Av Thomas Nydahl

Alltmer ensam på bussen. Låter det som en patetisk nattlig blues? Det är det inte. Det är ett försök att beskriva hur det ser ut i min skånska stad. Den linje jag åker med har så länge jag kan minnas kallats för Bagdad-expressen på den sträcka som går från centrum ut till förorten. Numera har den andra namn, som Syrien-expressen och Somalia-expressen. Alla dessa namn är passande. Men de är också passande på ett helt nytt sätt. Också resten av linjens sträckning domineras idag kraftigt av de slöjklädda och deras familjer.

Den här veckans turer har hittills tett sig extrema. Igår satt en svensk tonåring och jag ensamma på bussen – ensamma i vårt slag – medan resten av den överfulla bussen var arabisktalande, slöjklädda kvinnor i alla åldrar, två barnvagnar med arabiska barn och några få somalier. Jag satt och lyssnade, alltmer fascinerad av att det bara var tonåringen – han hade satt sig allra längst bak i bussen och hade standardhörlurarna på sig – och jag som kunde kallas svenskar. Eller inte? Idag går ju alla som bor i Sverige för att de facto vara svenskar. I förra veckan kunde vi ju läsa om den svensk som åtalats för folkmord i Rwanda! Mannen är förstås inte alls svensk, men som så ofta passar tydligen den beteckningen in i vårt nuvarande kulturklimat, där relativismen härskar oinskränkt.

Den ökade muslimska inflyttningen har på mindre än ett år påverkat min stad radikalt. Det som förut var förortsboende med dagtida närvaro i centrum är idag en så starkt präglande närvaro att själva stadsbilden – sådan jag själv uppfattar den – domineras av dem. De bor måhända alltjämt i dessa förorter men de är i första hand stadsbor, här i denna stad, med allt vad det innebär. Kan en enda stad bära så mycket av förändring på så kort tid utan att det får konsekvenser? Naturligtvis inte. Den arabiska inflyttningen förändrar själva den luft jag inandas, ser och hör. Överallt svirrar arabiskan runt mig, jag andas in den, jag ser och hör den. Överallt.

Fortsæt med at læse “Arabiskt kulturherravälde i Skåne”

FN, EU, Merkel, Peter Sutherland og Jean Claude Juncker tror, Europa kan fordele sig ud af den menneskebølge, der nu rejser sig over over Europa. “Vi taler om mennesker, ikke tal,” siger Juncker i state of the union talen i dag. Tak, vi hører det.

Sverige inkompetente statsminister tror fuldt og fast på, der findes en fordelingsløsning, hvilket må være grunden til at Sverige nu pludselig vil anvende Dublin overfor Danmark, det er ikke set tidligere. Han er ikke længere enig med almindelig sund fornuft i Sverige: Forskare: Överge FN:s flykting­konvention. Kun Gud ved, om svenskerne ‘överger’ Löfven og hans parti mere end de har gjort allerede.

Det varsler altsammen, at vi kun kan vente os kvarte løsninger fra deres hold. De er ikke indstillet på en kronisk eskalerende krise, som der ikke er nogen fordeling ud af. Næste sommer er det mere akut, og 2017 mere endnu. Og Danmark har en statsminister der venter på løsninger fra Bryssel og Merkel. Vi er uden informeret lederskab, og de informerede der er, har snørret sig selv ind i konventioner, så de ikke kan vippe med ørerne. Alene Middelhavet vil nå en lille million i år og næste år, siger UNHCR i dag. Nu forlader vi os nu alle på vinteren, som Stalin gjorde under Operation Barbarosa.

At least 850,000 people are expected to cross the Mediterranean seeking refuge in Europe this year and next, the United Nations said on Tuesday, giving estimates that already look conservative.The U.N. refugee agency UNHCR called for more cohesive asylum policies to deal with the growing numbers.

Many are refugees from Syria, driven to make the voyage by intensified fighting there and worsening conditions for refugees in surrounding countries due to funding shortfalls in aid programmes, UNHCR said.”In 2015, UNHCR anticipates that approximately 400,000 new arrivals will seek international protection in Europe via the Mediterranean. In 2016 this number could reach 450,000 or more,” it said in an appeal document.

Spokesman William Spindler said the prediction for this year was close to being fulfilled, with 366,000 having already made the voyage. The total will depend on whether migrants stop attempting the journey as the weather gets colder and the seas more perilous.U.N. says 850,000 to cross sea to Europe in 2015 and 2016 Mediterranean Crisis 2015 at six months: refugee and migrant numbers highest on record, State of the Union: Europe in the last chance saloon, warns EU president Jean-Claude Juncker

367.902 personer er kommet ulovligt over Middelhavet til Europa hidtil i år. 72 procent er mænd, fortæller UNHCR’s halvårsrapport The sea route to Europe: The Mediterranean

Grænsekontrollen fungerer ikke

Karsten Skjalm skriver på Facebook: For ca. 30 minutter siden ankom jeg til København H. med det tog, der kom fra Tyskland. Det var en temmeligt rystende oplevelse, som egentlig burde være BREAKING NEWS. Så del gerne opslaget. Nu kommer det:

Fortsæt med at læse “»Fordel jer efter dødsønsker«”

Fortsæt med at læse “Tindrende dag”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar

Skampålen eller slaktbänken? Expressen och andra slaskmedia erbjuder mig generöst att delta i min egen uthängning sedan de gett den före detta Expoaktivisten Annika Hamrud utrymme att begå ett karaktärsmord på mig.  En storslagen invit, men nej tack.

Jag beklagar, men liket lever

När journalistdrevet går är det bara vittringen av människoblod som styr flocken. Det spelar ingen roll vilket bytet är eller vilka konsekvenser jakten kan få. Inte en enda journalist förmår stanna upp för en sekunds självständigt tänkande. Det skulle ju kunna spräcka hela storyn.

Ursäkta om jag sviker rollistan i den givna medieliturgin, men jag ställer mig varken vid skampålen eller lägger mig på slaktbänken. Eftersom jag inte spelar med i den föregivna rollen är rubriken på den här krönikan alltså delvis missvisande. Den täcker journalisternas ambitioner men inte de uteblivna konsekvenserna av deras agerande.
Jag beklagar, men liket lever. Det sprattlar och rör sig.

Gammelmedia förlorar makten

Uppsåtet för skamkören i gammelmedia och deras arma följe ligger i öppen dag: att en gång för alla täppa till truten på mig. Enligt planen borde jag vara tillintetgjord på ett eller annat sätt vid det här laget. Epiteten varierar mellan “strålkäring”, “sd-fitta”, “inbillningssjuk”, “inflytelserik opinionsbildare” och “makthavare” och en mängd andra som jag inte har hunnit ta del av. Ett ganska brett spektrum får man säga.

Journalister knutna till gammelmedia tycks inte inse att växande andelar av svenska folket genomskådar deras agenda. Tidigare etablerad press och public service håller snabbt på att förlora formuleringsprivilegiet och därmed makten till alternativa media.

Opera buffa eller opera seria?

Den roligaste infallsvinkeln på Expressens uthängning av min identitet har konstnären Lars Vilks, som själv lever med livvaktsskydd dygnet runt sedan många år. I ett blogginlägg med rubriken “Intermezzo för två flyglar”  beskriver han det aktuella skeendet som en opera buffa (googla!). Eller är det i själva verket en opera seria? (googla!).

“DN-journalisten Niklas Orrenius, en av de främsta riddarna mot främlingsfientligheten (och ej oäven fotbollsspelare), lyckas lokalisera den pseudonyma Julia Caesar. Hon har gjort sig känd som en mycket rapp skribent även om hennes texter anses djupt otillbörliga. Man får anta att Orrenius journalistiska avsikter var antropologiska: Varför är detta möjligt?”

“En performance i den högre skolan”

Lars Vilks påpekar att jag kunde ha valt att lägga korten på borden.

“Det gjorde hon inte utan visade sig kunna genomföra en performance i den högre skolan. Hennes hamrande prosa är medryckande, och den läsare som inte med automatik avfärdar den som falsk ideologi får nog erkänna den som mer opera seria än buffa.”

“I varje fall resulterar detta i att verket blir interaktivt och Orrenius får stå ut med en svärm av nät- och telefonhatare. För den ovane kan sådant framstå som djupt obehagligt; den förhärdade ser snarare det lidelsefulla som förgäves söker sin form. Ur kreativ synpunkt får man ge Julia Caesar segerpalmen.”

Redan från början tilldelad rollen som ondskan själv

I ett senare blogginlägg  lanserar Vilks tanken att mitt beslut att skriva krönikan “Mardrömmen”  och berätta om den förföljelse som Niklas Orrenius och Annika Hamrud har utsatt mig för under ett års tid var strategiskt betingat.

Det var det naturligtvis. Jag fick nog när jag utsattes för ofredande för fjärde gången, av Niklas Orrenius och en fotograf den 24 augusti. I den opera seria som iscensatts var jag redan från början tilldelad rollen som ondskan själv, och den rollen tänker jag inte ta på mig.

Målet var att avslöja min identitet

Jag förstod tidigt att syftet med både Annika Hamruds och Niklas Orrenius’ enträgna uppvaktning av mig var att avslöja min identitet. Det erkänner Hamrud i lördagens P1 Medierna, som lyckas sänka sig till samma gyttjebrottarnivå som hennes artikel i Expressen. Bådas syfte var att hänga ut mig under så skandalartade former som möjligt. Målet var uppenbart: att krossa mig både som skribent och människa. En lätt match eftersom jag snart blir 71 och har bräcklig hälsa.

Alla mina farhågor var helt relevanta. Alla mina farhågor har besannats.

Då skulle jag göra mig själv till ett offer

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Rapport från skampålen”

I skal vide, hvor meget det bliver værdsat, og I skal vide, at det faktisk er jer, der får bloggen til at løbe rundt. Der skal ikke så voldsomt meget til, som jeg tidligere har forklaret, og jeg håber da også jeg får økonomien i mere faste rammer i dette halvår.

Bloggen er 90.000 kr værd i annoncer, eller det var den inden den pludselig havde 30 og 50 000 besøg på en dag, og det var penge som var rigeligt til hardware, rejser, entre mv., hvis ikke Google havde trukket deres annnoncer tilbage med den mærkelige begrundelse nedenfor. Så meget desto mere mærkelig, som at blogs med betydeligt mere “eksplicit” stof stadig kan have Google annoncer. Jeg må også indse, at jeg om et år et folkepensionist, og da kan bloggen ikke eksistere uden et mindre, fast tilskud udefra. Jeg må sikre den i tide.

Svenske journalister kan hamre på bloggen så meget de vil, det preller af på mig. De skulle i det mindste være glade for de stadig kan hæve deres 4-900. 000 om året for at sprede politisk propaganda og…..”had” for nu at snakke svensk. Det er jo ikke sikkert det varer ved, som jeg læser den svenske presses brat dalende troværdighed og popularitet.

Som der bliver elsket og der bliver hadet i svensk journalistik. Følelser er den nye religion nu matriarkatets, marxistiske madammer har grebet magten for at smadre alt af værdi. Fast i känslosåsen, som Westerholm siger idag.

Fortsæt med at læse “Stor tak til bidragyderene”