Som nonnen siger, synes emnet at være fuldstændigt tabu i vestlige medier, det er også noget ubelejligt, når USA nu støtter ‘demokraterne’ med våben. Der er cirka 2 mio kristne tilbage i Syrien, som Vesten kan hjælpe islam med at få myrdet og fordrevet, ihukommende succes’en fra Balkan. Det er ikke svært at finde nylige, troværdige kilder, der støtter nonnens udsagn:

Christians are being systematically targeted for genocide in Syria according to Vatican and other sources with contacts on the ground among the besieged Christian community. According to reports by the Vatican’s Fides News Agency collected by the Centre for the Study of Interventionism, the US-backed Free Syrian Army rebels and ever more radical spin-off factions are sacking Christian churches, shooting Christians dead in the street, broadcasting ultimatums that all Christians must be cleansed from the rebel-held villages, and even shooting priests……French Bishop Philip Tournyol Clos, a greek-Catholic Melkite Archimandrite, traveled through Syria and, according to the Holy See’s press agency, reported back that Western press was spreading disinformation about the real nature of the uprising in Syria and thereby prolonging and deepening the conflict. US-Backed Rebels Committing Christian Genocide In Syria. Syria’s ultimatum to Christians: “Leave Qusayr”, Christians used as human shields by the rebels. Syria: US arms murderous rebels.

For Erdogan – mod abort og kejsersnit

Hvilken tanke, at der ikke er en ledende, svensk, feministisk politiker, – og ‘feminister er de jo alle, de er for fejge til at lade være – der ikke vil have denne forbenede fundamentalist og chauvinist med i fallitboet EU. Læg mærke til det nederste afsnit om det statslige islam-ministerium, hvorfra 30 tyrkiske imamer i Danmark kommer, og som skal uddanne såkaldte ‘nydanskere’ i fremtiden, så de kan opfinde ‘en dansk version af islam’. God morgen, politikere! Erdogan har selv sagt: “Der er kun én slags islam. Punktum!” Og som en trofast støtte af det muslimske broderskab har han også sagt: “Demokrati er et tog man kan hoppe af, når man har nået sit mål.”

For weeks, thousands of women have been protesting against the government of Prime Minister Recep Tayyip Erdogan, 58, after he announced his intention to crack down on abortions and Caesarean section births. Since then, a debate on the role of women in Turkey has erupted — but not for the first time.[..]

In 2008, he gave a speech in the provincial city of Usak to commemorate International Women’s Day, in which he advised his “dear sisters” to have at least three, preferably five, children. After the speech, a Turkish daily suggested that perhaps Erdogan would like to see International Women’s Day renamed “International Childbirth Day.” In 2010, he invited representatives of women’s organizations to the Dolmabahce Palace in Istanbul and confessed: “I don’t believe in equality between men and women.” A year later, on International Women’s Day in 2011, Erdogan talked about violence against women and statistics stating that so-called honor killings had increased 14-fold in Turkey from 2002 to 2009. But that, said the premier, was only because more murders were being reported, and that there are basically few acts of violence against women.[..]

Erdogan’s “religious generation” can already be pleased about a well-established infrastructure of faith today. His party, the AKP, has transformed the Presidency of Religious Affairs, the Diyanet, into a massive agency. Its €1.3 billion ($1.6 billion) budget is larger than the combined budgets of Turkey’s European Union, foreign, energy and environment ministries combined. There is now one mosque for every 350 people in Turkey — and one hospital for every 60,000.Erdogan the Misogynist

“Køkkenbords-jihad” mod engelske jøder

A Muslim couple were assembling components of a home-made bomb to attack Jewish neighbourhoods after becoming radicalised by al-Qaida propaganda on the internet, a court heard on Wednesday.Mohammed Sajid Khan, 33, and his wife, Shasta, 38, from Oldham, Greater Manchester, bought substances and equipment from supermarkets to assemble an improvised explosive device to launch a terrorist attack after carrying out visits to potential Jewish targets in Manchester, the city’s crown court heard. Muslim pair accused of planning jihad bomb attack on Jews in Britain

Nogle timer inden solopgang i går og idag. Kun måger på Københavns gader og en enkelt patruljevogn, der skulle undersøge tusmørkefotografen, som ikke hørte deres “Hov, du der,” for Vassilis Bolonassos i øresneglene. Sidste sommer blev lyset fotograferet i Småland her og her. De andre år er i bloggrollen under Det Nordiske Lys. Billederne er ikke bearbejdet på anden måde end ved beskæring. Klik fotos f. helskærm.

Læs mere »

“Här är de vita alltjämt i majoritet” – skulle man kunna travestera Sydsvenskans absurda fixering vid hudfärg. Foto från en av kyrkogårdarna i Selly Oak, Birmingham av Astrid Nydahl.

Af Thomas Nydahl

Sparkhill kan betraktas som ett – av många – exempel på hur islamiseringen i den brittiska vardagen ser ut. Sparkhill och Birmingham är delar av Black Country, det vill säga West Midlands.

Men eftersom man också med stark oro kan konstatera att vissa engelska städer idag har en majoritetsbefolkning av invandrare, där inte alla är muslimer utan också hinduer, vill jag ge ett sådant exempel från en stad som ligger nära Black Country, nämligen Leicester i East Midlands. Stadens utveckling har föranlett Malmötidningen Sydsvenskan att göra ett mycket stort reportage under rubriken ”Här är snart vita i minoritet” om Leicester (Sydsvenskan den 7 april 2012, reportage av Kenan Habul).

Reportaget inleds med en mening som kan sägas vara symptomatisk: ”Engelska Leicester beskrivs som en multikulturell lyckosaga.” Redan i de orden slås en ton an, och den tonen står i full överensstämmelse med den förhärskande ideologin, både i England och i Sverige.

Det intressanta är också hur reportern väljer att hela tiden framställa staden som ett föredöme. Så berättar han till exempel om somalier som lämnat det ”dåliga Sverige” för England. En av dem säger att Leicester är staden där de vill stanna för resten av livet. Sedan denna somalier, Hassan, berättat om hur mycket bättre allt är där, jämfört med Göteborg konstateras torrt: ”Uppemot 90 procent av de muslimska barnen mellan 5 och 14 går i en koranskola, enligt statistik från kommunen”. Att det är religionens auktoritet som på detta sätt lyfts fram som något positivt kan man inte tvivla på.

”Kvinnor i pastellfärgade saris och män med svarta skägg går hastigt på de smala trottoarerna på Belgrave Road. I affärerna Punjabi-kläder, indiska godsaker och juveler. Även för en Malmöbo blir intrycken överväldigande” heter det i reportaget.

Och lite längre fram: ” Visst är arbetslösheten stor, nästan en tredjedel av alla mellan 18 och 24 är utan jobb. 35 procent av hushållen får olika bidrag”. Man ser, trots försöken att utmåla Leicester som en lyckodröm, hur sprickorna öppnar sig i muren. Liksom för städerna i Black Country väntar ännu större sociala problem.

Men det är uppenbart att det är den engelska befolkningen, de som i reportaget kallas ”de vita” (se not nedan), som är stadens stora problem, eftersom de utgör 90% av befolkningen i just den stadsdelen:

”I New Parks är den öppna arbetslösheten 18,6 procent, den näst högsta i hela staden. Antalet rökare är nästan flest i landet, tonårsmammorna är fler än genomsnittet i Leicester. Av de cirka 12 000 invånarna är nästan 90 procent vita.”

Så berättar reportaget om hur de unga invandrarna lockas till musikens värld, och inte minst, till religionens. Uppenbart måste slutsatsen vara att moskén är framtiden för Leicester, som för alla andra, oavsett om vi lever där, i Black Country eller i Sverige.
Reportaget klingar sprött av framtidstro när det närmar sig slutet och berättar om en annan av stadsdelarna och dess inspelningsstudio:

”Killarna i studion har indisk-muslimsk och karibisk bakgrund och självklart umgås de med alla, säger de. Highfields har förknippats med kriminalitet och prostitution, men på senare år har ryktet förbättrats. Under vårt besök där ser vi endast unga män med långa skägg och i traditionella shalwar kameez, långskjorta och byxor, som jäktar till moskén.”

Ja, de jäktar och framtiden tillhör islam. Låt det inte råda någon tvekan om varför Sydsvenskan skildrar Leicester som en framtidsdröm, där man ”självklart umgås med alla”.

Not: Detta kräver en liten förklaring. I brittiska folkräkningar, den senaste hölls 2011, kategoriserar man människor just så, ”vita”, till skillnad från asiater, afrikaner, karibier, kineser. Hade vi haft att göra med samer, inuiter, indianer och andra sådana folk, hade man talat om ursprungsbefolkning – Englands vita är just en ursprungsbefolkning. Här i Sverige lyckas vi inte ens ge oss själva en sådan identitet som engelsmännen. Om någon av misstag, som statsminister Reinfeldt sommaren 2012, använda begreppet ”etniska svenskar” drar stora larmapparaten igång (”Reinfeldt: Etniska svenskar har jobb” rubrik i Dagens Nyheter 14 maj 2012)

The Guardian interviewer Marine le Pen.

Religionsdialog ved fransk moskéindvielse

Godt begyndt er halvt fuldendt. Ved indvielsen af stormoskeén i Saint-Etienne kom forskellige muslimske fraktioner i dialog og derefter op at diskutere med politiet: Sammenstød ved indvielsen af moskeen Mohammed VI i Saint-Etienne. Lidt syd for i Marseilles er der givet grønt lys for byggeriet af Frankrigs ubetinget største mega-dialogcenter i Marseille, hvor hele 14.000 religionsdebattører kan knalde panden i gulvet og røven i vejret på samme tid: Grand Mosque of Marseille gets green light after court case. I København nedlægger vi som bekendt, takket være næsten samtlige politikere på Rådhuset, 16 kirker og bygger to dialogcentre, der skal føre det næste århundredes Oslo-proces i Københavns Kommune.

Det forenkler selvfølgelig logistikken for PET og kommende forhandlingsdelegationer, at have dialogen koncentreret geografisk, det sparer benzinpenge og så ligger skadestuen på Bispebjerg Hospital lige rundt om hjørnet, hvor de i samtalens ånd har kulturelle mediatorer’ parat. Psykiatrisk afdeling er kun nogle hundrede meter ekstra væk, og kirkegården cirka hundrede til. – Og for at runde Frankrig af: Self-proclaimed Al-Qaeda member takes hostages in Toulouse bank. –

Den tyrkiske stat (Diyanet) skal uddanne danske imamer

Hvis danske politikere vil vide noget om Diyanet, var det Tyskland, de skulle studere, hvad de naturligvis ikke kunne drømme om. Der kontrollerer Diyanet lige under 900 moskéer. Her er hvad indvandringsvenlige Spiegel skriver om Diyanet på engelsk for en sikkerheds skyld. Tyrkere er værre end rædselsfuldt integreret i Tyskland, ikke mindst takket være den tyrkiske stat, og hvad Erdogan mener om integration og assimilation, er i al fald kendt i Danmark udenfor Folketinget.

Tyrkisk forening vil rekruttere imamer blandt nydanskere og har iværksat et uddannelsesprogram i Tyrkiet til formålet. DF er skeptiske, mens S kalder projektet »positivt«.Det er ikke videre positivt, at en tyrkisk forening vil have flere religiøse prædikanter i Danmark med kendskab til det danske samfund.[..]

I øjeblikket studerer syv nydanskere islam på tyrkiske universiteter for senere at kunne fungere som religiøse prædikanter i Danmark. Traditionelt er de godt 30 tyrkiske imamer i Danmark udsendt af »Direktoratet for Religiøse Anliggender« i Tyrkiet, og de kan typisk kun arbejde her i landet i tre år. Direktoratet, bedre kendt som Diyanet, støtter Dansk Tyrkisk Islamisk Stiftelse og fungerer i høj grad som den tyrkiske stats forbindelsesled til herboende muslimer.Religiøst studieophold får blandet modtagelse, Nydanskere uddannes som imamer i Tyrkiet

EEC: Europe in Constant Crisis

Der findes 25.000 forskellige indspilninger af Summertime fra Billie Holliday til Norah Jones, fra Keith Jarret til Jim Morrison, fra Sam Cooke til Miles Davis. men mange er i et up-tempo, der ignorerer at det er en doven blues og “folk-opera” vuggevise. De udelukker sig selv ligesom Janis Joplins skrighals-version, der ikke er meget easy-living over. Det gør Louis og Ella ikke. Dette kun for at minde om, at det bliver let-blogning her i sommertiden. Jeg skal på nogle rejser, business og pleasure, jeg har laptoppen med, men der kan godt gå dage imellem at jeg runder bloggen og mailen. Tilsendt materiale kommer på som vanligt og kommentarer bliver godkendt, dog med mulig forsinkelse. Snaphanen går ned i gear den næste måneds tid.

Svensk politi introducerer militær, psykologisk krigsførsel

Selv hvis man springer de daglige mord, voldtægter, håndgranater, bomber osv over, er det pick and choose med groteske historier fra Sverige. Man skulle nødig kalde det en krig, det ville være en ren ‘Mogen Rukov’, og han burde jo vide, at ord er livsfarlige:

Ordningsmakten lånar metoder från försvarets ­propagandakrigföring.Förra veckan berättade Fokus historien om tionde psyopsförbandet – det svenska försvarets okända enhet för psykologisk krigföring. Förbandet är under uppbyggnad men har redan bedrivit propagandakrig på Natos uppdrag mot talibanerna i Afghanistan och Muammar Khadaffi i Libyen. Deras metoder är kontroversiella och helt oreglerade i svensk lag. Med hjälp av vilseledning och manipulering av information kan de i teorin påverka vem som helst, var som helst.

Metoden gick ut på att plantera rykten. Om man fick nyckelpersoner i området – föräldrar, fritidsledare, imamer – att tro att polisen snart skulle göra gripanden så skulle budskapet snart sprida sig till de ansvariga för bränderna. Samtidigt lät man en polishelikopter cirkulera över bostadsområdet med jämna mellanrum så att de misstänka ungdomarna skulle känna att de hela tiden var övervakade och därmed avstå från att begå brott.Polisens nya psykvapen, Polisens nya metod kan ha stoppat bränderna

Mogens Rukov : “Vi får borgerkrig, hvis det fortsætter sådan.”

Markus Aggersbjerg interviewer filmmanden og filologen Mogens Rukov i bogen Rukov et portræt .Peoples Press 2010. Rukov er jøde og dansk films grand old man, ikke mindst Lars von Triers nestor. Der er ikke rigtig nogen lyserøde filmfolk, der tør gå i kødet på ham af den enkle grund, at få af kunstnerne er så oplyste og belæste som han. Og så skriver og taler han med absolut gehør og er en insisterende storryger. Her er nogle uddrag

Kan man ikke være muslim og samtidig have respekt for indholdet i de demokratiske , kristne grundprincipper ?

– “Det kan man godt, men man kan ikke tænke sig en muslimsk population, der respekterer demokratiske, kristne principper.” s.184

Mange vi sikkert hævde at du er i lommen på overdramatiserede mediehistorier og almindelige fordomme ?

-“Det er muligt, men ethvert samfund hænger sammen gennem domme og fordomme. Det er begge opfattelser man indretter sit liv efter. Palæstinenserne medbringer en kultur, der i høj grad består af vold og illegalitet, og som ikke kun skyldes Israels indgreb i det palæstinensiske samfund, men er en konstitueret del af det palæstinensiske samfund. Kigger man på andre samfund med muslimsk flertal, vil man opdage, at de er ligeså meget præget af vold som det palæstinensiske”. s.182

Taler vi om reel borgerkrig med kampe i gaderne ?

“Vi taler om at vi bliver tvunget til at tage drastiske våben i brug for at vinde kampen. Måske er vi nødt til at smide i tusindvis af muslimer ud af landet, simpelthen for at overleve. Den brede offentlighed er ikke klar over omfanget af problemerne med indvandrere. Sagen er at store dele af indvandrergruppen oplever sig stigmatiseret uden reelt at være det. I virkeligheden behandles de blot ligesom alle andre mennesker uden uddannelse og med en småkriminel løbebane. Derfor er de udenfor. Og det bekymrende er, at de er med i en ideologi, der har vold som et grundprincip “ s.183

“…. I stedet for at bruge krudtet på at angribe de fundamentalistiske dele af islam burde man rette kritikken mod det centrale islam. Derfor er Villy Søvndals angreb på islam fejlagtigt, for det skjuler den kendsgerning, at det anti-demokratiske element ikke er et perifert element i islam. Det er et centralt element. Det er selv kernen. Derfor fatter jeg heller ikke, at så mange tilsyneladende begavede mennesker forsvarer muslimers ret til at blive stødt over den kritik, der rammer deres religion. Forfattere, journalister, filminstruktører burde være dem, der står forrest på barrikaderne, når ytringsfriheden skal forsvares. Det er deres eget levebrød, det drejer sig om. I stedet kryber de langs fodlisterne og gemmer sig bag fraser om multikulturel sameksistens. De skriver i deres aviser at ytringsfrihed skal bruges med ynde, og at man ikke unødigt skal støde an.” s.189

Handler det ikke om at muslimer ligesom mange andre ønsker at leve deres hverdag i fred og ro og ikke orker at blande sig i den offentlige debat ?

-“ Det er muligt, men så vil jeg sige: “I er nødt til at blande jer! Tag ansvar ! Det er prisen for at bo her .” Men problemet er at vi har indvandrere, der kommer hertil med en middelalderlig klan-tænkning, et forældet kvindesyn og en religion, som understøtter den tænkning. Udfordringen er at få overtalt disse nye medborgere til at lægge den kultur bag sig (… )den barske virkelighed er, at man kan blive nødt til at ændre sig , hvis man vil bo i et andet land. Det er jo ikke os, der har bedt folk om at komme herop “. s.179-80

Den flere gange straffede Abdallah Boumezaar tilstod mandag at have skudt de to unge kvinder. “Siden han mistede sin far, har han ændret sig fuldstændigt,” siger hans mor. Hun vil hyre en advokat til sin søn. “Jeg vil påberåbe mig sindssyge.” I samme artikel siger hun “Min søn er ikke en morder” trods det at han har tilstået, og så kommer man i tvivl om ikke hele familien burde påråbe sig sindssyge.

French police say a man has confessed to killing two female paramilitary gendarmes who were shot dead with a gun belonging to one of them. The officers, who were aged 29 and 35, were killed in the village of Collobrieres, in the Maures mountains near the southeastern town of Toulon.It is believed to be the first time two female gendarmes have been killed in the same incident in France.France: Two Female Police Officers Shot Dead

Mördaren var Abdallah Boumezaar en 30-årig algerisk stenhuggare. Boumezaar hade släppts i höstas efter att ha avtjänat sex års fängelse för narkotikabrott och väpnat rån. Han hade nyligen dömts till en villkorlig dom för grovt våld mot sin mor. Han bodde nu i den lilla byn Collobrières med knappt 2.000 invånare. På söndagen hade han rånat en kvinnlig granne på hand- väskan. Då han blev igenkänd spårade kvinnans make upp honom och ringde efter polisen.

Gendarmeriet (den halvmilitära polisen på lands-bygden) sände två kvinnliga poliser till byn.Den storväxte Abdallah slog ned överkonstapeln, stal hennes pistol och sköt båda poliserna. Den 35-åriga överkonstapeln, mor till två små barn, dödades omedelbart genom flera skott i ansiktet.Den 29-åriga konstapeln försökte ta skydd i en gränd, men sköts i ryggen. Arab mördar två kvinnliga poliser i Frankrike.

Dagen i dag er verden af igår

Jeg vil ikke påstå, jeg kan overskue den forfatning EU er i, men hvis bare halvdelen af hvad denne EU-tilhænger skriver er sandt, så ser det skræmmende ud. Ikke mindst fordi mange af Europas politikere heller ikke kan overskue det, selvom de foregiver at kunne:

We spent most of yesterday on a beach in Devon — the family and me, that is. The sun was shining, the sand golden; gentle surf washed the shore against a backdrop of soft woods and green fields rising from the shore. I mention these holiday scenic details only to make the point that our world yesterday — and yours, too, I expect — looked pretty much the way it did the day before and, for that matter, in years gone by. Because this is so, because no bombs are dropping, nor Viking hordes sacking villages nor dinosaurs roaming city streets, it is difficult for us all to get our minds around the notion that hell is a’popping; that Europe is in the early stages of what will probably prove its gravest and most frightening tumult of our lifetimes. Europe’s on the brink of probably the gravest and most frightening tumult of our lifetime

Bawer: ”Anti-Jihad Critics Spared a Show Trial in Norway

Well, as it turned out, I didn’t end up testifying at the trial of Norwegian mass murderer Anders Behring Breivik after all. As I reported here back in April, Breivik’s lawyers put together a long list of Islam critics, myself included, whom they were calling as “expert witnesses.” The summonses we were sent in the mail made it clear that under Norwegian law we were obliged to testify. If we refused to comply, we would be subject to fine and imprisonment.

Fortunately, I was not without resources. Thanks to help from the Legal Project, an activity of Daniel Pipes’s Middle East Forum, I had been able to retain a lawyer, who, at my request, sent a splendid letter to the defense in which he spelled out the legal absurdity of my reclassification as a “regular witness.” Thanks, apparently, to that letter, my name was dropped from the witness list. (Peder Nøstvold Jensen, otherwise known as Fjordman, also managed to extricate himself from this circus – also, I gather, with help from the Legal Project – but I will leave it to him to tell his own story.)

Geir Lippestad, the head of the defense team, demonstrated his utter failure to understand the principles underlying my objection to testifying when he cracked at a press conference on June 1: “It’s a bit funny that those witnesses who are most preoccupied with speaking out, and who possibly think they’re not getting the opportunity to speak out, go into hiding when they get the opportunity to speak out and have the attention of the entire international media.” As if he were doing me, or anyone else, a favor – giving us a desirable forum for our views! – by pressing us into the role of witnesses for a mass murderer.

Lippestad, alas, isn’t alone. Too many people involved in this case have proven themselves incapable of grasping a very elementary point: namely, that in a democracy, you don’t haul writers into court to be grilled about their political views. Indeed, it has often seemed as if the trial were taking place in a hermetically sealed chamber, apart from ordinary considerations of simple reality and of the most fundamental notions of individual rights. “This is a trial,” Rustad wrote to me the other day, “that is oblivious to the world outside.” Bingo. Not only are the judges operating in a world of their own invention; the Norwegian media, noted Rustad, have made clear their lack of interest in a serious debate “about the future of liberal society.”Anti-Jihad Critics Spared a Show Trial in Norway