Den 26 januar holdt Bremen et større mangfoldighedsjippo på pladsen ved den gamle Sankt Petri Domkirke. Det vrimlede med politikere, imamer, præster og folk fra mangfoldighedsindustrien. Et fotografi var lidt ærligere end dignitarerne. Stadt Bremen,  Reformiert.info.

“Opsig Flygtningekonventionen!”

Jeg er ikke i tvivl om, at den vil blive opsagt. Jeg heller ikke i tvivl om, at det først vil ske, når det aligevel er for sent og skaderne er endnu større og mere uoprettelige, når muligheden for borgerkrig er plantet, som den er i Sverige som enhver med et detaljeret kendskab, der  ikke stammer fra MSM, ved er tilfældet.

Politikerne frygter EU og FN mere, end de frygter vælgerne. Det er en simpel cost-benefit analyse: De kender opinionen i Danmark, de ved måske endda hvor folkeligt upopulær islam er i hele Europa, men de ser som enhver, at den ikke stemmer efter sin overbevisning på udlændingeområdet. Ergo fortsætter de udsalget af vores land. Det er  også grunden til at min oprindelige, vage afsmag for politikere er blevet til ren foragt.

Man kan skrive alle de kronikker, blogs og bøger man vil, det gør intet indtryk på dem. Jeg skriver ikke for at gøre indtryk på politikerne, det har jeg opgivet for flere år siden. Tretten år af Europas bedste, mest frie og kvalificerede debat, synes at være gået hen over hovedet på Christiansborg. De har ikke kommenteret bøger og kronikker, og de har stort ikke bidraget til debattens kvalitet.

Jeg skriver derfor for at flytte stemmer fra dem, det eneste der beviseligt gør indtryk. Jeg opfordrer enhver til at bojkotte det kommende valg, alternativt stemme DF indtil Dansk Samling kommer i Folketinget. For at sende et signal til resten af partierne på vores land og vores børns vegne, at nu haster det.

Danmark skal gå foran i Europa, Danmark skal se de enorme flygtningestrømme de næste to årtier, de hverken kan eller skal være i Europa. Vi skal handle præventivt på vores børns vegne. Danmark skal forsvare sit lille bitte område og gøre det, de store lande ikke tør: Opsige alle konventioner, der forhindrer os i at bevare vores land og vores kultur inden inertien tager over, og den demografiske afvikling er selvkørende som i Sverige.  Torben Hansen og Lone Nørgaard i Her er en plan for at imødegå den voksende katastrofe med voldelig islamisme

Fortsæt med at læse “»Vi lever mangfoldigt«”

Mona Walther er en modig og ærlig kvinde, “Sveriges Hirsi Ali”, hvis man skal rumme hende i en replik, bortset fra at hun er konverteret til kristendommen. Hun lever under mange trusler i Sverige og uden medier og politikeres bevågenhed. De bryder sig ikke om, hvad hun siger om islam, måske mener de, de har bedre forstand på det. Ligesom venstrepolitikeren Sophie Løhde, der også er  køkkenbords-islamolog. Mikael Jalving har skrevet om hende og haft hende i Radio 24-7 i den fremragende udsendelsesrække, Danmarks Röst.

“Vi er alle Lars Vilks”. Er vi?

Det rigtige ville være at sige: “Vi kan alle blive Vilks inden vi ved af det.” Vilks skæbne kunne have ramt enhver kunstner i Europa. Han er ikke “tegner”, som medierne siger, han er en højt kvalificeret kunstprofessor som en Bjørn Nørgaard eller Claus Carstensen. Bjørn Nørgaard har vist sin støtte i Vilks komitteen, det var da den spanske kunstner Abel Azcona spiste en side af en koran i 2013. Men de fleste kunstnere hører man intet til, de hygger sig til fernisseirnger og dukker hovederne.

Nu er Vilk’s hjem i realiteten en bil med Säpofolk. Hjemløs i sit eget land takket være islams trusselskultur, hvilket altså vil sige hans egne, svenske politikeres “mångfald”. Den plukker sine ofre én for én med succes, fordi vi ikke står nok sammen imod den: Folk der vil påtvinge os islams tabuer, skal ikke befinde sig i vore lande. Sværere er det ikke. Mange andre svenskere har ‘mångfalden’ jaget fra hus og hjem, og så er de endna kun en mindre fortrop. Vi andre vil følge efter med mindre vi hanker op i os selv. Fra Nu är det slutskojat

– Vem blev rädd den här gången? frågar Vilks i luren och småskrattar åt svaret: en dansgrupp som ska öva i källaren vid debattens tänkta tidpunkt. AP träffar Lars Vilks i ett hus på landsbygden utanför Malmö. Det är okej att avslöja positionen, säger polisen till reportern – Vilks kommer ändå inte att återvända dit efter intervjun. Han flyttas ständigt runt mellan säkra platser, en ny rutin efter attentatet i Köpenhamn.
– Det är som att börja ett nytt liv. Allt har förändrats. Jag måste inse att jag inte kan återvända hem. Mest troligt måste jag hitta ett nytt hem, säger Vilks till AP

Av HANS RUSTAD

Benjamin Netanyahu fikk drive diplomati innenfor det amerikanske politiske systemet, i hjertet av Washington, under Obama nese, uten at Obama kunne gjøre noe med det.

Jo mer Obamas folk klagde, jo mer virket det som de hadde en dårlig sak.

Det hadde ikke Netanyahu. Han hadde overbevisningens kraft. Hvis hans opptreden var en slik fornærmelse mot presidenten, hvorfor ble nesten alle representanter sittende? Bare en 40-50 uteble. Og mottakelsen var stormende.

Netanyahu ga en overbevisende presentasjon: Den avtalen USA og verdenssamfunnet er ved å inngå med Iran vil nærmest garantere at Iran vil bli en atommakt. Andre stormakter i regionen kommer ikke til å sitte stille og se på. De vil begynne å sondere mulighetene for deres egen atombombe.

Iran har regionale stormaktsambisjoner. Samtidig er antisemittismen en del av dets makeup. Så mange iranske ledere har gjentatt at Israel må forsvinne, at Israel ikke lenger tviler: Hvis Iran får atomvåpen vil Israel være i dødelig fare.

Plukket fra hverandre

Fortsæt med at læse “Netanyahu overskygger Obama på hjemmebane”

SVT om russisk TV. Ser han ud, som om han har lidt kvaler med at sige det? Få timer efter mordet på Boris Nemtsov, og inden nogen overhovedet havde beskyldt Putin for at stå bag, var RT ude og sige, at det umuligt kunne være Putin. Virkelig loyal kanal. RT er måske lidt værre end SVT, men der er intet på RT, man ikke kan genkende på SVT. Den eminente Lars Bern så også ligheden:

På måndagskvällen när jag undantagsvis tog mig tid att titta på SVT:s Aktuellt fick jag en riktigt obehaglig förnimmelse. Ungefär 34 minuter in i nyhetssändningen hade man ett reportage av korrespondenten Bert Sundström om mordet på Putin-kritikern Nemtsov. I en intervju med en rysk journalist menar denne att den bakomliggande orsaken till mordet mycket väl kan vara, det hat mot alla som tänker annorlunda, som piskas upp av regimvänliga medier.

I Ryssland har Putin och kretsen omkring honom makten och predikar vilken politik som gäller. De som opponerar är en mindre krets där Nemtsov var den mest framträdande. Putinlägrets åsikter och värderingar dominerar, enligt uppgift i programmet, helt i ryska Main Stream Media (MSM) som går maktens ärende. Där bedrivs klappjakt med hatpropaganda mot alla som tänker annorlunda.Det som gjorde mig iskall var, att det går ju faktiskt numera till på samma sätt i vårt land.

I Sverige precis som i Ryssland går Public Service och övriga MSM maktens ärenden. Makteliten i vårt land har spikat en politiskt korrekt åsiktskorridor utanför vilken man inte tolererar några avvikelser. De stora tidningarnas s.k. debattsidor har sedan länge förvandlats till maktelitens anslagstavlor. Inga avvikande åsikter släpps längre fram……Sopa rent framför egen dörr först!

Dansk Samling er repræsenteret i Herning Byråd

Fortsæt med at læse “Stats-TV om stats-TV”

Se også Morten Storm i København i 2014, kolde øl i forårssolen. En sympatisk dreng man ikke kan andet end at synes om.

Det er jo det, jeg siger

Der er ikke andre borgerlige i Sverige end Sverigedemokraterne. De svenske ‘borgerlige’ partier er revolutionære liberalister, der dog ikke er mere liberale end de går ind for en forbudsstat, der forbyder f.eks. “sexkøb”, pilsnerøl (mellanöl) i supermarkederne, kan straffe “hate speech” med fængsel og er feminister, sågar.

Fortsæt med at læse “Morten Storm på France 24”

Paul Weston at Newcastle Pegida rally, 28 February 2015

Lars Vilks Should Not Have to Fight Alone

Douglas Murray i Wall Street Journal

His life may be protected, but his career is effectively over. Once you become this notorious, it is very difficult, if not impossible, to get published. Galleries that might have hosted exhibitions of your work start to cite security concerns. Gradually the formal and informal professional networks drift away. This was why the Lars Vilks Committee was formed. As one of the organizers, Danish writer Helle Brix, said to me after the Copenhagen attack, “We agreed that Mr. Vilks should not be alone in the world.” Previous events have included discussions on political art, women, freedom and pornography.

The Lars Vilks Committee intends to fight on. But a question lingers. As these atrocities happen will more people join their fight, or fewer? Will Mr. Vilks be more alone or less alone after one of his audience members has been shot dead? Most of us know the answer, though we are loath to admit it. And that is why a tiny number of Danes and other Europeans are holding the line for all our freedoms. And why, for now at least, the terrorists are succeeding.

Megalomani på Migrationsverket

Det kan man roligt sige, at Sverige er, selv i et Europa med så mange ekstreme lande med ekstreme tilstande: Storbritannien, Frankrig, Tyskland, Belgien, Norge og Danmark. Dog slår ingen Sverige, i forhold til hvem ingen er over og ingen ved siden af. Hør selv, hvad generaldirektøren i Migrationsverket (svarer nogenlunde til den danske udlændingestyrelse) Anders Danielsson udtalte for nylig:

Fortsæt med at læse “Paul Weston: Our own little pocket-Mohamed”

Terror dengang og nu
af Henrik M.Jensen

Dagen før 14.februar var jeg på biblioteket, hvor jeg – ved alle tilfælde – lånte Bent Blüdnikows bog fra 2009 Bombeterror i København – Trusler og terror 1968-1990.

Bogens omdrejningspunkt er bombeattentaterne 22.juli 1985, der først ramte et amerikansk luftfartselskab ved Vesterport og få minutter senere synagogen i Krystalgade.

Dette angreb var, indtil 14.februar, det værste terroranslag i København siden besættelsen, og også dengang var gerningsmændene arabiske muslimer.

Men hvor terrorhandlingen i Krudttønden var et anslag mod ytingsfriheden og terroristen født i Danmark, var bomberne i 1985 direkte kædet sammen med Israel/Palæstina-konflikten, og de tre gerningsmænd boede i Sverige.

Fortsæt med at læse “Pat Condell: Free speech on campus”

Hvis man synes, ‘folkemord’ lyder bombastisk, skal man huske på at folkemord er meget andet end mord på fysiske personer. Når oprindelige englændere og svenskere er i mindretal i London og Malmø i dag, og bliver det i mange andre europæiske byer i dette årti, falder det mageligt ind under flere af de 26 definitioner på folkemord, man kan se her. Dette har de ikke besluttet, det er blevet påført dem. Fra den polske jurist Rafael Lemkins definition:

Generally speaking, genocide does not necessarily mean the immediate destruction of a nation, except when accomplished by mass killings of all members of a nation. It is intended rather to signify a coordinated plan of different actions aiming at the destruction of essential foundations of the life of national groups, with the aim of annihilating the groups themselves. The objectives of such a plan would be disintegration of the political and social institutions, of culture, language, national feelings, religion, and the economic existence of national groups, and the destruction of the personal security, liberty, health, dignity, and even the lives of the individuals belonging to such groups . . ..

Svenskere beregnes med den nuværende udvikling til at blive et mindretal i Sverige i midten af dette århundrede. Englændere ligeså. Bryssel er en muslimsk flertalsby om 15 år. Danmark har intet værn mod at befinde sig i en ‘svensk situation’ med 100.000 asylsøgere om året. Eller 200.000 for den sags skyld.

Politikerene fabler om, at “der lige nu kommer mange asylsøgere.” Nej, der kommer flere næste år og næste igen. Når noget så ekstremt kan ske, at vi bliver i mindretal, taler vi om noget andet og mere end “diversity” og “humanisme,” vi taler om mord på nationer og historiens mest succesrige kultur. At nogle nutcases hilser det velkomment, bør ikke få os til at tro, at det er det flertallet ønsker. ‘Intelligentsian’ er som sædvanligt de mest forrykte, det slår aldrig fejl. Den norske sociolog Thomas Hylland Eriksen er berygtet for at have sagt dette:

“The most important thing to do right now is to “deconstruct the majority [population] so thoroughly that it can never be called the majority again.”

Fortsæt med at læse “The Endgame – White Genocide (2015)”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar

Är du trött på att plugga? Drömmer du om att leva i ett varmt härligt klimat? Gillar du långa mörkhåriga främlingar som verkligen bryr sig om dig på det där mysiga, traditionella machoviset? Spännande möjligheter väntar på just dig. Unga flickor är mycket efterfrågade som jihadbrudar på några av världens allra hetaste platser. Din egen helige krigare, svettig efter allt dödande på slagfältet, väntar ivrigt på att få vila ut i din svala, lugnande famn.

Tre skolflickor från England; Kadiza Sultana, 16, Shamima Begum, 15, och Amira Abase, 15, (bilden ovan) rymde i förra veckan från sina hem i London och tog sig via Turkiet in i Syrien för att ansluta sig till IS (Islamiska staten). Alla tre var elever vid den framgångsrika skolan Bethnal Green Academy i östra London och har toppbetyg. I december reste en annan tonårsflicka från samma skola till Syrien.

Kvinnobrigaden sköter bordeller med sexslavar

Minst en av de tre förrymda flickorna, troligen fler, har värvats via Internet av Aqsa Mahmood, en 20-årig kvinnlig islamist. Hon är uppvuxen i Skottland men har på kort tid gjort karriär inom IS och ansvarar för kvinnobrigaden al-Khansaa som sköter en av bordellerna där tillfångatagna yazidiska flickor och kvinnor från Irak hålls som sexslavar. Men kvinnobrigaden tjänstgör också som moralpolis som ser till att kvinnor är ordentligt inlindade i tygmassor och inte går ut utan manlig eskort.

“Vi kan föra dig tillbaka till 1400-talet”

Allt fler unga kvinnor reser frivilligt till Syrien och Irak för att delta i IS’ och andra islamistiska terrororganisationers blodbad på civila. Den kända brittiska journalisten Allison Pearson skriver i The Telegraph med skarp ironi om flickor som i likhet med Shamima, Amira och Kadiza känner sig lockade att ansluta sig till striden för ett islamistiskt kalifat:

“Om du tycker att livet på 2000-talet är lite för mycket för dig – förtvivla inte. Vi kan föra dig tillbaka till 1400-talet fortare än du hinner säga halalbröllop. Är du sexuellt frustrerad för att dina gammaldags föräldrar inte låter dig ha en pojkvän och integreras i Storbritanniens “dekadenta kuffarsamhälle”? Med heltidstjänst som jihadbrud får du regelbundet sex med din helige krigare.”

Regelbundna barbecues på krigsfångar

Du får ett hus som du har full frihet att lämna – men bara vid speciella tillfällen och åtföljd av en charmig manlig vakt. Klädkoden är generös och låter dig bära slöjor i dubbla lager, löst sittande tygtält i golvlängd samt trendiga handskar. Oroa dig inte för slöjorna. Du kommer visserligen inte att se någonting när du går ut. Men det är kanske bäst så. Dessutom kommer din vakt att hålla och leda dig.

Förutom enkel biljett till Syrien får du följande förmåner:

Du får delta i regelbundna barbecues (på krigsfångar).

Krigsbyten – tillfångatagna kvinnors kläder och andra ägodelar – blir dina.

Många tillfällen att möta nya intressanta människor och se på när de får sina huvuden avskurna.

Idealiska kvinnliga kandidater är mellan 9 och 19 år. Känslighet för blod en nackdel.

Har dominerat brittiska media

De tre skolflickornas rymning har dominerat brittiska media den gångna veckan, i synnerhet BBC. Skulden har omväxlande lagts på migrationsmyndigheterna som misslyckades med att fånga upp dem, flygbolaget som släppte dem ombord på planet på Gatwick och polisen som inte reagerade omedelbart.

Premiärminister David Cameron har sagt att flickornas försvinnande är “djupt oroande” och att “vi alla har en uppgift att stoppa människor från att få sina sinnen förgiftade av denna skrämmande dödskult”.

“Men har vi verkligen det?” frågar Allison Pearson.

“Jag vet inte hur det är för er, men min förmåga att utöva inflytande på muslimska tonåringar som gillar att slå sig ihop med islamistiska massmördare är en aning begränsad.”

“De valde att resa och sälla sig till barbarerna”

Hon konstaterar att de tre nya IS-rekryterna genomgående beskrivs som “naiva” och misstänker att britterna är dödströtta på att bekymra sig för de här flickorna som alla är A-studenter och borde begripa bättre. Bilderna från övervakningskamerorna på flygplatsen visar tre självsäkra unga kvinnor som med målmedvetna steg går mot sitt öde.

“Jihadbrudar är inga blyga violer.” (Expert i brittiska Radio 4).

Shamima, Amira och Kadiza hade turen att få växa upp i ett fredligt land. De har haft fördelen att ha tillgång till utbildning när tiotals miljoner muslimska flickor i andra delar av världen är utestängda från skolgång. I sitt surfande på nätet måste de här flickorna definitivt ha sett videos som får magen att vända sig ut och in, bland annat IS’ halshuggning av 21 koptiska egyptier i Libyen. Ändå valde de att resa och sälla sig till barbarerna, skriver Allison Pearson. Alla fri- och rättigheter som de haft i ett demokratiskt land bytte de lätt ut mot fångenskapen som Allah’s brudar.

Flickorna har setts i IS-kontrollerad stad

Åtminstone några av IS’ förintelsemaskiner i Syrien kan i och med Kadizas, Shamimas och Amiras ankomst få sina sexuella behov tillgodosedda på frivillig väg mellan de hårda arbetspassen med halshuggningar på slagfältet. Eller efter det strävsamma jobbet med att kasta ut homosexuella från höga torn mot en säker död.

Flickorna har setts i staden Tal Abyad, längst upp i norra Syrien, som sedan i juni förra året kontrolleras av IS. De kan också vara igång med sina nya islamistiska liv i IS’ starkaste fäste Raqqa söder om Tal Abyad, där livet är en pågående mardöm i IS’ regi.

“Naturligtvis bör vi ha medkänsla med flickornas familjer” skriver Allison Pearson. “Men för flickorna själva – jag är inte så säker. Som man bäddar får man ligga.”

Minst en av flickorna värvad på nätet

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Allah’s brudar”

(Indslaget begynder minut 18:15) – Økonomen Tino Sanandajis kommende bog med den ovennævnte titel, der er blevet crowdfunded fordi ingen svenske forlag naturligvis ville udgive den, kommer på engelsk og svensk. Når den udkommer i Sverige, vil den blive tiet ihjel som dusinvis af andre systemkrititiske bøger, men den vil blive spredt af alternative nyhedsmedier, som er blevet det hensygnende svenske demokratis åndehul. I Danmark vil “Den Moralske Supermagt” sandsynligvis blive anmeldt.

Det er fint, han kommer i radioen i Danmark selvom det kun er 7-8 minutter, for det er væsentligt hvad han siger. Noget af det – ikke det fagøkonomiske – har jeg sagt og skrevet offentligt i femten år: Svenske politikere lyver om indvandringen så det står efter, de er smækfulde af løgn, nogle fordi de er inderligt uvidende, andre fordi de står ret og følger partilinjen og partilederne fordi de vil holde befolkningen hen i uvidenhed om effekterne af det, de foretager sig.

Sanadaji er så desillusioneret over svenske politikere, at han er gået fra Moderat – til sofavælger. Han kommenterer selv sin medvirken i radioen på sin blog her: Kolumn i Realtid, medverkar dansk Radio24syv. Der tales engelsk i indslaget efter Sanadaji’s ønske.

I dag skriver David Trads en mageløs naiv tekst med titlen. Bare vi var mere som svenskerne. Hvor skal man begynde og slutte med en forudsætningløs, spejlblank person som Trads? Hvis han nøjedes med at skrive om ting, han ved noget om, ville folk tro han var kløgtig. Nu sætter sig indtrykket af ham, som en person, der blamerer Jyllands Posten.
»Jeg var i Danmark, men følte mig hensat til Sverige«

Jalving interviewer Göran Adamsson, forfatteren til ”Svensk mångfaldspolitik – En kritik från vänster”, endnu en bog i rækken, svenske medier har ignoreret totalt. Har var til sørge- og fakkeltog ved Krudttønden, en begivenhed jeg ikke ville møde op til for penge, selv om jeg ikke havde været forhindret. Vi kan ikke udtrykke sorg, vrede eller endda glæde mere, vi er afkoblede fra vore rødder. Ikke engang statsministeriet kunne finde nogle sange at lade folk synge, der var lejligheden værdige.

Magtfuldkommenheden hos vor tids politikere og intellektuelle kommer til udtryk ved, at de aldrig bliver vrede. Den svenske sociolog Göran Adamson spejler Danmark i Sverige.

Fortsæt med at læse “»Moral Superpower« – Tino Sanandaji i dansk radio”