I to dele. De to svenske tabloider er rĂžget i totterne  pĂ„ hinanden. Expressen publicerede attentatsmĂŠndenes identitet efter fem dage – den tager ti sekunder at google frem og var tilgĂŠngelig ti timer efter attentatet. Men det er faneflugt i socialdemokratiske Aftonbladets Ăžjne, ja det er Sverigedemokratisme : Expressen rider pĂ„ SD. Aftonbladet i hĂ€ftig attack pĂ„ Thomas Mattsson. AB tror stadig det er i de gode gamle dage, hvor alt var under kontrol. Det er det ikke. Det er et af tidens tegn om Sverige, “kontroltab.”
Blogger vil campere i VilksÂŽ Â have
För mÄnga framstÄr mitt beslut som barnsligt och vissa har sagt extremt och pÄ aktivistnivÄ. Detta anser jag bekrÀfta den slapphet mÄnga mÀnniskor numer har inför demokratin. Vi har helt enkelt börjat ta vÄra friheter för givet. Detta Àr farligt. Man fÄr kalla min utflykt till Lars Vilks trÀdgÄrd för vad man vill. För mig handlar det om att markera och protestera emot det vansinne som pÄgÄr i samhÀllet. VÄr demokrati och gemensamma friheter stÄr under attack frÄn en sagobok, och anala skrikande dÄrar som anser att deras religiösa kÀnslighet och religiös lag ska gÀlla över lag, ordning, sunt förnuft och verklighetskoppling. Att fÄ medier kommenterat det som skett, och att vÄra politiker Àr knÀpptysta om saken skrÀmmer mig.  [..]
Jag som vanlig medborgare ska inte ens behöva tÀnka tanken, eller behöva kÀnna oro över demokratin. Men det gör jag, och jag Àr inte ensam om att kÀnna denna oro. VÄra folkvalda ska passa sig för vad dom gör. Det verkar som om dom helt glömt bort att det Àr vi, medborgarna som ger dom förtroendet att driva landet och ta hand om demokratin. Det Àr Àn sÄ lÀnge möjligt för oss att rösta bort de som vi anser brister i sitt ansvar gentemot landet och dess invÄnare. Det Àr för att visa Lars Vilks mitt stöd, skydda hans egendom, rÀttigheter och friheter. Det Àr för varenda levande mÀnniska i Sverige, Europa och vÀrlden, oavsett hudfÀrg, sexualitet eller val av morgonkaffe som jag beslutat göra detta. VÄra folkvalda vÀgrar agera, media hÄller tyst. NÄgon mÄste reagera och agera emot vansinnet. För i det stora hela sÄ handlar det om allas frihet. Det Àr vÀrt att spendera nÄgra dagar pÄ en blÄsig jordplÀtt i ett tÀlt dÄ. Campa för Vilks, Imorgon fredag tar bloggaren Roger Sahlström tandborste och schÀfern Bama och drar ivÀg till Lars Vilks trÀdgÄrd under pingsten.
Maj Grandmo: »Jag: En otrogen«
Maj Grandmo, psykolog om islamismen, kulturlivet och Lars Vilks. Artiklen er nÊgtet optagelse pÄ debatsitet Newsmill.
Tro Ă€r nĂ„got individuellt. Vi föds inte in i en religion. DĂ€remot Ă€r det vanligt att vĂ„ra anhöriga vĂ€ljer religion Ă„t oss. DĂ€r försvinner vĂ„r fria vilja. Att vara trogen Ă€r dĂ€rför att acceptera den religion som förĂ€ldrar och slĂ€kt bjudit in oss i. Men i mĂ„nga samhĂ€llen pĂ„ jorden finns inte alternativet âjag accepterar inteâ . DĂ„ blir man otrogen. Men mĂ€rk vĂ€l, man blir inte otrogen Gud, man blir otrogen de som försökt tvinga in mig i deras religiösa vĂ€rld.
Man kan ocksÄ vara politiskt otrogen. Det Àr nÀr jag inte accepterar den rÄdande verklighetsuppfattningen, dogmer och Äsikter. Jag vill försvara rÀtten att vara otrogen och rent av hÀvda att det Àr först dÄ man blir en vuxen individ. Med rÀttigheter, skyldigheter och eget ansvar. Kanske lÄter det som sjÀlvklarheter. Det borde det vara. Men i Sverige anno 2010 Àr det inte det.
Jag tror pÄ Gud. Jag Àr sÄ dÀr privatreligiös som jag inbillar mig att de flesta svenskar Àr. Det Àr inte sÄ viktigt vad jag kallar Gud för; Guiden brukar duga för mig. Guiden har inget genus, Àr ingen person, eller staty. Den passar inte heller in i nÄgon förinstÀlld ram med rubrik över. Guiden Àr ingen religion, utan helt enkelt bara Àr.
Guiden ger mig en viss fÀrdriktning, fÄr mig att tÀnka efter en gÄng till, gör mig lyhörd och öppen, men samtidigt instÀlld pÄ att alltid följa mina övertygelser. Guiden förser mig inte med 2000-sidiga manualer, utan bara med en kompass.
DÀrför Àr jag otrogen i religionens namn, dock inte i Guds namn.
PÄ samma sÀtt Àr jag otrogen politiskt. Jag pratar sÀllan om vilken ideologi, parti, Äsiktsbatteri och livsÄskÄdning jag bekÀnner mig till. För mig Àr detta inte vÀsentligt. För vad jag tycker, tror och har Äsikter om hör inte heller de hemma i nÄgon fÀrdiguppstÀlld ram.
För bÄda dessa, ska vi sÀga, personliga instÀllningar, blir vissa mÀnniskor rejÀlt irriterade. Det bara kliar i dem att klassificera, mÀrka upp och stÀlla upp mig i rÀtt fack. Men det Àr deras problem, bara det inte drabbar mig och min rÀtt att uttrycka min tro och min Äsikt.
Det borde fungera sÄ hÀr för alla mÀnniskor vÀrlden över. Men det gör det tyvÀrr inte. Vi ser det frÀmst i kommunistiska och religiösa dikaturer. Hur mÀnniskor dödas för att man inte tror och tÀnker som omgivningen vill.