Fortsæt med at læse “Og hvilket forår blev det”

“Sandheden er nyttig, men ikke for den, der siger den. Problemer erkendes først, når de ikke mere kan løses,” siger Niccolo Machiavelli. Demokratier arbejder langsomt og erkendelse indtræffer endnu senere i lande, der som Sverige er udpræget antiintellektuelle, hvor den behagelige erkendelse altid har forrang for den ubehagelige og hvor ideologi har forrang for realiteter.

Da det nu i indvandringens tilfælde drejer sig om kultur og demografi, er forsinkelsen ikke bare ulykkelig, den er potentielt katastrofal. Så sent som søndag skriver Johan Westerholm i State Failure: “Detta slutar inte bra. Tro mig.” Det har jeg i adskillige år heller ikke troet. Når man ikke vil høre de mindre behagelige nyheder, kommer man uvægerligt til at høre de langt værre.

At Sverige er antiintellektuelt siger svenskere, der kender universiteter og journalistik langt bedre end jeg. De mest primitive løgne poseres som fakta, som man kunne høre tragikomiske eksempler på i Radio Länsmann i går.

Norges næststørste avis Verdens Gang publicerede i går artiklen Bor det 801 178 rasister i Sverige? (ikke online). Jeg har læst hele den lange artikel, og plukket et afnsit her hvor avisen interviewer lektor Elin Ørjasæter og de to ufrivillige dissidenter, socionomen og journalisten Gunnar Sandelin og sociologiprofessor Karl-Olov Arnstberg:

Fortsæt med at læse “Det postfaktuelle Sverige”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar

Grattis på Internationella kvinnodagen, alla kvinnor! Eller, som det heter på nysvenska: “fittbärare”.  Det är er dag i dag.

Ordet “kvinna” är passé, eftersom det får alla som har ett kvinnligt könsorgan men inte identifierar sig som kvinna att känna sig exkluderade och kränkta. Så passa på att fira Internationella kvinnodagen medan den finns kvar. När som helst kan den byta namn till Internationella fittbärardagen.

Historiskt skifte kring 16 mars

Det finns en särskild anledning just i år att gratulera svenska kvinnor på denna dag. (Jag återgår här till de traditionella uttrycken “kvinna” och “man” och beklagar djupt om någon fitt- eller kukbärare känner sig kränkt). Inom kort kan vi nämligen pricka av en historisk framgång för kvinnorna, en unik förändring i Sveriges historia. För första gången sedan befolkningsstatistik började föras 1749 kan vi glädja oss åt att antalet män blir större än antalet kvinnor. 

SCB, Statistiska centralbyrån, väntar att det historiska skiftet kommer att inträffa omkring den 16 mars. Dags att gå till Systemet och köpa rosa feministchampagne att korka upp på den stora dagen.

Orsaken är rekordhög invandring

Att männen blir i majoritet har inte naturliga orsaker utan är en direkt följd av politiska beslut. Sveriges befolkning ökade under förra året med 102 491 personer. Nu är vi 9 747 355 invånare i Sverige. Folkökningen under 2014 är den största som någonsin har uppmätts.

Orsaken är givetvis att invandringen sprängde alla gränser – igen. SCB säger rent ut att det främsta skälet till den enorma befolkningsökningen är “en rekordhög invandring med 126 966 personer under 2014”. Och majoriteten invandrare är män. Av de 126 966 personer som invandrade var 57 853 kvinnor och 69 113 män. Alltså 11 260 fler män än kvinnor.

Hjärtat till vänster och huvudet under armen

 Vilken seger för humanitet och jämlikhet är inte detta! Hur hårt och osjälviskt har inte kvinnor strävat för att uppnå detta mål! Kvinnor som går i demonstrationståg och fackeltåg “mot rasism”, kvinnor som startar Facebookgrupper för att hjälpa tiggande romer med illegala bosättningar, kvinnor som kärleksbombar moskéer, kvinnor med blödande hjärtan för jordens alla fattiga som inte ens har en i-Phone – ja alla som har hjärtat till vänster och huvudet under armen.

Det är bara att höja glaset och gratulera alla goda, fördomsfria, toleranta, generösa, mångkulturvurmande kvinnor till ett strålande resultat av ert outtröttliga arbete för utbyte av Sveriges befolkning. Passa på att fira ordentligt i dag innan det eventuellt går upp för er att ni har bitit er själva så rejält i svansen att ni önskar att ni aldrig hade tagit orden “ta vårt ansvar” i er mun.

Vi hade fått klara oss utan knivskärningar

Utan era hängivna insatser och er faiblesse för massimport av människor från så underutvecklade länder som möjligt kunde Sverige fortfarande – förfärliga tanke – ha varit ett efterblivet och tråkigt land befolkat av huvudsakligen etniska svenskar; dessa förhatliga vita män med sin osexiga hederlighet, snällhet och omtänksamhet.

Vi hade fått klara oss utan spännande trippelmord, knivskärningar, skottlossningar, våldtäkter, rekrytering till islamistisk terrorverksamhet och massmord i Syrien och Irak, rån, misshandel, anlagda skol- och bilbränder varje dag, bomber mot domstolar,  hedersvåld, stenkastning mot polis, brandkår och ambulans. Vi skulle ha fått hanka oss fram på svensk husmanskost som paltbröd med fläsk och köttsoppa med klimp och inte ens vetat om att vi är “otrogna” som ska dö enligt koranen. Istället kan vi nu glädja oss åt ett totalt förändrat Sverige.

Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner

Det är kvinnor med vidöppna hjärtan som med aldrig sviktande entusiasm går i frontlinjen för den mångkulturella omvandlingen av vårt land. Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner och omsätter sina heta drömmar om virila mörkhåriga främlingar i politiska ställningstaganden för öppna gränser och globalt omhändertagande. Kvinnor tycker synd om alla som inte får bo i Sverige. Sverige är inte svenskarnas land, det är allas land.

Visserligen är Sverige det mest ruttna och rasistiska landet på jorden men ändå på något märkligt sätt åtråvärt att leva i. Därför ska alla som vill få komma hit och mumsa på välfärdskakan. Att dela med sig av andras tillgångar är global rättvisa.

“Vad är det för fel att visa medmännsklighet?”

Här är ett typiskt inlägg på Facebook av en av alla dessa kvinnor som tänker med äggstockarna:

“Vad är det för fel att visa medmännsklighet och att ha förståelse för människor som flyr ifrån krig och fattigdom?????????????????????????? Jag vill inte leva i en värld där vi bara tänker på oss själva och skiter i alla andra! Nej vi måste ställa upp och hjälpa dom som behöver det.”

Inlägget publiceras med autentiska stavfel av bloggaren Carina som “har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS”.

“Har dessa kärleksfulla snällister någon gång ställt sig frågan HUR?” frågar hon retoriskt. 

Fler kvinnor röstar på vänsterpartier

I allra störst tacksamhetsskuld står vi givetvis till de kvinnliga politiker som har gått i bräschen för den mångkulturella omdaningen av Sverige. Kvinnor som Mona Sahlin (s), Veronica Palm (s), Eva-Lena Jansson (s), Margot Wallström (s), Magdalena Andersson (s), Gudrun Schyman (Fi), Soraya Post (Fi), Maud Olofsson (c), Annie Lööf (c), Kerstin Lundgren (c), Anna Kinberg Batra (m), Cecilia Malmström (fp), Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp), Emma Henriksson (kd), Maria Ferm (mp), Maria Wetterstrand (mp), Åsa Romson (mp), Alice Bah Kuhnke (mp), Bodil Ceballos (mp), Christina Höj Larsen (v) och Ulla Andersson (v).

Sina största hejaklackar har de bland kvinnor. Fler kvinnor än män röstar på vänsterpartierna s, v och mp. Störst är skillnaderna inom miljöpartiet. Partiets kärntrupp är unga storstadsboende kvinnliga akademiker med drömmar om ett grönare liv som de skulle klara av i högst ett par timmar innan längtan hem till latten och kvarterskrogen på Söder blev för svår. Att omsorg om miljön är inkompatibel med att fylla landet med miljoner invandrade energiförbrukare är inget som bekymrar de röd-gröna kvinnorna.

Kvinnliga journalisters ansvar

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Grattis, alla fittbärare!”

Adam Holm laver endnu et fremragende interview med Lars Vilks, der denne gang er lidt mere tynget af alvor. Han der ellers er sindbilledet på sindsro, overskud, viden og humor. Jeg har mødt ham i forskellige sammenhænge måske 25 gange siden 2007 – det berømte møde, hvor Tøger Seidenfaden udvandrede efter at have afleveret en bandbulle, som jeg heldigvis fangede på video – og der er virkelig få jeg beundrer mere. Civilliseret, elskværdig, åben over for alle som en god præst. Læg mærke til hvor elegant han pulveriserer Uffe Ellemann-Jensens frække, uvidende kommentar om ham fra 2010. DR 2 Deadline, fra min 6:59. (der kommer en version på You Tube med engelske undertekster)

Af: Nicolai Sennels, psykolog og talsmand for Pegidadk 2900 Hellerup

Omar Abdel Hamid El-Hussein var ungdomskriminel, og jeg skal ikke kunne sige, om jeg har haft ham som klient. I hvert fald arbejdede jeg som psykolog i Københavns ungdomsfængsel Sønderbro på det tidspunkt, Omar var fyldt 15 år. Men sikkert er, at jeg har mødt mange som ham. Aggressive unge mænd, psykologisk sårbare overfor islams mørke side.

80 procent af unge i Holland med tyrkisk baggrund ser “intet galt” i at føre hellig krig mod “vantro”. 27 procent af alle unge franskmænd og 14 procent af alle unge englændere, hvilket efter al sandsynlighed indbefatter et stort flertal af de to landes unge muslimer, sympatiserer med Islamisk Stat. Islamisk Stat har også tilhængere i Danmark. 22-årige Omar var en af dem.

Der har været mange bud på, hvorfor så mange unge muslimer er tiltrukket af doktrinen om jihad. Som psykolog for over 100 unge muslimer, forfatter til bogen “Blandt kriminelle muslimer” og konsulent i Guantanamosagen mod en anden Omar, kanadieren Omar Khadr, vil jeg her give mit bud på hvorfor.

Fortsæt med at læse “Nicolai Sennels: Omars psykologi”

Jeg har skrevet om det med jævne mellemrum f.eks. her og her. Det er ikke nogen nyhed, at en storinvasion af Europa forestår i de næste to årtier eller at en million kun er fortroppen af f.eks. 1.4 milliarder flere afrikanere i 2050. Det er sub-Saharans, der er i bådene. De flygter blandt andet fordi velmenende europæere har nedbragt børnedødeligheden. Nigerias befolkning, et land der er i religiøs borgerkrig, vil øge 176 procent frem til 2050.

Vil Venstre skrue ned for starthjælpen? Vil socialdemokraterne udstede midlertidige opholdstilladelser? Er europæiske politikere overhovedet på omgangshøjde med situationen? Hvad mener Frontex’ leder? Skal de have lov at lande eller ikke? Det er svært at udlede af hans udtalelser. EU fablede om en fælles asylpolitik i går, mens Italiens flåde fiskede endnu 1000 illegale op. Som tingene står nu, vil næste generations europæere drukne i et menneskehav. Europa står foran et skæbnevalg, men det vil ikke træffe det. En australsk politik i Europa nu ville redde de unges fremtid.

There are reportedly between 500,000 and one million migrants ready to leave from the Libyan coast and head towards Europe, Frontex’s executive director told ANSA in an interview on Friday. The leader of the EU’s external border control agency, Fabrice Leggeri, warned that there may be risks related to the Islamic State (ISIS). ‘

‘In 2015,” Leggeri said, ”we must be prepared to deal with a situation that is even worse than last year.” ”Depending on the source, we have been told that there are between 500,000 and one million migrants ready to leave Libya.” In response to a question about ISIS possibly being behind the trafficking of migrants in Libya, he answered that ”we must be aware of the risks. I do not currently have any evidence to say that they control undocumented migration. But we must be careful.”

‘Greater resources are needed, he added.’ If we want Frontex to conduct more operations, we need resources and staff and a commitment from member states to make their vehicles available.” Leggeri underscored that ”Frontex is a part. Alone it is not enough to deal with this enormous problem. For example, cooperation with third countries is very important.” (ANSAmed og Ibitimes).

14. marts fylder Trykkefrihedsselskabet 10 år. Det markeres med antologien Først med det værste, redigeret af Mikael Jalving.

Om bogen:

“Teksterne i denne antologi afspejler en nøgtern trusselsvurdering. Trykkefrihedsselskabet har behandlet den manglende ytringsfrihed i Kina, Rusland og andre dele af verden. Men mest af alt har interessen og aktiviteten drejet sig om islams politiske og terroristiske potentiale og det deraf følgende pres på ytringsfriheden overalt, hvor islam vinder frem demografisk, politisk og kulturelt.

Vil man forstå Trykkefrihedsselskabet, må man gå til kilderne, ikke til journalisterne og deres venner i politik og kulturliv. De bedste artikler gennem 10 år er trykt her.”

Bogen udkommer 14. marts. Ny bog på vej: Først med det værste – Trykkefrihedsselskabet gennem 10 år, Alt hva fedrene har kjempet, mødrene har grædt. HANS RUSTAD

En social bombe under Sverige

Socialdemokraten Johan Westerholm lider af og til af den typiske svenske ubegrundede optimisme, men han er vidende og konfronterer på sin blog ubehagelige emner, der med jævne mellemrum udløser rene dommedagsindlæg. I går skrev han om det fortvivlede boligmarked, der mangler nu 250.000 boliger og hver måned kommer nye tusinder ind i landet, men næsten mest frapperende er det at læse de 60 kommentarer, jeg gengiver et par stykker af. Om boligsituationen siger økonomen Assar Lindbeck i dag: “Sverige är en patient som på ett sjukhus skulle sättas under observation.”

De svenske politikere soler sig på toppen af deres herlighed, men det folkelige underlag under dem er ved at smelte bort som en ispind i solskin. Den typisk svenske fremtidstro er forvandlet til dyb pessimisme, og det er stadig uden for svenske main-stream medier den indsigtsfulde debat foregår og man virkelig fornemmer desperationen og undergangsstemningen i landet. Det svenske velfærdssamfund vil forsvinde, nedmonteringen foregår hurtigt, og så er det endda først når det er forsvundet, de virkelig alvorlige problemer begynder:

Detta, mina damer och herrar, är en social bomb som Boverket nu lade i regeringens knä. Något de flesta anat länge men som varit omöjligt att lyfta utan att bli kallad rasist. Nu betalar vi priset för detta och det är onekligen något tragiskt över det. Vi är på väg in i ett nytt Fattig-Sverige. Där högern blir tillfredsställda av tydliga klassmarkörer i form av bostäderna. Där vänstern får en ny grupp att tycka synd om och i smyg se ner på när munnen pladdrar ett annat språk. Och där libertarianerna till slut lyckats riva ner några stenar till i det svenska folkhemsbygget. Det vi trodde skulle leva för evigt. En social bomb. Och den kommer brisera, om inget händer inom ett par månader, i god tid innan valdagen 2018. En social bomb. og En krass verklighet

Fortsæt med at læse “Bog om Trykkefrihedsselskabet gennem 10 år”

Bradford, Manchester, København, Rom, Berlin, Stockholm. Den defensive holdning vi har over for muslimsk jødehad er ikke langtidsholdbar. Der vil komme flere jødemord, måske mange flere. Vi kommer til, ligesom med muslimer der udgør en terrorfare, at fjerne dem fysisk fra vores territorium. At komme her, og begynde at forfølge andre, bør være umiddelbar udvisningsgrund. Indtil da ville jeg foreslå at vi alle gik med gule jødestjerner, ikke bare for at vise at vi vil forsvare vores jødiske landsmænd, der som regel er mere danske end jødiske, men også for at protestere imod vores hovedløse politikere, der har nedbragt dette over os og nu bortforklarer problemet og ikke yder beskyttelse nok.

Terrorangrebet på Krudttønden var 110 procent politikerskabt, og de pårørende til ofrene burde stævne de hovedansvarlige politikere helt personligt inklusive overskurken over dem alle, Hans Gammeltoft Hansen. Han er højt dekoreret, og så er han blot en Corfitz Ulfeldt. Jeg indlæste skam i de politikerbilleder jeg så i de dage, men jeg gør dem nok for megen ære, når jeg tror de skammer sig.

Jeg fotograferede denne og denne mindetavle på Bispebjerg Hospital forleden. Vores nære forfædre vovede livet for danske jøder, hvilket er meget mere end hvad der kræves af os idag, og jeg er stolt over, at min far var en af de læger der medvirkede til at gemme forfulgte under falsk navn i hospitalssenge. Bogen Den hvide brigade. Danske lægers modstand (1946) fortæller historien om en af de mest aktive faggrupper i modstanden mod nazisterne.

Fortsæt med at læse “‘Fight the Jewish scum!’”

Av HANS RUSTAD

Lars Hedegaard som ble viden kjent etter at et forkledt postbud forsøkte å drepe ham, er blitt opplyst av Københavns politi om at han blir stilt for retten. For hva? For å ha oppgitt den formodede drapsmannens navn i nettavisen Dispatch International, som han er redaktør for.

Attentatmannen, som politiet er sikre på de har identifisert, går altså fri. Han er hos IS i Syria etter at Tyrkia utvekslet ham. Men offeret, Hedegaard, skal stilles for retten for å ha offentliggjort hans navn!

Dette er ikke absurd teater. Det er tilstanden for ytringsfrihetens vilkår i Danmark, drøye to uker etter at Lars Vilks ble forsøkt drept. Det er nesten ikke til å tro. Lars Hedegaard skrev på Facebook:

Nu skal jeg straffes. Her til morgen blev jeg ringet op af drabssektionen i Københavns Politi. Der er indledt straffesag mod mig, sagde de. Jeg spekulerede et øjeblik på, hvem jeg havde slået ihjel, men kunne ikke komme på nogen.

Men det var ikke mord, dette drejede sig om, sagde den venlige dame i røret. Derimod står jeg anklaget for at have overtrådt navneforbuddet mod den mand, som 5. februar 2013 prøvede st skyde hovedet af mig. Det har jeg nemlig gjort i to artikler i Dispatch International.

Fortsæt med at læse “Men nå skal Hedegaard tiltales!”

Den venstreorienterede Caroline Fourest medvirker, og hun mener at vide, at FN “dybest nede” er det samme parti, som under Jean Marie Le Pen. Det er jo også argumentet mod SD i Sverige, men det holder ikke i virkelighedens verden, som man kan erfare år ud og år ind. Når det stadig markedsføres vidner det kun om manglen på argumenter fra den side. Nu står Marine Le Pen til at blive Frankrigs næste præsident. Charlie Hebdo redaktør Gerard Biard medvirker også. Sendt på BBC 26 februar.

Snaphanens metamorfose

Det er to år siden jeg så mig omkring, og tænkte at nu havde dette egentlig varet længe nok. Der måtte ske noget nyt, jeg måtte udvide eller indskrænke. Større, mere ambitiøse blogs i dag har avisformat og mange medarbejdere. Jeg ville give det en chance at lave noget mere bemandet, men de mennesker jeg ville have, var optagede, og i denne branche annoncerer man selvsagt ikke efter fremmede, selvom der er en ubenyttet talentmasse derude, jeg gerne ville have haft fat i. En anden løsning tonede så småt frem.

Document.no er Norges store anerkendte netavis/blog. Jeg har kendt redaktør Rustad siden han i 2006 boede hos mig, da han var i Nimb i Tivoli og blive løftet af Shabana Rehman.  Jette Dali havde spurgt mig, om jeg ville have en norsk journalist boende, og det vil jeg altid gerne. Han er en stor mand, men Shabana er stærk som en okse.

Siden da er vores venskab og samarbejde bare vokset, og chancen bød sig, at jeg kunne lægge mig ind under Document.no teknisk og delvist redaktionelt, hvorved jeg kunne flanere lidt mere og gøre con amore ting på Snaphanen, mens jeg hjalp til med det daglige læs oppe i Norge: Infomedia-artikler, tip, personkontakter, video, foto, oversættelser fra tysk og fransk, svensk stof osv. Jeg vil anbefale enhver dansker Document.no, den har meget dansk stof.

Nu deler vi altså stof, teknikker og ligger på samme server i et fjernt udland, og jeg er nærmest at betragte som en sattelitblog eller omtrent som en af Politiken-JP’s lokalaviser. Når det nu er Document.no, betragter jeg det som en ærefuld forfremmelse. Annoncerne har været nødvendige efter ti års underskud. Jeg beklager ægteskabstilbud fra fillippinske dejligheder og seniorpensioner, jeg kan ikke gøre for det.

Det er meningen, det skal give mig frihed. Politik kan sikkert fylde familierne Auken og Hækkerups liv, men det kan ikke fylde mit. Jeg filtrerer meget stof hver dag og hopper mange gentagelser over, og jeg formoder hjernen bliver træt efterhånden. Man må dele det på flere hjerner, og jeg kan kun blogge af lyst. Der er ikke noget, der hedder pligtstof her: Den sidste katastrofe i Malmø, den sidste langskæggede idiot.

Fortsæt med at læse “BBC: The Power of Le Pen (after Charlie Hebdo)”