Av Hans Rustad

Charlie Hebdo fikk amerikanske PENs pris for ytringsmot tirsdag kveld under en grand galla-tilstelning i New Yorks Museum of Natural History. Det kostet 1.250 dollar å delta. Tilstelningen er amerikanske PENs måte å samle inn penger på. Årets grand galla ble spesiell på bakgrunn av bråket rundt tildelingen til Charlie Hebdo. Bladet var representert av sjefredaktør Gérard Biard og filmkritikeren Jean-Baptiste Thoret.

“Being shocked is part of democratic debate,” said Mr. Biard, who accepted the award with the magazine’s film critic, Jean-Baptiste Thoret. “Being shot is not.”

Amerikanske PENs ledelse ba ikke om unnskyldning.

Fortsæt med at læse “Charlie fikk prisen”

During his career he got a more critical view on the Islam and he became friends with Theo van Gogh, Ayaan Hirshi Ali and Geert Wilders. He was a regular newspaper columnist and frequent media commentator. In 2008 he advised Geert Wilders about his anti-Islam movie Fitna and in 2010 he was a principal witness in the trial of Geert Wilders. During this trial, a judge approached him during a dinner party and allegedly tried to convince him that the trial was justified. As a result, the judges were substituted and a retrial was ordered. The judge who was alleged to have attempted to influence him subsequently retired from the bench. Until his death he was a Member of the European Parliament for the political party Party for Freedom. Wikipedia

På billederne foruden Hans Jansen: Lars Hedegaard, Nidra Poller, Robert Spencer, Sam Solomon, Bat Ye Or, David Littman og Filip Dewinter. Alle fotos © Snaphanen. Arabist en PVV-politicus Hans Jansen overleden

Fortsæt med at læse “Hans Jansen, 1942-2015”

På Festival of Free Speech. Han ankom med fem livvagter. Helikoptrer svævede over begivenheden, på gaden talstærkt “riot-police.” Ytringsfriheden er trængt ind bag næsten militær beskyttelse, der tydeligt viser, at dens fjender nu er blevet gjort til vores naboer. Hollandsk PEN havde trukket sig fra arrangementet, da “de ikke kunne tage ansvar for sikkerheden.” Snart skal fritænkere mødes på militærbaser.

I går var jeg i Mindelunden og høre Thornings uhyre ringe tale, men den kommende valgkamp er åbenbart så vigtig, at hun har mistet enhver selvkritik. Sikkerheden var rigorøs og generende, jeg kom aldrig på skudhold af noget med kameraet. Jeg havde håbet, at publikum havde protesteret over hende, men de var for noble og til fals for flosklerne om kamp for frihed,  fra det ene parti, der er hovedskyldig i, at vi har mistet en del af den.

Hvorfor er der ingen af alle disse nydelige mennesker, der er vrede over det socialdemokratiske hykleri? “Hvorfor står de i Mindelunden og klapper af en landsforræder?” er et nogenlunde loyalt referat af, hvad jeg tænkte, som Thornings platituder væltede ud af højttalerne. Hendes parti, hvis statsminister Wilhelm Buhl, opfordrede til at angive sabotører. Hun står der og flæber over et brev af Kim Malthe Bruun, og det gør ikke indtryk. Thorning, i hvis tid muslimsk krigsførelse mod danskere, har kostet menneskeliv. Thorning, der lukker flere og flere fjender ind i landet. Åh, jo, nydelighedens kødrand klappede. Jeg gjorde ikke.

TV forstår at møve sig ind i takt med sin tiltagende ligegyldighed. Højt hævet, som i  en VM boksering, sad sminkede høns fra den ene og den anden TV station i skarpt projektørlys, og over dem svævede kraner med kameras. Måske de anmeldte dronningens garderobe, jeg vil ikke opdage det. Jeg så Krone 1, men ikke hende selv.

Westergaard klarer sig pænt på sit skrøbelige engelsk. Bedre end Thorning på dansk. Måtte hun tabe det kommende valg ad Helvede til, som Thomas Nielsen sagde. Jeg og min ledsager tog tidligt hjem og trøstespiste og drak. To flasker vin og en skinkesandwich, helt nøjagtigt.

Er måske nok vemodet over Sverige. Jeg bliver aldrig rigtig færdig med Palmemordet. (Rekonstruktion her.) Jeg befandt mig i Sverige den 28 februar 1986, og selvom jeg havde haft TV, mobil og internet, havde jeg næppe begrebet betydningen, af det der skete.

Det er kun en uge siden jeg vendte tilbage til det, og så den gamle DN journalist Svend Anér’s udlægning, der har vigtige pointer, men nok er temmelig vidtløftig. Jeg bliver heller aldrig færdig med personen Palme, der på en gang er en meget svensk idealist og drømmer, og en meget usvensk elitær, der talte tysk, fransk og spansk, og var blevet tilbudt en friplads på Harvard.

Han har produceret mange efterplaprere, som alle er betydeligt mindre begavede. Palme indleder den tid, som også indtraf i Norge og Danmark, hvor socialdemokratiet blev et akademiker- og kvindeparti. Når man tænker på luftige typer som Svend Auken og Mona Sahlin, kan man ikke sige, det blev en ubetinget gevinst. Han indleder en tid, hvor det bliver vigtigt at forandre verden, om nødvendigt til det værre. Forandring er alt.

Palme introducerede multikulturen i Sverige i 1975 som ren idealistisk tankespind. Han havde set det racedelte USA, og nu ville han vise, at Sverige kunne gøre det bedre. Uden at have den ringeste forståelse for dens dybere konsekvenser, ligesom han ikke forstod hvilket Sydafrika hans apartheid-modstand ville afstedkomme, eller hvilket Cuba han støttede med sit besøg i politistaten i 1975.

Fortsæt med at læse “Vemodet over Sankt Olof”

To mand angreb en Muhammedtegning-konkurrence med Kalashnikovs og muligvis en bombe. Den ene terrorist er identificeret som Elton Simpson, velkendt af FBI. (foto) De er begge dræbt nu. De skal have svoret troskab til ISIS inden angebet.

Tilstede ved konkurrencen var bla. Geert Wilders, Robert Spencer og Pamela Geller. Man ser, at MSM er mindre end præcise i deres rubrikker med hensyn til hvem der skød og hvorfor. Ordet “terror” eller “muslimer” forekommer ikke.  En dækkende rubrik har Robert Spencer “Allahu Akbar!!!!! 2 of our brothers just opened fire at the Prophet Muhammad (s.a.w) art exhibition in texas!”.

The Mail har en god fotoserie, selvom de kryber for sharia og pixellerer en tegning, og The Rebel fra Canada, der var tilstede, udnytter hele den moderne letvægtsteknik. Kameraholdet er en mobil, og det er i luften med det samme uploadet direkte fra stedet.VIDEOS: The Rebel’s David Menzies reports from terror attack on Garland, Texas “Mohammed cartoon” event.

 Vindertegningen kan man se her. Tegneren er en albansk ex. muslim, hvis tale man også kan høre i videoen nedenfor omkring minut 56. Hans tale er bedre end tegningen. Minut 1:19:00 bryder skyderiet ud.

Muhammedkrisen er ikke en krise eller mange kriser, det er nu en tilstand, kan man roligt fastslå ti år efter den danske. Den er også permanent, derved at den er i vores bevidsthed konstant. “Skal vi ikke lige få godkendt vores opera af PET, just in case”?

For en dansker er der det særlige ved det, at principperne i krisen dengang blev så grundigt behandlet for ti år siden, at man ikke rigtig orker at vade rundt i dem mere. Vi må lissom videre, men at dømme efter MSM, skal vi starte med Adam og Eva  hver gang. Journalistikkens evner til et akkumulere erfaringer, er ikke-eksisterende. Metervaren vader rundt i et historieløst vakuum, selv den nærmeste fortid har ikke eksisteret, hvad jeg ser som et dødsdømt forsøg på at omfortolke 2005-2006.  Det er vel nådigere end at slutte, at de er stupide.

Picture taken just before #garlandshooting.

Thank God the heroes of SWAT-team prevented the worst. Foto Geert Wilders

Fortsæt med at læse “Jihadister angreb tegnekonkurrence i Texas”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

I årtionden var socialdemokraterna Giganterna. Det enda parti som räknades. De satt vid makten i 44 oavbrutna år, från 1932 till 1976. De byggde folkhemmet och miljonprogrammet. De byggde välfärden. Nu när de är tillbaka i regeringsställning river de genom oförmåga, massinvandring och svikna löften i rekordfart ner vad deras föregångare byggde upp. Väljarna flyr, och partiet sjunker mot 26-27 procent i de senaste opinionsmätningarna.

Om socialdemokraterna fortsätter sin katastrofala politik kommer de snart att sjunka under 25-procentstrecket. Underifrån närmar sig Sverigedemokraterna som en raket med 19,5 procent i senaste opinionsmätningen från YouGov.

Ett scenario i helvetets förgårdar

Socialdemokraternas mål i riksdagsvalet förra året var att få 35 procent av väljarnas röster. De fick bara 31,01 procent  och bildade en minoritetsregering med miljöpartiet som partner och med stöd av vänsterpartiet.

Det är antagligen så ett scenario i helvetets förgårdar ser ut. Att samarbeta med de ansvarslösa extremisterna i mp kan säkert driva vem som helst till vansinne, men det förklarar inte varför Stefan Löfven gång på gång viker sig för kraven från detta lilla skitparti på 5-6 procent.

En inkompetent pajasregering

Efter åtta år i opposition mot Fredrik Reinfeldts borgerliga alliansregering skulle socialdemokraterna efter valet äntligen visa vad de går för. Det är precis vad de har gjort i sju månader. De första månaderna kunde de ostraffat visa upp vilka galenskaper och misslyckanden som helst. Väljaropinionen låg som fastgjuten en bra bit över 30-procentstrecket. Väljarna klamrade sig fast vid den flämtande lågan av sitt sista hopp.

Men någonting har hänt. Nu kan inte ens den mest hängivna sosse undgå att se vad mer än ett halvårs socialdemokratiskt maktinnehav innebär: en inkompetent pajasregering under ledning av en statsminister som inte har en susning om vad han sysslar med, som styrs som en marionett av dåliga rådgivare och som lägger sig platt för de förvuxna pubertetsynglen i miljöpartiet.

Genom decemberöverenskommelsen, DÖ, har oppositionen kastrerat sig själv och sitter som tama knähundar vid Stefan Löfvens och Åsa Romsons fötter. I praktiken är det ett enda parti -sjupartiet – som styr Sverige och ett enda parti som driver opposition, Sverigedemokraterna. Demokratin är satt ur spel. Väljarna har körts över så det visslar.

Under nästan 40 år byggdes folkhemmet

Under nästan 40 år, från 1932 till 1969, byggde socialdemokratin folkhemmet. Utan de förutsättningar som ett blomstrande näringsliv bjöd hade det varit ett omöjligt projekt. Efter andra världskrigets slut 1945 var den svenska infrastrukturen i stort sett den enda som var oskadad i Europa, och hjulen snurrade fram till tidigt 70-tal i en oavbruten högkonjunktur som möjliggjorde satsningar på välfärden.Partiledarna som byggde folkhemmet hette Per Albin Hansson (1932-46) och Tage Erlander  (1946-69). Olof Palmes  (1969-86) roll återkommer jag till.

“Vårt välstånd var något unikt”

“Politisk makt utgår från förmågan att uppfatta samhällsproblem i tiden och kunna formulera adekvata svar på människors oro och frågor. Detta var Socialdemokraterna oerhört bra på under decennier. Det började med jämlikhet och solidaritet och fortsatte med kortare arbetstid, barnbidrag, skola för alla, välfärd, arbetsmiljölagar osv. Under 1900-talet kom vi alla att tänka socialdemokratiskt. Som synonymt med välfärd kunde de flesta till och med fördra höga skatter – vårt välstånd var något unikt och något att vara stolt över” skriver Christer Isaksson, politisk skribent och författare, i Expressen.

Hans artikel publiceras den 5 december 2014. Två dagar tidigare har socialdemokraternas budget röstats ner i riksdagen. Statsminister Stefan Löfven har utlyst ett extraval till den 22 mars. Men något extraval blir det inte. Istället blir det ett i en växande rad av löften han kommer att svika. 

“Socialdemokraternas makt över tänkandet är över”

“Socialdemokraternas makt över svenskarnas politiska tänkande är över. Makthegemonin är förbi. Vi väljare har slutat tänka socialdemokratiskt. I en global och öppen värld är svenska väljare friare i tanken än för 20 eller 10 år sedan. Den utvecklingen lär fortsätta. Andra politiker och partier utgår inte längre från en socialdemokratisk världsbild när politik ska formuleras” skriver Christer Isaksson.

Valet 2014 var sista chansen för socialdemokraterna att kunna återupprätta rollen som ledande parti i svensk politik och inför svenska väljare. Därav Stefan Löfvens iver – för att inte säga desperation – i september inför regeringsprojektet. En förlust i valet, följt av utanförskap i ytterligare fyra år, skulle för lång tid, kanske för evigt, hota socialdemokraterna som stort parti, menar Christer Isaksson.

“Löfvens försök att återupprätta (S) misslyckades grovt”

“Vi har inte längre ett parti i Sverige som står över de andra. Det finns inte längre ett parti som kan säga: Vi är inte ett parti som alla andra! Övriga partier agerar numera utan att snegla på eller anpassa sig till Socialdemokraterna. Detta gäller från moderater till vänsterpartister. Det gäller inte minst Sverigedemokraterna. Denna faktor är en viktig del av Sveriges nya politiska landskap och den spelplan som politiker har till förfogande. Stefan Löfvens försök att återupprätta Socialdemokraternas betydelse misslyckades grovt. Med extravalet i mars ges en repris av sista chansen.”

Stefan Löfven tog inte den chansen (risken), eftersom han insåg att resultatet i ett extraval skulle bli ännu sämre än i det ordinarie riksdagsvalet.

Hög tid att göra upp med grandiosa föreställningar

Det är hög tid för socialdemokraterna att göra upp med grandiosa föreställningar om sin egen betydelse, sin suveränitet och omnipotens. De borde senast på 1970-talet ha ställt sig frågan “Vad gör vi för fel?” – och vågat svara ärligt. I verkligheten står de nu lika avklädda som kejsaren i H C Andersens “Kejsarens nya kläder” med “skadat självförtroende, skev självbild och försämrad förmåga att läsa kartans detaljer”. (Christer Isaksson).

SAP uppstod som en genuin folkrörelse bland arbetare som krävde bättre villkor. En folkrörelse som har slutat bry sig om och arbeta för sitt eget folks bästa har förlorat sin legitimitet och undertecknat sin egen dödsdom. Det är vad som har hänt SAP. Partiet har inte längre någon ideologi, inga talanger, inget engagemang i svenska folket. Det sluttande plan partiet befinner sig på leder bara åt ett håll – utför.

27,7 procent – lägsta noteringen sedan 1991

Den socialdemokratiska partieliten kan börja sin realitetsanpassning med att begrunda resultaten av de senaste opinionsundersökningarna. På arbetarrörelsens stora dag, första maj, publicerades resultaten av DN/Ipsos opinionsmätning. Den ger socialdemokraterna 27,7 procent – den näst lägsta noteringen någonsin på första maj. Opinionsstödet har bara varit lägre vid ett tillfälle. Det var 1991. Regeringspartnern mp får 6,8 och SD 14,6 procent – högsta noteringen någonsin i Ipsos mätningar.

Novus 27,1, YouGov 26,2, Inizio 27,3 procent

I den senaste opinionsmätningen från Novus rasar socialdemokraterna stort med 3,9 procent till 27,1 procent, medan Sverigedemokraterna noterar nytt rekord med 15, 8 procent. Mp får 6,8 procent.

I senaste YouGov ligger socialdemokraterna på den rekordlåga nivån 26,2 procent – en minskning med 2,9 procent från 29,1 procent månaden innan. Även här slår SD nytt rekord med 19,5 procent. Mp får 5,6 procent.

Senaste Inizio visar också tillbakagång för socialdemokraterna till 27,3 procent (-1,5), och det enda oppositionspartiet SD slår nytt rekord med 16,4 (+ 0,1). Mp får 6,4 procent.

45 miljoner kronor i partistöd

Inte bara väljarna utan också medlemmarna vänder sig från SAP. Partiet lyckades visserligen hanka sig upp obetydligt över 100 000-strecket vid senaste årsskiftet (101 674 medlemmar), en ökning med 4 278 sedan 2013. 1990 var siffran 1 034 000. Men antalet medlemmar är mest en skylt att visa upp. De har inte längre någon ekonomisk betydelse, eftersom partierna får statligt partistöd – i socialdemokraternas fall 37 329 600 kronor i år.

Dessutom delas det så kallade kanslistödet ut. Det består av ett grundstöd på 5 803 200 kronor till varje riksdagsparti, plus ett tilläggsstöd på 16 350 kronor per mandat till regeringspartierna samt 24 300 kronor per mandat till övriga riksdagspartier.  Socialdemokraterna med sina 113 mandat kan alltså totalt kvittera ut nästan 45 miljoner (44 980 350 kronor) av skattebetalarnas pengar, helt oberoende av hur många medlemmar de har.

Vidgad klyfta mellan elit och massa

Håkan Arvidsson, universitetslektor i historia vid Roskilde universitet, skriver i en recension av två böcker om socialdemokratin i Svenska Dagbladet att han tycker att båda författarna (Kjell-Olof Feldt och Carl Hamilton) förbiser ett problem som med åren blivit allt tydligare inom svensk socialdemokrati och som drabbar nästan alla stora och framgångsrika rörelser, nämligen en vidgad klyfta mellan elit och massa och i dess efterföljd en smygande nepotism.

Rörelsen skulle enligt Sveriges förste socialdemokratiske statsminister Hjalmar Branting (1860-1925) alltid vara trogen ”våra bästa stämningars längtan”.

“I stället kan man se hur ämbeten går i arv, hur det fifflas med traktamenten och hur elitens privilegier ökar. Med den barlasten är det svårt formulera en vägande kritik mot marknadens girighet. För min del tror jag att detta är en viktig del av den svenska arbetarrörelsens nuvarande svårigheter” skriver Håkan Arvidsson.

Den som tydligast har beskrivit släkt- och vänskapskorruptionen inom SAP är Anders Isaksson i boken “Den politiska adeln”.

Stefan Löfvens brutna löften

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: God natt SAP”

For nylig døde mine gamle skolekammerat, Clovis Gauguin, som jeg også spillede i orkester med i 60’erne. Lige så sorthåret, vild og ustyrlig som sin berømte oldefar. Jeg tænkte på ham, da Ben E King døde i går. Det er en sang vi har spillet og som altid har været der. Ganske enkel og elementær: En gammel gospel fra 1905 og et par linjer fra Salmernes Bog. Tæt på enhvers liv og død. Til dig, Clovis.

Gud er vor Tilflugt og Styrke, en Hjælp i Angsten, prøvet til fulde. Derfor frygter vi ikke, om Jorden end bølger og Bjergene styrter i Havenes Skød, om end deres Vande bruser og syder og Bjergene skælver ved deres Vælde.

Det var i foråret 2011 jeg boede i landsbygden i Småland og læste The Camp of Saints og lavede denne blogpost: Jean Raspail: “Le Camp des Saints” (1973) (undertekstet video). Raspail lever endnu og fylder 90 den 5 juli og han optræder stadig i franske medier. Interviewet her er fra 14 januar i år, og selvom jeg har rekvireret en undertekstet version, vil jeg ikke forholde de fransktalende det, som jeg ved er her. Asle Toje skriver  bla.

«Le Camp des Saints» fra 1973 er Jean Raspails dystopiske roman om masseinnvandring og dens konsekvenser. I boken får europeiske aktivister en million fattige indere til å sette kurs for Europa i rustne skip. Dette får skjebnesvangre følger da de velmenende idealistene som kommer ilende for å ønske de undertrykte velkommen, blir trampet ihjel da massene strømmer i land. I romanen blir den nordlige halvkule overveldet av en innvandringsbølge fra sør. Politikerne og diplomatene vrir sine hender i høye hus bak væpnede vakter.

Fortsæt med at læse “Asle Toje: I helgenenes leir”

Når jeg hører Sveriges statsminister, en mand der i den grad er blevet forfremmet over sine beherskede evner af VU, kommer jeg til at tænke på, hvad John Cleese sagde i Stockholm i vinter:

I think the world is crazier now, than it’s ever been. I can take very little seriously now. I realized sometime ago, that almost nobody in charge have any idea what they are really doing.

Hvorfor søger folk da magt? Jeg tror det er inerti, ligesom en hanhund bestiger en tæve uden at ræsonnere over sine grunde. Löven så, at flasken nu pegede på ham. Så sminkede de ham og farvede hans hår, og nu står han på scenen som en hund i et spil kegler. Før var det Sahlin og Juholt, og de var lige så umulige. Hele det svenske socialdemokrati har glemt, hvorfor det eksisterer. De hopper på den nærmeste, villige vælger, fordi de er vant til det. Og der er altid nogen, der vil. Helt nøjagtigt 26.7 procent af svenskerne.

Cheriffen må give op

Politiker opgiver at stille op til Folketinget efter at have ført valgkamp i skudsikker vest. Cherif El-Ayouty – i folkemunde Cheriffen – trækker sig fra politik efter trusler. (Se Cherif El-Ayouty stiller op til Folketinget.)

Cherif El-Ayouty, der stammer fra Egypten, men har boet i Danmark i en årrække, ville have stillet op til folketinget som løsgænger. Men Cherif El-Ayouty har nu besluttet at trække sig helt ud af politik. Det skriver han på sin Facebook profil, hvor han blandt andet angiver trusler som årsagen til, at han trækker sig:

“Det er med stor beklagelse, at jeg har besluttet at trække mig ud af politik. Mine ihærdige forsøg på at overtale islamister, fundamentalister, aktivister, samt de indvandrere, der ikke er interesseret i integration, til at respektere og værne om deres værtsland, har taget en ny drejning.

Fortsæt med at læse “Clueless”