Interview med Theodore Dalrymple af Lars Hedegaard

I mere end én forstand er England et land på sygedagpenge, og den engelske kulturkritiker Theodore Dalrymple ser ikke mange chancer for helbredelse.

Fisk og samfund har noget til fælles: Når de går i forrådnelse, starter råddenskaben i hovedet og breder sig derfra.

I bog efter bog og artikel efter artikel har den engelske samfunds- og kulturkritiker Theodore Dalrymple skildret Englands – og særligt den engelske arbejderklasses – opløsning i normløshed, dårlige og selvdestruktive vaner, moralsk deroute, grimhed, uvidenhed og dumhed. Men det startede ikke på samfundets bund. Forrådnelsen begyndte i toppen – hos eliten – hvorfra den har inficeret resten.

Sappho har længe ønsket at få en samtale med manden, hvis litterære produktion i mange henseender kan sammenlignes med George Orwells og Charles Dickens’, og chancen bød sig lørdag den 20. maj, da Dalrymple var i København for at tale til Borgerligt Netværk. Læs videre på Sappho

Læs mere »

En boende i området skriver till Sydsvenskan:”Jag vill bara att regeringen ska reagera och göra något skit åt detta.”

Strax efter klockan 22 larmades polis och räddningstjänst till Ramels väg sedan en fyrhjuling och en mc satts i brand vid bensinstationen. – När patrullerna kom till platsen möttes de av stenkastning från ett antal personer på platsen, säger Skånepolisens informatör Nils Norling.

Klockan 22.53 kom en nytt larm. Den här gången handlade det om en brand i ett sophus på Ramels väg. Det övertändes snabbt och totalförstördes. Branden misstänks vara anlagd. Stor polisinsats vid Ramels väg, Uppror i Rosengård i natt. Rosengårdsbränder och stenar – försökte ta vapnet från polis. – Se 18 maj: Forår i Township Tensta.

Kontekst

Fra parlører til første semester på ethvert universitet. Vi andre kalder det “sammenhæng.” Når man citerer koranens mange voldelige passager, får man at vide, at “det er taget ud af kontekst.” Her bliver det sat ind i kontekst, noget så grundigt:

Europarådet angriber den danske pressefrihed

Ja, de angriber sådan set alt hvad der rører sig Europarådet:Danmark har problemer med racisme. I radionyhederne på DR kl. 16 sagde en englænder (citeret efter hukommelsen, for udsendelsen er efterfølgende ændret i online-udgaven til et indslag med en bukkende og skrabende Marianne Jelved): “Danskerne kan lige så godt vænne sig til, at flygtningepresset ikke går væk af sig selv.” Hvad han ellers sagde, har DR ved nærmere eftertanke besluttet sig for at forholde offentligheden, men meningen var, at vi skulle holde op med at modsætte os udlændinges overtagelse af vores land. Forståeligt at DR arkiverede det lodret, det kunne jo gavne misliebige personer, der ikke stemmer på de Radikale som journalisterne.

Europarådets generalsekretær er normanden Torbjørn Jagland, der midt under den rygende Muhammedkrise i april 2006 faldt Danmark i ryggen med heltekvadet: Islamofobi vårt nye spøkelse? Det er til sådanne typer som denne præmiekryster og defaitist, vi har forskrevet vores ret til at bestemme hvor mange udlændinge vi vil have ind, og hvordan vi vil behandle dem. Hvornår ser vi en statsminister der melder os ud af dette utålelige formynderi fra en samling fuldstændigt tilfældige politikere? Et par smagsprøver fra rapporten, der ikke er underskrevet af nogen navngiven person, selvom det er tænkeligt at DR’s slettede englænder er en af forfatterne. På den ene side er dansk presse fri, på den anden side ville det være rart hvis…….

86. ECRI henstiller indtrængende til de danske myndigheder, at de med alle til rådighed stående midler, men uden utidig indblanden i den redaktionelle frihed, gør medierne opmærksomme på behovet for at sikre, at de oplysninger, som de formidler, ikke danner grobund for et fjendtligt klima mod medlemmer af de grupper, som har ECRIs særlige interesse. Det henstilles tillige, at myndighederne støtter ethvert initiativ taget af medierne på dette område, og at de tildeles de nødvendige ressourcer til tilrettelæggelsen af indledende og intern undervisning i menneskerettigheder i almindelighed og racismeproblemer i særdeleshed.

ECRI opfordrer indtrængende myndighederne til at tilskynde medierne til at iværksætte en intern debat om den fremstilling, de giver af islam og muslimske samfund, og om deres ansvar for at undgå at befæste fordomme og formidle ensidig information. Dette er beskrevet i ECRI`s Generelle Henstilling nr. 5 om bekæmpelse af intolerance og diskrimination mod muslimer.

Læs mere »

“Politisk ønsketænkning har ført os ud i krisen”, siger Sarazzin. TV-Tipp: Sarrazin-Interview auf 3sat. Det er ikke nogen kioskbasker, det er på tysk og om økonomi, men det er som bekendt Sarazzins spidskompetence. Henryk Broder anmelder bogen i Die Welt: Sarrazin hat einen sehr deutschen Nerv getroffen.

Mens Sarazzin begrunder den tyske EU-politik med en soning for Holocaust, bliver hans nye bog fordømt inden nogen har læst den. Dette vidner om en totalitær tankegang.

Thornings svenske tilstande

Endelig tager Sverige fat på Islamdebatten skrev Mrutyuanjai Mishra forleden. Jo da, men er det så vigtigt, når svenskerne er stillet overfor et massivt fait accompli? Debatten gør hverken fra eller til, og desuden er den præget af at deltagerne har været holdt hen i stor uvidenhed, så der er langt mellem snapsene. Den svenske debat er en ‘efterdebat’, det er en bo-opgørelse. Med over 500.000 muslimer i landet og over 26 % af befolkningen med udenlandsk, overvejende ikke-vestlig baggrund, så har det demografiske tog forladt perronen for længe siden. Politikerne har afskaffet Sverige, befolkningen har bare ikke opdaget det endnu. Man skulle ellers tro, at velfærdens lodrette fald ville vække nogen, men ikke. En arbejdsløs svensker får nøjagtig halvdelen af det i udbetaling, han fik i 1975. I Danmark er spørgsmålet: Når Thorning, Vestager og LA at sætte mine efterkommere i en lignende situation? Nyrup og Jelved lagde en solid bund, om jeg så må sige.

Uden nogen synderlig offentlig debat er regeringen godt i gang med at ændre udlændingereglerne, så den ikkeuddannede landarbejder fra Pakistan eller Tyrkiet får lettere adgang til familiesammenføring i Danmark.Det mener velfærdshistorikeren Gunnar Viby Mogensen, der er forfatter til tobindsværket ”Det Danske Velfærdssamfunds Historie” og tidligere chef for Rockwoolfondens Forskningsenhed

”1000 personer er ikke noget voldsomt tal. Men alligevel kan konsekvenserne af lempelserne blive alvorlige. De udvider den personkreds, som det danske samfund er forpligtet til at underholde. Vi må kunne tale åbent om konsekvenserne af de nye regler. Men måske er vi ved at havne i en slags svenske tilstande, hvor vi ikke tør diskutere integrationsproblemerne åbent,” siger Gunnar Viby Mogensen.Eksperter: Lempelser åbner for flere dårligt uddannede indvandrere

Fjordman: Breiviksagens ‘islamofobieksperter’

The trial of the mass murderer Anders Behring Breivik in Oslo will feature, in addition to survivors of his terror attacks, a somewhat bizarre list of so-called political expert witnesses. A few of the initial names have already been dropped, as the list keeps being changed. Among the scheduled witnesses, Lars Gule from Norway and Mattias Gardell from Sweden are both alleged academic experts in the field of contemporary Islamophobia.[..]

In 2009 the Swedish Communist author Jan Myrdal awarded Mattias Gardell with the great humanitarian Lenin award for his work. And no, despite the fact that Vladimir Lenin was the founder of a totalitarian terror regime which cost tens of millions of people their lives, that name was not intended to contain any trace of irony whatsoever. This has been justly mocked by the competent and decent historian and author Peter Englund.

Stefan Adamenko, who lost three brothers to Lenin’s and Stalin’s horror regime, in the newspaper Expressen urged Gardell to reject the award out of respect for Communism’s tens of millions of victims. After all, there is no humanitarian award named after Stalin, Pol Pot or Adolf Hitler. Gardell, however, accepted the Lenin award. In an article in the left-leaning paper Aftonbladet, Gardell suggested that the notion of there being an Islamic threat to Europe and the Western world is an irrational myth. If you believe Professor Gardell, Islamophobia is entirely without any basis in reality, almost like coulrophobia, the fear of clowns. He fears that it has now become normalized, and warns that “Islamophobia isn’t merely a threat to Muslims. It is a threat to us all.”Islamophobia ‘Experts’ to be Called in Breivik Case

I Danmark eksisterer ordet ‘islamofobi’ kun i særlig isolerede smålommer som på Politikens redaktion og på Syddjurs Universitet, hvor Teheran-mullahernes propagandasprog har gået sin sejrsgang i Sverige og Norge, sejret ad Helvede til og er ‘a matter of fact.’ Ellers kunne man jo heller ikke have nogle ‘islamofobiforskere.’ I artiklen skrives om efterdønningerne af Uppdrag Gransknings moskeudsendelse: “Predictably enough, the main preoccupation of many Muslims after these revelations was that talking about this issue might fuel “Islamophobia” and unfounded prejudice.” Usjovt nok har Niall Ferguson (hr. Hirsi Ali) en lignende logisk kortslutning i dag. “Muslimers systematiske voldtægt og sexhandel med mindreårige engelske piger, kan gavne BNP” er det væsentlige han kan finde på at sige om det. Hvem har nu købt og betalt ham?

Yet, as in 1912 Vienna, cultural genius coexists with a toxic populism. Back then, the fatal issue was the “Jewish question.” Today a quite different but potentially just as dangerous question is being asked about the large Muslim immigrant communities in northern towns like Rochdale, where a ring of nine Pakistani and Afghan men have been found guilty of “grooming” dozens of underage girls for what amounted to gang rape. The far-right British National Party is having a field day.Niall Ferguson: London’s Last Waltz.

Bat Ye Or’s mand døde i dag i Schweiz efter længere tids sygdom. R.I.P. David Littman. A David Littman Retrospective. David Gerald Littman (July 4, 1933 – May 20, 2012) was a British historian and a human rights activist at the United Nations in Geneva, representing various NGOs.

“Jeg er ikke vidne til noget”

Religionshistoriker og forfatter Hanne Nabintu Herland er den anden, der i en avisartikel nægter at vidne i Breivik-sagen. Det er lidt sent, men ikke for sent til at starte en kædereaktion. Lars Gule er ikke så lidt fræk: “Hun er innkalt som vitne for å vise at hun, og mange andre, deler flere av synspunktene til Breivik.” Med det bekræfter han det Herland kalder ‘politisk heksejagt’, og at han ikke selv forsømmer nogen lejlighed til at deltage aktivt i den. Lars Gule har kronede dage. Gule mener i det hele taget at vide, hvad Breivik mener. Andre har haft sværere ved at finde ud af det på et kvalificeret grundlag, nemlig ABB’s ‘manifest’. Nogle har faktisk læst det hele.Peder Jensen skrev efter at have læst det:

Breivik is consistently inconsistent, or very nearly so. He contradicts himself so frequently that it’s hard to keep track of his basic ideas, if he has any at all apart from glorifying his own person through murder. One of the few ideas he is consistent about is that he admires the mentality and methods of Islamic Jihadist terrorists……..Breivik is the anti-Nazi who admires neo-Nazis, the anti-Marxist who admires Marxist revolutionaries, the anti-Islamist who openly admires and emulates Islamic Jihadist terrorists, the non-religious person who thinks he will be canonized as a saint by the Catholic Church for murdering unarmed teenagers, a “perfect knight” who calls his sister a slut, and a modest man who believes that his candy-eating habits are of geopolitical importance.

Hvilke “synspunkter deler Herland?” Der er vel frit valg? Herland selv skriver i avisen:

Jeg har i dag gjort tingretten oppmerksom på at jeg følger Stein Lillevolden og kommer ikke til å vitne i terrorsaken. Hvis det innebærer at jeg blir slept i fengsel, må man gjerne gjøre meg til en politisk martyr. Jeg nekter uansett å gå spissrotgang i den forskrudde drapsmannens show der han og hans forsvarere haler inn personer med såkalt «medieappell» i forsøket på å gi drapsmannen sympati.
Jeg er hverken rettspsykiater, advokat eller terrorekspert. Jeg er en norsk forfatter som utelukkende er innkalt som «kjendisvitne» og et element i den ondskapsfulle drapsmannens mediestrategi, noe jeg motsetter meg på det sterkeste. Da det er åpenbart at jeg ikke har noe å si som er av betydning for straffesaken, har jeg heller ikke en plikt til å vitne. Hanne Nabintu Herland: Politisk heksejakt, Heller fengsel enn å vitne i Behring Breivik-rettssaken,Debattør: Norge på vej til at blive DDR.

Bawer: Going Undercover in Sweden’s Mosques

The only surprising thing about this program is that Swedish national TV broadcast it at all, given that it violates the see-no-evil policy on Islam that has guided that country’s politics and journalism from the git-go. How, one wonders, did the producers get away with this? Part of the answer is that the program’s emphasis on the mosques’ unequal treatment of women made it far more acceptable than it might have been had the mosques been criticized from another angle. Sweden, after all, prides itself on the notion that it is (as we were reminded at the beginning of the program) the country in the world in which men and women enjoy the greatest equality. Which trumps which in Sweden: multicultural blindness toward Islamic misogyny or the proud Swedish tradition of equal rights for women? The producers of Uppdrag: Granskning were plainly betting on the latter.

In addition, the producers manifestly strove to frame the program not as an attack on Islam but as a criticism of rogue mosques by “good” Muslims and their allies in the name of “true” Islam. Viewers were informed at the outset that one of the two women in burkas is a Muslim and that the other is an ex-Muslim. The producers also granted a prominent role to Mohammad Fazlhashemi, a Muslim historian of Islam, whom they presented as a personification of decent, moderate, democratic, law-abiding Swedish Islam, and whom they kept cutting back to: instead of having an infidel Swede comment on the counsel given to the women at the various mosques, the producers accorded that role to Fazlhashemi, who smoothly argued that the unfortunate statements made by the men at the mosques to the undercover women in burka only fuel the fire of Islam’s enemies, including the Muslim-haters in the Swedish Democrat Party. By giving such counsel, lamented Fazlhashemi, his fellow Muslims “live up to all the prejudices of the Islamophobes.” Thus did the producers manage to affirm their abhorrence for “Islamophobia” and their solidarity with “good” Muslims like Fazlhashemi.

Whatever. At least it got the show on TV. But whether it will make any difference is, I would guess, doubtful. I hope I’m wrong. But Sweden is a tough case. And in Britain, as noted, where the media are a lot more open about these things, the only people who ended up in trouble with the law as a result of Undercover Mosque were its producers. Heaven only knows what’s in store for the gutsy folks at Uppdrag: Granskning.Bruce Bawer Frontpage Magazine. (Med dold kamera i svenska moskéer med SVT:s Uppdrag Granskning.)

Pia Kjærsgaards ugebrev: Den svenske løgn

Se også Ekstra Bladet: Pia Kjærsgaard retter et uset skarpt angreb på vore svenske naboer.

Vores naboland hinsides Øresund har længe været udlændingepolitikkens ”Utopia”. Her modtages alle mennesker fra den tredje verden med åbne arme, hvad enten de nu er personligt forfulgte eller blot ønsker et bedre liv uden fattigdom. I Sverige er ”multikulturalismen” statsdoktrin på samme måde som ”antifascismen” var det i det tidligere DDR.
Og i det stærkt hierarkisk opdelte svenske samfund diskuteres magtelitens officielle politik ikke. Selv om det ved riksdagsvalget i september 2010 lykkedes det indvandringskritiske parti, Sverigedemokraterna, at komme i Rigsdagen, bliver det i dag af de øvrige partier frosset ude i et omfang, så den borgerlige regering stemmer mod egne forslag, hvis det viser sig, at et flertal kun kan tilvejebringes ved hjælp af Sverigedemokraternas stemmer.
Læs mere »

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

”Blir du lönsam lille vän?” heter en mycket uppmärksammad bild av ett svenskt klassrum som konstnären Peter Tillberg  målade 1972. Med sin avskalade, kyliga estetik och sitt nakna ljus förmedlar bilden en kuslig känsla. Fyrtio år har gått. And Times They Are a-Changin´. Om bilden skulle vara sann i dag ska minst var fjärde elev bytas ut mot en invandrare – i många skolor åtta eller nio av tio elever.

Flertalet svenskfödda barn med svenska föräldrar hade 1972 anledning att besvara frågan om sin kommande lönsamhet med ”ja”. Även barn till finska arbetskraftsinvandrare skulle komma att klara sig bra. Majoriteten blev väletablerade vuxna, inte bara lönsamma utan också med god livskvalitet; bostad, jobb och familj. Fortfarande en bit in på 1970-talet var Sverige ett homogent välfärdsland med stabil ekonomi, och skolan gav möjligheter för den som hade ambitioner och ville studera.

Skolan förvaltar utanförskap i megaskala

Fyrtio år senare befinner sig den svenska skolan i fritt fall. Massinvandringen har kapitalt ändrat förutsättningarna för skolan och samhället i övrigt. Dagens skola har den otacksamma uppgiften att förvalta utanförskap i megaskala genom den ständiga påfyllningen av utomeuropeiska analfabeter som inte kan tillgodogöra sig undervisningen. Kunskapsnivån sjunker, och allt fler elever går ut grundskolan utan att ha behörighet till gymnasiet. Allt fler passerar grundskolan som funktionella analfabeter.

Det här är verklighet 2012: Ett växande antal barn kommer varken att bli lönsamma eller få ett bra liv som vuxna. Istället går de mot en framtid i arbetslöshet och utanförskap; ekonomiskt, språkligt, socialt och kulturellt. Långt fler än vad Sverige har upplevt någon gång tidigare kommer att bli stora utgiftsposter genom långvarig bidragsförsörjning, där kriminalitet för många kan framstå som en lockande väg till extrainkomster.

Utrikes födda redan kraftigt överrepresenterade i försörjningsstöd

Utrikes föddas överrepresentation i försörjningsstöd är redan stor, både vad gäller hela landet och enskilda kommuner. Under 2010 var utrikes födda överrepresenterade med 8,8 när det gäller försörjningsstöd i Sverige. De utgjorde 14,7 procent av befolkningen men förbrukade 60,2 procent av de totala kostnaderna för försörjningsstöd, nästan 7 miljarder. Svenskfödda, som utgjorde 85,3 procent av befolkningen, konsumerade 39,8 procent av kostnaderna, eller 4,6 miljarder. I en rad svenska kommuner är obalansen ännu större. I Växjö till exempel är utrikes födda överrepresenterade i försörjningsstöd med 21,5 gånger.

Dubbelmoral och hyckleri av kriminella dimensioner

Debatten om skolan är minerad mark där PK-minorna ligger tätt. Skolan har blivit gisslan i massinvandringens Sverige. Den är en av de samhällsinstanser som får ta hand om den omöjliga situation som skapas av en ansvarslös invandringspolitik. Polis, socialtjänst och sjukvård är några andra. På regeringsnivå härskar en dubbelmoral och ett hyckleri av rent kriminella dimensioner. Med ena handen påstår alliansregeringen att vi ska ha en bra och likvärdig skola. Med den andra massimporterar man analfabeter från låg-IQ-länder som håller på att stjälpa hela det svenska skolsystemet över ända. Larmsignalerna ljuder med jämna mellanrum, men ingen talar om problemens verkliga orsaker. Ingen vågar säga att kejsaren är naken.

Var fjärde pojke saknar läsförståelse

Redan 2006 sjönk bedömningen av svenska elevers färdigheter i den så kallade Pisa-undersökningen (Programme for International Student Assessment) som görs vart tredje år på cirka en halv miljon 15-åringar i 65 länder. 2009 var resultaten ytterligare försämrade. De svenska elevernas resultat har försämrats både när det gäller matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Arton procent når inte upp till basnivån i läsförståelse. Sämst går det för pojkarna. Nästan en fjärdedel av dem når inte ens upp till den grundläggande nivån i läsförståelse. Dessutom har skillnaderna mellan elever ökat, visar undersökningen. De svaga eleverna presterar allt sämre, medan de högpresterande ligger kvar på samma nivå. Vem är förvånad?

Skolan blir allt mindre ”likvärdig”

Problem som genomsyrar hela samhället – men som de ansvariga gör allt för att dölja – blir ohjälpligt synliga i skolan. Det fria skolvalet blir den brytpunkt som avslöjar den ansvarslösa invandringspolitikens direkta resultat; splittring, obalans och segregation. Föräldrar med ambitioner för sina barn placerar barnen i bra skolor. Det kräver omtanke och aktiv handling, givna delar av föräldraansvaret. Alla föräldrar klarar inte det. Skolan blir allt mindre ”likvärdig”, enligt en rapport från skolverket.

Skolverket är en statlig myndighet som har till uppgift att vara neutral, men det här är en politisk rapport. Skolverket ogillar av ideologiska skäl att barn och föräldrar får välja skola. Så verket och dess generaldirektör gör ett politiskt utspel som varenda nyhetssändning och tidning givetvis nappar på, eftersom de röd-gröna journalisterna också har sina ideologiska skäl  att inte heller gilla det fria skolvalet – men självklart utnyttjar det för att sätta sina egna barn i de bästa skolorna.

”Det är en allvarlig bild som kommer fram i rapporten. Nu behövs ett politiskt ansvarstagande för likvärdigheten”, säger skolverkets generaldirektör Anna Ekström.

Skolverket vill inte ha likvärdighet, utan likhet

Bakom termen ”likvärdig” ligger tanken (också uttryckt i skollagen) att skolan ska vifta med trollstaven och – hokus pokus – lyckas utplåna alla skillnader i begåvning och andra individuella förutsättningar mellan barnen. ”Alla elever ska ges möjlighet till goda studieresultat oavsett social bakgrund och vilken skola man går i” enligt skolverket. Det är alltså inte främst likvärdighet skolverket vill ha, utan likhet. Skillnader och olikheter får inte finnas. Alla ska lyckas. Alla ska ta studenten. Även psykiskt utvecklingsstörda ”har rätt” att ta studenten, som Rasmus Gestrin i den här DN-artikeln.

Likhetstanken är befängd. Den är en ideologiskt betingad illröd skrivbordsprodukt som inte har någonting med verkligheten att göra. Barn är olika och har vitt skilda förutsättningar att tillgodogöra sig undervisning, och skolan kan bara delvis kompensera för olikheterna. Sluta ljuga, skolverket! Om terrängen och kartan inte stämmer överens är det terrängen som gäller. Varken politiker, statliga myndigheter eller lärare kan skapa alla barn lika.

DDR förebild för den svenska grundskolan

Den svenska grundskolan skapades med den östtyska diktaturen DDR:s skolsystem, ”ett av de progressivaste och modernaste”, som förebild. Sveriges förbindelser med DDR var under hela diktaturens drygt 40-åriga historia 1949-90 mycket omfattande och vänskapliga. Likhetstänkandet och illusionen om den ”likvärdiga” skolan kommer alltså från en av historiens mest repressiva och maktfullkomliga socialistiska diktaturer, där oliktänkande och de som försökte fly spärrades in och avrättades.
Bakom grundskolereformen låg flitigt kampanjarbete av framför allt två DDR-propagandister som under flera decennier stod i förgrunden av Sveriges vänskapliga relationer med DDR. Den ene var Stellan Arvidsson (1902-1997), litteraturforskare, rektor och riksdagsman (s) och under många år ordförande i Vänskapsförbundet Sverige – DDR. Den andra var Britta Stenholm (1916-2002),  folkskoleinspektör i Stockholm, statlig utredare av skolsystemet och från 1961 skoldirektör i Täby. Hon var mamma till förre Allmänhetens pressombudsman Olle Stenholm (1942-2007) och farmor till nuvarande programledaren för P1:s söndagsmagasin ”God morgon Världen”, Sara Stenholm.

Britta Stenholm och Stellan Arvidsson knöt kontakter med den östtyska diktaturen redan i mitten av 1950-talet. Av Stasidokument framgår att båda hade VIP-status i DDR och utan kontroller slussades genom gränspassagerna vid sina talrika besök. För sina PR-insatser i svensk politik belönades de generöst av DDR med bland annat långa och stärkande kurortsvistelser på badorten Bad Elster.

Som två expresståg som rusar emot varandra i full fart

De ideologiska likhetsdrömmarna har alltså ytterst tvivelaktiga rötter. Och den invandringspolitik som förs i Sverige går i rakt motsatt riktning mot skolans ambitioner och kullkastar dem effektivt. Det är som två expresståg som rusar emot varandra i full fart. Resultatet kan bara bli en förödande frontalkollision. Vi importerar varje år skillnader, olikhet, misslyckanden och utanförskap i enorm skala.

Den största flyktinginvandringen kommer från Somalia och Afghanistan, länder där majoriteten av befolkningen är analfabeter och många saknar ordnad skolgång. Enligt en FN-rapport från 2001 kan bara 17 procent av den vuxna somaliska befolkningen läsa och skriva. Sverige tar emot flest somalier i Europa, och medan antalet asylsökande somalier sjunker i övriga Europa stiger det i Sverige.

Behovet av en syndabock är konstant

Sådana avgrunder av okunnighet och brist på utbildning kan skolan aldrig kompensera bort, annat än möjligen i enstaka undantagsfall. Ändå skylls ”felet” på skolan. Behovet av syndabock är konstant. Skolan påtvingas rollen av budbäraren som kommer med dåliga nyheter och följaktligen ska stenas. Barn och föräldrar pumpas fulla med likhetslögnen och andra lögner, och besvikelsen blir total när de visar sig vara just lögner.

Den omhuldade globaliseringen flyttar sedan länge oavbrutet kapital, produktion och arbetstillfällen bort från Norden och övriga Europa till låglöneländer. Några okvalificerade jobb finns knappast kvar här. Det finns knappt ett enda arbete som inte kräver läs- och skrivförmåga och datakunskaper. Alla barn kommer att tvingas inse hur omstruktureringen påverkar deras framtidsmöjligheter, och de som drabbas värst är de lågpresterande barnen.

Vem har någonsin hört lärarförbunden kritisera massinvandringen?

Læs mere »