af Julia Caesar
Det pågår ett krig i medievärlden. Ett tvåfrontskrig. Det står inte som tidigare mellan tidningar som slåss om läsarna, inte alls. Det nya kriget står mellan de traditionella medierna och deras läsare. Eller mellan traditionella medier och Internet.
Inför hotet från Internet fäller traditionella media visiret. Där bakom blottas ett avgrundsdjupt förakt för läsarna. Läsarna är obildade rasister och högerextremister, våra kommentarer på Internet är ”pissrännor”. Den senaste utnämningen är ”arslen”, i Dagens Nyheter. Det vill säga den kroppsdel där skiten kommer ut.
Vi tackar för upplysningen och inser att de traditionella medierna inte vill ha oss. Låt oss kvittera med att det är ömsesidigt. Vi vill inte ha er heller. Ni har för länge sedan förverkat er trovärdighet. Under alltför lång tid har ni lindat in oss i mörkläggning och lögner. Utan att ni tycks vara medvetna om det gräver ni er egen grav med raska spadtag. Snart är ni ända nere på botten. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda.
I århundraden har dagspressen ostört kunnat utöva sin makt och sitt åsiktsmonopol. Med självklar rätt har den tillskansat sig tolkningsföreträde, och lika självklart har den uppfostrat och korrigerat sina läsare till de rätta åsikterna. På kultursidorna har den marxist-leninistiska pekpinneadeln oemotsagd förkunnat sina trossatser i decennier. Läsarna har varit en diffus massa som bara har funnits där och haft till uppgift att hålla käften och snällt betala sin prenumeration. Någon läsarkritik värd namnet har inte existerat, eller rättare sagt aldrig släppts fram.
En demokratisk revolution
Nu är det slut med det. I dag sitter ingen journalist ostörd bakom sitt skrivbord. Folket har fått röst genom Internet och sätter hård press på traditionella media. Allt fler upptäcker nätet som alternativ källa till information. En ocensurerad världsbild blir plötsligt tillgänglig. I dag kan vem som helst som har en dator ta del av sanna och politiskt inkorrekta nyheter på nätet, och vem som helst kan börja blogga. Det är en enorm demokratisk revolution som pågår, och den har bara börjat.
Allt färre är beredda att betala för att bli manipulerade och vilseförda av traditionella media. Tidningarnas upplagor sjunker, paniken breder ut sig, marknadsstrategerna och krispsykologerna kallas in. Det är uppenbart att många journalister upplever sin maktposition hotad när läsarna stormar fram. De känner rätt. Den ÄR hotad. I den medierevolution som pågår finns inga garantier för någon att sitta kvar på orubbad piedestal.
Ett mönster är tydligt: ju mer en enskild journalist eller ett medium har investerat i en förljugen bild av verkligheten, desto svårare blir chocken och prestigeförlusten i mötet med läsarna, och desto mer aggressiv blir krigföringen. Det som pågår är en klassisk maktkamp. Ingen lämnar frivilligt ifrån sig makt. Flera medier bedriver ett lågintensivt förintelsekrig mot sina kunder. Inför valet i september pågår mobilisering i medias väpnade styrkor för att till varje pris förhindra sådana oönskade demokratiska yttringar som att riksdagens sammansättning ska spegla befolkningens politiska åsikter.
På en bild i Dagens Nyheter den 9 april riktas en pistolmynning rakt mot läsaren under rubriken ”Internet uppsving för ultrahögern”. Vi ska skjutas, är budskapet. Det är vi som är fienden. Dödsorsaken är att vi är ultrahöger hela bunten. Tack, det visste vi inte. Hotet är desto märkligare som tidningen befinner sig i djup ekonomisk kris, går med mer än 100 miljoner i förlust och är i desperat behov av varenda läsare den kan få. Samtidigt kungörs att kommentarfunktionen kommer att stängas helt på ”artiklar som vi erfarenhetsmässigt vet lockar fram rasistiska kommentarer. Till exempel artiklar om eller relaterade till invandring.”
Därmed har riksorganet DN anslagit tonen. Alla som hädanefter har synpunkter på den extremistiska invandringspolitik som förs i Sverige buntas ihop på en avskrädeshög med epitet som ”högerpopulister”, ”extremhöger”, ”främlingsfientliga”, ”tokhöger” och ”rasister”. Ja, det är värre än så. I medias ögon är vi Sverigedemokrater allihop, det absolut värsta skällsord man kan kalla någon för på denna jord.
Kris på Gefle Dagblad









