Ytringsfrihet og taushet
Av Hans Rustad (fotos © Snaphanen)
Lars Vilks er stor i Danmark. Ville begge tv-kanalene stilt med crew, og flere fotografer og aviser vært til stede, hvis det hadde vært i hans hjemland Sverige? Spørsmålet er hypotetisk og vil aldri bli besvart.
Lars Vilks kommer aldri til å delta i et møte i Riksdagen, slik han lørdag gjorde på Christiansborg.
Men vi kunne like gjerne inkludert Norge. Det er like utenkelig at Lars Vilks vil delta i noe møte på Stortinget. (Sist han var i Oslo ville venstrefløyen kjeppjage ham.)
Nærkontakt
De danske Folketingsmedlemmer benytter seg av retten til å leie lokaler i Folketinget.
På den måten slipper Folketinget virkeligheten innpå seg. I Sverige og Norge holder man den ute.
Etter at sikkerhetstruslene ble noe man må ta på største alvor, er denne konfrontasjon viktig. Nasjonalforsamlingen viser at den er hva navnet sier: den representerer nasjonen. Når det sivile samfunn er truet tar nasjonalforsamlingen den under sine beskyttende vinger.
Samtidig er det å krype inn bak murene på Christiansborg et nederlag for det sivile samfunn. Det er et varselstegn hvis voldelige grupper får definere hvem som kan delta på offentlige møter. Det gjør de nå. Denne trusselen tar ikke politikerne på alvor. Selv etter Krudttønden viker de unna de spørsmål som med ubønnhørlig tyngde melder seg: Hvor stanser det? Hvor mange skal bli drept før man viser handlingskraft? Det er ufattelige mange tiltak et samfunn kan sette i verk, hvis det først vil. Faren er at demokratiet venter så lenge at reaksjonen blir hard når den først kommer.
Symbolsk viktig
Lørdagens møte var det første siden Krudttønden og symbolsk viktig.
Anna Dahlberg-syndromet
September 2010 Rösta nej till hatet og maj 2015: I Sverige är vi rädda för sanningssägare. Der foregår markante og interessante bevægelser i svensk journalistik og politik. I politikken er det mest i underskoven og baglandet, men i journalistikken er noget nyt ved at finde sin bane så småt.
Expressens lederskribent Anna Dahlberg har skrevet interessante ledere i et par års tid, nærmest synkront med Sverigedemokraternes øgning i opinionsundersøgelserne. Hun, Ann-Charlotte Marteus og flere andre er ikke til at kende igen. Selv betonsossen Lena Mellin opfører en politisk tåspidstango, der indeholder momenter af indsigt, om det nu er tilsigtet eller ej. I 2010 skrev Dahlberg disse ur-svenske klicheer, som hun ville blive til grin over nu kun fem år senere:
Den som lägger sin röst på Sverigedemokraterna röstar därför på en människosyn som gör skillnad på människor och människor. Han eller hon röstar också på ett parti utan lösningar på de problem man pekar ut.
“The Religion of War”
Lad mig minde om, at 80 procent af de krige, der raser i verden nu og som har over 1000 døde om året (The Uppsala Conflict Data kriteriet), involverer islam på den ene eller på begge sider. Muslimer udgør 23 procent af verdens befolkning. Når jeg og efterhånden flere og flere, der kommer til indsigt, regner med at islam fører til krige i Europa i dette århundrede, er det funderet i en klar, statistisk sandsynlighed. De der afviser det som “alarmisme”, har ikke andet end from ønsketænkning og moraliserende shaming at henvise til, mens de skinhelligt sender deres efterkommere i krig mod “flygtninge”, der ikke er til at skelne fra erobrere.
Når man ser dette som et sandsynligt resultat af politikeres hasardspil og arrogance, kan man ikke engagere sig i det pågående Folketingsvalg med andet end foragt og væmmelse. Jeg ser det ikke, jeg hører det ikke, og nu stemmer jeg heller ikke, men skulle der ske noget sensationelt, hvad jeg ikke har oplevet i 26 afstemninger i 43 år bortset fra måske 1973, vil jeg da overveje at skrive om det.
I øjeblikket ser det unægtelig ud som om de såkaldt borgerlige har tænkt sig at gentage succe’en fra 2011: Lade journalisterne hive de røde op over stregen i 14 dage omkring valget, for siden aldrig at få flertal igen. Hvilken borgelig anstændighed. Hvad med fuld krig mod de røde? Ligegyldigt. Jeg ser en god actionthriller i aften. Her sker jo noget og jeg foretrækker fiktiv vold frem for virkelighedens snigende, som vi alligevel er døve for. – Watch amazing scenes as mosque meeting in Leeds turns into a mass brawl with chairs and punches thrown and blood spilled
Muslim church vandal who wanted to kill a priest is free on bail
Söndagskrönika: En klump i magen
Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Av Julia Caesar
Svensk demokrati kokar ner till en klump i magen. De som borde gå omkring med rätt många klumpar i magen över att de aktivt kör över demokratin och driver Sverige mot avgrunden verkar må förträffligt i sin självgodhet. Riksdagsmannen Finn Bengtsson (m) har däremot en klump i magen. Hans partikamrater ger honom ilskna blickar. Eller tittar bort. De hälsar inte. Det pågår vuxenmobbing i den moderata sandlådan. Anledning: Finn Bengtsson vill riva upp den odemokratiska decemberöverenskommelsen, DÖ.
”DÖ är ett allvarligt svek mot Sverige. Den tvingar fram alldeles onödigt mycket mera socialistisk ekonomisk politik än vad svenska folket i valet 2014 önskat se. Makten överfördes från alliansens företrädare till den svaga S+MP-regeringen på riksdagens bekostnad. Att inte respektera väljarnas vilja är ett svek mot folkets röst, som lämpligen borde komma till tals i riksdagen genom dess invalda ombud där” skriver Bengtsson i Dagens samhälle.
Klumpen sitter i fel magar
Om man ser en klump i magen som ett tecken på politiskt samvete sitter klumpen i svensk inrikespolitik tyvärr inte i de magar där den borde sitta. Riksdagsledamöterna i samtliga sex partier (alla utom SD och vänsterpartiet) som står bakom DÖ borde må riktigt illa över att köra över demokratin på det mest skamlösa sätt. DÖ är uttryck för ett djupgående demokratiförakt.
Officiellt är målet med DÖ att säkra möjligheterna för en regering att få igenom sin budget och kunna regera i minoritet. Samarbete med oppositionen ska ske framför allt vad gäller försvaret, energifrågan och pensionerna. Överenskommelsen är tänkt att gälla till och med valdagen 2022.
Huvudsyftet att isolera Sverigedemokraterna
Men det icke uttalade huvudsyftet med DÖ är att isolera det tredje största partiet, Sverigedemokraterna, och hålla det utanför politiskt inflytande så att sjuklövern ostört ska kunna fortsätta bedriva världens mest extrema och ansvarslösa invandringspolitik. Det är viktigare än allt annat. Den nye statsministern Stefan Löfven (s) liksom en försvagad allians ville till varje pris avstyra ett extraval, eftersom de visste att SD skulle öka sin väljarandel.
Finn Bengtsson en symbol för motståndet
Finn Bengtsson har blivit en symbol för motståndet mot DÖ. I det mest toppstyrda partiet av alla, moderaterna, ses han som en svikare. Han har blivit ett hot mot partiledningens behov av totalitär makt över riksdagsgruppen. Därför mobbas han av sina partikamrater enligt överstemobbaren Fredrik Reinfeldts beprövade modell.
Reinfeldt förlorade valet 2014 och avgick på valnatten, men hans skugga ruvar fortfarande mörk och tung, som en kvardröjande ond ande, över moderaterna. Någon internationell topptjänst blev det inte för förre statsministern, och så länge som han håller sig kvar i Sverige har han partimedlemmarna och i synnerhet sin efterträdare Anna Kinberg Batra under påverkan.
DÖ är Fredrik Reinfeldts skapelse
Tillkomsten av DÖ framstår i ännu egendomligare dager när det står klart att den är Fredrik Reinfeldts skapelse, hans efterlämnade arv. Egendomlig därför att han avgick på valnatten i september och därefter ska stå utan inflytande över svensk politik, mer än vad som tillkommer en vanlig moderat partimedlem. DÖ är hans sista dråpslag mot Sverige och demokratin. DÖ är den förlorande potentatens hämnd.
“Anna Kinberg Batra och (partisekreterare) Tomas Tobé var marionetter till Fredrik Reinfeldt. Decemberöverenskommelsen är hans verk” säger Finn Bengtsson i en intervju i Östgöta-Correspondenten.
Reinfeldt beslutade om och beställde skrivelsen.
“Partistyrelsen står bakom DÖ, men fick se överenskommelsen 45 minuter innan den skulle klubbas. Beatrice Ask var ”fly förbannad” och sade att det var sista gången hon röstade igenom något som hon inte kunde påverka.”
“KU:s lilla smilfink till ordförande bakom DÖ”
I DÖ visar maktens despoter sina fula trynen. Texten är en slarvsylta på knappt 4 600 tecken som hafsades fram i panik på Fredrik Reinfeldts uppdrag under julen för att kunna presenteras på en presskonferens den 27 december. Mannen som fick uppdraget och står bakom den ihoprafsade texten och därmed fick en svettig jul är Andreas Norlén, (m), 42, “konstitutionsutskottets lilla smilfink till ordförande”.
Överenskommelsen ingicks utan att vara förankrad hos riksdagsledamöterna. De hade inte en aning om vad som var på gång. Inom moderaterna säger man att det inte fanns tid att förankra DÖ. Men det hanns med i övriga allianspartier. Folkpartiet hade tre möten om saken.
Framtoning som en lobotomerad Barbiedocka
DÖ är på god väg att slita sönder moderaterna och klyva partiet i två delar. Upproret sprider sig i partiet. Partiledaren Anna Kinberg Batra hoppas kunna hanka sig fram till partistämman i höst och erkänner inga problem. Med monoton röst och en framtoning som en lobotomerad Barbiedocka påstår hon att hon känner “fullt stöd” för partiets självkastration. Hon och de övriga borgerliga partiledarna har frivilligt gått med på att avstå från makt och bedriva politik som teater. Att låtsas vara i opposition men frivilligt ha avsagt sig alla möjligheter till inflytande kräver avancerade skådespelarprestationer.
“Anna Kinberg Batra borde ta kommandot och erkänna misstaget. Partiet skulle bära fram henne och hon skulle ha skapat sig en egen, handlingskraftig plattform” tror Finn Bengtsson.
“Men då måste hon sluta vara ”Fredriks flicka”.
Varannan alliansväljare missnöjd med DÖ
Sommerligt
Femten grader og blæst skræmmer ikke københavnerne. Der var tykt af mennesker på enhver fortovscafé i centrum og på brokvartererne. Var var godt omkring fredag, første gang på cykel efter hospitalsturene. Det er det nærmeste jeg kan forestille mig invaliditet, ikke at kunne cykle, og det er slut nu. Bil tæller ikke, det er snyd, og jeg har desuden rendyret at fotografere fra cyklen. Dette har jeg taget bagud mens jeg kører forbi, nærmest som en baghåndssmash i tennis. Det meget tatoverede par talte svensk. (© Snaphanen.dk, klik for helskærm.)
Michael Zehaf-Bibeau video released: unedited
The RCMP have released the full video manifesto recorded by Michael Zehaf-Bibeau moments before he began his terrorist attack and despite media reports to the contrary, he does no name accomplices.
3.200 over Middelhavet fredag
Jeg hører lørdag i SR Lunchekot at tallet var 4.200. Frekvensen er ikke altid så høj, men flere gange i 2015 er mere end tusind bådmigranter blevet samlet op fra Middelhavet på én dag. Blot for et år siden kom et par dusin om dagen. Derefter blev det hundredevis, og nu ser vi flere tusinde i løbet af kun 24 timer. Situationen er dramatisk forværret på et år, der kommer nu 30 gange flere end på samme tid i 2014. Tager man frekvensen fra fredag, bliver det over en million alene på Middelhavet i år. Som man kan se på BBC linket, er alle samlet op tæt ved den libyske kyst og sejlet over 400 km fra Tripoli området til Sicilien, nogle fra Benghazi til Sicilien, over 500 km. BBC Italy rescues 3,300 migrants in Mediterranean in one day, Over 3300 berget i Middelhavet på én dag
No girls allowed: Toronto Muslims demand sharia rules on soccer field
Det muslimske hold var bagud 0-3, så forlangte de kvinderne smidt af det katolske hold
Fortsæt med at læse “Michael Zehaf-Bibeau video released: unedited”
Shantytown Sweden
Citizens of Sweden—a welfare-state society—probably never thought that they would see the day when shantytowns dotted their major cities.
Sharing this worldview, Swedish political elites are reluctant to vacate the shantytowns and discourage begging. Instead, they pledge additional public resources that will serve only to enable the begging behavior and ensure that the problem continues to grow, to the real detriment of the social fabric. Even Sweden’s largest center-right party recently announced that it supported criminalizing “organizers” of begging but keeping the act itself legal. Sweden shows every sign of repeating the destructive story of many American cities a generation ago, as Myron Magnet chronicled in his 1993 book, The Dream and the Nightmare: in which elites churn out the dreams, but society pays the cost. Johan Wennström: Shantytown Sweden The welfare-state country finds itself engulfed by international beggars.
Uwe Max som vandkunst i Rundetårn
Kunstneren Uwe Max Jensen har urineret så meget, både i Århus, Brande og Stockholm, at nogle kalder ham “tissekunstneren.” Jeg synes nu, det er en forenkling af hans mange, forskellige talenter. En veninde siger, at “han er da tosset,” men jeg har arbejdet med kunstnere i så mange år, at jeg er vant til lidt af hvert, og Uwe mener det skam helt alvorligt.
I dag kl.14 skete det fra Rundetårn, og vinden var så kraftig, at det undrer mig det overhovedet ramte jorden, men det gjorde det båret 25 meter mod øst ad Landemærket af vinden med en spredning på seks gange seks meter. Ingen skal have stået i sigtelinjen ud for indgangen til Trinitatis. Nogle af de mange turister måtte beroliges, da de troede de skulle overvære et selvmord, og da happeningen var overstået styrtede Uwe ned ad rundgangen, for politiet var på vej og taksten for gadetisseri er nu 1000 kr.. – Foto © Snaphanen.dk, klik for helskærm.
Politiker forsvarer sig med ulovlig peberspray
Ungdomspolitikeren Nicolai Oster fra Liberal Alliance blev i nat udsat for et røveriforsøg i København, da to gerningsmænd truede ham med kniv. Nicolai Oster afværgede røveriforsøget ved at anvende en ulovlig peberspray, som han havde på sig. Det skriver Oster på sin Facebook profil:
“Havde jeg her til aften/nat ikke valgt mit eget liv og sikkerhed højere end politikernes lovgivning og derfor gik med peberspray, så havde jeg ikke længere haft mit ur, pung, telefon, og jeg tør ikke tænke på, hvad jeg ellers kunne have mistet.
Da jeg er ude og gå en tur, så ser jeg to mørke skikkelser komme i mod mig, og jeg tænker ikke videre over det, før de to nærmere sig mig. Da de to mørke skikkelser er en meters penge fra mig – to mørkklædte indvandrer af mellemøstlig udseende i alderen 18-25, 180-185 cm – så hiver den ene en ulovlig kniv (butterfly vist nok) frem og siger, at de skal have alle mine ting, ellers stikker de mig ned.
Fortsæt med at læse “Politiker forsvarer sig med ulovlig peberspray”