Odysseus og Sirenerne (1891) af John William Waterhouse
Av Joakim ”Bronco” Mårtensson
I den grekiska mytologin var sirenerna väsen som förtrollade sjömän med sin hypnotiskt verkande skönsång. Det hörde inte till ovanligheterna att de trollbundna sjöbussarna hoppade överbord och simmade i land på ön Anthemoessa där de sedan blev dödade och uppätna av sina förslagna förförerskor. Den här antika myten har stora likheter med signalpolitiken i dagens Sverige, där förment godhjärtade politiker ständigt låter sig förföras av massinvandringens sirensång och håller på att förvandla vårt land till en enda gigantisk migrantslasktratt.
Mitt i den svenska sommarvärmen inledde afganska män – som med svenska politikers och myndigheters goda minne tillåtits låtsas att de är barn – den sjätte augusti en sittstrejk på Mynttorget i Riksdagshusets svalkande skugga. Många av dem hotas med utvisning av den enkla anledningen att de inte är barn och inte uppfyller de krav som svensk lag kräver för att man ska få uppehålla sig i landet som flykting. Vissa av de skäggiga sittstrejkar-kidsen har fått avslag på sin asylansökan inte bara en eller två utan hela tre gånger. Man behöver knappast vara någon Raket-Madsen för att se det ologiska i att de är kvar – i synnerhet mot bakgrund av att självaste statsministern utan att ha mumlat i skägget har sagt vad som gäller: ”Har man fått avslag på sin ansökan så ska man lämna landet.”
Efter att en liten klick från Nordisk Ungdom attackerade demonstrationen och skadade tre av asylsimulanterna förlades de på grund av den allmänna hotbilden till de godhjärtades egen hemarena: Medborgarplatsen. Här intog vänsterns gullgurkor Medborgarhusets trapp beväpnade med samma beslutsamma förhoppningar som Hammarbys reservspelare inför ett lokalderby.
Genom att flytta protesten till kulturelitens egen högborg var egentligen alla förutsättningar för en klassisk ”win-win situation” uppfyllda: För det första slapp våra makthavare se migranterna på väg till och från jobbet i Riksdagshuset; för det andra hade afghanerna tillgång till både moské och kollektivtrafik i bekvämlig närhet; för det tredje röstar ju som bekant invånarna tillhörande kommunalkrets ”Södermalm Enskede” mest invandrarvänligt i hela Sverige, vilket siffrorna från förra riksdagsvalet 2014 med all tydlighet återspeglar: Moderaterna (23,15 %), Socialdemokraterna (19,47 %), V (9,82 %) och Miljöpartiet (14,17 %.) Men det allra mest anmärkningsvärda är att stollisterna i Feministiskt Initiativ här når sin nationella toppnotering. Hela 11,07 % lägger sin röst på F!:s verklighetseskapistiska, mansfientliga och invandrarvänliga tramspolitik (riksgenomsnittet brukar annars pendla mellan 1 % – 2 %).
Fortsæt med at læse “Broncologi: Massinvandringens förrädiska sirensång”








