godt:

Detta är också i grunden vad en ohelig politisk allians vill. Illegala invandrare benämns med en eufemism ”papperslösa”. Hela världen ska få komma och bo i Sverige och ska också få gratis sjukvård här. Idealistiska vänstermänniskor, libertarianska folkpartister (som vill slopa alla gränskontroller), frikyrkligt motiverade kristdemokrater – de förenas i synen att Sverige i realiteten inte ska ha någon invandringskontroll alls. Och de har starkt stöd av alla massmedier. Den som inte sjunger i total harmoni med änglarna utpekas som rasist, eller i vart fall icke-humanist.

(Parentetiskt: när Billström upprepade samma svar på samma fråga i en tv-intervju var det inte för att låta som en papegoja utan därför att han känner till tv-reportrars taktik att med upprepade frågor trötta ut intervjuoffer, så att de till sist avviker från vad de tänkt säga, varpå allt utom det sista svaret klipps bort. Det rörde sig om en match mellan en reporter med en avsikt och en minister som förstod avsikten.)

Problemet är bara verkligheten. Det är ett faktum att Sverige har misslyckats med att hantera senare års stora utomeuropeiska invandring. Professor Jan Ekberg vid Linnéuniversitetet visar att nu bara hälften av utomeuropeiska invandrare har arbete. Andelen är ännu lägre bland dem som kommit på senare år. Ur detta föds onda spiraler av utanförstående, förutom dryga finansiella kostnader. Sverige må vara ett gästvänligt land vid gränsen, men inte när det gäller att komma in i samhället och på arbetsmarknaden.

Av cirka en miljon personer som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan 1990 har en (1) procent fått det för att ta ett arbete.

Kombinationen av helt öppna gränser, ett generöst välfärdssystem och en arbetsmarknad med höga ingångslöner och andra spärrar för inträde är katastrofal, såväl socialt som finansiellt. Ledande politiker inom alla ansvarsbärande partier, inte minst socialdemokratin, förstår det. Säkert även en och annan journalist. Men inför offentligheten, när det bränner till, tar den politiska korrektheten över. Ingen får sjunga i disharmoni med änglarna. Kolumnen: Hans Bergström om rädslan i invandringsdebatten.

Bergström er forhenværende chefredaktør for Dagens Nyheter. I en samtale i 2003 spurgte han: Mediernas verklighetsbilder systematiskt socialistiska – Journalisthögskolorna motsvarighet till DDR:s partiskolor?

Jimmie Åkesson på DN Debatt

For ikke så mange år siden, meddelte Dagnes Nyheter at ikke hvem som helt skulle bilde sig ind, at de kunne tillades at skrive på DN Debatt. “Hvem som helst” for stået som dem, med de ikke af magten blåstemplede synspunkter, men nu er Jimmie Åkesson der altså. Det er ironisk, at journalisterne, der opfatter sig som en avantgarde, i den grad vindbøjtler efter virkeligheden, at de næppe nogensinde komme på omgangshøjde. Det synes dog ikke at afficere deres én gang grundlagte selvbillede. Vi andre kan bare betragte den mest konserverende kraft i det svenske samfund overhovedet og trække på skuldrene over deres selvindbildninger.

Regeringen måste skärpa lagen mot islamistisk terror och undersöka utbredningen av islamistiska attityder i det svenska samhället. Sverige behöver en nationell handlingsplan mot islamistisk terror. Likaså är det hög tid att regeringen täpper till lagstiftningen så att det blir olagligt att resa utomlands för att delta i träningsläger i terrorgruppers regi. Det är vidare ett stort problem att vi i dag inte vet hur utbredda islamistiska attityder är i det svenska samhället. Trots det uppskruvade tonläget i debatten hoppas jag att regeringen vågar ta ett initiativ för att undersöka attityderna bland ungdomar. Vi har varit duktiga på att forska om nazismen, men i det här fallet tycks alla lida av någon slags beröringsångest, skriver Jimmie Åkesson.”Dags studera islamistiska attityder bland ungdomar”

Westergaard: “Jeg har reddet deres røv”

I den første uge af januar var Henryk Broder i København. Han deltog bla. i mødet med Kenan Malik og bagefter var vi nogle stykker med ham på Vita i Store Kongensgade. Diskret som jeg er, spurgte jeg ikke til, hvad han skulle i Danmark, men det kunne man se den 8 januar i Die Welt. Han skulle interviewe nøglepersoner omkring Jyllands Posten i anledning af det nylige, forpurrede, svensk-muslimske terroranslag mod avisen. Man mærker at de to gentlemen, Henryk og Kurt har god kontakt, Westergaard taler også glimrende tysk. Interviewet er stadig aktuelt. Sagen mod Westergaards somaliske overfaldsmand genoptages mandag i Århus.

Hvordan det er, når muslimer vil dræbe én

Af Henryk M. Broder, oversat af Michael Laudahn og Snaphanen

På grund af Muhammed-karikarturerne lever ‘Jyllands-Postens’ medarbejdere med en stadig følelse af trussel. Et besøg.

Kurt Westergaard har klædt sig fint på. Sorte bukser, sort skjorte, sort lædervest, og dertil et broget men anstændigt halstørklæde. I den højre hånd holder han en sort stok med en knop af sølv.De sidste to uger har han haft en pacemaker, som han fik som julegave fra sin kone Birgitta. ‘Hele indgrebet varede ikke en gang en time’, siger Westergaard undrende, “jeg var næppe vågnet af narkosen, så kunne jeg vende hjem.’

Fortsæt med at læse “Sjunga med änglarna”

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

I mer än fyrtio år har den politiska och kulturella vänstern styrt och dominerat svensk debatt och massmedia. På åsikternas marknadsplats har vänsterns debattörer närmast tillskansat sig monopol på utrymmet. De har tänkt åt oss och talat om för oss vad vi ska tänka och tycka. Vänsterns tankemönster har så till den grad internaliserats av svenska folket att det har blivit en del av det psykiska blodomloppet. Det har till stor del skett tack vare ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Men det är inte den enda orsaken. Ända sedan 1960-talet har debatt utifrån ett borgerligt och värdekonservativt perspektiv så grundligt stampats ned under jorden att den i stort sett har dött sotdöden. I frånvaron av en borgerlig debatt värd namnet har det varit enkelt för vänstern att kapa åt sig ett tolkningsföreträde och behålla det. Galjonsfigurer som Jan Myrdal och Jan Guillou kan göra bort sig hur mycket som helst, de har ändå gräddfiler till och ett till synes livslångt abonnemang på utrymme i mediemaktens centrum. I den svenska debatten gäller att den som är elakast och skriker högst vinner.

Paradoxalt nog är samma åldrande vänster som slåss med näbbar och klor för att rädda de sista resterna av sitt formulerings- och åsiktsmonopol själv innehavare av ett stort antal ömma tår. På dem får ingen trampa utan att drabbas av omfattande repressalier. Vänsterns representanter skyr inga medel för att demonisera och oskadliggöra alla som inte tycker som de. Liksom den totalitära kommunism som är dess ideologiska överbyggnad bygger vänstern sin makt på att härska genom hänsynslöshet, förtryck, hot och hämnd.

Vänsterns förgrundsgestalter är i dag patetiska reliker. De är vandrande monument över en utrangerad ideologi som gubbstruttar sig fram på medias kultursidor och i SVT:s morgonsoffor. Antagligen kommer de att få hållas till sin död. Själva vägrar de inse att deras bästföre-datum för länge sedan är passerat. Och ingen vågar informera dem om det. Media hukar sig av tradition och intar villigt rollen som lakejer och megafoner åt vänsterns ikoner. Alla vet att de är självrättfärdiga och elaka djävlar med sadistiska böjelser som kan krossa vem som helst med verbalt våld. På det sättet lyckas de till synes behålla sin makt, fast alla (utom de själva) vet att det är ett skådespel som pågår.

60-talsvänstern var en masspsykos

I min förra krönika försökte jag placera in den svenska 60-talsvänstern i ett historiskt, socialt, politiskt och psykologiskt sammanhang.

I dag handlar det om vänsterns förgrundsgestalter och om några av de ömma tår som vänstern omsorgsfullt vårdar, om förnekande och lögner. Jag ska också fördjupa det psykologiska perspektivet. Det kan nämligen hjälpa oss att förstå både politiska fenomen och individuella drivkrafter. Att negligera ett psykologiskt perspektiv är att frånsäga sig ett viktigt redskap för förståelse av politiska och sociala skeenden.

Den svenska 60-talsvänstern var en ideologisk tsunami som ville göra rent hus med allt tänkande till höger om den regeringsmakt som socialdemokratin satt parkerad på sedan 1932. Förarbetet hade redan gjorts av socialdemokraterna. All borgerlig debatt hade trampats ner under markytan. Socialdemokratin ägde sanningen, vänstern kastade entusiastiskt de sista skovlarna mull över en tynande borgerlighet. Det revs för att få luft och ljus, det kalla kriget vädrades ut, och in svepte marxism-leninismens och maoismens vindar.

I backspegeln kan en stor del av vänsterrörelsen bara betecknas som en masspsykos med massiva tvångsföreställningar. Förutom ur protesterna mot Vietnamkriget hämtade vänstern sin näring ur en påklistrad identifikation med arbetarklassen och en ställföreträdande klasskamp för överklassens välnärda och välbeställda barn som mer sällan hade varit i närheten av ett arbete. Salongsbolsjevikerna klistrade Che Guevaraaffischer på väggen. Det gjorde inte arbetarklassen. Den åsåg med förundran vad som pågick medan den lyssnade på Siw Malmqvist, Gunnar Wiklund, Lasse Lönndahl, Towa Carson och Lill-Babs.

Ett kroniskt pubertetsuppror

Det som ägde rum under politisk täckmantel var i många fall ett utdraget pubertetsmässigt föräldrauppror som blev kroniskt. Det var inte bara kapitalet och en socialdemokrati gjuten i betong som unga vänsterradikaler gjorde uppror mot. Med ursinnigt knutna nävar och en tydlig manifestation av trotsåldrar som gått snett bankade de ur barnkammarens djup framför allt på sina föräldragestalter som representanter för auktoritet, tvång och förtryck.

I den allmänna utstädningen och förkastandet av allt som föräldragenerationen stod för ingick också att kärleken till och lojaliteten mot det egna landet skulle slängas på sophögen. Allt som var svenskt föraktades, förlöjligades och fördömdes. Den svenska flaggan blev en töntsymbol, alternativt en symbol för tvivelaktig nationalism. Folkdans och folkdräkter kallades ”färgglad fascism”. Allt utländskt var fint. Vänstern tog sig rätten att förneka och förkasta allt från svensk identitet till att det finns en genuin svensk kultur, skapad av förfäder under århundraden. I decennier har svenskarna grundligt indoktrinerats i svenskförakt med innebörden att vi och vårt fosterland inte är värda att slå vakt om och försvara. Den som älskar sitt hemland Sverige är en ohjälplig tönt, om inte rentav en fascist. Tack vare de marxistiska åsiktsförbandens insatser har svenskarna långtidsmarinerats i svenskförakt, ett säkert sätt att psykologiskt bereda marken för den massinvandring som tog sin början efter 1970.

Samhället som curlingföräldrar

Den svenskfientliga retoriken har övertagits av samtliga sju gamla riksdagspartier, vars representanter under årens lopp har överträffat varandra med hårresande exempel på hat mot och förnekande av sitt eget land och dess befolkning. Den engelske filosofen och författaren Roger Scruton har i boken ”England and the Need for Nations” myntat begreppet ”oikofobi” (av det grekiska ordet oikos, som betyder hem, och fobi som betyder rädsla). Han ser föraktet mot det egna landet som ett utvidgat självhat mot det egna ursprunget, ett uppror mot det egna föräldrahemmet och familjen som man själv är en produkt av. När den svenska vänstern och hela den politiskt korrekta åsiktseliten förkastar sitt eget nationella och kulturella ursprung är det i praktiken det trotsiga barnet som ursinnigt hamrar på föräldraauktoriteten och manifesterar en aldrig avklippt psykisk navelsträng.

Att läsa Roger Scruton är balsam för varje själ som lider av den ensidiga svenska debatten. Han visar att hatet mot det egna landet inte är något annan än en politiskt korrekt elits psykologiska krigföring mot vanligt folk:

”Dessa tänkesätt finner en naturlig hemvist i statliga institutioner, eftersom de erbjuder en maktbas från vilken det blir möjligt att attackera vanliga människors enkla lojaliteter. Därför hyser europeiska parlament och byråkratier stora skaror av oikofober vars huvudsakliga intresse när de utövar sin makt är att hälla förakt över nationella värden och jämna vägen för deras utplåning” skriver Scruton.

Om man ser 1960- och 70-talsvänsterns härjningar som ett kroniskt pubertetsuppror mot föräldramakten blir det logiskt att se samhället och dess makthavare som representanter för en försvagad generation av curlingföräldrar som inte har förmått sätta gränser för sina barn. Istället har man låtit dem agera ut sitt förlängda pubertetstrots och sparka och härja fritt i årtionde efter årtionde. Ingen har helt enkelt sagt åt vänstern att hålla käften och uppföra sig som folk.

Stalin byggde ett av historiens värsta skräckvälden

Men låt oss backa några steg, till Josef Stalin (1878-1953) och den svenska vänsterns ouppklarade förhållande till denne massmördare och tyrann. Ioseb Besarionis Dze Dzjughasjvili, som han egentligen hette, var det enda överlevande barnet till en alkoholiserad skomakare, Vissarion Dzjugasjvili, och hans hustru Jekaterina Geladze. Tre systrar hade fötts före Josef, alla hade avlidit. Under hela sin uppväxt misshandlades pojken Josef svårt av fadern. Inom sig byggde han upp ett hat som miljoner sovjetmedborgare skulle komma att få vedergälla. Sovjets tyrann byggde ett av historiens värsta skräckvälden med total rättslöshet för Sovjets invånare. Vem som helst kunde kallas ”folkets fiende”, utsättas för förföljelse, gripas och mördas.

Bara under åren 1933-34 deporterades en miljon fångar till arbets- och interneringsläger i Gulag, där människor dog som flugor under de långa transporterna, av svält, tortyr och köld eller tvingades arbeta ihjäl sig. Kannibalism förekom i lägren. Mord på oskyldiga människor var satta i system av Josef Stalin. Han var höggradigt paranoid, och för honom var lägren ett sätt att göra sig av med inbillade fiender som skulle kunna hota hans maktposition. Men morden på oskyldiga människor var också ett sätt att leva ut det ackumulerade hatet från barndomens övergrepp. När Stalin dog 1953 hade han låtit mörda minst 25 miljoner människor.

I Sverige hyllades Stalin

Men i Sverige hyllades Josef Stalin av vänstern. På en skivinspelning med KFMLr:s sånggrupp Knutna Nävar från 1973, alltså 20 år efter Stalins död, finns ”Sången om Stalin”:

“Vi sjunger en sång
till minnet av Stalin
den stålhårde hjälten
vår vän och kamrat!”

I förordet till boken ”Stalins fotografer: pressbilden som vapen under den första femårsplanen 1929-1932” av Torsten Palmér, Jan Myrdal och Olle Stenholm hyllar Jan Myrdal Stalins hårda uppbyggnad av Sovjetunionen som gjorde det möjligt att besegra Hitler.Jan Myrdal skriver om Stalinväldet i boken:

“Det gällde nationens överlevande. Stalin formulerade det: “Vi har blivit 50 -100 år efter de ledande länderna. Vi måste inom 10 år tillryggalägga denna distans. Antingen kommer vi att göra det eller så gör man slut på oss.”

I Myrdals ögon är kulakerna (de jordägande bönderna) ”parasiter”, och enskilda människoöden intresserar som vanligt inte honom (om han inte kan illustrera dem i propagandasyfte). Boken är utgiven på Sveriges Radios Förlag 1988.

Historien om Kirunasvenskarna

Vänsterpartiets förhållande till Josef Stalin och stalinismen är en smutsig byk som aldrig har tvättats. Vänsterns historia är en historia av förnekande och den speciella form av lögn som kallas historierevision. Det visar bland annat berättelsen om de så kallade ”Kirunasvenskarna”. På 1930-talet levde drömmen om Stalins kommunistiska lyckorike bland svenska kommunister. Ett tusental av dem flyttade till Sovjet. De var övertygade kommunister som ville bygga sig en framtid i den unga sovjetstaten. De kom att kallas ”Kirunasvenskarna”, eftersom flertalet kom från Norrbotten.

Men drömmen förvandlades till skräck och död. Under 1930-talets utrensningar och Stalinterrorn 1936-38 sågs svenskarna plötsligt som sovjetstatens fiender, dömdes och avrättades för spionage, ekonomiskt sabotage och andra påhittade brott. Deras öde var okänt och deras emigration nedtystad ända tills DN-journalisten Kaa Eneberg med början 2003 avtäckte och berättade deras historia i tre böcker: ”Tvingade till tystnad”, ”Förnekelsens barn” och ”Knuts ask och kejsaren av Karelen”. Först genom Kaa Enebergs böcker fick flera tidigare okända familjeöden en förklaring. De svenskar som överlevde och fick återvända hem – vissa så sent som 1990 – möttes av tystnad och utfrysning. De trakasserades av sina svenska partikamrater och kallades för svikare och lögnare. Ingen ville tro på deras historier. Deras berättelser om den terror de upplevt stämplades av vänsterpartiet som lögner.

Lars Ohlys skuld och lögner

1999 träffade Leo Eriksson, vars morfar sköts med ett nackskott i Sovjet, vänsterpartiets ledning och krävde en ursäkt. Inte för det som hände i Sovjet, utan för det svenska partiets roll i förtigandet av sanningen. Det skrevs en ursäkt, ett brev den 9 januari 2000. Men brevet skickades aldrig – och skrevs heller aldrig under. I stället censurerade dåvarande partisekreteraren Lars Ohly det första brevet och skrev ett nytt. Han stryker formuleringarna om Stalins avrättningar, att partiet tigit om sanningen – och raderar bort hela ursäkten. Och sedan godkänner det verkställande utskottet brevet. Det ursprungliga brevet, det med ursäkten, visar han inte ens för de personer i ledningen som skulle skriva under. SVT Uppdrag Granskning har berättat historien om Kirunasvenskarna.

I den här filmsekvensen vrider Lars Ohly sig som en mask på kroken när han pressas om sina lögner av Janne Josefsson – och tvingas till slut erkänna att det var han själv som raderade i brevet. Den som vill få en bild av lögnens ansikte ska se filmsekvensen. Det är samme Lars Ohly som nu försöker klänga sig kvar vid makten som partiledare för vänsterpartiet. Trots sina lögner och sitt ouppklarade förhållande till stalinismen har han fått sitta kvar som partiledare i sju år.

Ur SVT Uppdrag Gransknings text: ”Lars Ohly har själv mycket framgångsrikt lyckats skriva sin egen historia så att många medlemmar tror att han aldrig försvarat östdiktaturerna.”

Inom vänsterpartiet är det okej att ljuga. Ändamålet helgar medlen. Tvivlen på Lars Ohlys fortsatta lämplighet som partiledare har dock nått ända upp till Dagens Nyheters ledarredaktion:

”Hans oförmåga att förstå att kommunism inte blir något positivt bara för att han själv tror sig vilja skapa ett bättre samhälle och på denna sin dröm klistrar etiketten kommunism, har inte bara skadat hans trovärdighet. Det visade också på en stor begränsning hos honom som politiker” skriver Peter Wolodarski i en ledare i Dagens Nyheter med rubriken ”Förbrukad ledare”.

Jan Myrdal – det ständiga pubertetsupproret

En av vänsterns företrädare på livstid är Jan Myrdal,född 1927. På sitt 84:e år befinner han sig fortfarande i pubertetsuppror mot sina föräldrar, de socialdemokratiska ikonerna Gunnar och Alva Myrdal. Han har gjort upp med dem i en romantrilogi om sin barndom; de självbiografiska ”Barndom”, ”Tolv på det trettonde” och ”En annan värld”, som gavs ut under 1980-talet. Där berättar han hur föräldrarna utsatte honom för övergivanden, hån, kränkningar och ren sadism. För det utsatta barnet Jan var kränkningarna särskilt svåra eftersom de stod i total kontrast mot föräldrarnas hyllade och upphöjda positioner i samhället – Gunnar och Alva Myrdal var grandiosa och dyrkade gudar inom socialdemokratin.

Jan Myrdal blir aldrig klar med dem. Uppgörelsen pågår ständigt, och han manifesterar den i allt han företar sig. Han har vigt sitt liv åt att vara den evige gossen Ruda, ständigt sparkande i protest mot det förtryck och den psykiska misshandel hans föräldrar utsatte honom för och som han överför på andra auktoriteter. Samtidigt är han den evige försvararen av det föräldragestalterna representerar – de mest brutala och omänskliga diktaturer som står att finna; Stalins Sovjet, Pol Pots ”Demokratiska Kampuchea” och ayatollornas islamistiska Iran. Alla är de spegelbilder av det förtryck och den järndiktatur som han själv utsattes för som barn.

Av folkmordet såg svenskarna ingenting

Den 12 augusti 1978 anlände Myrdal i spetsen för en svensk delegation på fyra personer ur Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea med dess ordförande Gunnar Bergström till ”Demokratiska Kampuchea”. Det var det officiella namnet på Pol Pots och de röda khmerernas (Kambodjas kommunister) folkmordsregim 1975-78. Besöket var ett av många som Myrdal gjorde i landet från 1967 och framåt. Peter Fröberg Idling har skildrat händelserna i boken ”Pol Pots leende”.

Ett halvår efter svenskarnas besök avslöjades att närmare två miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen, hade avrättats eller dött av slavarbete, svält och sjukdomar. Till och med människor vars enda brott var att de bar glasögon rensades ut. De definierades som ”farliga intellektuella som levde ett skyddat, privilegierat liv”. Men av detta såg svenskarna ingenting. De gav enbart positiva skildringar. Även efter att Pol Pots skräckregim störtats har Jan Myrdal fortsatt att hylla och försvara regimen. I Svenska Dagbladet skriver han den 11 april 1979:

”Demokratiska Kampuchea var en förhoppning om en bättre framtid i ett hav av lidande, svält och elände.” Kampuchea var ett föredöme, ”en social omvandling starkt präglad av milleniarism och bonderörelse”. Han anser att rapporter om massakrer och övergrepp på befolkningen är ”överdrivna” och i stor utsträckning bygger på ”fientlig propaganda”.

Han avfärdar rättegångarna mot de ansvariga ledarna i ”Demokratiska Kampuchea” och har personligen erbjudit sig att vittna till förmån för ”sina vänner”.

”Jag har skrivit och publicerat det jag har sett. Massavrättningar såg jag inte – vilket naturligtvis ingenting säger om sådana skett eller inte. Jag vet vad jag har sett och jag har rapporterat det. Men jag har inte gått med på att falla in i den allmänna kören och vittna om det jag inte sett men som vore politiskt och ekonomiskt lämpligt för mig att skriva” skriver Jan Myrdal på debattsajten Newsmill.

”Horhuset utrymt” skrev P-O Enquist

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Vänsterns tragedi, del 2”