HRS fikk redusert statsstøtten etter terroren 22. juli. Ungdommer fronter Hege Storhaug om dette har noe å gjøre med hatet og islamofobien hun skaper mot islam og muslimer. Storhaug legger skylden på Audun Lysbakken og mener det er pga. hans bakgrunn som tidligere marxist. HRS har fra begynnelsen av 2000-tallet mottatt rundt 2 millioner kroner i statsstøtte. Siden da har de brukt penger på å kritisere islam, og avle fordommer mot muslimer. Støtten ble i år redusert til 900.000 kr. Det er mye som tyder på at det har noe å gjøre med tragedien som skjedde 22. juli. Hvorfor Human Rights Services statsstøtte ble redusert 50 % etter terroren 22/7? (Grenser for åpenhet og debatt.) – Som det fremgår af videoen, er HRS´s statsstøtte ikke endeligt vedtaget endnu, det er endnu ønsketænkning fra Islam.nets side.

Kilden er Islam.net, som Storhaug skriver om her: En verden snudd på hodet. Stedet er Oslo Høyskole, hvor publikum nu skriger de nye fascisters kampråb “Allahu Akhbar,” som man kan høre. De har medvind. Der foregår et kapløb, publikum næppe er opmærksom på, måske har ikke engang ex-terroristen Lars Gule gjort sig det klart. De kapitaliserer Breivik til sidste dråbe, inden multikulturen yderligere står afklædt af om muligt endnu større katastrofer, som kan være mere forudsigelige. Breivik effekten kan fordufte overnight, Norge er i krise på fjerde måned, ingen ved hvornår den slutter eller hvornår en ny begynder. Hege Storhaugs modstandere her går fremad, baglæns, og det er ikke klart, hvor Norge går hen. Storhaug får ingen tak for at have advaret, og måske er det i vidt omfang hinsides den tid, hvor advarsler nyttede. Man får den tanke, når man betragter Oslo, ”denne forunderlige By, som ingen forlader, før han har faaet Mærker af den.” En kliché, men med en særlig betydning netop i disse måneder.

Samfunnskontrakten er brutt

Udåden som ble begått i Oslo for vel halvannen måned siden, må være en av de råeste som har vært begått de siste år i Oslo. Den råskap, besluttsomhet og brutalitet, som ble begått under overfallsranet, særmerker den nye kriminalitet, som vi før var forskånet fra i Norge. Angående råskapen, blir dette egentlig en formodning siden mange av disse overfallsran stort sett ikke omtales i media, unntatt som en liten notis. Men i likhet med overfallsvoldtektene, får de store personlige konsekvenser for offeret.Aftenposten nett forteller 21. nov. 11 om saken, en omtale som må ryste leserne: [..]

Felles politi og militærvesen er de viktigste elementer for hvorfor grupper av folk gir opp sin rett til selvforsvar, hvorved det store fellesskap sikres personlig og økonomisk sikkerhet. Disse to rettigheter ansees for å være den viktigste bestanddel i samfunnskontrakten. Begge elementer er så sentrale at de ikke kan være undergitt politisk diskusjon. Brytes samfunnskontrakten oppstår en misligholdssituasjon som gir borgerne rett til tiltak for å avbøte misligholdssituasjonen.AV ADVOKAT KNUT SKJÆRGÅRD ( Og igen i dag: Etterlyser afrikaner etter voldtekt ved garasjeanlegg i Oslo.)

Egypten: Al-Qaedas sorte fane vejrer over Tahrir Square

Stunning Vid: See Cleric’s Pro-Bin Laden, Anti-Semitic Rally in Egypt Surrounded by Al Qaeda Flags

Sohns tilbagetog fra Moskva: »Det har jeg aldrig lagt skjul på”

»Jeg har aldrig skrevet under på eller modtager kontanter fra Sovjet til støtte for DKPs arbejde” – Ekstra Bladet, 1991

»Det er ingen hemmelighed, at DKP fik økonomisk støtte fra Moskva. Nogen gange var det cirka 15 millioner om året… Men det var ikke mig, der modtog pengene.” – Ekstra Bladet, 1992

»I 1989 eller 1990 var jeg i en situation, hvor jeg i skarpe vendinger gjorde russerne opmærksom på, at de skulle betale pengene til Terpo Tryk som aftalt.” – Weekendavisen, 2001

»Da jeg fandt ud af, at vi modtog ordrer -eller penge i form af ordrer og andet -så sagde jeg: Det her går ikke, det er simpelthen ikke værdigt -og derfor satte jeg ind med at få lukket Terpo Tryk, Land og Folk og huset i Dronningens Tværgade.” – TV2, oktober 2010

Du vidste i hele din formandsperiode, at der var overfakturering, uden at du tog afstand fra det? »Jamen, ja… det har jeg aldrig lagt skjul på. Det var en del af det. Sådan fungerede det.” –  JP november 2011.  – fra Sohns slingrekurs, B.T. 23.11.2011, ikke online.

Der er flere slags danske kommunister. De der gik selv, de der blev smidt ud, og de der som Sohn og Aaen blev til det sidste, hvor pengestrømmen fra Moskva stoppede, men dog kvikt justerede sig til nye tider med et navne- eller partiskift. De ikke helt frivilligt reformerede. I Danmark er det ikke et problem, at man har tilhørt en totalitær, folkemorderisk bevægelse og har været financieret af udlandet, de facto fjenden under den kolde krig, som i al fald efterretningstjenesten betragtede som en femte kolonne. Vi er anstændige mennesker, det er et større problem at lyve og snyde skattevæsnet. Det er en udflugt i mine øjne, det er Sohns DKP fortid, der er det store problem. Sådan må enhver der har gjort den kolde krig med, se på det. Løgnen er det korte Christiansborgske tunnelsyn. Han skal ikke forfølges med bål og brand, men han skal heller ikke gøres til minister. Dér burde grænsen gå. Ovenfor er så minister Sohns stadier på løgnens vej.

Belgien: 13-årig jødisk pige gennembanket af muslimske piger

Med Stern-journalisten Hans-Ulrich Jörges’ ord længere nede kunne man her sige at “de betragter ikke den 13-årige pige som medborger”. Men ville Jörges selv overhovedet kunne tænkes at anlægge denne vinkel? (LFPC).

Five Muslim Moroccan girls in Belgium beat a 13-year-old classmate, called her a “dirty Jew” and told her to “return to your country.”

The girl, Oceane Sluijzer, has filed a complaint with police after the anti-Semitic attack at a sports training center. The attackers were identified and questioned by police.

Jewish legislator Viviane Teitelbaum of Brussels denounced the “silence” of political leaders and most of media after this attack. […] Belgian Jews in Shock over Beating of 13-Year-old Girl 

RTL.com. interviewer lederen af det østrigske parti Freiheitliche Partei Österreichs, Heinz-Christian Strache.

Asylsøgere uden asylgrund

Så mye som 40 prosent av de som kom hit og som returnerer angrer faktisk på at de tok beslutningen om å komme til Norge. De ser at utviklingen i hjemlandet har gått så bra og at de her har satt livet sitt på vent, sier statssekretær Pål Lønseth i Justisdepartementet.
Rapporten som vi bli offentliggjort i morgen forteller også at svært mange av de som reiste tilbake frivillig løy om hvorfor de kom til Norge.– En god del av dem erkjenner at man ikke hadde behov for internasjonal beskyttelse, men at de kom hit som reelle arbeidsmigranter. Det er forståelig at de har gjort, men det gir ikke grunnlag for opphold i Norge, sier Lønseth.Så langt i år har 1.569 personer reist frivillig tilbake til sine hjemland mot 1.253 på samme tid i fjor. Asylsøkere angrer på at de kom til Norge, Asylsøkere angrer på at de dro til Norge

“I would rather go naked”

“I Egypten har bloggeren og kunstneren Aliaa Magda Elmahdy vakt bestyrtelse ved at posere nøgen på sin blog i protest mod den stigende islamisering af sit hjemland. Nu har dansk-iranske Firoozeh Bazrafkan, der ligeledes er blogger og billedkunstner, ladet sig fotografere nøgen i solidaritet med sin egyptiske kollega.” Firozeeh Barafkan in solidarity with Aliaa Magda Elmahdy. (Aliaa Magda Elmahdy, Egypt’s Nude Blogger, Defiant: ‘I Stand By Everything’.)

Almindelig tysk ligegyldighed overfor kebab-mordene

Hvor mange tyske ofre for tyrkiske indvandrere skal røves, voldtages eller myrdes før tyskere i stort tal går på gaden i protest? Åbenbart flere end den aktuelle score, for os bekendt er det ikke ligefrem modstandere af islam eller multikultur der gør sig bemærket i demonstrationssammenhæng. Og således falder Jörges’ pseudo-slagargument ynkeligt til jorden. En manipulation der udnytter (muligt) sammenfald af gerningsmænd i en række af forbrydelser til at postulere en særlig situation. Men helt ærligt: Skal man endelig opstille moralske regnskaber må man også kunne argumentere for hvorfor en pågående, og større, række af forbrydelser med forskellige gerningsmænd tæller mindre end der er tale om her. Jörges snyder på vægten, for denne udredning foretager han selvfølgelig ikke (Steen/LFPC).

Stern-journalisten Hans-Ulrich Jörges i et interview på N24 i går. “De betragter ikke ofrene som medborgere” :

How many murdered fellow citizens does it take, murdered by Neo-Nazis, till the mass of the people go on to the streets?

Jörges: …We note with some shock that there is no sympathy for the victims. At least not in the majority German society. In a minority milieu there is. Now and then we see a small group of people in a place where there were victims, stand in front of the door in the evening and light candles or hold up signs. Those groups are no larger than 100 people. The majority German society, we learn from this, apparently lives in a mixture of indifference, fear and even contempt towards the Turkish immigrant society that lives alongside it. They have very little to do with one another. They do not feel, do not consider them as fellow citizens.

And if you look at where that comes from, I believe you need to look back at the last year. Last year Thilo Sarrazin rose up to be a folk hero. This man has transported the language of the NPD [German “far right” party they are now talking about banning in the wake of these murders, even though it had nothing to do with them] into the mainstream of society. He started the debate at the end of 2009 with phrases like “The Turks conquered Germany with their higher birth-rate”, they had “no productive function other than selling fruit and vegetables”, they “unceasingly produced little headscarf girls”. When you look back on it now, those are unbelievable phrases. And I say very deliberately that is the language of the NPD. And that book he wrote with over 1.3 million copies sold is the most successful political book since the war – incredible actually.

Læs mere »

Hvis bare Svensson er engageret i den daglige ligestillingkamp i verdensmest ligestillede land, en kamp der udefra snarere ser ud som en kvindelig idologi, der hver dag skal sikre sin for længst allerede vundne dominans, og som ikke har så forfærdig meget med almindelige menskers liv at gøre, så diskuterer de i det mindste ikke noget kontroversielt så længe det skænderi står på. Hvor godt Valerie Solanas politisk manifest SCUM er som teater, er ikke godt at vide, men de meddigtende teaterfolk sætter de kvindelige publikummer på gyldne puder og serverer vindruer og “godis” for dem, mens mændene må sidde for sig på nøgne stole, som skuespillerne ofte vender ryggen til. Det er i al fald temmelig provokerende, hvis ikke manifestet er. Er SCUM ironisk ment? Svært at sige. Valerie Solanas skød Andy Warhol og en anden, og hun ville have skudt en tredje mand, hvis ikke pistolen jammede. Det var ikke ironi. “Det er nedslående at begynde at indse, at jeg indgår i en undertrykkende struktur, bare i egenskab af mit køn. Det er ikke så morsomt at blive konfronteret med,” siger stykkets mandlige instruktør, der er en rigtig velopdragen statsfeminist. Har han aldrig hørt om kønsskifteoperationer? tænker man først, men så har man dog alligevel aldrig hørt om kirugi udført på sociale konstruktioner. Jeg går ud fra, instruktøren føler sig medskyldig i, at Solanas endte som narkoman og prostitueret.

Således fortsætter de pludrende klasser i Stockholm dag for dag for dag for dag, skønne spildte kræfter, men tænk engang hvis Sverige en dag bliver et land, der består af lige dele muslimer/jihadister og radikalfeminister, tanken er svimlende. Men ingen får mig nogensinde meldt ind i det slagsmål, lad de rene af hjertet komme til. – (Svensk feminism väcker uppmärksamhet, Turteatern ger – manshat för skolbarn.)

“De lyckades – trots uppväxten i Sverige”

Rubrikken har fascineret mig et par dage, jeg læser ellers aldrig Aftonbladet – forbud fra min læge, men efter at have overlevet SCUM, blev jeg kry. Man kan spørge, hvad der var blevet af Zlatan, hvis hans far var blevet hjemme i Bosnien. Eller hvad der var blevet af kronikøren, hvis hun ikke var bortadopteret fra Sydkorea. Hun har da lært sit nye hjemlands selvpiskende normer, hun er ligesom Lena Sundstrøm en dygtig pige, der er mere katolsk end paven:

En sak är klar: Vi kan sola oss i glansen av Zlatan, men inte ta åt oss någon ära. Visst, vi gillar fotboll och hyllar gärna våra hjältar i framgång. Men Zlatan har inte lyckats tack vare Sverige och den svenska samhällskulturen, utan trots densamma – eller möjligen härdad av den misstro, de ifrågasättanden, klagomål, protest­listor och nedtryckningar som han har mött. Det stöd han har fått i Sverige är av några enskilda individer som inopportunt valt att trotsa ingrodda normer. Tove Lifvendahl.

Dagens Fjordman – und kein Ende

Norge er i krise, det er der ingen tvivl om, man må også på dens baggrund tage dens forskellige udslag alvorligt. Men når det er gjort, så er der ingen tvivl om at man er vidne til en frenetisk politisk positionering og en abekastning i Norge, som mere påkalder sig interesse som krisereaktion, end for sit egentlige indhold. Vi får ikke læst det hele, men vi prøver at hænge på så godt som muligt. Det er svært at sige noget nyt og interessant i det klima. Hvis Norge ikke havde Peder Jensen, måtte de opfinde ham. Korstog mot islam, Fjordman uten vilje til analyse, Raymond Johansen angriper ekstreme etter 22. juli, Oppgjør med Fjordman. Grenser for åpenhet og debatt.

“Forsoning” mens gerningsmanden er på fri fod

Mediedækningen af multikulturel kriminalitet følger et helt slavisk mønster hvor apologien og relativeringen af skyld ikke kan komme hurtigt nok. Vi ved ikke i skrivende stund om barnevoldtægtsmanden i Gullestrup kom fra denne bebyggelse, eller om han overhovedet var somalier. Bortset fra uvenlige tilråb på gaden og enkelte drabelige udmeldinger til frokostpressen, er vistnok ikke ét hår blevet krummet på en ghettobeboers hovede i Gullestrup efter voldtægten af den 10-årige pige der. Alligevel skal denne historie i JP vægtes i retning af bodsgang for de lokale somaliere for det ‘overgreb’ som vrede over barnevoldtægt har været for dem. Og det er jo slet ikke fordi somaliere gør sig særligt bemærkede i kriminalitetssammenhæng. Der gås lige til essensen i første sætning her – hypotetisk selvtægt sidestilles med reel barnevoldtægt (LFPC).

Selvtægt og voldtægt er på dagsordenen på aftenens beboermøde i Herning-forstaden Gullestrup. […]

Ifølge TV2 News er forstaden efter voldtægten blevet splittet på grund af mistanken mod en bestemt gruppe beboere. Politiet har dog snakket med de somaliske unge og har ikke fattet mistanke til nogen af dem. […]

Tirsdag skal beboermødet dog gøre op med denne splittelse samt få ro og orden tilbage i området, selvom gerningsmanden fortsat er på fri fod. […] Gullestrup går til forsoningsmøde

(Billedet har ingen direkte relevans til teksten, det var blot for godt til at smide ud. Marx som den proletar han ville have været, hvis ikke han havde kunnet leve for andres penge hele sit liv.)

Mange med kendskab til bolsjevismen – eller marxismen-leninismen, som den senere kom til at hedde – er slået af de mange lighedstræk med islam.Der er tale om totalitære ideologier og politiske bevægelser, som gør krav på total styring af samfundet og menneskelivet helt ind i det private. Der sker en opdeling af mennesker i rene og urene.

Der kræves respekt, lydighed og underkastelse. De, der ikke underkaster sig, bliver udgrænset, brændemærket eller likvideret. Et omfattende stikkeri sørger for, at borgerne holder sig på den rette sti og adlyder de ideologiske instrukser.
Tilhængerne af disse ideologier er ikke loyale over for det land, de lever i, men over for en international bevægelse, der lover et kommende tusindårsrige.

I sin bog fra 1921, Bolsjevismen i Teori og Praksis, sammenlignede den engelske filosof Bertrand Russell islam med bolsjevismen. I begge tilfælde var der tale om noget radikalt nyt. Russel havde haft lejlighed til at mødes og tale med Lenin året før i Kreml og var blevet slået af mandens brutalitet……..Hver djævel har sin tid, kronik af professor Bent Jensen. – (Om kronikken: Forsker: EU skriver gravskrift med afvisning af kristen arv.)

Oslo politi: “Vi har tabt byen”

Der kvinner voldtas ute i oslonatten, der ranes menn i langt større omfang. Bare de siste ti årene er mer enn 4000 personer blitt ranet i Sentrum og Grønland politistasjons område, de fleste unge menn. Sturla Nøstvik er ransoffer nr. 351 bare på Grønland i år, mens det i samme periode er anmeldt drøyt 50 overfallsvoldtekter i hele Oslo. Ranerne spiller på frykt, vold og harde trusler som setter spor i ofrene. Politioverbetjent Inge Sundeng på Grønland betegner dem som «de litt glemte ofrene». [..]

Politiet oppsøkte Sturla Nøstvik da han var på legevakten til behandling etter ranet. De gikk rett på sak. Fra politifolkene fikk Nøstvik vite at unge menn i en ransgjeng hadde utført mange tilsvarende ran på Grünerløkka og områdene rundt de siste ukene.
– De sa at alle har krav på å føle seg trygge, men at de ikke har mulighet til å forhindre ranene. “Vi har tapt byen”, sa de. Så spurte de om jeg kunne gjette hvor mange patruljebiler de hadde ute i sentrumsgatene denne kvelden, sier Nøstvik. – De ga selv svaret, nemlig at to bilpatruljer var ute. Ransoffer nr. 351, Grønland

Det er altid godt at høre det fra hestens egen mund og i avisen, så slipper man nok for selv at blive kaldt “ekstremist” og “opvigler” i en uges tid. De samme signaler har Malmø Politi for længst sendt ud via meget sekundære kilder, skønt enhver der kigger efter, kan se at de har mistet magten for længe siden, undtagen svenske journalister, der ikke vil. Det gælder alle tre store svenske byer, ens sikkerhed påhviler i høj grad én selv.

Hvis man forudsætter at summen af magt forbliver konstant, så vil den nu fordele sig ud på X-antal på andre aktører, eftersom de der burde have den, kun delvis har den. Det vil uvægerligt medføre at selvtægt i må forventes i tiltagende før eller senere, og den vil utvivlsomt også komme til foreligge i form af modterror. Det er bla. PET, der forsøger at overvåge den samfundsmæssige forfaldsproces. I øjeblikket forgår der det, at de der har råd køber sig sikkerhed i en ekspanderende sikkerhedsbranche, mens de der ikke har, må selvorganisere sig. Den røde, internationale solidaritet rammer de hjemlige svage først og hårdest.

Skylden for det påligger udelukkende forbryderne, voldsmænd og politikerne, ligesom ingen fornuftige mennesker vil skyde skylden for Breivik på andre end ham selv, og de politikere der har skabt hans forudsætninger. Man skal være intellektuel eller medskyldig politiker for at mene, at Breivik skyldes dem der har beskrevet hans emner i ord og billeder. Om kunsten abekastning, tør man nok spå at vi kun har set den spæde begyndelse. Vil man ikke stå model til den udlægning af årsag og virkning, som vi har set efter Breiviks terror, er det snart man skal tjekke ud af den offentlige samtale om masseindvandringen. Har man allerede glemt, at det kun er begyndelsen, – det er ikke længere siden end den 27 juli at Politiken skrev Terroristens holdninger kom fra netværk stiftet i København, – så læs norske (og svenske) aviser hver dag, for at blive mindet om det. – Om et år eller to kan man høre denne historie i TV-Avisen under “diverse/udland” – se nedenfor.

UK: Ofre for grooming groft svigtet af politiet

Som jeg plejer at skrive er flysikkerheden et af de vanskeligste områder at opretholde multikulturalismens facade på – illusioner om at truslen lige så vel kan komme fra de allestedsnærværende højreekstremister, kristne fundamentalister eller nonner i kørestol som fra muslimer, kan i sidste ende koste menneskeliv. Her sættes berøringsangst og politisk korrekthed under et helt uafviseligt pres op imod simpel overlevelsesdrift.

Måske kan det samme siges om de pågående erobringstogter mod vestlige kvinder i bl. a. Oslo og Storbritannien. Spørgsmålet er om TV-Avisen med sine åbenlyse løgne og manipulationer i dækningen af Oslo ender med at undergrave sin egen troværdighed yderligere i stedet – kvinder i de udsatte aldersgrupper ved godt hvem de skal vare sig for ude i byen. Groomingsagerne fra Storbritannien adskiller sig for så vidt at der her gås målrettet efter svage piger som sikkert er vanskeligere at nå gennem oplysningskampagner. Men truslens karakter kan umuligt være ukendt ude i befolkningen, og kan umuligt dækkes af multikulturel glasur og relativering, eller af sproglig indpakning som “Asian”: Der er i det store hele tale om muslimske mænd af pakistansk afstamning (LFPC).

The Government has finally answered the call to protect vulnerable children in danger of sexual exploitation. It will, this week, publish a National Action Plan designed to make the issue a ‘top priority’ for every local authority.

The news comes amid a devastating report into the failures of police and care agencies to protect teenage girls who have been groomed, raped and sold by male gangs, most of whom are Asian.

The mother of one teenager from Leeds, who attempted suicide after a gang rape, said her daughter was the victim of a ‘broken system.’

‘Everyone failed her,’ she told The Times. ‘There was no sharing of information. ‘They (police) had the names and knew where they (abusers) worked yet the men who did this have never once been arrested or spoken to by the police.’ […] Bring these evil men to book: Asian gangs who groom teenage girls for sex to be finally targeted in crackdown

Den idylliske tone forsvinder ved minut 2:11.

TV-Avisen: Hvis du vil vide mindre – senere

TV-Avisen havde iaftes et indslag om bølgen af overfaldsvoldtægter i Oslo. For det første var det i 2010 at den epidemi af overfaldsvoldtægter først fik stor mediedækning i Norge, og ikke mindst at alle forbryderne var udlændinge, en stor del asylsøgere. Da stormen rejste sig for anden gang, var det i maj i år, altså for et halvt år siden.

I modsætning til i Sverige, er de norske kilder mange og gode, og det kan derfor kun være med fuldt overlæg, at TVA laver et indslag som i aftes. TV-Avisen nævner ikke forbrydernes og ofrenes oprindelse og de nævner ikke at norsk politi vil have asylsøgere spærrret inde, for at dæmme op for voldtægterne, de nævner ikke at landet som helhed er berørt, den ellers slagskraftige politiefterforsker Hanne Kristin Rohde er i klippet reduceret til et lam, der taler om “syge gerningmænd”, hvad intet tyder på, og de nævner end ikke politiets rapport Voldtekt i den globale byen, der havde sine mangler men dog også sine fakta. Man spørger sig, hvad DR overhovedet skal spendere en billet til Oslo for for så lidt så sent. TV-Avisen fra minut 26:50. – Læsetips til DR fra maj 2011: Ubehageligt faktum, Vil helst ikke ta i det og her er Hanne Kristin Rohde når hun ikke er udsat for TV-Avisens klippebord og journalist Asger Mow: NRK – Overfallsvoldtekt, Kultur, Kvinnesyn.

TV-Avisen er ikke bare pop og overflade på det faktuelle. De er også pjat, når de møder mennesker. Asger Mow chatter med nogle nattevagter og nogle tøser der skal i byen, hele indslaget er én hån mod tvangsudskrevne licenbetalere og ikke mindst mod ofrene. Både i Sverige og i Norge har flere helt unge kvinder begået selvmord ovenpå udlændinges (gruppe)voldtægt af dem. Man skal ikke kradse meget i norske medier, før man indser omfanget af den tragedie, norske politikere udsætter deres kvindelige borgere for, og TV-Avisens mangel på troværdighed og alvor smager rigtig ilde: Voldtekten ødela ekteskapet:

«Det er umulig for meg å nyte hans kjærtegn og tilnærmelser. Jeg merket at hans kjærtegn heller ikke er som før. Det er som om jeg og min kropp er blitt noe skittent som han må ta på fordi det var en del av ekteskapet. Ikke fordi han elsker meg, eller ønsker å berøre meg. Han er hos meg fordi han synes synd på meg,» forteller Karianne.

TV er fast-food, dvs. tomme kalorier uden smag, ikke mindst når hovedpointerne i historie negligeres. Sådan skal det være, det må være en fællesbelsutning på de forenede journalistuniversiteter. Bloglæsning er også fastfood, men hvor er der færrest kalorier: På seks minutters TVA  eller på det ene minut, det tager at læse dette? Rent bortset fra at vi beskrev dette grundigere og mere åbent for 6-15 måneder siden.

25% af Bryssels befolkning er muslimsk

Der er en dyb ironi eller måske netop en højere mening i (vælg selv) at “Europas hovedstad” er i færd med at blive ikke-europæisk. Van Rompuy som Kaliffen af Bryssel, Barroso som stormuftien. Bryssel er et slot bygget på sand fra Sahara og det er åndeligt og nu snart også fysisk forbundet med Europa, som Mont Saint Michel er det med Normandiet. (Muslim Europe: the demographic time bomb transforming our continent.)

More than 250,000 residents out of a total population of one million in Brussels have Muslim roots, according to a study carried out by the Catholic University of Louvain in Belgium and published in the Belgian media Friday.
The study was carried out by Felice Dasetto, a sociologist and a professor at the university who is considered to be an expert in issues relating to Muslims in Belgium.Brussels the political capital of the European Union accounts for half of the total number of Muslims in Belgium.The figure puts Belgium among other European cities with a big Muslim presence like Birmingham in the UK, says the study. It claims that the Islamic presence is becoming more and more visible in Brussels with more mosques and minarets, more women wearing a veil and more Muslim organisations.Belgium: 25 Percent Of Brussels Population Is Muslim (Un quart des Bruxellois sont musulmans, Belgique : un quart des Bruxellois sont musulmans.) Se også Søren Kern: Brussels: The New Capital of Eurabia

“Nogle unge drenge, der har for lidt at gå op i…”

Det var en noget hærget Egedal Kirke, der søndag eftermiddag ringede til gudstjeneste i Kokkedal. Lørdag aften har flere gerningsmænd nemlig kastet brosten gennem syv af kirkens store facade-ruder, ligesom der har været øvet hærværk mod kirkens alter. Menighedsrådsformand i Karlebo Sogn, Ellen Rosenstand Ladhøj, var søndag stadig chokeret oven på episoden, men hun slår fast overfor Frederiksborg Amts Avis, at hun ikke tror angrebet er religiøst motiveret.

Jeg tror det er nogen drengestreger, der er gået helt over gevind. Der har desværre været en del umotiverede voldsepisoder i lokalområdet, og det er meget muligt, at det er nogen unge drenge, der har for lidt at gå op i, som måske kunne finde på den slags, siger Ellen Ladhøj. Det er ikke første gang den afsidesliggende kirke er udsat for hærværk. Alter ødelagt efter hærværk mod kirke (se foto) Ødelæggelser for 250.000 kroner iflg. TV 2 Lorry.

Tager man ghettobyen Kokkedal midt i whiskybæltet, rigmændenes lokale sociale eksperiment a la Christiania, tilsætter sin viden om angreb på tyske og franske kirker (og kirkegårde og præster), så kan man nok roligt afvise Ellen Ladhøjs besværgelser og tage de varsler til sig, der ligger i historien. Kirken ligger 250 meter fra de nærmeste boligblokke. Dette er ikke tilfældigt, umotiveret hærværk. Det er ikke bare gennemtænkt, det er også systematisk.

Og selv i det tilfælde at hærværket skulle vise sig ikke at være “religiøst motiveret” i en betydning af forsætlighed og planlægning, har hun ikke noget som helst at have sit “tror” i. Har hun nogensinde hørt om Omars Pagt og de begrænsninger der historisk har været på kristnes ret til at dyrke deres religion under muslimsk herredømme, eller om Koranen 9:29 som forlæg for diskrimination af kristne? Ved hun noget som helst om det raseri de egyptiske kopteres kirkerenoveringer mødes med af det omgivende muslimske samfund? Ved hun hvor vanskeligt det er at få tilladelse til opførelse af kristne kirker i Tyrkiet? Menighedsrådsformanden burde holde sin “tro” som et anliggende mellem hende selv og hendes Gud. Først når der er etableret statistisk dokumentation for at moskeer har samme sandsynlighed for at blive ramt af hærværk i kvarterer som dette kan hun tale om mangel på religiøs motivation.

Ellen Ladhøj vender den anden kind til, som det er hendes refleks. Drøm videre, luk kirken eller se virkeligheden i øjnene. Det kan have lange udsigter, den lokale præst hedder Sara Auken (Steen/LFPC).

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Omkring 3 000 små pojkbebisar i Sverige blir varje år stympade genom omskärelse. Sedan två år tillbaka är landstingen skyldiga att utföra den här rituella knivskärningen på små gossebarn av så kallade ”religiösa” skäl, det vill säga på grund av högljudda krav från framför allt muslimska kravmaskiner. Svenska läkare är alltså tvungna att skära i fullt friska pojkars könsorgan som eftergift åt flera tusen år gamla religiösa föreställningar. Vem som betalar notan för de medicinskt omotiverade ingreppen – samtidigt som sjukvården går på knäna? Givetvis skattebetalarna.

Omskärelse av barn som inte själva kan välja är kvalificerad barnmisshandel. I det av PK-eliten upphaussade ”mötet mellan kulturer” avtecknar sig nu prislapparna för mångkulturen på löpande band. Den grupp som betalar det högsta priset är – som vanligt – barnen. Det är de som är de stora förlorarna i det mångkulturella samhället; uttänkt av vuxna, beslutat av vuxna, genomfört av vuxna. Sedan massinvandringen inleddes på 1970-talet har antalet anmälda fall av barnmisshandel ökat dramatiskt. De senaste 30 åren har antalet tredubblats. Kirurgiska ingrepp i friska små pojkars könsorgan är bara toppen på isberget. De sker fullt lagligt och enligt direktiv från socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt riksdag och regering.

”Förbjud omskärelse av religiösa skäl!”

När regeringens förslag om omskärelse behandlades av riksdagen rådde förkrossande enighet om det förträffliga i att låta små pojkar få sina könsorgan deformerade, bara det gjordes av läkare. 85 -100 procent av riksdagsledamöterna röstade bifall till regeringens förslag.

Elva personer, därav flera läkare, kräver nu i en artikel på Dagens Nyheters debattsida att rituell omskärelse av små pojkar i religionens namn ska stoppas. Artikelförfattarna skriver:

”Om vi vill bli betraktade som progressiva kan vi inte fortsätta att villkora barns kroppsliga integritet. Vi missar även barnkonventionens intentioner när vi utgår från att barn som föds in i en ”icke-västeuropeisk kontext” inte har individuella rättigheter. Frågan är politiskt mycket känslig, men regeringen måste nu lyfta frågan om ett förbud för omskärelse.”

Gränslöst fjäskande för minoriteter

Upprepade gånger påpekar artikelförfattarna att frågan är ”politiskt mycket känslig”, ”kontroversiell” och ”för många obekväm”. Men varför är den det? Är religionen lokaliserad till det manliga könsorganet? Var finns det kontroversiella i att skydda små barn mot medicinskt omotiverade ingrepp med livslång verkan? Det borde väl vara självklart?

Nej, det är inte självklart. Inte i Sverige 2011. I alla tider och alla länder råder ett gediget och oreflekterat vuxenperspektiv. Regelmässigt sätts vuxnas intressen före barns behov och intressen. Specifikt just för Sverige är det gränslösa fjäskandet för olika etniska och religiösa minoriteter, i det här fallet i synnerhet högröstade muslimer (men även judar) som kräver att få fortsätta stympa sina söner som man gjort sedan Muhammeds dagar. Den manliga förhuden intar en central position i både judisk och muslimsk tro. I den arabiska sandöknen på 600-talet var det ont om tvål och vatten och svårt att hålla snoppen ren. Skillnaden är att nu finns som bekant god tillgång på tvål och vatten, åtminstone i de nordiska länderna. Ytterligare ett skäl att skära bort förhuden på friska pojkar är att i enlighet med islams förhistoriska och sjukliga syn på sexualitet förhindra onani och därmed sexuell njutning utanför äktenskapet.

”En oåterkallelig märkning av barnet”

Det underförstådda hotet om sjukvården inte tillhandahåller det begärda karvandet är så kallad ”köksbordskirurgi”, det vill säga att ingreppet utförs av amatörer under bristfälliga hygieniska omständigheter, något som kan leda till irreparabla tragedier. Dödsfall har inträffat, även när läkare har utfört ingreppet. Artikelförfattarna skriver:

”Detta är givetvis en legitim oro, och ett inte helt otänkbart utfall. Argumentet håller emellertid inte då lagar stiftas oavsett om samhällsmedborgare kan tänkas bryta mot dem eller ej. Könsstympning av flickor är förbjudet i svensk lag men det finns skäl att tänka att även det genomförs i osäkra miljöer. Barnaga är förbjudet i Sverige, detta förbud hindrar tyvärr inte föräldrar från att misshandla sina barn. Det är likväl ett principiellt viktigt förbud som visar på samhällets syn på barn som rättighetsbärande individer.”

”Att visa empati och respekt för vuxna människor som önskar skära i sina barns friska kroppar innebär emellertid ett ställningstagande som vänder barnen ryggen. Empati och respekt bör i detta sammanhang visas de som ingreppet utförs på, inte för dem som står vid sidan av och firar den oåterkalleliga märkningen av barnet.”

”Religionsfrihet är inte rätten att ställa krav”

Motståndet mot omskärelsetvånget bland barnkirurger har hela tiden varit stort. En av DN-artikelns undertecknare är Gunnar Göthberg, överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Han är en av dem som länge har motsatt sig religiös omskärelse på små pojkar. I en artikel i Svenska Dagbladet 2009 säger han:

”Religionsfrihet innebär inte rätt att ställa krav, bara rätt till acceptans. Vi behöver en genomgripande belysning om vad som är religiös rättighet, vad som är religiöst önskemål och vad som är juridiskt och moraliskt acceptabelt.”

Bengt Westerberg – en av dem som bär ansvaret

Bland DN-artikelns undertecknare återfinns häpnadsväckande nog Bengt Westerberg, en av dem som bär det tyngsta ansvaret för att omskärelseproblematiken och andra kulturellt och religiöst betingade värdekollisioner nu briserar med full kraft i Sverige. Bengt Westerberg var folkpartistisk vice statsminister och socialminister i Carl Bildts borgerliga regering 1991-94 som öppnade Sveriges gränser på vid gavel för en invandringsexplosion från Balkan – samtidigt som Sverige upplevde den värsta ekonomiska krisen i modern tid.

På valnatten 1991 gav denne toleranspredikant intoleransen ett oförglömligt ansikte när han demonstrativt reste sig ur soffan och lämnade tv-studion när de nyinvalda representanterna för Ny Demokrati kom in i studion. Som ordförande i Röda korset har Bengt Westerberg med särskild omsorg omhuldat utlänningar som utan asylskäl uppehåller sig illegalt i Sverige och gjort sig känd för uttalanden som ”Människosmugglare borde kallas hjältar” (2008). Har även Bengt Westerbergs våta pekfinger nåtts av insikten att det mångkulturella samhället håller på att rämna i sina fogar?

Barnmisshandeln ökar dramatiskt i Sverige

Barnaga är förbjuden i lag i Sverige sedan 1979. I Norge förbjöds den 1987 och i Danmark 1997. Knappt trettio länder har förbud mot att slå barn. I Föräldrabalken sägs följande:

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

Föräldrar äger inte sina barn. Vi äger inte barnens kroppar, inte heller deras själar. Barn är ett lån som föräldrar ska skydda, vårda och hjälpa till en sund utveckling. Det är det allt färre föräldrar som inser. Barnmisshandeln ökar dramatiskt i Sverige, framför allt i den yngsta åldersgruppen, barn 0-6 år. I den åldersgruppen har antalet anmälda fall av misshandel sedan 1981 ökat med chockerande 1 195 procent. Allra störst är ökningen efter 2005 – mer än en fördubbling på bara fem år. 2001 anmäldes 923 fall av barnmisshandel i gruppen 0-6 år. Under 2010 anmäldes 2 550 misshandelsbrott i samma åldersgrupp. Det är en ökning med 17 procent jämfört med året innan. Barn blir slagna, sparkade, slängda, knuffade, skakade, slagna med tillhyggen, nypta, bitna, rivna och utsatta för försök till strypning. En förkrossande majoritet av förövarna är barnets egna biologiska föräldrar.

Mycket stort mörkertal

Mörkertalet är särskilt stort när det gäller de yngsta barnen, eftersom de inte själva kan berätta vad de har utsatts för. Det vanligaste är att misshandeln sker inomhus, i det egna hemmet. Det bidrar till att brotten är svåra att upptäcka. Enligt Brå (Brottsförebyggande rådet) beror merparten av ökningen sedan 2005 på att allt fler föräldrar misshandlar sina barn. Misshandeln är sällan en engångsföreteelse – föräldrar som misshandlar sina barn gör det vid upprepade tillfällen. Om ett av barnen i familjen får stryk är det vanligt att också syskonen och mamman är utsatta.

Flera yrkeskategorier har enligt lag skyldighet att anmäla redan när de misstänker att ett barn far illa. Anmälningsskyldigheten omfattar till exempel personal inom barnhälsovård, barnomsorg, skola och sjukvård. Anmälningsskyldigheten betyder naturligtvis extra mycket för de minsta barnen som inte själva kan be om hjälp. Ändå är det vanligt att inte anmäla utan istället blunda och tänka på något annat.

I åldrarna 7-14 år är ökningen av de anmälda misshandelsfallen nästan lika stor som bland de yngsta barnen – 1 085 procent sedan 1981. Mot barn i åldern 7–14 år anmäldes 9 000 misshandelsbrott under 2010. Det är värt att notera att sexuella övergrepp inte ingår i den här statistiken.

Utrikes födda föräldrar klart överrepresenterade

Hur ser förklaringarna till den här dramatiska ökningen ut? Är det så att svenska föräldrar plötsligt började slå sina barn rent infernaliskt efter att lagen mot barnaga trätt i kraft 1979? Knappast. Självklart slår även svenska föräldrar sina barn. Men mångdubblingen av antalet misshandlade barn handlar till största delen om nya kulturmönster och andra sätt att se på barn och barns rättigheter och behov som har gjort sitt intåg med massinvandringen sedan 1970-talet. Den nordiska traditionen att inte slå sina barn står ganska ensam i världen. I de flesta kulturer ses barnaga som en naturlig del av barnuppfostran.

Enligt politiskt korrekta Dagens Nyheter är ”det som ligger bakom det ökande antalet polisanmälningar de senaste tio åren i stort sett höljt i dunkel.” Dunklet vilar möjligen över Dagens Nyheter, men den Brårapport som har analyserat misshandel av barn 0-6 år visar att utrikes födda föräldrar är klart överrepresenterade som förövare. Mellan 2005 och 2009 har de utrikes födda föräldrarnas andel av personer anmälda för barnmisshandel ökat från 48 till 54 procent. Omkring hälften av de föräldrar som polisanmälts var tidigare dömda för brott.

Vuxna sviker – vågar inte anmäla

Evin Rubar, journalist med kurdiskt ursprung, gjorde 2007 dokumentären ”Det svenska sveket” om myndigheters, politikers och organisationers syn på barnaga i invandrarfamiljer. (Filmen går tyvärr inte att se på nätet på grund av SVT:s snålgnetiga visningsregler.) Hon visade att när invandrarbarn i Sverige får stryk och misshandlas vågar myndigheterna inte reagera.

Berörd personal är rädd för att hjälpa de drabbade barnen och bli stämplade som ”rasister” eller ”främlingsfientliga”. Med öppna ögon struntar man i anmälningsskyldigheten och sviker barnen av omtanke om sitt eget skinn och karriär.

I arbetet med filmen gick Evin Rubar och filmteamet igenom samtliga LVU-domar (LVU = lagen om vård av unga) från 2005. Det visade sig att 75 procent av de barn som omhändertagits kommer från hem med utländsk, utomnordisk bakgrund. Det visade sig också att våldet mot barn generellt ofta är mycket grövre än man trott. Ofta används olika sorters tillhyggen – slag med käppar, bälten och sladdar. I Köpenhamn görs 90 procent av alla tvångsomhändertaganden av barn i invandrarfamiljer, enligt psykolog Nicolai Sennels i boken ”Blandt kriminelle muslimer”.

93 procent berättar inte

I en doktorsavhandling av Eva-Maria Annerbäck tillfrågades 8 500 elever i högstadiet och på gymnasiet i Sörmland om de någon gång har misshandlats av en vuxen. Av de tillfrågade ungdomarna svarade var sjunde ja på frågan om de blivit slagna. Det betyder att 15 procent av alla barn har utsatts för misshandel, trots att det är förbjudet i svensk lag. Av dem som blivit slagna har bara 7 procent rapporterat våldet till en myndighet, som till exempel skola, polis eller socialtjänst.

”Det betyder att mörkertalet är mycket stort. 93 procent av dem som blivit slagna har inte berättat det för någon” säger Eva-Maria Annerbäck i tidningen Dagen.

Utlandsfödda föräldrar är en av de riskfaktorer hon pekar på. Stress och belastning på föräldrarna, till exempel arbetslöshet, dålig ekonomi, sjukdom i familjen är andra riskfaktorer.

Misshandel i somaliska familjer

Læs mere »